Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension
Del 1
Betänkande av Solvens
Stockholm 2011
SOU 2011:68
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm
Orderfax:
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.
Omslag: Viktor Andersson – Grafikeriet.
Tryckt av Elanders Sverige AB.
Stockholm 2011
ISBN
ISSN
Till statsrådet Peter Norman
Regeringen beslutade1 den 18 februari 2010 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till hur Europarlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- verksamhet (Solvens II) ska genomföras i svensk rätt.
Den 1 april 2010 förordnades Daniel Barr att från samma dag vara särskild utredare. Samma dag förordnades ett flertal experter och sekreterare. Utredningen antog namnet Solvens
I arbetet har som experter medverkat Bengt von Bahr, Tomas Flodén, Karin Friberg, Lena Friman Blomgren,
Sekreterare har varit Patric Thomsson samt, från och med den 1 april 2010 till och med den 30 september 2011 Maria Westerberg, från och med den 1 april 2010 till och med den 31 december 2010 Håkan Tobiasson, från och med den 15 november 2010 till och med den 30 augusti 2011 Charlotta Carlberg och från och med den 1 mars 2011 till och med den 30 september 2011 Johan Barrefelt. Patric Thomsson har varit huvudsekreterare.
Härmed överlämnas betänkandet Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (SOU 2011:68).
Stockholm i oktober 2011
Daniel Barr
/Patric Thomsson
1 Dir 2010:14
Innehåll
|
I |
Uppdraget, utredningsarbetet |
|
|
|
och dispositionen i betänkandet |
|
1 |
Uppdraget ................................................................. |
25 |
|
2 |
Utredningsarbetet ...................................................... |
27 |
|
3 |
Dispositionen i betänkandet ........................................ |
29 |
|
3.1 |
Indelning i två delar ................................................................. |
29 |
|
3.2 |
Indelning i avsnitt .................................................................... |
29 |
|
3.3 |
Indelning i kapitel .................................................................... |
30 |
|
3.4 |
Dispositionen inom respektive kapitel................................... |
31 |
|
3.5 |
Förkortningar och förenklingar m.m. .................................... |
31 |
|
3.6 |
Användningen av bedömnings- och förslagsrutor................. |
32 |
|
|
II Bakgrund, tillämpningsområde och några |
|
|
|
|
utgångspunkter |
|
4 |
Bakgrund och sammanfattning .................................... |
33 |
|
4.1 |
Solvens I m.m........................................................................... |
33 |
|
4.2 |
Solvens II |
.................................................................................. |
34 |
4.3 |
Regleringsprocessen och övergripande struktur.................... |
35 |
|
4.4 |
För- och nackdelar med nuvarande solvensregler.................. |
37 |
|
4.5 |
Målet med regleringen ............................................................. |
39 |
|
|
|
|
5 |
Innehåll SOU 2011:68
4.6 |
Principer bakom Solvens II ..................................................... |
39 |
|
4.7 |
Paralleller till bankregleringen................................................. |
41 |
|
4.8 |
Närmare om innehållet i de tre pelarna................................... |
42 |
|
|
4.8.1 |
Pelare I........................................................................... |
43 |
|
4.8.2 |
Pelare II ......................................................................... |
45 |
|
4.8.3 |
Pelare III........................................................................ |
46 |
4.9 |
Tjänstepensionsverksamhet..................................................... |
47 |
|
4.10 |
Mindre försäkringsbolag.......................................................... |
49 |
|
4.11 |
Effekter av regleringen............................................................. |
50 |
|
5 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter ........................ |
55 |
|
5.1 |
Regleringsteknik....................................................................... |
55 |
|
|
5.1.1 |
Inledning........................................................................ |
55 |
|
5.1.2 |
55 |
|
|
5.1.3 |
Svensk normgivning...................................................... |
57 |
|
5.1.4 |
Lamfallussymodellen .................................................... |
57 |
|
5.1.5 |
Ny tillsynsordning ........................................................ |
60 |
|
5.1.6 |
61 |
|
|
5.1.7 Omnibus II och |
62 |
|
|
5.1.8 Genomförande av några tidigare direktiv på |
|
|
|
|
bank- och värdepappersområdena................................ |
64 |
5.2 |
Överväganden och förslag ....................................................... |
66 |
|
|
5.2.1 Förhållandet mellan nationell reglering och |
|
|
|
|
gemenskapsregler.......................................................... |
66 |
|
5.2.2 |
Nivå |
68 |
|
5.2.3 |
Nivå |
72 |
|
5.2.4 Ingen särskild lag om solvens....................................... |
73 |
|
|
5.2.5 |
Konsolideringen............................................................ |
74 |
5.3 |
Proportionalitetsprincipen....................................................... |
75 |
|
|
5.3.1 |
Inledning........................................................................ |
75 |
|
5.3.2 Kort om proportionalitetsprincipen i svensk rätt....... |
75 |
|
|
5.3.3 Proportionalitetsprincipen i Solvens |
76 |
|
|
5.3.4 CEIOPS (EIOPA:s) råd om |
|
|
|
|
proportionalitetsprincipen ........................................... |
77 |
|
5.3.5 |
Överväganden och förslag............................................ |
78 |
6
SOU 2011:68 Innehåll
|
5.3.6 |
Kollektiva försäkringar och |
|
|
|
proportionalitetsprincipen ........................................... |
80 |
5.4 |
Stabilitetsprincipen .................................................................. |
83 |
|
|
5.4.1 |
Inledning ....................................................................... |
83 |
|
5.4.2 Det nya solvensregelverket ersätter |
|
|
|
|
stabilitetsprincipen ....................................................... |
84 |
6 |
Tillämpningsområdet .................................................. |
85 |
|
6.1 |
Tjänstepensionsverksamhet .................................................... |
85 |
|
|
6.1.1 |
Bakgrund ....................................................................... |
85 |
|
6.1.2 Svenska tjänstepensionsinstitut ska finnas kvar ......... |
97 |
|
|
6.1.3 Två |
|
|
|
|
är möjliga....................................................................... |
98 |
|
6.1.4 Båda regleringarna är lämpliga ................................... |
100 |
|
|
6.1.5 Utnyttjandet av den s.k. optionen i |
|
|
|
|
Tjänstepensionsdirektivet .......................................... |
102 |
|
6.1.6 Pensionsstiftelser och andra tryggandeformer |
|
|
|
|
m.m.............................................................................. |
103 |
|
6.1.7 Flexibla möjligheter att övergå till att omfattas av |
|
|
|
|
annan reglering............................................................ |
105 |
6.2 |
Undantag beroende på typ av verksamhet ........................... |
105 |
|
|
6.2.1 |
Undantagen verksamhet............................................. |
108 |
6.3 |
Undantag beroende på storlek .............................................. |
111 |
|
|
6.3.1 |
Inledning ..................................................................... |
111 |
|
6.3.2 Olika regleringsnivåer beroende av storlek............... |
113 |
|
|
6.3.3 Reglering av mindre försäkringsföretag .................... |
114 |
|
|
6.3.4 |
Undantag för mikroförsäkringsföretag..................... |
116 |
|
6.3.5 Utformning av särregler för mindre |
|
|
|
|
försäkringsföretag....................................................... |
117 |
|
6.3.6 Placering av särregler för mindre |
|
|
|
|
försäkringsföretag....................................................... |
118 |
|
6.3.7 |
Proportionalitetsprincipen......................................... |
119 |
6.4 |
120 |
||
|
6.4.1 |
Inledning ..................................................................... |
120 |
|
6.4.2 |
Definition av captivebolag ......................................... |
120 |
|
6.4.3 Ingen särskild reglering kring |
|
|
|
|
proportionalitetsprincipen och captivebolagen ........ |
121 |
7
Innehåll SOU 2011:68
|
6.4.4 |
Mindre captivebolag för försäkring ska följa |
|
|
|
nationell reglering ....................................................... |
122 |
|
|
III Pelare I – Kvantitativa regler |
|
7 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive |
|
|
|
försäkringstekniska avsättningar................................. |
123 |
|
7.1 |
Värdering ................................................................................ |
123 |
|
|
7.1.1 |
Bakgrund ..................................................................... |
123 |
|
7.1.2 |
Solvens |
124 |
|
7.1.3 |
Värdering till verkligt värde........................................ |
127 |
|
7.1.4 |
Proportionalitetsprincipen ......................................... |
128 |
|
7.1.5 |
Översikt Kommissionens föreslagna |
|
|
|
genomförandeåtgärder (nivå 2).................................. |
129 |
7.2 |
Försäkringstekniska avsättningar.......................................... |
132 |
|
|
7.2.1 |
Bakgrund ..................................................................... |
132 |
|
7.2.2 |
Behandlingen av nuvarande bestämmelser ................ |
139 |
|
7.2.3 |
Allmänna bestämmelser.............................................. |
141 |
|
7.2.4 |
Värdering av försäkringstekniska avsättningar ......... |
143 |
|
7.2.5 |
Vissa övriga krav vid värdering av |
|
|
|
försäkringstekniska avsättningar................................ |
148 |
|
7.2.6 |
Särskilt om värdering av finansiella garantier och |
|
|
|
optioner ....................................................................... |
149 |
|
7.2.7 |
Värdering utifrån homogena riskgrupper.................. |
150 |
|
7.2.8 |
Krav på interna processer och metoder för att |
|
|
|
säkerställa datakvaliteten ............................................ |
151 |
|
7.2.9 |
Approximationer......................................................... |
151 |
|
7.2.10 |
Jämförelse med gjorda erfarenheter........................... |
153 |
|
7.2.11 |
Tillsynsåtgärder........................................................... |
153 |
7.3Översikt Kommissionens föreslagna
genomförandeåtgärder (nivå 2) ............................................. |
154 |
|
7.3.1 |
Allmänna bestämmelser.............................................. |
154 |
7.3.2 |
Datakvalitet ................................................................. |
155 |
7.3.3 Metodologi för beräkning av försäkringstekniska |
|
|
|
avsättningar.................................................................. |
155 |
7.3.4 |
Kassaflödesprognoser ................................................. |
156 |
7.3.5 |
Riskmarginal................................................................ |
157 |
8
SOU 2011:68 Innehåll
|
7.3.6 Uppdelningen av hedgningsbara och icke- |
|
|
|
|
hedgningsbara åtaganden............................................ |
158 |
|
7.3.7 |
Relevanta riskfria räntestrukturer.............................. |
158 |
|
7.3.8 |
Riskgrupper................................................................. |
159 |
|
7.3.9 |
Proportionalitet och förenklingar ............................. |
160 |
8 |
Investeringar............................................................ |
161 |
|
8.1 |
Bakgrund ................................................................................ |
161 |
|
|
8.1.1 Några för- och nackdelar med nuvarande |
|
|
|
|
regleringen................................................................... |
162 |
8.2 |
Solvens |
163 |
|
|
8.2.1 |
Närmare om aktsamhetsprincipen ............................ |
164 |
8.3 |
Överväganden och förslag..................................................... |
166 |
|
|
8.3.1 Grundläggande principer för samtliga tillgångar ...... |
166 |
|
|
8.3.2 |
Vissa begränsningar .................................................... |
169 |
|
8.3.3 Principer för tillgångar som motsvarar |
|
|
|
|
försäkringstekniska avsättningar ............................... |
170 |
8.3.4Principer för tillgångar som motsvarar avsättningar för vissa förmåner i
|
livförsäkringsavtal....................................................... |
172 |
8.3.5 |
Investeringsfrihet........................................................ |
173 |
8.3.6 |
Tillgångarnas förvaring m.m. ..................................... |
173 |
8.3.7 |
Bemyndiganden .......................................................... |
174 |
8.4Översikt Kommissionens föreslagna
|
genomförandeåtgärder (nivå 2):............................................ |
175 |
|
9 |
Kapitalkrav .............................................................. |
177 |
|
9.1 |
Bakgrund ................................................................................ |
177 |
|
|
9.1.1 |
Beräkningen av SCR................................................... |
179 |
|
9.1.2 |
Beräkning enligt standardformeln ............................. |
180 |
|
9.1.3 |
Beräkningen av MCR ................................................. |
183 |
|
9.1.4 |
Tillsyn och tillsynsåtgärder........................................ |
183 |
9.2 |
Solvenskapitalkrav.................................................................. |
184 |
|
|
9.2.1 |
Allmänna bestämmelser ............................................. |
184 |
|
9.2.2 |
Standardformeln ......................................................... |
192 |
|
9.2.3 |
Beräkning av baskapitalkravet.................................... |
193 |
|
9.2.4 |
Riskkategorier i baskapitalkravet............................... |
195 |
|
|
|
9 |
Innehåll SOU 2011:68
|
9.2.5 |
Beräkning av kapitalkrav för varje riskkategori......... |
196 |
|
9.2.6 |
Företagsspecifika parametrar ..................................... |
196 |
|
9.2.7 |
Skadeförsäkringsrisk................................................... |
198 |
|
9.2.8 |
Livförsäkringsrisk ....................................................... |
200 |
|
9.2.9 |
Sjuk- och olycksfallsförsäkringsrisk .......................... |
201 |
|
9.2.10 |
Marknadsrisk............................................................... |
203 |
|
9.2.11 |
Motpartsrisk................................................................ |
205 |
|
9.2.12 |
Justering av kapitalkrav för aktierisk ......................... |
207 |
|
9.2.13 Durationsbaserad metod för beräkning av |
|
|
|
|
aktierisk ....................................................................... |
208 |
|
9.2.14 Kapitalkrav för operativ risk....................................... |
211 |
|
|
9.2.15 Justeringsbelopp.......................................................... |
212 |
|
|
9.2.16 Förenklingar av standardformeln............................... |
214 |
|
|
9.2.17 Möjlighet för Finansinspektionen att i enskilda |
|
|
|
|
fall kräva företagsspecifika parametrar ...................... |
216 |
9.3 |
Minimikapitalkrav .................................................................. |
217 |
|
|
9.3.1 |
Allmänna bestämmelser.............................................. |
217 |
9.4 |
Garantibelopp......................................................................... |
222 |
|
9.5 |
Övergångsregler ..................................................................... |
224 |
9.6Översikt kommissionens föreslagna
|
genomförandeåtgärder (nivå 2) ............................................. |
225 |
|
|
9.6.1 |
Beräkningar med användning av |
|
|
|
standardformelen ........................................................ |
226 |
|
9.6.2 |
Bestämmelser om beräkning av |
|
|
|
minimikapitalkravet och garantibelopp ..................... |
228 |
10 |
Interna modeller....................................................... |
229 |
|
10.1 |
Bakgrund................................................................................. |
