Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten för en plan för utlokalisering av statliga verk och myndigheter från Stockholm samt nyetablering av statliga verk och myndigheter i olika delar av landet.
När statlig verksamhet har rationaliserats och omorganiserats har det i alldeles för stor omfattning inneburit att verksamhet som funnits på mindre orter har försvunnit. Det innebär i sin tur att samhällsservice, som är viktig för den enskilde individen och i mycket stor utsträckning för företagare, blir mycket svårtillgänglig. Skattemyndigheten, Försäkringskassan, tullen och många fler statliga ”servicefunktioner” har lämnat mindre orter och koncentrerat sin verksamhet till storstäderna.
Statlig verksamhet finns redan till största delen i de s.k. tillväxtregionerna, vilket bidrar till att öka den regionala obalansen. Sedan maktskiftet 2006 har 55 nya statliga myndigheter kommit till. Mer än hälften av dem har hamnat i huvudstaden konstaterades i tidningen Riksdag & Departements granskning från april 2012.
Det är en nackdel för medborgarna som inte bor i ”tillväxtregionerna” och har en negativ påverkan på arbetsmarknaden i redan utsatta regioner. Med den teknik som i dag finns att tillgå är det fullt möjligt att, istället för att koncentrera statlig verksamhet till storstäderna, utlokalisera en stor del av den till orter i glesbygden. I dag finns det modernare och mer kostnadseffektiva lösningar att organisera verksamheten på än de gammalmodiga centraliseringslösningar som olika statliga myndigheter och bolag presenterat. Dessa modernare lösningar skulle möjliggöra för inlands- och glesbygdskommunerna att behålla viktiga arbetsplatser och därmed ge reella förutsättningar för utveckling och tillväxt. Därför måste regeringen se till att målsättningen om väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet efterlevs.
När det gäller statliga affärsdrivande verk borde en stor del av den administrativa verksamheten förläggas till orter inom de regioner där verksamheten har sitt huvudsakliga ursprung. Det finns många fler exempel där staten genom att använda sitt ägarinflytande skulle kunna påverka den regionala obalansen i positiv riktning.
Vad beträffar statliga myndigheter och verk finns ett tydligt uppdrag om att regionalpolitisk hänsyn ska tas vid lokalisering och omorganisation. Detta tydliga uppdrag är dock inte så lätt att återfinna i regleringsbrev och direktiv. En tydlig markering i regleringsbrev och direktiv om det regionalpolitiska ansvaret och vikten av att alla medverkar till att de regionalpolitiska målen uppnås vad gäller statliga myndigheter och verk bör införas.
När nya myndigheter startas bör lokaliseringsfrågan alltid prövas från ett regionalpolitiskt perspektiv. Tendenser till så kallad återlokalisering måste motarbetas. Det har enligt min mening under längre tid skett en koncentration av offentlig verksamhet till allt färre orter samtidigt som utvecklingen i glesbygden går åt fel håll. Jag anser att det nu är hög tid att ta initiativ till en plan för utlokalisering av statliga verk och myndigheter från Stockholm. Detta är frågor som är synnerligen aktuella i samband med nya distriktsindelningar, flytt av verksamheter, samt grundläggande huvudmannaskaps- och organisationsförändringar. Det är även ett viktigt steg för att stärka demokratin och mångfalden i Sverige.