Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att organisationer och individer som systematiskt bedriver terrorliknande verksamhet mot företagare ska kartläggas och eventuellt också terroristklassas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en separat nationell enhet för att stävja s.k. ekoterrorism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga om Säpo åter ska få i uppdrag att bekämpa s.k. ekoterrorism.
Utövare av en rad olika, helt lagliga, näringar utsätts återkommande för brott av individer och organisationer som ställer sig över lagen och utövar regelrätt terror mot utvalda företagare, så som pälsuppfödare, försäljare av päls, jägare, tamdjurhållare, fiskodlare med flera. Brotten kan bestå till exempel av trakasserier, mordhot, anlagda bränder, materiell förstörelse och utsläppta djur. Hot och brott drabbar ofta både företagare och deras familerj och ibland hotas till och med barnen, allt för att företagaren till slut skall ge upp och lägga ner sin verksamhet. Tyvärr lyckas de allt för ofta.
Bara under 2012 kan man konstatera en diger lista på attacker. Bland annat har flera pälsaffärer vandaliserats i Örebro och Uppsala. Myrornas försäljning av vintagekläder har vandaliserats i Örebro vid upprepade tillfällen. Grävmaskiner har förstörts vid vägbyggen då de anses skada daggmaskarna i området. Ägarna till Hermans fisk i Örebro gav upp efter omfattande och upprepad vandalisering. Ett flertal minkfarmer har attackerats och vandaliserats. 180 höns har stulits från en gård i Örkelljunga. Läderbutiken Hellström & Nylöw stänger för gott efter en lång rad attacker. Arton fiskkassar har skurits sönder och tiotusentals regnbågsforeller släpptes ut i Umeälven. Ingen av dessa brott har lett till identifiering av gärningsmän och än mindre till åtal.
Begreppet terrorism avser systematiskt användande av våld och/eller förstörelse för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar och det är rimligt att klassa denna typ av aktivitet just som terrorism, men det allra viktigaste är att samhället tar detta problem på största allvar och med krafttag ser till att beivra brotten och lösa upp nätverken. Förövarna ingår inte sällan i välorganiserade rörelser med förgreningar både inom och utanför landet men trots detta utreds oftast brotten av den lokala polisen trots att man, för att få bukt med problemet, snarare skulle behöva ha en tydlig och målinriktad samordning på nationell nivå, vilket man ofta har i övriga Europa. Sverige beskrivs ibland som en fristat för ekoterrorister och att de kan vara så etablerade som de är kan inte tolkas som annat än att det finns en brist på politisk vilja att komma till rätta med problemen. Ibland kan man till och med ana ett visst tyst medgivande från vissa håll. Vi anser att denna typ av brott är synnerligen angelägna att beivra och förhindra då enskilda människor kan drabbas mycket hårt.
När det gäller att organisationer organiserar sig för att inskränka andras fri- och rättigheter har vi ett tydligt lagrum i brottsbalken 18:5 som bör kunna tillämpas som lagstöd för brottsbeivran, men som tyvärr inte tillämpas.
5 § Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.
Vi menar att denna paragraf är tillämplig, men att man då också från samhällets sida måste vara tydlig med att man tar problematiken på allvar.
Säkerhetspolisen (Säpo) är den organisation som ansvarar för terrorismbekämpningen i Sverige, vilket innebär att den arbetar förebyggande för att förhindra attentat i Sverige eller mot svenska intressen. Säpo har tidigare varit ålagd att utreda och förhindra denna typ av brott men har idag inte denna funktion då denna istället ligger på Rikskriminalpolisen i samverkan med lokal polismyndighet. Eventuellt kan det vara rimligt att Säpo har denna kompetens, vilket bör övervägas i kampen mot dessa brott. Det som står helt klart är att större kraft och en tydlig nationell samordning behövs för att stävja ekoterrorism. Inte minst i våra nordiska grannländer har man visat att man med relativt små resurser kan stävja dessa verksamheter genom nationell samordning och en tydlig markering från samhället. En nationell enhet som jobbar med fokus på ekoterrorism bör därför tillsättas, vare sig det är i Säpo:s eller Rikskriminalpolisens regi.