Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en möjlighet för de svenska sparbankerna att ta in externt kapital genom s.k. sparbanksbevis.
Sparbankerna i Sverige har en särställning genom att de inte är vinstutdelande, bygger upp sitt kapital genom vinstmedel, är lokalt verksamma och har andra intressen såsom samhällsnytta som förenar dem. Det är också specifikt för dem att de klarar sina finansiella grundfunktioner som t ex betalsystem genom avtal med annan leverantör och med det uppnår nödvändiga skalfördelar.
De lokala sparbankerna betyder mycket för näringslivet och utvecklingen på landsbygden och i mindre städer. Genom sin lokala prägel har sparbankerna en mycket god förankring och tillgänglighet som är viktig vid utlåning för såväl privatpersoner som små och medelstora företag. Den lokala närvaron stärks också av att vinsterna vävs tillbaka och är del i samhällsutvecklingen.
Men inskärpningen av de så kallade Basel III-reglerna ställs högre krav på alla banker att stärka sin kapitalbas. Detta är i grunden bra, men medför att sparbanker som inte valt eller väljer att bli aktiebolag saknar reella möjligheter att stärka kapitalbasen på annat sätt än genom egna vinstmedel. Den befintliga sparbankslagen förhindrar nämligen sparbankerna att ta in externt kapital.
I Norge har man öppnat möjligheten till kapitalisering genom att inrätta egenkapitalbevis. De fungerar som en aktie men ändrar inte det lokala huvudmannaskapet. Det infördes på 1980-talet och har fungerat väl. Merparten av egenkapitalbevis ägs av personer bosatta på orten där banken är verksam, vilket ytterligare förstärkt den lokala prägeln. Med en sådan lagändring skulle det öppnas ytterligare möjligheter till utveckling även i Sverige.
Att införa systemet med sparbanksaktier medför inga kostnader eller risker för skattebetalarna. De få kostnader som skulle uppstå handlar om Finansinspektionens tillsyn, men detta bekostas till sin helhet av finansbranschen och belastar inte skattekollektivet. Förslaget om sparbanksaktier kräver således inga budgetändringar utan handlar helt om vilken bankmarknad vi vill se i framtiden. Med en sådan ändring skulle vi värna den sparbanksvolym som finns i Sverige och som är ett alternativ till affärsbankerna.