Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att arbetet med att se till att diskrimineringslagen även omfattar bristande tillgänglighet bör genomföras skyndsamt.
I Sverige finns en diskrimineringslagstiftning som gör att enskilda människor kan få hjälp om de utsätts för diskriminering. Det är mycket bra!
Under flera decennier har frågan hur människor med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhällslivet på likvärdiga villkor varit föremål för offentliga överväganden. I utredningen ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering” (Ds 2010:20) föreslås att det i diskrimineringslagen (2008:567) ska införas en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Diskrimineringsförbudet mot bristande tillgänglighet föreslås gälla för alla de samhällsområden där diskrimineringslagens övriga regler gäller idag.
Riksdagen gjorde förra året ett tillkännagivande till regeringen om att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska omfattas av svensk diskrimineringslagstiftning. Uppmaningen var att regeringen skyndsamt skulle återkomma till riksdagen med ett lagförslag eftersom frågan om bristande tillgänglighet som en diskrimineringsgrund redan har utretts. Arbetet med att se till att diskrimineringslagen även omfattar bristande tillgänglighet bör därför genomföras ytterst skyndsamt.