Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en parlamentarisk ägandeutredning.
Alltmer av ägandet sker genom institutionella placeringar. I spåren av ett ökat osynligt ägande följer ökad spekulation och skattesmitning. Pensionsfonder, investeringsfonder, hedgefonder och riskkapitalbolag är alla en del av det systemet. Hur dessa fonder och bolag påverkar ägande, investeringar och sysselsättning är det i dag ingen som vet. Detta bör belysas.
Institutionella osynliga ägare med kortsiktiga vinstintressen för med sig konsekvenser. Det påverkar investeringsvolymer, arbetsvillkor och näringslivets utveckling i stort.
Ägande är en makt- och demokratifråga. Vilka som fattar besluten, hur besluten fattas, på vilka grunder och hur dessa påverkar samhället är centralt i en demokrati. Ägandet påverkar också den ekonomiska utvecklingen, de sociala förhållandena liksom miljön och lagstiftningen.
Sedan den förra ägarutredningen 1985 torde ägandeförhållandena i Sverige kraftigt ha förändrats. Det visar inte minst den förändring Daniel Waldenström vid Economistas redovisat. I början av 1990-talet hade svenska investmentbolag nästan två tredjedelar av börsens samlade marknadsvärde. År 2010 var andelen en tredjedel. Under samma period har andelen utlandsägande på börsen ökat från ca 5 procent till 40 procent.
Mot denna bakgrund föreslår Vänsterpartiet att en parlamentarisk utredning tillsätts i syfte att ge en heltäckande bild över hur ägarförhållandena ser ut i olika sektorer. Utredningen bör också analysera ägandets effekter ur ett samhällsekonomiskt, socialt och demokratiskt perspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.