229 |
|
|
10.1.1 Inledning...................................................................... |
229 |
|
|
10.1.2 Grundläggande krav på en intern modell .................. |
230 |
|
|
10.1.3 Särskilda krav på en partiell intern modell................. |
232 |
|
|
10.1.4 Ansökningsförfarandet och tillsynsmyndighetens |
|
|
|
|
prövning....................................................................... |
232 |
10.2 |
Överväganden och förslag ..................................................... |
233 |
|
|
10.2.1 Allmänna bestämmelser.............................................. |
233 |
|
|
10.2.2 Partiella interna modeller............................................ |
234 |
|
|
10.2.3 Förutsättningar för tillstånd m.m. ............................. |
235 |
|
10 |
|
|
|
SOU 2011:68 Innehåll
|
10.2.4 |
Användning................................................................ |
238 |
|
10.2.5 |
Statistisk kvalitet........................................................ |
239 |
|
10.2.6 |
Diversifiering ............................................................. |
243 |
|
10.2.7 Framtida åtgärder av företagsledningen................... |
244 |
|
|
10.2.8 |
Kalibrering ................................................................. |
245 |
|
10.2.9 |
Resultatanalys ............................................................ |
246 |
|
10.2.10 Validering .................................................................. |
247 |
|
|
10.2.11 Dokumentation......................................................... |
248 |
|
|
10.2.12 Tillsyn ........................................................................ |
249 |
|
10.3 |
Översikt kommissionens föreslagna |
|
|
|
genomförandeåtgärder (nivå 2)............................................. |
249 |
|
11 |
Kapitalbas ............................................................... |
251 |
|
11.1 |
Bakgrund ................................................................................ |
251 |
|
11.2 |
Solvens |
253 |
|
|
11.2.1 Vad består kapitalbasen av?........................................ |
254 |
|
|
11.2.2 Klassificering av kapitalbasposter.............................. |
255 |
|
|
11.2.3 Några särskilda svenska frågor................................... |
256 |
|
|
11.2.4 Kapitalbasens sammansättning .................................. |
256 |
|
|
11.2.5 Klassificering av poster i kapitalbasen utifrån |
|
|
|
|
egenskaper och kriterier............................................. |
261 |
|
11.2.6 Krav för medräkning i kapitalbasen........................... |
268 |
|
|
11.2.7 Separata fonder ........................................................... |
269 |
|
|
11.2.8 Proportionalitetsprincipen......................................... |
270 |
|
11.3 |
Översikt Kommissionens föreslagna |
|
|
|
genomförandeåtgärder (nivå 2):............................................ |
271 |
|
|
|
IV Pelare II – Kvalitativa regler |
|
12 |
Krav på företagsstyrning............................................ |
275 |
|
12.1 |
Inledning................................................................................. |
275 |
|
|
12.1.1 Övergripande frågor och organisationsfrågor .......... |
276 |
|
|
12.1.2 Särskilt om Egen risk- och solvensbedömning......... |
277 |
|
12.2 |
Inledande bestämmelser ........................................................ |
279 |
|
|
12.2.1 Inga krav på viss organisationsstruktur eller |
|
|
|
|
hierarki mellan funktioner ......................................... |
279 |
|
|
|
11 |
Innehåll |
SOU 2011:68 |
12.2.2Neutral terminologi i förhållande till
standarder och ramverk m.m................................ |
281 |
12.2.3Neutral terminologi i förhållande till andra
delar av den finansiella sektorn ............................ |
283 |
12.2.4
|
ansvar ..................................................................... |
283 |
12.2.5 |
Krav på företagsstyrning ....................................... |
286 |
12.2.6 |
Nuvarande krav på riktlinjer................................. |
289 |
12.2.7 |
God försäkringsstandard....................................... |
290 |
12.2.8Lämplighetskrav för personer i ledningen och
|
i andra centrala funktioner ................................... |
295 |
12.2.9 |
Krav på system för riskhantering.......................... |
298 |
12.2.10 Risker och krav på innehåll i styrdokument........ |
302 |
|
12.2.11 Krav på styrkande av att bestämmelserna om |
|
|
|
placeringar uppfylls............................................... |
304 |
12.2.12 Krav på funktion för riskhantering...................... |
304 |
|
12.2.13 |
Riskhanteringsfunktionens särskilda ansvar |
|
|
när en intern modell används ............................... |
305 |
12.2.14 Krav på rutiner för upptäckt och rapportering |
|
|
|
av försämrade ekonomiska förhållanden ............. |
306 |
12.2.15 Krav på godkännande av ansökan ........................ |
307 |
|
12.3 Egen risk- och solvensbedömning ........................................ |
308 |
|
12.3.1 Krav på Egen risk- och solvensbedömning ............... |
308 |
|
12.3.2 Krav på processer för bedömning av |
|
|
kapitalbehovet ............................................................. |
310 |
|
12.3.3 Särskilda krav vid användning av en intern modell ... |
311 |
|
12.3.4 Krav på integrering i företagets strategiska |
|
|
beslutsprocesser .......................................................... |
312 |
|
12.3.5 Krav på regelbundna bedömningar m.m.................... |
313 |
|
12.3.6 Krav på rapportering................................................... |
313 |
|
12.3.7 Skillnad mellan olika kapitalberäkningar ................... |
314 |
|
12.4 Särskilt om vissa system och funktioner m.m...................... |
315 |
|
12.4.1 Krav på system för internkontroll ............................. |
315 |
|
12.4.2 Funktion för regelefterlevnad .................................... |
316 |
|
12.4.3 Krav på funktion för internrevision m.m. ................. |
318 |
|
12.4.4 Aktuariefunktionen .................................................... |
319 |
|
12.4.5 Aktuariens roll och skadeståndsfrågan...................... |
321 |
|
12.4.6 Uppdragsavtal.............................................................. |
322 |
|
12.4.7 Villkor om tillsyn i uppdragsavtal.............................. |
325 |
12
SOU 2011:68 |
Innehåll |
|
12.5 |
Förmånsrätt och register ....................................................... |
326 |
|
12.5.1 Bakgrund ..................................................................... |
326 |
|
12.5.2 Nuvarande bestämmelser ........................................... |
327 |
|
12.5.3 Överväganden och förslag.......................................... |
328 |
12.6 |
Översikt Kommissionens föreslagna |
|
|
genomförandeåtgärder (nivå 2)............................................. |
332 |
13 |
Tillsyn..................................................................... |
335 |
13.1 |
Bakgrund ................................................................................ |
335 |
13.2 |
Utgångspunkter ..................................................................... |
337 |
|
13.2.1 Allmän utgångspunkt ................................................. |
337 |
|
13.2.2 Huvudsyftet med tillsynen ........................................ |
338 |
|
13.2.3 Finansiell stabilitet och procyklikalitet ..................... |
339 |
|
13.2.4 Allmänna principer för tillsynen................................ |
340 |
|
13.2.5 Proportionalitet .......................................................... |
342 |
|
13.2.6 Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning....... |
342 |
|
13.2.7 Öppenhet och ansvar.................................................. |
344 |
|
13.2.8 Förbud mot att vägra att godkänna |
|
|
återförsäkrings- och retrocessionsavtal..................... |
346 |
|
13.2.9 Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat.............. |
346 |
13.3 |
Allmänna regler...................................................................... |
347 |
|
13.3.1 Allmänna tillsynsbefogenheter .................................. |
347 |
|
13.3.2 Granskningsprocessen................................................ |
349 |
|
13.3.3 Kapitaltillägg ............................................................... |
351 |
|
13.3.4 Tillsyn över funktioner och verksamhet som |
|
|
omfattas av uppdragsavtal .......................................... |
354 |
|
13.3.5 Överlåtelse av försäkringsbestånd ............................. |
355 |
13.4 |
Informationsutbyte m.m....................................................... |
355 |
|
13.4.1 Konfidentiell information och |
|
|
informationsutbyte..................................................... |
355 |
13.5 |
Enhetlighet i tillsynen............................................................ |
358 |
13.6 |
Skyldighet för revisorer ......................................................... |
359 |
13.7 |
Tillsynen över de försäkringstekniska avsättningarna......... |
360 |
|
13.7.1 Lämplig nivå på de försäkringstekniska |
|
|
avsättningarna ............................................................. |
360 |
|
|
13 |
Innehåll SOU 2011:68
|
13.7.2 Krav på ökning av de försäkringstekniska |
|
|
avsättningarna.............................................................. |
361 |
13.8 |
Tillsynen över en intern modell............................................. |
362 |
|
13.8.1 Plan vid bristande efterlevnad .................................... |
362 |
|
13.8.2 Krav på beräkning med intern modell ....................... |
363 |
|
13.8.3 Krav på verifierande beräkningar ............................... |
364 |
|
13.8.4 Särskild övergångsplan................................................ |
365 |
13.9 |
Försäkringsföretag i svårigheter............................................ |
366 |
|
13.9.1 Inskränkningar i ett försäkringsföretags |
|
|
förfoganderätt över tillgångar .................................... |
366 |
|
13.9.2 Krav på åtgärder när ett försäkringsföretag inte |
|
|
uppfyller solvenskapitalkravet.................................... |
369 |
|
13.9.3 Särbestämmelser vid exceptionella |
|
|
omständigheter............................................................ |
370 |
|
13.9.4 Finansinspektionens befogenheter vid försämrad |
|
|
finansiell ställning ....................................................... |
371 |
|
13.9.5 Förbud mot att i vissa fall utfärda intyg .................... |
372 |
|
13.9.6 Återkallelse av tillstånd............................................... |
373 |
13.10 |
Översikt Kommissionens föreslagna |
|
|
genomförandeåtgärder (nivå 2) ........................................... |
376 |
V |
Pelare III – Transparans och marknadsdiciplin |
|
14 |
Rapportering och offentliggörande.............................. |
377 |
14.1 |
Krav på rapportering till Finansinspektionen....................... |
377 |
|
14.1.1 Bakgrund ..................................................................... |
377 |
|
14.1.2 Rapporter från försäkringsföretag ............................. |
377 |
|
14.1.3 Rapporteringsskyldighet när kapitalkrav inte |
|
|
uppfylls ........................................................................ |
380 |
|
14.1.4 Skyldighet att ge in en åtgärdsplan ............................ |
381 |
|
14.1.5 Skyldighet att ge in en finansiell saneringsplan......... |
382 |
|
14.1.6 Krav på innehållet i en åtgärdsplan och i en |
|
|
finansiell saneringsplan ............................................... |
383 |
14.2 |
Krav på försäkringsföretag att offentliggöra vissa |
|
|
uppgifter.................................................................................. |
383 |
|
14.2.1 Bakgrund ..................................................................... |
383 |
|
14.2.2 Solvens |
384 |
14 |
|
|
SOU 2011:68 |
|
Innehåll |
14.2.3 Rapport om verksamhet och solvens ........................ |
385 |
|
14.2.4 Innehåll........................................................................ |
386 |
|
14.2.5 Undantag från krav på offentliggörande................... |
388 |
|
14.2.6 Uppdateringar............................................................. |
389 |
|
14.2.7 Styrdokument och godkännande............................... |
393 |
|
14.2.8 Rapport om verksamhet och solvens på |
|
|
gruppnivå..................................................................... |
393 |
|
14.2.9 Innehåll på gruppnivå ................................................. |
395 |
|
14.2.10 |
Särskilt om proportionalitet................................. |
396 |
14.2.11 |
Bemyndiganden .................................................... |
396 |
14.2.12Översikt Kommissionens föreslagna
|
genomförandeåtgärder (nivå 2): ................................ |
397 |
|
|
|
VI Gruppfrågor |
|
15 |
Försäkringsgrupper – Tillämpning och kapitalkrav........ |
401 |
|
15.1 |
Tillämpningsområdet............................................................. |
401 |
|
|
15.1.1 Överväganden och förslag.......................................... |
409 |
|
|
15.1.2 Ordningsföljd i kapitlet om försäkringsgrupper ...... |
409 |
|
|
15.1.3 Placering av definitioner............................................. |
410 |
|
|
15.1.4 Särskilda definitioner för försäkringsgrupper........... |
410 |
|
|
15.1.5 Definition av försäkringsgrupp samt tillämpliga |
|
|
|
bestämmelser............................................................... |
413 |
|
|
15.1.6 Övriga företag i en försäkringsgrupp ........................ |
415 |
|
|
15.1.7 Definitioner av grupptillsynsmyndighet och |
|
|
|
tillsynskollegium......................................................... |
416 |
|
|
15.1.8 Nya svenska definitioner............................................ |
417 |
|
|
15.1.9 Dominerande inflytande ............................................ |
418 |
|
|
15.1.10 Undantag för företag med ägarintresse som |
|
|
|
omfattas av reglerna om finansiella konglomerat ..... |
419 |
|
|
15.1.11 |
Vissa begränsningar .............................................. |
419 |
|
15.1.12 |
Ledande försäkringsföretag på |
|
|
gemenskapsnivå .......................................................... |
422 |
|
|
15.1.13 Undantag från rapportering när det ledande |
|
|
|
företaget omfattas av bestämmelserna för |
|
|
|
finansiella konglomerat .............................................. |
425 |
|
|
15.1.14 Grupptillsyn på nationell nivå.............................. |
426 |
15.1.15Moderföretag med ägarintressen från flera
medlemsstater ............................................................. |
430 |
15
Innehåll SOU 2011:68
15.2 |
Kapitalkrav.............................................................................. |
430 |
|
|
15.2.1 Bakgrund ..................................................................... |
430 |
|
|
15.2.2 Solvens |
431 |
|
|
15.2.3 Kapitalbaskravet på gruppnivå ................................... |
433 |
|
|
15.2.4 Beräkningsmetoder ..................................................... |
434 |
|
|
15.2.5 Värdering ..................................................................... |
435 |
|
|
15.2.6 Gruppbaserad medräkningsbar kapitalbas................. |
435 |
|
|
15.2.7 Gruppbaserat solvenskapitalkrav ............................... |
437 |
|
|
15.2.8 Grundläggande principer – proportionell andel........ |
438 |
|
|
15.2.9 Grundläggande principer – elimineringar i den |
|
|
|
medräkningsbara gruppbaserade kapitalbasen .......... |
440 |
|
|
15.2.10 |
Gruppintern modell.............................................. |
442 |
|
15.2.11 |
Kapitaltillägg på gruppnivå................................... |
442 |
|
15.2.12 |
Anknutna försäkrings- och |
|
|
återförsäkringsföretag................................................. |
443 |
|
|
15.2.13 |
Mellanliggande försäkringsholdingföretag.......... |
444 |
|
15.2.14 Anknutna försäkringsföretag i land utanför |
|
|
|
EES............................................................................... |
445 |
|
|
15.2.15 |
Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag |
