Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga en översyn av om upprepat och utdraget processande används som ett medel för att trakassera andra, t.ex. en tidigare partner.
Våld i en nära relation kan ta sig många uttryck. Fysiskt våld, hot och andra mycket påtagliga trakasserier är en form. Psykiskt våld är sannolikt än vanligare. Medlen för att trakassera en partner eller tidigare partner är dock många fler än så. I det följande talas om kvinnan som bryter upp och mannen som trakasserar henne, därför att det är det vanligaste scenariot. Det förekommer även att en kvinna trakasserar en man, men det finns gott forskningsstöd för att hävda att det är väsentligt mindre vanligt. Det förekommer också våld och trakasserier i samkönade relationer.
När en kvinna till slut brutit upp från en destruktiv relation är det viktigt att hon kan gå vidare med sitt liv så snabbt som möjligt. Mannen kan å andra sidan ha ett intresse av att fortsätta att försöka kontrollera och trakassera henne. Det är angeläget att utrymmet för att utnyttja rättsväsendet för att trakassera en tidigare partner är så litet som möjligt.
Mannen kan använda rättsväsendet för att trakassera kvinnan genom att inleda olika rättsprocesser mot kvinnan och sedan hålla liv i dessa processer så länge som möjligt. Om kvinnan på det här sättet dras in i rättsliga förfaranden innebär det dels att hon inte blir fri från mannens inflytande, dels att hon utsätts för en potentiell ekonomisk påfrestning, särskilt om hon är den ekonomiskt svagare parten. Rättsskyddsförsäkringar eller rättshjälp kan bekosta en del av processkostnaderna, men det finns en självrisk och det finns ett tak för hur höga kostnader som ersätts. Är mannen ekonomiskt starkare än kvinnan kan han processa tills hennes pengar tar slut.
Tvisterna kan handla om till exempel vem som har rätt till viss egendom, andra frågor som har anknytning till skilsmässan eller vem som ska ha vårdnaden om barnen. En tvist kan normalt inte väckas till liv igen om den avgjorts genom en lagakraftvunnen dom. Detta gäller dock inte utan undantag och det gäller exempelvis inte vårdnadstvister. Har man förlorat ett vårdnadsmål kan man väcka talan igen i princip hur många gånger som helst. I praktiken måste förstås viss tid förflyta, men det behöver inte vara mer än något år.
Det är inte känt i vilken mån detta är ett praktiskt problem och i så fall hur stort problemet är. Däremot bekräftas problemställningen av flera kvinnojourer. Den här typen av tvister kan vara fullt legitima och man ska i en rättsstat inte annat än av mycket goda skäl begränsa medborgarnas rätt att tillvarata sina intressen vid domstol. Det är därför inte möjligt att här föreslå en konkret regelförändring. Däremot bör man undersöka om det finns tecken på att upprepat och utdraget processande används som ett medel för att trakassera andra, till exempel en tidigare partner. Därefter får man ta ställning till om det behövs förändringar i lagstiftningen.