Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om säl och skarv.
Sälstammen har efter en kraftig nedgång i mitten på 80-talet ökat i omfattning. Även när det gäller populationen av främst mellanskarv noteras en mycket kraftig ökning. Siffror från Fiskeriverket visar på en mångdubbling sedan 70-talet, från tusentalet till dagens siffror med över 200 000 individer.
Den här utvecklingen, vilken i sig får anses glädjande, för dock med sig ett tillstånd av obalans, vilket genererar en rad negativa konsekvenser. Forskning visar att säl och skarv äter samma mängd torsk, abborre och öring inom några timmar som yrkesfisket fångar under ett helt år. Yrkesfisket, en av Sveriges basnäringar, drabbas extra hårt. Det kustnära yrkesfisket drabbas både av minskade fiskbestånd och av skador på redskap. I vissa områden är det mycket svårt att bedriva ett lönsamt fiske.
Eftersom det är människan som påverkat bestånden av säl och skarv bär vi ansvar för att återställa balansen i det ekologiska systemet. En parallell återfinns i den kontrollerade jakten på älg, rådjur, vildsvin m.m. som syftar till att bevara en ekologisk balans. Den enda möjliga lösningen för att avhjälpa problemet med de skador som säl och skarv åstadkommer på fiskbestånden är att öka skyddsjakten.
Ska regeringens ambition om en levande havsmiljö tillsammans med ett levande, kustnära fiske uppfyllas, måste en balans uppnås mellan fiskbeståndens återväxt, sälens och skarvens antal och yrkesfiskarnas fångstmöjligheter. Därför bör regeringen överväga att genomföra en översyn av skyddsjakt på säl och skarv.