|
|
och finansiella institut................................................. |
446 |
|
|
15.2.16 Tillgång till nödvändiga data saknas .................... |
448 |
|
|
15.2.17 Solvens på gruppnivå för |
|
|
|
försäkringsholdingföretag .......................................... |
449 |
|
15.3 |
Översikt Kommissionens föreslagna |
|
|
|
genomförandeåtgärder (nivå 2):............................................ |
450 |
|
16 |
Försäkringsgrupper – Tillsyn och företagsstyrning |
|
|
|
m.m. ....................................................................... |
|
453 |
16.1 |
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp ...... |
453 |
|
|
16.1.1 Inledning...................................................................... |
453 |
|
|
16.1.2 Riskkoncentrationer och transaktioner inom en |
|
|
|
grupp............................................................................ |
454 |
|
16.2 |
Företagsstyrning inom en försäkringsgrupp ........................ |
457 |
|
|
16.2.1 Inledning...................................................................... |
457 |
|
|
16.2.2 Företagsstyrningssystem............................................ |
457 |
|
|
16.2.3 Ansvar för gruppgemensam risk- och |
|
|
|
solvensbedömning....................................................... |
459 |
|
|
16.2.4 En gemensam risk- och solvensbedömning både |
|
|
|
på gruppnivå och dotterföretagsnivå ......................... |
460 |
|
16 |
|
|
|
SOU 2011:68 |
Innehåll |
|
|
16.2.5 Ledningen i ett försäkringsholdingföretag ............... |
461 |
16.3 |
Rapport om verksamhet och solvens på gruppnivå ............. |
462 |
|
16.3.1 Rapportering för försäkringsgruppen ....................... |
462 |
|
16.3.2 Innehåll i rapporten .................................................... |
463 |
16.4 |
Grupptillsyn ........................................................................... |
464 |
|
16.4.1 Inledning ..................................................................... |
464 |
|
16.4.2 Överväganden och förslag.......................................... |
465 |
|
16.4.3 Regler om tillsyn......................................................... |
465 |
|
16.4.4 Sammanhållen reglering av gruppfrågorna................ |
465 |
|
16.4.5 Grupptillsynsmyndighet ............................................ |
466 |
|
16.4.6 När Finansinspektionen ska vara |
|
|
grupptillsynsmyndighet ............................................. |
467 |
|
16.4.7 Grupptillsynsmyndighet när det finns alternativ ..... |
468 |
|
16.4.8 Upphörande av särskilt system för samråd vid |
|
|
grupptillsyn ................................................................. |
470 |
|
16.4.9 Försäkringsgrupper och |
|
|
proportionalitetsprincipen ......................................... |
472 |
16.5 |
Översikt Kommissionens föreslagna |
|
|
genomförandeåtgärder (nivå 2):............................................ |
472 |
|
VII Reglering av tjänstepensionsföretag |
|
17 |
Reglering av tjänstepensionsföretag ........................... |
475 |
17.1 |
Inledning................................................................................. |
475 |
17.2 |
Ny lag om tjänstepensionsrörelse......................................... |
475 |
17.3 |
Allmänna utgångspunkter ..................................................... |
477 |
17.4 |
Definitioner............................................................................ |
478 |
|
17.4.1 Tjänstepensionsrörelse............................................... |
478 |
|
17.4.2 Tjänstepensionsförmån .............................................. |
479 |
|
17.4.3 Tjänstepensionstecknare och |
|
|
tjänstepensionsberättigad........................................... |
481 |
17.5 |
Associationsrättslig reglering................................................ |
482 |
17.6 |
Rörelserättslig reglering......................................................... |
483 |
|
17.6.1 Inledning ..................................................................... |
483 |
17
Innehåll SOU 2011:68
|
17.6.2 Tillståndspliktig rörelse och |
|
|
|
tjänstepensionsklasser................................................. |
483 |
|
|
17.6.3 Återförsäkring............................................................. |
484 |
|
|
17.6.4 Värdering av tillgångar och skulder inklusive |
|
|
|
försäkringstekniska avsättningar................................ |
485 |
|
|
17.6.5 Skuldtäckning och placering av tillgångar m.m......... |
487 |
|
|
17.6.6 Kapitalbas och garantibelopp ..................................... |
489 |
|
|
17.6.7 Kapitalkrav................................................................... |
490 |
|
|
17.6.8 Återköp m.m. .............................................................. |
491 |
|
|
17.6.9 Verksamhet över gränserna ........................................ |
492 |
|
|
17.6.10 Grundläggande bestämmelser om rörelsen ......... |
492 |
|
|
17.6.11 |
Gruppregler ........................................................... |
493 |
|
17.6.12 |
Tillsyn .................................................................... |
494 |
17.7 |
Små tjänstepensionsinstitut ................................................... |
495 |
|
17.8 |
Omvandling av tillstånd m.m. ............................................... |
496 |
|
|
VIII Reglering av mindre försäkringsföretag |
|
|
18 |
Reglering av mindre försäkringsföretag........................ |
503 |
|
18.1 |
Inledning |
................................................................................. |
503 |
|
18.1.1 Antal ................................mindre försäkringsföretag |
503 |
|
18.2 |
Utgångspunkter .......................................för särregleringen |
504 |
|
|
18.2.1 Generella ..........................................utgångspunkter |
504 |
|
|
18.2.2 Såväl liv- som skadeförsäkringsrörelse ska få |
|
|
|
bedrivas .....................................enligt särregleringen |
505 |
|
|
18.2.3 Områden ...........................................för särreglering |
506 |
|
|
18.2.4 Nuvarande ........................bestämmelser om dispens |
509 |
|
|
18.2.5 Befintliga .....................................................dispenser |
509 |
|
18.3 |
Avgränsning ...........................av mindre försäkringsföretag |
510 |
|
|
18.3.1 Tillträde till särreglerna genom ansökan och |
|
|
|
tillstånd ........................................................................ |
510 |
|
|
18.3.2 Verksamhet ............................av mindre omfattning |
514 |
|
|
18.3.3 Mikroförsäkringsföretag............................................. |
515 |
|
18.4 |
Särregler för ................................mindre försäkringsföretag |
516 |
|
|
18.4.1 Tillämpliga ...........................................bestämmelser |
516 |
|
|
18.4.2 Värdering ....................................för solvensändamål |
517 |
18
SOU 2011:68 Innehåll
|
18.4.3 Försäkringstekniska avsättningar och krav på |
|
|
|
|
aktuarie....................................................................... |
518 |
|
18.4.4 Skuldtäckning och placering av tillgångar................ |
520 |
|
|
18.4.5 |
Storlek på kapitalkrav................................................ |
522 |
|
18.4.6 |
Kapitalkrav ................................................................. |
523 |
|
18.4.7 |
Poster i kapitalbasen.................................................. |
525 |
|
18.4.8 |
Garantibelopp ............................................................ |
526 |
|
18.4.9 Företagsstyrning m.m. i mindre |
|
|
|
|
försäkringsföretag...................................................... |
529 |
|
18.4.10 Riktlinje för soliditeten i verksamheten .................. |
531 |
|
|
18.4.11 Riktlinje för företagsstyrning och riskhantering .... |
532 |
|
|
18.4.12 Rapportering m.m..................................................... |
533 |
|
|
18.4.13 Dispens från särreglerna ........................................... |
534 |
|
|
|
IX Övriga frågor |
|
19 |
Definitioner m.m...................................................... |
535 |
|
19.1 |
Definitioner............................................................................ |
535 |
|
19.2 |
Tillståndsfrågor m.m.............................................................. |
538 |
|
|
19.2.1 Krav på tillstånd.......................................................... |
538 |
|
|
19.2.2 Förhandsbesked.......................................................... |
538 |
|
|
19.2.3 Förutsättningar för tillstånd ...................................... |
539 |
|
|
19.2.4 Försäkringsföretag som bedriver |
|
|
|
|
återförsäkringsverksamhet......................................... |
539 |
|
19.2.5 Verksamhetsplan......................................................... |
540 |
|
|
19.2.6 Separationskrav........................................................... |
541 |
|
19.3 |
Tillämplig lag för avtal om direkt försäkring ....................... |
541 |
|
19.4 |
Information till försäkringstagare (livförsäkring) ............... |
542 |
|
20 |
Verksamhet över gränserna........................................ |
545 |
|
20.1 |
Överföring av uppgifter m.m. vid filialetablering ................ |
545 |
|
20.2 |
Anmälan från hemmedlemsstaten vid |
|
|
|
gränsöverskridande verksamhet............................................ |
545 |
|
20.3 |
Filialer till försäkringsföretag i tredjeland............................ |
546 |
19
Innehåll SOU 2011:68
21 |
Återförsäkring och specialföretag m.m. ....................... |
549 |
21.1 |
Återförsäkring – likvärdighetsbedömningar |
|
|
(ekvivalensbedömningar)....................................................... |
549 |
21.2 |
Förbud mot pantsättning av tillgångar |
|
|
(försäkringsföretag i tredje land) .......................................... |
550 |
21.3 |
Finansiell återförsäkring ........................................................ |
552 |
21.4 |
Specialföretag.......................................................................... |
554 |
21.5 |
Koassurans.............................................................................. |
556 |
21.6 |
Översikt Kommissionens föreslagna |
|
|
genomförandeåtgärder (Nivå 2)............................................ |
557 |
22 |
Följdändringar i annan lagstiftning ............................. |
559 |
22.1 |
Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse |
|
|
m.m.......................................................................................... |
559 |
22.2 |
Förmånsrättslagen (1970:979)............................................... |
559 |
22.3 |
Lagen (1986:436) om näringsförbud..................................... |
560 |
22.4 |
Konkurslagen (1987:672) ...................................................... |
560 |
22.5 |
Lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de |
|
|
privatanställda......................................................................... |
560 |
22.6 |
Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank ............................. |
561 |
22.7 |
Lagen (1990:661) om avkastningsskatt på |
|
|
pensionsmedel ........................................................................ |
561 |
22.8 |
Lagen (1991:687) om särskild löneskatt på |
|
|
pensionskostnad ..................................................................... |
561 |
22.9 |
Lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa |
|
|
försäkringsavtal....................................................................... |
562 |
22.10Lagen (1995:1560) om årsredovisning i |
|
|
|
försäkringsföretag .................................................................. |
562 |
22.11Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ..................... |
563 |
|
20 |
|
|
SOU 2011:68 |
Innehåll |
|
22.12Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och |
|
|
|
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige...................... |
563 |
22.13Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om |
|
|
|
Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet............... |
564 |
22.14Lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella |
|
|
|
instrument .............................................................................. |
565 |
22.15Lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig |
|
|
|
eller krigsfara m.m. ................................................................ |
566 |
22.16Bokföringslagen (1999:1078)................................................ |
566 |
|
22.17Inkomstskattelagen (1999:1229) .......................................... |
566 |
|
22.18Lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i |
|
|
|
finansiella företag................................................................... |
567 |
22.19Lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i |
|
|
|
brottmål .................................................................................. |
567 |
22.20Lagen (2004:575) om europabolag ....................................... |
568 |
|
22.21Försäkringsavtalslagen (2005:104)........................................ |
568 |
|
22.22Lagen (2005:405) om försäkringsförmedling....................... |
568 |
|
22.23Aktiebolagslagen (2005:551)................................................. |
569 |
|
22.24Lagen (2006:595) om europakooperativ............................... |
569 |
|
22.25Lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ................... |
570 |
|
22.26Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ..................... |
570 |
|
22.27Lag om införande av försäkringsrörelselagen....................... |
570 |
|
23 |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................ |
571 |
23.1 |
Bakgrund ................................................................................ |
571 |
23.2 |
Tidpunkten för ikraftträdanden............................................ |
573 |
23.3 |
Övergångsreglering................................................................ |
574 |
21
Innehåll |
|
|
SOU 2011:68 |
|
X |
Konsekvenser av förslagen |
|
24 |
Konsekvenser av förslagen ......................................... |
579 |
|
24.1 |
Konsekvenser för försäkringsföretagen................................ |
579 |
|
24.2 |
Konsekvenser för försäkringsmarknaden ............................. |
586 |
|
24.3 |
Konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden ...................... |
589 |
|
24.4 |
Konsekvenser för kapitalmarknaden..................................... |
595 |
|
24.5 |
Konsekvenser för försäkringstagarna.................................... |
599 |
|
24.6 |
Konsekvenser för tillsynen .................................................... |
601 |
|
24.7 |
Samhällsekonomiska konsekvenser....................................... |
603 |
|
Bilagor |
|
|
|
Bilaga 1 Kommittédirektiv............................................................. |
605 |
||
Bilaga 2 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS |
|
||
|
DIREKTIV 2009/138/EG ............................................... |
619 |
22
SOU 2011:68 |
Innehåll |
Del 2
XI Författningsförslag
25 Författningsförslag
XII Författningskommentar
26 Författningskommentar
23
1 Uppdraget
Enligt utredningsdirektiven1 ska utredningen ta fram underlag och utarbeta de lagförslag som behövs för att genomföra Solvens II- direktivet2 i svensk rätt. I sitt arbete ska utredningen fästa särskild vikt vid att administrativa kostnader står i proportion till syftet med genomförandet av direktivet.
När det särskilt gäller de s.k. genomförandeåtgärderna3 ska utredningen
•följa kommissionens arbete med att ta fram genomförande- åtgärder,
•belysa hur genomförandeåtgärderna påverkar eller bör
•påverka utformningen av de lagförslag som lämnas för att
•genomföra Solvens
•lämna lagförslag där genomförandeåtgärderna beaktas.
Inom uppdraget – att ta fram underlag och utarbeta de lagförslag som behövs för att genomföra Solvens
i svensk rätt – är det enligt utredningsdirektiven önskvärt att utredningen särskilt analyserar följande frågor.
•Relationen till tjänstepensionsdirektivet.
•Proportionalitetsprincipen.
