Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om säkerheten vid kärnkraftverk.
Kärnkraftsolyckan i Fukushima, Japan, för två år sedan, där tre reaktorer drabbades av partiell härdsmälta, aktualiserade åter vikten av hög säkerhet vid kärnkraftverk. Många i Sverige har dessutom fortfarande olyckan Tjernobyl och dess konsekvenser i färskt minne.
Svensk kärnkraftsindustri har genom åren haft ett högt förtroende i säkerhetsfrågor. Det har dock visat sig att säkerheten även vid svenska kärnkraftverk är bristfällig.
Säkerheten vid kärnkraftverket i Forsmark har till exempel kritiserats för att en stor grupp miljöaktivister sommaren 2011 kunde ta sig in på området. I mars i år stod Forsmark i princip utan skydd, sedan hela personalen vid polisens speciella insatsstyrka Enheten för planerade insatser (EPI) i Uppsala hade sagt upp sig. EPI har i uppdrag att i en krissituation säkra funktioner som gör att kärnkraftverket kan stängas säkert. Nu skulle denna specialenhet upplösas och ingå i annan polisiär verksamhet.
Kärnkraftverket Ringhals i Halland har sedan 2009 stått under särskild tillsyn av Strålskyddsmyndigheten. Anledningen till detta är att myndigheten har upptäckt allvarliga brister i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverket. Bland annat utbröt brand i reaktor 2 förra året, när en bortglömd dammsugare fattade eld. Ledningen ville spara 40 arbetstimmar och starta reaktorn tidigare än planerat. Därför gav den order om att man skulle frångå gällande säkerhetsrutiner.
Här beskrivna situationer är bara ett par exempel om olika tillbud, som det har rapporterats om i media genom åren. Uppenbart är att det saknas riskmedvetande hos högst ansvariga för verksamheten. Dessutom handlar det i slutändan om pengar. Det är fråga om resurser till statliga myndigheter, vars uppdrag är att ansvara för säkerheten på våra kärnkraftverk, som i exempel med EPI. I industrin handlar det om att minimera kostnaderna, i detta fall för säkerheten, för att åstadkomma så stor vinst som möjligt.
Svenska kärnkraftverk ligger i befolkningstäta områden. Forsmark har nära till Gävle, Uppsala och Stockholm med ett par miljoner invånare. Drygt en miljon invånare finns runt Ringhals och något färre i närheten av Oskarshamn. Alla dessa människor litar på att säkerheten i kärnkraftverken är hundraprocentig. En olycka i dessa befolkningstäta områden skulle vara en katastrof.
Frågan om säkerheten vid våra kärnkraftverk har diskuterats i riksdagen, men svaren från statsråden har varit svävande. De förväntar sig att statliga bolag följer gällande lagar och eftersträvar god säkerhetskultur.
Detta är inte tillräckligt. Säkerheten och arbetet med säkerhetsfrågor måste alltid ha högsta prioritet på ett kärnkraftverk. Därför är det angeläget att regeringen, som ägare till kärnkraftverken, genom ägardirektiv till Vattenfall slår fast att man ser över säkerhetsarbetet så att det uppfyller de krav som strålsäkerhetsmyndigheten ställer för drift av kärnkraftverk. Lika angeläget är att regeringen anslår tillräckliga medel till polisen och andra myndigheter, som är ansvariga för säkerheten vid kärnkraftverk, så att en hög säkerhetsnivå kan hållas.