Den framtida gymnasiesärskolan -en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning

Den framtida gymnasiesärskolan

– en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning

Betänkande av Gymnasiesärskoleutredningen

Stockholm 2011

SOU 2011:8

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Omslagsbilden är gjord av konstnär Sara Dahlin på Atelje Inuti.

Atelje Inuti är en daglig verksamhet som har som målsättning att tillvarata den kreativa och konstnärliga begåvningen hos personer med intellektuellt funktionshinder.

www.inuti.se

Tryckt av Elanders Sverige AB

Stockholm 2011

ISBN 978-91-38-23527-0

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Regeringen beslutade den 10 september 2009 att tillkalla en särskild utredare för att föreslå en framtida utformning av gymnasiesär- skolan (U 2009:04). Samma dag fastställde regeringen direktiv för utredningen (dir. 2009:84, bilaga 1). Regeringen fattade den 18 mars 2010 beslut om tilläggsdirektiv (dir. 2010:27, bilaga 2). Genom detta beslut förlängdes utredningstiden till den 15 januari 2011.

Den 15 september 2009 anställdes enhetschefen Eva Wallberg som särskild utredare i utredningen.

Som experter förordnades den 16 november 2009 ämnessakkun- nig Maud Bergkvist, undervisningsrådet Birgitta Gladh-Carlsson, departementssekreteraren Marie Johnsson, docenten Peter Karlsudd, departementssekreteraren Kerstin Molander, departementssekrete- raren Lars Nilsson, avdelningschefen Agneta Sandén, enhetschefen Anna-Lena Stéenson samt avdelningschefen Henrietta Stein. Birgitta Gladh-Carlsson entledigades den 19 januari 2010 för att i stället kunna arbeta som sekreterare i utredningen. Den 20 april 2010 förordnades undervisningsrådet Peter Gröndahl och docenten Mara Westling Allodi att ingå som experter i utredningen. Den 14 september 2010 entledigades Anna-Lena Stéenson från uppdraget och docenten Kerstin Göransson förordnades som expert. Den 18 oktober 2010 förordnades slutligen departementssekreterare Carolina Östgren som expert i utredningen.

Departementssekreteraren Maria Palm anställdes som sekreterare i utredningen från och med den 15 oktober 2009. Anställningen upp- hörde från och med den 2 augusti 2010. Från och med den 12 januari 2010 anställdes undervisningsrådet Birgitta Gladh-Carlsson som sekreterare på deltid, först med fyrtio procent och från och med den 13 september med åttio procent. Juristen Anna Medin anställdes som sekreterare från och med den 20 september 2010, först på halvtid och från och med 1 november 2010 på heltid.

Utredningen har strävat efter att arbeta med stor öppenhet. Utöver expertgruppen har därför knutits flera referensgrupper och andra grupper till utredningen, bl.a. en grupp med forskare. Utred- ningen har vidare gjort ett stort antal studiebesök, genomfört en hearing samt deltagit i externa seminarier och konferenser.

Utredningen, som antagit namnet Gymnasiesärskoleutredning- en, överlämnar härmed slutbetänkandet Den framtida gymnasiesär- skolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstör- ning (SOU 2011:8).

Mitt uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i januari 2011

Eva Wallberg	/ Birgitta Gladh-Carlsson
	Anna Medin

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		11
Sammanfattning – Lättläst..................................................		33
Summary ..........................................................................		45
Författningsförslag .............................................................		73
1	Inledning.................................................................	133
1.1	Uppdrag..................................................................................	133
1.2	Utredningens arbete ..............................................................	134
1.3	Pågående lagstiftningsarbete .................................................	136
1.4	Disposition av betänkandet...................................................	137
2	Utgångspunkter .......................................................	139
2.1	Gymnasiesärskolans framväxt...............................................	139
2.2	Begreppet utvecklingsstörning..............................................	142
2.3	Särskolans målgrupp förtydligas ...........................................	144
2.4	Grundläggande värderingar ...................................................	145

2.5Regeringens nationella handlingsplan för

	handikappolitiken ..................................................................	149
3	Dagens gymnasiesärskola ..........................................	151
3.1	Kraftig elevökning i gymnasiesärskolan ...............................	152
		5

Innehåll	SOU 2011:8
3.2 Programstrukturen i dagens gymnasiesärskola ....................	156
3.2.1 Bakgrund till dagens programstruktur ......................	157
3.2.2 Dagens programstruktur ............................................	158
3.2.3 Mer om de nationella programmen............................	164
3.2.4 Mer om de specialutformade programmen ...............	167
3.2.5 Mer om de individuella programmen.........................	168

3.3Allt färre elever från gymnasiesärskolan etableras på

arbetsmarknaden ....................................................................

173

3.4Utvecklingsområden för en likvärdig och inkluderande

	utbildning................................................................................		182
	3.4.1	Kunskapsuppdraget ....................................................	184
	3.4.2	Lärarnas kompetens....................................................	185
	3.4.3	Samverkan mellan skolformerna ................................	187
	3.4.4	Tydlighet om skolformen...........................................	189
3.5	Lika och ändå anpassat...........................................................		190
4	Den framtida gymnasiesärskolan – syfte och struktur....		193
4.1	Gymnasiesärskolans syfte......................................................		193
4.2	Den framtida gymnasiesärskolans struktur ..........................		197
	4.2.1	Övergripande struktur................................................	198
	4.2.2	Nationella program.....................................................	201
	4.2.3	Träningsprogrammet ..................................................	220
	4.2.4	Poängplan och kursindelning.....................................	228
4.3	Individuella studieplaner........................................................		232
4.4	Examensdokument.................................................................		234
4.5	Arbetsplatsförlagt lärande......................................................		239
5	Val av utbildning och rätten att bli mottagen i
	gymnasiesärskolan....................................................		243
5.1	Rätten till gymnasiesärskola ..................................................		243
5.2	Ansökan och urval..................................................................		248
	5.2.1	Vad säger bestämmelserna? ........................................	249
	5.2.2 Hur fungerar det i praktiken? ....................................		251
	5.2.3 Förslag till likvärdigare bestämmelser .......................		256
6

SOU 2011:8 Innehåll

5.3	Utökat elevinflytande vid val av utbildning .........................		261
	5.3.1	Vad säger regelverket?................................................	262
	5.3.2 Förslag till utökad möjlighet att välja skolform .......		263
5.4	Utbildning på gymnasieskolans introduktionsprogram......		265
6	Studier i annan kommuns eller fristående
	gymnasiesärskola .....................................................		267
6.1	Hemkommunens ansvar att anordna utbildning .................		267
6.2	Mottagande av elev i gymnasiesärskolan ..............................		269
	6.2.1 Mottagande i gymnasiesärskola med offentlig
		huvudman....................................................................	269
	6.2.2 Mottagande i fristående gymnasiesärskola................		276
6.3	Interkommunal ersättning ....................................................		278
6.4	Ersättning till fristående skolor ............................................		281
6.5	Ekonomiska villkor för eleven ..............................................		289
	6.5.1 Vad gäller med nuvarande bestämmelser?.................		291
	6.5.2 Tidigare utredningar och pågående
		lagstiftningsarbete.......................................................	295
	6.5.3 Elevernas ekonomiska villkor måste bli mer
		likvärdiga .....................................................................	296
7	Riksrekryterande utbildning.......................................		301
7.1	Riksrekryterande utbildning i gymnasiesärskolan...............		301
	7.1.1	Bakgrund .....................................................................	302
	7.1.2 Riksgymnasiesärskola på motsvarande villkor
		som för gymnasieskolan.............................................	306
	7.1.3	Ekonomiska villkor ....................................................	311

7.2Riksrekryterande gymnasiesärskola för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare

funktionsnedsättning.............................................................	312
7.2.1 Tidigare och pågående utredningar ...........................	313

7.2.2Förslag till framtida utbildning för elever med utvecklingsstörning kombinerad med synskada

och ytterligare funktionsnedsättning ........................

318

Innehåll		SOU 2011:8
	7.2.3 Riksrekryterande utbildning för elever med
	dövhet eller hörselskada .............................................	328
8	Samverkan med arbetslivet........................................	331
8.1	Behov av samverkan mellan skola och arbetsliv ...................	331
8.2	Lärlingsliknande utbildning...................................................	332
	8.2.1 Vad gäller i dag och vart är vi på väg? ........................	333
	8.2.2 Förslag till gymnasial lärlingsutbildning i
	gymnasiesärskolan.......................................................	339
8.3	Övergång mellan skola och arbetsliv.....................................	348
8.4	Samverkansformer..................................................................	350
	8.4.1 Vad gäller? ...................................................................	351
	8.4.2 Olika former för samverkan med arbetslivet
	behövs..........................................................................	353
8.5	Studie- och yrkesvägledning..................................................	354
9	Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå ...........	359
9.1	Kort historik...........................................................................	359
9.2	Vad säger bestämmelserna? ...................................................	361
9.3	Dagens gymnasiala särvux......................................................	364

9.4Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå i

framtiden.................................................................................		367
9.4.1 Ökad flexibilitet och breddat utbildningsinnehåll....		368
9.4.2 Kurser, delkurser och poäng ......................................		373
9.4.3	Examen och gymnasiesärskolearbete.........................	375
9.4.4	Urval ............................................................................	377
9.4.5 Åtgärder för att öka tillgången till gymnasial
	särvux...........................................................................	378
9.4.6 Samverkan mellan särvux, komvux och
	gymnasiesärskolan.......................................................	380
9.4.7 Samverkan mellan särvux och utbildning i
	svenska för invandrare (sfi)........................................	383
9.4.8	Samverkan med arbetslivet .........................................	386

SOU 2011:8

Innehåll

10	Implementering samt uppföljning och utvärdering .......	389
10.1	Implementering av reformerna .............................................	389
10.2	Uppföljning och utvärdering.................................................	391
11	Konsekvenser av utredningens förslag ........................	393
11.1	Jämställdhet............................................................................	393
11.2	Barnperspektivet ....................................................................	395
11.3	Ekonomiska konsekvenser....................................................	397
	11.3.1 För kommunerna........................................................	398
	11.3.2 För staten ....................................................................	402
12	Författningskommentarer ..........................................	407
Referenser ......................................................................		435
Bilagor
Bilaga 1–2 Kommittédirektiv.........................................................		441
Bilaga 3 Sammanställning av resultat från enkät om
	gymnasiesärskolan ...........................................................	457
Bilaga 4 Sammanställning av resultat från enkät om särvux ........		483
Bilaga 5 Sammanfattande analys och diskussion av
	skolledares, lärares, vårdnadshavares och elevers
	erfarenheter av gymnasiesärskolans individuella
	program ............................................................................	497
Bilaga 6 Studie av utbildning inom det individuella
	programmet i gymnasiesärskolan
	Studerandeperspektiv ….................................................. 511

Innehåll		SOU 2011:8
Bilaga 7	Gymnasiesärskolans möjligheter och begränsningar
	– sett ur vårdnadshavares perspektiv...............................	537
Bilaga 8	Individuella programmets möjligheter och
	begränsningar – sett ur lärarperspektiv...........................	561
Bilaga 9	Skolledares syn på Gymnasiesärskolans individuella
	program.............................................................................	595
Bilaga 10 De nationella programmens struktur.............................		627

Sammanfattning

Gymnasiesärskoleutredningens uppdrag (dir. 2009:84, dir. 2010:27) är att föreslå en framtida utformning av gymnasiesärskolan, som ska kunna anpassas individuellt inom ramen för de olika studievä- garna. En utgångspunkt ska vara den reformerade gymnasieskola som införs hösten 2011. Utredningen ska därutöver bl.a. utreda en utökad rätt för elever att studera i annan kommuns eller fristående gymnasiesärskola, vissa frågor om riksrekryterande utbildning, reglerna om urval och antagning till gymnasiesärskolan samt frågor om bidrag till fristående gymnasiesärskolor. Utredningen ska även utreda konsekvenserna av förslagen för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå och utreda behovet av en mer breddad utbildning för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå.

Utredningen har strävat efter att arbeta med stor öppenhet. Utöver expertgruppen har därför flera referensgrupper och andra grupper knutits till utredningen, bl.a. en grupp med forskare. Ut- redningen har vidare gjort ett stort antal studiebesök, genomfört en hearing samt deltagit i externa seminarier och konferenser.

Bakgrund (kap 2)

En utvecklingsstörning innebär en långsammare utvecklingstakt och en nedsatt intellektuell förmåga tillsammans med en nedsatt adaptiv förmåga. Den adaptiva förmågan handlar om att kunna anpassa sig till omgivningen och klara sin vardag, t.ex. att sköta ett hem och att hantera pengar. En person med utvecklingsstörning uppfattar och förstår sin omvärld på ett mer konkret sätt än andra. Man har ofta svårigheter att använda och tolka abstrakta symboler som siffror och bokstäver samt med att planera, kontrollera och värdera det egna handlandet i olika situationer. Betydelsen av dessa

Sammanfattning

SOU 2011:8

nedsatta förmågor beror i hög grad på i vilken miljö personen befinner sig.

Synen på barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning har varierat över tid. Utvecklingen har gått från 1800-talets optimis- tiska och medkännande syn till det tidiga 1900-talets räddhågsna särskiljande för att sedan successivt utvecklas mot en större öppen- het för allas rätt till likvärdig utbildning och delaktighet i samhället.

I dag sammanfattas samhällets ambition om allas delaktighet och en inkluderande utbildning för personer med funktionsned- sättning i olika internationella deklarationer och överenskommelser samt i våra nationella styrdokument. Av skollagen (2010:800) framgår t.ex. att alla ska ha lika tillgång till utbildning, om inte annat följer av särskilda bestämmelser. Utbildningen ska dessutom vara likvärdig inom varje skolform varhelst den anordnas i landet.

Dagens gymnasiesärskola (kap 3)

Andelen elever i gymnasiesärskolan har ökat kraftigt sedan bör- jan av 1990-talet, från ca 0,9 procent av en årskull läsåret 1992/93 till ca 1,8 procent läsåret 2009/10. Elevökningen är större än för den obligatoriska särskolan. Den höga andelen etableras dock redan under elevernas senare år i den obligatoriska särskolan. Beslutet att gå över till särskolan fattas således många gånger innan eleven bör- jar i gymnasiesärskolan. Variationen mellan kommunerna är stor dels vad gäller hur stor andel av kommunens ungdomar som är in- skrivna i gymnasiesärskolan, dels hur detta har utvecklats över tid.

Det finns inte en enskild förklaring till den stora ökningen av andelen elever i gymnasiesärskolan. Det nuvarande mål- och be- tygssystemet gör det tydligt när en elev får svårigheter att hänga med i skolan, som blir mer abstrakt och teoretisk ju äldre eleverna blir. Den förändrade synen på kunskap och kunskapsförmedling, med mer processinriktade, självstuderande och egenplanerande arbetssätt, kan också spela in. En annan orsak kan vara att elevernas sociala situ-

SOU 2011:8

Sammanfattning

ation i skolan försämras med stigande ålder. Den generella ökningen av andelen elever i särskolan kan även ha att göra med att ansvaret för särskolan överfördes från landstingen till kommunerna, en för- ändring som var fullt genomförd 1996, samt den ekonomiska situa- tionen under 1990-talet som gjorde att skolan generellt fick mindre resurser. Att det har blivit vanligare att utreda och diagnostisera elever kan också ha sin betydelse, då en utredning kan ge saklig grund för att placera eleven i särskolan. Det är slutligen svårt att utreda nyanlända elever, vilket innebär en osäkerhet om vad den ökande andelen elever med utländsk bakgrund betyder för utvecklingen inom särskolan.

Sysselsättningen är väsentligt lägre för personer i åldrarna 20– 30 år med generella inlärningssvårigheter1 än för andra ungdomar. Det är svårt att hitta tillförlitliga uppgifter om hur det går för elever som lämnar gymnasiesärskolan. Enligt Särskolans och specialskolans yrkesvägledares ideella förening (SYVI) har dock andelen anställda bland elever som lämnat gymnasiesärskolans nationella program eller motsvarande utbildning minskat dramatiskt från slutet av 1970-talet till 2006. Utan särskilda stödåtgärder har numera endast några få procent anställning. Av Arbetsförmedlingens statistik från 1998 och framåt över hur stor andel av arbetssökande ungdomar som fått arbete framgår att utvecklingen inte är unik för ungdomar med generella inlärningssvårigheter. Däremot är nivån på andelen med anställning väsentligt lägre för dessa än övriga ungdomar. Dess- utom ökar skillnaden mellan grupperna i goda tider.

Utmaningar för framtiden

Erfarenheterna av dagens gymnasiesärskola tydliggör utmaning- arna för den framtida. Den ska rusta eleverna för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid samt enligt min uppfattning även lägga grunden för ett fortsatt lärande. Kunskaper och färdig- heter som förvärvas i gymnasiesärskolan måste ge eleverna bättre förutsättningar för att kunna få arbete. Utbildningen ska också möta ungdomarna i sitt vuxenblivande och stödja deras personliga ut- veckling. Kraven måste vara realistiska men också utmanande så att eleven får en uppfattning om sina egna möjligheter och begräns- ningar.

1 Personer som kommer från särskolan och personer som Arbetsförmedlingens arbetspsyko- loger efter tester konstaterar har generella inlärningssvårigheter.

Sammanfattning

SOU 2011:8

Att prioritera och utmana elevernas kunskapsutveckling måste vara en självklar utgångspunkt för gymnasiesärskolan. För att detta ska kunna ske behöver lärarna gedigna ämneskunskaper kombi- nerat med specialpedagogisk kompetens. Lärarnas behörighet bör kopplas till en grundutbildning på rätt nivå för skolformen.

Lokalmässig integrering är en nödvändig men långt ifrån till- räcklig förutsättning för att nå en mer inkluderad utbildning för elever med utvecklingsstörning. Dessutom behövs en ledningsor- ganisation som kan stödja en inkluderande utbildning där verk- liga möten mellan elever uppstår i utbildningssituationen. För detta krävs en ökad samverkan mellan gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan.

För att inte skapa felaktiga förväntningar hos elever och för- äldrar måste gymnasiesärskolan vara tydlig med att den erbjuder en utbildning som är ämnad för elever med utvecklingsstörning och vad denna utbildning kan leda till.

Ökad flexibilitet mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan är en ambition bakom utredningens förslag. Lika viktigt är dock en ökad flexibilitet inom gymnasiesärskolan. Detta för att varje elev ska ges möjlighet att nå så långt som möjligt i sina studier. Min ambi- tion är också att genom förslagen bidra till ökad tydlighet om utbild- ningsmålen och bättre förutsättningar att följa upp elevernas utveck- ling mot dessa.

Den framtida gymnasiesärskolans syfte (avsnitt 4.1)

Bestämmelserna om syftet med utbildningen skiljer sig i dag mellan gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, där det av den senare bl.a. framgår att den ska vara anpassad till varje elevs förutsättningar och så långt som möjligt ska motsvara den som ges i gymnasieskolan. Det framstår som självklart att gymnasiesärskolans syfte liksom gymnasieskolans ska handla om vad utbildningen ska bidra till, dvs. vad eleverna ska få ut av utbildningen, inte hur den ska vara utfor- mad. Dessutom saknas i gymnasiesärskolans syfte formuleringar om fortsatta studier för elever med utvecklingsstörning.

Jag föreslår därför ett syfte för gymnasiesärskolan som ansluter nära till gymnasieskolans:

Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en anpassad utbildning som ger en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i sam-

SOU 2011:8

Sammanfattning

hällslivet. Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemen- skap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper.

Utbildningen i gymnasiesärskolan ska i huvudsak bygga på de kun- skaper som eleverna fått i grundsärskolan eller motsvarande skolform.

Som en konsekvens av detta föreslår jag att syftet för grundsär- skolan ska anpassas till syftet för grundskolan på motsvarande sätt.

Den framtida gymnasiesärskolans struktur (avsnitt 4.2)

Gymnasiesärskolan föreslås bestå av nationella program och ett trä- ningsprogram för elever som inte kan följa undervisningen på de nationella programmen. Följande nio nationella program föreslås:

•Administration, handel och varuhantering

•Estetiska verksamheter

•Fastighet, anläggning och bygg

•Fordonsvård och transport

•Hantverk och produktion

•Hotell, restaurang och bageri

•Hälsa, vård och omsorg

•Samhälle och språk

•Skog, mark och djur

Bakom denna anpassade programstruktur ligger bedömningen att det är viktigare att harmonisera innehållet i utbildningen med gymnasieskolan än formen. Antalet elever i gymnasiesärskolan är mycket begränsat jämfört med i gymnasieskolan, vilket gör att antalet program måste begränsas. Den föreslagna strukturen möjliggör dock ett bredare utbud av utbildningar för elever med utvecklingsstörning än i dag, genom att ett nationellt program i gymnasiesärskolan kan bygga på inslag från flera olika program i gymnasieskolan. Den möjliggör också att alla relevanta delar av gymnasieskolan kan anpassas till gymnasiesärskolan. Förslaget omfattar mer eller mindre omfattande inslag från samtliga program i den reformerade gymnasieskolan, vilket ökar elevernas möjlighet att välja en utbildning som passar dem.

Sammanfattning

SOU 2011:8

Det bör även fortsatt vara en ambition att så många elever som möjligt hittar en lämplig yrkesutbildning i gymnasiesärskolan som kan leda till ett arbete efter studierna. Trots detta föreslås att det inrättas ett program mot samhälle och språk i gymnasiesärskolan. Det bör finnas vägval i gymnasiesärskolan för elever som har ett samhällsintresse, ett intresse för språk och kommunikation eller som behöver tid på sig för att komma fram till vad de ska arbeta med efter skolan. Unga med utvecklingsstörning ska inte behöva ha större framförhållning än andra ungdomar. Liksom andra bör de i stället vid behov kunna komplettera sin utbildning efter gym- nasieåldern. Genom arbetsplatsförlagt lärande ska eleven även på detta program få pröva vad olika yrkesinriktningar innebär. Elever på programmet ska ha möjlighet att under studierna välja att gå över till något av de yrkesinriktade programmen om de så önskar.

Vidare föreslår jag att de nationella programmen liksom i gym- nasieskolan ska indelas i nationellt fastställda inriktningar. Det är en nyhet jämfört med dagens bestämmelser för gymnasiesärskolan. Nationellt fastställda inriktningar bidrar till en ökad tydlighet om gymnasiesärskolans innehåll, för elever som ska kunna göra infor- merade val av utbildning i gymnasiesärskolan och för presumtiva arbetsgivare. En förutsägbar struktur underlättar även samverkan mellan olika huvudmän i planeringen av utbildningsutbudet och mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Det ska vara möjligt att anordna särskilda varianter, som prövats och godkänts av Skolverket. De nationella program som föreslås ska dock erbjuda en så hög grad av flexibilitet att behovet av särskilda varianter blir begränsat. Skolverket ska även kvalitetssäkra och besluta om lokalt initierade kurser.

Strukturen för de nationella programmen föreslås även i övrigt harmonisera med strukturen för de nationella programmen i den nya gymnasieskolan. Det ska finnas gemensamma ämnen för gym- nasiesärskolans samtliga nationella program, nämligen svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, idrott och hälsa, estetisk verksamhet, historia, samhällskunskap, religionskunskap samt naturkunskap. Vidare ska det finnas gemensamma ämnen för varje program som ger programmet dess karaktär samt ämnen gemensamma för varje inriktning på programmet. Därutöver ska det finnas möjlighet till programfördjupning och programbredd- ning samt till individuellt val. Ett gymnasiesärskolearbete föreslås också ingå i utbildningen inom de nationella programmen.

SOU 2011:8

Sammanfattning

Förslaget till ny gymnasiesärskola erbjuder ett stort utbud av utbildningsvägar vilket gör att elever har fler alternativ att välja på utifrån intresse och fallenhet. Ungefär trettio av gymnasieskolans sextio inriktningar anpassas enligt förslaget. Det kan ändå finnas behov av att en elev ska kunna läsa kurser i gymnasieskolan. De formella förutsättningarna för en sådan samverkan mellan skol- formerna är dock goda redan i dag. Den nya skollagen (2010:800) innebär att det kommer att vara möjligt för en elev i gymnasie- särskolan att läsa alla typer av kurser i gymnasieskolan.

Det är angeläget att den framtida gymnasiesärskolans program- struktur inte försvårar inkluderande modeller för undervisningen, där exempelvis en grupp elever som är inskrivna i gymnasiesärsko- lan går i en klass i gymnasieskolan. Enligt min uppfattning är det emellertid inte ett problem att programstrukturen skiljer sig åt mellan skolformerna. Detta då samstämmigheten mellan skol- formerna på inriktningsnivå ger stora möjligheter att etablera inkluderande modeller. Vid behov kan dessutom kurser från gym- nasieskolan för vilka det inte finns ämnesplaner i gymnasiesär- skolan undantas för gymnasiesärskoleeleverna eller kan en lokalt initierad ämnesplan utarbetas samt prövas och eventuellt god- kännas av Skolverket.

För elever som inte kan följa undervisningen på ett nationellt pro- gram föreslås att det ska finnas ett träningsprogram. Programmet, som föreslås ersätta dagens individuella program, ska även fortsatt kunna stimulera eleven att senare gå över till ett nationellt program. En elev som har gått ett år på träningsprogrammet bör i så fall ha möjlighet att läsa fyra år på ett nationellt program.

Däremot ska dagens indelning inom den individuella program- met i yrkesträning och verksamhetsträning tas bort. Detta då grän- sen mellan yrkesträningen och verksamhetsträning i många fall är svår att dra samt att yrkesträningen har visat sig ha påtagligt olika karaktär i olika skolor. Även begreppen yrkesträning och verk- samhetsträning uppfattas sakna relevans. Yrkesträningen förbere- der inte för ett framtida yrkesliv och uppfattas därför som en form av falsk marknadsföring. Vilken verksamhet verksamhetsträning syftar på är mycket oklart. Formuleringen om att möta elevens speciella utbildningsbehov föreslås också utgå. Den nya gymnasie- särskolan ska vara så flexibel och ge så stora möjligheter till indivi- duella anpassningar av utbildningen att bestämmelsen inte behövs.

Sammanfattning

SOU 2011:8

Gymnasiesärskolans träningsprogram föreslås bestå av ämnes- områdena Estetisk verksamhet, Hem- och konsumentkunskap, Idrott och hälsa, Natur och miljö, Individ och samhälle samt Språk och kommunikation. Ämnesområdena ska följa upp innehållet i de kursplaner som används i grundsärskolans inriktning träningsskola.

Variationen mellan olika elevers förutsättningar kommer att vara stor även inom träningsprogrammet. Jag föreslår därför att kunskapskraven för ämnesområdena inom träningsprogrammet ska ha två kravnivåer – en nivå för grundläggande kunskaper och en nivå för fördjupade kunskaper.

Poäng- och kursindelning

Den garanterade undervisningstiden i gymnasiesärskolan ska fort- satt vara 3 600 timmar fördelade på fyra år. Det ska gälla för såväl nationella program som för träningsprogrammet. För elever på nationellt program ska det i vissa fall vara möjligt för huvudmannen att erbjuda eleven att slutföra studierna under ytterligare ett år.

För de nationella programmen föreslås att en poängplan om 3 000 gymnasiesärskolepoäng ska ersätta dagens timplan. Poäng- planen ska ange en omfattning av kursernas kunskapsinnehåll i poäng. Ett ämne ska kunna bestå av flera kurser där betyg sätts efter avslutad kurs. En poäng- och kursindelning av de nationella programmen i gymnasiesärskolan ökar möjligheterna att möta varje elev på hans eller hennes nivå och bygga in en tydlig progression i utbildningen.

Valet av 3 000 poäng för indelningen har främst att göra med att jag anser att det måste vara tydligt att det inte finns någon koppling mellan tid och uppfyllelse av målen för elever i gymnasiesärskolan. Dessutom bör inte samma antal poäng väljas som i gymnasieskolan. Det underbygger lätt missuppfattningen att gymnasiesärskolan leder till samma utbildning som gymnasieskolan. Ett helt slump- mässigt val av poäng är därför att föredra.

SOU 2011:8

Sammanfattning

Individuellt anpassad studiegång ska framgå av den individuella studieplanen (avsnitt 4.3)

Skollagens (2010:800) bestämmelse om individuella studieplaner ska kompletteras med en bestämmelse om att rektorn i den indi- viduella studieplanen ska få besluta om att en elev ska få anpassad studiegång. För en elev på nationellt program ska ett sådant beslut kunna innebära att omfattningen av elevens utbildning begränsas i förhållande till en fullständig utbildning med avseende på antal gymnasiesärskolepoäng och kurser.

Den framtida gymnasiesärskolan ska erbjuda en sådan flexibili- tet att en elev antingen ska kunna vara mottagen på träningspro- grammet och läsa kurser på nationellt program eller vara mottagen på ett nationellt program och läsa vissa ämnesområden på tränings- programmet. Detta måste avgöras från fall till fall och utgå från var eleven har merparten av sin utbildning. Även denna typ av anpassad studiegång ska beslutas i elevens individuella studieplan.

Examensdokument (avsnitt 4.4)

Enligt min bedömning är det viktigare att varje elev som lämnar gymnasiesärskolans nationella program får med sig en väl utformad och utökad dokumentation om elevens utbildning än att vissa får ett särskilt examensbevis. En sådan dokumentation kan bland annat underlätta övergången mellan skola och arbetsliv. Dokumentatio- nen är lika viktig oberoende av hur stor del av utbildningen eleven genomfört under fyra år. En sådan utökad dokumentation förslås därför införas i form av ett examensdokument för alla elever på gymnasiesärskolans nationella program. Examensdokument ska på förfrågan lämnas även för elever på träningsprogrammet. Skolver- ket föreslås ges i uppdrag att ta fram riktlinjer för vad ett examens- dokument ska innehålla och hur det bör utformas.

I examensdokumentet ska noteras om eleven har uppnått målet om minst 2 500 av utbildningens 3 000 gymnasiesärskolepoäng, har genomfört ett godkänt gymnasiesärskolearbete samt har uppnått godkända betyg i svenska eller svenska som andraspråk och mate- matik på kurser motsvarande minst 100 gymnasiesärskolepoäng i respektive ämne. Betyg från gymnasieskolan ska valideras så att det kan bedömas om eleven uppnått gymnasiesärskolans examensmål.

Sammanfattning

SOU 2011:8

Arbetsplatsförlagt lärande (avsnitt 4.5)

För elever i gymnasiesärskolan är det viktigt med konkreta erfaren- heter från arbetslivet. Kunskaper och färdigheter måste tränas och befästas genom konkreta handlingar på arbetsplatser.

Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) ska ersättas med arbets- platsförlagt lärande (APL) om minst 22 veckor. Det är önskvärt att APL ska genomföras inom det program som eleven läser. Det ska ändå vara möjligt att få sin APL inom ett annat program. Alla elever på gymnasiesärskolans nationella program har nytta av erfarenheter från arbetslivet, varför APL ska erbjudas på alla natio- nella program, även programmet Estetiska verksamheter och pro- grammet Samhälle och språk. APL ska omfatta mer än yrkes- kunskaper, t.ex. att förstå kulturen på en arbetsplats och bli del av arbetsgemenskapen. Det ska vara möjligt att även fortsatt erbjuda praktik på det träningsprogram som föreslås ersätta det individuella programmet.

Rätten till gymnasiesärskola (avsnitt 5.1)

Det är av största vikt att de elever som tas emot i gymnasiesärsko- lan svarar mot skolformens målgrupp. Konsekvenserna för en elev som på oriktiga grunder tas emot kan bli påtagliga och livslånga. Detta genom att eleven inte får tillräckliga utmaningar och genom att möjligheter till fortsatta studier och tillträde till arbetsmark- naden begränsas. Jag föreslår därför att det ska framgå tydligt av bestämmelserna att rätten att alltid tas emot i gymnasiesärskolan för en elev som har gått ut grundsärskolan ska gälla endast under förutsättning att eleven tillhör målgruppen för särskolan, dvs. har en utvecklingsstörning eller har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föran- ledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.

Personalen i grundsärskolan och gymnasiesärskolan föreslås dessutom vara skyldig att anmäla till rektorn om det finns indika- tioner på att en elev inte tillhör målgruppen för särskolan. Rektorn ska i så fall vara skyldig att anmäla detta till elevens hemkommun som ska vara skyldig att skyndsamt utreda frågan. Om utredningen visar att eleven inte tillhör målgruppen för särskolan ska eleven omplaceras till grundskolan respektive gymnasieskolan. Hemkom-

SOU 2011:8

Sammanfattning

munen ska i dessa fall vara skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att underlätta elevens övergång.

Som en konsekvens av detta föreslås att elevens rätt att inom fyra år slutföra en påbörjad utbildning inom gymnasiesärskolan ska gälla endast för elever som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp.

Ansökan och urval (avsnitt 5.2)

För att eleverna i gymnasiesärskolan ska kunna dra nytta av de många olika utbildningsvägar som den framtida gymnasiesärskolan föreslås erbjuda måste de ha möjlighet att välja utbildning. Jag föreslår därför att eleven ska ansöka till gymnasiesärskolans natio- nella program på motsvarande sätt som gäller för elever som söker till gymnasieskolan samt att gymnasiesärskolans träningsprogram ska vara sökbart.

Om antalet platser på ett nationellt program är färre än antalet sökande ska företräde ges utifrån en bedömning av elevernas för- utsättningar för utbildningen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om urval till gymnasiesärskolans nationella program.

En elev som ansökt till träningsprogram ska enligt förslaget tas emot på ett sådant om hemkommunen bedömer att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program. I annat fall ska hemkommunen, efter samråd med eleven och elevens vårdnads- havare, ta emot eleven på ett nationellt program.

Förberedelserna inför att en elev ska ansöka till gymnasie- särskolan bör starta i god tid. Det är av största vikt att eleverna får en anpassad studie- och yrkesvägledning som gör det möjligt för dem att få en uppfattning om de olika utbildningsvägarna i gym- nasiesärskolan samt att samråd sker med elevens vårdnadshavare.

Utökat elevinflytande vid val av utbildning och mottagande på gymnasieskolans introduktionsprogram (avsnitten 5.3 och 5.4)

Enligt den nya skollagen (2010:800) ansvarar hemkommunen för att elever från grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion och indi- viduellt alternativ i gymnasieskolan, om de önskar sådan utbildning och kommunen bedömer att de har förutsättningar att klara utbildningen. Utredningen ska emellertid lämna förslag som

Sammanfattning

SOU 2011:8

innebär en harmonisering med bestämmelserna om föräldra- och elevinflytande vid val av skolform inom den obligatoriska sär- skolan.

En elev som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan ska såle- des ha rätt att bli mottagen i gymnasieskolan om eleven inte önskar gå i gymnasiesärskolan. Jag föreslår därför att hemkommunen ska ansvara för att elever från grundsärskolan ska erbjudas yrkes- introduktion och individuellt alternativ oberoende av om kommu- nen bedömer att de har förutsättningar att klara utbildningen.

Jag föreslår samtidigt att elever som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp ska kunna tas emot även på gymnasieskolans språkintro- duktion. Det kan vara ett bra alternativ för t.ex. en elev som avser att senare övergå till yrkesintroduktion eller individuellt alternativ i gymnasieskolan efter språkintroduktionen. Beroende på hur under- visningsgrupperna är sammansatta kan gymnasieskolans språk- introduktion vara lämplig även för elever som senare väljer utbild- ning i gymnasiesärskolan.

Hemkommunens ansvar att anordna utbildning (avsnitt 6.1)

Behovet av samverkan mellan kommuner är stort för gymnasiesär- skolan. Jag föreslår därför att det ska framgå av bestämmelsen om hemkommunens ansvar för gymnasiesärskolan att hemkommunen kan erbjuda utbildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samver- kansavtal samt att kommuner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde. Organiseringen i samverkansområ- den är enligt min uppfattning minst lika viktig för att kommunerna ska klara att erbjuda ett allsidigt urval av olika program inom gymnasiesärskolan som för gymnasieskolan.

Mottagande av elev i gymnasiesärskolan (avsnitt 6.2)

Elever som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan ska kunna göra informerade val av program och inriktningar i den framtida gymnasiesärskolan, på motsvarande sätt som elever kan göra till gymnasieskolan. För en elev som ska söka till gymnasiesärskolan måste det därför vara möjligt att bli mottagen i en annan kommuns gymnasiesärskola, t.ex. om utbildningen inte erbjuds i hemkommu-

SOU 2011:8

Sammanfattning

nen eller inom samverkansområdet. Om det inte finns vägande skäl för något annat bör detta ske på motsvarande sätt som för gym- nasieskolan. Eleven måste också ha möjlighet att söka sig till en fri- stående gymnasiesärskola.

Jag föreslår därför att reglerna om mottagande till en offentlig huvudmans gymnasiesärskola ska motsvara dem för gymnasiesko- lan. En offentlig huvudman ska i första hand ta emot de sökande som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan, och som är hemma- hörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbild- ningen, till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning som börjar första läsåret. Därutöver ska sökande tas emot i första hand om eleven med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskil- da skäl för detta, har sökt en riksrekryterande utbildning eller i vissa fall om eleven sökt en utbildning som elevens hemkommun inte erbjuder. Andra sökande till ett nationellt program, en nationell inriktning, särskild variant, gymnasial lärlingsutbildning eller riksrekryterande utbildning i gymnasiesärskolan än de som ska tas emot i första hand ska få tas emot i andra hand till platser som återstår sedan alla de som ska tas emot i första hand har antagits.

För gymnasiesärskolans träningsprogram ska skollagens be- stämmelser om mottagande ersättas med bestämmelsen att en offentlig huvudman får ta emot en elev från en annan kommun på träningsprogram i sin gymnasiesärskola, förutsatt att hemkom- munen bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program och att kommunerna är överens om ersättning- en för utbildningen.

Varje fristående skola med gymnasiesärskola ska även fortsatt vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasie- särskola med offentlig huvudman, dvs. såväl elever på nationellt program som elever på träningsprogrammet.

En kommuns eller landstings beslut om mottagande i gymnasie- särskolan ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagande- nämnd vad gäller mottagande i första hand. Även en enskild huvud- mans beslut om mottagande i fristående gymnasiesärskola ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

Sammanfattning

SOU 2011:8

Interkommunal ersättning (6.3)

En harmonisering av reglerna för mottagande i gymnasiesärskolan till dem som gäller för gymnasieskolan möjliggör även en harmoni- sering av bestämmelserna om interkommunal ersättning. Det är önskvärt att bestämmelserna inte i onödan skiljer sig mellan olika skolformer, annat än där det motiveras av skolformens särart. Detta då skilda regler vad gäller den interkommunala ersättningen också innebär skilda villkor för elever i olika skolformer.