•Företag som faller utanför direktivets tillämpningsområde.
•Skyddet för försäkringstagarna (skuldtäckningsreglerna).
•Aktuariens roll (skadeståndsansvar).
1Dir. 2010:14.
2Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), EUT L 335, 17.12.2009, s. 1, Celex 32009L0138.
3Se kapitel 5.
25
Uppdraget |
SOU 2011:68 |
•Säkerhetsreserven.
•Kapitaltillägg.
•Tillsyn över försäkringsgrupper.
•Sekretess i ny tillsynsstruktur.
I sitt arbete ska utredningen samråda med berörda myndigheter, arbetsmarknadens parter och de övriga organisationer som
har relevans för utredningsuppdraget.
26
2 Utredningsarbetet
Utredningen har haft 16 protokollförda sammanträden med expert- gruppen. Därutöver har slutsammanträde med experterna hållits i form av ett tvådagars internat i kombination med ett avslutande sammanträde kring vissa mer lagtekniska frågor.
Utredningen har haft samrådsmöten med arbetsmarknadens parter.1
Företrädare från utredningen har ingått i den särskilda externa referensgrupp som finansdepartementet har haft för att diskutera kommissionens olika förslag till genomförandeåtgärder. Den sär- skilda utredaren och sekretariatet har haft underhandskontakter med personer i regeringskansliet och hos Finansinspektionen, för- säkringsföretag och intresseorganisationer. Den särskilde utredaren har vid olika seminarier och dylikt informerat om utredningens arbete.
1 Inbjudan till samråd skickades till Arbetsgivarverket, OFR, Kommunal, LO, PTK, SACO,
27
3 Dispositionen i betänkandet
3.1Indelning i två delar
Mot bakgrund av att betänkandet innehåller ett mycket stort antal sidor har utredningen valt att dela upp betänkandet i två delar. I Del 1 återfinns allmänmotiveringen och i Del 2 återfinns författ- ningsförslag och författningskommentarer.
Solvens
3.2Indelning i avsnitt
För att underlätta för läsaren har betänkandet delats in i tolv avsnitt. De första tio avsnitten finns i Del I.
I Avsnitt I finns en beskrivning av utredningens uppdrag, utredningsarbetet och dispositionen av betänkandet. Avsnitt II inleds med en beskrivning av bakgrunden och en sammanfattning av såväl Solvens
I avsnitt III behandlas de s.k. kvantitativa reglerna (Pelare I), och i Avsnitt IV de s.k. kvalitativa reglerna (Pelare II). Bestämmel- serna om transparens och marknadsdisciplin, inklusive krav på rap- portering till Finansinspektionen, (Pelare III) behandlas i Avsnitt V. Därefter följer gruppfrågor i Avsnitt VI.
Utredningens förslag till reglering av tjänstepensionsföretag tas upp i Avsnitt VII, och i Avsnitt VIII finns förslagen till reglering av mindre försäkringsföretag.
29
Dispositionen i betänkandet |
SOU 2011:68 |
I Avsnitt IX har utredningen samlat ett antal övriga frågor, dvs. överväganden och förslag i frågor som inte naturligt kan hänföras till något av de tidigare avsnitten i betänkandet. I avsnittet finns bl.a. utredningens överväganden och förslag när det gäller ikraft- trädande- och övergångsbestämmelser.
I Avsnitt X redovisas konsekvenser av förslagen.
I Del II återfinns författningsförslag (Avsnitt XI) och författ- ningskommentar (Avsnitt XII).
3.3Indelning i kapitel
Efter de inledande kapitlen – Uppdraget (1 kap.), Utredningsarbe- tet (2 kap.) och Dispositionen i betänkandet (3 kap.) – följer ett kapitel som innehåller Bakgrund och sammanfattning av såväl Sol- vens
I
I nästföljande två kapitel behandlas utredningens överväganden och förslag till reglering av tjänstepensionsföretag (17 kap.) respektive mindre försäkringsföretag (18 kap.).
Bland övriga frågor behandlas definitioner m.m. (19 kap.), verk- samhet över gränserna (20 kap.), återförsäkring och specialföretag
30
SOU 2011:68 |
Dispositionen i betänkandet |
m.m. (21 kap.), följdändringar i annan lagstiftning (22 kap.) samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser (23 kap.). I det avslu- tande kapitlet i Del I redovisas konsekvenser av förslagen (24 kap.).
Del II innehåller endast två kapitel; författningsförslag (25 kap.) och författningskommentar (26 kap.).
3.4Dispositionen inom respektive kapitel
De kapitel som innehåller merparten av utredningens förslag till genomförande av de enskilda artiklarna i Solvens
Förslag till ändringar i gällande rätt som en direkt följd av bestämmelserna i direktivet behandlas som huvudregel i samband med genomgången av respektive artikel eller grupp av artiklar i direktivet. Vissa förslag till ändringar i nu gällande rätt behandlas dock endast i författningskommentaren.
3.5Förkortningar och förenklingar m.m.
På sedvanligt sätt anges förkortningar också inom parantes första gången som de används i varje kapitel.
Ett stort antal av bestämmelserna i Solvens
I direktivet finns det också ett stort antal bestämmelser som pekar ut ”försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på
31
Dispositionen i betänkandet |
SOU 2011:68 |
grund av försäkring”. För att inte i onödan tynga löptexten i betän- kandet har utredningen här valt att använda ordet försäkringstagare som en sammanfattande term för såväl sådana personer som är för- säkringstagare – dvs. försäkringsgivarens motpart i försäkrings- kontraktet – och sådana personer som är ersättningsberättigade på annan grund – t.ex. förmånstagare som inte är försäkringstagare.
3.6Användningen av bedömnings- och förslagsrutor
Utredningen har valt att använda bedömnings- och förslagsrutor i en större omfattning än vad som är brukligt, i syfte att underlätta för remissinstanserna.
De flesta förslagsrutorna motsvarar föreslagen lagtext, men det finns åtskilliga undantag från denna huvudregel. I de fall rutorna inte motsvarar föreslagen lagtext innehåller förslagsrutorna nor- malt förslag om att något ska ske, medan bedömningsrutorna nor- malt innehåller en bedömning om att något bör ske eller en bedömning av att det i en viss fråga förhåller sig på ett visst sätt.
32
4 Bakgrund och sammanfattning
I detta avsnitt ges en kort bakgrund till Solvens
4.1Solvens I m.m.
Den nu gällande svenska solvensregleringen för försäkringsbolagen har sin grund i EG:s försäkringsdirektiv. De nuvarande reglerna om solvens återfinns i huvudsak i det första skadeförsäkringsdirektivet som antogs år 1973 och i det första livförsäkringsdirektivet som antogs år 1979. I direktiven föreskrivs att alla försäkringsbolag ska ha en tillräckligt stor kapitalbuffert i förhållande till sin verksam- het. Storleken på buffertkapitalet bestäms på olika sätt beroende på om det gäller livförsäkringsrörelse eller skadeförsäkringsrörelse.
Med den s.k. tredje generationens direktiv som antogs 1994 skapades den inre marknaden på försäkringsområdet. Den inre marknaden bygger på principerna om en enda auktorisation, hem- landstillsyn, minimiharmonisering av viktigare regler för försäk- ringsverksamhet och om ömsesidigt erkännande av nationella reg- ler för denna verksamhet. Med regelharmonisering samt tillstånd och tillsyn från ett enda medlemsland fick företagen möjlighet att verka på hela den europeiska marknaden.
Ett arbete med en mer genomgripande översyn av solvensreg- lerna – det som skulle komma att bli Solvens II – påbörjades 2001, men för att snabbt åtgärda vissa av svagheterna antogs år 2003 de s.k. Solvens
33
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
liganden och skärpta regler i förhållande till de tidigare direktiven. Direktivet genomfördes i svensk rätt den 1 januari 2004 (med övergångsbestämmelser).
För institut som driver tjänstepensionsverksamhet och som inte omfattas av livförsäkringsdirektivet gäller det s.k. tjänstepensions- direktivet, som antogs år 2003. I tjänstepensionsdirektivet finns vissa solvensregler. Direktivets regler ansågs i Sverige tillämpliga på s.k. tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser. Vissa delar av direktivet tillämpades även på tjänstepensionsverksamhet som bedrivs i försäkringsbolag. I och med den nya försäkringsrörelsela- gen som trädde ikraft 1 april 2011 har den svenska regleringen ändrats så att även tjänstepensionskassorna, efter en övergångstid, ska tillämpa samma solvensregler som försäkringsbolagen.
4.2Solvens II
Det direktiv som kommit att kallas Solvens
Utöver en reformering av den
1 För en närmare genomgång av tidpunkten för ikraftträdande m.m. hänvisas till avsnitt 23.
34
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
Solvens
4.3Regleringsprocessen och övergripande struktur
Sammantaget är Solvens II ett mycket omfattande projekt som innebär en genomgripande omreglering av försäkringsväsendet i Europa. Regler utformas för närvarande på många olika nivåer såväl nationellt som på
Utredningens huvuduppgift har varit att föreslå hur direktivet ska införas i svensk lag. Delar av direktivet är dock så pass detalje- rade att de föreslås genomföras på lägre nivå – genom förordning utfärdad av regeringen eller av föreskrifter utfärdade av Finansin- spektionen. Dessa delar av regleringen kommer att utarbetas senare.
Den
I den ursprungliga modellen delas
Solvens
2 Som nämnts pågår det för närvarande förhandlingar kring förslag till ändringar i Solvens II- direktivet, bl.a. när det gäller tidpunkten för när bestämmelserna senast ska vara införda i nationell rätt.
35
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
fallussymodellen, endast ska innehålla allmänna principer för regleringen, är direktivet omfattande och i vissa delar mycket detaljerat.
I enlighet med modellen kommer direktivet att kompletteras med genomförandebestämmelser på nivå 2. Arbetet med att ta fram dessa bestämmelser pågår fortfarande. Under år 2009 och 2010 tog EIOPAS föregångare CEIOPS, på kommissionens uppdrag, fram ett stort antal s.k. tekniska råd rörande innehållet i dessa bestäm- melser. Med utgångspunkt från CEIOPS:s tekniska råd har Kom- missionen och EIOPA/CEIOPS i ett antal arbetsdokument arbetat fram utkast till genomförandebestämmelser. Bestämmelserna beräknas bli antagna av kommissionen tidigast under våren 2012, dvs. efter det att denna utredning har lämnat sitt betänkande. Såvitt nu är känt kommer genomförandebestämmelserna att få formen av ett en
Figur 4.1 Lamfalussyprocessen
Nivå 1 |
Europaparlamentet och rådet |
|
Ramdirektiv |
||
Antaget 5 maj 2009 |
Nivå 2 |
Kommissionen & |
EIOPC |
|
|
|
|
|
Nivå 3 |
EIOPA |
Riktlinjer |
|
|
|
|
|
Nivå 4: |
Kommissionen |
Uppföljning |
|
36
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
Direktivet och genomförandebestämmelserna har tagits fram efter samråd med bl.a. EIOPC3, EIOPA/CEIOPS och försäkringsbran- schen. Bl.a. har regelverkets effekter löpande stämts av genom enkätundersökningar (på engelska QIS – Quantitative Impact Stu- dies), där företag i branschen getts möjlighet att beräkna kapital- kraven och dess effekter samt lämna synpunkter på det föreslagna regelverket.
En mer detaljerad genomgång av beslutsstrukturen på
4.4För- och nackdelar med nuvarande solvensregler
En fördel med dagens solvensregelverk är att det är relativt enkelt och robust. Det nuvarande solvensregelverket kan förenklat sägas bestå av tre delar som på olika sätt samspelar4. För det första ska företagen göra tillräckliga s.k. försäkringstekniska avsättningar på balansräkningens skuldsida. Avsättningarna ska beräknas och vär- deras på ett sådant sätt att företagen i praktiken har en form av implicita kapitalbuffertar. För det andra ska företaget ha tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska avsättningarna. För dessa tillgångar gäller särskilda begränsningsregler som syftar till att minska risken på tillgångssidan. För det tredje ska företagen ha en kapitalbuffert som ställs i relation till de åtaganden som företaget har gentemot försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal. Baksidan av denna enkelhet är att kapi- talkraven inte fullt ut reflekterar de verkliga riskerna i det enskilda försäkringsföretaget. Detta innebär att kapitalkraven ibland sätts för högt, ibland för lågt, i förhållande till vad som vore optimalt med hänsyn till kostnader för att hålla kapitalet och dess skydds- effekt.
Den första nackdelen med det nuvarande
3European Insurance and Pensions Committee, som är en s.k. nivå
4I detta avsnitt bortses från den solvensreglering som gäller för tjänstepensionsverksamhet.
37
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
medför en förändring i tillgångarnas marknadsvärde ingen omedel- bar effekt på solvensen, vilket exempelvis innebar att solvensmåt- ten blev ointressanta under den senaste finanskrisen.
I Sverige, där försäkringsföretagen marknadsvärderar tillgångs- sidan men inte skuldsidan5, finns andra nackdelar. Exempelvis kan en ränteförändring innebära att solvensen påverkas i positiv eller negativ riktning, även i det fall skuld- och tillgångssidan är perfekt matchade och ingen effekt på solvensen borde uppkomma. Med en marknadsvärdering av tillgångar och skulder ökar värdet av sol- vensmåtten som ett mått på bolagets ekonomiska ställning.
Den andra nackdelen med dagens regelverk är det inte tar hän- syn till riskerna på tillgångssidan vid beräkningen av kravet på buf- fertkapital. Riskerna på tillgångssidan hanteras istället genom att begränsa möjligheten att investera i aktier och andra riskfyllda till- gångar. Det nuvarande regelverket tar ingen hänsyn till om inve- steringarna är välanpassade till skuldsidan. Inte heller tas hänsyn till eventuella diversifieringseffekter som uppkommer till följd av riskspridning i tillgångsportföljen.
En tredje nackdel är att riskreducerande åtgärder vad avser skuldsidan inte fullt ut innebär reducerat krav på kapital. Åtgärder som innebär att bolaget avhänder sig risk genom återförsäkring, derivatplaceringar eller utgivande av obligationer med försäkrings- innehåll, t.ex. katastrofobligationer eller s.k. livslängdsobligationer (på engelska longevity bonds) får inte fullt ut effekt på kapital- kravet.
