Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att frågan om åldersdiskriminering bör utredas skyndsamt.
En undersökning, gjord på uppdrag av AMF, visar klart att det finns en diskriminering av äldre på vår svenska arbetsmarknad.
I den politiska debatten har det länge diskuterats om vid vilken ålder man i vårt land ska gå i pension. Åsikterna är delade och många anser sig behöva gå i pension tidigt, kanske på grund av hård arbetsbelastning och högt tempo på arbetsplatsen. Men det är också många som säger sig vilja fortsätta att arbeta efter 67 års ålder, vilket idag är den ålder man senast går i pension.
Undersökningen ställde frågor kring vad som skulle få en person att jobba längre än 65 år och de flesta ansåg att stimulansen med jobbet och den egna ekonomin är de viktigaste faktorerna. Undersökarna frågade även om attityder till äldre inom olika yrkesgrupper, där 61 procent är ganska eller mycket negativa till en 75-årig förskollärare, medan bara 16 procent är ganska eller mycket negativa till en 75-årig skådespelare.
Att vi kommer att arbeta allt längre är en trolig, om än inte överallt önskvärd, utveckling i vårt samhälle. Då måste det också finnas arbeten som en äldre person kan söka och få. Det är därmed en stor grupp, med stor erfarenhet och kunskap, som diskrimineras på grund av sin ålder.
Rekrytering i dagens arbetsliv går mot att det är allt fler arbetsgivare som vill ha personer som är 35–45 år. Detta visade det delbetänkande av Pensionsåldersutredningen, som presenterades under våren 2012. Rapporten säger att mer än hälften av arbetsgivarna anser att personer som fyllt 60 år inte bör stanna kvar alltför länge i arbetslivet.
Resultaten ovan visar klart att det finns ett stort glapp i vårt svenska samhälle i denna fråga. Medan den politiska debatten utgår från att människor ska stanna allt längre i arbetslivet så ser vi att dessa personer inte är attraktiva på arbetsmarknaden. Det är ett förhållande som gör livet svårt för många människor, att söka arbete igen efter ett långt arbetsliv och hela tiden få beskedet att man är för gammal för att komma ifråga.
Det är därför politiskt angeläget att sätta fokus på denna fråga och sträva efter att nå lösningar som kan vara bra för de flesta. Det måste innefatta såväl lösningar för behovet att gå i pension tidigt, exempelvis på grund av fysisk belastning och stor stress på arbetet, som möjligheter till fortsättning i arbetslivet för den som vill och kan fortsätta att arbeta.
Många är de undersökningar som tagits fram i frågan, utan att vi kommit närmare problemets lösning. Är lösningen att höja pensionsåldern, eller är den att sänka den? Eller ska vi möjligen helt ta bort pensionsåldern och söka nya lösningar? De politiska åtgärder som företagits, exempelvis lägre kostnader för pensionspremier, har inte gjort att arbetsgivarnas intresse för äldre arbetskraft ökat.