Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om ett kvalitetssäkringssystem för enskilda motioner.
Vår möjlighet att som enskilda riksdagsledamöter obehindrat väcka motioner uppfattas av många som ett viktigt demokratiskt instrument. Betydelsen av – i första hand – enskilda motioner är starkt överdriven och fyller för många snarast funktionen av att ge sken av att motionären är en riksdagsledamot som verkligen påverkar lagstiftningsarbetet. Utomstående betraktare lever många gånger också i villfarelsen att det går att åstadkomma verkliga förändringar genom motioner skrivna av enskilda riksdagsledamöter. Detta är dock i praktiken i det närmaste omöjligt.
Motionsbehandlingen – av motioner från den allmänna motionstiden – tar mycket energi och arbetstid i riksdagens fackutskott. Detta leder i sin tur till att det blir mindre tid över till sådant som kan vara betydligt viktigare ur ett övergripande samhällsperspektiv, nämligen uppföljning av lagstiftning inom beredningsområdet och hur lagstiftningen de facto fungerar och tillämpas.
Ett annat följdproblem av den digra motionsfloden är att enskilda motioner många gånger har en uppenbart låg kvalitet. Många motioner bygger på missuppfattningar av gällande rätt och präglas av en ensidig problemfokusering utan att motionären eller motionärerna tycks förstå övergripande sammanhang. Denna typ av motioner tillför ingenting i riksdagsarbetet.
Vi ställer i egenskap av politiker ofta och med rätta krav på att skattemedel används på bästa sätt och till största möjliga nytta för våra medborgare. I andra delar av samhället talas det ofta om kvalitetssäkring av olika slag. Det finns helt uppenbart skäl att överväga möjligheten att införa någon form av system för kvalitetssäkring av enskilda motioner. Motioner av denna typ som inte uppnår en viss miniminivå borde inte ens tas upp till behandling på annat sätt än att de avförs från vidare behandling.