Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ändra villkoren för villkorlig frigivning i 26 kap. 6 § brottsbalken.
Villkorlig frigivning efter att ha avtjänat två tredjedelar av ett fängelsestraff är i dag regel, snarare än undantag.
”När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff … har avtjänats, skall den dömde friges villkorligt …”.
Undantag görs endast om det finns synnerliga skäl för det och i den bedömningen ska det tas hänsyn till om den dömde allvarligt har brutit mot föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Grundregeln borde vara den omvända: Att den dömde ska avtjäna hela straffet, men att möjlighet till villkorlig frigivning finns om synnerliga skäl föreligger. Exempelvis exemplariskt uppträdande och en tydlig visad vilja att lämna brottsligheten bakom sig. I Finland finns en sådan modell, där man kan friges efter två tredjedelar av straffet, men då genomförs en individuell prövning om uppförande under straffets gång och framtidsutsikterna för att leva ett hederligt liv.
Genom att ändra grundregeln enligt ovan så uppstår incitament att sköta sig bra. Idag krävs det ett mycket dåligt uppförande för att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp, och då är det oftast bara med en kortare tidsperiod.
När en domstol fastställer ett straff ska den inte ta hänsyn till den villkorliga frigivningen. Domstolen dömer således utifrån att hela straffet ska avtjänas, trots att det i praktiken bara är två tredjedelar.
Svensk lag bör således ändras så att villkorlig frigivning efter två tredjedelar av avtjänat straff blir en möjlighet, inte en grundregel.