Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om anslagen för 2013 inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt förslaget i tabell 1 i motionen.
Riksdagen begär att regeringen under 2013 återkommer med förslag på hur pris- och löneomräkningen kan utformas på ett mer rättvist sätt än i dag i syfte att motverka urholkningen av verksamhetsanslagen i budgeten.
Under föregående mandatperiod sänkte regeringen arbetsgivaravgifterna för företag som har anställda i en viss ålder. Syftet har sagts vara att skapa jobb, men utvärderingar visar att nedsättningen av socialavgifterna för personer under 26 år är ineffektiv och har haft en mycket begränsad effekt på sysselsättningen. Vänsterpartiet föreslår därför att nedsättningen tas bort. Vår höjning av de sociala avgifterna för unga innebär ökade kostnader för de statliga myndigheterna. För att kompensera för detta anslår vi medel till de statliga myndigheterna i form av ett nytt anslag.
Vänsterpartiet föreslår att anslaget budgeteras till 500 miljoner kronor 2013.
Regeringen har även sänkt den särskilda löneskatten för äldre. Vänsterpartiet avvisar detta förslag. Syftet var enligt regeringen att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att behålla och anställa äldre arbetskraft. Denna möjlighet kommer dock inte alla till del. Människor med låga löner och förslitande arbetsuppgifter orkar sällan arbeta fram till dagens pensionsålder, varför förslaget i stället bidrar till orättvisa mellan olika grupper äldre. Vår höjning av de sociala avgifterna för äldre innebär ökade kostnader för de statliga myndigheterna. För att kompensera för detta anslår vi medel till de statliga myndigheterna i form av ett nytt anslag.
Vänsterpartiet föreslår att anslaget budgeteras till 300 miljoner kronor 2013.
Systemet med pris- och löneomräkning infördes i början av 1990-talet som en följd av övergången till mål- och resultatstyrning. Systemet är ett generellt system med en automatisk beräkning. Den tar inte hänsyn till den faktiska utgiftsutvecklingen.
Det är de beslutade anslagsnivåerna för myndigheternas verksamhet som ska pris- och löneomräknas. Anslagsmedel som går till transfereringar (bidrag) omfattas inte av omräkningen.
Varje år räknas myndigheternas anslag upp i statens budget så att dessa ska klara av att betala ökade priser och löner. Lönernas uppräkning baseras på SCB:s arbetskostnadsindex. Detta index är baserat på löneutvecklingen för tjänstemän i den konkurrensutsatta tjänstesektorn. Indexet korrigeras för ett tioårigt genomsnitt av produktivitetsutvecklingen inom den privata tjänstesektorn. Den grundläggande orsaken till att modellen infördes var att lönerna inom den statliga sektorn skulle ha en följsamhet gentemot andra sektorer på arbetsmarknaden. Löneutvecklingen i staten ska genom denna metod inte vara vare sig högre eller lägre.
I en situation då många tjänsteyrken, som exempelvis telefonförsäljning, växer i omfattning och samtidigt i viktiga avseenden industrialiseras, skapas det en situation där kraven på ”rationalisering” i den statliga sektorn blir orimliga. Den nuvarande omräkningsfaktorn är okänslig för de stora skillnaderna avseende produktivitetstillväxten inom tjänstesektorn. Den riskerar i praktiken att bidra till en successiv urholkning av de offentliga verksamheterna.
I regeringens budgetproposition framgår att omräkningsindex för löner 2013 är 1,37 procent. Från det görs ett avdrag för produktivitetsökning på 1,37 procent, och därför uppgår löneindex till 0,00 procent för samtliga anslag 2013. Det är inte rimligt att de statsanställda som står för viktig service till medborgarna ska ha en sämre löneutveckling än andra grupper på arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund menar vi att det behövs ett nytt system för pris- och löneomräkningen och att riksdagen begär att regeringen under 2013 ska återkomma med förslag på hur pris- och löneomräkningen kan utformas på ett mer rättvist sätt än i dag med syfte att motverka urholkningen av verksamhetsanslagen i budgeten.