Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att svenskt deltagande i nya nödlån till främmande stater eller andra institutioner ska villkoras mot krav på bärkraftiga och rättvisa skattesystem samt fungerande system för skatteuppbörd.
Utmärkande för flera av de europeiska stater som kommit i ekonomisk kris har, utöver svag reglering av finansiella institutioner (främst banker), varit bristfälliga skattesystem och ännu sämre skatteuppbörd.
Stater som Island och Cypern samt i viss mån Island har konkurrerat med låga bolagsskatter. Såväl Grekland som Italien är kända för ihåliga skattesystem och stora brister i skatteuppbörden.
Vid utformandet av så kallade anpassningsprogram för länder som har ekonomiska svårigheter, bestäms programvillkoren av representanter från långivarna i samarbete med regeringen för det land som har bett om finansiellt stöd. Mestadels tycks detta idag handla om sociala nedskärningar.
Ett annat fenomen hos flera av de krisande länderna tycks också vara att de med störst inkomster och förmögenheter helt undvikit att betala skatt.
Sverige bör över allt där vi deltar och när vi bidrar med medel kräva att anpassningsprogrammen också ska handla om att skattesystem och skatteuppbördssystem måste renoveras. Inte minst inom företagsbeskattningen och beskattningen av näringsverksamhet kan lätt regelverken befrämja undvikande av skatt. Krav på en tydlig progressiv beskattning av både arbets- och kapitalinkomster måste också ställas. Beskattning liknande den svenska värnskatten, som infördes när Sverige var i ekonomisk kris, borde vara en självklarhet.
Riksdagen bör ge regeringen till känna att svenskt deltagande i nya nödlån till främmande stater eller andra institutioner ska villkoras mot krav på bärkraftiga och rättvisa skattesystem samt fungerande system för skatteuppbörd. Med andra institutioner avses att Sverige deltar i nödlån som förmedlas via t.ex. EU, ECB eller IMF.