Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att ändra villkoren och nivåerna för lönebidrag.
Regeringens mål för Arbetsförmedlingen är att övergången från lönebidrag till arbete utan stöd ska öka årligen, men de senaste åren har utvecklingen gått åt andra hållet. Under 2011 gick strax över fyra procent av de anställda med lönebidrag vidare till ett arbete utan stöd. Det har blivit svårare att hitta lönebidragsplatser, och det är svårt att ta nästa steg efter det.
Personer med arbetshinder är ett samlingsbegrepp för de hinder av olika slag som kan finnas för att komma ut på arbetsmarknaden. Det kan vara sociala, psykiska eller fysiska hinder som omöjliggör ett arbete utan stöd och subvention för anställning.
Lönebidrag för en person med någon form av arbetshinder har i många fall varit en nödvändighet för att arbetsgivaren ska ha råd att anställa. Lönebidraget har möjliggjort en win-win-situation för många människor att komma ut på arbetsmarknaden och få arbeta efter sin förmåga.
Ett problem de senaste åren som med säkerhet har påverkat tillgången på platser handlar om kravet på arbetsgivaren att kunna betala en kollektivavtalsenlig lön. Om arbetsgivaren inte tillhör en arbetsgivarorganisation finns heller inte en naturlig motpart på den fackliga sidan. För till exempel föreningslivet som har små resurser handlar det också om möjligheten att kunna betala sin del av lönen.
En annan sak är de arbetsintegrerande sociala företagen. Dessa har personer med någon form av offentliga ersättningar, till exempel lönebidrag.
Tanken är att deltagarna i ett kooperativ – en ideell eller ekonomisk förening – ska kunna väljas till styrelseledamöter för att vara delaktiga i företagens verksamhet och utveckling. Ett antal personer har stött på patrull på grund av det här och fått välja mellan att vara anställda eller styrelseledamöter. Likaså kan inga närstående till personer med stöd vara styrelseledamöter i det sociala företaget. Detta motverkar direkt tanken med att skapa egenmakt för deltagarna, som ofta haft en tuff bakgrund med sina arbetshinder.
Detta gynnar ingen. Det är inte till gagn för företagen som vill ta emot lönebidragsanställda men inte kan på grund av nivån på egeninsatsen av lönebidraget och kravet på kollektivavtal. Det är inte heller ett stöd för personer med arbetshinder som behöver komma ut på arbetsmarknaden i till exempel sociala företag. Regeringen bör därför utreda möjligheten att göra om villkoren och nivåerna för lönebidragen.