Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genom en översyn av lagen (1988:950) om kulturminnen underlätta för exploatering.
I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) regleras hur man hanterar fornlämningar, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen. Via Riksantikvarieämbetet fördelas de statliga pengarna till länsstyrelserna för att fördelas i länet så att man följer KML.
Enlig KML måste man så fort man ska bygga hus, schakta för ledningar eller bygga en väg anmäla det till länsstyrelsen som i sin tur avgör om området berörs av fornminnen. Finns det anledning att tro att så är fallet måste man först göra en arkeologisk utredning. Det betalas av exploatören. Om det ska göras ytterligare utgrävningar bekostas det också av exploatören men med viss ersättning från länsstyrelsen.
KML ställer till problem för exploatörer vilket bland annat innebär försenade byggnationer, byggnationer som aldrig kommer till stånd då det är kostsamt, förändringar i planarbetet då fornlämningarna inte får förstöras. För kommuner är detta ett problem framförallt då det gäller kostnadsaspekten och förseningarna.
Det är oerhört viktigt att vår historia dokumenteras. I Uppsala län som är ett av de fornlämningsrikaste områdena i landet krävs ofta arkeologiska utgrävningar. Det gäller dock att kunna kombinera forntiden och historien med nutidens och framtidens behov. Det finns all anledning att se över KML och finna lösningar som underlättar för exploatören att uppfylla lagens krav samtidigt som det inte får vara ett hinder i exploateringen.