Förslag till riksdagsbeslut 2
Filmpolitikens inriktning 2
Främja spridning och visning av film 3
Stöd till import och lansering av kvalitetsfilm 3
Spridning av svensk film i utlandet 3
Kommentarer till filmavtalet 4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jämställdhet och mångfald som en del av den övergripande inriktningen på filmpolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om spridning och visning av film.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stödja digitalisering av biografer på mindre orter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stödja nyetablering av biografer i framför allt storstädernas ytterområden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jämställdhet och fördelning av stöd mellan kvinnor och män.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till import och lansering av kvalitetsfilm.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om spridning av svensk film utomlands.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om § 8 i filmavtalet.
Regeringen anser att kvalitet, förnyelse och tillänglighet ska ses som den övergripande inriktningen för de statliga insatserna för filmen. Till detta vill vi även tillägga såväl jämställdhet som mångfald. I övrigt delar vi regeringens bedömning avseende vad som ska främjas inom filmpolitikens område.
När det gäller jämställdhet ställer vi oss tveksamma till om det kan beskrivas som en skärpning av jämställdhetsmålet att överge det nuvarande målet som innebär att ettdera könet, räknat i antalet projekt som får stöd, bör vara representerat till minst 40 procent när det gäller manusförfattare, producent och regissör. Regeringen talar nu om att ”stödet ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män”. Skälet för att överge det tidigare målet verkar vara att man inte uppnått det avsedda målet under förra avtalet och att det därför är meningslöst att upprätthålla det. Vi delar inte denna bedömning utan tycker att man med lite mer uthållighet ska fortsätta med samma målformulering. Om man med ”jämnt” avser en 50/50-fördelning som en skärpning från minst 40 procent för ettdera könet, hade det varit på sin plats att tydligt beskriva att det var det man menade. Eftersom man inte uttrycker det så är det vår bedömning att den lösare formuleringen om att ”stödet ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män” inte är tillräckligt normerande utan snarare kontraproduktivt.
Film i hela landet är ett centralt begrepp i filmpolitiken. De kommersiella biografaktörerna finns företrädesvis på landets större orter, t.ex. finns SF Bio på 20 större orter. För biografvisning på mindre orter tar landets olika folkrörelser ett stort ansvar. Genom visningsorganisationerna finns en unik biografstruktur över hela landet. Det är viktigt att denna biografstruktur kan bibehållas och utvecklas. Digitaliseringen av biograferna är nu i ett slutskede och det är särskilt angeläget att de mindre orternas biografer kan digitaliseras. Den lokala mötesplatsen i form av en biograf fyller en stor funktion särskilt nu när biograferna kan ta emot direktsändningar av olika kultur- och nöjesprogram. För att stödja denna utveckling vill vi att Svenska Filminstitutet prioriterar denna verksamhet.
De mindre orternas biografer hotas nu av nedläggning och därför behövs ett extra stöd där kraven anpassas för biografer på mindre orter. Det finns även ett behov av nya mötesplatser där film visas i storstädernas ytterområden. Digitaliseringsstödet bör innehålla en offensiv satsning på nya biografer och inte bara befästa en gammal struktur. Folkets Hus och Parker har gått före och sedan länge etablerat ”Digitala Hus”. Dels har deras liveutsändningar från bl.a. Metropolitan blivit en succé, men i och med digitaliseringen kan dessa lokaler också användas för t.ex. interaktiva konferenser, vilket kan vara en viktig lokaliseringsfaktor för tjänsteföretag. I den socialdemokratiska budgetmotionen har vi föreslagit 10 miljoner kronor för att särskilt stödja digitalisering av biografer på mindre orter och nyetablering i framför allt storstädernas ytterområden där det finns stora bostadsområden (anslag 10:1).
År 2011 hade 240 filmer premiär i Sverige. Endast 18 av dem var från andra delar av världen än USA och Europa, redovisar Svenska Filminstitutet. Vi har i Sverige mycket liten möjlighet att se all den spännande film som produceras i t.ex. Indien, Kina, Japan, Mellanöstern m.fl. delar av världen. Den svenska film- och biografbranschen har inte hängt med i denna utveckling. Svenska Filminstitutet behöver få utökade ekonomiska resurser för att stimulera branschens aktörer att ta ett större ansvar för visning och import av film från andra länder än USA och Europa. Det behövs olika projekt som försöker främja ett bredare utbud på våra biografer.
Svensk filmindustri (SF) sade i april i år upp sitt mångåriga samarbetsavtal med Svenska institutet, som rör visningar av svensk film i samband med olika arrangemang utomlands. Konsekvensen har blivit att väsentligt mycket mindre svensk film nu visas utomlands. Detta är beklagligt då det drabbar svensk film och svenska filmarbetare.
Utöver regelbundet återkommande filmfestivaler och svenska filmveckor har SF totalt varje år fått över 1 000 förfrågningar från ambassader och andra utlandsbeskickningar som vill visa svensk film. Dessa visningar har skett i samarbete med Svenska institutet.
De frågor som ska kunna hanteras av svensk myndighet eller annan organisation rör t.ex. marknadsföringsfrågor, sponsring och rättighetsfrågor.
Efterfrågan från utlandsmyndigheterna har ökat. De vill visa mer svensk film, som har gott rykte kvalitetsmässigt. Svensk film är också en utmärkt bärare av värderingar och skildrare av svenska förhållanden.
Svenska Filminstitutet har god kunskap om svensk film ur alla aspekter. Flera aktörer har pekat på lösningar som involverar Svenska Filminstitutet som den svenska expertorganisationen avseende film.
Vi föreslår att regeringen skyndsamt ser över frågan och återkommer med förslag hur frågan om visning av svensk film utomlands ska organiseras och finansieras.
Förutom frågan om hur stöden på ett jämställt sätt ska fördelas (§ 6) där vi tidigare i motionen redovisat vår uppfattning vill vi även göra ett påpekande avseende § 8.
I första stycket definieras vad som avses med en producent och definitionen är enligt avtalet: ”Med producent avses i detta avtal den fysiska person, det bolag eller annan juridisk person som verkställer och har det ekonomiska och konstnärliga huvudansvaret för produktionen av en film genom att projektutveckla, finansiera, inspela, färdigställa och exploatera densamma och som därigenom förvärvar och ansvarar för de i filmverket ingående rättigheterna.” Här finns en motsättning eftersom avtalstexten inte överensstämmer med vad juridiken säger. Producenten förvärvar inte rättigheterna, det är upphovsmän och utövare som överlåter sina rättigheter under viss tid och på ett visst sätt. Rättigheter kan alltså ingå i ett verk men ej förvärvas av producenten. Inte heller är det korrekt att påstå att producenten har det konstnärliga huvudansvaret då den ideella rätten inte överlåts. Detta betyder också att de producenter som då enligt dessa definitioner inte förvärvat rättigheter, inte enligt avtalet ska betraktas som producenter i filmavtalets mening och således inte heller kan söka stöd enligt avtalet. Dessa felaktigheter och otydligheter gör att det finnas betydande tolkningsproblematik kring en fråga som redan tidigare innehöll sprängkraft tolkningsmässigt. Vi tror det är klokt att parterna reder ut denna fråga.