Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om miljöbalken.
Företaget Nordkalks skogsavverkning i Ojnareskogen på Gotland har väckt massiv kritik, eftersom unika djur- och växtarter som lever i skogen därmed hotas. Målet är ett jättelikt kalkbrott, vilket dessutom kan innebära en risk för grundvattnet på Gotland.
Inte bara miljövänner och boende på Gotland är oroade. Även EU-kommissionen ifrågasätter avverkningen, som kan strida mot gällande art- och habitatdirektivet. Vårt eget Naturvårdsverket uttrycker också kritik mot skövlingen. Länsstyrelsen Gotland befarar att kväveläckage från omfattande avverkning kan påverka våtmarkerna intill mycket negativt samt hota de unika naturvärden som finns i intilliggande Natura 2000-området Bästeträsk.
Det har länge diskuterats att göra Ojnareskogen till en nationalpark, men än har inget hänt. Detta är heller ingen långsiktig lösning för att förebygga att fler känsliga områden i vårt land drabbas av liknande exploatering.
Uppenbarligen behöver vi utvärdera om det var rätt att stoppregeln i miljöbalken togs bort 2009. Det visar skogsavverkningen i Ojnareskogen. Stoppregeln innebar följande:
Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.
När Miljöbalkskommittén (SOU 2002:107) föreslog att stoppregeln skulle tas bort så var förändringen kopplad till införandet av en allmän avvägningsregel avseende biologisk mångfald. Jag menar att en utvärdering inom utskottet av den förändrade miljöbalken behöver beakta en allmän avvägningsregel, det visar händelserna i samband med Bungefallet.