Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av omprövning av rådande inställning till åkerinäringen från statliga myndigheters och EU:s sida vad gäller rätten till investeringsbidrag.
Åkerinäringen är i dag fråntagna rätten att ansöka om investeringsstöd hos länsstyrelsen med hänvisning till näringens mobilitet. I detta regelverk tar varken den svenska staten eller EU hänsyn till företagets roll och betydelse som arbetsgivare och tillväxtmotor i en enskild kommun eller region. Synar man bakgrunden till investeringsstödet så är det just det sökande företagets lokala betydelse som ska vara avgörande för om företaget är berättigat att ansöka om detta stöd.
Åkeriernas godshantering är en mycket viktig länk mellan de lokala företagen och deras kunder, liksom varuförsörjningen till företagen, det civila samhället och till offentlig sektor. Åkerierna har dessutom fått en betydande roll i den växande bioenergibranschen med hantering av grot och annan bioråvara. Sett i denna kedja av aktörer är bioenergifrågan många gånger avhängig möjligheten att frakta biobränslet från skogen till energiverk, förädling, osv. Transportnäringen borde därför i detta avseende dels klassas som ett tjänsteföretag eftersom det regelrätt är en tjänst de utför, dels klassas utifrån den betydelse de har för andra näringars tillväxt och utveckling. Och trots att transportnäringen är en mobil näring så anser vi att regeringen och EU bör väga in var företaget har sin huvudsakliga verksamhet och inkomst och till vad man söker investeringsstöd. De flesta åkeriers transporter sker inom en radie på tio mil och är en del i det lokala och regionala flödet.
I ett av de fall vi känner till avslog länsstyrelsen en ansökan om investeringsstöd för personalutrymmen, med hänvisning till att företaget var ett åkeriföretag. Att företaget behövde investera i omklädningsrum, duschar och toaletter för att kunna anställa kvinnor i en annars väldigt mansdominerad bransch och att lokalerna var planerade att byggas i anslutning till företagets kontor på ett industriområde och definitivt inte var mobila, togs det ingen hänsyn till.
Rådande inställning till åkerinäringen från statliga myndigheter och EU är med detta sagt omodern och står inte i samklang med regional utveckling.