Riksdagen avslår förslaget om att medge att Riksbanken ingår ett avtal om kredit till Internationella valutafonden (IMF) med ett belopp om 6,7 miljarder särskilda dragningsrätter (ca 70 miljarder kronor).
I Riksbankens framställan föreslås att riksdagen ska medge att Riksbanken ingår ett avtal om kredit till Internationella valutafonden (IMF) med ett belopp om 6,7 miljarder särskilda dragningsrätter (ca 70 miljarder kronor). Bakgrunden till förslaget är den överenskommelse som träffades vid IMF:s vårmöte i april om att förstärka IMF:s utlåningskapacitet. Förstärkningen motiverades av att det potentiella lånebehovet i många länder ökat i samband med den pågående skuldkrisen i euroområdet.
Vänsterpartiet hade välkomnat ökade resurser till IMF om Sverige samtidigt hade drivit linjen att de villkor som ställs på låntagarna ska vara av mer övergripande natur, dvs. villkor som möjliggör för låntagarna att själva bestämma hur de ska stärka sina offentliga finanser. Sverige driver emellertid inte en sådan linje och det är rimligt att anta att villkoren för eventuella nya krediter kommer att ligga i linje med de villkor som EU och IMF hittills har ställt upp för lån till bl.a. Grekland, Spanien och Irland. Dessa har präglats av en nyliberal slagsida i form av krav på sänkta löner, privatiseringar, nedskärningar i offentliga välfärdssystem och urholkade fackliga rättigheter. Förutom att dessa krav har haft en oacceptabel fördelningsprofil har de fördjupat och förlängt den ekonomiska krisen i euroområdet. Riksdagen bör därför avslå den föreslagna krediten till IMF. Detta bör riksdagen besluta.