Socialförsäkringsutskottets betänkande 2012/13:SfU12 | |
Konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien | |
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2012/13: 117 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien och en motion som väckts med anledning av propositionen.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner konventionen om social trygghet av den 26 november 2012 mellan Sverige och Indien. Konventionen, som i princip inte innebär några nya åtaganden för svenskt vidkommande, innehåller bestämmelser som samordnar de båda ländernas lagstiftning om ålders-, efterlevande- och invaliditetspension samt sjuk- och aktivitetsersättning. Vidare föreslås att konventionen införlivas i svensk rätt genom en särskild lag.
Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner konventionen och bifaller regeringens lagförslag. Motionen avstyrks.
I ärendet finns en reservation (SD).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Konventionen |
Riksdagen godkänner konventionen om social trygghet av den 26 november 2012 mellan Sverige och Indien samt antar regeringens förslag till lag om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:117 punkterna 1 och 2 samt avslår motion 2012/13:Sf3 av David Lång (SD) yrkandena 1 och 2. |
Reservation (SD)
Stockholm den 28 maj 2013
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gunnar Axén
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Axén (M), Tomas Eneroth (S), Mikael Cederbratt (M), Lars-Arne Staxäng (M), Eva-Lena Jansson (S), Finn Bengtsson (M), Kurt Kvarnström (S), Hans Backman (FP), Shadiye Heydari (S), Solveig Zander (C), Jasenko Omanovic (S), Gunilla Nordgren (M), Gunvor G Ericson (MP), Emma Henriksson (KD), David Lång (SD), Wiwi-Anne Johansson (V) och Annelie Karlsson (S).
Redogörelse för ärendet
Representanter för Indiens och Sveriges regeringar förhandlade under 2008 och 2010 fram en konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien. Konventionen undertecknades den 26 november 2012 i New Delhi.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut och en redovisning av motionen finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag och konventionen mellan Sverige och Indien finns i bilaga 2.
Utskottets överväganden
Konventionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner konventionen om social trygghet av den 26 november 2012 mellan Sverige och Indien samt bifaller regeringens förslag till lag om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien.
Riksdagen avslår en motion med yrkande om bl.a. avslag på propositionen.
Jämför reservation (SD).
Propositionen
Konventionens innehåll
Konventionen är indelad i fem avdelningar och följer enligt regeringen i stort sett samma struktur som de flesta av Sveriges konventioner om social trygghet.
I artikel 2 anges på vilken lagstiftning som konventionen ska vara tillämplig. För svenskt vidkommande handlar det om lagstiftningen om sjuk- och aktivitetsersättning, inkomstgrundade ålders- och efterlevandepensioner, garantipensioner samt efterlevandestöd. Sjuk- och aktivitetsersättning är att anse som en ”pension” i konventionens mening. För indisk del handlar det om lagstiftningen om ålderspension, efterlevandepension och förtidspension för arbetstagare.
Konventionen gäller för alla personer som omfattas eller har omfattats av indisk eller svensk lagstiftning. Även personer som härleder sina rättigheter från dessa personer omfattas av konventionen, t.ex. efterlevande till den försäkrade. Personer som omfattas av konventionen ska vid tillämpningen av en avtalsslutande stats lagstiftning likabehandlas med statens egna medborgare (artiklarna 3 och 4).
Förmåner som omfattas av konventionen ska, om inget annat anges i konventionen, betalas ut även vid bosättning och vistelse i den andra avtalsslutande staten eller i ett annat land (artikel 5).
Enligt artikel 6 är grundregeln att en arbetstagare som arbetar i en avtalsslutande stat enbart omfattas av arbetslandets lagstiftning, oavsett var personen i fråga är bosatt eller var arbetsgivaren har sitt säte. I artiklarna 7–9 finns undantag från denna regel vid s.k. utsändning, för statligt anställda som sänds ut av sin arbetsgivare för arbete i den andra staten samt för resande personal med anställning på flyg i internationell trafik eller på fartyg.
