Riksdagen beslutar om ändring i 2 § lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare i enlighet med vad som anförs i motionen.
I propositionen föreslås att fler anhöriga till flyktingar och andra skyddsbehövande än i dag ska omfattas av lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.
Bakgrunden till propositionen är en dom i Migrationsöverdomstolen den 18 januari 2012 (MG 2012:1) och Migrationsverkets rättsliga ställningstagande (RCI 07/2012) som innebär att utlänningslagens krav på klarlagd identitet i vissa fall kan frångås. Domen och det rättsliga ställningstagandet ändrade det rättsläge – att klarlagd identitet är det normala beviskravet – som uppstått genom Migrationsverkets rättsliga ställningstagande (RCI 03/2010). Det nya rättsläget innebär att många familjer som tidigare inte kunnat återförenas nu får möjlighet att göra det. De familjer som berörs är de som flytt från länder varifrån Sverige inte godkänner identitetshandlingar och vars släktskap kan klarläggas genom dna-test. Det nya rättsläget hjälper därmed inte barn som är adopterade, barn med en förälder eller par utan barn.
Vänsterpartiet anser att det nya rättsläget bör klargöras genom en ändring i utlänningslagen och att rätten till familjeåterförening ska kunna beviljas genom s.k. fri bevisprövning även i de fall då familjebanden inte kan klargöras genom dna-test.
Rätten till familjeåterförening regleras i utlänningslagen. Den nya rättspraxis som nu gäller bör fastställas genom en ändring i utlänningslagen. Det bör ske genom att man i lagen stryker kravet på styrkt identitet som förutsättning för familjeåterförening. Även bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§ utlänningsförordningen bör ändras för att undanröja bristande passinnehav som hinder mot familjeåterförening.
Vänsterpartiet ställer sig positivt till propositionens förslag att fler anhöriga till flyktingar och andra skyddsbehövande än i dag ska omfattas av lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, men vill att en bredare grupp ska omfattas. Vi vill inte ha någon tidsgräns för när den person som den nyanlände har anknytning till ska ha sökt uppehållstillstånd. Och vi vill inte ha någon bortre tidsgräns för när den anhörige ska ha ansökt om uppehållstillstånd. Vi ser behovet av bättre stöd för etablering som generellt snarare än avgränsat till den grupp som de senaste åren fått vänta på att återförenas med sina familjer. Vi ser därför inte någon anledning till att begränsa målgruppen för etableringslagen på det sätt som föreslås i propositionen.
Riksdagen bör besluta om ändring av 2 § lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare i enlighet med följande:
Lagen gäller också en nyanländ som har fyllt 20 men inte 65 år och som har beviljats ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som har beviljats uppehållstillstånd med stöd av någon av de bestämmelser som anges i 2 §.
Detta bör riksdagen besluta.