Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att staten bör inta en generös inställning till ersättningar för viltskador och förebyggande åtgärder.
Ett av motiven för samhället att ge ersättning för skador på grund av rovdjur, är att förbättra förutsättningarna för jordbrukare, fiskare och renägare att samexistera med de stora rovdjuren och sälarna.
Enligt viltskadeförordningen kan staten dels lämna bidrag för åtgärder för att förebygga skada av vilt, dels lämna ersättning för skada som orsakats av vilt. Vid prövningen av bidrags- och ersättningsärenden ska särskilt beaktas om viltet får jagas, skadans omfattning samt möjligheten att genomföra en effektiv skyddsjakt eller andra skadeförebyggande åtgärder.
Exempel på förebyggande åtgärder är rovdjursavvisande stängsel, det vill säga femtrådiga elstängsel med hög spänning i kärnområdena för varg. Detta skyddar tamdjur i de flesta fall. Rovdjursangrepp innanför ett fungerande, väl uppsatt rovdjursstängsel är extremt sällsynt.
Försök har också gjorts med boskapsvaktande hundar.
I regeringens budgetproposition för 2013 drar de ned ersättningen för viltskador med 10 miljoner kronor, alltså en sänkning med cirka 20 procent. Regeringen hänvisar till Rovdjursutredningen, som gör bedömningen att rennäringen är den näring som drabbas hårdast av rovdjuren. Samtidigt konstaterar man att Sverige har förpliktelser gentemot samerna som urfolk och att rennäringen är av central betydelse för den samiska kulturens fortlevnad. Man nämner inte att samma rovdjursutredning föreslår kraftigt ökade anslag till ersättning för viltskador och åtgärder för att förebygga viltskador.
När man nu drar ned på ersättningarna tänker man sig att jakt, både skyddsjakt och annan jakt, behövs ”för att hantera denna problematik”. I klartext är det rovdjuren som får plikta för regeringens minskade ambitioner på området. Regeringen har valt väg!
Istället måste en generös inställning till frågan om viltskadeersättning prägla samhällets handhavande. Frågan berör människor över hela landet, från Östersjöns fiskar som får redskap förstörda av sälar till renar i fjällvärlden, men även till exempel fårägare i södra Sveriges skogsbygder.
En generös ersättning ger möjlighet till att ha en, ur flera aspekter, acceptabel rovdjurspolitik, samtidigt som den möjliggör för jordbrukare, fiskare och renägare att utöva sina respektive yrken.