Av artiklarna 12–14 framgår att försäkringsperioder som har tjänats in i Indien och Sverige kan läggas samman. En person som inte har tillgodoräknats tillräckligt antal försäkringsperioder enligt lagstiftningen i ett land kan därmed tillgodogöra sig perioder i båda länderna för att ”öppna rätten” till en förmån. Om dessa sammanlagda perioder ändå inte ger rätt till en förmån kan försäkringsperioder som har tillgodoräknats i ett tredje land läggas till de indiska och svenska försäkringsperioderna. Detta förutsätter dock att både Indien och Sverige har konventioner om social trygghet med motsvarande bestämmelser om sammanläggning med landet i fråga.
För svensk del är bestämmelsen om sammanläggning tillämplig på inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension. Vid beräkning av tilläggspensionens storlek ska dock hänsyn endast tas till försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning.
För samtliga svenska garantiförmåner (garantipension och sjuk- och aktivitetsersättning i form av garantiersättning) krävs enligt den svenska lagstiftningen en bosättningstid i Sverige (försäkringstid) på minst tre år. För svenskt vidkommande har denna regel undantagits från sammanläggning, vilket innebär att den som varit bosatt i Sverige i två år och har ett års indisk försäkringsperiod inte har rätt till svensk garantipension eller garantiersättning. Sammanläggningsreglerna innebär inte heller att försäkringstid i Indien påverkar storleken av en garantiförmån i Sverige.
Vid fastställande av rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning ska personer som är försäkrade enligt den indiska lagstiftningen anses som försäkrade enligt den svenska lagstiftningen. Härigenom kan personer som är försäkrade i Indien vid tidpunkten för försäkringsfallet i vissa fall, om de uppfyller de medicinska kraven, få svensk inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning. Vid beräkning av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning beaktas endast inkomster som tjänats in under tid som svensk lagstiftning var tillämplig.
Svensk inkomstgrundad pension liksom inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning är enligt regeringen fullt exportabel till hela världen redan enligt nationell lagstiftning. Svenska garantipensioner, sjuk- och aktivitetsersättning i form av garantiersättning, samt efterlevandestöd kan inte exporteras vare sig med stöd av svensk lagstiftning eller med stöd av konventionens bestämmelser. Bakgrunden är främst att någon motsvarande förmån inte finns i den indiska lagstiftningen och att de svenska garantiförmånerna är skattefinansierade.
Sveriges tillträde till konventionen
Enligt 10 kap. 3 § regeringsformen krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en internationell överenskommelse bl.a. i det fall det krävs att ny lag stiftas. I föreliggande fall krävs ny lagstiftning för att konventionens bestämmelser ska kunna tillämpas i Sverige. Regeringen föreslår därför att konventionen godkänns och införlivas i svensk rätt genom en särskild lag.
Konventionen omfattar bl.a. sjuk- och aktivitetsersättning som finansieras av en särskild sjukförsäkringsavgift som fastställs i socialavgiftslagen (2000:980). Eftersom sjukförsäkringsavgiften även omfattar finansieringen för sjukpenningförsäkringen måste man särskilt skilja ut kostnaderna för sjuk- och aktivitetsersättningen. Då andelen av sjukförsäkringsavgiften kan komma att variera över tid anser regeringen att någon fast procentsats inte bör anges i lagen utan endast de kriterier som ska gälla för att beräkna en sådan andel. Regeringen föreslår därför att vid tillämpning av konventionen ska avgiften för sjuk- och aktivitetsersättning bestämmas till den procentsats av sjukförsäkringsavgiften som beräknas motsvara den andel av denna avgift som finansierar sjuk- och aktivitetsersättning.
Enligt regeringen innebär konventionen i princip inga nya åtaganden för svenskt vidkommande. Svenska garantipensioner, sjuk- och aktivitetsersättning i form av garantiersättning samt efterlevandestöd kan enligt svensk lagstiftning inte betalas ut vid bosättning i Indien. Konventionen innebär inga avsteg från dessa bestämmelser. För att fastställa rätten till inkomstrelaterad sjuk- och aktivitetsersättning anses försäkring enligt den indiska lagstiftningen som försäkring enligt svensk lagstiftning. Detta bedöms dock inte innebära några ökade kostnader i förhållande till dagens situation. Konventionen medför att fler indiska efterlevande-, invaliditets- och ålderspensioner kommer att kunna betalas ut vid bosättning i Sverige än vad som nu är fallet.
