Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av utfallet av 2006 års lagändring om umgängesrätt för andra än föräldrar.
Föräldrabalken (1949:381) 6 kap. 2 § anger att det är barnets bästa som ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Barnets egen vilja ska också beaktas med hänsyn till barnets ålder och mognad. Ett barns behov av umgänge tillgodoses inte bara av föräldrarna utan även av andra personer som står barnen nära. I den kretsen ingår mor- och farföräldrar. Tyvärr finns det barn som hindras från denna kontakt. Det kan bero på att föräldrarna separerat eller olika typer av generationskonflikter.
Rätten för barn att ha kontakt med mor- och farföräldrar är aktuell i många länder. I USA har mor- och farföräldrar laglig rätt att träffa sina barnbarn, så kallad visitation right. I Sverige finns inte denna rättighet, vilket leder till tragedier inte bara för barnen utan även för deras mor- och farföräldrar.
Det är i och för sig vårdnadshavarens skyldighet att se till att barnets behov i detta avseende tillgodoses. I den mån vårdnadshavaren inte gör det är det socialnämndens ansvar att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov.
År 2006 förändrades föräldrabalken så att socialnämnden kan föra talan om umgängesrätt även för andra än föräldrar och där särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina mor- och farföräldrar. Trots denna lagändring finns det barn som inte fått rätt till detta umgänge.
Enligt riksdagens utredningstjänst har socialnämnderna runt om i landet varit restriktiva med att föra talan om umgänge med mor- och farföräldrar och det saknas prejudicerande domar.
Det talar för att det är angeläget att göra en översyn av utfallet av denna lagändring från 2006. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.