Jag föreslår därför att en kommun eller ett landsting som tagit emot en elev på ett nationellt program i gymnasiesärskolan som inte är hemmahörande i kommunen eller inom samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbild- ning av elevens hemkommun. Om inte hemkommunen och den anordnande kommunen eller landstinget kommer överens om annat, eller det finns andra bestämmelser, ska den interkommunala ersättningen motsvara anordnarens självkostnad. Om eleven anta- gits i andra hand ska ersättningen högst uppgå till den kostnad som hemkommunen själv har för motsvarande utbildning eller, om den anordnande huvudmannens kostnader är lägre än hemkommunens, ska ersättningen utgå med denna lägre kostnad. När det gäller riksrekryterande utbildning eller särskilda varianter inom de natio- nella programmen ska hemkommunen betala det belopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

Den interkommunala ersättningen för en elev på gymnasie- särskolans träningsprogram ska överenskommas mellan elevens hemkommun och anordnande kommun eller landsting i de fall en elev tas emot i en annan kommun än hemkommunen eller inom dess samverkansområde eller i ett landsting.

Ersättning till fristående skolor (avsnitt 6.4)

Dagens bestämmelser om ersättning till fristående gymnasie- särskolor tar inte hänsyn till att kostnaderna varierar mellan olika program, vilket får oönskade konsekvenser.

Jag föreslår att ersättningen för en elev som mottagits till en utbildning vid en fristående gymnasiesärskola även fortsatt ska bestå av ett grundbelopp och vid behov ett tilläggsbelopp. Grund- beloppet ska i första hand bestämmas efter samma grunder som hemkommunen tillämpar vid fördelning av resurser till det aktuella

SOU 2011:8

Sammanfattning

programmet eller ett jämförbart program. Skolverket ska ges i upp- drag att fastställa vilka program som är jämförbara. I praktiken kan indelningen förväntas följa riksprislistan (se nedan). Med en sådan modell kommer inte grundbeloppet längre kunna bestämmas uti- från program som skiljer sig väsentligt kostnadsmässigt från det program som eleven har mottagits på.

Vidare föreslås att riksprislistan, som ska användas för att fast- ställa grundbeloppet i de fall kommunen inte har utbildning på programmet eller ett motsvarande program, ska differentieras med hänsyn till skillnader i programkostnad. Underlaget är dock för begränsat och skillnaderna i grundbelopp i många fall för små för att det ska vara motiverat att fastställa ett belopp för varje program. Jag föreslår i stället att Skolverket ges i uppdrag att fastställa en riksprislista för gymnasiesärskolan bestående av ett begränsat antal kategorier av program, uppskattningsvis tre till fyra kategorier i den framtida gymnasiesärskolan.

Ekonomiska villkor för eleven (avsnitt 6.5)

Onödiga skillnader i bidragssystemet mellan elever i gymnasiesko- lan och gymnasiesärskolan bör undvikas. Elever i gymnasiesärsko- lan bör därför på lika villkor omfattas av de generella stöd som gäller för andra elever på gymnasial nivå. Behov av ekonomiskt stöd som beror på elevens funktionshinder bör betraktas skilt från det generella stödet.

Förslagen i betänkandet Brist på brådska (SOU 2008:102) bör därför skyndsamt genomföras så att t.ex. den aktivitetsersättning som finns i dag vid förlängd skolgång avvecklas samt att det för- längda barnbidraget till elever i gymnasiesärskolan ersätts med studiehjälp på samma grunder som för ungdomar utan funktions- nedsättning.

Jag föreslår samtidigt att hemkommunen ska lämna ekonomiskt bidrag för en elev som behöver inackordering om eleven tagits emot i första hand till en utbildning i gymnasiesärskola med offentlig huvudman, ett inackorderingsbidrag. En elev som är mot- tagen vid en fristående gymnasiesärskola ska ha möjlighet att ansöka om inackorderingstillägg från CSN. I dag har en elev i gymnasiesärskolan inte möjlighet att få varken inackorderingsbid- rag eller inackorderingstillägg.

Sammanfattning

SOU 2011:8

Vissa elever i gymnasiesärskolan som studerar på annan ort har till följd sin funktionsnedsättning kostnader för boende och resor till och från studieorten som vida överstiger det stöd som lämnas i form av inackorderingsbidrag eller inackorderingstillägg. Elevens funktionsnedsättning kan också innebära andra merkostnader i samband med studierna. Jag föreslår därför att det ska utredas hur ett kompletterande bidragssystem för ungdomar inom gymnasie- särskolan kan utformas för att elever i gymnasiesärskolan ska kun- na göra val av utbildning på likvärdiga grunder som elever i gym- nasieskolan. Ett sådant system bör dock utformas generellt för ele- ver med funktionsnedsättning.

Riksrekryterande utbildning i gymnasieskolan (avsnitt 7.1)

För gymnasiesärskolan saknas den typ av bestämmelser om riks- rekryterande utbildning som finns för gymnasieskolan, vilket måste vara ett förbiseende. En elev i gymnasiesärskolan som har förutsätt- ningarna och intresset ska enligt min uppfattning ha motsvarande möjligheter som elever i gymnasieskolan att studera vid en riksrek- ryterande utbildning. Handikappidrotten är t.ex. numera väl etable- rad. Vid Paralympics sommaren 2012 kommer idrottare med utvecklingsstörning vara företrädda. Det är svårt att motivera att då inte som inom gymnasieskolan kunna erbjuda en riksidrottsutbild- ning för idrottare på elitnivå.

Jag föreslår att riksrekryterande utbildning införs för gymnasie- särskolan motsvarande dem för gymnasieskolan, för t.ex. yrkesin- riktad utbildning, estetiskt inriktad utbildning och idrottsutbild- ning. Den riksrekryterande utbildningen ska få avvika från vad som annars gäller för nationella program i gymnasiesärskolan i fråga om struktur, innehåll och mål för utbildningen. Även fristående gym- nasiesärskolor ska kunna komma i fråga som riksrekryterande ut- bildningar. Skolverket ska besluta om ersättningens storlek.

Beslut om riksrekrytering ska för riksrekryterande yrkesutbild- ning och riksrekryterande estetisk utbildning kunna fattas av Skol- verket för nationella program, nationella inriktningar, särskilda varianter och gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan om utbildningen endast är möjlig att inrätta på ett begränsat antal orter i landet, eller om enskilda elevers behov av kunskaper och fär- digheter inte annars kan tillgodoses. För beslut om sådan riksrekry- tering ska krävas att utbildningen är av god kvalitet, att kostnaden

SOU 2011:8

Sammanfattning

för utbildningen är rimlig i förhållande till utbildningens syfte och kostnaderna för annan utbildning inom gymnasiesärskolan samt att urvalsgrunder uppfylls. Bestämmelserna ska även i övrigt i huvud- sak motsvara dem för gymnasieskolan.

Riksrekryterande idrottsutbildning ska få förekomma på natio- nella program och på träningsprogrammet i gymnasiesärskolan. Gymnasiesärskolans bestämmelser om riksrekryterande idrottsut- bildning ska i övrigt i huvudsak motsvara dem för gymnasieskolan. Det ska även vara möjligt att bedriva nationellt godkänd idrotts- utbildning inom gymnasiesärskolan med inriktning på special- idrott. Av ämnesplanen för specialidrott i gymnasiesärskolan ska bl.a. framgå att ämnet endast får tillämpas vid riksrekryterande riksidrottsutbildning och vid nationellt godkänd idrottsutbildning.

Riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktions- nedsättning (avsnitt 7.2)

Frågan om skolsituationen för ungdomar med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättning har utretts tidigare. I betänkandet Ökad likvärdighet för elever med funktionshinder (SOU 2007:87) föreslog utredaren att Ekeskolans elever efter skolpliktens upphörande skulle kunna erbjudas att välja på tre alternativ – fortsatt skolgång i hemkommunens gymnasie- skola eller gymnasiesärskola, utbildning inom Örebro kommuns gymnasiesärskola genom avtal mellan staten och Örebro kommun och förlängd skolgång vid Ekeskolan. En sådan möjlighet till för- längd skolgång återinfördes sedermera efter beslut av riksdagen. Förslaget om en riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning i Örebro fick i den fortsatta beredningen avvakta och är nu en fråga för denna utredning.

Jag föreslår att det genom avtal mellan staten och Örebro kom- mun ska inrättas en riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning i Örebro kommuns gymnasiesärskola för elever med utvecklings- störning i kombination med synskada och ytterliggare funktions- nedsättningar (Rg-sär Syn). Jag föreslår samtidigt att möjligheten att förlänga studietiden vid den statliga specialskolan Ekeskolan ska begränsas till högst två år, dvs. motsvarande vad som gäller i övrigt inom den obligatoriska skolan. Detta gör att det blir möjligt för

Sammanfattning

SOU 2011:8

samtliga elever att efter avslutad utbildning vid Ekeskolan kunna söka en utbildning i gymnasiesärskolan.

Jag föreslår också att det i avtalet för den befintliga riksrekry- terande gymnasiesärskoleverksamheten för elever med utvecklings- störning i kombination med dövhet eller hörselskada (Rg-sär D/H) ska framgå att erbjudandet om riksrekryterande gymnasiesärskole- utbildning för elever med dövhet eller hörselskada avser utbildning på såväl nationella program som träningsprogram. I dag erbjuds elever som inom de regionala specialskolorna följt grundsärskolans kursplaner utbildning antingen inom gymnasieskolan för döva och hörselskadade (RGD/RGH) eller på individuellt program inom Rg-sär D/H.

Gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan (avsnitt 8.2)

Det finns i dag inga bestämmelser om lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan. Det finns dock elever i gymnasiesärskolan för vilka det är ett bra alternativ att få en väsentlig del av sin utbildning på en arbetsplats. Jag föreslår därför att en gymnasial lärlingsutbild- ning inrättas inom gymnasiesärskolan på programmen Admi- nistration, handel och varuhantering, Fastighet, anläggning och bygg, Fordonsvård och transport, Hantverk och produktion, Ho- tell, restaurang och bageri, Hälsa, vård och omsorg samt Skog, mark och djur.

För kunna hålla en hög kvalitet krävs bl.a. att minst en viss andel av utbildningen ska vara förlagd till arbetsplatsen, här föreslås minst hälften. Det ska vidare föreligga en stabil relation mellan eleven, skolan och arbetsgivaren, eleven ska lära och utvecklas i arbetet, elevens lärande ska utgå från målen i styrdokumenten, elevens utveckling mot målen ska dokumenteras tydligt, eleven ska ha en handledare på arbetsplatsen, skolan ska vara närvarande på arbetsplatsen genom besök av lärare i relevanta yrkesämnen samt det ska finnas handledning till handledaren.

Den gymnasiala lärlingsutbildningen inom gymnasiesärskolan föreslås att från och med 2013 ingå som en del av och finansieras inom ramen för den gymnasiala lärlingsutbildning som redan beslu- tats för gymnasieskolan.

SOU 2011:8

Sammanfattning

Samverkan skola – arbetsliv (avsnitt 8.4)

Den samverkan mellan skola och arbetsliv som behövs för gym- nasiesärskolan sammanfaller i stora delar med gymnasieskolans, i andra måste den utgå från de särskilda förhållanden som gäller för gymnasiesärskolan.

För den nationella nivån föreslår jag att samverkan ska ske inom de nationella programråd som redan etablerats för gymnasieskolan, med i princip samma uppgift som för gymnasieskolan. Det har ett värde att frågor som rör skolformeras samverkan med arbetslivet tas upp i ett sammanhang. Den delvis skilda programstrukturen bör inte vara ett hinder, de allra flesta av gymnasiesärskolans program bör kunna integreras i ett eller i några fall två av gymnasieskolans nationella programråd.

Även på den lokala nivån finns ett värde i en integrerad lösning. Jag föreslår därför att gymnasiesärskolan ska ingå i de lokala pro- gramråd som ska finnas för gymnasieskolan. Det kan öka förstå- elsen mellan skolformerna. Det behövs dock även andra former för samverkan på den lokala nivån för gymnasiesärskolan. Att hitta en lämplig plats för APL eller att förbereda för att en elev ska lämna gymnasiesärskolan och förhoppningsvis få ett arbete eller syssel- sättning kräver samverkan mellan skola, arbetsgivare, Arbetsför- medlingen och i många fall ytterligare aktörer. Skolans studie- och yrkesvägledare är i detta sammanhang en nyckelperson. För att minska sårbarheten krävs även att skolan bygger upp strukturer och rutiner för denna samverkan.

Studie- och yrkesvägledning (avsnitt 8.5)

De bestämmelser och de riktlinjer som finns om studie- och yrkes- vägledning är generellt formulerade. Jag anser inte att det finns anledning att ytterligare precisera bestämmelserna, trots att åtagandet för gymnasiesärskolans studie- och yrkesvägledning i praktiken är mer långtgående än i gymnasieskolan. Skolverket föreslås i stället ges i uppdrag att omarbeta de allmänna råden med kommentarer om studie- och yrkesvägledning och därvid belysa de särskilda krav som ställs på denna i grundsärskolan och i gym- nasiesärskolan. Detta är särskilt betydelsefullt med tanke på de kommuner där gymnasiesärskolan har liten omfattning och kun-

Sammanfattning

SOU 2011:8

skap kan saknas om de särskilda krav som ställs på studie- och yrkesvägledningen i just gymnasiesärskolan.

Särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (kapitel 9)

Personer med utvecklingsstörning ska liksom andra ha möjlighet till fortsatt lärande och utveckling i vuxen ålder. Här har den sär- skilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå en roll vid sidan om exempelvis folkhögskolan och kursverksamheten. Behovet av att bygga ut denna utbildning är stort då många vuxna med utveck- lingsstörning inte har tillgång till, eller mycket begränsad tillgång till, fortsatt lärande och utveckling motsvarande den som finns för övriga i befolkningen.

För den som har förutsättningar ska det enligt min uppfattning vara möjligt att fullfölja sina studier från gymnasiesärskolan. I stort sett alla ämnen från gymnasiesärskolan och gymnasiesärskole- arbetet, föreslås därför få förekomma i den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. För att öka flexibiliteten i utbild- ningen ska dessutom få förekomma andra kurser på en nivå som motsvarar den utbildning som ges i gymnasiesärskolan, t.ex. i form av orienteringskurser. Det är också angeläget att den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå erbjuder yrkesinriktad utbildning. Det ska vidare vara möjligt att under vissa omstän- digheter ta emot elever på träningsnivå inom den särskilda utbild- ningen för vuxna på grundläggande nivå, trots att eleven har tidiga- re skolbakgrund.

Jag föreslår också att den särskilda utbildningen för vuxna på gym- nasial nivå indelas i kurser och poäng, med samma antal gymnasie- särskolepoäng som motsvarande kurs i gymnasiesärskolan. Det ska också vara möjligt att inrätta delkurser inom utbildningen på motsvarande sätt som det redan i dag är möjligt på grundläggande nivå. Någon särskild examen föreslås inte för den särskilda utbild- ningen för vuxna på gymnasial nivå. Däremot ska det vara möjligt för en elev som genomför eller fullföljer en gymnasiesärskoleut- bildning att få ett examensdokument motsvarande det för gym- nasiesärskolan.

Jag föreslår vidare att störst behov tas bort som urvalsgrund inom den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Vid urval till utbildningen ska i stället företräde ges, i den ordning som

SOU 2011:8

Sammanfattning

anges nedan, till en sökande som inte tidigare deltagit i motsva- rande utbildning, önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat enligt en upprättad individuell studieplan, önskar fullfölja studier som påbörjats inom gymnasiesärskolan, behöver utbild- ningen för pågående yrkesverksamhet, eller behöver utbildningen för planerat eller kommande yrkesval.

Behoven av särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå är långt ifrån tillgodosedda. För att stödja utvecklingen av verksam- heten bör Skolverket ges i uppdrag att ta fram allmänna råd och lärande exempel som riktas såväl till förvaltnings- och ledningsnivå som till den pedagogiska verksamheten inom den särskilda utbild- ningen för vuxna på gymnasial nivå. Jag föreslår dessutom att ett tidsbegränsat stimulansbidrag avsätts för perioden 2012–2014 till kommuner som satsar på att utveckla utbildningen inom den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå.

Implementering samt uppföljning och utvärdering (kapitel 10)

Skolverket föreslås få i uppdrag att genomföra implementerings- insatser som ska nå huvudmän, rektorer, lärare och annan personal i verksamheterna inför reformeringen av gymnasiesärskolan och den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Imple- menteringen av reformerna ska också följas löpande för att de jus- teringar som eventuellt behövs av insatserna ska kunna göras på det lokala planet.

Jag föreslår dessutom att reformerna ska följas upp och utvärde- ras med avseende på om de leder till avsedd utveckling inom gym- nasiesärskolan respektive den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå. Denna bör inriktas på t.ex. hur väl gymnasiesär- skolan lyckas att ta emot och möta elever med mycket olika förut- sättningar på de nationella programmen.

Konsekvenser av utredningens förslag (kapitel 11)

De förslag som lämnas till en förändrad programstruktur för gym- nasiesärskolan innebär ingen radikal förändring ur ett jämställd- hetsperspektiv. Liksom i gymnasieskolan finns program som sär- skilt attraherar antingen de unga männen eller de unga kvinnorna. Det behövs dock liksom för gymnasieskolan medvetna strategier

Sammanfattning

SOU 2011:8

för att inte den gymnasiala lärlingsutbildningen ska bli en utbild- ning främst för de unga männen. De förslag som lämnas för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå har inga uppen- bara jämställdhetsperspektiv.

Utredningen har medvetet beaktat barnperspektivet i sitt arbete. I mina förslag om den framtida gymnasiesärskolan läggs vikt vid att elever i gymnasiesärskolan ska ha tillgång till fler alternativa utbild- ningsvägar än de har i dag, i form av olika program samt genom att det ska finnas möjlighet till riksrekryterande utbildning och gym- nasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan. Stor vikt har även lagts vid att övriga system, som att få söka och bli mottagen på en utbildning, ska stödja elevernas möjlighet att välja utbildning samt att reglerna ska vara likvärdiga med de som gäller för gym- nasieskolan.

De kostnadskonsekvenser som har beräknats för kommunerna respektive för staten är relativt begränsade. För kommunerna innebär de direkta konsekvenserna av förslagen fullt genomförda snarast en besparing. Indirekt kan dock kostnaderna för LSS öka med uppskattningsvis 10 miljoner kronor. För staten är de stora posterna det tidsbegränsade stimulansbidraget till den särskilda ut- bildningen för vuxna om totalt 30 miljoner kronor, eller 10 mil- joner kronor per år under tre år, samt kostnader för implemen- tering på totalt 10 miljoner kronor. Den föreslagna utredningen om ett kompletterande system för bidrag till boende och resor till och från studieorten för att elever i gymnasiesärskolan ska kunna göra val av utbildning på likvärdiga grunder som elever i gymnasieskolan kan komma att få kostnadskonsekvenser för kommunerna eller staten. Dessa måste dock beräknas av denna senare utredning.

Sammanfattning – Lättläst version

Den framtida gymnasiesärskolan – en likvärdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning

Gymnasiesärskoleutredningen har utrett gymnasieutbildningen för ungdomar med utvecklingsstörning.

Utredaren har undersökt

hur gymnasiesärskolan fungerar i dag

och har skrivit förslag om hur den ska bli bättre. Utredningen har också skrivit om

hur särskild utbildning för vuxna (särvux ) ska vara i framtiden.

Inledning

Många olika människor har hjälpt till för att lära oss om gymnasiesärskolan.

Utredningen har talat med experter och forskare. Vi har också varit på studiebesök i skolor,

och varit med på möten och konferenser.

Samhället har sett på människor med utvecklingsstörning på olika sätt i olika tider i historien.

På 1800-talet tyckte man synd om dem

och i början av 1900-talet var många rädda för dem.

I dag tycker det svenska samhället att personer med utvecklingsstörning

ska ha samma rättigheter som alla andra.

Sammanfattning – Lättläst version

SOU 2011:8

Skollagen säger att alla barn ska ha rätt att gå i skola.

Det gäller också barn med utvecklingsstörning. Lagen säger också

att utbildningen ska vara likadan i hela Sverige.

Utredaren har tänkt på vad som är bra för barn och unga och på att barn och unga har rättigheter.

Utredaren har också tänkt på jämställdhet mellan kvinnor och män.

Gymnasiesärskolan idag

Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning

en utbildning som passar varje elev.

Eleverna i gymnasiesärskolan ska få kunskaper som är så lika som möjligt

de kunskaper som eleverna i gymnasieskolan får.

Gymnasiesärskolan har idag åtta nationella program, specialutformade program och individuella program.

Sedan början av 1990-talet har gymnasiesärskolan fått fler elever.

Från år 2000 till år 2009

har dubbelt så många elever börjat på gymnasiesärskolan.

Utredningen vet att personer mellan 20 och 30 år med inlärningssvårigheter

har svårare att få arbete än andra ungdomar. Yrkesvägledare säger

att elever som gått i gymnasiesärskolans nationella program har svårare att få arbete

jämfört med hur det var på 1970-talet.

SOU 2011:8

Sammanfattning – Lättläst version

Förslag till gymnasiesärskolan i framtiden

Gymnasiesärskolan ska ge eleverna de kunskaper som de behöver ha

för att kunna få arbete, bostad och en bra fritid när de blir vuxna.

Eleverna ska också kunna fortsätta att studera. Utbildningen ska ge kunskaper

för att eleverna ska kunna arbeta inom ett yrke efter skolan.

Gymnasiesärskolan ska ge en utbildning som passar varje elev.

Utbildning i gymnasiesärskolan är

bara för elever med utvecklingsstörning och inga andra.

Lärarna på gymnasiesärskolan behöver därför mycket bra kunskaper om de ämnen de undervisar i. Lärarna ska också ha utbildning i specialpedagogik.

Gymnasiesärskolan och gymnasieskolan behöver samarbeta så att lärare och elever kan mötas

och lära av varandra.

Nationella program

Utredningen föreslår att gymnasiesärskolan ska ha nio nationella program:

Administration, handel och varuhantering

Estetiska verksamheter

Fastighet, anläggning och bygg

Fordonsvård och transport

Hantverk och produktion

Hotell, restaurang och bageri

Hälsa, vård och omsorg

Skog, mark och djur

Det ska finnas ämnen som alla eleverna ska studera på alla nationella program.

Ämnena är: svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, idrott och hälsa,

Sammanfattning – Lättläst version

SOU 2011:8

estetisk verksamhet, historia, samhällskunskap, religionskunskap och naturkunskap.

På varje program ska finnas olika inriktningar som eleven kan välja.

Eleven kommer också att kunna välja andra kurser.

Innan eleven gått färdigt sina fyra år på gymnasiesärskolan ska eleven ha gjort ett gymnasiesärskolearbete

som visar vad eleven har lärt sig i sin utbildning.

Träningsprogram

För elever som inte kan klara av ett nationellt program ska det finnas ett träningsprogram. Träningsprogrammet ska vara istället

för det individuella programmet som finns idag.

Gymnasiesärskolans träningsprogram ska ha ämnena:

Estetisk verksamhet

Hem och konsumentkunskap Idrott och hälsa

Natur och miljö Individ och samhälle

Språk och kommunikation

Utredningen vill ta bort uppdelningen i yrkesträning och verksamhetsträning.

I många skolor är det svårt att se skillnaden mellan dem och man gör olika i olika delar av Sverige.

Poäng och studietimmar

I dag ger gymnasiesärskolans nationella program undervisning i sammanlagt 3600 timmar på fyra år. Så ska det fortsätta att vara

både för träningsprogrammet

och för de nationella programmen.

SOU 2011:8

Sammanfattning – Lättläst version

Idag har programmen en timplan för de olika ämnena.

Utredningen föreslår i stället en poängplan. Ett ämne kan innehålla flera kurser.

Varje kurs får ett visst poäng. Eleven får betyg efter varje kurs. När det finns poäng och kurser

blir det lättare att veta hur mycket varje elev lär sig.

Det är bra om lärare och elever förstår att timmar och poäng inte är samma sak.

Det tar olika lång tid för olika elever att lära sig.

Gymnasiesärskolan ska dessutom inte

ha samma slags poäng som gymnasieskolan. Det är viktigt att alla förstår

att det är skillnad på utbildningarna i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

Därför föreslår utredningen att hela utbildningen på ett nationellt program ska vara 3000 poäng. På träningsprogrammet kommer det inte

att finnas några kurspoäng.

Individuellt anpassade studier

Skollagen säger att varje elev ska ha en individuell studieplan. Det behöver finnas en ny bestämmelse i skollagen

som säger att en elev i gymnasiesärskolan ska kunna få anpassad studiegång.

Då kan till exempel en elev gå på träningsprogrammet och ändå få läsa kurser

på ett nationellt program eller tvärtom.

Sammanfattning – Lättläst version

SOU 2011:8

Examen

Varje elev som går klart gymnasiesärskolans nationella program ska få en noggrann beskrivning

av vad eleven har lärt sig.

En sådan beskrivning ska kallas för examensdokument.

Alla elever på gymnasiesärskolans nationella program ska få ett examensdokument.

En elev som gått på träningsprogrammet kan få ett examensdokument om eleven vill.

Utredningen vill att myndigheten Skolverket ska göra regler för hur skolorna ska skriva examensdokumentet.

Att lära sig på en arbetsplats

För alla elever på gymnasiesärskolan är det viktigt att få vara på en riktig arbetsplats

och lära sig hur det går till där. Där kan eleverna få träna

på det som de lärt sig i skolan.

I dag finns Arbetsplatsförlagd utbildning, APU, men utredningen vill i stället kalla det för Arbetsplatsförlagt lärande, APL.

APL ska vara i minst 22 veckor och ska helst vara på en arbetsplats

som stämmer med det som eleven studerar. Eleven ska också få lära sig

hur man ska vara på arbetsplatsen

och förstå hur människor är emot varandra där.

Rätten att få gå i gymnasiesärskola

Det är mycket viktigt att de elever

som verkligen behöver gå i gymnasiesärskola får gå där. Reglerna för vem som ska gå i gymnasiesärskola

måste vara tydliga.

SOU 2011:8

Sammanfattning – Lättläst version

Bara de här eleverna som har gått grundsärskola ska få gå vidare till gymnasiesärskolan:

elever med utvecklingsstörning,

och elever som fått intellektuell funktionsnedsättning efter en skada i hjärnan,

som de också kommer att ha resten av sitt liv.

Personal i grundsärskolan och i gymnasiesärskolan ska tala om för skolans rektor

om det finns elever på skolan

som man tror inte tillhör denna grupp.

Då ska rektorn anmäla det till elevens kommun som sedan snabbt ska undersöka frågan.

Om undersökningen visar

att eleven inte ska vara i särskolan

ska eleven få plats i grundskolan eller gymnasieskolan. Kommunen ska då ge eleven

det stöd som eleven behöver.

Eleven ska själv få välja skola och program

När den nya gymnasiesärskolan får flera olika program ska eleverna också själva kunna välja vilket program som de vill gå på.

Eleverna ska också kunna välja vilken skola de vill gå på.

Om platserna på skolan är färre än de som söker ska skolan ge platserna till de elever

som skolan tror kommer att klara utbildningen bäst.

En elev som egentligen ska gå gymnasiesärskola

ska ha rätt att i stället gå på gymnasieskolan om eleven vill. Då ska eleven få gå på två av

gymnasieskolans introduktionsprogram: Yrkesintroduktion

Individuellt alternativ

Sammanfattning – Lättläst version

SOU 2011:8

Utredningen vill också att gymnasiesärskolans elever ska kunna gå på gymnasieskolans språkintroduktion. Språkintroduktion får elever

som nyss har kommit till Sverige från andra länder, så att de ska lära sig det svenska språket.

Det kan passa de elever

som senare kommer att välja att gå gymnasiesärskolan.

Kommunernas ansvar och elevernas frihet

Kommunerna måste samarbeta

så att de kan ge utbildning till elever i gymnasiesärskolan. Eleverna ska själva kunna välja sin utbildning

precis som elever kan göra i vanliga gymnasieskolan.

Eleverna måste också kunna

få söka till fristående gymnasiesärskolor

och till skolor i andra kommuner eller landsting.

Det ska vara samma regler för gymnasiesärskolorna som för gymnasieskolorna

när det gäller att ta emot elever från andra kommuner.

Hur mycket pengar ska skolorna få?

Olika utbildningar kostar olika mycket .

Om det ska finnas många olika utbildningar att välja på måste skolorna också ha pengar

till att ordna utbildningarna.

Utredningen vill att myndigheten Skolverket

ska skriva en ny lista på hur mycket olika utbildningar på fristående gymnasiesärskolor kostar.

SOU 2011:8

Sammanfattning – Lättläst version

Ekonomiskt stöd till elever

I dag är det olika bidrag

till elever i gymnasieskolan och till elever i gymnasiesärskolan.

Utredningen vill att alla elever ska ha rätt till samma slags ekonomiska stöd när de studerar.

Hemkommunen ska kunna ge ekonomiskt bidrag

för en elev som behöver bo i en annan kommun för att studera

på samma sätt som för en elev i gymnasieskolan. De ska kunna söka sådant stöd

från myndigheten Centrala studiestödsnämnden, CSN.

Utredningen vill att någon annan ska utreda hur eleverna ska kunna få andra bidrag

till sådant som deras funktionsnedsättning kan ge merkostnader för.

Riksrekryterande gymnasiesärskolor

I gymnasieskolan kan elever välja

att gå på så kallade riksrekryterande gymnasieskolor. De skolorna har en specialitet som de lär ut,

till exempel idrott eller musik.

Elever från hela Sverige kan söka till de skolorna.

Utredningen vill att det också ska finnas riksrekryterande gymnasiesärskolor.

Många personer med utvecklingsstörning håller till exempel på med idrott.

En del är så duktiga att de kan vara med på tävlingar både i Sverige och i andra länder.

Utredningen föreslår också

att det ska finnas en gymnasiesärskola i Örebro kommun

Sammanfattning – Lättläst version

SOU 2011:8

som ska kunna ta emot elever från hela landet

som har utvecklingsstörning och synskada och andra funktionsnedsättningar.

Lärlingsutbildningar

I dag finns inga regler om lärlingsutbildningar i gymnasiesärskolan.

Utredningen vill att det ska finnas en lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan.

Lärlingsutbildning ska finnas på de nationella programmen: Administration, handel och varuhantering

Fastighet, anläggning och bygg Fordonsvård och transport Hantverk och produktion Hotell, restaurang och bageri Hälsa, vård och omsorg

Skog, mark och djur.

Minst hälften av lärlingsutbildningen ska vara på en arbetsplats.

Skolan och arbetsplatsen måste samarbeta

och eleven ska ha en handledare på arbetsplatsen.

Samarbete mellan skola och arbetsliv

För att hitta en bra arbetsplats för APL

och för att förbereda eleven för ett arbete efter skolan behöver skolan samarbeta med olika personer

som kan mycket om olika yrken.

I dag finns så kallade programråd

där gymnasieskolor och arbetsplatser samarbetar. Gymnasiesärskolorna ska också finnas med i sådana programråd, föreslår utredningen.

SOU 2011:8

Sammanfattning – Lättläst version

Studie- och yrkesvägledning

Regler för hur studie- och yrkesvägledarna ska arbeta är viktigt.

De regler som finns i dag är otydliga. Utredningen föreslår att myndigheten Skolverket ska skriva nya regler

för vad studie- och yrkesvägledare ska kunna hjälpa elever med.

Särskild utbildning för vuxna

Personer med utvecklingsstörning ska kunna studera mer även när de blir vuxna.

Kommunernas särskilda utbildningar för vuxna är mycket viktiga för dem.

Utbildningen kallas ofta för särvux. Att få studera på särvux är ofta den enda möjligheten

eftersom vuxna som gått i gymnasiesärskolan inte kan studera på högskola eller universitet.

Utredningen föreslår

att kommunerna ska få extra pengar

för att särvux ska bli bättre och ha flera olika kurser.

Kostnader för en ny gymnasiesärskola

Utredaren har tänkt på

att förslagen inte ska komma att kosta mycket mer än vad gymnasiesärskolan gör idag.

Vad händer med utredningens förslag?

När regeringen och riksdagen har bestämt hur man ska använda förslaget

om framtidens gymnasiesärskola

ska myndigheten Skolverket se till att den blir verklighet.

Sammanfattning – Lättläst version

SOU 2011:8

Kommuner och rektorer ska lära sig de nya reglerna

så att de kan tala om för lärarna hur de ska arbeta i skolan.

Skolverket ska sedan också undersöka om det verkligen blir bättre för eleverna med de här nya förslagen.

Summary

In September 2009 the Swedish Government gave me the remit (ToR 2009:84, ToR 2010:27) to conduct an inquiry into the future design of upper secondary education for pupils with learning dis- abilities in Sweden1, which must be adaptable to the individual within the framework of the various study courses. One of the starting-points of the inquiry had to be the reformed upper secon- dary school education system due to be introduced in the autumn of 2011. Furthermore, the inquiry was to examine: the possibility of enhancing a student’s right to study at another municipality’s or independent upper secondary school for pupils with learning dis- abilities; certain issues connected to education programmes that recruit nationally; rules on selection and admissions to upper sec- ondary schools for pupils with learning disabilities; and issues regarding subsidies to independent upper secondary schools for pupils with learning disabilities. The inquiry should also examine the consequences of the proposal for education for adults with learning disabilities at upper secondary level and analyse the need for greater diversification in this form of education. This English summary outlines the proposals I hereby submit to the Swedish Government regarding the future design of upper secondary edu- cation with pupils with learning disabilities in Sweden.

The inquiry has attempted to work as transparently as possible. In addition to the expert group, several reference groups and other groups have therefore been linked to the inquiry, including a group of researchers. Furthermore, the inquiry has performed a large number of study visits, held a public hearing and participated in external seminars and conferences.

1 For an informative overview of the Swedish education system, please visit www.skolverket.se/sb/d/190.

Summary

SOU 2011:8

Background (Chapter 2)

Learning disabilities slow down personal development, diminish intellectual ability and impair adaptive functioning. Adaptive func- tioning is the relative ability of a person to effectively adapt to the surroundings and cope with everyday life, e.g. taking care of a home and managing money. People with learning disabilities per- ceive and understand the world around in a more concrete way than others. They often find it difficult to use and interpret abstract symbols such as numbers and letters and to plan, control and evaluate the way they act in different situations. The signifi- cance of these impairments depends to a large extent on the environment in which they find themselves.

Attitudes to children, young people and adults with learning disabilities have varied over time. The trend has gone from the optimistic and compassionate attitude of the 19th century to one of fearful discrimination in the early 20th century and then gradu- ally towards greater openness for everyone’s right to equal educa- tion and participation in society.

Today, society’s ambition of ensuring the participation of all citizens and inclusive education for people with disabilities is stipulated in various international declarations and treaties and in national policy documents. The Swedish Education Act (2010:800) makes it clear for example that everyone shall have equal access to education, unless prescribed otherwise in special provisions. Edu- cation shall furthermore be equal in every form of schooling regardless of where in the country it is provided.

Current upper secondary education for pupils with learning disabilities (Chapter 3)

The current upper secondary education system for pupils with learning disabilities shall provide them with an education that is tailored to each individual’s prerequisites and shall, as far as possible, be the same as the education provided in upper secondary school. The Swedish national curriculum (Lpf 94) states that upper secondary education for pupils with learning disabilities shall pre- pare them for a meaningful adult life at work, at home and in lei- sure time. It consists of eight national programmes, specially designed programmes and individual programmes.

SOU 2011:8

Summary

The proportion of any given cohort attending upper secondary education for pupils with learning disabilities has increased dra- matically since the beginning of the 1990s, from approximately 0.9 percent in the 1992/93 academic year to about 1.8 percent in 2009/10. This increase in students is greater than in compulsory education for pupils with learning disabilities. The high proportion is however already established during the latter years of compul- sory-level education. In other words, the decision to transfer to education for pupils with learning disabilities is often taken before the student starts upper secondary school. There is considerable variation among Swedish municipalities as regards both the pro- portion of young people registered in upper secondary education for pupils with learning disabilities and how this has developed over time.

There is no single explanation for the large increase in the pro- portion of students in upper secondary education for pupils with learning disabilities. The current goal-setting and grading system identifies students who are having difficulty keeping up with their school-work, which becomes more abstract and theoretical the older the students get. Changes in attitudes to knowledge and how it is disseminated, with more process orientation, self-study and self-planning, may also play a part. Another reason may be the deterioration in the social situation for school students as they get older. The general increase in the percentage of students in upper secondary education for pupils with learning disabilities may also have to do with the responsibility for it having been transferred from the county councils to the municipalities, a change fully implemented in 1996, and an economic downturn during the 1990s which led to schools in general not receiving adequate resources. The fact that it has also become more common to examine and diagnose students may also be significant, since an examination can provide an objective basis for placing the student in upper secon- dary education for pupils with learning disabilities. Finally, it is difficult to examine students newly arrived from outside Sweden, which implies some uncertainty in how significant the increased proportion of students with foreign backgrounds is for the trend in upper secondary education for pupils with learning disabilities.

Employment is considerably lower among 20-30 year-olds with general learning difficulties2 than among other young people. It is

2 People coming from special schools and people that occupational psychologists at the Swedish Public Employment Service class as having learning difficulties after tests.

Summary

SOU 2011:8

difficult to find reliable data on how students from upper secon- dary schools for pupils with learning disabilities get on later in life. According to the Swedish Voluntary Association of School Career Guidance Officers in Schools for Pupils with Learning Disabilities and Special Schools, the percentage of employees among students who have graduated from national programmes or equivalent edu- cation programmes at upper secondary schools for pupils with learning disabilities fell dramatically from the end of the 1970s to 2006; without special support measures, only a small percentage of them now have employment. Swedish Public Employment Service statistics from 1998 and onwards on the proportion of young job- seekers who have found work indicate that the trend is not unique for young people with general learning difficulties. On the other hand, the proportion in employment is considerably less for these people than for other young people. Furthermore, the difference between the groups increases when times are prosperous.

Challenges for the future

The lessons learned from current upper secondary education for pupils with learning disabilities highlight the challenges facing the future system. It shall equip students for a meaningful adult life at work, at home and in leisure time and in my opinion also lay the foundations for further learning. The knowledge and skills acquired at upper secondary school for pupils with learning dis- abilities must give the students a better chance of finding work. The education shall also facilitate the students’ transition into adulthood and aid their personal development. The demands on the students must be realistic yet also challenging to give them an idea of their own potential and limitations.