Regeringen föreslår att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Detta för att ikraftträdandet ska kunna sammanfalla med den tidpunkt då konventionen träder i kraft enligt artikel 23, dvs. den första dagen i den tredje månaden efter den månad när vardera avtalsslutande staten har tagit emot skriftlig underrättelse från den andra avtalsslutande staten om att alla villkor för konventionens ikraftträdande har fullgjorts.
Motionen
I motion 2012/13:Sf3 av David Lång (SD) begärs i yrkande 1 avslag på propositionen. Motionären anser att konventionen kommer att leda till att det blir alltmer attraktivt för indiska medborgare att söka arbetstillstånd i Sverige. Den största kategorin som i dag kommer från Indien är dataspecialister men med ett förbättrat skyddsnät kommer även lågavlönade arbetare att söka sig hit.
I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att individerna själva ska ansvara för den sociala tryggheten och bl.a. uppvisa bevis för att han eller hon har ansökt om en sjukförsäkring som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i Sverige och ett anställningskontrakt med en bruttolön som är minst en och en halv gång större än den genomsnittliga bruttoårslönen. Om dessa förutsättningar är uppfyllda saknas enligt motionären skäl att samarbeta med Indien i sociala trygghetsfrågor.
Utskottets ställningstagande
Som framhålls i propositionen har de svenska relationerna med Indien intensifierats de senaste åren och rörligheten mellan länderna har ökat. Ökningen gäller både svenska företag som är etablerade i Indien och personer som årligen får arbetstillstånd i Sverige i enlighet med reglerna i utlänningslagen (2005:716) om arbetskraftsinvandring.
Utskottet kan inte annat än dela regeringens uppfattning att en konvention om social trygghet underlättar rörligheten mellan Sverige och Indien. Detta är som utskottet ser det mycket positivt då ökad arbetskraftsinvandring kan bidra till Sveriges förmåga att möta de demografiska utmaningarna och även öka den ekonomiska tillväxten. Enligt utskottet är det därför angeläget att Sverige genom konventioner med andra länder reglerar förhållandena på den sociala trygghetens område för att på så sätt åstadkomma ökad trygghet för de enskilda individerna. Mot bakgrund av det nu anförda kan utskottet inte ställa sig bakom motion 2012/13:Sf3 (SD). Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag och avstyrker motionen i fråga.
Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation.
Konventionen (SD) |
av David Lång (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår regeringens begäran om godkännande av konventionen om social trygghet av den 26 november 2012 mellan Sverige och Indien och avslår förslaget till lag om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2012/13:Sf3 av David Lång (SD) yrkandena 1 och 2 samt
avslår proposition 2012/13:117 punkterna 1 och 2.
Ställningstagande
Konventionen om social trygghet mellan Sverige och Indien kommer att leda till att det blir mer attraktivt för indiska medborgare att söka arbetstillstånd i Sverige. Den största kategorin som i dag kommer från Indien är dataspecialister, men med ett förbättrat skyddsnät kommer även lågavlönade arbetare att söka sig hit. Den som kommer till Sverige bör själv ansvara för sin sociala trygghet genom att bl.a. uppvisa bevis för att han eller hon har ansökt om en sjukförsäkring som täcker alla risker som normalt täcks för medborgare i Sverige och ett anställningskontrakt med en bruttolön som är minst en och en halv gång större än den genomsnittliga bruttoårslönen. Om dessa förutsättningar är uppfyllda saknas skäl att samarbeta med Indien i sociala trygghetsfrågor. Riksdagen bör därför dels avslå propositionen, dels som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts om individernas eget ansvar för sin sociala trygghet.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2012/13:117 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien:
1. | Riksdagen godkänner konventionen om social trygghet av den 26 november 2012 mellan Sverige och Indien. |
2. | Riksdagen antar regeringens förslag till lag om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien. |
Följdmotionen
2012/13:Sf3 av David Lång (SD):
1. | Riksdagen avslår proposition 2012/13:117 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om social trygghet för arbetskraftsinvandrare från tredjeländer. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