En fjärde nackdel med dagens regelverk är att det är svårt att bedöma risken i ett försäkringsföretag. Dagens system innebär att en buffert, utöver kapitalkravet, byggts in i beräkningen av skuldsi- dan. Beräkningen av skuldsidan överskattar således åtagandena i förhållande till en ”bästa skattning”. Det innebär att det i dag är svårt för en utomstående, t.ex. en blivande försäkringstagare, att bilda sig en uppfattning om försäkringsbolagets ekonomiska ställ- ning. Till detta kommer ofullständiga rapporteringskrav som begränsar utomståendes möjlighet att bedöma risker och den eko- nomisk situation i ett enskilt försäkringsföretag. Till del har detta uppvägts av implementeringen av de nya redovisningsreglerna enligt IFRS.
En femte nackdel är att det saknas tydliga regler kring styrning och riskhantering. Brister i styrning och riskhantering, och inte för
5 Här bortses från tjänstepensionsverksamhet, där avsättningarna ska bestämmas aktsamt.
38
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
låga kapitalkrav, har i många fall varit anledningen till att försäk- ringsföretag i Europa inte alltid lyckats infria sina åtaganden.
I Sverige uppmärksammades vissa brister i det nuvarande regel- verket på ett tidigt stadium. Regeringen tillsatte därför redan år 1999 en utredning ”Placeringsutredningen” som lämnade sitt slut- betänkande 2003. Betänkandet remitterades, och under år 2006 remitterade finansdepartementet en omarbetad promemoria med förslag till nya solvensregler. Efter remissbehandling av denna promemoria beslutade regeringen att invänta Solvens
Avslutningsvis bör det noteras att Finansinspektionen sedan flera år använder ett särskilt tillsynsverktyg för att identifiera före- tag med låg solvens, det s.k. trafikljuset. Trafikljuset utgår från en marknadsvärderad balansräkning, där ett tänkt buffertkapital stresstestas på visst sätt. Det finns många likheter, men också flera skillnader, mellan trafikljuset och reglerna om kapitalkrav och kapitalbas i Solvens II.
4.5Målet med regleringen
Målet med ett solvensregelverk är att tillse att försäkringsföretag kan stå för sina förpliktelser och därmed ge försäkringstagarna ett gott skydd. Stabila försäkringsföretag kan också bidra till stabilitet i hela det finansiella systemet.
Motivet för en reglering på
Det nya regelverket är direkt tillämpligt på i stort sett alla för- säkrings- och återförsäkringsföretag i hela Europa. För en närmare diskussion av direktivets tillämpningsområde, se avsnitt 5.
4.6Principer bakom Solvens II
Till skillnad från dagens solvensregelverk, som i vart fall till stor del tar sin utgångspunkt i företagens årsredovisning, tar Solvens II sin utgångspunkt i en solvensbalansräkning som bygger på marknads- värderade skulder och tillgångar. Nya regler för värdering av såväl tillgångar som skulder införs. Värderingen av de försäkringstek-
39
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
niska skulderna ska, till skillnad mot i dag inte göras betryggande, dvs. den bufferten i beräkningen försvinner. Behovet av kapital- buffert samlas i det som kallas solvenskapitalkrav. (Kravet på betryggande skattning finns i dag inte för skadebolagen eller för livbolagens tjänstepensionsdelar. För dessa verksamheter innebär direktivet mindre förändringar) Se kapitel 7.
Till skillnad från dagens regelverk, bestäms kapitalkravet i Solvens II inte bara utifrån riskerna på skuldsidan utan hänsyn tas även till riskerna på tillgångssidan, och inte minst till hur tillgångs- och skuldsidan samverkar. Utöver de försäkringsrisker som utgör grunden för dagens solvenskapitalkrav kommer solvenskapitalkra- ven i Solvens II alltså att täcka även marknadsrisker, kreditrisker och operativa risker. Kapitalkraven i Solvens II är alltså mer sofisti- kerade och bättre anpassade till det enskilda företagets faktiska risknivå. I Solvens
Dagens placeringsregler innefattar strikta regler för tillgångar som ska täcka de försäkringstekniska avsättningarna. Tillgångar som överstiger avsättningarna är inte föremål för samma strikta regler. Solvens II direktivet ersätter dessa kvantitativa regler med mer generella kvalitativa regler som gäller alla tillgångar. Se kapitel 8.
Eftersom regler om tillräckligt buffertkapital inte är det enda – eller ens det bästa – sättet att skydda försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringsavtal innehåller Solvens
Genom Solvens
40
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
Syftet är att tillsynsmyndigheterna på ett bättre sätt, och framför- allt på ett tidigare stadium, ska kunna identifiera problemföretag. Tillsynen kan förväntas bli mer proaktiv och inriktad på bedöm- ningar av företagens interna system och regler för kapitalberäkning, styrning och riskhantering. Se kapitel 13.
Genom Solvens
I Solvens
Vid framtagandet av Solvens
4.7Paralleller till bankregleringen
Det nya solvensregelverket för försäkringsföretag har vissa likheter med motsvarande reglerna för banker och värdepappersföretag, de s.k. Baselreglerna, men det finns också stora skillnader. Solvensre- gelverket kan i likhet med bankregleringen sägas bestå av tre pelare. Den första pelaren innehåller kvantitativa regler, den andra pelaren kvalitativa regler som bl.a. inkluderar tillsynsreglerna och den tredje pelaren handlar om företagens rapportering.
41
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
En viktig skillnad mellan Solvens II och Basel II är att de har de olika mål. Baselreglerna fokuserar på finansiell stabilitet, medan Solvens
4.8Närmare om innehållet i de tre pelarna
Reglerna om värdering av tillgångar och skulder inklusive de för- säkringstekniska avsättningarna, om hur kapitalkravet ska beräknas samt om hur kapitalet får placeras brukar hänföras till pelare I. (Se kapitel
Figur 4.2 Solvens
Pelare I – |
|
Pelare II – |
|
Pelare III – |
Kvantitativa krav |
|
Kvalitativa krav |
|
Marknadsdisciplin |
|
|
|
|
och Transparens |
• Värdering av tillgångar |
|
• Krav på |
|
• Offentliggörande |
• Beräkning av FTA |
|
företagsstyrning och |
|
|
|
intern kontroll |
|
• Tillsynsrapportering |
|
• Kapitalbas |
|
|
||
|
•Krav på egen |
|
|
|
|
|
|
|
|
•Solvenskapitalkrav |
|
bedömning |
|
|
•Minimikapitalkrav |
|
•Tillsynsregler |
|
|
|
|
|
|
|
Grupp
42
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
4.8.1Pelare I
Beräkningarna av kapitalkraven bygger på en solvensbalansräkning där skulder och tillgångar som huvudregel ska marknadsvärderas. Det bör understrykas att solvensbalansräkningen på flera sätt skil- jer sig från den balansräkning som ska upprättas enligt redovis- ningsreglerna. Bland skillnaderna kan nämnas att solvensbalansräk- ningen – till skillnad från balansräkningen enligt redovisningsreg- lerna – ska innehålla samtliga ekonomiska tillgångar och skulder. Vidare ska som huvudregel samtliga poster i solvensbalansräk- ningen värderas till verkligt värde, vilket inte gäller i den balansräk- ning som upprättas enligt redovisningsreglerna där vissa tillgångar får tas upp till anskaffningsvärdet. Värderingen av skulderna (åta- gandena till följd av försäkringsavtalen) i solvensbalansräkningen ska motsvara det belopp som försäkringsföretaget skulle få betala om det skulle föra över sina åtaganden till ett annat försäkringsfö- retag. Det betyder som påpekats ovan att de försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara summan av en bästa skattning med ett tillägg som motsvarar kapitalkostnaden för att ta över åtagandena. Värderingsreglerna diskuteras närmare i kapitel 7.
I pelare I återfinns också reglerna om beräkning av de olika kapitalkraven, och reglerna om kvaliteten på det kapital och de finansiella resurser som företaget måste ha för att täcka kapitalkra- ven. Det finns två nivåer av kapitalkrav, dels ett solvenskapitalkrav som normalt ska vara uppfyllt, dels ett minimikapitalkrav som i princip alltid måste vara uppfyllt. Därutöver måste kapitalnivån all- tid uppgå till ett visst minimibelopp, de s.k. garantibeloppen.
Syftet med solvenskapitalkravet är att företaget ska ha tillräck- ligt med kapital för att kunna absorbera riskerna i hela verksamhe- ten. Solvenskapitalkravet är kalibrerat så att sannolikheten för att företaget inte ska kunna uppfylla sina åtaganden6 under det när- maste året ska vara 1 på 200, dvs. att företaget ska kunna klara de fall som inträffar med 99,5 procent inom en
6 Tillgångarna ska vara större än skulderna vid årets slut.
43
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
Alt 1: Figur 4.3 Value at risk (0,5 procent sannolikhet)
|
Sannolikhet |
Underskott |
Överskott |
|
|
Insolvens (0,5 procents sannolikhet) |
Kapitalbuffert |
Minimikapitalkravet, som ska motsvara
Solvenskapitalkraven ska finansieras/täckas med en s.k. kapital- bas, dvs. med kapital och finansiella resurser som är av viss kvalitet vad avser framförallt förmågan att täcka företagets förluster. Medel i kapitalbasen delas in i olika kvalitetsnivåer och det är endast medel av bästa kvalitet som får användas fullt ut för att täcka kapitalkraven. En mindre del får vara av lägre kvalitet.
I kapitel 8 redogörs närmare för beräkningen av kapitalkraven, och i kapitel 11 redogörs för reglerna om kapitalbasen. Interna modeller behandlas i kapitel 10.
När Solvens
44
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
4.8.2Pelare II
Bland de kvalitativa reglerna som hänförs till Pelare II bör särskilt uppmärksammas kravet på att varje försäkringsföretag regelbundet ska göra en bedömning av den egna risken och solvensen. Bedöm- ningen ska dokumenteras. Genom kravet på en egen bedömning skapas en koppling mellan å ena sidan de regelmässiga kraven på buffertkapital och riskhantering och å den andra sidan företagens egna bedömning i dessa frågor. Genom bedömningen av den egna risken och solvensen ges företaget också vissa möjligheter att bedöma för- och nackdelar med att ta fram en intern modell för beräkningen av kapitalkraven. Bedömningen kan slutligen sägas utgöra en sammanfattning av riskhanteringssystemet och start- punkten för den nya tillsynsprocessen.
Till Pelare II hänförs även reglerna om styrning och riskhanter- ing. I Solvens
Bland de kvalitativa reglerna i Pelare II ingår också de nya till- synsreglerna. Den nya tillsynen ska utgå från en proaktiv och risk- baserad metod. Tillsynsmyndighetens huvuduppgift kan sägas vara att bedöma om företagens förmåga att identifiera, bedöma och hantera sina risker är tillräcklig med hänsyn till de krav som ställs i
45
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
regleringen. Ett naturligt inslag i tillsynen är en granskning av företagens interna regelverk och hur detta regelverk efterlevs. Till- synsmyndigheten kommer att kunna tvinga företaget att ändra sina system och processer för styrning och riskhantering, om dessa inte lever upp till de krav som följer av Solvens
I det fall företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet ska till- synsåtgärder vidtas, i syfte att återställa den föreskrivna solvensni- vån. Tillsynsåtgärderna är tänkta att bli alltmer ingripande ju sämre solvenssituationen är – den s.k. tillsynstrappan – och i det fall företaget inte uppfyller minimikapitalkravet ska tillståndet att bedriva försäkringsrörelse återkallas, efter det att företaget getts möjlighet att omedelbart åtgärda bristerna.
I kapitel 13 redogörs närmare för tillsynsprocessen.
I Solvens
Regler om grupptillsyn diskuteras i kapitel 15 och 16.
4.8.3Pelare III
Inom pelare III finns regler om företagens rapportering till såväl tillsynsmyndigheten som till marknaden. Tanken är att en mer omfattande rapportering av olika uppgifter ska bidra till ökad disci- plin hos försäkringsföretagen. Genom att tillsynsmyndigheter och externa aktörer såsom försäkringstagare och finansiärer ges möjlig- het att få en mer samlad bild av företagets ekonomiska ställning och hanteringen av de risker som är förenade med verksamheten kommer det att finnas starka incitament för företaget att bedriva rörelsen på ett finansiellt sunt sätt.
46
SOU 2011:68 Bakgrund och sammanfattning
Regler om rapportering och offentliggörande återfinns i kapitel 14.
4.9Tjänstepensionsverksamhet
Som påpekats ovan finns ett särskilt direktiv på
EU har i praktiken två parallella regelverk för livförsäkringspro- dukter som har anknytning till anställning; tjänstepensionsdirekti- vet och Solvens
När det gäller kapitalkravet har samtliga institut som i dag bedriver tjänstepensionsverksamhet tillämpat samma regelverk, Solvens I. Solvens
En översyn av tjänstepensionsdirektivet har påbörjats på EU- nivå och ett första utkast har aviserats till december 2011. Utred-
7 eller till dess en ansökan om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) prövats slutligt, jfr. 7 § lagen (2010:2044) om ikraftträdande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).
47
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
ningen har därför ingen möjlighet att göra en bedömning av vilket regelverk som på kort sikt kommer att vara bäst anpassat till tjäns- tepensionsverksamhet. Det är emellertid utredningens starka tro att ett regelverk som är skräddarsytt för tjänstepension över tid kommer att vara bäst avpassat till just denna specifika verksamhet. Utredningen anser därför att svenska företag även fortsättningsvis bör ha möjlighet att tillämpa tjänstepensionsdirektivets regler. Att återinföra tjänstepensionsdirektivet skulle innebära att instituten i praktiken kan välja vilket regelverk som de anser vara bäst avpassat till den egna verksamheten.
Utredningen föreslår därför att en ny form av institut införs – tjänstepensionsföretag. Dessa institut ska få tillhandahålla pro- dukter – förmåner – med anknytning till anställning. Det gäller såväl pensionsprodukter (livförmåner) som andra försäkringslik- nande produkter som har anknytning till anställning (skadeförmå- ner). Det senare kan exempelvis motsvara sjuk- och olycksförsäk- ring, dödsfallsförsäkring och försäkring som faller ut vid upphö- rande av anställning.