Prioritising and challenging the students’ knowledge develop- ment must be a clear starting-point for upper secondary education for pupils with learning disabilities. For this to be possible, the teachers need proficient subject knowledge combined with skills in teaching pupils with learning disabilities. Such a teacher’s authori- sation should be linked to an undergraduate programme at the right level for this form of education.

The functional integration of premises is a necessary but far from sufficient prerequisite in order to achieve more inclusive edu- cation for students with learning disabilities. Furthermore, a man-

SOU 2011:8

Summary

agement organisation is needed that can facilitate inclusive educa- tion in which real meetings between students take place in the edu- cation context. For this to be possible, greater collaboration between upper secondary schools and upper secondary schools for pupils with learning disabilities is required.

So as not to create the wrong expectations among students and parents, upper secondary schools for pupils with learning disabili- ties must make it clear that they offer an education aimed at stu- dents with learning disabilities and what this education can lead to.

Greater flexibility between upper secondary education for pupils with learning disabilities and upper secondary education is one of the ambitions behind the inquiry’s proposals. However, greater flexibility within the upper secondary education for pupils with learning disabilities system itself is equally important so that all students are given the chance to achieve as much as possible in their studies. My ambition is also that my proposals will help bring greater clarity to the students’ educational goals and make it easier to monitor their progress towards them.

The aim of future upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 4.1)

The provisions on the aim of education currently differ between upper secondary education and upper secondary education for pupils with learning disabilities. The provisions governing the latter state that the education shall be tailored to each individual stu- dent’s prerequisites and shall correspond to the education provided in upper secondary education as far as possible. It is perfectly clear that the aim of upper secondary education for pupils with learning disabilities and of upper secondary education shall be expressed in terms of what the education shall contribute to, i.e. what the stu- dents will derive from it, not how the system shall be designed. Furthermore, the wording used to express the aim of upper secon- dary education for pupils with learning disabilities makes no men- tion of their further studies.

I therefore propose an aim for upper secondary education for pupils with learning disabilities that is in close concordance with the aim for upper secondary education in general:

Upper secondary education for pupils with learning disabilities shall give students a tailored education that provides a good basis for

Summary

SOU 2011:8

working life and further studies, for personal development and for active participation in society. The education shall be designed so that it promotes social interaction and develops the students’ ability to acquire, deepen and apply knowledge both independently and together with others.

Upper secondary education for pupils with learning disabilities shall in principle build on the knowledge the students have acquired in compulsory education for pupils with learning disabilities or similar form of education.

As a consequence of this, I propose that the aim of compulsory education for pupils with learning disabilities be adapted to the aim of compulsory school in a similar way.

The future structure of upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 4.1)

I propose that upper secondary education for pupils with learning disabilities shall consist of national programmes and a ‘training programme’ for students who are unable to cope with a national programme. The following nine national programmes are pro- posed:

•Administration, trade and product management

•Artistic activities

•Property, plant and construction

•Vehicle care and transport

•Handicraft and production

•Hotel, restaurant and bakery

•Health, care and social services

•Civics and languages

•Forest, land and animals

This adapted programme structure is based on my assessment that it is more important to harmonise the educational content with upper secondary education than the form. The number of students in upper secondary education for pupils with learning disabilities is very small compared to upper secondary education, which means

SOU 2011:8

Summary

that the number of programmes must also be limited. The pro- posed structure does enable a broader range of educational content to be offered to students with learning disabilities than currently is the case, by making it possible to base a national programme on elements from several different national upper secondary school programmes. It also enables all relevant parts of upper secondary education to be adapted to upper secondary education for pupils with learning disabilities. The proposal includes both more and less extensive elements from all programmes in the new, reformed upper secondary education system, which gives the students a better chance of choosing an education that suits them.

It should also be a future ambition to ensure that as many stu- dents as possible find a suitable vocational programme in upper secondary education for pupils with learning disabilities that can lead to employment after they have completed their studies. Despite this, it is proposed that a civics and languages programme be established. Upper secondary education for pupils with learning disabilities should also offer choices for students who are inter- ested in civics, have an interest in languages and communication or who need time to decide what they wish to do professionally after leaving school. Youngsters with learning disabilities should not need to do more advanced planning than other young people. Similar to others, they should also, where necessary, be able to supplement their education when they are adults. Through work- place learning, students on this programme should also have the opportunity to test different career options. Students on the pro- gramme shall have the opportunity to transfer to one of the voca- tionally oriented programmes during their studies should they so wish.

I further propose that the national programmes be divided into nationally established specialisations as they are in upper secondary education. This represents a change compared to the current provi- sions on upper secondary education for pupils with learning dis- abilities. Nationally established specialisations help to clarify the content of upper secondary education for pupils with learning dis- abilities enabling students to make informed study choices and providing potential employers with more information. A predict- able structure also facilitates cooperation between different school governing bodies when planning the range of educational pro- grammes available and between upper secondary education for pupils with learning disabilities and upper secondary education.

Summary

SOU 2011:8

It shall however be possible to provide specially designed alter- native programmes, assessed and approved by the Swedish National Agency for Education. The proposed national pro- grammes shall however offer such a high degree of flexibility to render the need for specially designed alternative programmes less necessary. The Swedish National Agency for Education shall also assure the quality and decide on locally initiated courses.

It is also proposed that the structure of the national pro- grammes also be harmonised with the structure of the national programmes in the new upper secondary education system. There are to be common subjects for all the national programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities, i.e. Swedish or Swedish as a second language; English; Mathematics; Sport and health; Arts; History; Civics; Religion; and Nature and the environment. Furthermore, there shall be both common sub- jects for each programme that give it its character and subjects common to each specialisation within the programme. In addition, it shall be possible to do more in-depth or broader programme studies and to study an individual choice. An upper secondary school for pupils with learning disabilities project is also proposed as an element of the national programmes.

The proposal for new upper secondary education for pupils with learning disabilities offers a substantially greater range of speciali- sations and in-depth studies than previously, giving students more options to choose based on interest and aptitude. About thirty of the sixty upper secondary school specialisations shall be adapted under the proposal. There may still be a need for a student to be able to read courses at upper secondary school. The formal condi- tions for such cooperation between the two forms of school are already in place, however. Under the new Swedish Education Act (2010:800), it will be possible for a student at an upper secondary school for pupils with learning disabilities to read all types of courses at upper secondary school.

It is essential that the future programme structure for upper secondary school for pupils with learning disabilities does not dis- courage inclusive teaching models, where for example a group of students registered at an upper secondary school for pupils with learning disabilities attend a class at upper secondary school. In my opinion, however, the fact that the programme structures of the two forms of education are different does not constitute a problem

SOU 2011:8

Summary

since the concordance between them at the specialisation level pro- vides plenty of scope for the establishment of inclusive models.

It is proposed that a ‘training programme’ be established for stu- dents who are unable to cope with a national programme. This programme, which would replace today’s individual programmes, should still encourage the student to transfer to a national pro- gramme at a later date. A student who has completed a year on the training programme shall thus have the option of reading four years on a national programme.

However, the current division within the individual programme into vocational training and activity training shall be removed. This is because the dividing-line between vocational training and activity training is in many cases difficult to distinguish and because voca- tional training has been shown to vary considerably in nature from one school to the next. The concepts of vocational and activity training are also considered to lack relevance. Vocational training does not prepare the student for future professional life and is therefore seen as a form of false marketing. What kind of “activity” activity training is aimed at is very unclear. It is also proposed that the wording on ‘meeting the student’s special educational needs’ be omitted. The new upper secondary education for pupils with learning disabilities system shall be so flexible and provide so much scope for individual tailoring of the education to render provisions unnecessary.

Under the proposal, the training programme at schools for pupils with learning disabilities shall consist of the following sub- ject areas: Arts; Domestic and consumer science; Sport and health; Nature and the environment; Civics; and Language and communi- cation. The subject areas shall follow on from the ‘training school’ syllabuses used in compulsory schools for pupils with learning dis- abilities.

The variation in the prerequisites of individual students will also be substantial within the training programme. I therefore propose that the knowledge requirements for the subject areas in the train- ing programme shall be on two levels - one level for basic knowl- edge and one for in-depth knowledge.

Summary

SOU 2011:8

Credits and course breakdown

The guaranteed teaching time in upper secondary school for pupils with learning disabilities shall continue to be 3 600 hours over four years. This shall apply for both national programmes and for the training programme. It shall be possible in certain cases for stu- dents on a national programme to take an additional year to com- plete their studies.

As regards the national programmes, it is proposed that a cred- its system of 3 000 upper secondary school for pupils with learning disabilities credits replace the current timetable. The credits system shall specify the extent of the course content in numbers of credits. A subject could consist of several courses, with grades being set after each completed course. A breakdown of the national pro- grammes in upper secondary school for pupils with learning dis- abilities into credits and courses will make it easier to meet each student on his or her level and incorporate a clear progression in the education.

The decision to have a total of 3 000 credits is mainly because I feel that it must be made clear that there is no connection between time and goal fulfilment for upper secondary students with learn- ing disabilities. Furthermore, it is unadvisable to use the same number of credits as for upper secondary school, which could easily substantiate the misconception that upper secondary school for pupils with learning disabilities leads to the same education as upper secondary school. A completely random number of credits is therefore preferable.

The student’s individual study plan shall make it clear that he or she is following an adapted course programme (Section 4.3)

The provision on individual study plans in the Swedish Education Act (2010:800) shall be supplemented by a provision stipulating that in the individual study plan, the principal shall decide whether a student shall follow an adapted course programme. For students on a national programme, such a decision could mean that the extent of their education will be limited in relation to a full pro- gramme with regard to the number of upper secondary credits and courses.

SOU 2011:8

Summary

The future upper secondary education system for pupils with learning disabilities shall be flexible enough to allow a student either to be admitted to the training programme and read courses on a national programme or be admitted to a national programme and read certain subject areas on the training programme. This must be determined on a case-to-case basis and be based on where most of the student’s education takes place. This type of adapted course programme shall also be decided and highlighted in the stu- dent’s individual study plan.

Diploma documentation (Section 4.4)

In my opinion, it is more important that every student graduating from an upper secondary national programme for pupils with learning disabilities leaves with comprehensive documentation describing his or her education than just some students receiving a special diploma certificate. Such documentation can for example facilitate the transition from school to working life. The docu- mentation is equally important regardless of how much of the edu- cation programme the student has completed. It is proposed therefore that such comprehensive documentation be introduced in the form of a ‘diploma document’ for all students attending upper secondary school national programmes for pupils with learning disabilities. Diploma documents shall also be issued to students on the training programme on request. The Swedish National Agency for Education will be given the task to develop guidelines regarding the content and wording of diploma documents.

The diploma document shall stipulate whether the student has fulfilled the objectives for upper secondary education for pupils with learning disabilities: attaining at least 2 500 out of 3 000 cred- its; achieved a pass grade for their school project; and achieved passes at Swedish/Swedish as a second language and mathematics on courses equivalent to at least 100 credits in each subject respec- tively. Upper secondary school grades shall be validated so that it can be assessed whether or not the student has achieved stipulated upper secondary school diploma objectives for pupils with learning disabilities.

Summary

SOU 2011:8

Workplace learning (Section 4.5)

Concrete working life experience is important for students at upper secondary school for pupils with learning disabilities. Knowledge and skills must be trained and consolidated in the form of real-life working tasks at the workplace.

Workplace-based education (APU) shall be replaced by at least 22 weeks of workplace learning (APL). It is desirable to implement workplace learning within the programme being studied by the student but it should be possible to do workplace learning within another programme. All students on upper secondary school national programmes for pupils with learning disabilities benefit from working life experience, which is why workplace learning shall be offered on all national programmes, including the arts pro- gramme and the civics and languages programme. Workplace learning shall cover not only vocational knowledge but also under- standing workplace culture and being part of a work community. It shall also be possible to offer practical experience on the training programme that is to replace the individual programme.

The right to upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 5.1)

It is vital that students accepted onto upper secondary school for pupils with learning disabilities belong to the target group for this form of schooling. The consequences for students who are recruited on the wrong grounds can be serious and lifelong in that they may not be given sufficient challenges and their chances of going on to study further or accessing the labour market may be restricted. It is proposed therefore that the provisions shall make it clear that the right of a student who has graduated from compul- sory school for pupils with learning disabilities to attend an upper secondary school for pupils with learning disabilities shall apply only on condition that the student belongs to the target group, i.e. has learning disabilities or has a significant and lasting mental dis- ability due to a brain injury, caused by external violence or bodily disease.

Staff in compulsory schools for pupils with learning disabilities and upper secondary schools for pupils with learning disabilities shall also be duty-bound to report signs that a student does not

SOU 2011:8

Summary

belong to the target group to the principal. In such cases, the prin- cipal is obliged to report this to the student’s home municipality which in turn must examine the matter forthwith. Should this examination show that the student does not belong to the target group for school for pupils with learning disabilities, he or she shall be transferred to compulsory school or upper secondary school. The home municipality shall in such cases be obliged to take the measures necessary to facilitate the student’s transfer.

As a consequence of this, it is proposed that the student’s right to complete a commenced upper secondary education for pupils with learning disabilities within four years shall apply only to stu- dents who belong to the target group.

Applications and selection (Section 5.2)

In order for students at upper secondary school for pupils with learning disabilities to be able to benefit from the many different study courses offered by the future system for upper secondary education for pupils with learning disabilities, they must have the opportunity to choose their preferred programme. I therefore pro- pose that the student shall apply to a national programme in the same way as students applying to upper secondary school do. It shall also be possible to apply to the training programme.

If the number of places on a national programme is fewer than the number of applicants, priority shall be given based on an assessment of the student’s suitability for the programme. The Government or authority appointed by the Government shall be allowed to issue regulations governing selection to national pro- grammes in upper secondary school for pupils with learning dis- abilities.

A student who applies to a training programme shall be admit- ted to such a programme if the home municipality, after consulta- tion with the student and his or her guardian, deems the student incapable of following a national programme. Otherwise, the home municipality shall accept the student onto a national programme and the student shall be given the opportunity to apply to such a programme.

The preparations prior to a student applying to upper secondary education for pupils with learning disabilities shall start in good time. It is vital that students receive tailored study and career

Summary

SOU 2011:8

guidance that enables them to form an opinion about the various study courses open to them and that consultation takes place with the student’s guardian.

Increased student influence when choosing programmes and being accepted onto upper secondary school induction programmes (Sections 5.3 and 5.4)

Under the new Education Act (2010:800), the home municipality is responsible for offering students from compulsory school for pupils with learning disabilities vocation induction and an individ- ual alternative at upper secondary school if they want to pursue such an education and the municipality deems them to have the necessary prerequisites to do so. The inquiry shall however submit proposals for upper secondary education that are in harmony with the provisions on parent and student influence when choosing school form within the compulsory education system.

A student belonging to the target group for upper secondary education for pupils with learning disabilities shall hence have the right to be accepted at an upper secondary school if he or she does not wish to attend an upper secondary school for pupils with learning disabilities. I therefore propose that the wording “and the municipality deems them to have the necessary prerequisites to do so” (i.e. complete the programme) be deleted from the above pro- vision governing the home municipality’s responsibility for offer- ing compulsory special school students vocational induction and an individual alternative at upper secondary school.

At the same time, I propose that it shall be possible to accept students belonging to the target group onto upper secondary language induction programmes. This can be a good option for a student intending to transfer to a vocation induction programme or individual alternative at upper secondary school after completing the language induction programme. Depending on the composition of the tuition groups, upper secondary language induction may also be suitable for students who choose upper secondary school for pupils with learning disabilities later on.

SOU 2011:8

Summary

The home municipality’s responsibility to provide education (Section 6.1)

The need for inter-municipality cooperation is just as great in upper secondary education for pupils with learning disabilities as in upper secondary education in general. I therefore propose that the provisions governing the home municipality’s responsibility to provide education shall make it clear that the home municipality may offer education it provides itself or education provided by another municipality or a county council in accordance with coop- eration agreements and that municipalities that have entered into a cooperation agreement form an ‘inter-municipal cooperation area’. How such an inter-municipal cooperation area is organised is just as important so that the municipalities will be able to offer as com- prehensive a range of programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities as in the upper secondary sys- tem in general.

Acceptance of students to upper secondary school for pupils with learning disabilities (Section 6.2)

Students with learning disabilities shall be able to make informed choices of programmes and specialisations in the future upper sec- ondary education system for pupils with learning disabilities, in the same way as students can do so in the upper secondary school sys- tem in general. It must therefore be possible for a student applying to an upper secondary school for pupils with learning disabilities to be accepted at a school in another municipality, e.g. if the pro- gramme is not offered in the home municipality or in the inter- municipal area. If there are no extenuating reasons for taking another course of action, this should take place in the same way as it does in the upper secondary school system in general. The stu- dent must also have the option of applying to an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities.

I therefore propose that the rules governing acceptance at an upper secondary school for pupils with learning disabilities run by a public governing body be the same as those governing the upper secondary school system in general. A public governing body shall primarily accept applicants who belong to the target group for upper secondary school for pupils with learning disabilities and

Summary

SOU 2011:8

who live in the municipality or in the inter-municipal area (‘pri- mary applicants’) onto a national programme or onto a national specialisation, specially designed alternative or upper secondary apprenticeship programme starting in the student’s first academic year. In addition, an applicant shall be deemed a primary applicant if he or she has special reasons with regard to his or her personal circumstances, has applied for a nationally recruiting programme or in certain cases has applied for a programme that is not offered by his or her home municipality. Applicants to a national programme, national specialisation, specially designed alternative, upper secon- dary apprenticeship programme or nationally recruiting upper sec- ondary school programme for pupils with learning disabilities other than those deemed to be primary applicants (‘secondary appli- cants’) shall be offered any remaining places not filled by primary applicants.

Regarding the training programme, the provisions in the Edu- cation Act relating to acceptance will be replaced by provisions stipulating that a principal must accept a student from another municipality on the training programme in his upper secondary school for pupils with learning disabilities, provided that the home municipality has deemed the student incapable of following a national programme and that the municipalities agree on financial compensation.

Every independent school offering upper secondary education for pupils with learning disabilities shall continue to be open to all students who have the right to education at a public upper secon- dary school for pupils with learning disabilities, i.e. both students on a national programme and those attending the training pro- gramme.

It shall be possible to appeal a municipal or county council deci- sion on acceptance of primary applicants to upper secondary school for pupils with learning disabilities to the Swedish Board of Appeal for Education. It will also be possible to appeal a decision by a private governing body on acceptance to an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities to the Board of Appeal for Education.

SOU 2011:8

Summary

Inter-municipal compensation (Section 6.3)

Harmonisation of the rules governing acceptance to upper secon- dary school for pupils with learning disabilities with those that apply to upper secondary school in general also enables the provi- sions on inter-municipal compensation to be harmonised. It is desirable that the provisions do not diverge unnecessarily between different forms of schooling, other than in cases where such diver- gence is justified by the special nature of the form of schooling in question. Divergent rules governing inter-municipal compensation also lead to divergent rules for students attending different forms of schooling.

I therefore propose that a municipality or county council that has accepted a student onto a national programme at upper secon- dary school for pupils with learning disabilities who does not live in the municipality or in the inter-municipal area be compensated for its costs for the student’s education by the student’s home munici- pality. Unless the home municipality and the municipality or county council providing the education can agree otherwise, or unless there are other provisions, the inter-municipal compensa- tion shall correspond to the provider’s prime costs. If the student has been accepted as a secondary applicant, the compensation shall amount to no more than the costs incurred by the home munici- pality if it were to provide similar education or, if the provider’s costs are lower than the home municipality’s, compensation shall be payable at this lower rate. As regards nationally recruiting pro- grammes or specially designed national programme alternatives, the home municipality shall pay the amount decided in each special case by the Swedish National Agency for Education.

The inter-municipal compensation for a student attending a training programme shall be agreed on between the student’s home municipality and the municipality or county council providing the education in cases where a student is accepted onto a programme in a municipality other than his or her home municipality or in its inter-municipal area or in a county council.

Summary

SOU 2011:8

Compensation to independent schools (Section 6.4)

The current provisions governing compensation to independent upper secondary schools for pupils with learning disabilities do not take the variation in costs for different programmes into account, which leads to undesirable consequences.

I propose that the compensation for a student accepted onto a programme at an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities shall continue to comprise a basic amount and where necessary a supplementary amount. The basic amount shall primarily be determined in accordance with the same criteria applied by the home municipality when allocating resources to the programme in question or a comparable programme. The Swedish National Agency for Education shall be given the task of estab- lishing which programmes are comparable. The classification can be expected in practice to follow the national price list (see below). Using such a model, it will no longer be possible to determine the basic amount based on programmes that differ considerably in terms of cost from the programme onto which the student has been accepted.

Furthermore, I propose that the national price list, which is to be used to establish the basic amount in cases where the munici- pality does not run such a programme or a similar one, be differen- tiated with regard to differences in programme costs for upper secondary schools for pupils with learning disabilities. The back- ground data is however too limited and the differences in basic amounts in many cases too small to justify the establishment of a separate amount for every programme. I propose instead that the Swedish National Agency for Education is given the task to estab- lish a national price list for upper secondary education for pupils with learning disabilities comprising a limited number of pro- gramme categories, roughly three to four categories, in the future upper secondary education system for pupils with learning dis- abilities.

Financial terms for the student (Section 6.5)

Unnecessary differences in the student grants system should be avoided between upper secondary education and upper secondary education for pupils with learning disabilities. Students at upper

SOU 2011:8

Summary

secondary schools for pupils with learning disabilities should therefore be included in the general grants system for other upper secondary students. The need for financial support which depends on the student’s disability should be considered separately.

The proposals in the commission report Lack of haste [Brist på brådska] (SOU 2008:102) should therefore be implemented with- out delay so that the activity allowance currently available for extended schooling is abolished and extended child support to stu- dents in upper secondary education for pupils with learning dis- abilities is replaced by study support on the same grounds as for young persons without disabilities.

At the same time, I propose that the home municipality dis- burses an accommodation allowance for students who need it and who have been accepted as primary applicants onto an upper sec- ondary programme for pupils with learning disabilities run by a public governing body. A student accepted at an independent upper secondary school for pupils with learning disabilities shall be able to apply for supplementary accommodation allowance from CSN (Swedish National Board of Student Aid). Today, a student attending upper secondary school for pupils with learning disabili- ties cannot receive accommodation allowance or supplementary accommodation allowance.

As a result of their disability, some students at upper secondary school for pupils with learning disabilities studying in a different municipality have costs for accommodation and travel to and from their place of study that far exceed the support they receive in the form of accommodation allowance or supplementary accommoda- tion allowance. A student’s disability can also lead to other extra costs in connection with their studies. I therefore propose that possible designs for a supplementary allowance system for young people studying at upper secondary school for pupils with learning disabilities be examined so that these young people can make edu- cational choices on the same terms as other upper secondary school students. Such a system should however be designed not just for students with learning disabilities but for also for other students with disabilities.

Summary

SOU 2011:8

Nationally recruiting upper secondary school programmes (Section 7.1)

In what must be an oversight, there are no provisions governing nationally recruiting upper secondary school programmes for pupils with learning disabilities as there are for upper secondary schools in general. A student in upper secondary education for pupils with learning disabilities who has the necessary prerequisites and interest shall, in my opinion, have equal possibilities as stu- dents in upper secondary education to study a nationally recruiting programme. Disabled sports are nowadays very well established. Athletes with learning disabilities will be competing at the London Paralympic Games in 2012. It is therefore difficult to justify the absence of a national sports programme for elite para-athletes at upper secondary school level.

I propose that nationally recruiting programmes be introduced for upper secondary education for pupils with learning disabilities along the same lines as those for upper secondary education in gen- eral, e.g. vocationally oriented programmes, arts-oriented pro- grammes and sports programmes. The nationally recruiting pro- grammes shall be allowed to deviate from what normally applies for national programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities as regards structure, content and educational goals. Independent upper secondary schools for pupils with learn- ing disabilities shall also be considered as organisers of nationally recruiting programmes. The National Agency for Education shall determine the size of the compensation.

Decisions on national recruitment for national recruiting voca- tional and arts-oriented education programmes could be taken by the Swedish National Agency for Education for national pro- grammes, national specialisations, specially designed alternatives and upper secondary apprenticeship programmes at upper secon- dary schools for pupils with learning disabilities if the programmes can only be set up at a limited number of locations in the country, or if the knowledge and skills needs of individual students cannot otherwise be met. The requirements for a decision to establish such nationally recruiting programmes are that the programme is of good quality, the costs are reasonable in relation to both the aim of the programme and the costs for other upper secondary school programmes for pupils with learning disabilities and that the selec- tion criteria are fulfilled. The provisions shall otherwise be

SOU 2011:8

Summary

approximately the same as those that apply to upper secondary education in general.

Nationally recruiting sports programmes shall be available on national programmes and on the training programme. The provi- sions governing nationally recruiting sports programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities shall oth- erwise be virtually the same as those governing upper secondary education in general. It shall also be possible to run nationally approved sports programmes within upper secondary education for pupils with learning disabilities focusing on special sports. The syllabuses for special sports in upper secondary education for pupils with learning disabilities shall make it clear that the subject can only be applied on nationally recruiting and nationally approved sports programmes.

Nationally recruiting upper secondary special school programmes for students with learning disabilities in combination with other disabilities (Section 7.2)

The issue of the schooling of young people with learning disabili- ties combined with visual impairment and other disabilities has been examined before. The commission report Greater equality for students with disabilities [Ökad likvärdighet för elever med funk- tionshinder] (SOU 2007:87) proposed that the students of Eke- skolan (one of Sweden’s primary residential special schools for pupils with visual impairment in combination with other disabili- ties) could be offered three different options once their obligation to attend school ceased to apply: a) continue studying at an upper secondary school or at an upper secondary school for pupils with learning disabilities in their home municipality, b) study at an upper secondary school for pupils with learning disabilities in Örebro municipality (where Ekeskolan is situated) by agreement between the Swedish state and Örebro municipality, or c) continue studying at Ekeskolan. The option of extending their schooling at Ekeskolan was later reintroduced following a decision by the Swedish Riksdag. The proposal for a nationally recruiting pro- gramme for the target group in Örebro was put on hold and is now a matter for this inquiry.

I propose that through an agreement between the Swedish state and Örebro municipality a nationally recruiting upper secondary

Summary

SOU 2011:8

school programme for pupils with learning disabilities shall be established at Örebro municipality’s upper secondary school for students with learning disabilities in combination with visual impairment and other disabilities. I also propose that the option of extended schooling at Ekeskolan shall be limited to a maximum of two years, i.e. the same restriction that otherwise applies in the compulsory school system. This will make it possible for all students who have completed their education at Ekeskolan to apply to a programme in upper secondary education for pupils with learning disabilities.

I also propose that the agreement covering current nationally recruiting upper secondary education for students with learning disabilities combined with deafness or hearing impairment shall make it clear that the offer of nationally recruiting upper secondary education for deaf or hearing-impaired students concerns educa- tion both on national programmes and on the training programme. Today, students who have followed syllabuses at compulsory school for pupils with learning disabilities at regional special schools are offered education either at the upper secondary school for deaf and hearing-impaired persons or on an individual pro- gramme at a nationally recruiting upper secondary school for stu- dents with learning disabilities combined with deafness or hearing impairment.

Upper secondary apprenticeship programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities (Section 8.2)

There are currently no provisions governing apprenticeship pro- grammes in upper secondary education for pupils with learning disabilities. There are however students in this form of education who would benefit considerably from receiving a substantial part of their education at a workplace. I therefore propose that an upper secondary apprenticeship sub-programme be established as part of the following programmes in upper secondary education for pupils with learning disabilities: Administration, trade and product man- agement; Property, plant and construction; Vehicle care and trans- port; Handicraft and production; Hotel, restaurant and bakery; Health, care and social services; and Forest, land and animal.

SOU 2011:8

Summary

To maintain high quality, it is necessary to locate a certain pro- portion of the education programme at the workplace, provision- ally at least half. Furthermore, there shall be a stable relationship between the student, the school and the employer; the student shall learn and develop at the workplace; his or her learning shall be based on the goals stipulated in policy documents; his or her pro- gress towards the goals shall be clearly documented; he or she shall have a supervisor at the workplace; the school shall have a presence at the workplace in the form of visits by the relevant subject teach- ers; and guidance shall be given to the student’s supervisor.

It is proposed that the upper secondary apprenticeship educa- tion at upper secondary schools for pupils with learning disabilities shall from 2013 onwards be included as part of and financed within the framework of the upper secondary apprenticeship education that has already been decided for upper secondary education.

Cooperation between schools and working life (Section 8.4)

The cooperation between schools and working life needed for upper secondary education for pupils with learning disabilities basically coincides with that needed for upper secondary education in general. In some respects, however, it must take the special cir- cumstances that apply for upper secondary education for pupils with learning disabilities into account.

Regarding the national level, I propose that cooperation shall take place within the national programme councils that have already been established for upper secondary education, with basi- cally the same remit. It is of value to discuss issues that concern the cooperation between schools and working life in the same context. The partially diverse programme structure should not be an obstacle; it should be possible to integrate the vast majority of pro- grammes in upper secondary education for pupils with learning disabilities into one or in some cases two of the national upper secondary programme councils.

An integrated solution is also of value at the local level. I there- fore propose that upper secondary education for pupils with learning disabilities shall be included in the remit for the local pro- gramme councils that will be in place for upper secondary educa- tion in general. This can also increase understanding between the different forms of schooling. Other forms of cooperation are how-

Summary

SOU 2011:8

ever needed on the local level for upper secondary education for pupils with learning disabilities. Finding a suitable location for workplace learning or preparing for the exit of a student from school and hopefully finding employment requires cooperation between school, employer, the Public Employment Service and several other societal actors. The school’s study and career guid- ance officer is a key person in this context. To reduce vulnerability, the school must also build up structures and routines for the cooperation.

Study and career guidance (Section 8.5)

The existing provisions and guidelines on study and career guid- ance are generally worded. I do not feel that there is any reason to define the provisions any more precisely, despite the brief for study and career guidance officers at upper secondary schools for pupils with learning disabilities being more extensive than in upper sec- ondary schools in general. I instead propose that the Swedish National Agency for Education be given the task of revising the general guidelines and comments on study and career guidance, thereby highlighting the special demands put on it in both compul- sory and upper secondary school for pupils with learning disabili- ties. This is especially significant bearing in mind those municipali- ties where there is little upper secondary education for students with learning disabilities and there is often a lack of knowledge about the special demands put on study and career guidance in upper secondary education for pupils with learning disabilities.

Education for adults with learning disabilities at upper secondary level (Chapter 9)

Persons with learning disabilities shall have the same opportunities as other people to continue their learning and development, even in adulthood. Here, education for adults with learning disabilities at upper secondary level has a role to play alongside folk high schools and study organisations. The need to extend this form of education is considerable since many adults with learning disabilities have little or no access to continued learning and development similar to that afforded to the rest of the population.

SOU 2011:8

Summary

Those who have the right prerequisites shall in my opinion have the possibility to complete their upper secondary school studies. It is therefore proposed that basically all upper secondary subjects and the upper secondary school project in upper secondary school for pupils with learning disabilities shall also be available in educa- tion for adults with learning disabilities at upper secondary level. In order to increase flexibility in the system, other courses on a level equivalent to the education provided in upper secondary education for pupils with learning disabilities, e.g. in the form of general introductory courses, shall also be available. It is also vital that edu- cation with learning disabilities for adults at upper secondary level offers vocationally oriented programmes. Under certain circum- stances, it shall also be possible to accept students at the training level within education for adults with learning disabilities at the compulsory level despite them having a previous school back- ground.

I also propose that education for adults with learning disabilities at upper secondary level be divided up into courses and credits, with the same number of credits as for the equivalent course at upper secondary school with learning disabilities. It shall also be possible to establish part-courses in this type of education in the same way as is already possible at the basic level. A specific diploma is not proposed for education for adults with learning disabilities at upper secondary level. It shall be possible on the other hand for an adult student who pursues or completes a upper secondary education programme for pupils with learning disabilities to obtain a diploma document similar to the one proposed for upper secondary school for pupils with learning disabilities.

I also propose that ‘greatest need’ be removed as a selection criterion in education for adults with learning disabilities at upper secondary level. When selecting students, priority shall instead be given, in the order stipulated below, to an applicant who has not previously participated in a similar education programme, wishes to complete studies he or she has started in accordance with an estab- lished individual study plan, wishes to complete studies started at upper secondary school for pupils with learning disabilities, needs the education for his or her current work situation, or needs the education for a planned or forthcoming vocational choice.

The demand for education for adults with learning disabilities at upper secondary level is currently not being met. To support the

Summary

SOU 2011:8

development of the system, I therefore propose that the Swedish National Agency for Education be given the task to develop learn- ing examples and support material aimed at both the administrative and executive levels as well as at teachers in education for adults with learning disabilities at upper secondary level. I furthermore propose that a time-limited incentive allowance is set aside for the period 2012-2014 to municipalities that invest in developing their education for adults with learning disabilities at upper secondary level.

Implementation, monitoring and evaluation (Chapter 10)

It is proposed that the Swedish National Agency for Education shall be given the task to carry out implementation measures aimed at school governing bodies, principals, teachers and other staff prior to the reforms of upper secondary school for pupils with learning disabilities and education for adults with learning disabili- ties at upper secondary level. Implementation of the reforms shall also be continuously monitored so that any necessary adjustments to the measures can be made at the local level.

I also propose that the reforms be monitored and evaluated with regard to whether or not they lead to the intended development in upper secondary education for pupils with learning disabilities and education for adults with learning disabilities at upper secondary level respectively. This should focus on e.g. how well upper secon- dary schools for pupils with learning disabilities have managed to recruit and accept students with very different prerequisites onto national programmes.

The consequences of the inquiry’s proposals (Chapter 11)

The proposals submitted for a modified programme structure for upper secondary education for pupils with learning disabilities do not constitute a radical change from a gender equality perspective. As in upper secondary education, there are programmes that par- ticularly attract either young men or young women. As in upper secondary education in general, however, conscious strategies are needed to prevent upper secondary apprenticeship programmes becoming exclusively men-only. The proposals submitted for edu-

SOU 2011:8

Summary

cation for adults with learning disabilities at upper secondary level have no obvious gender equality perspective.

The inquiry has consciously considered the children’s perspec- tive in its work. In my proposals for a future upper secondary edu- cation system for pupils with learning disabilities, the emphasis is very much on students having access to more alternative education paths than they have at present, in the form of different programmes and as a result of the possibility of setting up nation- ally recruiting programmes and upper secondary apprenticeship programmes within the system. Considerable emphasis has also been on other systems increasing student choice, by e.g. making it easier for them to apply for and be accepted onto a programme, and on other rules being equal to those that apply in upper secon- dary school education.

The calculated costs of the reform for municipalities and the state are limited.

Författningsförslag

1Förslag till

lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800) dels att 18 kap. och 19 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 7 kap. 15 §, 11 kap. 1–2 §§, 15 kap. 1 och 14 §§, 17 kap. 16 §, 21 kap. 5 §, 11 § och 20 §, 28 kap. 5 §, 12 och 13 §§ och 29 kap. 26 och 27 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya kapitel, 18 kap. och 19 kap., av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 11 kap. 17 a och 17 b §§, 15 kap. 41 § och i 21 kap. 5 a och 5 b §§ samt närmast före 11 kap. 17 a § och 15 kap. 41 § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny bilaga, bilaga 4.

7 kap. Skolplikt och rätt till utbildning

Nuvarande lydelse

Rätt att slutföra skolgången

15 § En elev i grundskolan, grundsärskolan eller special- skolan har rätt att slutföra den högsta årskursen, även om skol- plikten upphör dessförinnan.

En elev i grundskolan, grundsärskolan eller special- skolan har också rätt att efter skolpliktens upphörande slut-

Föreslagen lydelse

Rätt att slutföra skolgången

15 § En elev i grundskolan, grundsärskolan eller special- skolan har rätt att slutföra den högsta årskursen, även om skol- plikten upphör dessförinnan.

En elev i grundskolan, grundsärskolan eller special- skolan har också rätt att efter skolpliktens upphörande slut-

Författningsförslag

SOU 2011:8

föra utbildningen under ytter- ligare två år, om eleven inte har nått upp till de kunskapskrav som minst ska uppnås för respektive skolform. En elev i grundsärskolan har under denna tid rätt till minst 800 timmars undervisning utöver den i 11 kap. 7 § första stycket garan- terade undervisningstiden, om eleven inte dessförinnan uppnått kunskapskraven.

En elev som har tagits emot i specialskolan enligt 6 § första stycket 1 och som på grund av sina funktionsnedsättningar inte kan få tillfredsställande förhål- landen i gymnasiesärskolan eller gymnasieskolan, får efter det att skolplikten har upphört och i mån av plats genomgå ytter- ligare utbildning i specialskolan till och med vårterminen det kalenderår eleven fyller 21 år, om eleven inte bedöms ha för- måga att fullfölja utbildningen enligt andra stycket.

11 kap. Grundsärskolan
Kapitlets innehåll
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 § I detta kapitel finns	1 § I detta kapitel finns
– allmänna bestämmelser	– allmänna bestämmelser
(2–17 §§),	(2–17 §§),
	– bestämmelser om	skyldighet
	att utreda tillhörighet till grund-
	särskolans målgrupp	(17 a och
	17 b §§),
74

SOU 2011:8

Författningsförslag

–bestämmelser om betyg (18–23 §§),

–bestämmelser om grund- särskola med offentlig huvud- man (24–33 §§), och

–bestämmelser om fristå- ende grundsärskola (34–40 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Grundsärskolan ska ge ele- ver med utvecklingsstörning en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och som så långt det är möjligt mot- svarar den som ges i grund- skolan. Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning och i övrigt så långt det är möj- ligt motsvara vad som anges för grundskolan i 10 kap. 2 §.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning också ska gälla vissa andra barn, ung- domar och vuxna.

–bestämmelser om betyg (18–23 §§),

–bestämmelser om grund- särskola med offentlig huvud- man (24–33 §§), och

–bestämmelser om fristå- ende grundsärskola (34–40 §§).

2 § Grundsärskolan ska ge ele- ver med utvecklingsstörning en anpassad utbildning som ger kunskaper och värden och ut- vecklar elevernas förmåga att till- ägna sig dessa.

Utbildningen ska utformas så att den bidrar till personlig ut- veckling samt förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning. Utbildningen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning också ska gälla vissa andra barn, ung- domar och vuxna.

