Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att public service-bolagens produktioner inte strider mot svensk lag och internationella konventioner och att de respekterar föräldrars rätt till inflytande över utbildningen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka förståelsen och efterlevnaden av Europakonventionens artikel 8 om rätten till skydd för privat- och familjeliv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka förståelsen och efterlevnaden av Europakonventionens artikel 9 om tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att föräldrar ska kunna tillförsäkras en allsidig och saklig undervisning i enlighet med Lpo 94 och Lgr 11.2
1 Yrkande 1 hänvisat till KrU.
2 Yrkande 4 hänvisat till UbU.
Public service-företaget Utbildningsradion (UR) lanserade 2011 vad de kallade för ”en stor satsning på material för sex- och samlevnadsundervisningen”. Satsningen som heter ”Sex på kartan” är en samproduktion med Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Satsningen innehöll en tecknad film, lärobok och åtskilliga timmar med nyproducerade filmer med en mycket sexualliberal inställning. Kritiken har varit stark mot att så lite fokuseras på samlevnadsundervisning till förmån för sexualundervisning. I UR:s lektionsmaterial ges detaljerade tekniska instruktioner om sex. Målgruppen är 14-åriga barn i högstadiet. Filmerna har också visats på tv, vilket gjort att de även setts av barn i yngre åldrar. På filmen visas nakna ungdomar, könsorgan och explicita sexscener. Åldern på karaktärerna i filmen är också högstadieelever.
Ett av problemen med materialet är att det kan vara olagligt. En polisanmälan har gjorts av en privatperson, och det är intressant att projektledaren för filmen har hävdat att de valde bort skådespelare till förmån för tecknad film för att det blev ”anstötligt”. Programmet kan troligtvis ha klassificerats som barnpornografi om de hade använt 14-åringar för det filmade materialet.
I barnkonventionens artikel 34 stadgas barns rätt att bli skyddade mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Enligt barnkonventionen räknas alla personer upp till 18 år som barn i legalt skyddsavseende. I och med Sveriges tillträde till Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp skall barn ges ännu större skydd.
Den nya reviderade lagstiftningen mot sexualbrott trädde i kraft 2005. Syftet med lagstiftningen var att öka skyddet för barn och ungdomar gällande sexuella övergrepp. Därför infördes flera nya straffbestämmelser som enbart skyddar barn.
Det finns ett antal fall från Högsta domstolen som är relevanta för bedömningen av hur den nya sexualbrottslagstiftningen har tillämpats, och rent generellt kan sägas att sexualbrott mot barn tillmäts generellt ett högre straffvärde nu än före reformen. Boken Sexualkunskap, som ingick i UR:s satsning, lyfter inte fram detta alls. Istället hävdas att ”sexualitet är inte något kriminellt i vårt samhälle”, ett påstående som är direkt felaktigt vad gäller barns sexualitet. Dessutom lurar man lärare med budskap som ”det är inte i vårt samhälle brottsligt för tonåringar att hångla, klä av sig nakna ihop… eller på något annat sätt vara sexuellt aktiva så länge det inte rör sig om övergrepp. Poängen är att det vid en ålderskillnad på mindre än två år kan det som beskrivs, även om det sker frivilligt, just vara ett övergrepp”.
Den tecknade filmen visar ett klassrum där några elever skulle få hjälp med stödundervisning. Istället blev det ingående frågor om barns sexuella erfarenheter som lyfts fram i flera av de nyproducerade filmerna.
Att UR:s läromedel klargör att lärare ska involvera 14-åriga barn i diskussioner om deras sexuella erfarenhet är övergrepp och borde också betraktas som det. Dessutom medverkar läromedlet till att sudda ut de gränser för vad som är privat och vad som borde få fortsätta att vara det. När en lärare frågar tjejerna vad som gör dem sexuellt upphetsade och vilka erfarenheter de har haft; varför kan då inte pojkar i skolan fortsätta att göra så på rasterna?
De flesta som begår sexuella övergrepp på barn är själva under 18 år. Att då stimulera och normalisera sexuella handlingar för minderåriga kan också göra att de sexuella övergreppen ökar än mer. Ska samhället då skylla på barnen, eller ska de själva ta ansvaret för att man inte lyfte fram de problem och risker som finns? Artiklarna från i våras där personal lät övergrepp mot ett litet barn fortsätta för att de trodde att ”de lekte” förskräcker.
Flera studier har under de senaste åren kopplat ihop den tidiga sexualiseringen med de ökande sexuella övergreppen. Socialstyrelsens studie ”Unga förövare”, visar att en majoritet av dem som utsatte unga för övergrepp var jämnåriga med offret. Majoriteten av förövarna hade inte utsatt flera för övergrepp. En majoritet var dessutom inte släkt utan bekanta eller vänner. Det finns all anledning att studera i vilken utsträckning som unga förövares sexualbrott till viss del kan bero på den ökade sexualisering som våra barn utsätts för och den vuxensexualitet som alltför ofta trycks på dem.
Ingen älskar sina barn mer än föräldrarna och i frågor som är så viktiga för barnets välbefinnande är det omöjligt att gå förbi dem. De skolor som tänker visa detta behöver berätta om det för föräldrarna först och ge dem om möjligt en chans att se programmet.
Skollagen från 2011 uttrycker tydligt rätten för föräldrar och vårdnadshavare att erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen där det står att ”vårdnadshavare för barn i förskolan och för elever i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan och fritidshemmet ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen”.
Europakonventionens artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv stadgar följande, och detta är av största vikt att öka förståelsen och efterlevnaden av.
Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Sexlivet borde anses tillhöra privatlivet. Europakonventionens artikel 9 om tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet har följande lydelse:
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana begränsningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
I artikel 2 om rätt till undervisning står följande:
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
En statligt finansierad sexualmoral som strider mot de flesta världsreligioner kan omöjligt utgöra utbildningsmaterial som ämnas för den obligatoriska undervisningen i ett skolpliktigt Sverige, utan att vara kränkande för religionsfriheten och samvetsfriheten för barn vars föräldrar har en annan åskådning än den statliga. Föräldrarna måste informeras om och godkänna det utbildningsmaterial som används. Vilken sexualetik som ligger bakom UR:s material är också en berättigad fråga. Skulle ett material från politiska partier som Moderaterna eller Socialdemokraterna ha fått skolor att visa materialet okommenterat? Varför ska det i så fall göras, när RFSU öppet skickar materialet med UR.
Skolans läroplaner har i många år kraftfullt betonat nödvändigheten av att undervisningen både ska vara saklig och allsidig. Nedanstående text finns både i Lpo 94 och Lgr 11.
Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.