Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändrade regler för kommersiell bärplockning.
Allemansrätten anger vilt växande bär och svamp som tillhörande markägaren så länge de står på rot eller sitter på riset. Markägaren kan dock inte hindra någon från att plocka på marker där allemansrätten gäller. Så länge det sker utan skada eller besvär för markägaren finns inte heller något förbud mot kommersiell plockning i stor skala.
Större grupper av människor som i kommersiellt syfte plockar bär ökar risken för att stora avtryck lämnas i skog och mark i form av efterlämnat skräp och söndertrampade plantor. Enskilda vägar riskerar också att utnyttjas på ett sätt som överbelastar. Det finns därför skäl att uppmana till översyn av nuvarande regler utifrån dessa anledningar. En utredning om allemansrätten som Naturvårdsverket har finansierat föreslår en anmälningsplikt till länsstyrelserna för vissa kommersiella aktiviteter samt att länsstyrelsen bör diarieföra klagomål som rör allemansrätten. Men anmälningsplikt och diarieföring löser inte problemen för markägarna som gång på gång upplever att näringsidkare utnyttjar allemansrätten för kommersiell verksamhet. Att utredningen dessutom föreslår att de företag som utnyttjar allemansrätten ska betala en statlig ersättning visar tydligt att det finns problem för markägarna. Men ersättningen går i förslaget till staten istället för berörda markägare.
Det finns alltså anledning att skärpa lagstiftningen i syfte att stärka äganderätten. Svensk lagstiftning definierar väl när näringsverksamhet förekommer i samband med organiserade verksamheter. När en näringsverksamhet förekommer bör därför ett avtal tecknas mellan den som betecknas som arbetsgivare/uppdragsgivare och markägaren enligt avtalslagen innan plockning kan ske.