Skyldighet att utreda tillhörighet till grundsärskolans målgrupp

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	17 a § Om det inom ramen för
	undervisningen, genom uppgifter
	från lärare, övrig skolpersonal, en
	elev eller en elevs vårdnadshavare
	eller på annat sätt framkommer
	75

Författningsförslag

SOU 2011:8

att det finns indikationer på att en elev i grundsärskolan inte tillhör grundsärskolans målgrupp, ska detta anmälas till rektorn.

En rektor som får kännedom om att det finns indikationer på att en elev i grundsärskolan inte tillhör grundsärskolans målgrupp är skyldig att anmäla detta till elevens hemkommun. Hemkom- munen är skyldig att skyndsamt utreda frågan. Elevens vårdnads- havare ska ges möjlighet att yttra sig.

17 b §	Om	hemkommunens
utredning	enligt	17 a § visar att

eleven inte tillhör grundsär- skolans målgrupp, ska hem- kommunen placera eleven i grundskolan.

Hemkommunen är i förekom- mande fall skyldig att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att underlätta elevens över- gång från grundsärskolan till grundskolan.

15 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan

Kapitlets innehåll
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
1 § I detta kapitel finns		1 § I detta kapitel finns
– allmänna bestämmelser (2–		– allmänna bestämmelser (2–
20 §§),		20 §§),
– bestämmelser om	betyg	– bestämmelser om	betyg
(21–29 §§),		(21–29 §§),
– bestämmelser	om	– bestämmelser	om
gymnasieskola med offentlig		gymnasieskola med offentlig
76

SOU 2011:8

Författningsförslag

huvudman (30–32 §§),

–bestämmelser om fri- stående gymnasieskola (33 och 34 §§), och

–bestämmelser om Rh- anpassad utbildning (35–40 §§).

huvudman (30–32 §§),

–bestämmelser om fri- stående gymnasieskola (33 och 34 §§),

–bestämmelser om Rh- anpassad utbildning (35–40 §§), och

–bestämmelser om riks- rekryterande utbildning för elever

med dövhet eller hörselskada (41 §).

Nuvarande lydelse

14 § Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymna- sieskolan och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymna- sieskola anordnad av kommu- ner, landsting och enskilda huvudmän.

Föreslagen lydelse

14 § Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymna- sieskolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå och särskild utbildning för vuxna på gymna- sial nivå.

Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymna- sieskola och gymnasiesärskola anordnad av kommuner, lands- ting och enskilda huvudmän.

Riksrekryterande utbildning för elever med dövhet eller hörselskada

41 § Staten får sluta avtal med en kommun om att elever från hela landet som är döva, hörselskadade eller dövblinda eller har en språkstörning får tas emot i kommunens gymnasieskola.

Författningsförslag

SOU 2011:8

17 kap. Utbildning på introduktionsprogram i gymnasieskolan

Utbildning på introduktionsprogram vid en gymnasieskola med offentlig huvudman

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
Skyldighet att erbjuda utbildning		Skyldighet att erbjuda utbildning
16 § Hemkommunen ansvarar		16 § Hemkommunen ansvarar
för att alla behöriga ungdomar i		för att alla behöriga ungdomar i
hemkommunen	erbjuds prepa-	hemkommunen	erbjuds	prepa-
randutbildning,	yrkesintroduk-	randutbildning,	yrkesintroduk-
tion, individuellt alternativ och		tion, individuellt	alternativ och
språkintroduktion.		språkintroduktion.
Utöver vad som följer av		Utöver vad som följer av
första stycket ansvarar hem-		första stycket ansvarar hem-
kommunen för att elever från		kommunen för att elever från
grundsärskolan	erbjuds yrkes-	grundsärskolan erbjuds		yrkes-
introduktion och individuellt		introduktion, individuellt		alter-
alternativ, om de önskar sådan		nativ om de önskar sådan
utbildning och kommunen be-		utbildning.
dömer att de har förutsättningar		Hemkommunen får också ta
att klara utbildningen.		emot elever som nyligen anlänt
		till Sverige och som tillhör
		gymnasiesärskolans målgrupp på

språkintroduktion, om de önskar en sådan utbildning.

18 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns

–allmänna bestämmelser (2–22 §§),

–bestämmelser om skyldighet att utreda tillhörighet till gymnasiesärskolans målgrupp (23 och 24 §§),

–bestämmelser om betyg (25–31 §§),

–bestämmelser om gymnasiesärskola med offentlig huvudman (32–35 §§), och

SOU 2011:8

Författningsförslag

–bestämmelser om fristående gymnasiesärskola (36–37 §§), och

–bestämmelser om riksrekryterande utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsned- sättning (38 och 39 §§).

Allmänna bestämmelser

Utbildningens syfte

2 § Gymnasiesärskolan ska ge elever med utvecklingsstörning en anpassad utbildning som ska ge en god grund för yrkesverksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.

Utbildningen i gymnasiesärskolan ska utformas så att den främ- jar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att själv- ständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och till- ämpa kunskaper.

Utbildningen i gymnasiesärskolan ska i huvudsak bygga på de kunskaper eleverna fått i grundsärskolan eller motsvarande skol- form.

Av 29 kap. 8 § följer att det som sägs i denna lag om elever med utvecklingsstörning ska gälla också för vissa andra barn och ung- domar.

Samverkan

3 § Huvudmannen för gymnasiesärskolan ska samverka med sam- hället i övrigt.

Målgrupp

4 § Utbildningen i gymnasiesärskolan vänder sig till ungdomar vars skolplikt upphört och som bedöms inte kunna nå upp till gym- nasieskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning.

De olika utbildningarna

5 § Utbildningen i gymnasiesärskolan består av nationella program och ett träningsprogram.

Närmare bestämmelser om program finns i 19 kap.

Författningsförslag

SOU 2011:8

6 § Varje kommun ska informera om gymnasiesärskolans olika pro- gram.

7 § För ungdomar med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättningar samt för ungdo- mar med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hör- selskada får de kommuner som regeringen beslutar anordna speci- ellt anpassad utbildning i sin gymnasiesärskola. För dessa utbild- ningar gäller särskilda bestämmelser i 38 –39 §§.

Läsår och terminer

8 § Utbildningen ska bedrivas under läsår, som omfattar en höst- termin och en vårtermin.

Regeringen får meddela föreskrifter om läsårets längd och om när läsåret ska börja och sluta.

Utbildningens förläggning

9 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska, med undantag för gymnasial lärlingsutbildning som avses i 19 kap. 9 §, i huvudsak vara skolförlagd.

Mottagande och antagning

10 § En elev som har gått ut grundsärskolan och tillhör gymnasie- särskolans målgrupp har rätt att tas emot i gymnasiesärskolan.

I annat fall, eller om det finns indikationer enligt 11 kap. 17 a §, ska frågan om en elev tillhör målgruppen prövas av elevens hem- kommun. Ett sådant beslut ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedöm- ning. Eleven och elevens vårdnadshavare ska beredas tillfälle att yttra sig när utredningen genomförs.

De ungdomar som tillhör målgruppen för gymnasiesärskolan har rätt att bli mottagna i gymnasiesärskola med offentlig huvud- man om utbildningen påbörjas under tiden till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.

11 § Huvudmannen ansvarar för antagningen till de olika utbild- ningarna inom gymnasiesärskolan som anordnas av huvudmannen.

SOU 2011:8

Författningsförslag

12 § Regeringen meddelar föreskrifter om urval bland mottagna sökande.

13 § Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasie- särskolan, gymnasieskolan, särskild utbildning för vuxna på gymna- sial nivå och kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå.

Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasie- särskola och gymnasieskola anordnad av kommuner, landsting och enskilda huvudmän.

14 § En elev som hör till gymnasiesärskolans målgrupp men som inte lämnar sitt medgivande till att tas emot i gymnasiesärskolan, ska istället tas emot i gymnasieskolan.

Information till hemkommunen

15 § När en elev börjar eller slutar vid en gymnasiesärskola med annan huvudman än hemkommunen, ska huvudmannen snarast meddela detta till hemkommunen.

Elevers närvaro och information om frånvaro

16 § En elev i gymnasiesärskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.

Om en elev i gymnasiesärskolan utan giltigt skäl uteblir från den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behö- ver elevens vårdnadshavare inte informeras samma dag.

Avgifter

17 § Utbildningen i gymnasiesärskolan ska vara avgiftsfri.

Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lär- verktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.

Avgifter i samband med ansökan om plats får inte tas ut.

18 § Trots 17 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Författningsförslag

SOU 2011:8

I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår före- komma kostnader som ersätts av eleven eller dennes vård- nadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.

Modersmålsundervisning

19 § En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om

1.språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet, och

2.eleven har goda kunskaper i språket. Modersmålsundervisning i ett nationellt minoritetsspråk ska

erbjudas även om språket inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om modersmålsundervisning. Sådana före- skrifter får innebära att modersmålsundervisning ska erbjudas i ett språk bara om ett visst antal elever önskar sådan undervisning i det språket.

Utvecklingssamtal

20 § Minst en gång varje termin ska rektorn se till att eleven ges en samlad information om elevens kunskapsutveckling och studie- situation (utvecklingssamtal). Utvecklingssamtalet ska genomföras med elevens individuella studieplan som grund.

En elevs vårdnadshavare ska få sådan information som avses i första stycket.

Skolskjuts i hemkommunen

21 § Elever i gymnasiesärskola med offentlig huvudman inom kom- munen har rätt till kostnadsfri skolskjuts från en plats i anslutning till elevens hem till den plats där utbildningen bedrivs och tillbaka, om sådan skjuts behövs med hänsyn till färdvägens längd, trafik- förhållanden, elevens funktionsnedsättning eller någon annan sär- skild omständighet.

För elever som går i en fristående gymnasiesärskola inom kom- munen eller i annan kommuns gymnasiesärskola med stöd av

SOU 2011:8

Författningsförslag

19 kap. 40–41 §§ ska hemkommunen anordna skolskjuts i de fall det kan ske utan organisatoriska eller ekonomiska svårigheter.

Elevens hemkommun eller det landsting som anordnar utbild- ningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket.

Skolskjuts i en annan kommun än hemkommunen

22 § En elev som med stöd av 19 kap. 37–39 §§ går i gymnasie- särskola i en annan kommun än sin hemkommun och som på grund av skolgången måste övernatta i den kommunen har rätt till skol- skjuts mellan den tillfälliga bostaden och den plats där utbildningen bedrivs under samma förutsättningar som gäller för elever som är hemmahörande i kommunen.

Den kommun som anordnar utbildningen ska ombesörja att skolskjuts anordnas enligt första stycket. Kommunens kostnader för detta ska ersättas av elevens hemkommun.

Skyldighet att utreda tillhörighet till gymnasiesärskolans målgrupp

23 § Om det inom ramen för undervisningen, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det finns indikationer på att en elev i gymnasiesärskolan inte tillhör gymnasiesärskolans målgrupp, ska detta anmälas till rektorn.

En rektor som får kännedom om att det finns indikationer på att en elev i gymnasiesärskolan inte tillhör gymnasiesärskolans mål- grupp är skyldig att anmäla detta till elevens hemkommun. Hem- kommunen är skyldig att skyndsamt utreda frågan. Eleven och ele- vens vårdnadshavare ska ges möjlighet att yttra sig.

24 § Om hemkommunens utredning enligt 23 § visar att eleven inte tillhör gymnasiesärskolans målgrupp, ska hemkommunen erbjuda eleven gymnasieskola.

Hemkommunen är i förekommande fall skyldig att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att underlätta elevens över- gång från gymnasiesärskolan till gymnasieskolan.

Författningsförslag

SOU 2011:8

Betyg

Tillämpliga bestämmelser

25 § Allmänna bestämmelser om betyg och betygssättning finns i 3 kap. 13–21 §§.

Betygssättning

26 § På de nationella programmen ska betyg sättas på varje avslutad kurs och efter genomfört gymnasiesärskolearbete.

På träningsprogrammet ska betyg inte sättas.

Om en elev har läst en kurs enligt gymnasieskolans ämnesplan ska betyg sättas i enlighet med de bestämmelser som gäller för betygssättning i gymnasieskolan. I övriga fall gäller 27–31 §§.

Regeringen får meddela föreskrifter om hur betygssättningen ska gå till. Föreskrifterna får innebära undantag från bestämmelsen i 3 kap. 16 § om vem som beslutar om betyg.

27 § Betyg för godkända resultat betecknas med A, B, C, D eller E. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyg med E.

För den elev som inte uppnår kraven för betyget E ska ett intyg utfärdas om att eleven deltagit i kursen. Intyget utfärdas av rek- torn.

28 § Som betyg på en kurs ska någon av beteckningarna A, B, C, D eller E användas. Högsta betyg betecknas med A och lägsta betyget med E. Betyg ska bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för en kurs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.

29 § Som betyg på gymnasiesärskolearbetet ska beteckningen E användas om eleven nått målen för gymnasiesärskolearbetet i exa- mensmålen.

30 § Om det finns särskilda skäl får det vid betygssättningen bort- ses från enstaka delar av kunskapskraven. Med särskilda skäl avses funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav. De kunskapskrav som

SOU 2011:8

Författningsförslag

rör säkerhet och de som hänvisar till lagar, förordningar eller myn- digheters föreskrifter ska dock alltid uppfyllas.

31 § Om det på ett nationellt program saknas underlag för bedöm- ning av en elevs kunskaper på grund av elevens frånvaro, ska betyg inte sättas.

Gymnasiesärskola med offentlig huvudman

Kommunens ansvar

32 § Varje kommun ansvarar för att ungdomar med utveck- lingsstörning i kommunen erbjuds gymnasiesärskoleutbildning av god kvalitet.

Kommunen kan erbjuda utbildning som den själv anordnar eller utbildning som anordnas av en annan kommun eller ett landsting enligt samverkansavtal med kommunen eller landstinget. Kommu- ner som har ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkans- område för utbildningen.

Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.

Kommunens organisation av sin gymnasiesärskola

33 § Varje kommun ska vid utformningen av gymnasiesärskolan beakta vad som för eleverna är ändamålsenligt från kommuni- kationssynpunkt. Varje kommun som anordnar gymnasiesärskola ska så långt det är möjligt organisera gymnasiesärskolan så att ingen elev på grund av skolgången behöver bo utanför det egna hemmet.

I lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade finns föreskrifter om stöd och service i form av boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ung- domar som behöver bo utanför föräldrahemmet.

Utbildning anordnad av landsting

34 § Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting anordna utbildning på nationella program och på tränings- programmet.

Författningsförslag

SOU 2011:8

Stöd till inackordering

35 § Hemkommunen ska lämna ekonomiskt stöd till elever i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman som behöver inackor- dering på grund av skolgången.

Denna skyldighet gäller dock inte elever som har tagits emot i andra hand till ett nationellt program enligt 19 kap. 40 §.

Skyldigheten gäller till och med första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år.

Stödet ska avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Det ska ges kontant eller på annat sätt som ska framgå av beslutet om stöd. Om stödet ges kontant, ska det lämnas med lägst 1/30 av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om all- män försäkring för varje hel kalendermånad som eleven bor inack- orderad. Beloppet får avrundas till närmast lägre hela tiotal kronor.

Fristående gymnasiesärskola

Mottagande

36 § Varje fristående skola med gymnasiesärskola ska vara öppen för alla elever som har rätt till utbildning i en gymnasiesärskola med offentlig huvudman.

Huvudmannen behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt en elev om hemkommunen har beslutat att inte lämna bidrag för eleven enligt 19 kap. 48 § andra stycket.

Insyn

37 § Den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten.

Riksrekryterande utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning

38 § Staten får sluta avtal med en kommun om att i kommunens gymnasiesärskola ta emot elever från hela landet med utvecklings- störning i kombination med synskada och ytterligare funktions- nedsättning, eller med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hörselskada.

SOU 2011:8

Författningsförslag

39 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådan utbildning som avses i 38 §.

Föreskrifterna får innebära undantag från vad som annars gäller för utbildning i gymnasiesärskolan.

19 kap. Utbildning på program i gymnasiesärskolan

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–utbildningarnas utformning och innehåll (2–26 §§),

–dokumentation över genomförd gymnasiesärskoleutbildning (27 och 28 §§),

–ansökan, antagning, mottagande och fullföljande av utbildningen (29–34 §§),

–utbildning vid en gymnasiesärskola med offentlig

huvudman (35–45 §§), och

– utbildning vid en fristående gymnasiesärskola (46–50 §§).

Utbildningarnas utformning och innehåll

De nationella programmen

2 § De nationella programmen i gymnasiesärskolan är programmen för

–administration, handel och varuhantering,

–estetiska verksamheter,

–fastighet, anläggning och bygg,

–fordonsvård och transport,

–hantverk och produktion,

–hotell, restaurang och bageri,

–hälsa, vård och omsorg,

–samhälle och språk, samt

–skog, mark och djur.

3 § Undervisningen på de nationella programmen ska omfatta ämnena

–svenska eller svenska som andraspråk,

–engelska,

–matematik,

Författningsförslag

SOU 2011:8

–idrott och hälsa,

–estetisk verksamhet,

–historia,

–samhällskunskap,

–religionskunskap, och

–naturkunskap.

Dessutom ska det, för elever som ska erbjudas moders- målsundervisning, som ämne finnas modersmål. Det ska också fin- nas individuellt val.

Examensmål

4 § För varje nationellt program ska det finnas examensmål som innehåller mål för programmet

Nationella inriktningar och särskilda varianter

5 § Inom de nationella programmen får det finnas inriktningar och särskilda varianter, som börjar det första, andra eller tredje läsåret.

6 § Inriktningarna är nationella.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka nationella inrikt- ningar som ska finnas.

7 § Frågan om en särskild variant ska godkännas ska prövas av Sta- tens skolverk.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om nationella inriktningar och sär- skilda varianter.

Gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan

9 § Inom de nationella programmen Administration, handel och varuhantering, Fastighet, anläggning och bygg, Fordonsvård och transport, Hantverk och produktion, Hotell, restaurang och bageri, Hälsa, vård och omsorg samt Skog, mark och djur får det finnas gymnasial lärlingsutbildning.

Gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan ska i huvudsak vara förlagd till en eller flera arbetsplatser.

SOU 2011:8

Författningsförslag

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan.

Träningsprogrammet

10 § Utbildning på träningsprogrammet ska erbjudas elever som inte kan följa undervisningen på ett nationellt program.

Undervisningen på träningsprogrammet ska omfatta ämnes- områdena Estetisk verksamhet, Hem- och konsumentkunskap, Idrott och hälsa, Natur och miljö, Individ och samhälle samt Språk och kommunikation. Praktik får förekomma om rektorn bedömer att det är till nytta för eleven.

Programmet kan syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ämnesområden.

11 § Rektorn får besluta att en elev ska läsa en kombination av ämnen och sådana ämnesområden som anges i 10 §, om eleven har förutsättningar för det. Detta beslut ska framgå av elevens indivi- duella studieplan.

12 § För de elever på träningsprogrammet som ska erbjudas modersmålsundervisning ska modersmål finnas som ämne.

Erbjudande av viss utbildning

13 § När en huvudman erbjuder utbildning på ett nationellt pro- gram får huvudmannen också låta erbjudandet omfatta att eleven senare ska antas till en nationell inriktning, en särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning inom programmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att ett sådant erbjudande ska ges inom vissa program.

Avvikelser från ett nationellt programs innehåll

14 § Statens skolverk får besluta om avvikelser från struktur, inne- håll och examensmål för utbildningar på nationella program.

Författningsförslag

SOU 2011:8

Beslut enligt första stycket som avser en utbildning som anord- nas av en offentlig huvudman fattas i samband med beslut om riks- rekrytering enligt 38 §.

Beslut enligt första stycket som avser en utbildning som anord- nas av en enskild huvudman fattas efter en prövning som motsvarar prövningen av riksrekryterande utbildningar enligt 38 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om villkor för beslut enligt tredje stycket.

15 § Om det finns särskilda skäl, får huvudmannen besluta att en elevs utbildning på ett nationellt program till sitt innehåll får avvika från vad som annars gäller för programmet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana avvikelser som avses i första stycket.

Utbildningens längd

16 § Utbildningen i gymnasiesärskolan är avsedd att genomgås på fyra läsår. Huvudmannen får besluta att utbildningen får fördelas på längre tid än fyra läsår.

Regeringen får meddela föreskrifter om huvudmannens befo- genhet enligt första stycket.

Utbildningens förläggning och arbetsplatsförlagt lärande

17 § Av 18 kap. 9 § framgår att utbildningen i gymnasiesärskolan i huvudsak ska vara skolförlagd, om inte annat följer av bestämmelserna om gymnasial lärlingsutbildning i gymnasiesär- skolan i 9 §.

De nationella programmen ska innehålla arbetsplatsförlagt lärande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om minsta omfattning av det arbetsplats- förlagda lärandet samt om undantag från 18 kap. 9 §.

Utbildningens omfattning och garanterad undervisningstid

18 § Utbildningen inom gymnasiesärskolan ska bedrivas som hel- tidsstudier.

SOU 2011:8

Författningsförslag

19 § Eleverna har rätt till minst 3 600 undervisningstimmar om 60 minuter (garanterad undervisningstid).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avvikelser från den garanterade under- visningstiden.

20 § Omfattningen av studierna på nationella program anges i gymnasiesärskolepoäng. Utbildningens omfattning är 3 000 gymnasie- särskolepoäng. Fördelningen framgår av en poängplan i bilaga 4.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om poängplanen.

Ämnen, gymnasiesärskolearbete och kurser

21 § För varje ämne ska det finnas en ämnesplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ämnesplaner.

22 § I utbildningen på de nationella programmen ska det ingå ett gymnasiesärskolearbete.

23 § Utbildningen inom varje ämne på de nationella programmen ges i form av en eller flera kurser.

För varje kurs ska det anges hur många gymnasiesärskolepoäng som kursen omfattar.

24 § Har en elev efter avslutad kurs eller genomfört gymnasie- särskolearbete fått lägst betyget E, är huvudmannen inte skyldig att erbjuda ytterligare utbildning av samma slag, om inte annat följer av föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att få påbörja en kurs och att få gå om en kurs.

Individuell studieplan

25 § För varje elev ska det upprättas en individuell studieplan. Elevens synpunkter ska inhämtas och beaktas vid utformandet

av den individuella studieplanen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om den individuella studieplanen.

Författningsförslag

SOU 2011:8

26 § Rektorn får i den individuella studieplanen besluta att en elev på ett nationellt program ska få anpassad studiegång. Ett sådant beslut får innebära att elevens utbildning ska omfatta färre gymna- siesärskolepoäng än vad som anges i bilaga 4.

Dokumentation över genomförd gymnasiesärskoleutbildning

27 § Elever på de nationella programmen ska få ett examens- dokument. Dokumentet ska innehålla uppgifter om betyg, vilka kurser eleven läst, kursernas omfattning i gymnasiesärskolepoäng, gymnasiesärskolearbete och om inriktningen på elevens arbets- platsförlagda lärande.

För elever på träningsprogrammet gäller att de på begäran kan få ett examensdokument. Dokumentet ska i så fall innehålla uppgifter om vilka ämnesområden enligt 10 § som eleven har läst och i före- kommande fall om vilka ämnen som eleven har läst med stöd av

11§.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om dokumentation över genomförd gym- nasiesärskoleutbildning.

28 § Det ska framgå av examensdokumentet om en elev på ett nationellt program har uppnått examensmålen, vilket innebär god- kända betyg som omfattar minst 2 500 gymnasiesärskolepoäng och som innefattar

1.en eller flera kurser i svenska eller svenska som andraspråk och matematik, och

2.gymnasiesärskolearbetet.

Ansökan, antagning, mottagande och fullföljande av utbildningen

Ansökan

29 § En ansökan till ett nationellt program eller till en sådan natio- nell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan som börjar första läsåret eller till trä- ningsprogrammet ska ges in till den sökandes hemkommun. Avser

SOU 2011:8

Författningsförslag

ansökan mer än en utbildning ska den sökande ange i vilken ord- ning han eller hon önskar komma i fråga.

Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman, ska ansökan omedelbart sändas vidare till denne.

Beslut om mottagande

30 § Huvudmannen för den sökta utbildningen prövar om den sökande ska tas emot.

Om hemkommunen bedömer att en elev som sökt till trä- ningsprogrammet inte kan följa undervisningen på ett nationellt program, ska eleven tas emot på träningsprogrammet.

Om hemkommunen bedömer att en elev som sökt till trä- ningsprogrammet kan följa undervisningen på ett nationellt program, ska kommunen, efter att eleven och elevens vårdnads- havare beretts tillfälle att yttra sig, istället ta emot eleven på ett nationellt program.

Rätten att fullfölja utbildningen

31 § En elev som har påbörjat en utbildning inom gymnasie- särskolan har rätt att, utom i de fall som avses i 18 kap. 23 och 24 §§ hos huvudmannen eller, om huvudmannen är offentlig, inom samverkansområdet under fyra läsår fullfölja sin utbildning.

Om det finns särskilda skäl får rektorn besluta att en elev istället ska få fullfölja sin gymnasiesärskoleutbildning under fem läsår.

Första stycket gäller även om de förhållanden som låg till grund för mottagandet ändras under studietiden.

32 § Vad som sägs i 31 § gäller på motsvarande sätt den elev som har påbörjat gymnasial lärlingsutbildning.

Om lämplig arbetsplatsförlagd utbildning inte längre kan anord- nas, ska eleven i stället erbjudas att fullfölja sin utbildning genom skolförlagd utbildning på det aktuella programmet. Om inte heller detta är möjligt, ska erbjudandet avse att fullfölja utbildningen på ett annat nationellt program.

33 § Om huvudmannens erbjudande av ett nationellt program omfattade att eleven senare ska antas till en nationell inriktning, en särskild variant eller gymnasial lärlingsutbildning enligt 9 §, har den elev som påbörjat programmet rätt att fullfölja utbildningen på den

Författningsförslag

SOU 2011:8

nationella inriktningen, den särskilda varianten respektive som gymnasial lärlingsutbildning enligt 32 och 33 §§.

34 § I 43 § finns ytterligare bestämmelser om rätten för en elev i en skola med offentlig huvudman att fullfölja sin utbildning när eleven flyttar till en annan kommun.

Utbildning vid en gymnasiesärskola med offentlig huvudman

Skyldighet att erbjuda utbildning

35 § Hemkommunen ansvarar för att alla ungdomar i kommunen som hör till gymnasiesärskolans målgrupp erbjuds utbildning på gymnasiesärskolans nationella program eller på träningsprogram- met.

Kommunen ska sträva efter att erbjudandet ska omfatta ett all- sidigt urval av nationella program och nationella inriktningar.

Ett sådant erbjudande ska avse utbildning som anordnas inom kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal.

Mottagande i första hand

36 § Av de sökande till ett nationellt program eller till en sådan nationell inriktning, särskild variant eller gymnasial lärlings- utbildning som börjar första läsåret ska huvudmannen i första hand ta emot dem som är hemmahörande i kommunen eller inom sam- verkansområdet för utbildningen.

37 § Utöver vad som följer av 36 § ska de som är sökande tas emot i första hand om de sökt till

1.sådan utbildning som avses i 36 § och med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den gymnasie- särskola dit de har sökt,

2.ett nationellt program eller till en nationell inriktning som börjar det första läsåret och är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder den sökta utbildningen,

3.gymnasial lärlingsutbildning inom gymnasiesärskolan som börjar det första läsåret och är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder någon utbildning på det aktuella programmet,

SOU 2011:8

Författningsförslag

4.ett nationellt program och åberopat att huvudmannen inom det sökta programmet anordnar en nationell inriktning som börjar senare än första läsåret och som hemkommunen inte erbjuder,

eller

5.en utbildning som det har fattats beslut om riksrekrytering för enligt 38 §.

Riksrekryterande utbildning

38 § Statens skolverk får besluta att det till en viss utbildning på de nationella programmen i första hand ska tas emot sökande från hela landet (riksrekrytering).

För riksrekryterande idrottsutbildning och nationellt godkänd idrottsutbildning får Statens skolverk besluta om riksrekrytering även för träningsprogrammet.

Regeringen får meddela föreskrifter om villkor för att en viss utbildning ska kunna bli riksrekryterande.

39 § Beslut om riksrekrytering ska ange under vilken tid beslutet ska gälla och hur många platser utbildningen får omfatta.

Mottagande i andra hand

40 § Andra sökande än de som ska tas emot i första hand enligt 37 och 38 §§ får tas emot i andra hand till platser som återstår sedan alla de som ska tas emot i första hand har antagits till utbildningen.

Träningsprogrammet

41 § En kommun får ta emot en elev från en annan kommun på träningsprogram i sin gymnasiesärskola under förutsättning att hemkommunen bedömt att eleven inte kan följa undervisningen på ett nationellt program samt att hemkommunen och mottagande kommun kommer överens om ersättningen för utbildningen.

Yttrande från hemkommunen

42 § Innan en kommun eller ett landsting tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från den sökandes hemkom-

Författningsförslag

SOU 2011:8

mun. Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare avgivet yttrande eller av andra skäl är onödigt.

Rätt att fullfölja utbildningen för en elev som flyttar

43 § En elev som har påbörjat utbildningen i gymnasiesärskolan och som därefter flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen på det påbörjade programmet, om den nya hemkommunen erbjuder sådan utbild- ning.

Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella utbild- ningen, har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning i en annan kommun eller ett landsting som anordnar utbildningen

Interkommunal ersättning

44 § En kommun som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbild- ning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning).

Första stycket gäller även ett landsting som på ett nationellt program har antagit en elev som inte är hemmahörande i sam- verkansområdet för utbildningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om interkommunal ersättning för de natio- nella programmen.

För träningsprogrammet ska den anordnande huvudmannen och elevens hemkommun komma överens om ersättningen.

45 § Om inte den anordnande huvudmannen och elevens hem- kommun kommer överens om annat, och annat inte heller följer av andra och tredje styckena, ska den interkommunala ersättningen motsvara anordnarens självkostnad.

När eleven har tagits emot i andra hand enligt 40 §, ska ersätt- ningen högst uppgå till den kostnad som hemkommunen själv har för motsvarande utbildning. Är anordnarens kostnad lägre, ska hemkommunen i stället ersätta den lägre kostnaden.

När det är fråga om riksrekryterande utbildning eller särskilda varianter inom de nationella programmen, ska hemkommunen betala det belopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skolverk.

SOU 2011:8

Författningsförslag

Utbildning vid en fristående gymnasiesärskola

Bidrag från hemkommunen

46 § Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev vid skolenheten som hemkommunen, enligt 35 §, var skyldig att erbjuda utbildning i gymnasiesärskolan vid den tidpunkt när utbildningen påbörjades.

Bidraget består av ett grundbelopp enligt 47 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 48 §.

47 § Grundbeloppet ska avse ersättning för

1.undervisning,

2.lärverktyg,

3.elevhälsa,

4.måltider,

5.administration,

6.mervärdesskatt, och

7.lokalkostnader.

48 § Tilläggsbelopp ska lämnas för elever som har ett omfattande behov av särskilt stöd eller ska erbjudas modersmålsundervisning.

Hemkommunen är inte skyldig att betala tilläggsbelopp för en elev som är i behov av särskilt stöd, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

49 § För utbildning på sådana nationella program och nationella inriktningar som hemkommunen erbjuder ska grundbeloppet bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid för- delning av resurser till det programmet, den inriktningen eller ett jämförbart program.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka av de nationella programmen som är jämförbara vid fördelning av resurser.

För utbildning på särskilda varianter och för sådan utbildning som avses i 14 § tredje stycket ska hemkommunen betala det grundbelopp som har beslutats i varje särskilt fall av Statens skol- verk.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det grundbelopp som hemkommunen ska betala, om eleven, i andra fall än som avses i tredje stycket, har antagits till en utbildning som kommunen inte erbjuder.

Författningsförslag

SOU 2011:8

Urval

50 § Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående skola med gymnasiesärskola, ska urvalet göras på grunder som Statens skolinspektion godkänner.

21 kap. Särskild utbildning för vuxna

Nuvarande lydelse

Kurser

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser.

För varje kurs ska det finnas en kursplan.

Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer meddelar föreskrifter om kursplaner.

Föreslagen lydelse

Kurser och gymnasiepoäng

5 § Utbildningen bedrivs i form av kurser och på gymnasial nivå även i form av ett gymnasiesär- skolearbete.

På gymnasial nivå betecknas kursernas och gymnasiesärskole- arbetets omfattning med gymna- siesärskolepoäng.

5 a § För varje kurs ska det finnas en kursplan när det gäller utbild- ning på grundläggande nivå och en ämnesplan när det gäller utbildning på gymnasial nivå.

Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kurs- planer, ämnesplaner och gym- nasiesärskolepoäng. Sådana före- skrifter får innebära att kurs- planer eller ämnesplaner inte ska finnas eller att gymnasiesärskole- poäng inte ska beräknas för vissa kurser.

5 b § För en elev som genomför eller fullföljer sin gymnasiesär- skoleutbildning inom särskild utbildning för vuxna på gym-

SOU 2011:8

Författningsförslag

nasial nivå ska det framgå av examensdokumentet om eleven uppnått examensmålen i enlighet med 19 kap. 28 §.

Rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå

11 § En vuxen med utvecklings-					11 § En vuxen med utvecklings-
störning har rätt att delta i					störning har rätt att delta i
utbildning		på	grundläggande		utbildning		på		grundläggande
nivå från och med andra					nivå från och med andra
kalenderhalvåret det år han eller					kalenderhalvåret det år han eller
hon fyller 20 år, om han eller					hon fyller 20 år, om han eller
hon					hon
1. är bosatt i landet,					1. är bosatt i landet,
2. saknar sådana kunskaper som					2. saknar sådana kunskaper som
utbildningen i			grundsärskolan		utbildningen			i	grundsärskolan
syftar till att ge, och					syftar till att ge, och
3. har	förutsättningar att			till-	3. har	förutsättningar att					till-
godogöra sig utbildningen.					godogöra sig utbildningen.
Första		stycket gäller		inte	Första		stycket			gäller	inte
intagna	i	kriminalvårdsanstalt.			intagna	i	kriminalvårdsanstalt.
Av 24 kap. 10 §			framgår	att	Av 24 kap. 10 §				framgår		att
Kriminalvården			ansvarar	för	Kriminalvården				ansvarar		för
deras utbildning.					deras utbildning.
					Andra vuxna än de som har
					rätt att delta i utbildning på
					grundläggande			nivå		får erbjudas
					utbildning på träningsnivå.
20 § Betyg ska grundas på en					20 § Betyg på kurser i utbildning
bedömning av elevens kunska-					på grundläggande nivå ska grun-
per i förhållande till såväl upp-					das på en bedömning av elevens
ställda kunskapsmål i kursplaner					kunskaper i förhållande till såväl
som betygskriterier.					uppställda kunskapsmål i kurs-
Betygskriterier ska finnas för					planer som betygskriterier.
varje kurs där betyg ska sättas.					Betyg på kurser i utbildning
Regeringen eller den myn-					på gymnasial nivå ska grundas på
dighet som regeringen bestäm-					en bedömning av elevens kunska-
											99

Författningsförslag

SOU 2011:8

mer meddelar föreskrifter om	per	i förhållande till	såväl upp-
betygskriterier.	ställda kunskapsmål		i	ämnes-
	planer som kunskapskrav.
		Betygskriterier ska	finnas för
	varje kurs i utbildning på grund-
	läggande nivå där betyg ska
	sättas. Kunskapskrav		ska	finnas
	för varje kurs i utbildning
	på gymnasial nivå där betyg ska
	sättas.
		Regeringen eller den myndig-
	het	som regeringen	bestämmer
	meddelar föreskrifter om betygs-
	kriterier och kunskapskrav

28 kap. Överklagande

Nuvarande lydelse

Beslut av en kommun eller ett landsting

5 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om

(---)

2. bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 eller 35 § eller 19 kap.

25§, (---)

5.skolskjuts enligt 10 kap.

32§ första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 19 kap. 20 § första stycket eller 19 kap. 21 §

Föreslagen lydelse

Beslut av en kommun eller ett landsting

5 § Beslut av en kommun eller ett landsting får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om

(---)

2. bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 eller 35 § eller 19 kap.

46§,

(---)

5.skolskjuts enligt 10 kap.

32§ första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 18 kap. 21 § första stycket eller 18 kap. 22 § första

100

SOU 2011:8

Författningsförslag

första stycket,

6. ekonomiskt stöd till in- ackordering enligt 15 kap. 32 §,

(---).

stycket,

6. ekonomiskt stöd till in- ackordering enligt 15 kap. 32 § och 18 kap. 35 §,

(---).

Beslut av en kommun eller ett		Beslut av en kommun eller ett
landsting		landsting
12 § Beslut av en kommun eller		12 § Beslut av en kommun eller
ett landsting får överklagas hos		ett landsting får överklagas hos
Skolväsendets	överklagande-	Skolväsendets överklagande-
nämnd i fråga om		nämnd i fråga om

(---)					(---)
6. placering vid en annan					6. placering vid en annan
skolenhet än den vårdnadsha-					skolenhet än den vårdnads-
vare önskar enligt 9 kap. 15 §					havare önskar enligt 9 kap. 15 §
andra stycket, 10 kap. 30 § andra					andra stycket, 10 kap. 30 § andra
stycket,	11	kap.	29 §	andra	stycket, eller 11 kap. 29 § andra
stycket eller 19 kap. 19 § andra					stycket.
stycket,
7. behörighet eller motta-					7. behörighet eller motta-
gande	i första		hand	enligt	gande	i första	hand enligt
16 kap.	36 §	eller	mottagande		16 kap.	36 § och	19 kap. 37 §
enligt 17 kap. 14 § när det gäller					eller mottagande enligt 17 kap.
en utbildning i gymnasieskolan					14 § när det gäller en utbildning
som utformats för en grupp					i gymnasieskolan som utformats
elever,					för en grupp elever,
8. tillhörighet till målgrup-					8. tillhörighet till målgrup-
pen för gymnasiesärskolan en-					pen för gymnasiesärskolan en-
ligt 18 kap. 8 § andra stycket,					ligt 18 kap. 10 § andra stycket,
(---).					(---).

101

Författningsförslag

SOU 2011:8

Beslut av en enskild huvudman

13 § Beslut av en enskild hu- vudman får överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd i fråga om

1. behörighet och motta- gande enligt 16 kap. 36 § eller mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever, eller (---).

29 kap. Övriga bestämmelser

Beslut av en enskild huvudman

13 § Beslut av en enskild hu- vudman får överklagas hos Skol- väsendets överklagandenämnd i fråga om

1. behörighet och motta- gande enligt 16 kap. 36 § eller mottagande enligt 17 kap. 14 § när det gäller en utbildning i gymnasieskolan som utformats för en grupp elever eller mot- tagande enligt 18 kap. 36 § när det gäller en utbildning i gym- nasiesärskolan, eller (---).

