Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över lagstiftningen om faktureringsavgifter.
Faktureringsavgiften är att likna med ett sätt att smyghöja priset och därmed lura kunderna. När väl kunden är ”hemma”, alltså har accepterat villkoren lägger man på en extra avgift. 195 kronor blev plötsligt 220.
Samtliga avgifter borde vara synliga i slutpriset för att det ska vara tydligt mot konsumenten vad varan eller tjänsten kostar. I andra sammanhang är det förbjudet att komma med överraskande tillägg – skatten på flygpriset, moms på målerijobbet (som förutsätts ingå i priset till privatpersoner). Eller som att handlare inte längre får tar ut en kortavgift, vilket är i lag förbjudet från och med augusti 2010.
Fakturaavgifter kan också göras gällande vara diskriminerande. Det finns sätt att slippa dem, att skaffa e-faktura. Men det drabbar vissa grupper, de som inte har internet, inte känner sig säkra med internet eller inte har dator över huvud taget. Och de är många. Många äldre använder privatgiro eller går till banken och betalar, och då betalar de dessutom för detta. Lagstiftningen bör ses över både ur diskrimineringsperspektiv och för att tydliggöra mot konsumenterna vad den slutliga summan för varan eller tjänsten kommer att hamna på.