Möjligheten för försäkringsföretag att bedriva tjänstepensions- verksamhet under optionen i tjänstepensionsdirektivet föreslås upphöra.8 I praktiken blir reglerna för privat- och tjänstepension- sverksamhet under optionen, efter införandet av Solvens II, så lik- artade att det inte är meningsfullt att upprätthålla två regelverk i samma bolag. Dagens separationskrav mellan de olika verksamhe- terna har dessutom visat sig svårt att upprätthålla i praktiken. Att endast tillämpa ett regerverk per företag kommer att underlätta för så väl tillsynsmyndigheten som för företagen själva.
Tjänstepensionsinstitut föreslås inte – annat än i mycket begrän- sad omfattning och under en övergångsperiod – få bedriva privat försäkringsverksamhet utan anknytning till anställning. För- säkringsföretag ges dock möjligheten att bedriva såväl tjänstepen- sionsverksamhet som privat försäkringsverksamhet inom ramen för Solvens
8 Utredningen föreslår dock ett fortsatt utnyttjande av optionen under en övergångsperiod, se kapitel 23.
48
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
tjänstepensionsinstitut föreslås ett enkelt förfarande för byte av tillstånd. Frågor om tjänstepension behandlas i avsnitt 6.1 och 17.
Bestämmelserna för tjänstepensionsinstitut föreslås tas in i en ny lag med samma struktur som försäkringsrörelselagen. I syfte att möjliggöra för företagen att byta regelverk – och därmed så långt möjligt undvika att företagen först behöver anpassa sig till Solvens II för att därefter åter skifta regelverk – föreslås ett tidigare ikraft- trädande för den nya lagen om tjänstepensionsrörelse, 31 mars 2013, dvs. knappt ett år tidigare än ändringarna i försäkringsrörel- selagen till följd av det nya solvensregelverket. Möjligheterna att övergå mellan försäkrings- respektive tjänstepensionsregleringarna föreslås bli permanenta för att kunna möjliggöra övergångar vid en senare tidpunkt. I samma syfte föreslås en särskild övergångs- bestämmelse som möjliggör för de företag som så vill att så långt möjligt tillämpa de nuvarande reglerna under två år. Ikraftträdande och övergångsregler behandlas i avsnitt 23.
4.10Mindre försäkringsbolag
Med mindre försäkringsföretag avses här försäkringsföretag som är uttryckligen undantagna från Solvens
En möjlighet vore att, med åberopande av proportionalitetsprin- cipen, fortsätta med dagens system med dispenser. Fördelen med detta förfarande är att det är flexibelt – regelverket kan i praktiken anpassas till det enskilda företaget. Systemet har dock uppenbara nackdelar. Flexibilitetens baksida är möjliga problem med likabe- handling, konkurrensneutralitet och rättsosäkerhet. En annan nackdel är osäkerheten för företagen om vilken regelmiljö man har att rätta sig efter framöver. Försäkringsverksamhet är en långsiktig verksamhet. Tidsbegränsade dispenser torde därför hämma verk- samheten. Till sist är enskilda dispenser ett resurskrävande arbete för bolagen och för Finansinspektionen. Utredningen förordar därför ett system med permanenta dispenser i form av undantag i lagstiftningen.
49
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
Solvens
Detta är något som tagits hänsyn till vid framtagandet av Solvens II- direktivet – företag under viss storlek är helt undan- tagna från direktivet regler. Det står medlemsstaterna fritt att utforma egna regler för dessa företag. Utredningen förordar att Sverige utnyttjar denna möjlighet. Utredningen har därför utfor- mat ett förslag till förenklat regelverk för mindre försäkringsföre- tag som faller utanför Solvens
De allra minsta bolagen har i praktiken undantagits helt från rapportering och tillsyn under decennier. Enligt utredningen är det olyckligt om reglering och tillsyn omfattar viss verksamhet, men att ingen kontroll sker. Den nuvarande ordningen riskerar att invagga försäkringstagarna och andra intressenter i en falsk trygg- het. Utredningen föreslår nu att de allra minsta bolagen, ”mikro- bolagen” med en premieinkomst understigande 500.000 kronor per år, framöver också formellt undantas från reglering och tillsyn.
4.11Effekter av regleringen
Genom de nya solvensreglerna kommer försäkringsföretagen att få kapitalkrav som på ett bättre sätt än i dag är anpassade efter de verkliga riskerna i det enskilda företaget. Risken för att ett försäk- ringsföretag inte kan infria sina åtaganden kommer att minska. Till detta kommer att kapitalallokeringen inom försäkringsbranschen blir mer effektiv, eftersom kapitalkravet blir mer träffsäkert (högst för de försäkringsföretag där kapitalet behövs som bäst, och om- vänt).
50
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
Solvens
Även kraven från trafikljustestet, som i praktiken styr hur mycket kapital som krävs, ligger väsentligt under Solvens
Försäkringsbolagen uppvisar en stor spridning. Hälften av bola- gen har redan i dag mer än dubbelt så mycket kapital som det nya regelverket kräver. Så mycket som var femte företag skulle inte klara kravet i dag. Sju bolag klarar inte ens minimikapitalkravet.
Införandet av ett mer harmoniserat regelverk innebär bättre förutsättningar för konkurrens på den europeiska försäkrings- marknaden, vilket kan leda till effektivare prissättning och nya pro- dukter. Priset på produkter som får ett ökat kapitalkrav, t.ex. till följd av långa avkastningsgarantier, kan komma att öka. I andra produktkategorier kan man däremot se fram emot sjunkande pri- ser. När det gäller skadeprodukter finns utsikt att premierna kan komma att höjas om en mindre del av premieintäkterna får placeras i aktier. Samtidigt kan den historiska volatiliteten i premiesätt- ningen komma att minska.
Införandet av mer tydliga krav på styrning och riskhantering i kombination med en förändrad tillsyn minskar risken för att ett försäkringsföretag drabbas av förluster som i en slutända kan komma att drabba försäkringstagare och andra ersättningsberätti- gade. Genom att införa kopplingar mellan kraven i regelverket och den egentliga affärsverksamheten – t.ex. via interna modeller och den egna risk och solvensbedömningen – kommer det att finnas bättre förutsättningar för en god dialog mellan berörda aktörer.
De ökade kraven på riskhantering och rapportering kommer att öka den administrativa bördan för försäkringsföretagen, vilket i förlängningen kan leda till ökade premier för försäkringstagarna.
51
Bakgrund och sammanfattning |
SOU 2011:68 |
Genom kraven på mer omfattande rapportering kommer försäk- ringstagare, investerare och andra intressenter att få bättre möjlig- heter att bedöma bl.a. den ekonomiska situation i ett enskilt för- säkringsföretag, vilket skapar ökade incitament för företagen att bedriva verksamheten på bästa sätt utifrån ett riskperspektiv.
Starkt förenklat kommer det i framtiden att ställas högre krav på försäkringsföretag som erbjuder produkter som resulterar i en hög risknivå för företaget, jämfört med företag som erbjuder produkter med låg risknivå. Detta innebär t.ex. att företag som till följd av sitt produktutbud investerar en stor del av kapitalet i tillgångsslag med hög risk, t.ex. aktier, eller som ställer ut avkastningsgarantier som sträcker sig över många år eller som erbjuder för försäkringstagaren förmånliga valmöjligheter under försäkringstiden, kommer att få ett kapitalkrav som är högre än företag som valt en affärsstrategi där inslaget av olika risker är lägre. Företag med relativt sett hög risknivå kan komma att ställas inför alternativet att antingen öka solvenskapitalet eller dra ned risken. På tillgångssidan kan risknivån minskas genom att t.ex. aktieexponeringen minskas, eller genom en bättre matchning mellan tillgångssidan och skuldsidan. På skuldsi- dan kan risknivån minskas genom t.ex. återförsäkring, förändringar av försäkringsprodukten genom att minska inslaget av långa garan- tier eller olika typer av valmöjligheter.
Incitamenten för s.k. matchande investeringsstrategier kan komma att öka, vilket i sin tur minskar efterfrågan på aktier och ökar efterfrågan på långa obligationer eller på olika typer av derivat som kan användas för olika typer av hedgingstrategier. Marknaden för återförsäkrng, obligationer med försäkringsinnehåll (t.ex. kata- strofobligationer eller longevity bonds) kan komma att öka.
I den allmänna diskussionen har framkommit farhågor om att Solvens II regelverket skulle orsaka ökad procyklikalitet, i den meningen att aktieprisfall kan förstärkas ifall försäkringsföretag tvingas sälja av aktier för att ta ned risken när kapitalbufferten krymper. Det är emellertid inte en effekt av det nya regelverket. Samma sak gäller under nuvarande regelverk. Effekten bygger på att tillgångssidan är marknadsvärderad och inte fullt ut matchad med skuldsidan.
Regelverksförändringarna kan komma att påverka marknads- strukturen i stort. Exempelvis kan den komma att snabba på den utveckling som pågått de senaste
52
SOU 2011:68 |
Bakgrund och sammanfattning |
ned garanterad avkastning för befintliga produkter. Det innebär i sin tur att försäkringstagarna får bära större risker på individuell basis. Till del kan det innebära att riskerna sammantaget ökar i och med att risker som tidigare kunnat diversifieras bort nu får bäras av individen.
Förändringarna kan möjligen också bidra till en mer likvid marknad för långa obligationer genom den ökade efterfrågan på långa obligationer.
Utredningen föreslår en förenklad reglering för de mindre för- säkringsföretagen som är undantagna från Solvens
Utredningen föreslår att de allra minsta, ”mikroförsäkringsbola- gen” helt ska undantas från reglering. Det innebär att ett hundratal s.k. kreatursbolag skulle falla utanför regleringen. Utredningen föreslår också ett explicit undantag som träffar ett tjugotal begrav- ningskassor. Utredningen gör bedömningen att skyddsbehovet för dessa företag är begränsat till följd av verksamhetens art och omfattning och att förslaget inte får någon praktiskt betydelse för den faktiska skyddsnivån för försäkringstagarna.
En närmare beskrivning av effekterna av reformen återfinns i kapitel 24.
53
5Principiella lagtekniska utgångspunkter
5.1Regleringsteknik
5.1.1Inledning
Solvens
Efter det att direktivet antogs år 2009 har det dels skapats en ny tillsynsordning på det finansiella området, dels skett förändringar i
Avslutningsvis ges en kort beskrivning av hur några tidigare direktiv på bank- och värdepappersområdena har genomförts i svensk rätt.
5.1.2
I
55
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
medlemsstaterna att själva bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. För att ett direktiv ska bli gällande i Sverige måste det alltså genomföras i svensk rätt, dvs. införlivas i den svenska rättsordningen. Direktiv kan beslutas av Europaparlamentet, rådet, Europaparlamentet och rådet, eller av kommissionen. Solvens II- direktivet är ett direktiv som har antagits av Europaparlamentet och rådet.
56
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
I
5.1.3Svensk normgivning
Enligt lagen (1994:1500) med anledning av Sverige anslutning till Europeiska unionen gäller EG:s regelverk här i landet med den ver- kan som följer av de grundläggande fördragen.
Som framgått riktar sig
Av 8 kap. 1 § regeringsformen (RF) framgår det att föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen genom förord- ning. Föreskrifter kan också, efter bemyndigande av riksdagen eller regeringen, meddelas av andra myndigheter än regeringen. Ett bemyndigande att meddela föreskrifter ska alltid ges i lag eller för- ordning.
I författningssamlingsförordningen (1976:725) görs en skillnad mellan författningar (lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. RF betecknas som föreskrifter) respektive allmänna råd (så- dana generella rekommendationer om tillämpningen av en författ- ning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende).
5.1.4Lamfallussymodellen
I maj 1999 presenterade kommissionen en handlingsplan för finan- siella tjänster2, som syftade till att skapa en integrerad marknad för finansiella tjänster i EU. Handlingsplanen innehöll 42 förslag till åtgärder som skulle vara genomförda senast år 2005. Mot bakgrund av de korta tidsfristerna som gällde för att genomföra handlings- planen togs en ny modell för lagstiftning fram. Den nya modellen
1Här bortses från ändringarna till följd av Lissabonfördraget, dvs. delegerade akter respek- tive genomförandeakter. Dessa behandlas i avsnitt 5.1.5.
2Kommissionens meddelande Att genomföra handlingsplanen för finansmarknaderna: En handlingsplan, KOM (1999) 232.
57
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
har kommit att kallas för Lamfalussymodellen3 . Modellen syftar till att möjliggöra ett snabbare lagstiftningsförfarande och en mer flexibel lagstiftning. Den särskilda lagstiftningsmodellen tillämpa- des ursprungligen på värdepappersområdet, men år 2006 utvidgades tillämpningsområdet till att omfatta även lagstiftning inom
Lamfallussymodellen delar in regelgivningen och uppföljningen i fyra nivåer. På nivå 1 fastställs allmänna principer enligt det nor- mala lagstiftningsförfarandet inom
Som redan nämnts har Solvens
3Efter namnet på ordföranden i den s.k. visemannakommittén, Alexandre Lamfallussy. En översiktlig beskrivning av Lamfallussymodellen på försäkringsområdet finns i kommis- sionens Impact assessment Report SEC(2007)871, Annex A.3.
42006/512/EC och Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, EGT L 184, 17.7.1999, s. 23 (Celex 31999D0468).
5Till följd av den nya tillsynsordningen har CEIOPS upphört med sin verksamhet. Verk- samheten kan sägas ha övertagits av den nybildade Europeiska försäkrings- och tjänste- pensionsmyndigheten (på engelska European Insurance and Occupational Pensions Authority (EIOPA).
58
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
Solvens
När det gäller nivå
Arbetet med att ta fram nivå
Såvitt nu är känt kommer kommissionens fastställande av nivå
Som framgått är tanken i Lamfallussymodellen att nivå 1- regleringen endast ska innehålla de allmänna principerna i regler- ingen (på engelska key framework principles). Detta brukar ibland beskrivas på det sättet att Solvens
59
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
omfattande som nivå
Den bakgrundsbeskrivning som lämnats ovan avser förhållan- dena som gällde när Solvens
5.1.5Ny tillsynsordning
Med anledning av den finanskris som drabbade världen under år 2007 och 2008 fick en expertgrupp under ledning av Jacques de Larosière i uppdrag att lämna förslag som skulle stärka den euro- peiska tillsynsordningen på det finansiella området. I februari 2009 lämnade gruppen sina förslag i en särskild rapport6. Baserat på denna rapport presenterade kommissionen i mars 2009 sina förslag kring innehållet i en ny tillsynsordning i en s.k. kommunikation. I maj 2009 presenterades mer detaljerade förslag, och i juni 2009 ställde sig rådet bakom kommissionens förslag.
