Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vattentäkter ska kunna räknas som riksintresse för dricksvatten.
Vättern är i flera avseenden Sveriges mest unika sjö med såväl utomordentligt lämplig råvattenkvalitet och kvantitet som fysiska förutsättningar för dricksvattenproduktion.
Kombinationen av kallt, klart vatten med naturlig självrening och närheten till stora djup som möjliggör tillgång till kallt vatten året runt gör att hela sjön kan betraktas som en anläggning. Naturvårdsverket föreslog redan 1995 i en rapport att Vättern som helhet borde utpekas som ett riksintresse.
Vättern har idag tolv olika råvattenintag fördelat på åtta kommuner och ett kommunförbund. Att ha riksintressen markerade på ett antal platser i sjön (ett för varje anläggning som uppfyller de kriterier som idag diskuteras) när det är samma vatten känns märkligt.
Vätterns utmärkta förutsättningar som vattentäkt gör att den idag nyttjas av ca 250 000 personer. Långt framskridna planer finns att förse Örebroregionen med Vätternvatten, med möjlighet till ytterligare utbyggnad till Mälarområdet. Folkmängden enbart i Örebroregionen uppgår till ca 225 000 personer och beräknas att öka till 260 000 till år 2050. Således kan man förutspå att ca 600 000 personer inom ett par årtionden kan komma att förses med Vätternvatten. I ett längre tidsperspektiv är det inte alls omöjligt att större regioner än idag kommer att dricka Vätternvatten (till exempel Mälardalen).
Vättern är idag riksintresse för:
Turism och friluftslivet (MB 4 kap. 2 §)
Natur och kulturvärden (MB 3 kap.)
Naturvård (MB 4 kap. 2 §)
Yrkesfiske (MB 3 kap. 5 §)
Totalförsvaret (MB 4 kap. 1 §)
Natura 2000 (MB 7 kap. Fågeldirektivet 79/409/EEG, Habitatdirektivet 92/43EEG)
Vättern omfattas dessutom av flera EU-direktiv (till exempel vattendirektivet, badvattendirektivet, dricksvattendirektivet, nitratdirektivet, fisk- och musselvattendirektivet). Det förekommer att riksintressen måste vägas mot varandra. Att då ha ett riksintresse för dricksvatten som omfattar ett antal särskilda områden är att kraftigt nedvärdera den enorma ekosystemtjänst som råvatten från Vättern utgör. I värde borde riksintresset för dricksvatten överflygla flera av de andra riksintressena, inte minst som framtida resurs.
Enligt miljöbalken är det bara anläggningen som kan klassas som riksintresse, inte själva vattentäkten. Med anledning av detta bör lagen skrivas om så att även särskilt värdefulla vattentäkter ska kunna räknas som riksintresse för dricksvatten.