Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återinföra 100-dagarsregeln så att arbetslösa kan begränsa sitt arbetssökande till geografiskt och kompetensmässigt närområde.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett förtydligande om anmälan om ändrade förhållanden.
Riksdagen beslutar att anmälan om ändrade förhållanden ska ske så snart som möjligt och senast 30 dagar efter det att den sökande fick kännedom om förändringen.
Riksdagen beslutar att avslå regeringens föreslagna 66 § i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, till förmån för nuvarande bestämmelser.
I propositionen föreslås en rad olika förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen. Vad gäller regeringens första yrkande om att ändra lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring fastslås att en sökande bl.a. ska medverka till att upprätta en individuell handlingsplan, lämna in aktivitetsrapport till arbetsförmedlingen och söka lämpliga arbeten.
Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit att man under de första 100 dagarna ska kunna avgränsa sitt jobbsökande till sitt geografiska närområde och sitt kompetensområde. Den regeln fanns tidigare, men revs upp av Alliansen. Under riksmötet 2010/11 beslutade Riksdagen om ett tillkännagivande om att återinföra denna regel, men Alliansen har ännu inte återkommit med något sådant förslag vilket är anmärkningsvärt nu när man föreslår långtgående förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. I bestämmelserna i 43§ punkt 4 och 5 bör det förtydligas att det med lämpligt arbete under de första 100 dagarna ska vara geografiskt och kompetensmässigt rimligt för den sökande. I dag kan man bli av med sin ersättning för att man tackar nej till ett arbete i en helt annan del av landet och i en bransch man tidigare aldrig arbetat i. Förutom de personliga uppoffringar detta kan leda till så menar vi att det också innebär ökad risk för matchningsproblematik på arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår att sökande ska anmäla ändrade förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning (47§ första stycket) och att detta ska ske ”så snart som möjligt och senast 14 dagar efter det att den sökande fick kännedom om förändringen” (47 b §). Sverigedemokraterna står självfallet bakom förslaget att man ska anmäla ändrade förhållanden, men en tidsgräns om 14 dagar ter sig mycket sträng. Tidsperioden är så kort att vi befarar att många sökande kommer missa att anmäla detta, alternativt inte hinna med det eftersom man då ska ta fram arbetsgivarintyg. Därmed riskerar man att gå miste om ersättning trots att man har haft som ambition att göra rätt för sig. Den föreslagna tidsgränsen bör höjas till 30 dagar. Dessutom bör anmälan om ändrade förhållanden endast göras om de avviker från det som är avtalat i centrala kollektivavtal. Om den sökandes ekonomiska förhållanden avviker från det som kan anses vara i paritet med avtal eller med löneutvecklingen i samhället generellt ska dock anmälningsplikt finnas. Därom behöver ett förtydligande göras, eftersom nuvarande skrivelse där det fastslås att anmäla ändrade förhållanden ”av betydelse” är vag. Regeringens förslag riskerar att innebära att pappersexercisen på arbetsförmedlingen sväller, genom att tiotusentals sökande anmäler ändrade förhållanden enligt kollektivavtal.
Regeringen föreslår utökade möjligheter för arbetslöshetskassorna att hålla inne ersättning. Sverigedemokraterna menar att det här riskerar att ytterligare sätta människor i svår ekonomisk knipa genom att tiden från sista arbetsdag till utbetald ersättning från a-kassan förlängs avsevärt. Så som lagförslaget är utformat i dag finns många grunder till att hålla inne arbetslöshetsersättning. Olika arbetslöshetskassor kan också tolka bestämmelserna annorlunda, något vi ser prov på redan med dagens system med landets 30 olika arbetslöshetskassor. Sverigedemokraterna vill på sikt ha en garanterad a-kassa som administreras av en enda myndighet.
Om det är så att en felaktig utbetalning skett ska givetvis den sökande återbetala detta enligt arbetslöshetskassans beslut, men med detta förslag riskerar utredningstiderna att bli onödigt långa. Arbetslöshetskassorna bör ha incitament att minska handläggningstiderna, och därmed föreslår vi att den föreslagna 66 § stryks i sin helhet till förmån för nuvarande bestämmelse.
Sverigedemokraterna ser arbetslöshetsersättning som en del av välfärden. Vi föreslår en garanterad a-kassa, finansierad av det allmänna och således utan differentierade avgifter för olika yrkesgrupper. Vår arbetslinje fordrar en generös arbetslöshetsförsäkring, så att den som tar ett arbete ska ha ett skyddsnät att falla tillbaka på i tider av tillfällig arbetslöshet. Genom en stark a-kassa belönas de som har arbetat, samtidigt som de som vill arbeta uppmuntras till att göra det. Den första tiden med arbetslöshetsersättning bör vara mer generös för att underlätta omställning. Vi föreslår i vår budgetmotion att taket blir 900 kronor under de första 100 dagarna för att därefter sänkas till 750 kronor. De som kvarstår i arbetslöshet mer än 100 dagar behöver tydligare incitament att söka arbete, och då ska alltså taket sänkas och det ska ställas krav på att söka även arbeten som inte är geografiskt eller kompetensmässigt närliggande. Detta för att motverka risken att människor tappar kontakten med arbetsmarknaden under längre tid.
Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.