Den nya ordningen föreslogs bestå av två delar. I den ena delen skulle de dåvarande s.k. nivå
6 The
60
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
Kommissionens formella förslag till ny lagstiftning på området lämnades i september 2009, och Europaparlamentets och rådets beslut togs genom bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av EIOPA
5.1.6
Parallellt med framtagandet av en ny tillsynsordning på det finansi- ella området har det s.k.
(på engelska delegated acts) respektive genomförandeakter (på eng- elska implementing acts).
Enligt artikel 290 kan det genom en lagstiftningsakt till kom- missionen delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten. Enligt artikeln ska mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen av befo- genhet uttryckligen framgå av lagstiftningsakten. De väsentliga delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna och får inte bli föremål för delegering av befogenhet, och de villkor som ska gälla för delegeringen ska fastställas i lagstiftningsakterna. De akter som kommissionen kan anta med stöd av sådan delegation är delegerade akter. Av artikel 290 framgår det inte i vilken legal form en sådan delegerad akt ska meddelas. Av artikel 296 framgår det dock att institutionerna i ett sådant fall kan välja typ av akt, med beaktande av tillämpliga förfaranden och proportionalitetsprinci- pen. Utredningen har tolkat bestämmelserna på det sättet att en delegerad akt t.ex. kan meddelas i form av förordning eller direktiv.
Om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs framgår det av artikel 291 att kommissionen – eller i vissa fall rådet – ska tilldelas genomförandebefogenheter genom dessa akter. Vid sådan tilldelning av genomförandebefogen- heter ska Europaparlamentet och rådet, genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, i förväg fast- ställa allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. De akter som kommissionen antar med stöd av dessa genomföran- debefogenheter är genomförandeakter. Av artikel 291 framgår det
61
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
inte i vilken legal form en sådan genomförandeakt ska meddelas. I likhet med vad som anförts ovan torde detta innebär att en genomförandeakt t.ex. kan meddelas i form av förordning eller direktiv.
5.1.7Omnibus II och
Eftersom Solvens
En del av kommissionens förslag handlar om utrymmet för Tekniska standarder som ett ytterligare verktyg för harmonisering av tillsynen och tillskapandet av en mer harmoniserad reglering. För att förstå förslaget när det gäller Tekniska standarder bör det, som framgått ovan, noteras att EIOPA, enligt
Riktlinjer och Rekommendationer ska vara riktade till behöriga myndigheter (t.ex. Finansinspektionen) eller till finansiella företag. Riktlinjer och rekommendationer är inte rättsligt bindande i tradi- tionell mening, men nationella tillsynsmyndigheter och försäk- ringsföretag som träffas av dessa riktlinjer och rekommendationer ”ska med alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer” (på engelska every effort to comply). Myndig- heter, och i vissa fall företag, kommer att vara skyldiga att bekräfta
7Kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG med avseende på befogenheter för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Bryssel den 19.1.2011, KOM (2011) 8 slutlig, 2011/0006 (COD)
8Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska
62
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
efterlevnaden eller förklara varför riktlinjer och rekommendationer inte efterlevs. Denna typ av bestämmelser kallas ibland för ”följ eller
EIOPA:s rätt att föreslå Tekniska standarder, som ska beslutas av kommissionen, är kopplad till kommissionens befogenheter enligt artikel 290 respektive 291, och enligt dessa artiklar måste kommissionens befogenheter framgå uttryckligen av lagstiftnings- akten, dvs. Solvens
Av skäl 6 i förslaget till Omnibus
I skäl 8 konstateras det att bindande tekniska standarder bidrar till en mer harmoniserad reglering av finansiella tjänster, som rådet ställt sig bakom. I den utsträckning specifika krav i Unionens lag- stiftningsakter inte är fullharmoniserade ska bindande Tekniska standarder som utvecklar, preciserar eller bestämmer villkoren för tillämpningen av dessa krav inte hindra medlemsstaterna från att införa strängare regler. Tekniska standarder ska således tillåta medlemsstaterna att införa strängare regler, om lagstiftningsakten ger ett sådant utrymme.
När det gäller de nuvarande mandaten i Solvens
I Omnibus
63
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
kunna antas även på områdena för företagsspecifika parametrar, ändringar av en intern modell, specialföretag och kapitaltillägg.
En annan del av kommissionens förslag i Omnibus
Slutligen föreslår kommissionen att den ska få mandat att med- dela övergångsbestämmelser på en rad olika områden. Enligt för- slaget ska övergångsbestämmelserna meddelas genom delegerade akter. De mandat som föreslås är begränsade vad avser såväl områ- dena som den maximala perioden för övergångsbestämmelser på respektive område. Kommissionens förslag i dessa delar behandlas närmare i avsnittet om ikraftträdande, se kapitel 23.
Såvitt nu är känt kommer beslut om Omnibus
5.1.8Genomförande av några tidigare direktiv på bank- och värdepappersområdena
Kapitalkrav för kreditinstitut m.fl.
De kapitalkrav som ställs på kreditinstitut och värdepappersföretag regleras genom två
Vid genomförandet av ändringarna konstaterade regeringen9 att många av reglerna i direktiven var mycket detaljerade och tekniskt
9 Prop. 2006/07:5 s. 99 ff.
64
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
komplicerade. Vidare ansågs regelverket vara mycket omfattande, och det ansågs att regelverket sannolikt skulle behöva ändras ofta för att hållas aktuellt. Mot denna bakgrund ansågs det inte lämpligt att ge hela regelverket form av lag. Utgångspunkten var att direkti- ven skulle införlivas genom en kombination av lag och myndig- hetsföreskrifter, dvs. samma lösning som tidigare valts i gällande rätt.
Regeringen ansåg att regleringen av kapitaltäckning och stora exponeringar för institut i grunden är offentligrättslig, vilket gör det möjligt för riksdagen att delegera föreskriftsrätt i ämnet till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer (jfr. 8 kap. 3 § RF).
Den nya lagen gavs formen av ramlag, som i huvudsak anger vilka metoder instituten får använda för att beräkna sina kapitalba- ser, kapitalkrav och gränsvärden samt under vilka förutsättningar dessa metoder får användas. Den närmare innebörden av dessa metoder etc. framgår av regeringsförordning och föreskrifter från Finansinspektionen. Vid utformningen av lagen fanns en strävan om att undvika att instituten samtidigt skulle behöva tillämpa reg- ler i såväl lag som myndighetsföreskrifter, vilket kunde åstadkom- mas genom att ramarna för reglerna angavs i lag, medan de regler som rörde den dagliga tillämpningen av metoder etc. togs in i myn- dighetsföreskrifter.
Några av remissinstanserna ansåg att utredningens förslag till lag inte blev tillräckligt tydlig och begriplig, eftersom den förut- satte att läsaren måste vara förtrogen med direktiven för att förstå de svenska bestämmelserna. Mot detta anförde regeringen att lagens läsbarhet eller tillämpning inte skulle underlättas av att en stor del av bestämmelserna i direktivet togs in i lag, och att en sådan lösning dessutom var ogörlig. Några remissinstanser tog också upp frågan om Finansinspektionens dubbla roller som både normgivare och normtillämpare. Med hänvisning till bl.a. vad Lag- rådet anfört i denna fråga ansåg regeringen att myndighetens dubbla roller som regelgivare och tillsynsmyndighet avseende bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar inte utgjorde ett problem av sådan omfattning att det borde förhindra delegation i den omfattning som föreslogs.
I samband med ändringar av kapitaltäckningsreglerna år 201110 uttalade Lagrådet att den tekniska karaktären på många bestämmel-
10 Prop. 2010/11:110 s.
65
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
ser, mängden bestämmelser och den mycket höga detaljeringsgra- den nödvändigtvis medför att många bestämmelser i direktiven måste genomföras i form av föreskrifter på lägre nivå än lag, till stor del efter bemyndiganden i lag. Lagrådet, som har till uppgift att granska om de föreslagna lagändringarna innebär att direktiven implementeras på ett sätt som kan godtas av kommissionen och
Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID)
Den 21 april 2004 antogs direktivet om marknader för finansiella instrument
De nya bestämmelserna som följde av MiFID genomfördes huvudsakligen i en ny lag, medan huvuddelen av genomförande- direktivets bestämmelser genomfördes genom myndighetsföre- skrifter11. I de delar av genomförandeförordningen där medlemsstaterna har rätt att införa kompletterande regler gavs regeringen eller underordnad myndighet föreskriftsrätt.
5.2Överväganden och förslag
5.2.1Förhållandet mellan nationell reglering och gemenskapsregler
Utredningens förslag: De nya bestämmelser som införs till följd av Solvens
11 Prop. 2006/07:115 s. 274 ff.
66
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
Skäl för utredningens förslag: Ett viktigt syfte med Solvens II är att uppnå en ökad harmonisering av regelverk och tillsyn inom EU. Ett mer harmoniserat regelverk bidrar till effektiviteten i den finan- siella sektorn. Detta både i den mån det undanröjer bestämmelser som annars skulle fungera som direkta eller indirekta hinder mot konkurrens över gränserna och i den mån det minskar gränsöver- skridande instituts administrativa börda av att hantera flera sins- emellan olikartade regelverk för en och samma verksamhet när denna bedrivs i flera länder.
En viktig förutsättning för att uppnå ett mer harmoniserat EU- regelverk är att medlemsstaternas nationella regelverk inte, utöver det gemensamma regelverket, lägger på ytterligare bestämmelser som de facto fungerar som konkurrenshinder. Det nationella regel- verket bör naturligtvis inte heller sakna bestämmelser som ska fin- nas enligt det gemensamma regelverket. Utredningens utgångs- punkt har därför varit att förslagen till nya lagbestämmelser ska ansluta sig till den nivå på krav som direktivet innehåller. Särskilt viktigt blir detta i de fall bestämmelserna har karaktären av full- harmonisering.
I syfte att uppnå ökad harmonisering ska man enligt utred- ningen även vara försiktig med att förtydliga eller komplettera bestämmelserna i direktivet på ett sätt som i praktiken medför en form av nationella särbestämmelser. Detta är särskilt viktigt när det gäller Solvens
För utredningens förslag talar också förekomsten av reglering på nivå 2 och risken för överlappande, eller t.o.m. motstridiga, regler.
67
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
5.2.2Nivå
Utredningens förslag: Bestämmelserna i Solvens
De svenska lagbestämmelserna ska utformas så att de både vad gäller struktur och språklig utformning ligger så nära direk- tivet som möjligt. Vid utformningen ska dock sådana språkliga och strukturella justeringar göras som bidrar till att skapa en enkel, tydlig och begriplig lagtext, under förutsättning att sådana justeringar inte ändrar det sakliga innehållet.
Bestämmelser i direktivet som rör Finansinspektionens när- mare organisation och verksamhet ska genomföras genom före- skrifter som meddelas av regeringen, såvida inte bestämmelserna är av sådan art att de ska, eller bör, bestämmas av riksdagen.
Skäl för utredningens förslag:
Nivå
Ett direktiv ska genomföras genom nationellt bindande regler på lämplig normnivå på det sätt som bäst överensstämmer med med- lemsstatens lagstiftningstradition och lagstiftning i övrigt. 12
Bestämmelserna i Solvens
12Se Lagrådets yttrande Investeringsfondsfrågor,
13Prop. 2006/07:5 s.
68
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
Vid genomförandet av kapitaltäckningsreglerna på bank- och värdepappersområdet år 2007 skedde en relativt omfattande dele- gation av föreskriftsrätt till Finansinspektionen.14 Det huvudsakliga argumentet var att bestämmelserna i direktiven ansågs vara mycket detaljerade, tekniskt komplicerade och omfattande. Det bör då noteras att de mer detaljerade kapitaltäckningsreglerna på bank- och värdepappersområdet framförallt finns i bilagor till de aktuella direktiven. Dessa bilagor är väsentligt mycket mer omfattande än själva direktiven, och detaljeringsgraden i bilagorna är enligt utredningen närmast jämförbar med nivå 2- regleringen i Solvens
Vid genomförandet av ny värdepappersreglering år 2007 – som bestod av MiFID jämte ett genomförandedirektiv och en genomfö- randeförordning – togs huvuddelen av bestämmelserna som följer av MiFID in i lag, medan myndighetsföreskrifter användes för genomförandet av huvuddelen av genomförandedirektivets bestäm- melser.16 I de delar av genomförandeförordningen där medlems- staterna hade rätt att införa kompletterande reglering gavs reger- ingen eller den myndighet regeringen bestämde föreskriftsrätt.
Vid genomförande av en ny reglering av värdepappersfonder och fondbolag år 2011 – som bestod av UCITS
När det gäller regleringstekniken vid genomförandet av Solvens
14Prop. 2006/07:5 s.
15Prop. 2010/11:110 s. 275
16Prop. 2006/07:115 s.
69
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
som det sker en konsolidering av i stort sett samtliga äldre direktiv på försäkringsområdet. Genom det nya regelverket införs också en helt ny regleringsmodell på området, en modell som har sin grund i den s.k.
I
Utredningen anser att den tydliga normgivningshierarki som finns i det bakomliggande samlade
Eftersom Solvens
70
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
direktivet som innehåller principiella ställningstaganden men som utredningen inte föreslår ska tas in i lag eftersom de är alltför detaljerade i stället meddelas på nästa normnivå, dvs. på regerings- nivå.
