Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av behovet av en ny kommunreform för färre kommuner.
Kommunerna står inför stora utmaningar. Under de närmaste 25 åren kommer antalet invånare över 85 år att fördubblas. Kostnaderna för pensioner, sjukvård och äldreomsorg etcetera beräknas öka i snabbare takt än skatteinkomsterna. Kommunerna brottas redan idag med svåra prioriteringar och avvägningar i takt med att behovet av vård och omsorg ökar. Med ökad allmän ekonomisk standard kommer även förväntningarna att stiga med höga krav på skola, vård och omsorg.
Ungefär 125 kommuner av Sveriges 290 har en befolkning på färre än 10 000 personer, 25 av dessa färre än 5 000 invånare. Dessa kommuner har minskat cirka 20 procent de senaste 50 åren och väldigt många kommuner riskerar att fortsätta krympa. Detta ställer nya och svåra krav på välfärdens kvalitet och utformning, samtidigt som ekonomin skapar begränsningar. För att få ekonomin att gå ihop är det nödvändigt att man successivt anpassar verksamheten till de minskade intäkter som följer av färre invånare. Borgensförbindelser, ett stort pensionsåtagande och andra kostnader bidrar till att begränsa utrymmet för den kommunala verksamheten.
Förutom en krympande befolkning uppstår problem när yngre generationer flyttar och det är svårt att få tag i kompetent personal inom många områden. Det är svårt att rekrytera, och kommunpolitiker i denna typ av kommuner hoppar oftare av sina uppdrag än i andra kommuner.
Sedan de stora kommunsammanläggningarna åren 1971–1974 har det skett betydande samhällsförändringar och det kommunala uppdraget har utökats. Befolkningsomflyttningar och kommundelningar har resulterat i fler kommuner med liten folkmängd. Utjämningssystemet garanterar dock kommunerna nästan likvärda förutsättningar oavsett kommunstorlek och skattekraft. Ett system som dock allt mer ifrågasätts av de kommuner som är de stora nettobetalarna. Därför är det relevant att ställa frågan om det behövs en ny kommunindelningsreform. Det vore intressant att undersöka huruvida det finns ett minsta befolkningsunderlag för att kunna bedriva kommunal verksamhet effektivt.
I Danmark har man beslutat att en kommun bör ha minst 30 000 invånare och en kommunsammanslagning år 2007 har minskat antalet kommuner från 270 till 98. Liknande tankegångar har även förts i Finland och ett antal sammanslagningar har redan skett.
En översyn i lämpligt sammanhang vore önskvärt för att se om det behövs en ny kommunreform i Sverige, för att säkerställa den goda kvalitet i välfärden som medborgarna har rätt till.