Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kusiners arvsrätt.
Nuvarande lagstiftning begränsar arvsrätten till tre parenteler eller arvsklasser. I första hand ärver den avlidnes barn och barnbarn (s.k. bröstarvingar). Finns inga bröstarvingar eller om dessa ej är i livet går arvet till den avlidnes föräldrar och deras avkommor om föräldrarna ej är i livet. En efterlevande make eller maka har också ett arvsrättsligt skydd som går förbi gemensamma barn. I sista hand, den s.k. tredje parentelen, går arvet till mor- och farföräldrar eller deras avkommor i händelse av att mor- och farföräldrar inte längre är i livet.
Men så har det inte alltid varit. Ärvdabalken ändrades år 1928 för att undvika att framför allt jordbruksfastigheter delades upp i alltför små enheter. Denna ändring medförde slutet för kusiner som berättigade arvtagare i händelse av att ingen annan arvinge finns. I många fall finns arvingar redan innan kusiner skulle komma i fråga. Men i de fall där arvingar inte finns, trots att kusiner existerar och förutsatt att inget testamente har upprättats, så tillfaller arvet eller kvarlåtenskapen staten genom Allmänna arvsfonden.
Begränsningen som infördes när arvsrätten för kusiner togs bort ur lagstiftningen medför att staten i form av Allmänna arvsfonden alltså inträder som arvinge när tämligen nära släktingar i form av kusiner fortfarande finns i livet. Även om de ekonomiska banden tunnas ut i och med att släktskapet blir allt längre bort motiverar det enligt vår mening inte ett förstatligande av den avlidnes egendom. Att förstatliga avlidnas egendom är för oss helt orimligt medan det mer rimliga och inte minst konsekventa för lagstiftningen vore att återinföra kusiner i den tredje parentelen. Därför bör möjligheten att stärka kusiners arvsrätt genom att återinföra kusiner i den tredje parentelen ses över.