Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om unga i ingenmansland.
För många unga är vägen till ett jobb inte spikrak och tillvaron kantas en tid av tillfälliga jobb och någon period av arbetslöshet, men för en del ungdomar blir dock arbetslösheten ett permanent tillstånd.
Allt fler unga i Sverige lever i ingenmansland utan vare sig jobb eller studier. Detta är ett allvarligt problem för samhället såväl som för den unge själv. För många av dessa ungdomar läggs grunden redan i skolan på grund av bristande utbildning.
Siffror som SCB har tagit fram åt Svenskt Näringsliv från 2012 visar att var fjärde ung i gruppen 15–24 år inte är tillräckligt sysselsatt i arbete eller i utbildning. 24 000 unga har enligt samma undersökning varken jobbat eller studerat, men inte heller uppburit någon sjukförsäkring eller annat bidrag under ett helt år. Unga utanför är den grupp ungdomar som varken går i skolan eller jobbar och finns inskrivna på Arbetsförmedlingen eller får försörjningsstöd av kommunen. De finns alltså inte med i några register.
Utanförskapet har ett högt pris för samhället både nu och framöver, både i förlorade inkomster för individen, och ökade kostnader samt uteblivna skatteinkomster för oss alla. Ungdomarna har också svårare att klara sig på arbetsmarknaden även sedan de har tagit sig in på den. Den som stått utan arbete som ung löper en större risk att även som vuxen få svårt att hitta ett arbete.
Det krävs ett än tydligare ansvar i frågan om ungdomars sysselsättning än vad som idag är fallet. Ett tydligare grepp behöver tas beträffande hela gruppen ungdomar.
Kommunernas uppföljningsansvar för unga upp till 20 år är inte tillräckligt. En eventuell möjlighet skulle kunna vara att ansvaret istället övertas av Arbetsförmedlingen och då gällde ungdomar upp till 25 år, som varken arbetar eller studerar. Arbetsförmedlingen skulle till exempel kunna arbeta uppsökande med var och en i den här gruppen.