Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka för en lagändring så att barn har rätt till ett eget ombud i form av en särskild företrädare i vårdnadstvister.
En av de centrala delarna i barnkonventionen är att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Dessvärre är det inte alltid så och framförallt inte när det handlar om barn som bevittnat eller själva varit utsatta för våld. Situationer som ofta resulterar i vårdnadstvister där barnet inte får föra egen talan trots att processen syftar till att komma fram till det bästa för barnet. I dessa vårdnadstvister tvingas någon av föräldrarna att föra barnets talan, vilket ofta får till följd att fokus hamnar på de vuxna föräldrarna i stället för på barnet. Om barnet i dessa fall representerades av ett eget ombud i form av en särskild företrädare skulle barnens rättssäkerhet stärkas markant. Införande av särskild företrädare för barn i vårdnadstvister skulle sannolikt också få den effekten att det ställs större krav på objektivitet och saklighet i de utredningar och åtgärder som utförs inom socialtjänsten och som berör samma barn.
Särskilda företrädare för barn i vårdnadstvister skulle också medföra större krav på att domstolarna följer det som kan styrkas genom vetenskap och beprövad forskning. Detta skulle kunna få till följd att utbredningen av PAS (Parental Alienation Syndrome) inom rättstillämpningen motverkas. Tendenser som kraftigt påverkar barns rättssäkerhet negativt. PAS har, i Sverige, under senare år anammats av både socialtjänst och domstolar.
Det särskilda ombudet ska få möjlighet att tillgodose barnets rätt att få tas på allvar, och artikel 12 i barnkonventionen, rätt att bli hörd och få sina åsikter beaktade, ska inkorporeras i vårdnadsutredningen och ligga till grund för beslut i rätten.