Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att göra det enklare att anställa, genom en förlängning av den längsta möjliga tiden för provanställning från nuvarande sex till tolv månader.
Under det andra kvartalet 2012 var arbetslösheten bland ungdomar i åldern 15–24 år 27,4 procent, av vilka 52,1 procent var studerande som söker arbete samtidigt som de studerar. Ungdomsarbetslösheten ska jämföras med befolkningen mellan 15 och 74 år i sin helhet, där arbetslöshetstalet under samma kvartal låg på 8,3 procent.
Sverige har i och med detta en ungdomsarbetslöshet som ligger över snittet för EU:s 27 medlemsstater. Ungdomsarbetslösheten var hög även under den senaste högkonjunkturen, så den beror alltså inte bara på att det är lågkonjunktur. Att unga inte får jobb i samma utsträckning som äldre personer i arbetsför ålder beror snarare på för korta provanställningar, för höga arbetsgivaravgifter och på turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS).
Företag försöker komma runt tillsvidareanställningar via projektanställningar och andra lösningar för att undvika kostsamma anställningar när verksamheten är sårbar och företaget är i behov av ekonomiska muskler för andra investeringar.
Arbetet mot ungdomsarbetslösheten måste bedrivas på bred front. Särskilda utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder riktade mot unga är nödvändiga. Inom ramen för det så kallade ungdomspaketet avsätter alliansregeringen därför nu 2013–2016 8,2 miljarder kronor för perioden till bland annat lärlingsutbildningar, den gymnasiala yrkesutbildningen samt en förstärkning av nystartsjobben till ungdomar som varit arbetslösa i minst tolv månader. Kristdemokraterna vill därutöver göra det enklare och billigare att anställa genom successivt sänkta arbetsgivaravgifter, framförallt för mindre företag. Det skulle ha stor betydelse för företags möjligheter och intresse att anställa, inte minst när det gäller unga.
En möjlighet till förlängd provanställningstid skulle kunna innebära en rejäl förbättring att få ett jobberbjudande för grupper som normalt sett står långt ifrån arbetsmarknaden.
En översyn bör därför göras i syfte att undersöka möjligheten att förlänga den längsta möjliga provanställningstiden från nuvarande sex till tolv månader. Fler ungdomar skulle då få större erfarenhet, vilket ökar chanserna till en tillsvidareanställning. I många fall är dagens provanställning på sex månader tillräcklig för att avgöra en arbetstagares lämplighet för ett jobb. Men det finns också situationer då sex månader är alltför kort tid. Det kan vara då tjänsten innefattar försäljning av komplexa produkter med lång tid mellan första kontakt och slutlig affär eller ett arbete med stora säsongsvariationer. Även fall där vissa personliga egenskaper hos arbetstagaren är av särskild vikt, eller att denne av personliga skäl eller hälsoskäl varit frånvarande från arbetet under provanställningen, kan motivera en längre provanställning än sex månader.
Dagens regelverk medför också problem för snabbväxande företag. Om ett företag ska anställa flera personer under en kort period kan det vara svårt att göra en adekvat och rättvis bedömning av alla provanställda. Det torde också för en arbetssökande i allmänhet framstå som mer attraktivt om fler provanställningar blev tillgängliga i förhållande till antalet visstidsanställningar, eftersom provanställningarna i många fall leder till ett fast jobb. Mycket talar för att en förlängd provanställningstid skulle påverka sysselsättningsgraden i positiv riktning.
Vi är alla överens om att trygghet på arbetsmarknaden är bra för alla parter, och en modern arbetsmarknad behöver en skatte- och lagutformning som underlättar för unga och arbetslösa att få sysselsättning och för små och medelstora företag att rekrytera arbetskraft.
Mot denna bakgrund bör förutsättningarna för en förlängning av den möjliga tiden för provanställning ses över.
Detta bör ges regeringen till känna.