Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att snarast tillsätta en utredning om förutsättningarna för att regionalisera räddningstjänsten.
De kommunala räddningstjänsternas verksamhetsområde styrs mestadels av lagen om skydd mot olyckor tidigare räddningstjänstlagen; men även i viss mån av lagen om extraordinära händelser och lagen om brandfarliga och explosiva varor. Svensk räddningstjänst är av tradition en kommunal organisation.
Samhället i stort blir dock mer och mer regionalt styrt. Samma trend återfinns sedan en tid tillbaka inom räddningstjänstens organisation där fler och fler kommuner i Sverige har bildat eller vill bilda räddningstjänstförbund tillsammans med andra kommuner. Av erfarenhet vet vi att all omorganisation kostar skattepengar. Olika räddningstjänstförbund bildas, består i några år för att sedan upphöra att existera och återigen blir kommunala räddningstjänster. Det är kanske tid nu att införa regionala räddningstjänster istället för kommunala.
En regional räddningstjänst kan utföra tillsyn, alltså myndighetsutövning, enligt samma bedömningsmall och premisser för företag och kommunala verksamheter i hela regionen. Enligt uppgift skiljer sig i dagsläget tillsynens omfattning mellan olika kommuner, vilket i praktiken betyder att ett företag kan bli godkänt i en kommun, men underkänt i en annan kommun beroende på vilken mall samt vilka bedömningar respektive kommunal räddningstjänst utgår ifrån.
Räddningstjänsterna utbildar enskilda, företag och organisationer samt kommunala verksamheter i bland annat brandskydd, första hjälpen, HLR (hjärt- och lungräddning) och heta arbeten. Fördelen här kan bli att resurser frigörs genom att inte alla kommunala räddningstjänster behöver ”uppfinna hjulet själv”. En regional räddningstjänst skulle kunna introducera en enhetlig brandskyddsutbildning, en enhetlig HLR-utbildning och en enhetlig heta–arbeten-utbildning med samma kursinnehåll för hela regionen.
Det blir enklare att arbeta efter den nationella strategin för att stärka brandskyddet för den enskilde människan som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tagit fram.
Räddningstjänsterna är även involverade i samhällsbyggnadsfrågor när det gäller olika säkerhets- och skyddsåtgärder samt att ge råd när det gäller plan- och byggärenden. En regional räddningstjänst skulle även här kunna arbeta mycket mer enhetligt och konsekvent samt utgöra en spetskompetens i dessa frågor.
Även rekryteringsfrågor, främst för operativ brandpersonal, skulle bli enklare om man hade regionala rekryteringstester och förfaranden som inte diskriminerar vissa individer (vilket i dagsläget tycks vara ett problem). I dag får varje kommun hitta på vilka fysiska tester samt kunskapstester som helst för att bli brandman i just den kommunen. Detta har lett till att det fortfarande finns cirka 97 procent manliga heltidsbrandmän jämfört med cirka 3 procent kvinnliga heltidsbrandmän i Sverige. När det gäller personer med olika kulturella bakgrunder eller andra diskrimineringsgrunder ligger siffran på under en procent hos just operativa brandmän.
Arbetet med jämställdhets- och mångfaldsintegrering kräver kunskaper och resurser som de flesta små räddningstjänster inte har, därav statistiken ovan. För medborgarna betyder detta att alla inte får ett likvärdigt skydd mot olyckor som de enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) har rätt till. En regional räddningstjänst skulle nämligen kunna arbeta mycket mer aktivt med dessa likabehandlingsfrågor, till exempel genom att ta fram informationsmaterial på olika språk och erbjuda utbildningar på olika språk och till fler målgrupper. Exempelvis utbildningar i brandskydd och första hjälpen till personer med olika funktionsnedsättningar.
Förkortningen står för så kallade i väntan på ambulans-larm som många räddningstjänster redan utför idag i samarbete med landstingen. En regional räddningstjänst hade kunnat ha ett regionalt avtal samt delegering när det gäller användning av syrgas och hjärtstartare (defibrillator) istället för dagens situation, där avtal tecknas med vissa kommuner men inte alla. Detta skulle även underlätta när räddningspersonal vill byta från en brandstation i en kommun till en i en annan kommun utan att behöver gå delegeringsutbildningen en gång till.
En regional räddningstjänst skulle kunna utbilda, öva och distribuera regionens samlade räddningstjänstresurser i händelse av en extraordinär händelse och vara en resurs till mindre kommuner. Huruvida en regional räddningstjänst kan implementeras i krisberedskapen och krisledningen enligt lagen om extraordinära händelser får naturligtvis också utredas vidare och skulle även beröra kommunallagen.
Riksdagen bör därför begära att regeringen snarast tar initiativ till en utredning om förutsättningarna för att regionalisera räddningstjänsten utifrån vad som anförts i motionen.