Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda huruvida det finns ett mer ändamålsenligt karensdagssystem än det nuvarande.
I Sverige finns det, i ett internationellt perspektiv, goda villkor för ersättning när man inte kan arbeta på grund av sjukdom. Från andra sjukdagen utgår en sjuklön på 80 procent av den vanliga lönen, på en SGI upp till 7,5 basbelopp.
Sedan 1992 har vi dock haft en karensdag i sjukförsäkringen vilket innebär att ingen ersättning utgår första sjukdagen. Reformen, som ingick i en bred politisk överenskommelse, innebar att antalet korttidssjukskrivningar minskade drastiskt.
Samtidigt kan man fortfarande, efter 20 år, fundera på om inte många går till jobbet trots sjukdom för att slippa löneavdraget. Detta medför givetvis risk för att överföra smitta till andra personer på arbetsplatsen. En annan åtgärd som används är att anmäla sig sjuk i slutet av en dag för att slippa karensavdraget dagen därpå.
Systemet med ingen sjuklön alls dag ett och full sjuklön dag två kan också ge incitament till att stanna hemma även dag två trots tillfrisknande, ”när karensdagen ändå är tagen”.
Jag tycker att det finns anledning att fundera på om det inte kan finnas ett smartare karensdagssystem. Det behöver inte innebära ökade kostnader för sjukförsäkringssystemet totalt utan det sjuklöneavdrag som idag sker helt på första sjukdagen kanske skulle kunna fördelas ut på flera sjukdagar.
Syftet bör vara att hitta ett system där färre personer går sjuka till jobbet av ekonomiska skäl och där fler är borta från jobbet rätt antal dagar i förhållande till sjukdomen.