Nuvarande lydelse

26 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om be- stämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 §, 19 kap. 25 § och 25 kap. 11 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor, fristå- ende skolor och enskilt bedriven pedagogisk omsorg.

(---).

27 § Regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestäm- mer får meddela föreskrifter om det belopp som kommunen ska betala i stället för vad som anges i 8 kap. 21–23 §§, 9 kap. 19– 21 §§, 10 kap. 37–39 §§, 11 kap. 36–38 §§, 16 kap. 52–55 §§, 17 kap. 31–34 §§ och 19 kap. 25–

Föreslagen lydelse

26 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om be- stämmandet av det bidrag som kommunerna enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §, 16 kap. 52 §, 17 kap. 31 §, 19 kap. 46 § och 25 kap. 11 § är skyldiga att lämna till fristående förskolor, fristå- ende skolor och enskilt bedriven pedagogisk omsorg.

(---).

102

SOU 2011:8

Författningsförslag

27 §§, när bidraget avser en elev som ges utbildning till följd av 2 och 3 §§ eller med stöd av före- skrifter som har meddelats med stöd av 5 §.

49 §§, när bidraget avser en elev som ges utbildning till följd av 2 och 3 §§ eller med stöd av före- skrifter som har meddelats med stöd av 5 §.

Denna lag träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

103

Författningsförslag

SOU 2011:8

Bilaga 4

Poängplan för nationella program i gymnasiesärskolan

Ämne	Gymnasiesärskolepoäng

De ämnen som i minst angiven omfattning, ska ingå i de nationella programmen (gymnasiesärskolegemensamma ämnen)

Svenska eller svenska som	200
andraspråk
Engelska	100
Matematik	100
Idrott och hälsa	100
Estetisk verksamhet	100
Historia	50
Samhällskunskap	50
Religionskunskap	50
Naturkunskap	50
Ämnen genom vilket	1 600
programmet får sin karaktär
Individuellt val	400
Gymnasiesärskolearbete	200
Summa	3 000
gymnasiesärskolepoäng

104

SOU 2011:8

Författningsförslag

2Förslag till

förordning om ändring i gymnasieförordningen (2010:2039)

Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (2010:2039)

dels att 13 kap. ska upphöra att gälla,

dels att bilagorna 2 och 3 ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1–4 §§ och 8 §, 4 kap. 1–4 §§, 11–12 §§ och 15 §, 5 kap. 1 §, 9 §, 11–13 §§, 16 §, 18 §, 26 § och 30–31 §§, samt 8 kap. 1 §, 4 § och 8 §, 10 kap. 2 §, 4 §, 10 § och 12 § samt 14 kap. 3 §, 7– 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna till 4 kap., 5 kap. och 8 kap. och 10 kap. samt rubrikerna närmast före 8 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till bilaga 1 ska lyda ” Nationella inriktningar på de nationella programmen i gymnasieskolan och programgemen- samma ämnen för respektive program”,

dels att det i förordningen ska införas ett nytt kapitel, 13 kap., av följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas två nya paragrafer, i 7 kap. 11 § och i 10 kap. 1 a §, avföljande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny bilaga, bilaga 2, av följande lydelse.

1 kap. Inledande bestämmelser

Förordningens innehåll

1 § Förordningen innehåller följ- ande kapitel:

(---)

– utbildning för döva och hörselskadade (10 kap.),

(---).

Förordningens innehåll

1 § Förordningen innehåller följande kapitel:

(---)

– utbildning för döva och hör- selskadade inom gymnasieskolan samt riksrekryterande utbildning inom gymnasiesärskolan för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning (10 kap.), (---).

105

Författningsförslag

SOU 2011:8

Bestämmelser som gäller gymnasiesärskolan

Nuvarande lydelse

2 § Bestämmelser som gäller enbart gymnasiesärskolan finns i 13 kap. Bestämmelser som gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan finns i 2, 3, 4 kap. 15–20 §§, 9 kap. 9 § och 14 kap. Övriga bestämmelser avser endast gymnasieskolan.

Bestämmelser som gäller gymnasiesärskolan

Föreslagen lydelse

2 § Vilka bestämmelser som gäller gymnasiesärskolan framgår av 13 kap. Övriga bestämmelser avser endast gymnasieskolan.

Definitioner

3 § I förordningen avses med

–arbetsplatsförlagt lärande: lärande på ett program som genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,

–fullständigt program: betyg från kurser i en omfattning om 2 500 gymnasiepoäng enligt en individuell studieplan,

–garanterad undervisningstid: den minsta undervisningstid i timmar som eleverna ska erbju- das enligt 16 kap. 18 § skollagen (2010:800),

–gymnasial lärlingsutbildning: utbildning inom ett yrkespro- gram som till mer än hälften genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,

Definitioner

3 § I förordningen avses med

–arbetsplatsförlagt lärande: lärande på ett program som genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,

–fullständigt program: betyg från kurser i en omfattning om 2 500 gymnasiepoäng respektive 3 000 gymnasiesärskolepoäng en- ligt en individuell studieplan,

–garanterad undervisningstid: den minsta undervisningstid i timmar som eleverna ska erbjudas enligt 16 kap. 18 § och

19 kap. 19 § skollagen (2010:800),

– gymnasial lärlingsutbildning: utbildning inom ett yrkespro- gram eller ett nationellt program inom gymnasiesärskolan som till mer än hälften genomförs på en eller flera arbetsplatser utanför skolan,

106

SOU 2011:8 Författningsförslag

– gymnasiearbete:

uppgift

– gymnasiearbete respektive gym-

om 100 gymnasiepoäng som ele-

nasiesärskolearbete: en uppgift om

verna genomför inom ramen för

100

gymnasiepoäng

respektive

examensmålen,

200

gymnasiesärskolepoäng

som

eleverna genomför inom ramen

– gymnasiegemensamma

för examensmålen,

– gymnasiegemensamma

res-

ämnen: de ämnen som ska ingå i

pektive

gymnasiesärskolegemen-

programmen i

den

omfattning

samma ämnen: de ämnen som

som framgår av bilaga 3 till

ska ingå i programmen i den

skollagen,

omfattning

som

framgår

bilaga 3 respektive bilaga 4 till

– gymnasiepoäng: ett

mått

på

skollagen,

– gymnasiepoäng

respektive

studieomfattningen av en kurs,

gymnasiesärskolepoäng: ett mått

på

studieomfattningen

– karaktärsämnen:

ämnen

kurs,

– karaktärsämnen:

ämnen

genom vilka ett program får sin

karaktär,

– nationella

programråd:

– nationella

programråd:

nationella programråd för yrkes-

programmen som Statens skol-

verk ska ansvara för enligt 8 §

förordningen (2009:1214)

med

förordningen

(2009:1214)

med

instruktion för Statens skolverk,

– nya

kurser: kurser

som

– nya

kurser:

kurser

som

initieras av huvudmän eller av

andra intressenter

enligt 6 § och som Statens skol-

enligt

6 § och

som

Statens

verk har

meddelat

föreskrifter

skolverk har meddelat före-

om enligt 4 §,

skrifter om enligt 4 §,

– programfördjupning:

sådana

– programfördjupning:

sådana

ämnen eller kurser som inom

examensmålen

kompletterar

examensmålen kompletterar de

gymnasiegemensamma och pro-

gymnasiegemensamma

respe-

gramgemensamma ämnena och

ktive

gymnasiesärskolegemen-

som Skolverket meddelat före-

samma

och

programgemen-

skrifter om enligt 4 kap. 5 §,

samma

ämnena

och

som

Skolverket meddelat föreskrifter

om enligt 4 kap. 5 §,

107

– programgemensamma ämnen: – programgemensamma ämnen: kurser i gymnasiegemensamma kurser i gymnasiegemensamma ämnen utöver den omfattning och

som anges i bilaga 3 till skolla- gymnasiesärskolegemensamma gen eller andra kurser och som ämnen utöver den omfattning ska läsas av alla elever på pro- som anges i bilaga 3 och bilaga 4 grammet, till skollagen eller andra kurser

och som ska läsas av alla elever på programmet,

– riksrekryterande utbildning: – riksrekryterande utbildning: en utbildning till vilken sökande en utbildning till vilken sökande från hela landet ska tas emot i från hela landet ska tas emot i första hand, första hand,

– studieväg: det program, och i – studieväg: det program, och i förekommande fall den inrikt- förekommande fall den ning, den gymnasiala lärlingsut- inriktning, den gymnasiala bildning eller den särskilda vari- lärlingsutbildning eller den ant som eleven går på, särskilda variant som eleven går

på,

– särskild variant: en utbild- – särskild variant: en utbild- ning som enligt 5 kap. 1 § får ning som enligt 5 kap. 1 § får avvika från vad som annars avvika från vad som annars gäller för nationella program, gäller för nationella program,

– yrkesutgång: en benämning – yrkesutgång: en benämning för en viss yrkeskompetens till för en viss yrkeskompetens till vilken en kombination av kurser vilken en kombination av kurser inom yrkesprogrammens pro- inom yrkesprogrammens pro- gramfördjupning leder, gramfördjupning leder,

– yrkesämnen: yrkesinriktade – yrkesämnen: yrkesinriktade karaktärsämnen. karaktärsämnen.

Ämnesplaner Ämnesplaner

4 § Enligt 16 kap. 21 § skolla- 4 § Enligt 16 kap. 21 § och gen (2010:800) ska det för varje 19 kap. 21 § skollagen

ämne finnas en ämnesplan. Den (2010:800) ska det för varje ska ge utrymme för läraren och ämne finnas en ämnesplan. Den eleverna att själva planera ska ge utrymme för läraren och undervisningen. eleverna att själva planera

undervisningen.

Av ämnesplanen ska följande Av ämnesplanen ska följande framgå: framgå:

108

Författningsförslag

SOU 2011:8

SOU 2011:8 Författningsförslag

– ämnets syfte,				– ämnets syfte,
– varje kurs som ingår i ämnet,				– varje kurs som ingår i ämnet,
– det centrala innehållet för				– det centrala innehållet för
varje kurs,				varje kurs,
–	hur många gymnasiepoäng			–	hur	många	gymnasiepoäng
som varje kurs omfattar, och				som varje kurs omfattar, och
–	kunskapskraven	för	varje	–	kunskapskraven				för	varje
kurs.				kurs.
	Förutom när det gäller de			Förutom när det gäller de
gymnasiegemensamma		ämnena		gymnasiegemensamma ämnena i
får	Statens skolverk	meddela		gymnasieskolan får Statens skol-
föreskrifter om ämnesplaner. Av				verk	meddela		föreskrifter				om
föreskrifterna får det framgå att				ämnesplaner. Av				föreskrifterna
vissa kurser eller ämnen bara får				får det framgå att vissa kurser
anordnas på vissa utbildningar.				eller ämnen bara får anordnas på
				vissa utbildningar.
Lokala programråd				Lokala programråd
8 § För yrkesprogrammen			ska	8 § För		yrkesprogrammen					i
det finnas ett eller flera lokala				gymnasieskolan			ska		det	finnas
programråd för samverkan mel-				ett eller flera lokala programråd
lan skola och arbetsliv.				för samverkan mellan skola och
				arbetsliv.
				Gymnasiesärskolans nationel-
				la program ska ingå i de lokala
				programråden för				motsvarande
				program i gymnasieskolan.
4 kap. Utbildningens innehåll				4 kap. Utbildningens innehåll
och omfattning i				och omfattning
gymnasieskolan
Nationella program				Nationella program
Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
1 § Ett nationellt program inom				1 § Ett nationellt program inom
gymnasieskolan består av				gymnasieskolan				och		inom
– gymnasiegemensamma				gymnasiesärskolan består av
				– gymnasiegemensamma
											109

Författningsförslag

SOU 2011:8

ämnen,

–programgemensamma ämnen,

–i förekommande fall för in- riktningen gemensamma karak- tärsämneskurser,

–programfördjupning,

–kurser inom det individuella valet, och

–gymnasiearbete.

Bestämmelser om utbild- ningens omfattning finns i bilaga 3 till skollagen (2010:800) och i bilaga 1 till denna förord- ning.

(---)

Nationella inriktningar

2 § De nationella inriktningarna framgår av bilaga 1.

(---)

respektive gymnasiesärskole- gemensamma ämnen,

–programgemensamma ämnen,

–i förekommande fall för in- riktningen gemensamma karak- tärsämneskurser,

–programfördjupning, respek- tive inom gymnasiesärskolan pro- gramfördjupning eller program- breddning,

–kurser inom det individuella valet, och

–gymnasiearbete respektive gymnasiesärskolearbete.

Bestämmelser om utbildningens omfattning finns i bilaga 3 och 4 till skollagen (2010:800) och i bilaga 1 och 2 till denna förordning.

(---)

Nationella inriktningar

2 § De nationella inriktningarna i gymnasieskolan framgår av bilaga 1. De nationella inrikt- ningarna i gymnasiesärskolan framgår av bilaga 2.

(---)

Gymnasial lärlingsutbildning 3 § Gymnasial lärlingsutbildning får börja det första läsåret inom alla yrkesprogram.

Gymnasial lärlingsutbildning 3 § Gymnasial lärlingsutbildning får börja det första läsåret inom alla yrkesprogram i gymnasie- skolan.

Gymnasial lärlingsutbildning i gymnasiesärskolan får börja det första, andra, tredje eller fjärde läsåret inom de nationella pro- gram i gymnasiesärskolan som framgår av 19 kap. 9 § skollagen (2010:800).

110

SOU 2011:8

Författningsförslag

Gymnasiearbete

4 § Rektorn ska för varje elev utse en lärare att vara ansvarig för gymnasiearbetet.

Gymnasiearbete och gymnasiesärskolearbete

4 § Rektorn ska för varje elev utse en lärare att vara ansvarig för gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbetet.

Svenska som andraspråk

11 § En elev som har ett annat språk än svenska som moders- mål får läsa svenska som andra- språk som gymnasiegemensamt ämne i stället för svenska. Eleven får då läsa svenska som individuellt val.

Svenska som andraspråk

11 § En elev som har ett annat språk än svenska som moders- mål får läsa svenska som andra- språk som gymnasiegemensamt respektive gymnasiesärskole- gemensamt ämne i stället för svenska. Eleven får då läsa svenska som individuellt val.

Arbetsplatsförlagt lärande							Arbetsplatsförlagt lärande
12 §	Arbetsplatsförlagt				lärande		12 § Arbetsplatsförlagt			lärande
ska förekomma på alla yrkes-							ska förekomma på alla yrkes-
program i minst 15 veckor. En							program i	gymnasieskolan i
elev som går på gymnasial lär-							minst 15 veckor och på alla
lingsutbildning			ska	i	stället		nationella program i gymnasie-
genomföra minst hälften av sin							särskolan i minst 22 veckor. En
utbildning som			arbetsplatsför-				elev som går på gymnasial lär-
lagt lärande. Varje vecka som							lingsutbildning		ska i	stället
genomförs på en arbetsplats ska							genomföra minst hälften av sin
anses	motsvara		23		timmars		utbildning	som	arbetsplatsför-
garanterad		undervisningstid.					lagt lärande. Varje vecka som
Huvudmannen får				besluta		att	genomförs på en arbetsplats ska
arbetsplatsförlagt			lärande			ska	i gymnasieskolan anses motsvara
finnas på högskoleförberedande							23 timmars garanterad under-
program och får då också							visningstid och i gymnasiesär-
besluta om i vilken omfattning.							skolan anses motsvara 24 tim-
Huvudmannen ansvarar						för	mars garanterad		undervisnings-
att skaffa platser för det arbets-							tid. Huvudmannen får besluta
platsförlagda		lärandet			och	att	att arbetsplatsförlagt lärande ska
detta uppfyller de krav som							finnas på högskoleförberedande
finns för utbildningen. Rektorn							program och får då också
beslutar om		hela	eller		delar	av	besluta om i vilken omfattning.
										111

Författningsförslag

SOU 2011:8

kurser ska förläggas till arbets-	Rektorn	får	enligt	19 kap. 10 §
platser och om hur fördelningen	andra	stycket		skollagen
över läsåren ska göras.	(2010:800)		besluta	att	praktik
	ska finnas även på gymnasiesär-
	skolans	träningsprogram			och får
	då också besluta om i vilken
	omfattning.
	Huvudmannen			ansvarar för
	att skaffa platser för det arbets-
	platsförlagda		lärandet		och att
	detta uppfyller de krav som
	finns för utbildningen. Rektorn
	beslutar	om	hela eller		delar av

kurser ska förläggas till arbets- platser och om hur fördelningen över läsåren ska göras.

15 § I 15 kap. 19 § skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudman- nens skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning(---).

5 kap. Avvikelser inom de nationella programmen i gymnasieskolan

Särskilda varianter

1 § En särskild variant är en utbildning inom ett nationellt program där hela eller delar av det sammantagna utrymmet för en nationell inriktning och för programfördjupning på ett nationellt program avviker från vad som annars gäller. Avvikel- sen ska omfatta minst 300 gymnasiepoäng. (---)

15 § I 15 kap. 19 § och 18 kap. 19 § skollagen (2010:800) finns grundläggande bestämmelser om huvudmannens skyldighet att erbjuda modersmålsunder- visning (---).

5 kap. Avvikelser inom de nationella programmen

Särskilda varianter

112

SOU 2011:8 Författningsförslag

Handläggning och beslut

9 § Berörda nationella program-

råd ska höras om ansökan avser

yrkesprogram.

yrkesprogram eller

ett

nationellt

program i gymnasiesärskolan.

11 § Statens

skolverks beslut

11 § Statens skolverks

beslut

enligt 16 kap. 51 § tredje stycket

skollagen (2010:800) ska inne-

och 19 kap. 45 § tredje stycket

hålla uppgift om det belopp

skollagen

(2010:800)

ska

hemkommunen

ska

betala i

innehålla uppgift om det belopp

interkommunal ersättning. (---)

hemkommunen

ska

betala i

interkommunal ersättning. (---)

Gemensamma bestämmelser

om andra riksrekryterande

utbildningar än

idrottsutbildningar

Förutsättningar

12 § Riksrekrytering

enligt

12 § Riksrekrytering inom gym-

och

21 §§

ska

beslutas

för

nasieskolan enligt 19 och 21 §§

nationella

program,

nationella

ska beslutas för nationella pro-

inriktningar,

särskilda

varianter

gram, nationella

inriktningar,

och

gymnasiala

lärlingsutbild-

särskilda varianter och gymnasi-

ningar om det finns

ala lärlingsutbildningar

det

1. en nationell efterfrågan på

finns

1. en nationell efterfrågan på

kunskaper och

färdigheter

de kunskaper

och

färdigheter

som utbildningen ger,

2. ett

nationellt

intresse

2. ett

nationellt

intresse

att elever ska kunna rekryteras

från hela landet,

eller

3. ett

nationellt

intresse

3. ett

nationellt

intresse

att enskilda elevers behov av

kunskaper och färdigheter

kan

kunskaper och

färdigheter

kan

tillgodoses.

Förutom det som anges i

första stycket ska

113

Författningsförslag

SOU 2011:8

				Riksrekrytering inom gymna-
				siesärskolan			ska	beslutas			för
				nationella		program,				nationella
				inriktningar,			särskilda			varianter
				och	gymnasiala			lärlingsutbild-
				ningar inom			gymnasiesärskolan
				om
				1. utbildningen					endast		är
				möjlig att inrätta på få orter i
				landet, eller
				2. enskilda			elevers			behov av
				kunskaper		och färdigheter					inte
				annars kan tillgodoses.
				Förutom det som anges i
1. utbildningen	vara	av	god	första och andra styckena ska
				1. utbildningen				vara av			god
kvalitet,				kvalitet,
2. kostnaden	för	utbild-		2. kostnaden				för		utbild-
ningen vara rimlig i förhållande				ningen vara rimlig i förhållande
till utbildningens	syfte		och	till	utbildningens				syfte		och
kostnaden för annan gymnasial				kostnaden för annan gymnasial
utbildning, och				utbildning, och
3. uppställda behörighetskrav				3. uppställda			behörighetskrav
och urvalsgrunder uppfylla kra-				och urvalsgrunder uppfylla kra-
ven i 15 § respektive 16 §.				ven i 15 § respektive 16 §.
Förutsättningar för egna exa-				Förutsättningar för egna exa-
mensmål och andra avvikelser				mensmål och andra avvikelser
13 § Enligt 16 kap. 13 § skolla-				13 § Enligt 16 kap. 13 § och 19
gen (2010:800) får Statens skol-				kap.	14 §	skollagen			(2010:800)
verk besluta att en utbildning				får Statens skolverk besluta att
får avvika från vad som annars				en utbildning får avvika från vad
gäller för nationella program i				som annars gäller för nationella
fråga om struktur, innehåll och				program i fråga om struktur,
examensmål. Från den omfatt-				innehåll och examensmål. Från
ning av de gymnasiegemen-				den omfattning av de gymnasie-
samma ämnena som framgår av				gemensamma			ämnena				som
bilaga 3 till skollagen får dock				framgår av bilaga 3 till skollagen
inte någon avvikelse beslutas.				respektive den omfattning av de
				gymnasiesärskolegemensamma
				ämnena som framgår av bilaga 4
114

SOU 2011:8

Författningsförslag

Eget examensmål för en viss riksrekryterande utbildning ska beslutas om

1. den till sitt innehåll i allt väsentligt avviker från ett natio- nellt programs

examensmål, och

2. det finns synnerliga skäl för avvikelsen och utbildningen ryms inomgymnasieskolans kom- petensområde.

Urval

16 § Vid urval bland behöriga sökande får, förutom till bety- gen, hänsyn tas till ett prov för bedömning av den sökandes färdigheter eller kunskaper inom det ämne eller ämnes- område som den riksrekry- terande utbildningen är inriktad mot.

till skollagen får dock inte någon avvikelse beslutas.

Eget examensmål för en viss riksrekryterande utbildning ska beslutas om

1. den till sitt innehåll i allt väsentligt avviker från ett natio- nellt programs

examensmål, och

2. det finns synnerliga skäl för avvikelsen och utbildningen ryms inomgymnasieskolans res- pektive gymnasiesärskolans kom- petensområde.

Urval

16 § Vid urval bland behöriga sökande inom gymnasieskolan får, förutom till betygen, hänsyn tas till ett prov för bedömning av den sökandes färdigheter eller kunskaper inom det ämne eller ämnesområde som den riksrekryterande utbildningen är inriktad mot.

Vid urval till riksrekryterande utbildning inom gymnasiesär- skolan gäller 7 kap. 11 §.

18 § Statens skolverks beslut enligt 16 kap. 51 § tredje stycket skollagen (2010:800) ska inne- hålla uppgift om det belopp hemkommunen ska betala i interkommunal ersättning. Beloppet ska varje år räknas upp med det skolindex som har före- skrivits enligt förordningen (1993:167) om skolindex.

18 § Statens skolverks beslut enligt 16 kap. 51 § tredje stycket och 19 kap. 45 § tredje stycket skollagen (2010:800) ska inne- hålla uppgift om det belopp hemkommunen ska betala i interkommunal ersättning. Beloppet ska varje år räknas upp med det skolindex som har före- skrivits enligt förordningen (1993:167) om skolindex.

115

Författningsförslag

SOU 2011:8

Urval

26 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgo- dogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbild- ningen. Vid urval till program- men gäller 7 kap.

Urval

26 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgo- dogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbild- ningen. Vid urval till program- men gäller för gymnasieskolan 7 kap. 1–10 §§ och för gymnasie- särskolan 7 kap. 11 §.

Urval

30 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgo- dogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbild- ningen. Vid urval till program- men gäller 7 kap.

Urval

30 § Den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgo- dogöra sig utbildningen ska ges företräde vid urval till utbild- ningen. Vid urval till program- men gäller för gymnasieskolan 7 kap. 1–10 §§ och för gymna- siesärskolan 7 kap. 11 §.

Specialidrott

31 § Ämnesplanen för specialid- rott får bara tillämpas inom idrottsutbildningar vid riks- idrottsgymnasium eller natio- nellt godkända idrottsutbild- ningar. Specialidrott får ingå med 200 gymnasiepoäng i programfördjupningen och med 200 gymnasiepoäng i det indivi- duella valet. Dessutom får ämnet läsas som utökat program med högst 300 gymnasiepoäng.

Specialidrott

31 § Ämnesplanen för specialidrott får bara tillämpas inom idrottsutbildningar vid riksidrottsgymnasium eller nationellt godkända idrottsut- bildningar. Specialidrott får ingå med 200 gymnasiepoäng respek- tive 300 gymnasiesärskolepoäng i programfördjupningen och med 200 gymnasiepoäng respektive 300 gymnasiesärskolepoäng i det individuella valet. Dessutom får ämnet läsas som utökat program med högst 300 gymnasiepoäng respektive 400 gymnasiesärskole- poäng.

116

SOU 2011:8

Författningsförslag

7 kap. Behörighet, urval och förfarande vid antagning

Urval till nationella program i gymnasiesärskolan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 § Om antalet platser på ett nationellt program i gymnasie- särskolan är färre än antalet sökande ska den sökande som anses ha bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen ges företräde vid urval till utbild- ningen.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
8 kap. Betyg, gymnasieexamen	8 kap. Betyg,
och prövning	gymnasieexamen,
	gymnasiesärskoleexamen och
	prövning

Betyg

Betygssättning av gymnasiearbe- tet

1 § Betyg på gymnasiearbetet ska beslutas av läraren efter att en medbedömare som har erfa- renhet av det kunskapsområde som gymnasiearbetet avser har yttrat sig.

När gymnasiearbetet helt eller delvis har genomförts som arbetsplatsförlagt lärande ska handledaren vara medbedömare.

För en elev på ett yrkespro- gram ska medbedömaren ha

Betyg

Betygssättning av gymnasiearbe- tet respektive gymnasiesärskolear- betet

1 § Betyg på gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbe- tet ska beslutas av läraren efter att en medbedömare som har erfarenhet av det kunskapsom- råde som gymnasiearbetet respektive gymnasiesärskolearbe- tet avser har yttrat sig.

När gymnasiearbetet respek- tive gymnasiesärskolearbetet helt eller delvis har genomförts som arbetsplatsförlagt lärande ska handledaren vara medbedömare.

För en elev på ett yrkespro- gram ska medbedömaren ha

117

Författningsförslag

SOU 2011:8

erfarenhet av det yrkesområde som gymnasiearbetet avser.

Gymnasieexamen

4 § Enligt 16 kap. 26 § skollagen (2010:800) ska gymnasieexamen utfärdas om en elev i gymnasie- skolan har fått betyg från en utbildning som omfattar minst 2 500 gymnasiepoäng på ett nationellt program och eleven har uppfyllt de övriga villkor som anges 16 kap. 27 och 28 §§ skollagen och i denna förord- ning.

Gymnasieexamen får inte utfärdas om en elev följer ett reducerat program.

erfarenhet av det yrkesområde som gymnasiearbetet avser.

Gymnasieexamen och gymnasiesärskoleexamen

Gymnasieexamen får inte utfärdas om en elev följer ett reducerat program.

Enligt 19 kap. 28 § skollagen (2010:800) ska det av examens- dokument inom gymnasiesär- skolan framgå att en elev på ett nationellt program inom gym- nasiesärskolan har uppnått exa- mensmålen.

Dokument

Betygskatalog

8 § Beslut om betyg ska doku- menteras i en betygskatalog. Med beslut om betyg avses

1. att sätta betyg efter varje avslutad kurs och på gymnasie- arbete eller efter prövning, både när det gäller den som är elev i gymnasieskolan och när det gäller den som inte är det, och

Dokument

Betygskatalog

8 § Beslut om betyg ska doku- menteras i en betygskatalog. Med beslut om betyg avses

1. att sätta betyg efter varje avslutad kurs och på gymnasie- arbete respektive gymnasiesärs- kolearbetet eller efter prövning, både när det gäller den som är elev i gymnasieskolan och när det gäller den som inte är det, och

118

SOU 2011:8 Författningsförslag

2. att inte sätta betyg enligt

2. att i

gymnasieskolan

inte

kap.

27 §

skollagen

sätta betyg enligt 15 kap. 27 §

(2010:800).

Sådana

beslut

skollagen

(2010:800).

Sådana

markeras i betygskatalogen med

beslut markeras i betygs-

ett horisontellt streck.

katalogen

med

ett

horisontellt

Betygen

ska genast

kunna

streck.

Betygen

ska

genast

kunna

sammanställas för varje

enskild

sammanställas för

varje enskild

elev .

Rektorn

ansvarar

för att

Rektorn

ansvarar

för

att

betygskatalogen förs.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap. utbildning för döva

och hörselskadade

och hörselskadade inom

gymnasieskolan samt

riksrekryterande utbildning

inom gymnasiesärskolan för

elever med utvecklingsstörning

i kombination med ytterligare

funktionsnedsättning

1 a § Örebro kommun får i sin

gymnasiesärskola anordna utbild-

ning för elever från hela landet

1. med

utvecklingsstörning

kombination

med

synskada

ytterligare funktionsnedsättningar

(Rg-sär syn),

2. med

utvecklingsstörning

kombination

med

dövhet

eller

hörselskada (Rg-sär D/H).

Utbildningarna kallas riksrek-

ryterande

utbildning

för

elever

med utvecklingsstörning

kom-

bination med ytterligare funk- tionsnedsättning (Rg-sär).

119

Författningsförslag

SOU 2011:8

2 § Utbildningen för döva och			2 § Utbildningen för döva och
hörselskadade ska så långt det är			hörselskadade inom		gymnasie-
möjligt	integreras	med	skolan ska så långt det är möjligt
motsvarande	utbildning	i	integreras med	motsvarande
gymnasieskolan.			utbildning i gymnasieskolan.
			Utbildningen för		elever med
			utvecklingsstörning	i	kombina-
			tion med ytterligare funktions-
			nedsättning ska så långt det är
			möjligt integreras	med motsva-

rande utbildning i gymnasiesä- rskolan.

4 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om nödvändiga avvikelser från läroplanen, examensmålen, ämnesplanerna och poängplanen för nationella program i gymnasieskolan i bilaga 3 till skollagen (2010:800) för utbildning som avses i detta kapitel.

Interkommunal ersättning

10 § Om Örebro kommun har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen på riksgymnasiet för döva (RGD) eller riksgymnasiet för hörselskadade (RGH), har kommunen rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.

4 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om nödvändiga av- vikelser från läroplanen, exa- mensmålen, ämnesplanerna och poängplanen för nationella pro- gram i gymnasieskolan respek- tive i gymnasiesärskolan i bilaga 3 respektive i bilaga 4 till skol- lagen (2010:800) för utbildning som avses i detta kapitel.

Interkommunal ersättning

10 § Om Örebro kommun har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen på riksgymnasiet för döva (RGD) eller riksgymnasiet för hörsel- skadade (RGH), eller i utbild- ning för elever med utveck- lingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning, har kommunen rätt till ersätt- ning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun.

120

SOU 2011:8

Författningsförslag

Övriga regler om gymnasieskolan

12 § De bestämmelser i denna förordning som gäller för gymnasieskolan i övrigt ska tillämpas även i fråga om utbildning för döva och hörselskadade, om inte något annat särskilt anges.

13 kap. Gymnasiesärskolan

Övriga regler om gymnasieskolan respektive om gymnasiesärskolan

12 § De bestämmelser i denna förordning som gäller för gym- nasieskolan i övrigt ska tilläm- pas även i fråga om utbildning för döva och hörselskadade, om inte något annat särskilt anges.

De bestämmelser i denna för- ordning som gäller för gymnasie- särskolan i övrigt ska tillämpas även i fråga om utbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning, om inte något annat särskilt anges.

Bestämmelser som är gemensamma för gymnasiesärskolan och gymnasieskolan

Bestämmelser i 1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I 1 kap. gäller 1, 2 §, 4 §, 6 § och 8 § både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelsen i 3 § gäller både gymnasiesärskolan och gymna- sieskolan, utom definitionerna av yrkesutgång och yrkesämnen som bara gäller gymnasieskolan.

Bestämmelser i 2 kap. Huvudmän och 3 kap. Lärotider för gymna- sieskolan och gymnasiesärskolan

2 § Bestämmelserna i 2 och 3 kap. gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelser i 4 kap. Utbildningens innehåll och omfattning

121

Författningsförslag

SOU 2011:8

3 § I 4 kap. gäller 1–6 §§, 11–21 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelsen i 7 § gäller både gymnasiesärskolan och gymna- sieskolan, utom punkt 3 i andra stycket som bara gäller gymnasie- skolan.

Bestämmelser i 5 kap. Avvikelser inom de nationella programmen

4 § I kap. 5 gäller 1–5 §§, 9–13 §§, 15–20 §§ och 23–31 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelsen i 14 § gäller både gymnasiesärskolan och gymna- sieskolan, utom tredje stycket som bara gäller gymnasieskolan.

Bestämmelser i 7 kap. Behörighet, urval och förfarandet vid antagning

5 § Av 7 kap. 11 § framgår hur urval till de nationella programmen i gymnasiesärskolan ska göras.

Bestämmelser i 8 kap. Betyg, gymnasieexamen, gymnasiesärskoleexamen och prövning

6 § I 8 kap. gäller 1–2 §§, 4 §, 8-9 §§ och 28 § både gymnasiesär- skolan och gymnasieskolan.

Bestämmelse i 9 kap. Stödåtgärder

7 § I 9 kap. gäller 9 § både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelser i 10 kap. utbildning för döva och hörselskadade inom gymnasieskolan samt riksrekryterande utbildning inom gymnasie- särskolan för elever med utvecklingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning

8 § I 10 kap. gäller 1 a § i gymnasiesärskolan. Bestämmelserna i 2 §, 4 § och 8- 12 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

Bestämmelser i 12 kap. Elever

9 § I 12 kap. gäller 1–5 §§ både gymnasiesärskolan och gymnasie- skolan.

122

SOU 2011:8 Författningsförslag

14 kap. Bidrag till huvudmän för fristående gymnasieskolor och gymnasiesärskolor

10 § Bestämmelserna i 14 kap. gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

15 kap. Övriga bestämmelser

11 § Bestämmelserna i 15 kap. gäller både gymnasiesärskolan och gymnasieskolan.

14 kap. Bidrag till huvudmän för fristående gymnasieskolor och gymnasiesärskolor

Nuvarande lydelse

Grundbelopp

3 § I 16 kap. 53 §, i 17 kap. 32 § och 19 kap. 26 § skollagen (2010:800) anges vilka kost- nadsslag som ska ingå i det grundbelopp som lämnas i bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola eller gymna- siesärskola. (---)

Tilläggsbelopp
7 § Med	tilläggsbelopp enligt
16 kap.	54 §,	17	kap. 34 §	och
19 kap.	27 §		skollagen
(2010:800) avses			ersättning	för
assistenthjälp,		anpassning		av

lokaler eller andra extraordinära stödåtgärder som inte har anknytning till den vanliga undervisningen och ersättning för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning.

Föreslagen lydelse

Grundbelopp

3 § I 16 kap. 53 §, i 17 kap. 32 § och 19 kap. 47 § skollagen (2010:800) anges vilka kost- nadsslag som ska ingå i det grundbelopp som lämnas i bidrag till en enskild huvudman för gymnasieskola eller gymna- siesärskola. (---)

Tilläggsbelopp
7 § Med	tilläggsbelopp enligt
16 kap.	54 §,	17	kap. 34 §	och
19 kap.	48 §		skollagen
(2010:800) avses			ersättning	för
assistenthjälp,		anpassning		av

lokaler eller andra extraordinära stödåtgärder som inte har anknytning till den vanliga undervisningen och ersättning för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning.

123

Författningsförslag

SOU 2011:8

Omfattningen

bidragsbe-

Omfattningen

bidragsbe-

rättigad gymnasieutbildning

rättigad

gymnasieutbildning

respektive

gymnasiesärskoleut-

8 § Bidrag till en enskild huvud-

bildning

8 § Bidrag till en enskild huvud-

man för gymnasieskola enligt 16

man

för

gymnasieskola

eller

kap.

52 § skollagen

(2010:800)

gymnasiesärskola

enligt

kap.

ska lämnas i en omfattning som

52 § respektive 19 kap. 46 § skol-

minst motsvarar

fullständig

lagen (2010:800) ska lämnas i en

gymnasieutbildning

(2 500

omfattning som minst motsva-

gymnasiepoäng).

rar en fullständig gymnasie-

utbildning

(2 500 gymnasiepo-

äng)

respektive

fullständig

gymnasiesärskoleutbildning

elevens

hemkommun

(3 000 gymnasiesärskolepoäng).

Om elevens

hemkommun

fördelar ytterligare resurser i en

kommunal skola för elever som

kommunal

gymnasieskola

för

har rätt till utökat program för

elever som har rätt till utökat

att uppnå grundläggande behö-

program för att uppnå grund-

righet

till

högskoleutbildning

läggande behörighet till hög-

inom

ett

yrkesprogram,

ska

skoleutbildning inom ett yrkes-

bidrag lämnas till den enskilda

program, ska bidrag lämnas till

huvudmannen

också

för

den

enskilda

huvudmannen

kurser

utöver

2 500

gymnasie-

också för de kurser utöver 2 500

poäng som en elev läser för att

gymnasiepoäng

som

elev

uppnå

sådan

behörighet inom

läser för att uppnå sådan

ett yrkesprogram.

behörighet inom ett yrkes-

program.

Riksprislistan

9 § Statens skolverk får meddela

föreskrifter

vilka

belopp

föreskrifter

vilka

belopp

som en kommun eller ett lands-

ting ska betala till en enskild

huvudman

per

elev,

program

huvudman

per

elev,

program

och inriktning, när det gäller det

grundbelopp som avses i 16 kap

55 §

tredje

stycket

(riksprislis-

55 §

tredje stycket

(riks-

tan)

och 19

kap.

26 § tredje

prislistan)

och

kap.

49 §

stycket samt den ersättning som

andra

och

fjärde

styckena

samt

124

SOU 2011:8

Författningsförslag

avses i 17 kap. 35 § andra stycket 2 skollagen (2010:800). (---)

den ersättning som avses i 17 kap. 35 § andra stycket 2 skolla- gen (2010:800). (---)

Denna förordning träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

		Bilaga 1
	Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	Nationella inriktningar på de	Nationella inriktningar på de
	nationella programmen och	nationella programmen i
	programgemensamma ämnen	gymnasieskolan och
	för respektive poäng	programgemensamma ämnen
	(---).	för respektive poäng
	(---).	(---).
		(---).

