Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en näringspolitisk strategi för idéburet företagande.
Till den typ av näringsidkande verksamhet som kallas idéburet företagande brukar vi räkna förenings- och stiftelseanknuten affärsverksamhet, enskilda icke vinstdrivande företag, ekonomiska föreningar och kooperativa företag. Detta idéburna företagande ligger i gränslandet mellan den ideella sektorn och det privata näringslivet. Det bygger på samverkan och organiseras oftast för att tillgodose ett tydligt behov. Det drivs utan enskilt vinstintresse, och använder eventuellt överskott för att återinvestera i verksamheten. Jag ser ett stort behov av en särskild näringspolitisk strategi för dessa företag, vars värde ligger i mer än kronor och ören.
Regeringen har de senaste åren arbetat fram dokument som stödjer det civila samhällets möjligheter att arbeta tillsammans med det offentliga. Överenskommelsen mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting upprättades hösten 2008, efter en dialog med ett 90-tal inbjudna organisationer.
Det viktigaste målet med överenskommelsen är att stärka de idéburna organisationernas självständiga och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare. Syftet är också att utveckla en större mångfald av utförare och leverantörer av hälso- och sjukvård samt omsorg.
Dessutom har arbete skett med en samordning kring arbetsintegrerande sociala företag, mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Tillväxtverket med flera. Det som saknas är dock en tydligare koppling till näringspolitiken, att det även i det idéburna företagandet bland annat behövs forskning, utveckling och finansieringsmöjligheter.
Stödet från det offentliga till företagsstart och utveckling av det idéburna företagandet ser olika ut över landet. Vissa landsting/regioner och kommuner ger generösa stöd genom årsavgifter, årliga anslag eller projektdeltagande, medan andra ger litet eller inget stöd alls.
Med tanke på de intentioner som påvisats genom samarbeten och dokument på alla politiska nivåer borde stödet bli mer målmedvetet och strategiskt för näringslivet. Därmed bör man se människors egna innovations- och förändringstankar i företagande som en tillgång, utan vinstsyfte som främsta drivkraft. Detta bör ges regeringen till känna.