Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skapa ekonomiska incitament för Arbetsförmedlingen att skapa jobb åt nyanlända.
Sedan 2010 har Arbetsförmedlingen ansvar för att lotsa nyanlända in i det svenska samhället efter det att de fått uppehållstillstånd. Arbetsförmedlingen har detta ansvar under två år. Om personen därefter fortfarande inte har fått något arbete övergår personen till kommunens ansvar som måste ställa upp med försörjningsstöd.
Enligt flera utredningar, bland annat från SKL, tar det ofta upp till 7 år för nyanlända att etablera sig i Sverige. Det innebär att Arbetsförmedlingens uppgift att ordna arbete under två år inte är omöjligt, men svårt.
I de fall som Arbetsförmedlingen inte lyckas med sin uppgift går ansvaret att skapa arbete för den nyanlände och ansvaret för den nyanländes ekonomiska försörjning över på kommunen där den nyanlände bor. Kommunen har då skyldigheten att i de fall detta är nödvändigt ställa upp med att betala försörjningsstöd för den nyanlände tills den får ett jobb.
Att hitta arbete för nyanlända kan vara svårt i Sverige. Vi är alla medvetna om att det finns en reell diskriminering mot invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Detta gör Arbetsförmedlingens uppgift ännu svårare. För att ytterligare skärpa Arbetsförmedlingens vilja att anstränga sig ännu mer för att förmedla jobben till de nyanlända skulle det behövas bättre incitament än de som finns idag.
Det skarpaste incitament som vi idag förfogar över är ekonomin – att det lönar sig att genomföra en uppgift. Tyvärr är incitamentet för Arbetsförmedlingen att lyckas med sitt uppdrag att förmedla jobb till de nyanlända inte det bästa. Om Arbetsförmedlingen misslyckas med att förmedla jobb till de nyanlända är det inte så att Arbetsförmedlingen får en ökad kostnad utan den får den kommun där den nyanlända bor, som nu måste betala ut försörjningsstöd till vederbörande.
Därför skulle man till och med kunna säga att Arbetsförmedlingen saknar ekonomiska incitament att anstränga sig riktigt mycket för att förmedla jobb till de nyanlända. Den ekonomiska ersättningen från staten för de nyanlända får Arbetsförmedlingen i vilket fall, och om man misslyckas tvingas kommunen ta över kostnaden.
En möjlighet vore till exempel att Arbetsförmedlingen tvingas även fortsättningsvis ha det ekonomiska ansvaret för den nyanlända tills vederbörande fått arbete. Eller att man delvis var med och finansierade kommunens kostnader. Eller att Arbetsförmedlingen fick lägre anslag om man misslyckas att förmedla jobb till de nyanlända.
Därför vill jag med denna motion föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör utreda hur man kan öka det ekonomiska incitamentet för Arbetsförmedlingen att lyckas i sin uppgift att förmedla jobb till de nyanlända.