Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att uppmärksamma den betydelse det kristna kulturarvet har i form av sångskatten och kyrkliga föremål.
I många kulturer är religionen bärare av den människosyn och etik som genomsyrar samhället. I vår del av världen är de kristna värdena den tongivande förmedlaren av den människosyn och de grundläggande värden som motiverar mänskliga rättigheter och skyldigheter.
Med kristna värden avses de allmänt giltiga värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen. De handlar om allas lika värde oavsett religion eller etnisk tillhörighet. Det är de värden som ligger till grund för att välkomna människor från andra länder till Sverige.
Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är både en förutsättning för att bygga upp sin egen identitet och för att kunna respektera andras kultur och värden. Detta gäller alla människor, också svenskarna. Vårt gemensamma arv är mer än den fasta och synliga del som till stor del förvaltas i museer och arkiv. Det inrymmer också en andlig dimension som handlar om kulturell gemenskap, liksom den kulturella nyckeln: vårt gemensamma språk.
Sångens och musikens betydelse för människors välmående och hälsa har många upplevt. Det är viktigt att vi bevarar det kulturella arv vi har i den kristna sångskatten. Forskarna kan vetenskapligt bevisa hur påverkan sker neurobiologiskt. Att byta ut antidepressiva medel till sångupplevelser är inte längre en främmande tanke för klinisk forskning och för behandling av patienter. De gamla så kallade läsarsångerna med sitt rika bildspråk och klara budskap ger tröst, påminner om trygghet, tillförsikt och om värden som går långt utöver det som kanske i stunden upplevs som viktigt. De provocerar till eftertanke och reflexion om livets djupaste mening men påminner också om glädjen och tacksamheten för livet här och nu. Dessa sånger är inte enbart gamla sånger, utan en del som tillhör vårt kulturella arv.
De senaste decenniernas sekularisering har gjort att delar av det svenska folket inte längre nyttjar kyrkorummet för sina upplevelser. Många kyrkor på glesbygden står tomma hela veckor. Ibland har de sålts som privatbostäder och i sämsta fall står de tomma och förfaller. Det är viktigt att vårt kulturella arv i form av kyrkliga föremål som varit i kyrkorna också tas tillvara på ett ansvarsfullt sätt. Detta bör ges regeringen till känna.