Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av hårdare lagstiftning mot korttidslån med oskälig ränta.
Trots försök till skarpare lagstiftning och konsumentskydd fortsätter ockerräntorna på korttidslånen. Men en mycket aggressiv marknadsföring, ofta riktat till ungdomar, lurar skrupelfria finansiella institut ut lån som blir mycket svåra att ta sig ur. Lånen har ofta kort låneperiod, utgör små summor (3 000 kr–10 000 kr) och det sker ingen eller högst en bristfällig kreditkontroll. Affärsidén bygger på att räntor och avgifter framstår som låga – mätt i kronor och ören – men rent ekonomiskt uppgår räntan till astronomiska nivåer om man räknar i årlig ränta. Avgifter, uppläggningskostad, aviseringkostnader leder till mycket stora kostnader och kan motsvara 400 procent.
Dessutom hjälper samhället, kronofogden, till att driva in lånen när skuldfällan är ett faktum trots att ”firman” inte ens tagit kreditupplysning på långivaren.
Det måste rimligen finnas gränser för vilken typ av kreditavtal som är tillåtna och som sanktioneras av samhället. En väl fungerande finans- och kreditmarknad är en sak, men det är det inte. Det handlar om ett systematiskt utnyttjande av människors ekonomiska utsatthet.
Ett sätt att få stopp på detta är att de som lånar ut pengar utan kreditupplysning ska få ta eget ansvar och helt enkelt skylla sig själva om låntagaren inte kan betala tillbaks lånen. Då skulle lånen minska markant och utsatta grupper slippa dra på sig lån de fastnar i under en lång tid.