Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga att bättre kartlägga den brottslighet som är kopplad till djurrättsaktivism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga att utveckla såväl den brottsförebyggande som den brottsbekämpande verksamheten avseende brott kopplade till djurrättsaktivism, inte minst genom en ökad samverkan mellan ansvariga myndigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga att se över straffskalan avseende brott kopplade till djurrättsaktivism.
Olaga intrång, skadegörelse, olaga hot och ofredande är exempel på brott som i dag i stor utsträckning begås av s.k. djurrättsaktivister. Trenden tycks vara att brott kopplade till djurrättsaktivism blir allt vanligare, något som bland annat bekräftas av Svenska Jägareförbundet och Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund. Dessutom tycks djurrättsrelaterad brottslighet ur ett internationellt perspektiv vara särskilt utmärkande för Sverige. Exakt hur vanlig denna typ av politiskt motiverad brottslighet är i Sverige vet dock ingen. Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT) saknas nämligen aktuell nationell statistik över antalet anmälda brott av detta slag. Varken Säkerhetspolisen (Säpo), Rikskriminalpolisen, Brottsförebyggande rådet (Brå) eller Sveriges största polismyndighet, dvs. Polismyndigheten i Stockholms län, kan säga hur många brott som anmäls varje år.
Att polisen inte särskilt registrerar brott kopplade till djurrättsaktivism, trots att de är uttryck för politisk extremism, tyder på att de rättsvårdande myndigheterna tar allt för lätt på denna typ av kriminalitet. Att ingen inom polisen, enligt Rikskriminalpolisen, arbetar övergripande med brott kopplade till djurrättsaktivism signalerar även det att dessa brott inte tas på tillräckligt stort allvar. Det är märkligt att detta arbete ses som lokala polisfrågor, trots att brotten ofta begås av personer som är organiserade och som begår systematiska brott mot såväl enskilda näringsidkare som hela branscher.
Bekymmersamt är också att få anmälningar av brott kopplade till djurrättsaktivism leder till åtal och fällande dom. En förklaring är att bevisbördan ofta är svår. En annan är, enligt Polismyndigheten i Stockholms län, att mottagaren av anmälan ofta inte är tillräckligt insatt i problematiken och att anmälan därför inte leder vidare. En tredje förklaring är att straffvärdet för brott kopplade till djurrättsaktivism i regel är lågt.
Av dessa orsaker bör arbetet med att förebygga och beivra brottslighet kopplad till djurrättsaktivism övervägas att utvecklas och ges högre prioritet. En rad olika åtgärder bör därför prövas. För det första behöver kartläggningen av denna typ av brottslighet utvecklas. För det andra bör en enhet eller funktion som särskilt jobbar med brottslighet kopplad till djurrättsaktivism övervägas att inrättas inom polisen. Denna enhet skulle förslagsvis primärt fylla en samordnande och utredande funktion, men skulle även kunna arbeta förebyggande. För det tredje bör straffskalan ses över rörande brott kopplade till djurrättsaktivism.