125

Författningsförslag

SOU 2011:8

Bilaga 2

Nationella inriktningar på de nationella programmen i gymnasiesärskolan och programgemensamma ämnen för respektive poäng

Nationella	Omfattning i		Nationella
program	gymnasiesärskol		inriktningar
	epoäng för de
	programgemensa
	mma ämnena i
	ett program
1. Administra-	Arbetsmiljö	100	Media,
tion, handel och	och säkerhet		information
varuhantering			och
			kommunikation
	Bransch och	200	Service inom
	produkt-		handel
	kunskap
	Försäljning och	200	Transport och
	kundservice		godshantering
2. Estetiska	Arbetsmiljö	100	Barns lärande
verksamheter	och säkerhet		och skapande
	Estetisk	200	Dans och teater
	orientering
	Kulturhistoria	100	Estetik och
			media
			Konst och
			formgivning
			Musik
3. Fastighet,	Arbetsmiljö	100	Fastighet och
anläggning och	och säkerhet		byggnationer
bygg	Byggnader och	200	Fritids- och
	Byggnader och	200	Fritids- och
	anläggningar		idrottsanlägg-
			ningar
	Service och	100	Mark och
126

SOU 2011:8

Författningsförslag

	bemötande		anläggning
			Måleri
4. Fordonsvård	Arbetsmiljö	100	Fordon och
och transport	och säkerhet		mobila
			maskiner
	Fordon och	100	Kaross och lack
	transporter i
	samhället
	Fordonsteknik	100	Transport och
			godshantering
	Service och	100	Verkstads-
	bemötande		teknik
	Verktygs- och	100
	material-
	hantering
5. Hantverk	Arbetsmiljö	100	Industriell
och produktion	och säkerhet		produktion
	Hantverks-	200	Snickeri
	kunskap och
	skapande
	Service och	100	Textil design
	bemötande		Övriga
			Övriga
			hantverk
6. Hotell,	Arbetsmiljö	100	Bageri och
restaurang och	och säkerhet		konditori
bageri	Hygienkunskap	100	Hotellservice
	Hygienkunskap	100	Hotellservice
			och
			marknadsföring
	Livsmedels-	200	Kök och matsal
	kunskap
	Service och	100	Matlagning
	bemötande
7. Hälsa, vård	Arbetsmiljö	100	Barn och unga
och omsorg	och säkerhet		Fritid och hälsa
			Fritid och hälsa
			127

Författningsförslag SOU 2011:8

	Kost och hälsa	200	Mat i omsorgen
	Människan–	200	Äldre
	behov och
	villkor i olika
	åldrar
	Service och	100
	bemötande
8. Samhälle och	Arbetsliv	100	Media,
språk			information
			och
			kommunikation
	Lagar och	200	Natur och
	bestämmelser		samhälle
	Språk och	200	Samhälls-
	kultur		orientering
			Språk
9. Skog, mark	Arbetsmiljö	100	Djur, fiske och
och djur	och säkerhet		vattenvård
	Natur och miljö	200	Mark och
			anläggning
	Naturbruk	200	Skog och
			lantbruk
			Trädgård

128

SOU 2011:8

Författningsförslag

3Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för utvecklingsstörda

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 1 och 9 a §§ samt 3 kap. 6 § ska ha föl- jande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att det i förordningen införs två nya paragrafer, 2 kap. 9 b-c

§§ av följande lydelse.

1 kap. allmänna bestämmelser

Nuvarande lydelse

Programmål

3 § I programmål anges de när- mare målen för grundläggande särvux.

I annan förordning finns bestämmelser om program- målen.

För gymnasial särvux gäller programmålen för gymnasiesär- skolans

nationella program. Från dessa mål får de avvikelser göras som betingas av vuxenutbildningens karaktär.

Föreslagen lydelse

Mål

3 § Programmålen för särskild utbildning för vuxna på grund- läggande nivå finns i annan för- ordning.

Målen för särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå finns i ämnesplanerna.

2 kap. Utbildningen

Nuvarande lydelse

Kurser

1 § Kurser inom grundläggande särvux får delas upp på flera del- kurser. En delkurs får inte

Föreslagen lydelse

Kurser

1 § Kurser inom särskild utbild- ning för vuxna får delas upp på flera delkurser.

129

Författningsförslag

SOU 2011:8

omfatta mindre än 45 timmar.		En	delkurs		inom		särskild
En	kurs inom gymnasial	utbildning för vuxna på grund-
särvux får inte delas upp på del-		läggande nivå ska omfatta minst
kurser.		45 timmar.
		En	delkurs		inom		särskild
		utbildning för vuxna på gymna-
		sial nivå ska motsvara minst 25
		gymnasiesärskolepoäng.
9 a § Gymnasial särvux får före-		9 a §	Särskild		utbildning			för
komma i alla ämnen som får		vuxna på gymnasial nivå får
finnas på ett nationellt program		förekomma som kurser inom alla
inom	gymnasiesärskolan med	ämnen som får finnas på ett
undantag av idrott och hälsa.		nationellt program inom gymna-
		siesärskolan		med		undantag		av
		idrott och hälsa samt specia-
		lidrott. Dessutom får gymnasie-
		särskolearbete förekomma.
		Därutöver får särskild utbild-
		ning för vuxna på gymnasial nivå
		förekomma som kurser med syftet
		att ge vuxna kunskaper och fär-
		digheter på en nivå som motsva-
		rar den som utbildningen ska ge.
		9 b §	I särskild			utbildning		för
		vuxna på gymnasial nivå får
		orienteringskurser inrättas.
		En orienteringskurs ska ha ett
		eller flera av följande syften
		– medverka			till	väl	under-
		byggda beslut om studie- och
		yrkesval,
		– ge	ökade	studietekniska				fär-
		digheter,
		– utgöra en			introduktion			till
		kurser	inom	olika kunskapsom-

råden,

– ge tillfälle till bedömning av en elevs kunskaper i förhållande till mål och kunskapskrav.

130

SOU 2011:8

Författningsförslag

En orienteringskurs får inte överstiga 100 gymnasiesärskole- poäng.

9 c § En kurs inom särskild utbildning för vuxna på gymna- sial nivå ska ha samma antal gymnasiesärskolepoäng som motsvarande kurs i gymnasie- särskolan.

3 kap. Elever

Nuvarande lydelse

Urval mellan behöriga sökande till gymnasial särvux

6 § Om antalet platser är mindre än antalet behöriga sökande till en kurs inom gymnasial särvux skall företräde ges dem som har störst behov av utbildningen.

Vid urvalet skall det särskilt beaktas att sökande

–inte tidigare deltagit i mot- svarande utbildning,

–har behov av utbildningen för pågående eller planerad yrkesverksamhet eller står inför yrkesval.

Föreslagen lydelse

Urval mellan behöriga sökande till särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå

6 § Om antalet platser är mindre än antalet behöriga sökande till en kurs inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå ska företräde ges till den som

1.inte tidigare deltagit i mot- svarande utbildning,

2.önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat enligt en upprättad individuell studie- plan,

3.önskar fullfölja studier som påbörjats inom gymnasiesär- skolan,

4.behöver utbildningen för pågående yrkesverksamhet, eller

5.behöver utbildningen för planerat eller kommande yrkse- val.

Denna förordning träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

131

Författningsförslag

SOU 2011:8

4Förslag om ändring i studiehjälpsförordningen (2000:655)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiehjälpsförordningen (2000:655) att 2 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

2 kap. Studiehjälp

Nuvarande lydelse

Vem som kan få studiehjälp

1 § Studiehjälp får lämnas till studerande vid de läroanstalter och utbildningar som anges i avdelning A i bilagan till denna förordning.

Det finns särskilda bestäm- melser om studier utomlands i 15–17 §§.

Föreslagen lydelse

Vem som kan få studiehjälp

1 § Studiehjälp får lämnas till studerande vid de läroanstalter och utbildningar som anges i avdelning A i bilagan till denna förordning.

Studiehjälp i form av inackorderingstillägg får även lämnas till studerande i gymnasiesärskolan.

Det finns särskilda bestämmelser om studier utomlands i 15–17 §§.

Denna förordning träder i kraft den (datum år) och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den (datum år).

132

1 Inledning

I detta inledande kapitel redovisas översiktligt utredningens uppdrag, utredningens arbete samt till utredningen relaterat lagstiftningsarbete. Slutligen ges vissa läsanvisningar.

1.1Uppdrag

Enligt uppdraget (dir. 2009:84) ska utredningen föreslå en framtida utformning av gymnasiesärskolan. En principiell utgångspunkt ska vara att gymnasiesärskolans utbildningar ska kunna anpassas indivi- duellt inom ramen för de olika studievägarna. Utredningens förslag ska vara anpassat till strukturen för den reformerade gymnasieskola som införs hösten 2011 som en konsekvens av regeringens propo- sitionen Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199). Utredningen ska även utreda vilka konsekvenser förslagen får för vuxenutbildning för personer med utvecklings- störning på gymnasial nivå och föreslå nödvändiga förändringar samt utreda behovet av en mer breddad utbildning för den särskilda utbildningen för vuxna på gymnasial nivå.

Utredningen ska därutöver bl.a. analysera konsekvenserna av ett eventuellt införande av en utökad rätt för gymnasiesärskolans elever att studera i en annan kommun än hemkommunen eller vid mot- svarande utbildning i fristående gymnasiesärskola. Vidare ska utred- ningen analysera konsekvenserna av en utvidgning av målgruppen för den riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildningen för döva och hörselskadade elever i Örebro till att omfatta även elever med utveck- lingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funk- tionsnedsättning.

Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2010:27) ska utredningen dessutom bedöma om nuvarande bestämmelser om urval och antagning i gym- nasiesärskolan behöver ändras. Detta bl.a. mot bakgrund av elevernas inflytande och hur bestämmelserna i övrigt svarar mot den berörda

133

Inledning

SOU 2011:8

elevgruppens behov. Utredningen ska också bedöma om det är möjligt att bestämma bidragsbeloppen för utbildning i fristående gymnasiesärskolor efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till program eller inriktning på motsva- rande sätt som för gymnasieskolan, och om riksprislistan ska ange ersättningsbelopp för varje nationellt program i gymnasiesärskolan.

Utredningens direktiv återfinns i sin helhet i bilaga 1 och 2.

1.2Utredningens arbete

Utredningen har strävat efter att arbeta med stor öppenhet. Min ambition har varit att på detta sätt lyssna och lära, men också att successivt under arbetets gång kommunicera utredningens över- väganden och därigenom pröva olika tankegångar tillsammans med de parter som berörs av utredningens förslag. För att uppnå detta har, utöver den expertgrupp regeringen utsett, knutits flera refe- rensgrupper till utredningen. Därutöver har möten genomförts med olika målgrupper. Diskussionerna i de olika grupperna har varit givande och konstruktiva. Utredningen har vidare gjort ett stort antal studiebesök, genomfört en hearing samt deltagit i externa semi- narier och konferenser. I det följande redovisas ett urval av de akti- viteter utredningen har genomfört eller deltagit i.

Den expertgrupp som regeringen utsett som stöd i arbetet har bestått av representanter för Utbildningsdepartementet och Social- departementet samt Arbetsförmedlingen, Skolverket, Skolinspek- tionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Sveriges kommuner och landsting (SKL). Dessutom har två forskare ingått i gruppen. Expertgruppen har haft åtta möten, varav ett tvådagars- internat. Gruppen har bidragit med stor erfarenhet och överblick samt inte minst kloka synpunkter på förslag till texter.

En referensgrupp med företrädare för olika organisationer har bestått av företrädare för Autism och Aspergerförbundet, Före- ningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB), Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Lärarnas riksför- bund (LR), Lärarförbundet, Riksförbundet Attention, Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO), Sveriges skolledarförbund, och Synskadades riksförbund (SRF). Ytterligare någon eller några organisationer inbjöds att delta, men tackade nej. Gruppen har träffats fem gånger.

134

SOU 2011:8

Inledning

En skola-arbetslivsgrupp har bestått av företrädare för Arbets- förmedlingen och Tillväxtverket samt Almega, Företagarna, Kommunal, Samhall, Svensk Handel, Sveriges kommuner och lands- ting (SKL) och Särskolans och specialskolans yrkesvägledares ideella förening (SYVI). Även till denna grupp inbjöds ytterligare några organisationer och förbund att delta, men tackade nej. Gruppen har mötts tre gånger.

Utredningen har genomfört ett tiotal studiebesök i kommuner och verksamheter. Studiebesöken har i de flesta fall haft gymnasie- särskolan som huvudfokus och skolbesök har oftast ingått. I några fall har skola-arbetslivsfrågorna ägnats särskilt intresse, i andra sär- skild utbildning för vuxna på gymnasial nivå (gymnasial särvux). En fristående gymnasiesärskola har också besökts. I samband med besöken har samtal förts med skolchefer, rektorer samt i många fall lärare och elever, i vissa fall även föräldrar.

Utredningen har vidare genomfört en träff med föräldrar till elever i gymnasiesärskolan.

En träff har också genomförts med en grupp företrädare för gymnasial särvux bestående av representanter för Skolverket och sex kommuner av varierande storlek och typ.

Vidare har utredningen vid ett par tillfällen sammanträffat med Friskolornas riksförbund, för att diskutera konsekvenserna av ut- redningens förslag för fristående skolor.

En grupp med tio forskare inom området har bidragit med sina perspektiv vid två tillfällen. Hälften av dessa har också på utred- ningens uppdrag genomfört studier av det individuella programmet inom gymnasiesärskolan. Forskarna har också bidragit med referenser till andra studier relevanta för utredningen. Utredningen har genom- fört en hearing om förutsättningarna för att i Örebro kommun eta- blera en riksrekryterande gymnasiesärskoleutbildning för elever med utvecklingsstörning i kombination med synskada och ytterligare funktionsnedsättning. Vid hearingen deltog företrädare för Ekeskolan (SPSM), Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstör- ning (FUB), Resurscenter Syn (SPSM), Riksförbundet Ekeskolans Vänner, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), Synskadades Riksförbund (SRF), Utbildningsdepartementet och Örebro kommun. Representanten för Örebro kommun svarade både för kommunens förvaltning och för den riksrekryterande gymnasiesärskolan för elever med utvecklingsstörning i kombination med dövhet eller hörselskada.

135

Inledning

SOU 2011:8

Utredningen har dessutom deltagit i ett stort antal konferenser och externa seminarier och där haft möjlighet att diskutera den fram- tida gymnasiesärskolan med politiskt ansvariga, skolchefer, rektorer och lärare. Det finns anledning att särskilt nämna konferensen Tyck till om framtidens gymnasiesärskola och gymnasiala särvux, anordnad av organisationen Skolledare i särskolan (Sigys). Konferensen arrange- rades i syfte att diskutera utredningens frågeställningar.

I övrigt utgår utredningen på sedvanligt sätt från olika underlag, bl.a. statistik, utredningens enkätundersökningar, andra utredningar, forskning samt ovan nämnda studier genomförda av forskare vid Göteborgs universitet, Högskolan i Halmstad och Malmö högskola.

1.3Pågående lagstiftningsarbete

Styrningen av den svenska skolan är för närvarande föremål för omfattande förändringar som utredningen haft att förhålla sig till. Arbetet med en ny skollag har pågått sedan Skollagskommittén fick sina direktiv (dir. 1999:15) i februari 1999. Kommittén lämnade i december 2002 sitt slutbetänkande Skollag för kvalitet och likvär- dighet (SOU 2002:121). Regeringen lämnade våren 2010 proposi- tionen Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet (prop. 2009/10:165) med förslag till en ny skollag. Riksdagen fattade beslut med anledning av denna i juni 2010 (2009/10:UbU21). Den nya skollagen (2010:800) trädde i kraft den 1 augusti 2010 och ska i huvudsak tillämpas på utbildning och annan verksamhet från och med den 1 juli 2011. Den nya betygsskalan ska dock tillämpas på utbildning som påbörjas först efter den 1 juli 2013. När det gäller vuxenutbildning ska lagen ska tillämpas på utbildning från och med den 1 juli 2012.

Parallellt med skollagsarbetet har särskolan varit föremål för en genomgripande utredning. Direktiv lämnades till den s.k. Carlbeck- kommittén i december 2001 att se över utbildningen för barn, ung- domar och vuxna med utvecklingsstörning. Utredningen lämnade delbetänkandet För den jag är (SOU 2003:35) och slutbetänkandet För oss tillsammans (SOU 2004:98). Den dåvarande regeringen tog ställning till vissa av förslagen i skrivelsen (skr. 2005/06:151) Kvalitet och samverkan – om utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Vissa av förslagen har senare tagits omhand i förslaget till en ny skollag, andra avvaktar vidare ställningstagande,

136

SOU 2011:8 Inledning

t.ex. av föreliggande utredning, och ytterligare andra kommer sannolikt att bero.

Regeringen har dessutom i propositionen 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan lämnat ett förslag till en ny gymnasieskola som sedan har inarbetats i den nya skollagen. Det gäller även ett förslag (U2009/5552/G) som efter remissbe- handling och vidare beredning inom regeringskansliet utmynnat i att dagens individuella program i gymnasieskolan ersätts med fem introduktionsprogram.

Förslagen i betänkandet Brist på brådska – en översyn av aktivi- tetsersättningen (SOU 2008:102) berör villkoren för elever i gym- nasiesärskolan och har även de relevans för utredningens arbete. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utredningen lämnas således i skärningspunkten mellan den gamla skollagen (1985:1100) som fortfarande tillämpas och den nya skol- lagen (2010:800) som har trätt i kraft, men ännu inte tillämpas. Mycket sent har regeringen dessutom fattat beslut om en ny gym- nasieförordning (2010:2039) som i huvudsak ska träda i kraft den 1 februari 2011 och tillämpas på utbildning som påbörjas från och med den 1 juli 2011. Utredningen har försökt att vara så aktuell som möjligt, t.ex. lämnas förslagen till ändrade författningar i rela- tion till de bestämmelser som ska tillämpas från och med den 1 juli 2011. För utbildningen av vuxna med utvecklingsstörning används i detta betänkande den benämning av skolformen som ska tillämpas från och med 1 juli 2012, dvs. särskild utbildning för vuxna, eftersom förslagen i huvudsak avses träda i kraft tidigast vid denna tidpunkt. Samtidigt finns det i många fall ett värde i att också relatera till det som är eller har varit, som en förklaring till dagens förhållanden. I vissa av de noter som lämnas hänvisas därför till både nya och gamla bestämmelser.

1.4Disposition av betänkandet

Detta betänkande innehåller överväganden och förslag som spänner över allt från gymnasiesärskolans syfte, struktur och innehåll till regler om interkommunal ersättning och ekonomiska villkor för elever. Betänkandet har därför disponerats så att varje kapitel med överväganden och förslag (kapitel 4–9) ska kunna läsas för sig, trots att de logiskt bygger på varandra. Frågan om särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå behandlas samlat på ett ställe i kapitel 9.

137

Inledning

SOU 2011:8

Inledningsvis belyses i kapitel 2 den formella bakgrunden och ges de ideologiska utgångspunkterna för utredningens arbete. I kapitel 3 redovisas dagens gymnasiesärskola, dess utveckling över tid samt situationen på arbetsmarknaden för elever som lämnat gymnasie- särskolan. Vidare diskuteras vissa centrala utvecklingsområden för en likvärdig och inkluderande utbildning samt vad ambitionen om en på en gång likvärdig och samtidigt anpassad utbildning innebär. Kapitel 2 och 3 ger utgångspunkter för de överväganden och för- slag som lämnas i de kapitel som följer.

Kapitel 10 behandlar kort frågan om implementering av de före- slagna reformerna samt uppföljning och utvärdering av både refor- merna och av den löpande verksamheten.

Kapitel 11 redogör för konsekvenserna av förslagen.

138

2 Utgångspunkter

I detta kapitel ges en bakgrund till framväxten av dagens utbildning för unga med utvecklingsstörning. Målgruppen för gymnasiesärskolan belyses. Vidare redogörs för värderingar som är centrala utgångspunkter såväl för verksamheten som för utredningens fortsatta överväganden.

2.1Gymnasiesärskolans framväxt

Olika tiders kunskapssyn och ideologier har präglat samhällets be- mötande av barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. I mit- ten av 1800-talet etablerades undervisning av barn med utvecklings- störning. År 1875 inrättades det första landstingsdrivna särskole- internatet. Detta följdes av flera, och fram till år 1915 skaffade sig samtliga landsting egna särskoleinternat eller del i sådana internat. Det anstaltsväsende som byggdes upp inom landstingen kom att prägla särskolan under hela dess första sekel. Synen på personer med utvecklingsstörning skiftade från 1800-talets barmhärtighetstanke till 1900-talets första hälft, då de ”sinnesslöa” ansågs vara en sam- hällsfara och skulle hållas åtskilda från övriga samhället.

1940 års skolutrednings förslag till åtgärder för särskild undervis- ning och omvårdnad av psykiskt efterblivna barn och ungdomar resulterade 1944 i en lag (1944:477) om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa.

Parallellt med 1946 års skolkommission diskuterades, om än lite i skymundan, huvudmannaskapet för särskolan. Diskussionerna för- des inom ramen för 1946 års sinnesslöutredning som redovisade sina förslag 1949, i betänkandet Om sinnesslövården. Där föreslogs en lag om vård och undervisning av sinnesslöa i alla åldrar, såväl för de som ansågs som “bildbara” som de som betraktades som “obild- bara”. Huvudmannaskapet skulle enligt utredningens förslag delas, så att landstingen och de landstingsfria städerna skulle ansvara för vård och undervisning av de “bildbara”, medan ”tyngre vårdfall”

139

Utgångspunkter

SOU 2011:8

och s.k. “obildbara” även i fortsättningen skulle vistas på anstalter med staten som huvudman. Härmed lades grunden för det fortsatta särskiljandet av särskolan, artskild från annan skolverksamhet, där särskolan innebar vård kombinerad med utbildning. En provisorisk undervisningsplan för sinnesslöskolorna fastställdes 1946 av Kungl. Skolöverstyrelsen.

År 1954 antogs en lag (1954:483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Denna innebar en viss förbättring av utbildningen för unga med utvecklingsstörning. Personer med grav utvecklingsstörning återfanns dock fortfarande inte inom utbild- ningssystemet. I lagen fastslogs att det skulle finnas yrkeshem, d.v.s. internat med yrkesutbildning. Utbildningen delades upp i ett stort antal inriktningar vilket krävde samverkan mellan landstingen. I slutet av 1960-talet försökte landstingen etablera egna yrkeshem. Vanliga linjer var mekanik, vaktmästeri och storkök. Praktik blev vik- tigt och yrkesvalslärarna fick en central roll.

1967 års omsorgslag1 trädde i kraft den 1 juli 1968, då 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna upphörde att gälla. Den nya lagen avsåg psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling behövde särskilda omsorger genom det allmänna för sin utbildning eller anpassning i samhället. Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda skedde i särskola. I sam- band därmed skulle eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad som behövdes. Särskolan omfattade förskola, skola för grundundervisning, träningsskola och yrkesskola. Undervisningen hade till syfte att meddela eleverna kunskaper och färdigheter av betydelse för deras situation i och utanför skolan och senare som vuxna. År 1968 gav Skolöverstyrelsen ut en läroplan för särskolan.

Efter hand delades yrkesutbildningen i yrkeshemmen upp i tre nivåer med hänsyn till elevens förutsättningar – yrkesundervisning, yrkesträning och verksamhetsträning. Det gavs även ”särskild under- visning” för gravt funktionshindrade ungdomar som inte kunde följa undervisning i grupp. År 1973 gav Skolöverstyrelsen ut Läro- plan för särskolan (Lsä 73). Denna innehöll en gemensam allmän del samt ett antal supplement. Förutom supplement för grundsär- skolan fanns bl.a. supplement för yrkessärskolan, en föregångare till dagens gymnasiesärskola. De utbildningar som fanns i yrkessär- skolan var alla fyraåriga. Supplement och anvisningar för yrkes- träning respektive verksamhetsträning gavs också ut efterhand.

1 Lagen (1967:940) om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

140

SOU 2011:8

Utgångspunkter

Den 1 juli 1986 ersattes 1967 års omsorgslag med 1985 års lag (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. 1985 års omsorgslag var en rättighetslag. Fram till att lagen trädde i kraft 1986 var särskolan en del av hälso- och sjukvården. Det betydde att den drevs i landstingens regi, vilket också innebar att det innan 1986 var läkare som skrev in elever i särskolan. I och med den nya omsorgslagen skildes skola och omsorg åt. 1985 års skollag (1985:1100) kom därmed att omfatta även särskolan.

En kraftig utbyggnad av omsorgsverksamheter påskyndades vid denna tid dels till följd av ökade kunskaper om utvecklingsstörning och ökade föräldrakrav, dels till följd av att statliga myndigheter utövade tillsyn och uppföljning. När 1985 års omsorgslag trädde i kraft var landstingen huvudman för särskilda omsorger. Lagen öpp- nade dock för ett kommunalt huvudmannaskap. 1988 började också kommunaliseringen av särskolan; åtta år senare var den genomförd i hela landet.

Lsä 73 gällde för yrkessärskolan ända fram till det att den nuva- rande läroplanen2 för de frivilliga skolformerna – gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning, gymnasiesärskolan och vuxenutbild- ning för utvecklingsstörda (Lpf 94) trädde i kraft. Till skillnad från tidigare läroplaner skulle Lpf 94 vara gemensam för samtliga frivil- liga skolformer inom det offentliga skolväsendet med undantag för sfi, på motsvarande sätt som läroplanen3 för det obligatoriska skol- väsendet (Lpo 94) blev gemensam för samtliga obligatoriska skol- former inom det offentliga skolväsendet. För första gången anlades ett inkluderande perspektiv i ett av de centralaste dokument som styr undervisningens utformning i den svenska skolan.

I och med att Lpf 94 trädde i kraft organiserades gymnasie- särskolan liksom gymnasieskolan i nationella, specialutformade och individuella program. Åtta nationella program med av regeringen fastställda programmål etablerades. Elever som saknade förutsätt- ningar att klara utbildningen på de nationella programmen skulle få sin utbildning på det individuella programmets yrkesträning eller verksamhetsträning.

I samband med Skolverkets uppgift att regelbundet granska och revidera alla kursplaner bearbetades också gymnasiesärskolans kurs- planer och fastställdes i sin nuvarande form 2002 (SKOLFS 2002:2). Program och programmål ändrades dock inte utan kvarstår som de beslutades redan 1994–1995.

2Förordning (SKOLFS 1994:2) om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna.

3Förordning (SKOLFS 1994:1) om läroplan för det obligatoriska skolväsendet.

141

Utgångspunkter

SOU 2011:8

I detta sammanhang bör också nämnas lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funk- tionsnedsättningar goda levnadsvillkor. De ska få hjälp i det dagliga livet. De ska också kunna påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra. LSS ger rätt till insatser för särskilt stöd och särskild service som människor kan behöva utöver det som de kan få genom annan lagstiftning. LSS är ett komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger.

Sammanfattningsvis framträder en bild där synen på barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning har varierat över tid. Utveck- lingen har gått från 1800-talets optimistiska och medkännande syn till det tidiga 1900-talets räddhågsna särskiljande för att sedan successivt utvecklas mot en större öppenhet för allas rätt till likvärdig utbild- ning och delaktighet i samhället.

2.2Begreppet utvecklingsstörning

Att på ett absolut sätt definiera vad utvecklingsstörning är låter sig inte göras. Utvecklingsstörning är inte bara en egenskap hos indi- viden utan måste ses i relation till de förutsättningar och krav som finns i omgivningen. Individen kan bli mer eller mindre funktions- hindrad beroende på hur komplicerad en miljö är och det bemö- tande som ges.

I stället för utvecklingsstörning används ibland begrepp som be- gåvningsnedsättning, förståndshandikapp, mental retardation (från engelskans mental retardation), intellektuell funktionsnedsättning eller kognitiv funktionsnedsättning. Utredningen använder i första hand begreppet utvecklingsstörning, vilket är det begrepp som an- vänds i skollagstiftningen.

Människor med utvecklingsstörning har som andra olika talang- er, personlighet, styrkor, svagheter och behov. En utvecklingsstör- ning innebär en långsammare utvecklingstakt under barn- och ung- domsåren och finns sedan med under hela livet. Utvecklingsstör- ning innebär en nedsatt intellektuell förmåga tillsammans med en nedsatt adaptiv förmåga. Den adaptiva förmågan handlar om att kunna anpassa sig till omgivningen och klara sin vardag, t.ex. att sköta ett hem och att hantera pengar. Betydelsen av dessa nedsatta förmågor beror i hög grad på i vilken miljö personen befinner sig.

142

SOU 2011:8

Utgångspunkter

Det finns olika grader av utvecklingsstörning, allt från en myc- ket svår funktionsnedsättning till att individen med visst stöd kan leva ett självständigt liv. För skolan innebär det att den ska kunna bidra till utveckling för såväl elever på tidig utvecklingsnivå som elever med en lindrig utvecklingsstörning. Undervisningen inom gymnasiesärskolan får till följd av detta en mycket stor spännvidd. Det förekommer också att personer med utvecklingsstörning har andra funktionsnedsättningar. Det gäller framför allt personer med grav utvecklingsstörning vilka t.ex. kan ha olika former av rörelse- hinder, cerebral pares, autism, syn- eller hörselnedsättning.

Utvecklingsstörning visar sig på olika sätt hos olika barn. Vissa kan ha svårt att uttrycka sina behov. De kan helt sakna tal eller ha en försenad språk- och talutveckling, vilket ställer krav på omgiv- ningens förmåga att tolka och förstå barnets kommunikation. Ofta behövs kompletterande kommunikationsstöd som tecken eller bilder.

Gemensamt för alla personer med utvecklingsstörning är att man uppfattar och förstår sin omvärld på ett mer konkret sätt än andra. Man har ofta svårigheter att använda och tolka abstrakta symboler som siffror och bokstäver och med att planera, kontrol- lera och värdera det egna handlandet i olika situationer. De flesta personer med utvecklingsstörning behöver stöd under hela sitt liv för att klara sin vardag. Många bor i gruppbostad och har en anpas- sad daglig sysselsättning, andra kan leva ett relativt självständigt liv med arbete och egen bostad. Det stöd som ges behöver omprövas och förändras kontinuerligt för att fungera bra och bidra till per- sonens utveckling.

För vissa barn identifieras utvecklingsstörningen tidigt. För andra barn upptäcks svårigheterna senare då skolgången redan har påbör- jats i grundskolan. De stödinsatser som sätts in utifrån åtgärdspro- grammet kan då visa sig inte vara tillräckliga och frågan kan aktuali- seras om eleven har rätt till särskola. För att ställa diagnosen utveck- lingsstörning ska i så fall en utredning genomföras.

Den utredning som i dag enligt Skolverkets allmänna råd4 om mottagandet i den obligatoriska särskolan ska ligga till grund för beslut om mottagande i obligatoriska särskolan bör bestå av såväl en pedagogisk, en psykologisk, en medicinsk som en social bedöm- ning. Enligt den nya skollagen (2010:800) ska utredningen omfatta

4 Allmänna råd (SKOLFS 2001:23) om rutiner för utredning och beslut om mottagande i den obligatoriska särskolan.

143

Utgångspunkter

SOU 2011:8

dessa fyra bedömningar5; det gäller även när utredning behövs inför gymnasiesärskolan. Den nya skollagen skärper således kraven på utredning. Det är viktigt att dessa utredningar är kompletta och av hög kvalitet eftersom ett beslut om att ett barn eller en ungdom ska bli mottagen i särskolan får livslånga konsekvenser. Det går t.ex. inte att söka sig vidare till högre utbildning från gymnasiesärskolan. Den slutliga bedömningen ska baseras på den samlade bilden av elevens behov. Bedömningen kräver erfarenhet och kompetens.

Utredningarna som görs vid en särskild tidpunkt i livet kan ha gett en bild av elevens skolsvårigheter som senare visar sig inte stämma. Som tidigare nämnts är utvecklingsstörning inte en egen- skap hos individen utan måste ses i relation till vilka förutsättningar och krav som finns i omgivningen. Det innebär att man kan bli mer eller mindre funktionshindrad beroende på hur komplicerad en miljö är och vilket bemötande man får. Det förekommer också att motta- gandet i särskolan skett på felaktig grund. Om minsta tveksamhet råder är det av stor vikt att det under skoltiden görs en regelbunden omprövning av om eleven tillhör särskolans målgrupp eller inte. Längre fram i utredningen lämnas förslag till hur detta ska regleras i skollagen.

2.3Särskolans målgrupp förtydligas

Regleringen av särskolans målgrupp har sedan länge varit otydlig. Enligt den skollag (1985:1100) som tillämpas för närvarande finns särskolan för barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasieskolan därför att de är utvecklingsstörda6. Av lagen fram- går att det som sägs om utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjuk- dom, samt personer med autism eller autismliknande tillstånd7. Kommunerna har tolkat dessa bestämmelser olika. Vissa har utgått från att det alltid måste finnas ett betydande och bestående begåv- ningsmässigt funktionshinder för att särskola ska komma ifråga, andra att samtliga elever med autism eller autismliknande tillstånd tillhör målgruppen. Detta förhållande har tidigare uppmärksam- mats av bl.a. Carlbeckkommittén.

57 kap. 5 § och 18 kap. 8 § andra stycket skollagen (2010:800).

61 kap. 5 § skollagen (1985:1100).

71 kap. 16 § skollagen (1985:1100).

144

SOU 2011:8

Utgångspunkter

I den nya skollagen (2010:800) som i huvudsak ska tillämpas från och med 1 juli 2011 har begreppet utvecklingsstörda ersatts med elever respektive vuxna med utvecklingsstörning. Vid tillämp- ningen av lagen ska dessutom personer med autism eller autism- liknande tillstånd jämställas med personer med utvecklingsstörning endast om de också har en utvecklingsstörning eller har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjuk- dom8. Denna ändring gör målgruppen tydligare än den är med nu- varande bestämmelser.

2.4Grundläggande värderingar

Allt reformarbete på skolans område utgår från de grundläggande värderingar som ges uttryck för i skollagen och läroplanerna samt de olika nationella och internationella deklarationer och överens- kommelser som Sverige står bakom eller har anslutit sig till.

Internationella deklarationer och överenskommelser

Det finns ett flertal internationella deklarationer och överenskom- melser som har betydelse för utbildningen av barn och vuxna och som Sverige har anslutit sig till. Här redovisas dessa i korthet. För en mer utförlig redovisning hänvisas till den ursprungliga källan eller, med undantag för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, till Carlbeckkommitténs delbetänkande (SOU 2003:35).

En konvention är bindande för de länder som har ratificerat den, medan en deklaration är uttryck för mötesdeltagarnas uppfattning eller politiska ambition.

•FN:s barnkonvention9 antogs 1989 och trädde ikraft året därpå. En av de bärande principerna i konventionen är barnets bästa. I en artikel om icke-diskriminering stadgas bl.a. att barn utan åtskillnad av något slag, ska tillförsäkras de rättigheter som anges i konventionen oavsett barnets, föräldrars eller vårdnadshavares handikapp. Konventionen slår fast alla barns rätt till utbildning.

829 kap. 8 § andra stycket skollagen (2010:800).

9Konvention om barnets rättigheter; Sveriges internationella överenskommelser SÖ 1990:20 (Utrikesdepartementet).

145

Utgångspunkter

SOU 2011:8

•FN:s standardregler10 antogs 1993. Dessa syftar till att tillför- säkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jäm- likhet. Standardreglerna betonar bl.a. att utbildning för barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen. Specialundervisning får förekomma, men endast undantagsvis och i så fall med målet att förbereda de studerande för undervisning i det ordinarie skolsystemet. Stan- dardreglerna anger endast ett undantag från denna princip. Döva och dövblindas speciella behov av kommunikation tillgodoses enligt standardreglerna bättre i specialskolor eller specialklasser eller i speciella enheter i vanliga skolor. Standardreglerna är inte juridiskt bindande, men är avsedda att vara normgivande.

•Salamancadeklarationen11 om principer, inriktning och praxis vid undervisningen av elever i behov av särskilt stöd antogs av den internationella konferensen om specialundervisning som 1994 anordnades av UNESCO i samarbete med den spanska rege- ringen i Salamanca. Deklarationen slår fast att med undantag för döva och dövblinda bör barn i behov av särskilt stöd undervisas inom det ordinarie utbildningsväsendet, i den skola de skulle gått i om de inte haft ett funktionshinder samt i ordinarie klass. Enligt deklarationen är detta det effektivaste sättet att bekämpa diskriminerande attityder, att skapa en välkomnande närmiljö, att bygga ett integrerat samhälle och att åstadkomma skolunder- visning för alla.

•Dakaröverenskommelsen12 från UNESCO:s världskonferens Utbildning för alla som genomfördes 2000 innehåller överens- kommelser om att medlemsländerna ska arbeta för att uppnå sex övergripande mål, bl.a. att alla barn senast 2015 ska ha tillgång till och fullfölja en kostnadsfri primärskoleutbildning av god kvalitet, att tillgodose ungdomars och vuxnas lärbehov samt att på alla sätt förbättra och säkerställa kvaliteten på utbildningen, särskilt när det gäller läs- och skrivkunnighet, räknefärdigheter och viktiga livsfärdigheter.

•FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions- nedsättning13 som antogs 2006 och trädde i kraft för Sverige i

10Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jäm- likhet; Socialdepartementet.

11Svenska Unescorådets skriftserie nr 4, 1996.

12Svenska Unescorådets skriftserie nr 3, 2001.

13Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning; Sveriges internationella överenskommelser SÖ 2008:26 (Utrikesdepartementet).

146

SOU 2011:8

Utgångspunkter

januari 2009 innehåller en artikel om utbildning. Konventions- staterna erkänner rätten till utbildning för personer med funk- tionsnedsättning, förverkligad utan diskriminering och på lika villkor. För att förverkliga detta ska staterna bl.a. säkerställa ändamålsenliga individanpassade stödåtgärder i miljöer som erbju- der största möjliga kunskapsrelaterade och sociala utveckling som är förenlig med målet om fullständig inkludering.

Skollagens portalparagrafer

I den nya skollag (2010:800) som i huvudsak ska tillämpas från och med 1 juli 2011 finns övergripande mål gemensamma för alla skol- former14. Utbildningen inom skolväsendet ska syfta till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och färdigheter. Utbildningen ska förmedla och förankra grundläggande demokra- tiska värderingar och kunskaper om de mänskliga rättigheter som det svenska samhället vilar på. Den ska också ta hänsyn till barns och elevers olika behov och ge stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbild- ningen. Utbildningen ska vidare utformas i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värde- ringar som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Alla ska ha lika tillgång till utbildning, om inte annat följer av särskilda bestämmelser. Utbildningen ska dessutom vara likvärdig inom varje skolform varhelst den anordnas i landet.

