Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingens verksamhet genom ett system med en mångfald av aktörer som ersätts genom ett prestationsbaserat system.
En väl fungerade arbetsförmedling är central för att minska arbetslösheten, öka sysselsättningen och skapa en bättre fungerade arbetsmarknad. Trots alliansregeringens omfattande reformering av Arbetsförmedlingen, och trots stora resurstillskott lyckas dock myndigheten fortsatt dåligt med sin primära uppgift – att förmedla arbeten. Enbart 4,5 procent av arbetslösa och programdeltagare som kommit i arbete har fått information om jobbet genom Arbetsförmedlingens egna arbetsförmedlare, detta enligt Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport från 2012. Dessa resultat är mycket bekymmersamma.
En av orsakerna till Arbetsförmedlingens dåliga resultat bör vara den bristande konkurrensen samt det sätt som myndighetens verksamhet i dag finansieras på. Kopplingen mellan Arbetsförmedlingens resultat och anslag är svag och det saknas tydliga incitament för förbättring. Med anledning av detta och i syfte att nå högre resultat bör Arbetsförmedlingens verksamhet konkurrensutsättas. Detta kan ske på flera olika sätt, t.ex. genom upphandling men att föredra är troligen någon form av kundvalssystem med ackrediterade aktörer. Genom ett system med ett flertal på förhand godkända aktörer ges den arbetssökande valfrihet samtidigt som målet om konkurrens uppnås. På detta sätt skulle en högre effektivitet kunna uppnås.
Exakt hur ett system enligt ovan ska utformas behöver undersökas närmare, och då inte minst avseende Arbetsförmedlingens roll i ett nytt framtida system. Ska Arbetsförmedlingen bli en av aktörerna inom systemet eller ska myndigheten istället ges ett ansvar för prövningen av de aktörer som vill ingå i systemet och i övrigt ansvara för uppföljning och systemets administration? Oavsett vilket är det viktigt med en resultatbaserad ersättningsmodell som ersätter den enskilde aktören beroende på hur väl den arbetssökande får hjälp och som skapar en tydlig incitamentsstruktur. För att hjälpa arbetssökande att välja aktör kan ett ratingsystem inrättas. Den som inte aktivt väljer en aktör bör bli hänvisad till en enligt tydligt definierade riktlinjer. Aktörerna bör också, liksom Arbetsförmedlingen gör idag, rapportera till a-kassan om den arbetssökande uppfyller kriterierna för a-kassa.
Aktörer ska inte kunna neka arbetssökande oavsett hur svårt de än har att hitta arbete. Detta i syfte att aktörerna inte ska kunna välja kandidater som enkelt kan få arbete. Ersättningarnas storlek bör därmed anpassas och variera beroende på hur nära eller långt ifrån den enskilde står arbetsmarknaden. För att erhålla en långsiktig jobblösning för den arbetssökande bör incitamentsstrukturen också innehålla regler om ersättning beroende på hur lång tid den arbetssökande behåller sin anställning.
Utvecklingen av ett ersättningssystem som är både flexibelt och effektivt är en utmaning, därför bör flera alternativ framställas och utvärderas. Genom denna nya modell som innebär att arbetsförmedlingen konkurrensutsätts kan effektiviteten öka och möjligheten för arbetsgivare och jobbsökare att hitta varandra förbättras.