Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta statschefen överta de uppgifter som utförs av talmannen i samband med att en statsminister ska utses.
I 1975 års regeringsform reducerades monarkens roll i statslivet i så stor utsträckning som det var möjligt, utan att monarkin avskaffades helt och hållet. De svenska grundlagsförfattarna gick i flera avseenden längre när det gällde att minska monarkens uppgifter än vad som är fallet i andra parlamentariska, demokratiska monarkier. Det finns därför anledning att rätta till en del av detta.
Enligt Sveriges grundlag ska talmannen, när statsminister utses, kalla företrädare för riksdagens partier till samråd. Sedan ska talmannen överlägga med de vice talmännen och därefter avge förslag på statsminister till riksdagen. I andra parlamentariska demokratiska monarkier är det statschefen, dvs. monarken, som formellt leder arbetet med att utse en regeringsbildare. Jag anser att Sverige borde ansluta sig till dessa övriga länder och låta monarken ta över talmannens roll i det arbetet. Därmed skulle monarken kalla partiernas företrädare till samråd och utifrån resultaten vid dessa samråd besluta sig för vem monarken ska föreslå till statsminister. Därefter skulle allt fungera som det gör idag. Parlamentarismens principer skulle således ligga fast.