Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om särkullbarn.
I ärvdabalkens 3 kap. finns särskilda regler som reglerar makars arvsrätt. De idag gällande reglerna innebär att när en make går bort har de gemensamma barnen inte rätt till arv förrän båda föräldrarna har avlidit. Syftet har varit att skydda den efterlevande som tidigare kunde bli tvungen att gå från hus och hem när barnen krävde sin del av arvet, inte minst när en fastighet funnits i den gemensamma egendomen.
Men för makar som har barn som inte är deras gemensamma, så kallade särkullbarn, är dock den efterlevande fortfarande oskyddad. Barnen till den avlidne har rätt att omedelbart få ut sin del av arvet, vilket gör att den fastighet som den efterlevande bor i kanske måste säljas. Det innebär att i en familj där det finns både ett gemensamt barn och ett särkullbarn kan särkullbarnet kräva sin andel av arvet omedelbart medan det andra barnet måste vänta tills båda makarna har avlidit. Idag är det mycket vanligt med nya förhållanden, vilket gör att särkullbarn blir allt vanligare. Att det idag går att ärva ur ett hem där en efterlevande bor är helt orimligt och en gammal kvarleva som bör ses över och moderniseras enligt dagens sätt att leva.
Dagens regelverk innebär orimliga konsekvenser för den efterlevande. Det är av vikt att den efterlevandes rätt stärks i förhållande till särkullbarn. Den efterlevande ska därför behandlas på ett likartat sätt, oavsett om den efterlevande har egna barn eller särkullbarn.
Den efterlevandes rätt ska stärkas i förhållande till särkullbarnen, och de ska inte kunna kräva ut sin arvsrätt då bara ena föräldern avlidit. Lagen bör särskilt ses över när det gäller den gemensamma bostaden. Man ska kunna sitta i orubbat bo tills båda föräldrarna avlidit.