Dessutom ingår en hänvisning15 till diskrimineringslagens (2008:567) bestämmelser som har till ändamål att motverka diskri- minering och på annat sätt främja lika rättigheter och möjligheter inom utbildningsområdet oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfatt- ning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Den nya skollagens inledande bestämmelser innebär en tydligare anknytning till flera av de internationella konventioner som Sverige anslutit sig till än tidigare skollag (1985:1100). De innebär också att formuleringar om mänskliga rättigheter och grundläggande demo- kratiska värderingar har lyfts från läroplanerna till skollagen.

141 kap. 1–11 §§ skollagen (2010:800).

151 kap. 8 § andra stycket skollagen (2010:800).

147

Utgångspunkter

SOU 2011:8

Begreppen bärare av de handikappolitiska målen

Över tid ändras de begrepp som används inom det handikappolitiska området. Detta framgår inte minst av den historiska genomgången och genomgången av de olika deklarationerna och överenskommel- serna ovan. Att begreppen ändrats över tid kan ses som ett led i en successiv strävan att tydliggöra de handikappolitiska målen.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att normera och rekom- mendera termer inom områdena hälso- och sjukvård samt socialtjänst. I sin termbank16 rekommenderar myndigheten sedan 2007 att begrep- pet funktionsnedsättning ska användas för att beskriva en nedsätt- ning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funk- tionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur. Begreppet funktionshinder rekommenderas för att beskriva den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Exempel på sådana begränsningar är svå- righeter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning och i demokratiska processer. Det handlar framför allt om bristande tillgänglighet.

Denna nomenklatur överensstämmer med den i FN:s konven- tion från 2006, däremot inte alltid i de tidigare dokumenten där funktionshinder används i en betydelse som motsvarar dagens funk- tionsnedsättning och handikapp i en betydelse som motsvarar dagens funktionshinder. Socialstyrelsen avråder helt från att i dag använda begreppet handikapp.

Över tid har vidare begrepp som funktionshindrade barn, unga och vuxna bytts mot barn, unga och vuxna med funktionshinder. Detta för att förskjuta fokus från att det är hos den enskilda insatser ska sättas in till att det är i omgivningen. I den nya skollagen (2010:800) följs detta upp genom att begreppet utvecklingsstörda i den gamla skollagen (1985:1100) har ersatts med elever respektive vuxna med utvecklingsstörning.

I äldre texter skrivs det ofta om integrering. Även det begreppet har successivt utmönstrats till förmån för begreppet inkludering. Detta för att begreppet integrering ofta associeras med att det är individen som ska anpassas till en given miljö, medan inkludering tydliggör att det är miljön som ska samspela med individen.

16 Socialstyrelsens webbplats.

148

SOU 2011:8

Utgångspunkter

Utredningen använder så långt möjligt aktuella begrepp. När det refereras till äldre texter används begreppen i vissa fall som de står i den ursprungliga texten.

2.5Regeringens nationella handlingsplan för handikappolitiken

Genom beslut om propositionen (prop. 1999/2000:79) Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken fast- ställde regeringen en nationell handlingsplan för åren 2000–2010. Handlingsplanen ska ses som ett led i arbetet med att uppfylla målen i FN:s standardregler. I handlingsplanen fastställdes mål som bl.a. inriktades mot ökad tillgänglighet och förbättrat bemötande inom alla samhällssektorer. Bl.a. uttalades att elever med funktionshinder bör ha möjlighet att gå i en skola i närheten av hemmet samt att förutsättningarna för vuxna med funktionshinder bör stärkas.

Handikapplanen har följts upp i flera skrivelser från regeringen. Som en konsekvens av de båda första (skr. 2002/03:25 och skr. 2005/06:110) har betoningen i handikappolitiken förskjutits något och kommit att inriktas mot att identifiera och undanröja hinder samt förebygga och bekämpa diskriminering. Det betonas också att handikapperspektivet innebär att sträva efter generella lösningar som fungerar för alla, där särskilda lösningar ses som ett komple- ment. Målet är att personer med funktionsnedsättning ska få samma rättigheter och möjligheter som andra medborgare.

I den tredje och sista uppföljningen av den nationella handlings- planen (skr. 2009/10:166) fastslår regeringen att de övergripande målen ligger fast. Politiken ska skapa en samhällsgemenskap med mångfald som grund, ett samhälle som utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhälls- livet. Regeringen konstaterar också att det återstår arbete innan personer med funktionsnedsättning kan ta del av samhällets alla delar på jämlika villkor. Regeringen avser att utforma en strategi som sträcker sig fem år framåt och utgår från de övergripande handikapp- politiska målen om en samhällsgemenskap med mångfald som grund.

Regeringen fastslår vidare att en god utbildning är mycket viktig för den enskilde personens framtid, för dennes deltagande i samhälls- livet och på arbetsmarknaden. Höga förväntningar på alla barn, elever och vuxenstuderande är en viktig framgångsfaktor för goda utbild-

149

Utgångspunkter

SOU 2011:8

ningsresultat. Det är undervisningens kvalitet som ska vara avgörande för resultaten, inte personens eventuella funktionsnedsättning.

Regeringen konstaterar dessutom att lärarnas kompetens är den enskilt viktigaste faktorn för pedagogiska resultat i förskola, skola och vuxenutbildning. Forskningsresultat, utvärdering och uppföljning är också viktiga instrument för att utveckla undervisningen. Kompe- tens behöver också finnas på olika nivåer inom utbildningsväsen- det, t.ex. hos rektorer och skolhuvudmän. För utbildningspolitiken formuleras följande inriktningsmål:

Varje barn, elev och vuxenstuderande ska ges förutsättningar att utveckla sina kunskaper så långt som möjligt.

Med utgångspunkt i de förtydligade bestämmelserna i PBL17 och skollagen ska tillgängligheten samt uppföljningen av tillgängligheten för elever med funktionsnedsättning i förskola och samtliga skolformer för- bättras.

Kunskaperna om funktionsnedsättningar och hur undervisningen kan utformas efter varje barns, elevs eller vuxenstuderandes behov ska förbättras.

För arbetsmarknadspolitiken formuleras följande inriktningsmål:

Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning som med- för nedsatt arbetsförmåga ska öka.

Matchningen mellan arbetssökande personer med funktionsned- sättning som medför nedsatt arbetsförmåga och lediga arbeten ska vara effektiv.

En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken (2011– 2016) kommer att beslutas i början av 2011.

17 Plan och bygglagen (2010:900).

150

3 Dagens gymnasiesärskola

I detta kapitel ges en sammanfattande bild av dagens gymnasiesärskola med avseende på elevutveckling över tid och gymnasiesärskolans program- struktur samt hur arbetsmarknaden för elever från gymnasiesärskolan har utvecklats över tid. Vidare diskuteras viktiga förutsättningar för en lik- värdig och inkluderande utbildning samt betydelsen för utredningen av att gymnasiesärskolan å ena sidan ska harmonisera med gymnasieskolan, å andra sidan vara anpassad till elevernas utvecklingsstörning.

Dagens gymnasiesärskola ska ge elever med utvecklingsstörning en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar och ska, så långt det är möjligt, motsvara den som ges i gymnasieskolan1. Av läroplanen2 (Lpf 94) framgår att gymnasiesärskolan ska förbereda för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid. Ungdomar har efter att skolplikten upphört rätt att tas emot i gymnasiesärskolan, om styrelsen för särskolan i hemkommunen bedömer att de inte kan gå i gymnasieskolan därför att de har en utvecklingsstörning. Varje kommun är skyldig att erbjuda ungdomar med utvecklingsstörning utbildning under fyra år i gymnasiesärskolan.

Gymnasiesärskolan tar emot elever som har gått i den obligato- riska särskolan och elever som fått sin tidigare utbildning i grund- skolan. För att tas emot i gymnasiesärskolan krävs att eleven tillhör särskolans målgrupp. Om styrelsen för särskolan i hemkommunen bedömer att en elev som fått sin utbildning i den obligatoriska sär- skolan inte ska tas emot i gymnasiesärskolan för att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan ansvarar hemkommunen för att utbild- ning erbjuds på ett individuellt program i gymnasieskolan.

118 kap. 2 § skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 6 kap. 1 § skollagen (1985:1100).

2Förordning (SKOLFS 1994:2) om 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna.

151

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

3.1Kraftig elevökning i gymnasiesärskolan

Antalet elever i gymnasiesärskolan har i stort sett fördubblats sedan millennieskiftet. Jämför man med början av 1990-talet är ökningen än större. Eftersom det totala antalet elever på gymnasienivå varierar över tid är det dock mer intressant att jämföra hur elevutvecklingen ser ut som andel av en årskull. Under 1990-talet ökade andelen elever i gymnasiesärskolan/motsvarande från ca 0,9 procent av en årskull läsåret 1992/93 till ca 1,2 procent läsåret 1999/00. Under 2000-talet har ökningen fortsatt, till 1,8 procent av en årskull läsåret 2009/10.

Elevökningen i gymnasiesärskolan är betydligt större än för den obligatoriska särskolan där andelen elever har ökat från 0,9 procent läsåret 1992/93 till 1,4 procent läsåret 2009/10. Utvecklingen fram- går av diagram 3.1, där det också framgår att andelen elever i den obligatoriska särskolan minskat något under senare år. En liknande utveckling kan således med några års fördröjning förväntas för gym- nasiesärskolan. Det sista året finns en sådan tendens då ökningstakten i gymnasiesärskolan har avtagit, från 7,5 procent mellan 2007/08 och 2008/09 till ca 1,0 procent mellan 2008/09 och 2009/10.

Den höga andelen elever i gymnasiesärskolan etableras redan under de senare åren i den obligatoriska särskolan. Exempelvis var läsåret 2009/10 andelen elever i den obligatoriska särskolan 0,8 procent i årskurs 1 och 1,8 procent i årskurs 9. Det är således inte inför gym- nasiesärskolan beslutet att övergå till särskolan fattas utan under främst den senare delen av den obligatoriska skolan.

Variationen mellan kommunerna är stor dels vad gäller hur stor andel av de folkbokförda ungdomarna som är inskrivna i den egna kommunens eller annan huvudmans gymnasiesärskola, dels vad gäl- ler hur denna andel utvecklats över tid. Läsåret 2009/10 varierade andelen inskrivna i gymnasiesärskolan i olika kommuner från i stort sett noll till mångdubbelt den för riket genomsnittliga andelen3. Bland de som har riktigt höga andelar återfinns främst små kom- muner. Stora och medelstora kommuner samt förortskommuner är överrepresenterade bland de som har en jämförelsevis låg andel. När det gäller utvecklingen över tid har vissa kommuner legat på i stort sett samma ofta låga nivå från läsåret 1997/98 till 2009/10 medan andra under samma period har flerdubblat andelen.

3 Uppgifterna har beräknats med utgångspunkt i statistik från Skolverket över folkbokförda elever i gymnasieskolan respektive gymnasiesärskolan i landets samtliga kommuner.

152

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

Diagram 3.1 Andelen elever av en årskull i gymnasiesärskolan respektive i den obligatoriska särskolan 1992/93–2009/10

	2
	1,8
	1,6
i procent	1,4
	1,2
	1
Andel	0,8
Andel	0,6
	0,4
	0,2
	0
		93	94/95		97		99	00/01	02/03		05	/07	08/09
	2/			6/		8/				4/		06
	9			9		9				0		06
									Läsår

		Andel elever i gy-sär				Andel elever i obl. särskolan
		Andel elever i gy-sär				Andel elever i obl. särskolan

Anmärkning: För gymnasiesärskolan är andelen beräknad utifrån ett genomsnitt för antalet elever i gymnasieskolan per år och ett genomsnitt för antalet elever i gymnasiesärskolan per år. Detta för att justera för att gymnasieskolan är treårig och gymnasiesärskolan är fyraårig. För obligatoriska särskolan är andelen beräknad utifrån samtliga elever i grundskolan och den obligatoriska särskolan. Att vissa elever går ett tionde år i grundsärskolan påverkar resultatet endast marginellt. Hänsyn har därför inte tagits till detta.

Källa: Bearbetade uppgifter från Skolverkets statistik.

Variationen mellan kommunerna grundläggs i en motsvarande vari- ation redan för den obligatoriska särskolan. Av en rapport4 från Skolverket framgår att elevökningen i den obligatoriska särskolan var drygt 50 procent mellan läsåren 1995/96 och 2005/06. Närmare 70 procent av kommunerna hade dock en större ökning än så, nästan hälften hade en ökning som innebar minst en fördubbling av andelen. Även här var den procentuella ökningen som störst i små kommuner.

Det finns inte en enskild förklaring till varför ökningen av andelen elever av en årskull i gymnasiesärskolan har varit så stor sedan bör-

4 Kommunernas särskola – elevökning och variation i andel elever mottagna i särskolan, Skolverket (2006; best nr 06:974).

153

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

jan på 1990-talet. I stor utsträckning har ökningen sitt ursprung i den ökning som skett redan inom den obligatoriska särskolan. Där- för blir resonemangen mer generella. Orsakerna har tidigare belysts av Skolverket i ovan nämnda rapport och i Carlbeckkommitténs delbetänkande (SOU 2003:35), vars framställning i sin tur byggde på olika forskares resultat5. Resonemanget här utgår i huvudsak från samma källor och från utredningens iakttagelser.

En bidragande förklaring till ökningen kan vara att ju äldre ele- verna blir desto svårare får de att hänga med i undervisningen. Det sker redan i grundskolan, där undervisningen blir mer abstrakt och teoretisk ju högre upp i årskurserna eleven kommer. Det nuvarande mål- och betygssystemet gör det tydligt när en elev får svårt att hänga med. Elever som tidigare gick genom skolan med 1:or eller 2:or på den femgradiga betygsskala som tillämpades fram till mitten av 1990-talet når med dagens system inte målen för betyget God- känt. Att betygsstatistik används i konkurrensen mellan skolor inne- bär dessutom att grundskolan och gymnasieskolan saknar incitament att sträva efter att behålla elever som kan bli mottagna i särskolan.

Skolverket har dessutom vid flera tillfällen pekat på att den för- ändrade synen på kunskap och kunskapsförmedling ställer andra krav på eleverna än klassisk katederundervisning, och att detta kan leda till att elever med lindrig utvecklingsstörning, som grundskolan tidigare klarade att möta på deras nivå, nu har fått det svårare. Under- visningen har således inte individualiserats utifrån olika elevers behov i samband med mer processinriktade, självstuderande och egenplane- rande arbetssätt. En annan förklaring till att elever med utvecklings- störning går över till särskolan kan enligt utredningens iakttagelser vara att deras sociala situation i grundskolan försämras med stigande ålder. Det blir svårare för dem att hitta sammanhang och gemenskap med klasskamraterna i de senare åren i grundskolan än i de tidigare.

Den generella ökningen av andelen elever i särskolan kan även ha andra orsaker. En sådan kan ha att göra med att ansvaret för sär- skolan överfördes från landstingen till kommunerna, en förändring som var fullt genomförd 1996. Den erfarenhet och kunskap som behövs för att fatta beslut om mottagande i särskolan fanns knappast i alla kommuner när kommunaliseringen skedde. I ovan nämnda rapport från 2006 konstaterar Skolverket dessutom att den tidigare ordningen där mottagande i särskolan innebar byte mellan huvud- män med skilda ekonomier och kulturer kunde vara en förklaring

5 Skolverket (2000, 2001, 2002); Blom (1999), Tideman (1998).

154

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

till att elevantalet i särskolan tidigare hölls nere. Skolverket hän- visar också till att den ekonomiska situationen under 1990-talet gjorde att skolan generellt inte fick de resurser som krävdes när elevkullarna växte. Magnus Tideman framhåller i sin avhandling6 kom- munernas ekonomiska nedskärningar som den främsta anledningen till elevökningen i särskolan. Grundskolans minskade resurser gjorde att barn med lindrigare utvecklingsstörning inte längre klarade sig i den ordinarie skolan. Bristerna i skolmiljön omdefinierades enligt Tideman till problem hos individen.

En annan orsak kan vara att det har blivit vanligare att utreda och diagnostisera elever. Utredningarna kan ge saklig grund för att placera eleven i särskolan, trots att de förr skulle ha gått i grund- skolan eller i gymnasieskolan. En grupp för vilka diagnostiseringen har ökat och där detta lett till ett ökat mottagande i särskolan gäller elever med diagnoser inom autismspektrat. Med den nya skollagens precisering av målgruppen för särskolan kommer dessa att tas emot i särskolan endast om de också har en utvecklingsstörning.

Det finns vidare en osäkerhet om vad den ökande andelen elever med utländsk bakgrund betyder för utvecklingen inom särskolan. Det är svårt att utreda nyanlända elever, vilket ställer särskilda krav på kompetensen hos de som svarar för utredningen. De tester som används är ofta kulturellt betingade och eleven kan ha svårt med språket. Att vissa nyanlända elever inte har gått i skola överhuvud- taget kan också ha betydelse.

Att variationen är så stor mellan kommunerna vad gäller andelen ungdomar i gymnasiesärskolan är sannolikt inget nytt. Det är dock allvarligt att vissa kommuner har så höga andelar. Variationen under- stryker betydelsen av kompetenta utredningar av målgruppstill- hörigheten. Stora och medelstora kommuner samt förortskommuner har troligen mer kompletta utredningsresurser än andra kommuner, vilket kan vara en förklaring till att de i många fall har en lägre andel av sina ungdomar i gymnasiesärskolan. Situationen för de små kommunerna verkar generellt sett mer bekymmersam. Det bör dock beaktas att i riktigt små kommuner kan en enskild familj med flera barn med utvecklingsstörning slå igenom i en hög andel för hela kommunen. Vid genomgång av statistiken visar det sig också att kommuner i samma geografiska område i vissa fall tenderar att ligga nära varandra i nivå. Bakom detta kan bl.a. dölja sig olika syn- sätt hos de landsting som kommunerna samverkar med i samband

6 Normalisering och kategorisering, Magnus Tideman (2000).

155

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

med utredningarna. Det indikerar också att individuella bedömningar kan få genomslag i statistiken.

Det är ett problem att andelen elever i särskolan ökar om det beror på att grundskolan och gymnasieskolan inte klarar att möta elever med olika behov och förutsättningar. Gymnasieskolan måste ha beredskap att möta elever med behov liknande dem som eleverna i gymnasiesärskolan har, dvs. elever i gränszonen mellan skolfor- merna. Gränsen är inte absolut, dels för att det finns elever med svag begåvning som inte bedöms tillhöra målgruppen men ändå har stora svårigheter i skolan, dels för att vissa elever väljer att inte gå i gymnasiesärskolan trots att de tillhör målgruppen.

Det är dessutom angeläget att elever inte skrivs in i särskolan till följd av brister i samband med utredningarna. Det är därför oro- ande när det visar sig att beslutsunderlag är ofullständiga och inte innehåller samtliga de olika bedömningar som bör ligga till grund för att ta emot en elev i särskolan, dvs. en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning (se vidare avsnitt 5.1 om Skolin- spektionens granskning).

Av den nya skollagen framgår att det ska finnas elevhälsa som omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpeda- gogiska insatser7. Elevhälsan ska främst vara förebyggande och häl- sofrämjande. Elevernas utveckling mot utbildningens mål ska stöd- jas. Det framgår också att det för dessa insatser ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Jämfört med dagens bestämmelser om skolhälsovård där endast tillgången till skol- läkare och skolsköterska är reglerad ger detta en bredd som ökar skolans kompetens när det gäller bedömningen av elevernas förut- sättningar. Att bedöma om en elev tillhör målgruppen för särskolan kräver emellertid särskild erfarenhet. Skolans elevhälsa kan därför behöva kompletteras med kompetens utanför den egna organisa- tionen för att bedömningen ska bli välgrundad och rättssäker.

3.2Programstrukturen i dagens gymnasiesärskola

I gymnasiesärskolan anordnas nationella, specialutformade och indi- viduella program, vilka alla är fyraåriga. Det finns åtta nationella program. Varje kommun ska i dag erbjuda de elever som bedömts kunna gå på ett nationellt program ett urval av olika program.

7 2 kap. 25 § skollagen (2010:800); jfr. 14 kap 2 § tredje stycket skollagen (1985:1100).

156

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

Detta kan ske i den egna gymnasiesärskolan eller i samverkan med andra kommuner.

3.2.1Bakgrund till dagens programstruktur

Dagens programstruktur är en konsekvens av de beslut som fatta- des till följd av regeringens proposition 1992/93:250 om ny läro- plan och nya betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasie- särskolan och särvux. Riksdagen ställde sig bakom regeringens för- slag som innebar att den dåvarande yrkesutbildningen för elever med utvecklingsstörning skulle ersättas med yrkesförberedande nationella program i gymnasiesärskolan. Enligt de då gällande läro- planen för särskolan (Lsä 73) bestod den tidigare yrkesutbildningen för elever med utvecklingsstörning av distributions- och kontors- linje, inkl. en gren för lagerutbildning, grafisk linje, konsumtionslinje, lokalvårdsteknisk linje, träteknisk linje, verkstadsteknisk linje. Där- utöver inrättades med tiden yrkesträning och verksamhetsträning för elever som på grund av sin utvecklingsstörning inte kunde klara utbildningen på yrkeslinjerna.

Programmen i den nya gymnasiesärskolan borde enligt regeringens proposition 1992/93:250 ansluta till programmen i den nya gymnasie- skolan genom en anpassning av gymnasieskolans program eller delar av program som bedömdes vara lämpliga att erbjuda gym- nasiesärskolans målgrupp. Genom riksdagens beslut bemyndigades regeringen att föreskriva vilka nationella program som skulle finnas i gymnasiesärskolan. Det blev också regeringens uppgift att fast- ställa programmål för de nationella program som skulle finnas i gymnasiesärskolan.

En elev som önskade en mer individuellt utformad yrkesutbild- ning skulle enligt regeringen kunna gå i ett specialutformat program, sammansatt av kurser ur gymnasiesärskolans yrkesförberedande nationella program. Huvudmannen skulle också kunna sätta samman specialutformade program för att erbjuda grupper av elever.

Utbildningen inom nationella och specialutformade program skulle omfatta kurser i kärnämnen och kurser i karaktärsämnen. Dessutom skulle det finnas utrymme för dels elevens individuella val, dels lokal profilering.

Ungdomar som inte kunde eller inte ville delta i nationella eller specialutformade program skulle enligt regeringen erbjudas utbild- ning på individuella program.

157

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

3.2.2Dagens programstruktur

Dagens gymnasiesärskola består av åtta nationella program8:

•Estetiska programmet

•Fordonsprogrammet

•Handels- och administrationsprogrammet

•Hantverksprogrammet

•Hotell- och restaurangprogrammet

•Industriprogrammet

•Medieprogrammet

•Naturbruksprogrammet

Samtliga åtta program har sin motsvarighet i gymnasieskolan, som även erbjuder barn- och fritidsprogrammet, byggprogrammet, elpro- grammet, energiprogrammet, livsmedelsprogrammet, naturveten- skapsprogrammet, omvårdnadsprogrammet, samhällsvetenskaps- programmet och teknikprogrammet. Skolverket fick 1993 regeringens uppdrag att föreslå vilka program i gymnasieskolan som skulle anpassas till gymnasiesärskolan. Skolverket lämnade under 1994 och 1995 förslag till programmål för dagens åtta program9. I den senare rapporten konstaterade Skolverket att man funnit att endast ytter- ligare två hela program var möjliga att anpassa till gymnasiesär- skolan förutom de sex program man tidigare föreslagit. Några överväganden bakom detta ställningstagande redovisades inte. Där- emot aviserades att enstaka kurser från ytterligare några program i gymnasieskolan skulle anpassas för gymnasiesärskolan. Regeringen beslutade i enlighet med Skolverkets förslag.

Ett specialutformat program ska i fråga om utbildningens nivå motsvara ett nationellt program och bestå av delar av nationella program10. De specialutformade programmen skiljer sig från kom- mun till kommun.

Ett individuellt program kan syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt eller specialutformat program, ge eleven

819 kap. 2 § skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas bilaga 1 till förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

9Skolverket dnr 94:1445.

105 kap. 8 § förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan. Fr.o.m. 1 juli 2011 tillämpas 19 kap.

4§ skollagen (2010:800).

158

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

yrkesträning, ge eleven verksamhetsträning eller möta speciella behov hos eleven11.

Styrelsen för särskolan avgör om en elev ska gå på nationellt eller individuellt program12. Enligt den nya skollagen avgörs detta av huvudmannen efter samråd med eleven och elevens vårdnadshavare13.

Fördelningen av elever på olika program

Läsåret 2009/10 var drygt 9 400 elever mottagna i gymnasiesärskolan (se tabell 3.1). Av dessa gick 40 procent av eleverna på nationella program, 24 procent på specialutformat program och 36 procent på individuella program. Av eleverna på nationella program återfanns 3,5 procent under rubriken övriga program. Den närmare inrikt- ningen av denna utbildning är oklar. Av eleverna på individuella program deltog ca 60 procent i yrkesträning och ca 40 procent i verksamhetsträning. Knappt fyra procent av eleverna i gymnasie- särskolan var integrerade i gymnasieskolan.

Läsåret 2009/10 var 41,5 procent av eleverna i gymnasiesärskolan kvinnor och 58,5 procent män. På de flesta programmen finns både män och kvinnor. På fordonsprogrammet och industriprogrammet är dock könsfördelningen påtaglig, med nästan bara manliga elever. I övrigt är det först vid valen inom programmen som könstill- hörigheten gör sig riktigt påmind. Exempelvis är det företrädesvis de unga männen som inriktar sig mot skog och maskiner på natur- bruksprogrammet medan de unga kvinnorna i högre grad väljer att inrikta sig mot smådjur.

115 kap. 5 § förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan. Fr.o.m. 1 juli 2011 tillämpas 19 kap. 6 § skollagen (2010:800).

126 kap. 9 § skollagen (1985:1100).

1318 kap. 9 § skollagen (2010:800).

159

Dagens gymnasiesärskola SOU 2011:8

Tabell 3.1		Antal elever vid nationella, specialutformade och individuella
		program i gymnasiesärskolan läsåret 2009/10

			Antal	Antal	Samtliga elever
			kvinnor	män	antal	%

	Nationella program		1 495	2 248	3 743	39,8
	Därav:
	Estetiskt (ES)		222	138	360	3,8
	Fordon (FP)		24	428	452	4,8
	Handels- och administration (HP)		211	242	453	4,8
	Hantverk (HV)		41	68	109	1,2
	Hotell- och restaurang (HR)		448	276	724	7,7
	Industri (IP)		24	325	349	3,7
	Medie (MP)		61	96	157	1,7
	Naturbruk (NP)		309	501	810	8,6
	Övriga program (OV)		155	174	329	3,5
	Specialutformade program		1 012	1 266	2 278	24,2
	Individuella program		1 399	1 992	3 391	36,0
	Därav:
	Yrkesträning		822	1 188	2 010	21,3
	Verksamhetsträning		577	804	1 381	14,7
	TOTALT		3 906	5 506	9 412	100,0

Källa: Skolverket.

Elevökningen har slagit igenom på alla typer av program

Den kraftiga ökningen av både antalet och andelen elever i gym- nasiesärskolan har påverkat fördelningen av elever mellan de olika typerna av program. Knappt hälften av eleverna gick på nationellt och specialutformat program i början av 1990-talet. Läsåret 2009/10 var denna andel uppe i 65 procent, en utveckling som motsvaras av att andelen elever på individuella program under samma period minskat från drygt hälften till drygt 35 procent. Detta är knappast förvånande med tanke på att de elever som tillkommit i de flesta fall tidigare skulle gått i gymnasieskolan och rimligen har fyllt på gymnasiesärskolans nationella och specialutformade program.

Det är dock inte hela sanningen. Analyserar man siffrorna i för- hållande till elevkullarnas storlek för de olika åren har som väntat de nationella och specialutformade programmen/motsvarande ökat kraftigt, från 0,4 procent som andel av en årskull läsåret 1992/93 till över 1,1 procent läsåret 2009/10. Även för de individuella pro-

160

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

grammen/motsvarande har dock andelen ökat, om än i mindre grad, från drygt 0,4 procent läsåret 1992/03 till drygt 0,6 procent läsåret 2009/10. Om inga drastiska förändringar skett av målgruppen för gymnasiesärskolan innebär detta att elever som tidigare gick på gymnasiesärskolans nationella eller specialutformade program nu får sin utbildning inom individuella program.

En stor andel av de nationella och specialutformade programmens ökning består av en ökning av de senare. Som andel av samtliga elever i gymnasiesärskolan har de specialutformade programmen ökat från 5 procent då de introducerades 1994/95 till 24 procent läsåret 2009/10.

Få program i de flesta kommuner

Läsåret 2009/10 fanns det 269 gymnasiesärskolor i 178 kommuner. Av tabell 3.2 framgår att det fanns gymnasiesärskola med kommu- nen som huvudman i 170 kommuner, med landstinget som huvud- man i åtta kommuner och med fristående huvudman i 21 kommu- ner. Det fanns samtidigt tio kommunalförbund där 29 kommuner samarbetar om gymnasiesärskolan. Flertalet av skolorna med lands- ting respektive fristående huvudmän låg i kommuner där även kommunen har gymnasiesärskola, dock inte alla. Den absoluta mer- parten av eleverna gick i gymnasiesärskolor med kommunal huvud- man. Endast 5,0 procent gick i fristående gymnasiesärskola, att jämföra med 21,7 procent i gymnasieskolan. 2,4 procent av eleverna i gymnasiesärskolan gick i skolor drivna av ett landsting.

Hela 86 procent av de kommuner som bedrev undervisning i gymnasiesärskolan, anordnade individuella program. Det gör det in- dividuella programmet till det vanligast förekommande programmet inom gymnasiesärskolan. Nationella program, inkl. övriga program, fanns i 68 procent av kommunerna medan 57 procent hade utbild- ning på specialutformat program. Vanligast bland de nationella pro- gram som kommunerna erbjöd var i fallande ordning hotell-och restaurangprogrammet, handels- och administrationsprogrammet, fordonsprogrammet och industriprogrammet. Minst vanligt var hantverksprogrammet och medieprogrammet medan naturbruks- programmet och estetiska programmet intog en mellanställning.

161

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

Tabell 3.2 Antal skolkommuner med gymnasiesärskola med olika huvudmän läsåret 2009/10, fördelat på nationella, specialutformade respektive individuella program i gymnasiesärskolan

	Antal skolkommuner med gymnasie-
	särskola med följande huvudman:
	kommun	landsting	fristående
			skola
Nationella program	115	7	5
Därav:
Estetiskt (ES)	33	0	3
Fordon (FP)	42	0	0
Handels- och administration (HP)	42	0	0
Hantverk (HV)	13	0	0
Hotell- och restaurang (HR)	57	0	1
Industri (IP)	41	0	0
Medie (MP)	14	0	0
Naturbruk (NP)	28	7	4
Övriga program (OV)	31	0	0
Specialutformade program	97	1	4
Individuella program	146	1	13
Därav:
Yrkesträning	117	0	8
Verksamhetsträning	125	1	10
Samtliga program	170	8	21

Källa: Skolverket.

Det är tydligt att vissa program i gymnasiesärskolan successivt vin- ner mark. Bara mellan läsåren 2008/09 och 2009/10 har antalet kommuner som erbjuder utbildning på det estetiska programmet, fordonsprogrammet och naturbruksprogrammet ökat märkbart. Detta har skett parallellt med en viss minskning av antalet kom- muner som erbjuder utbildning på industriprogrammet respektive medieprogrammet. Det finns också en tendens till att antalet kom- muner som har utbildning inom individuella program ökar.

De flesta kommuner med gymnasiesärskola erbjuder få alternativ att välja mellan. Över 40 procent av de 170 kommunerna med gym- nasiesärskola hade läsåret 2009/10 endast ett eller två nationella program, drygt hälften högst tre nationella program. Bland kommuner med få nationella program är det vanligt att även antalet elever på

162

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

programmen är begränsat. Det är inte ovanligt att det gäller endast ett par elever per program. Ett rimligt antagande är att det ofta handlar om elever som är individintegrerade i gymnasieskolan.

Endast några få kommuner har ett brett utbud av nationella pro- gram i sin gymnasiesärskola. Två kommuner hade läsåret 2009/10 utbildning inom samtliga nationella program, medan två kommu- ner hade det på samtliga program utom ett eller två. Tjugo kom- muner hade utbildning på fyra eller fem nationella program. De kommuner som har utbildning på många eller relativt många natio- nella program tar generellt emot fler elever än de kommuner som endast har något eller några program. Det handlar om stora eller medelstora kommuner eller, i några fall, om mindre kommuner som tar emot elever från andra kommuner än den egna.

Denna situation, där många kommuner har utbildning på få pro- gram i gymnasiesärskolan, innebär en förändring jämfört med tidi- gare till följd av att antalet kommuner med utbildning i gymnasie- särskolan har ökat över tid. Läsåret 1997/98 fanns gymnasiesär- skola i 151 kommuner, att jämföra med de 170 kommunerna läsåret 2009/10. Den verkliga ökningen startade dock ännu tidigare i och med att huvudmannaskapet för särskolan successivt fördes över från landstingen till kommunerna under perioden 1988 till 1996. Läsåret 1992/93 fanns yrkessärskola (motsvarande gymnasiesärskola) i 17 landsting och 33 kommuner.

Av de åtta landsting som fortfarande har utbildning inom gym- nasiesärskolan hade läsåret 2009/10 sju utbildning på nationellt natur- bruksprogram. Antalet elever vid dessa nationella program varierade från ca 20 till knappt 50 elever. Ytterligare ett landsting hade utbild- ning på individuella respektive specialutformade program för ett femtontal elever med sammansatta behov, t.ex. till följd av utveck- lingsstörning i kombination med ytterligare funktionsnedsättning som autism eller autismliknande tillstånd. Endast ett par landsting har utbildning inom mer än ett program.

Även vid de fristående gymnasiesärskolorna anordnas i de flesta fall endast ett eller ett par program. I fem av de 21 kommuner som läsåret 2009/10 hade fristående gymnasiesärskolor anordnades utbild- ning som motsvarar nationella program vid de fristående skolorna. I tre av dessa anordnades estetiskt program och i fyra naturbruks- program. Vanligast är annars att fristående gymnasiesärskolor erbjuder utbildning på individuella program. I vissa fall kan dessa ha inrikt- ningar som i mer eller mindre hög grad motsvarar nationella program,

163

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

i andra fall handlar det liksom i kommunerna om individanpassad utbildning anpassad till elever med sammansatta behov.

3.2.3Mer om de nationella programmen

Gymnasiesärskolans nationella program är, som nämnts ovan, det estetiska programmet och sju yrkesinriktade program. För varje pro- gram finns av regeringen fastställda programmål (SKOLFS 1994:13) av vilka framgår programmets sammanhållande idé. Programmålet ska bl.a. tydliggöra helheten och sammanhanget i utbildningen, ge information om vad man kan förvänta sig av utbildningen, fungera som utgångspunkt för planeringen av undervisningen samt utgöra underlag för kommunikation mellan skola och arbetsliv.

De nationella och specialutformade programmen ska innehålla kärnämnena svenska eller svenska som andraspråk, engelska, mate- matik, samhällskunskap, religionskunskap, naturkunskap, idrott och hälsa samt estetisk verksamhet. Dessutom ska modersmål finnas som ämne för de elever som ska erbjudas modersmåls- undervisning. På det estetiska programmet ska det finnas estetiska ämnen som ämnesblock och på övriga program yrkesämnen. Det ska också finnas individuellt val och lokalt tillägg.14

Skolverkets allmänna råd om kurser i gymnasiesärskolans natio- nella program (SKOLFS 2002:1) anger för vart och ett av de natio- nella programmen vilka kurser som bör vara gemensamma för alla elever som går på respektive program. Det är möjligt att lokalt besluta att sådana kurser utesluts, byts ut eller läggs till. Vid sidan om de gemensamma kurserna framgår dessutom vilka valbara kurser som hör till programmets karaktär, dvs. är estetiska eller yrkesinriktade. Det framgår också att det är möjligt att komplettera med kurser från andra program. Vilka valbara kurser som eleverna ska erbjudas bestäms lokalt. Det finns även valbara kurser som allmänt förbe- reder för vuxenlivet och som är ett komplement till kärnämnena.

Sammantaget är möjligheterna att i nuvarande system anpassa de nationella programmen efter lokala och individuella förutsättningar betydande, under förutsättning att utbildningen hålls inom ramen för programmålen. Dessutom får en elev som går på ett nationellt eller specialutformat program i gymnasiesärskolan läsa kurser enligt gymnasieskolans kursplaner i karaktärsämnen som har en yrkesin-

14 19 kap. 3 § första och andra styckena skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 5 kap. 1–2 §§ förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

164

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

riktad eller estetisk profil, under förutsättning att rektorn bedömer att eleven kan klara av det15. Från och med den 1 juli 2011 gäller detta för samtliga kurser i gymnasieskolan16. Som individuellt val ska eleverna dessutom erbjudas varje kurs som förekommer på ett nationellt program i kommunen, liksom modersmålsundervisning och svenska som andraspråk. Elevernas individuella val styrs således inte av programmålet.

Betyg ska sättas på varje avslutad kurs på nationellt program. Som betyg ska användas någon av beteckningarna Godkänt (G) eller Väl godkänt (VG)17. För den elev som inte uppnår G ska intyg utfär- das om att eleven deltagit i kursen. Betygskriterier för kurserna har fastställts av Skolverket (SKOLFS 2001:25). Enligt den nya skol- lagen (2010:800) ska i framtiden betyg sättas på varje avslutad kurs på de nationella och specialutformade programmen. Betygen ska ha beteckningarna A,B,C,D eller E18. I gymnasieskolan kommer också finnas ett betyg F för icke godkänt resultat. Detta kommer inte att användas inom gymnasiesärskolan. För en elev i gymnasiesärskolan som inte uppnått betyget E ska ett intyg utfärdas av rektorn om att eleven deltagit i kursen. Den nya betygsskalan ska dock tillämpas i gymnasiesärskolan på utbildning som påbörjas först efter den 1 juli 2013.

