Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa en särskild rättegångskostnadsersättning i upphandlingsmål.
Upphandlingsmål avgörs i förvaltningsdomstol där officialprincipen normalt tillämpas. Officialprincipen innebär att domstolen har ett utredningsansvar och dessutom kan vägleda parterna i rättsprocessen.
Högsta förvaltningsdomstolen har i vägledande rättspraxis, RÅ 2009 ref. 69, dock uttalat att ”officialprincipen måste tillämpas på ett försiktigt sätt i mål om offentlig upphandling”. Detta har fått till följd att förvaltningsdomstolarna inte utreder upphandlingsmål utan endast låter sig vägledas av vad parterna har åberopat. Sökanden i upphandlingsmål måste som regel företrädas av ett juridiskt kunnigt ombud, både på grund av upphandlingsmålens komplexitet och av ovan nämnda avsaknad av rättslig vägledning enligt officialprincipen. Tyvärr drabbas företagare av felaktiga upphandlingsbeslut och tvingas in i kostsamma överprövningsprocesser för att tillvarata sin rätt.
Eftersom de rättsfrågor som aktualiseras i mål om offentlig upphandling inte alltid kan utläsas i lagtext är upphandlingsrätten huvudsakligen beroende av utfyllande rättspraxis. Det är därför inte tillfredställande att kostnadsansvaret för sådan rättspraxis huvudsakligen vilar på de företag, icke sällan små och medelstora företag, som deltar i offentlig upphandling.
Härmed föreslås att det i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling införs bestämmelser om rättegångskostnadsansvar motsvarande bestämmelserna som återfinns i skattemål, 43 kap. 1 – 7§§, skatteförfarandelagen (2011:1244). Detta för att förvaltningsdomstolarna inte tillämpar officialprincipen i upphandlingsmål.