Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över gränsvärdet för buller från vindkraftverk.
Vindkraften är en förnybar energikälla med en spännande utveckling mot att bli tystare och effektivare och med tiden kan den blir mycket betydelsefull för vår totala energiproduktion. Vindkraften kommer emellertid inte att bli ett fullgott alternativ som energikälla om kraftverken uppförs mot deras grannars vilja. Människor som flyttat till landsbygd, kanske i sökande efter tystnad, får idag sin livsmiljö radikalt förändrad när högresta byggnadsverk som vindkraftsanläggningar uppförs i nära anslutning till deras bostäder.
Dagens regler anger en maximal ljudbild på 40 dB(A) mätt från en boningsfastighets väggar. Den som önskar vistas ute på sin gård får därmed acceptera en högre ljudnivå. Forskning vid Karolinska Institutet har visat att bullret från vindkraftverken är underskattat. Var tredje person uppger att de blir mycket störda även om bullret inte överskrider 40 dB(A) intill bostaden. Störd nattsömn, huvudvärk, yrsel, tinnitus, koncentrationssvårigheter, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom har rapporterats som ett ”wind turbine syndrome” i USA. En studie från 2009 av dr. Nina Pierpoint visar att påverkan på hälsan från vindkraftverk är relaterat till avstånd.
En växande opinion föranleder nu kommuner att inlägga veto i samband med att de tar ställning till bygglov för nya vindkraftverk. De ökade motsättningarna mellan boende som eftersträvar en bullerfri miljö och vindkraftsaktörer som gjort sig gällande i Halland såväl som i norra Skåne föranleder mig att efterlysa en regeländring. Det kommunala vetot är en förutsättning för fortsatt vindkraftsbyggande, men för att det ska fungera behöver vi striktare gränsvärden för buller. Med ett gränsvärde för buller satt till 35 dB(A) gällande vid en punkt 100 meter från boningshusets ytterväggar främjas vindkraftens möjligheter till en vidare etablering med folklig acceptans.