För gymnasiesärskolan finns inte nationellt fastställda inriktningar inom programmen på det sätt som gäller för gymnasieskolan. Enligt nya skollagen ska det i gymnasieskolan därutöver finnas möjlighet till särskilda varianter som ska godkänns och prövas av Skolverket.19 Trots att det saknas en reglering om inriktningar för gymnasie- särskolan utnyttjas ofta den stora friheten att anpassa de nationella programmen till att utforma vad som närmast måste betraktas som lokala inriktningar inom gymnasiesärskolans nationella program. Det framgår av svaren på utredningens enkätundersökning som besvarats av personer i kommuner med gymnasiesärskola (se sam- manställning i bilaga 3) och av de kommun- och verksamhetsbesök som genomförts. Enkäten har besvarats av 75 procent av de som fått den. Mer än hälften av de som besvarat denna fråga i enkäten uppger att de nationella programmen är uppdelade eller inriktade

155 kap. 2a–3 §§ förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

1619 kap. 5 § skollagen (2010:800).

177 kap. 1–2 §§ förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

1818 kap. 18–19 §§ skollagen (2010:800).

1916 kap. 7–10 §§ skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 5 kap. 5 § skollagen (1985:1100).

165

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

mot olika yrkes- eller verksamhetskompetenser. Exempelvis kan hotell- och restaurangprogrammet ha inriktningar som storkök, kafé eller mindre hotell medan naturbruksprogrammet kan ha inrikt- ningar som häst, smådjur, skog, trädgård, park etc. I vissa fall sker detta genom att programmets kursplaner ges ett mer preciserat och profilerat innehåll, i andra fall kan ifrågasättas om de inriktningar som erbjuds svarar mot vad som krävs för ett nationellt program ifråga om nivå i förhållande till programmålet. Detta gäller även för de lokala kursplaner som finns i ungefär en tredjedel av kommu- nerna. Gränsdragningen mellan de nationella och specialutformade programmen är dessutom långt ifrån tydlig.

Utredningens enkätundersökning visar också att elevernas efter- frågan av program är den viktigaste faktorn bakom vilka nationella program kommunerna erbjuder. Drygt tre fjärdedelar av de svarande skriver under på detta i hög eller mycket hög grad20. Hur de natio- nella programmen är anpassade efter elevgruppens behov är också en viktig faktor. Med tanke på att en stor andel av kommunerna inte alls har eller bara har något nationellt program kan detta tolkas som att man anser att de nationella programmen inte är tillräckligt anpassade till elevernas behov. Minst betydelse har andra huvud- mäns erbjudanden om program. Faktorer som antalet elever, att specialutformade erbjuds i stället för nationella program samt de lokala förutsättningar, som t.ex. den lokala arbetsmarknaden, intar en mellanställning. Samma sak gäller betydelsen av vilken kompe- tensprofil personalen har respektive personalens intresse och enga- gemang. Intressant är att personalens intresse och engagemang anses ha större betydelse än inriktningen på deras kompetens.

Det bör observeras att påståendena ställts till samtliga svarande, dvs. även de som inte har nationella program, i syfte också belysa varför vissa kommuner valt att avstå från nationella program. Många som inte har nationella program har dock avstått från att svara. På frågan om det finns andra orsaker till att det ser ut om det gör när det gäller de nationella programmen lyfter flera svarande fram att erbjudandet av nationella program styrs av samverkan med andra kommuner, där man gemensamt kan erbjuda flera nationella program.

20 De svarande har fått ange i vilken grad faktorerna haft betydelse på fyragradig skala: Ingen alls, I liten grad, I hög grad och I mycket hög grad. Det har också varit möjligt att svara Vet inte.

166

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

3.2.4Mer om de specialutformade programmen

Ett specialutformat program ska i fråga om utbildningens nivå motsvara ett nationellt program och bestå av delar av nationella program21. Kärnämnena är desamma som för de nationella pro- grammen, likaså timplanen och reglerna om möjligheten för vissa elever att läsa kurser enligt gymnasieskolans kursplaner samt reg- lerna om betygssättning. Det som skiljer nationella program från specialutformade är att de nationella har programmål fastställda av regeringen och att Skolverket har utgivit allmänna råd om vilka kurser som bör vara gemensamma respektive valbara i vart och ett av de nationella programmen. Specialutformade program innehåller kärnämnen och delar av nationella program, men svarar inte mot något av programmålen för de nationella programmen.

Vilka specialutformade program som anordnas i kommunerna varierar mycket. Det går därför inte att här redovisa alla specialut- formade program, inte ens alla typer av specialutformade program. Vanligt förekommande är dock specialutformade omsorgs- eller omvårdnadsprogram med inriktning på barn och fritid eller äldre, program som inte har sin motsvarighet inom gymnasiesärskolans nationella program i dag. Vanligt är också program med inriktning på fastighetsskötsel, ofta i kombination med park och miljö. Ytter- ligare exempel, långt ifrån lika vanliga, är bygg respektive träteknik.

Det är inte ovanligt att de specialutformade programmen består av en kombination av flera av de nationella program som finns i dagens gymnasiesärskola, t.ex. av estetiska programmet och medie- programmet eller handels- och administrationsprogrammet och medieprogrammet. Närmare 55 procent av de som besvarat enkä- ten uppger att en önskan att kombinera nationella program har påverkat att kommunen erbjuder specialutformade program i hög eller mycket hög grad. Det gäller även för påståendet att det saknas relevanta nationella program. Möjligheten att anpassa utbildningen till elevernas behov anges annars av dem som besvarat enkäten som den viktigaste anledningen till att kommunen erbjuder specialutfor- made program. Nästan 80 procent av de som besvarat frågan in- stämmer i påståendet i hög eller i mycket hög grad.

Det finns indikationer på att det finns specialutformade pro- gram som anpassats på ett sätt som inte är avsikten. Det framgår av enkätsvaren att många specialutformade program visserligen utgår

21 19 kap. 4 § skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 5 kap. 1 § och 8 § samt bilaga 2 till förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

167

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

från ett eller flera nationella program, men har avgränsats i kursom- fång jämfört med de nationella programmen på ett sätt som kan innebära att de inte alltid motsvarar nationella program i nivå.

Andra tungt vägande faktorer bakom att kommunerna erbjuder specialutformade program är, enligt de svarande, elevernas efterfrå- gan av program samt att programutformningen ökar elevernas möj- ligheter till arbete efter skolan. I båda fallen instämmer närmare 80 procent av de svarande i hög grad eller i mycket hög grad. Lokala förutsättningar som den lokala arbetsmarknaden har också betydelse, men inte i samma utsträckning.

Liksom för de nationella programmen har personalens kompe- tens mindre betydelse än personalens intresse och engagemang. Närmare 60 procent av de som besvarat frågan skriver under på påståendena att kompetens har haft ingen eller liten betydelse för att det anordnas specialutformade program. Omvänt skriver närmare 60 procent av de svarande under på att personalens intresse och engagemang har haft betydelse i hög grad eller i mycket hög grad.

Bland de öppna svaren återkommer förklaringar som att kom- munen har få elever i gymnasiesärskolan, att man vill erbjuda eleverna möjlighet att studera i hemkommunen, att man erbjuder nationella program genom samordning med andra kommuner samt att det finns ekonomiska anledningar till varför specialutformat program erbjuds.

3.2.5Mer om de individuella programmen

Ungdomar som inte kan delta i nationella program i gymnasiesär- skolan ska erbjudas utbildning på individuella program. Ett indivi- duellt program ska ge eleven yrkesträning eller verksamhetsträning eller på annat sätt möta elevens speciella behov. Programmet kan även syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt eller specialutformat program.22

Den individuella planeringen av elevens utbildning karaktäri- serar utbildningen på det individuella programmet i gymnasie- särskolan. Att förbereda för ett berikat vuxenliv är det yttersta målet för det individuella programmet. Om elevernas behov inte kan tillgodoses med de nationellt fastställda kursplanerna kan man fastställa egna kursplaner lokalt. Den minsta garanterade undervis-

22 19 kap. 6 § skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 5 kap. 5 § förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

168

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

ningstiden för varje elev är 3 600 timmar23. Eleven har också rätt att fullfölja utbildningen under fyra år24.

För en elev som får yrkesträning ska, om rektorn bedömer att eleven kan klara av det, utbildningen omfatta ämnena svenska, matematik, samhällsorientering, idrott och hälsa, estetisk verk- samhet samt yrkesträning och praktik25. Skolverket har fastställt kursplaner26 där de första fem ämnena utgör gemensamma ämnen. Till dessa kommer de valbara kurserna estetiskt skapande, mat och boende, natur och miljö, engelska samt datorkunskap. De båda senare syftar till att ge elever med måttlig utvecklingsstörning tillträde till områden som är självklara för andra medborgare i samhället. Mål att uppnå finns inte i kursplanerna, utan bör enligt Skolverkets kommentarer till kursplanerna formuleras för varje elev. Det finns en anknytning mellan yrkesträningens kursplaner och de nationella programmen, så att den elev som vill gå längre inom ett område kan välja bland programkursplanerna. Betyg ska sättas på varje avslutad kurs i yrkesträningen med Godkänt (G) eller Väl godkänt (VG)27. Om eleven inte uppnår G ska ett intyg utfärdas. Skolverket har fastställt generella betygskriterier för yrkes- träningens kurser (SKOLFS 2001:25). Även här ska, om yrkes- träningen finns kvar i nuvarande form, den nya betygsskalan med betygsstegen A, B, C, D och E tillämpas först från och med den 1 juli 2013.

För elever som får verksamhetsträning ska, om rektorn bedömer att eleven kan klara av det, utbildningen omfatta kommunikation och socialt samspel, verklighetsuppfattning och omvärldskunskap, estetisk verksamhet, idrott och hälsa samt vardagsaktiviteter. Vidare bör praktik förekomma om rektorn bedömer att det är till nytta för eleven.28 Några mål att uppnå för den enskilde eleven finns inte i kursplanerna29. Inte heller är någon timplan fastställd. Det är enligt

23För yrkesträningen gäller bilaga 3 till gymnasieförordning (2010:2039); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 6 kap. 11 § skollagen (1985:1100).

2419 kap. 11 § skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 6 kap. 7 § andra stycket skollagen 1985:800).

2519 kap. 7 § skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2010 tillämpas 5 kap. 6 § förordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

26Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 2001:25) om kursplaner och betygskriterier för yrkes- träning inom individuella program i gymnasiesärskolan.

2713 kap. 21 § gymnasieförordning (2010:2039); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 7 kap. 2 § för- ordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

2819 kap. 8 § skollagen (2010:800); t.o.m. 30 juni 2011 tillämpas 5 kap. 7 § och 7 kap 1 § för- ordning (1994:741) om gymnasiesärskolan.

29Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 2001:26) om kursplaner för verksamhetsträning inom individuella program i gymnasiesärskolan.

169

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

Skolverkets kommentarer till kursplanerna viktigt att i undervis- ningen knyta an till elevernas erfarenheter och att ta hänsyn till att de är tonåringar. Betyg ska inte sättas på kurser inom verksam- hetsträningen.

Att möta speciella behov hos eleven är enligt Skolverket30 en myc- ket öppen formulering. Elevernas behov och förutsättningar varierar mycket. Eleven kan exempelvis ha en ojämn begåvningsprofil som gör att den kan klara yrkeskurserna på ett nationellt program, men har behov av att läsa kärnämnena enligt yrkesträningens kursplaner. I andra fall kan yrkesträningens kursutbud ge en elev som tillhör verksamhetsträningen ytterligare möjligheter, utöver dem som ges av verksamhetsträningens kursplaner. Möjligheten finns då att möta elevens speciella behov genom att erbjuda eleven en sådan kombi- nation av yrkesträning och verksamhetsträning. Enligt nya skollagen framgår att detta är möjligt av bestämmelserna om yrkesträning och verksamhetsträning31.

För att förbereda för ett nationellt program kan enligt Skolverket eleven behöva komplettera kunskaper som ligger på grundsärskole- nivå. Om eleven sedan tas in på ett nationellt program har han eller hon rätt att fullfölja sin utbildning där. Det gör att utbildningen för en sådan elev kan bli fem år i gymnasiesärskolan.

Begränsningarna är få när det gäller möjligheterna att individuellt anpassa utbildningen inom gymnasiesärskolans individuella program, vilket i hög grad präglar verksamheten. Det har framgått både vid utredningens besök i kommuner och verksamheter och i svaren på den enkätundersökning som utredningen genomfört. Över 80 pro- cent av de svarande uppger att det förekommer i hög grad eller i mycket hög grad32 att eleven tillhör en grupp men att under- visningen är helt individuellt utformad. Enkätsvaren visar också att det är vanligt att eleven tillhör en grupp där undervisningen delvis följer samma planering, delvis är individuellt utformad samt att det förekommer att undervisningen genomförs individuellt och är helt individuellt utformad33.

Enligt enkätsvaren kombineras yrkesträning och verksamhets- träning i hög grad eller i viss grad i drygt 60 procent av kommuner- na, medan det enligt uppgiftslämnarna sker i ringa grad eller inte

30Kursplaner och kommentarer för gymnasiesärskolans individuella program, GySär 2002:02.

3119 kap. 7–8 §§ skollagen (2010:800).

32Svarsalternativ: I mycket hög grad, I hög grad, I liten grad, Ingen alls samt Vet inte.

33Observera att samma kommun kan ha grupper av olika typ, varför flera olika lösningar kan vara vanliga.

170

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

alls i övriga kommuner. Bland de svarande som i en öppen fråga uttryckt en åsikt om indelningen i yrkesträning och verksamhets- träning finns en lätt övervikt för uppfattningen att indelningen inte fyller någon funktion. Nästan lika många anser dock att den gör det. Värt att notera är att det hos företrädare för båda uppfatt- ningarna finns exempel på att elever kombinerar yrkesträning och verksamhetsträning. Det vanligaste svaret på den öppna frågan om varför det ser ut som det gör och hur man ser på indelningen är annars att det är elevernas individuella behov och förutsättningar som får styra. Några svarande påpekar också att de anser att det inte är relevant med betygsättning inom yrkesträningen. Vidare kommenteras att yrkesträning inte är en relevant benämning, en synpunkt som framkommit återkommande också vid våra kommun- och verksamhetsbesök.

Vid besöken har det också blivit uppenbart att målgruppen och innehållet i verksamheten varierar mycket mellan olika gymnasie- särskolor, något som också påverkar lärarnas och rektorernas syn på yrkesträningen. I vissa skolor har yrkesträningen en karaktär som gränsar till verksamhetsträningens och samverkan är vanlig dem emellan. Huvudfokus ligger i dessa fall på att förbereda eleverna för boende och fritid. I andra skolor ligger yrkesträningen närmare de nationella programmen och svarar något bättre mot benämningen yrkesträning.

Samverkan mellan gymnasiesärskolans individuella program och dess nationella eller specialutformade program förekommer, dock inte i lika hög utsträckning som samverkan mellan yrkesträningen och verksamhetsträningen inom det individuella programmet. Av svaren på de öppna frågorna i enkäten och utifrån våra besök kan vi dock konstatera att frågan om samverkan med de nationella pro- grammen är lika viktig som den om samverkan mellan yrkesträning och verksamhetsträning. Många lyfter fram vikten av att elever på yrkesträningen ges möjlighet att, utifrån sin förutsättningar, följa kurser på de nationella eller specialutformade programmen. Detta som ett sätt att möta individuella behov. Flera svarande konstaterar emellertid att det inte är möjligt, även om det vore önskvärt, efter- som kommunen endast erbjuder undervisning på individuellt program i gymnasiesärskolan.

Högskolan i Halmstad, Göteborgs universitet och Malmö högskola har på utredningens uppdrag belyst gymnasiesärskolans individu- ella program ur olika aktörers perspektiv (se bilagorna 6-9). Hög-

171

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

skolan i Halmstad har dessutom gjort en sammanfattande analys av rapporterna (se bilaga 5). Uppgiften har varit att studera i vilken utsträckning gymnasiesärskolans individuella program svarar mot elevernas förutsättningar och behov. Sociala, pedagogiska och eko- nomiska aspekter på det individuella programmet har belysts med utgångspunkt i elevers, vårdnadshavares, lärares och skolledares erfarenheter och bedömningar. Studierna genomfördes under våren 2010. Det empiriska underlaget är inte tillräckligt för att ge statis- tisk representativitet. Det var emellertid inte heller uppdraget. De olika perspektiv som belyses möjliggör dock, där perspektiven sam- manfaller, vissa slutsatser utifrån studiernas resultat.

Av studierna framkommer att gränsdragningen mellan det indi- viduella programmets yrkesträning och verksamhetsträning är svår att göra. Elever och vårdnadshavare anser sig dessutom inte ha till- räckliga möjligheter att välja inriktning på utbildningen. Det är otydligt på vilka grunder som placeringen sker. Vårdnadshavare uppfattar att anpassning till gruppen sker på individens bekostnad. Därför efterfrågas ett större mått av individualisering och flexibi- litet för att kunna erbjuda utbildning som svarar mot elevernas behov. Viljan till och strävan efter flexibilitet kräver förändringar i regelverket, konstateras i den sammanfattande analysen.

Samverkan med gymnasieskolan upplevs som bristfällig. Skol- ledarna framhåller att när det förekommer är det på gymnasiesär- skolans initiativ. Lärare ser organisatoriska hinder men uttrycker också tveksamheter inför att blanda elever med olika begåvnings- mässiga förutsättningar. Eleverna beskriver en situation som mer handlar om samverkan av tillfällig karaktär, man deltar i olika sam- arrangemang. De möten som sker spontant uppstår i matsal och caféverksamhet. Betydelsen av den fysiska miljöns utformning och lokalernas placering framhålls för att möjliggöra olika sociala kon- takter och elevers gränsöverskridande val. Bland vårdnadshavarna finns dock röster som uttrycker oro för att eleverna ska utsättas för kränkande behandling om elevgrupper förs samman i gemensamma lokaler. Man behöver ställa sig frågor om integreringens syfte och för vilkens skull den görs.

I den sammanfattande rapporten beskrivs en obalans mellan å ena sidan omvårdnad och trygghet och å andra sidan kunskapsmässiga och sociala utmaningar. Vårdnadshavare vill se en tydligare pro- gression i lärandet, och har en förväntning på att eleverna ska få redskap för att leva ett så självständigt liv som möjligt.

172

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

Eftergymnasial utbildning efterfrågas för att kunna utveckla kunskaper som kan förbättra möjligheterna till sysselsättning och stärka individens eget bestämmande över sitt liv. Eleverna vill enligt rapporterna se sin framtida tillvaro i ett vidare sammanhang där eget boende är en del. De uttrycker en förhoppning om en framtid där familjebildning och arbetsinriktad karriär intar en central roll.

Skolledare, lärare och vårdnadshavare är överens om att resur- serna för de individuella programmen är tillfredsställande. Behovet av kompetensutveckling för pedagoger lyfts emellertid fram liksom att ökade kunskaper om verksamheten behövs inte minst på den politiska nivån.

Skolledarna ger uttryck för en alltför självständig personal och insynsskyddad verksamhet som är svår att leda medan pedagogerna efterfrågar en tydligare ledning samtidigt som de värnar om sin autonomi.

Flera av rapporterna är tveksamma till betygens funktion på det individuella programmets yrkesträning. I stället efterfrågas en tyd- lig dokumentation med information om vad som ingått i utbild- ningen och vilka mål som eleven uppnått. För eleverna är betyg en central fråga. Eleverna på yrkesträningen ser fram emot att få ett betyg dels för att få ett bevis på att man har kunskaper som räcker till betyg, dels för att markera ett slut på skoltiden.

Sammanfattningsvis konstateras att de personella och ekonomiska resurserna i gymnasiesärskolans individuella program motsvarar beho- ven. I andra avseenden återstår dock enligt den sammanfattande rapporten mycket arbete som kräver åtgärder på olika nivåer. Det handlar bland annat om samverkan och om att åstadkomma föränd- ringar som bidrar till elevers optimala lärande och utveckling.

3.3Allt färre elever från gymnasiesärskolan etableras på arbetsmarknaden

Flertalet ungdomar önskar sig ett arbete efter avslutade studier. Det är svårt att hitta tillförlitliga uppgifter om hur det går för elever som lämnar gymnasiesärskolan. En källa är de uppgifter som under åren har samlats in av Särskolans och specialskolans yrkesvägledares ideella förening (SYVI). Resultaten bör tolkas med försiktighet och får ses som indikatorer på utvecklingen34. Enligt uppgifterna från

34 Mätningarna har skett på hösten efter det att eleverna lämnat gymnasiesärskolan. Data har samlats in sedan 1978, men finns inte konsekvent för alla år och är inte heltäckande. Data för perioden före 1986 bygger på undersökningar som genomfördes i samarbete med Skolöverstyrelsen (SÖ), data från 1997 fram till 2006 har tagits fram i samarbete med Statens institut för handkappfrågor i skolan (SIH) och Specialpedagogiska institutet (SIT). Senare uppgifter saknas. Försök att samla in uppgifter via studie- och yrkesvägledarna pågår dock.

173

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

slutet av 1970-talet hade ca 60 procent av de elever som slutat yrkes- särskolan i någon form av anställning. Mellan 15 och 20 procent hade en anställning utan stöd, övriga var anställda med stöd, i Samhall eller i beredskapsarbete. Redan 1984 hade den totala andelen med anställning minskat till drygt 43 procent och den med anställning utan stöd till 10 procent.

Uppgifterna från 1997–2006 uppvisar en avsevärt mörkare bild. Av de elever som lämnat gymnasiesärskolans nationella och special- utformade program, vilka närmast motsvarar den tidigare yrkessär- skolan, hade ca 30 procent anställning i början av perioden. 2006 var andelen nere på ca 17 procent. Andelen med anställning utan någon form av stöd har under perioden varierat mellan 1 och 6 procent, 2006 låg den på 3 procent.

Under den studerade perioden har en ganska stor andel av de tidigare gymnasiesärskoleeleverna deltagit i någon form av praktik efter utbildningen. Andelen har sedan 1984 varierat mellan ca 25 och ca 35 procent.

Sammantaget har således andelen anställda bland elever som lämnat gymnasiesärskolans nationella program/motsvarande på trettio år minskat från 60 till 17 procent. Detta är anmärkningsvärt, sär- skilt med tanke på att andelen elever av en årskull har ökat i gym- nasiesärskolan under samma period. Utvecklingen är således ännu mer bekymmersam än vad den i förstone ser ut. Under samma period har möjligheten för eleverna att etablera sig på arbetsmark- naden utan särskilda stödåtgärder också minskat radikalt, från uppåt 20 procent i början av perioden till 3 procent vid perioden slut.

SYVI:s uppföljning av vad elever från gymnasiesärskolans natio- nella program/motsvarande gör som inte fått anställning visar att allt fler unga har kommit att ägna tiden åt daglig verksamhet. An- delen har fördubblats från slutet 1970-talet till 2006. Det bör dock noteras att daglig verksamhet i vissa fall kan innebära sysselsättning på en arbetsplats under ledning av personal från den dagliga verk- samheten. Andelen som ägnar tiden åt studier har också ökat något, även om denna andel är mycket låg. Samtidigt har även grup- pen som tidigare var förtidspensionärer och numera har aktivitets- ersättning utan särskild anordnad aktivitet ökat.

Även om nedgången startade redan på 1980-talet så kan troligen 90-talskrisen tillskrivas stor betydelse för dagens situation på arbets- marknaden för unga med utvecklingsstörning. Den vikande arbets- marknaden som 90-talskrisen innebar drabbade alla unga. Att den

174

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

drabbade unga med funktionshinder särskilt hårt bekräftas av exempelvis Arbetsförmedlingen och Samhall. Den ledde till ett lång- siktigt skift av vilken kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar. Vid varje mer genomgripande kris ökar kraven på effektivitet på arbetsmarknaden. Detta kan i sin tur leda till att den typ av mindre kvalificerade arbeten som passar för personer med utvecklingsstör- ning inte återetableras.

Av Arbetsförmedlingens statistik från 1998 och framåt framgår dock att utvecklingen inte är unik för dessa ungdomar. Av diagram 3.2 framgår hur stor andel av de som varit anmälda som arbets- sökande i december året innan som fått arbete. Utvecklingen är lik- artad för gruppen ungdomar med generella inlärningssvårigheter35, ungdomar med övriga funktionsnedsättningar och för samtliga ungdomar 30 år och yngre. Dock med skillnaden att andelen som fått arbete året efter de varit arbetssökande är väsentligt lägre för ungdomar med generella inlärningssvårigheter, dvs. för unga som kommer från särskola eller där psykologutredning visar på nedsatt arbetsförmåga till följd av generella inlärningssvårigheter.

Diagram 3.2 Andel av ungdomar 30 år och yngre som fått arbete ett år efter de varit registrerade som arbetssökande

30,0%
25,0%
20,0%
15,0%
10,0%
5,0%
0,0%
1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008

Generella inlärningssvårigheter	Övriga med funktionsnedsättning	Samtliga

Källa: Arbetsförmedlingen.

35 Arbetsförmedlingens definition av gruppen med generella inlärningssvårigheter omfattar personer som kommer från särskolan och personer som Arbetsförmedlingens arbetspsyko- loger efter tester konstaterar har generella inlärningssvårigheter.

175

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

Vid analys av diagrammet bör vägas in att antalet arbetssökande i åldern 30 år och yngre har ökat sedan mätningarnas start för grup- pen med generella inlärningssvårigheter, från drygt 4 400 år 1998 till 5 000 år 2008. För gruppen med övriga funktionshinder har antalet under samma period minskat från 20 000 till drygt 18 400. För samtliga ungdomar i åldern 30 år och yngre har de arbets- sökande minskat från 296 900 till knappt 170 400.

Av diagrammet framgår också att skillnaden mellan grupperna i andel av de arbetssökande som får arbete ökar i goda tider. Det är således svårare för unga med generella inlärningssvårigheter att dra nytta av en konjunkturuppgång på det sätt som andra ungdomar gör. Enligt Arbetsförmedlingen har de i samband med krisen på arbetsmarknaden 2008 varslats om uppsägning i en större utsträck- ning än vad som skett tidigare. Detta får ses som ytterligare ett uttryck för en omvandling av arbetsmarknaden som får negativa effekter för gymnasiesärskolans elever när dessa ska ut i arbetslivet. Det är i dag många olika grupper som konkurrerar om allt färre arbeten med enklare uppgifter som passar för denna grupp arbets- sökande.

Även av Arbetsförmedlingens statistik över andelen långtids- arbetslösa i gruppen 30 år och yngre framgår att ungdomar med generella inlärningssvårigheter har en sämre situation än gruppen som helhet. År 1998 var andelen långtidsarbetslösa av alla arbets- lösa i åldersgruppen 20 procent för gruppen med generella inlär- ningssvårigheter, att jämföra med 12 procent för samtliga ungdomar. 2009 var nivån över 37 procent för att 2010 ha sjunkit till 30 procent för gruppen med generella inlärningssvårigheter. För samtliga 30 år och yngre var andelen långtidsarbetslösa 21 procent 2009 och knappt 19 procent 2010. Variationerna mellan olika år är stora. Gruppen med övriga funktionsnedsättningar skiljer sig inte märkbart från gruppen med generella inlärningssvårigheter.

Stödformerna har förändrats

Behovet av samhälleliga insatser för att komma i arbete eller syssel- sättning har ökat över tid för unga med utvecklingsstörning. Sam- tidigt har det samhälliga stödet förändrats. SYVI:s statistik visar t.ex. att ca 20–25 procent av eleverna som lämnat yrkessärskolan hade anställning med stöd i slutet på 1970-talet hade, 16–18 procent vid

176

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

Samhall och 3 procent i beredskapsarbete. Sedan dess har beredskaps- arbetena försvunnit helt och Samhalls roll har minskat för elever som lämnar gymnasiesärskolan. 2006 hade enligt SYVI:s statistik 14 procent anställning med stöd och mindre än en halv procent arbete inom Samhall. Även övriga stödformer har enligt SYVI minskat över tid.

Utvecklingen bekräftas i stort av Arbetsförmedlingens statistik över situationen för unga arbetssökande 25 år eller yngre med generella inlärningssvårigheter. Av diagram 3.3 framgår att under senare år har så kallade utvecklings- respektive trygghetsanställningar kommit till samtidigt som lönebidragsanställningarnas roll har min- skat. Även här framgår att Samhalls roll har minskat för ungdoms- gruppen. Det framgår dock även att den inte heller tidigare var sär- skilt stor för personer i dessa åldrar.

Diagram 3.3 Andel av ungdomar 25 år och yngre med generella inlärningssvårigheter som fått arbete ett år efter de varit registrerade som arbetssökande, fördelat efter stödformer

18,0%
16,0%
14,0%
12,0%
10,0%
8,0%
6,0%
4,0%
2,0%
0,0%
1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008
	Lönebidrag		OSA	Samhall		Utvecklings-/Trygghetsanställning				Arbete övrigt

Not: OSA står för Skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare. Om stödformer se nedan.

Det bör observeras att den statistik som diagrammen 3.2 och 3.3 grundar sig på endast utgår från de som registrerat sig som arbets- sökande. Därtill kommer den stora grupp ungdomar med utveck- lingsstörning som inte har något arbete eller aktivt söker arbete. Att en stor andel ungdomar beviljas aktivitetsersättning redan från

177

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

19 år skapar incitament som leder till att färre unga i målgruppen registrerar sig som arbetssökande än vad som annars skulle vara fallet (se vidare avsnitt 6. 5). Andelen sysselsatta bland ungdomar i åldern 20-30 år med generella inlärningssvårigheter var 2008 ca 65 procent av andelen sysselsatta bland samtliga ungdomar i samma åldersgrupp.

Dagens stödformer

Det finns i dag en portfölj av olika åtgärder för att stödja personer med nedsatt arbetsförmåga att etablera sig på arbetsmarknaden. Informationen i nedanstående punkter är hämtade ur Arbetsför- medlingens faktablad.

•Lönebidrag är den vanligaste formen för stöd till personer med nedsatt arbetsförmåga. Anställning med lönebidrag ska under- lätta för den som har en funktionsnedsättning att få eller i vissa fall få behålla en anställning där den enskildes kompetens och färdigheter kan tas tillvara och där funktionshinder och nedsätt- ning i arbetsförmåga beaktas. Lönebidrag får som regel lämnas i längst fyra år. Bidragets storlek påverkas av den enskildes arbets- förmåga och lönekostnad.

•Trygghetsanställning riktar sig till den som har en varaktig funktionsnedsättning och en kompetens som en arbetsgivare behöver. Arbetsförmedlingen förmedlar arbete till en arbetsgi- vare som kan ge en anpassad arbetsmiljö. Ekonomiskt stöd läm- nas efter samma kriterier som gäller vid lönebidrag. Ersättning för särskilda kostnader kan utgå i form av anordnarbidrag. Om det vid omprövning av lönebidraget visar sig att reglerna för trygghetsanställning, som ger ett mer långsiktigt stöd, är mer tillämpligt kan byte av stödform föreslås.

•Utvecklingsanställning syftar till att ge den som anställs möj- ligheter att genom anpassat arbete i kombination med utveck- lingsinsatser öka sina förutsättningar för framtida arbete eller sysselsättning. Ekonomiskt stöd lämnas i form av lönebidrag och ersättning för särskilda kostnader (s.k. anordnarbidrag). Ekonomiskt stöd för en utvecklingsanställning lämnas under längst ett år. Den som anställs med detta stöd är undantagen från lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS).

178

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

•Skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare (OSA) syftar till att ge personer som på grund av funktionsnedsättning har en nedsatt arbetsförmåga möjlighet till anställning med utvecklande inslag. På sikt ska anställningen kunna leda till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Stöd får lämnas till offentliga arbets- givare som anordnar skyddat arbete. Arbetsförmedlingen anvisar anställning. OSA riktar sig bland annat till arbetslösa som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till funktionshindrade.

•Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd (SIUS) är ett individuellt stöd till en arbetssökande med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga inför en anställning. Stödet ges till såväl den enskilde arbetssökande som till arbetsplatsen av en SIUS-konsulent som har särskild kompetens i introduktions- metodik. SIUS-konsulenten samverkar med arbetsplatsen om uppläggning av introduktionen och svarar för det individuella stödet till den arbetssökande enligt en introduktionsplan. De kan ibland innebära att SIUS-konsulenten under en tid arbetar sida vid sida med den arbetssökande i de aktuella arbetsuppgif- terna. Stödet trappas sedan successivt ned och upphör när den arbetssökande kan utföra arbetsuppgifterna självständigt. Stöd genom SIUS förutsätts inte pågå längre än sex månader. Upp- följningsstöd lämnas minst ett år från anställningens början. Under introduktionstiden föreligger inget anställningsförhållande. Under denna period får den arbetssökande ofta aktivitetsstöd.

•Särskilt stöd vid start av näringsverksamhet syftar till att ge ekonomiskt stöd för att starta egen verksamhet. Målgruppen är arbetslösa personer med funktionsnedsättning som medför ned- satt arbetsförmåga som har en affärsidé för att starta närings- verksamhet som kan bidra till egen försörjning. Stödet lämnas som ett bidrag för att få ett startkapital. Stödet kan också lämnas till flera personer som ska starta egen näringsverksamhet tillsammans. Start av näringshjälp kan kompletteras med aktivi- tetsstöd som ett försörjningsstöd under etableringsfasen under högst sex månader.

•Stöd till personligt biträde syftar till att personer med funk- tionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska få möj- lighet att behålla ett arbete samt kunna delta i arbetsmarknads- politiska program eller i skolans praktiska arbetslivsorientering.

179

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

Stödet avser att ge arbetsgivare, eller annan som har utgifter för personligt biträde i samband med arbete eller praktik, en ekono- misk kompensation för merkostnader till följd av att arbetsplatsen avsätter personalresurser för stöd i arbetet för den som är funk- tionshindrad.

•Stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen ska underlätta för perso- ner med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga att få anställning, starta egen verksamhet, delta i arbetsmark- nadspolitiska program eller i skolans praktiska arbetslivsorien- tering. Hjälpmedlet ska kompensera en nedsättning i arbets- förmågan. Det kan ske genom ett hjälpmedel, en anpassning av programvara eller ett befintligt datorsystem eller genom en fysisk anpassning av arbetsplatsen.

Samhall

Samhall är ett statligt bolag som har till uppgift att bereda arbete för personer med funktionsnedsättningar som medför nedsatt arbets- förmåga, vars behov av tillrättalagd arbetssituation inte kan tillgodoses på annat sätt. För att kompensera för arbetstagarnas nedsatta arbetsförmåga erhåller Samhall statsbidrag i form av merkostnads- ersättning. Endast Arbetsförmedlingen kan anvisa anställning hos Samhall.

Personer med funktionsnedsättningar vars arbetsförmåga är så nedsatt att vederbörande inte kan få annat arbete på reguljära arbets- marknaden kan få anställning hos Samhall. Grupper som prioriteras är personer med psykiska funktionsnedsättningar, personer med generella inlärningssvårigheter och personer med mer än en funk- tionsnedsättning. Lön och andra anställningsförmåner följer Sam- halls kollektivavtal.

Samhalls uppdrag är i stort oförändrat sedan starten 1980. En viktig del i uppdraget är att "utveckling genom arbete" ska ske i konkurrensutsatt verksamhet med marknadsmässiga priser. Omvärl- den, dvs. näringslivet, arbetsmarknaden och villkoren i arbetslivet har dock förändrats mycket under de senaste trettio åren. Som en följd av detta har Samhall kontinuerligt omstrukturerat verksam- heten för att hitta lämpliga arbetsuppgifter för sin målgrupp. Från att ha varit ett helt varuproducerande företag med egna fabriker runt om i landet har Samhall i dag en mindre del egna produktions-

180

SOU 2011:8

Dagens gymnasiesärskola

enheter, en omfattande egen tjänsteverksamhet samt en stor del uppdrag av olika slag som utförs ute hos kund.

Alla anställda i Samhalls kärnuppdrag kommer från Arbets- förmedlingen som anvisar anställning i Samhall. Detta blir aktuellt först när man ser att det inte räcker med andra insatser, vilket troligen är skälet till att det inte är så många elever som kommer till Samhall direkt från gymnasiesärskolan.

Sociala företag

Med sociala företag avses företag som arbetar för att skapa möj- ligheter för personer som av olika skäl står långt ifrån arbetsmark- naden. Än så länge saknas en formell definition på vad som avses med socialt företagande, inte heller finns någon lagreglering eller andra bestämmelser. Icke desto mindre ökar antalet arbetsintegrerande sociala företag i Sverige. Enligt Tillväxtverket fanns 2010 drygt 200 sådana företag i landet med sammantaget 7 000 medarbetare, varav 2 000 hade en anställning.

Medarbetarna i sociala företag kan vara personer med funktions- nedsättningar, tidigare missbruk, långa sjukskrivningar, långvarig arbetslöshet eller personer som har arbetshinder av andra anled- ningar. Företagen erbjuder oftast både möjlighet till långvarig anställning och rehabilitering med inriktning på utbildning och ökad arbetsförmåga. Ytterst är syftet vidare anställning på övriga arbetsmarknaden. Arbetsintegrerade sociala företag återinvesterar i huvudsak sina vinster i den egna verksamheten samt skapar delaktig- het för medlemmarna genom ägande, avtal eller på annat dokumen- terat sätt. Företagen är fristående från offentlig verksamhet. Före- tagen verkar inom en rad olika områden, t.ex. transporter, städning, friskvård, trädgårdsarbete, fastighetsskötsel, skogsarbete, m.m.

Tillväxtverket har i en enkät till 202 sociala företag riktat några frågor för utredningens räkning. 23 av de 87 företag som besvarat enkäten (45,5 procent) uppger att de har medarbetare med utveck- lingsstörning. De flesta har bara en eller ett fåtal medarbetare med utvecklingsstörning, medan en handfull har ett större antal, i ett fall hela 60 personer. Av 60 svarande uppger 20 företag att de har prak- tikplatser för elever från gymnasiesärskolan, åtta att de gärna skulle vilja ta emot praktikanter från denna skolform. I något fall har prak- tiken resulterat i anställning efter skolan.

181

Dagens gymnasiesärskola

SOU 2011:8

Drygt hälften av de svarande företagen uppger att de anser att gymnasiesärskolan borde samarbeta mer med sociala företag. Av övriga hade 45 procent inga synpunkter och endast 3 procent var negativa till detta. I de öppna kommentarerna menar man att sociala företag kan vara en bra övergång mellan skola och arbetsmarknad, att det finns meningsfulla och anpassade uppgifter inom sociala företag samt att ett sådant samarbete kan minska klyftan mellan ungdomar och äldre.

3.4Utvecklingsområden för en likvärdig och inkluderande utbildning

Den framtida gymnasiesärskolan ska rusta eleverna för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och fritid samt även lägga grunden för ett for