Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att a-kassans regelverk bör ändras så att ersättningarna inte uteblir för en person som omskolar sig för att ta ett nytt jobb.
Regelverken inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken måste reformeras. Om man gör som staten säger: Skaffar sig en utbildning när det inte går att få jobb med den tidigare kompetensen. Ett exempel är industriarbetaren som blev undersköterska. Men det gick ändå inte att få jobb och plötsligt stod han utan både lön och ersättningar. Mannen ifråga är inte ensam om den erfarenheten. Efter ett och ett halvt år var mannen klar med sin utbildning, men något jobb som undersköterska fick han inte. Ännu värre var att alla andra vägar till försörjning blev kapade i och med utbildningen. Han kunde inte få a-kassa och han fick inte gå tillbaka till jobb- och utvecklingsgarantin och få ersättning därifrån. Ett och ett halvt års yrkesutbildning ledde alltså till en ekonomiskt sett ännu sämre situation än när han var sysselsatt i fas 3. Orimligheten i ovanstående är uppenbar. Regelverket ställer människor på bar backe trots att de gjort som det förväntas av dem. Så kan det inte fortsätta. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring, som stöttar i just den situationen som mannen ovan var i. Förtroendet för a-kassan kommer också att rasa i takt med att folk upptäcker att de ändå inte får någon ersättning när de behöver den.