Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om deltidsarbete och deltidsstämpling.
Att hitta ett deltidsjobb med fasta tider eller som vikarie borde uppmuntras snarare än som idag – bestraffas. Förhoppningen är naturligtvis att anställningen förr eller senare omvandlas till en heltid. Men det är inte mycket tid för omställning. Den som vikarierar 2 dagar i veckan får efter 75 dagar (15 veckor) inte stämpla mer utan tvingas bli helt arbetslös för att på heltid stå till arbetsmarknadens förfogande. Samtidigt har ingen rätt att tacka nej till jobb. I väntan på heltidsjobbet är alternativet som står till buds att fortsätta hoppa in i verksamheten, men med en minimal inkomst, i värsta fall kompletterat med ekonomiskt bistånd.
Att vara helt arbetslös ersätts (med en minskande dagersättning) upp till 300 dagar. Men den som hittar ett deltidsjobb och därmed är deltidsarbetslös får stämpla endast 75 dagar. De har betalat till samma försäkring och gör förhoppningsvis samma ansträngningar att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Den som betalar till en försäkring har rätt att få ersättning när villkoren för försäkringen uppfylls – arbetslöshet.
En majoritet av arbetsgivarna nyanställer dessutom sällan eller aldrig arbetstagare som är över 50 år. Då inser man dilemmat. Att som 55-plus bli av med jobbet och hitta ett nytt är bevisligen inte enkelt. Utbildningsmöjligheterna är klart begränsade då det inte finns någon möjlighet till studielån eftersom samhället gjort en bedömning att längre utbildning inte är en rimlig investering på grund av ålder. Man behöver då se på deltidsarbete som en möjlighet att vara kvar på arbetsmarknaden. Försäkringens regelverk bör ses över när det gäller begränsningen att en sökande endast kan få ersättning på deltid i 75 ersättningsdagar. Och villkoren för försäkringen till deltidsarbetslösa bör bli generösare med hänvisning till att det inte ska straffa sig att ta sig ett arbete på deltid.