Enligt utredningen kan det här antas att den typ av tekniska eller exemplifierande bestämmelser som enligt utredningens förslag inte ska tas in i lag till del kommer att framgå – direkt eller indirekt
– av regleringen på nivå 2 eller I form av bindande tekniska stan- darder. Under detta antagande, i kombination med antagandet att denna reglering ges formen av förordning, torde Sverige i många fall anses ha uppfyllt kraven i direktivet utan kompletterande före- skrifter från regeringen. I de fall det finns osäkerhet kring huruvida en bestämmelse i direktivet verkligen ”täcks in” av den föreslagna lagtexten i kombination med den direktverkande genomförandere- gleringen bör dock den svenska lagstiftningen som huvudregel innehålla ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter som genomför den del av bestämmelsen i Solvens
Begrepp och termer i den svenska lagtexten
När det gäller de begrepp och termer som används i Solvens II- direktivet anser utredningen att utgångspunkten måste vara att den svenska regleringen så nära som möjligt ska överensstämma med de begrepp och termer som används i direktivet. Med en sådan utgångspunkt skapas bättre förutsättningar för att uppnå ökad harmonisering, som är ett av syftena med direktivet. Genom användande av direktivets begrepp och termer minskar också risken för att de svenska reglerna tolkas på ett sätt som inte är förenligt med direktivet. Ytterligare ett skäl för att använda direktivets ter- minologi är att genomförandebestämmelserna på nivå 2 och i form av bindande tekniska standarder torde komma att innehålla hänvis- ningar till de termer och begrepp som används i direktivet, och att avvikelser från direktivets terminologi därför kan skapa oklara kopplingar mellan lagen och de i Sverige direkt tillämpliga genom- förandebestämmelserna. Den valda utgångspunkten kan emellanåt medföra att vissa termer och begrepp klingar obekanta, eftersom direktivet innehåller en rad facktermer och begrepp som inte tidi- gare förekommit i svensk lagstiftning.
71
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
Vad som nyss sagts hindrar dock inte utredningen från att göra språkliga avvikelser från den svenska
5.2.3Nivå
Utredningens bedömning: Under antagandet att regleringen på nivå 2 ges formen av
Skäl för utredningens bedömning: Enligt utredningsdirektiven17 ska utredningen i sitt arbete beakta hur de genomförandeåtgärder som är under utarbetande av kommissionen kan komma att påverka hur Solvens
Utredningen har följt arbetet med nivå
Mot bakgrund av den information som i dag finns tillgänglig har utredningen i sina förslag utgått från att regleringen på nivå 2 kommer att ges i form av en
17 Dir 2010:14 s. 11.
72
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
är direkt tillämplig i Sverige, och får inte genomföras särskilt i den svenska regleringen, jfr. avsnitt 5.1.2.
Nivå
I de fall nivå
5.2.4Ingen särskild lag om solvens
Utredningens bedömning och förslag: De nya lagbestämmel- serna till följd av Solvens
Bakgrund: På bank- och värdepappersområdet har kapitaltäck- ningsreglerna samlats i en särskild lag, lagen (2006:1371) om kapi- taltäckning och stora exponeringar. Lagen innehåller bl.a. bestäm- melser om kapitalkrav, kapitalbas, finansiella företagsgrupper och tillsyn. Lagen är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag, samt i vissa delar på fondbolag. Många definitioner och bestämmel- ser i lagen påminner om de bestämmelser och definitioner som finns i Solvens
Skäl för förslag och bedömning: Mot bakgrund av den lösning som valts på bank- och värdepappersområdet har utredningen övervägt om de mer kvantitativa delarna av de nya regelverket för försäkringsföretag borde samlas i en särskild ”Solvens
Genom den nya försäkringsrörelselag som trädde i kraft den 1 april 2011 har en modern reglering för försäkringsverksamhet ska- pats, där rörelsereglerna har en naturlig hemvist. Att nu splittra regelverket för försäkringsföretag på flera lagar, och alltså helt
73
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
frångå strukturen i den nyligen antagna lagen, bör inte göras utan mycket starka skäl. Utredningen kan inte se att det skulle finnas några sådana starka skäl.
Att bryta ut de mer kvantitativa delarna av Solvens
– dvs. reglerna om försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas och kapitalkrav – synes dessutom strida mot grundtankarna bakom Solvens
Det bör här också nämnas att bakgrunden till att kapitaltäck- ningsreglerna för banker och värdepappersinstitut samlades i en särskild lag synes ha varit att de tidigare kapitaltäckningsreglerna var utspridda i ett antal olika lagar, dvs. det omvända förhållandet jämfört med vad som nu gäller på försäkringsområdet.
Slutligen framstår det som enklast för tillämparen att ha alla centrala bestämmelser om försäkringsrörelse samlade i en och samma lag.
5.2.5Konsolideringen
Utredningens bedömning: Artiklar som ingår i den s.k. konsolideringen behöver inte analyseras särskilt.
Skälen för utredningens bedömning: Solvens
De artiklar som ingår i konsolideringen ska redan vara införli- vade i medlemsstaternas nationella regelsystem, och det finns där- för inte heller något krav på att dessa artiklar ska genomföras i nationell rätt. Av artikel 311 i Solvens
Mot denna bakgrund har utredningen gjort den bedömningen att de artiklar som ingår i konsolideringen inte behöver analyseras särskilt.
74
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
5.3Proportionalitetsprincipen
5.3.1Inledning
Proportionalitetsprincipen är en av de grundläggande principerna inom
5.3.2Kort om proportionalitetsprincipen i svensk rätt
I svensk rätt finns proportionalitetsprincipen mer eller mindre uttryckligen lagfäst inom olika rättsområden.
Av 4 kap 1 § försäkringsrörelselagen framgår att försäkringsrö- relse ska bedrivas med en för rörelsens omfattning och beskaffen- het tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäk- ringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna kan fullgöras. Av förarbetena (prop. 1998/99:87 s. 392 f) framgår bl.a. följande. Det är befogat att ställa helt skilda krav på system för riskhanteringen beroende på om verksamheten är komplex, t.ex. avser flera försäkringsgrenar med omfattande internationell verksamhet, eller om den exempelvis avser hus- djursförsäkringar med begränsad omfattning. Hänsyn måste också tas till bl.a. vilka slags försäkringar som meddelas. I förarbetena till ny försäkringsrörelselag (prop 2009:10:246 s. 408 ff.) finns en hän- visning till proportionalitetsprincipen vid reglerna om små försäk- ringsföretag, där det anges att kraven på mindre företag bör stå i rimlig proportion till riskerna i verksamheten.
För banker är proportionalitetsprincipen uttryckligen lagfäst. Av 6 kap. 4 a § bank- och finansieringsrörelselagen framgår att bestämmelserna om soliditet, likviditet, riskhantering och genom- lysning ska tillämpas i proportion till arten och omfattningen av
18 artikel 5 tredje stycket i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen
75
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
kreditinstitutets verksamheter och till deras komplexitetsgrad. Motsvarande reglering finns i 8 kap. 6 § lagen om värdepappers- marknaden. I förarbetena till lag (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, prop. 2006/07:5, s. 136 ff., framgår att pro- portionalitetsprincipen gäller för kraven som ställs på stabilitet, likviditet, riskhantering, genomlysning och strategier samt att rikt- linjer och instruktioner ska tillämpas i proportion till arten och omfattningen av verksamheten och dess komplexitet. Det framgår också att principen bör beaktas av Finansinspektionen vid utfär- dande av föreskrifter.
Skatteförfarandeutredningen konstaterade avseende proportio- nalitetsprincipen i sitt slutbetänkande (SOU 2009:58 s. 357 ff.) bl.a. att det inte är något bra alternativ att i anslutning till varje tvångs- och kontrollåtgärd ange att proportionalitetsprincipen gäller. En sådan reglering ger sken av att principen inte gäller utan särskilt lagstöd och principens status som allmän rättgrundsats inom skatteförfarandeområdet skulle riskera att reduceras.
5.3.3Proportionalitetsprincipen i Solvens
Proportionalitetsprincipen omnämns i flera av skälen och artiklarna i direktivet. Dels direkt genom att det anges att proportionalitets- principen ska tillämpas, dels indirekt genom att det anges att ”åtgärder ska stå i proportion till arten, omfattningen och kom- plexiteten hos de inneboende riskerna i verksamheten”.
Principen omnämns direkt i skäl 19 avseende små och medel- stora företag, i skäl 20 avseende specialiserade försäkringsföretag, i skäl 21 avseende captivebolag och i skäl 133 avseende målen med direktivet. I artikel 29 anges att kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna beaktar proportionalitetsprincipen, sär- skilt för mycket små försäkringsföretag.
Principen omnämns indirekt i skäl 18 avseende tillsyn, i skäl 21 avseende captivebolag (principen omnämns alltså både direkt och
76
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
indirekt för denna typ av bolag), i skäl 31 avseende funktionerna i företagsstyrningen, i skäl 32 avseende företagsstyrning i mindre företag och i skäl 114 avseende tillsynskollegiernas arbete med för- säkringsgrupper. Principen anges indirekt också i flera artiklar. Av artikel 29.3 framgår att en allmän princip för tillsynen i Solvens II- direktivet är att kraven ska tillämpas i proportion till arten, omfatt- ningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i försäk- ringsföretagets verksamhet. Vidare framgår principen indirekt av artikel 35.4a) om uppgiftslämnande, artikel 36.6 om gransknings- processen, artikel 41.2 om företagsstyrningssystem, artikel 45.2 om egen risk- och solvensbedömning, artikel 48.2 om aktuarien, artikel 86 h) om genomförandeåtgärder för försäkringstekniska avsätt- ningar, artikel 109 om förenklingar av standardformeln och av arti- kel 248.1 e) om grupptillsynsmyndigheternas rättigheter och skyl- digheter.
Slutligen bör det här också nämnas att proportionalitetsprinci- pen även finns omnämnd på flera ställen i kommissionens förslag till genomförandeåtgärder på nivå 2.19
5.3.4CEIOPS (EIOPA:s) råd om proportionalitetsprincipen
Mot bakgrund av flera frågeställningar kring proportionalitetsprin- cipens betydelse publicerade CEIOPS (numer EIOPA) i maj 2008 ett s.k. råd (på engelska advice) om proportionalitetsprincipen. Av rådet framgår att CEIOPS ansåg att proportionalitetsprincipen är tillämplig på alla artiklar i direktivet, inklusive genomförandeåtgär- derna. CEIOPS ansåg att principen är tillämplig när det kan anses oproportionerligt att tillämpa de generella reglerna med hänsyn till tre kriterier; riskens art, riskens komplexitet och riskens storlek. CEIOPS ansåg att det är den individuella riskprofilen som ska utgöra den huvudsakliga grunden vid bedömningen av om propor- tionalitetsprincipen är tillämplig.
CEIOPS ansåg att fokus bör ligga på en kombination av alla tre kriterier för att hitta en lösning som är lämplig med hänsyn till den risk som ett företag är exponerat för. CEIOPS ansåg att ett företag mycket väl kan vara litet, men ha en komplicerad riskprofil, och ett stort företag kan ha en enkel riskprofil. Även om det enligt CEIOPS var sannolikt att det framförallt är små och medelstora företag som kan få lättnader på grund av proportionalitets-
19 Skäl 8,16 och 17 samt artiklarna 29, 77, 212, 246, 265, 267, 285, 317 och 321.
77
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
principen, genom att medges enklare vägar att möta kraven, var det enligt CEIOPS fel att kalla proportionalitetsprincipen storleksba- serad.
Av rådet framgår vidare att CEIOPS ansåg bl.a. följande. Brist på resurser kan aldrig vara skäl för lättnader. Inte heller juridisk form – t.ex. ömsesidiga försäkringsföretag eller grupptillhörighet – kan i sig vara skäl för lättnader. Proportionalitetsprincipen innebär inte i sig en automatisk förenkling för vissa företag och det är inte heller en princip där tillsynsmyndigheten kan pricka av tydliga punkter på en lista som gör att principen ska få genomslag. I stället måste alla faktorer beaktas och en helhetsbedömning göras. Det finns vidare två tydliga aspekter på proportionalitetsprincipen. Dels ska principen beaktas när kraven i direktivet genomförs, dels ska tillsynen utövas på ett sätt som är förenligt med principen.
När det gäller arten, komplexiteten och storleken anges det i CEIOPS dokument följande. Med arten avses framförallt de underliggande riskerna hänförliga till de försäkringsklasser som ett företag tecknar. De särdrag som gäller för captiveföretag respektive återförsäkringsföretag ska beaktas. Begreppet komplexitet är till viss del kopplat till art, eftersom en viss typ av verksamhet kan kräva mer avancerade metoder eller mer avancerad och sofistikerad styrning/hantering av risker. Komplexitet kan också uppstå på grund av ett företags val av investeringsstrategi, eller på grund av svårigheter att utvärdera åtagandena. Storleken på verksamheten påverkar också bedömningen. Men det är hela tiden en kombina- tion av de tre kriterierna som är avgörande.
5.3.5Överväganden och förslag
Proportionalitetsprincipens tillämpningsområde
Utredningens bedömning: Proportionalitetsprincipen gäller vid tolkningen av alla bestämmelser i försäkringsrörelselagen, och ska även tillämpas vid den tillsyn med stöd av lagen som utövas av Finansinspektionen.
Skäl för utredningens förslag: Proportionalitetsprincipen är, som konstaterats ovan, en av de grundläggande principerna i primärrät- ten. I Solvens
78
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
principen är också en hävdvunnen princip i svensk rätt. Utred- ningen delar den uppfattning som framförts i CEIOPS råd om att proportionalitetsprincipen är tillämplig på alla artiklar i Solvens II- direktivet. Utredningen anser att proportionalitetsprincipen gäller när de nu aktuella reglerna ska införas och när såväl de gamla som de nya reglerna ska tillämpas av försäkringsföretag och Finansin- spektionen. Såväl företag som tillsynsmyndighet ska kunna hänvisa till proportionalitetsprincipen i situationer där det finns alternativa vägar att uppnå ett visst mål som lagts fast i regleringen.
En portalbestämmelse
Utredningens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelse- lagen ska tillämpas proportionellt i förhållande till till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkrings- företags verksamhet.
Skäl för utredningens förslag: Även om proportionalitetsprinci- pen är en grundläggande och hävdvunnen princip som torde gälla oavsett om den tas in i lagen eller inte, anser utredningen att pro- portionalitetsprincipen nu bör tas in i försäkringsrörelselagen, jfr. motsvarande reglering på bankområdet.
I direktivet har proportionalitetsprincipen tagits in i den inle- dande artikeln om allmänna principer för tillsyn och i ett antal ytterligare artiklar. Utredningen har valt att i stället föreslå en por- talbestämmelse, för att undvika att proportionalitetsprincipen i den framtida rättstillämpningen endast anses gälla om det i den aktuella lagbestämmelsen finns en uttrycklig hänvisning till proportionali- tetsprincipen.
Med en portalbestämmelse kan också vissa särskilda tolknings- problem undvikas. I skäl 21 och artikel 41 i direktivet har t.ex. pro- portionalitetsprincipen givits en något annorlunda utformning, jämfört med utformningen i övriga skäl och artiklar. I skäl 21 talas det om affärsverksamhetens art, omfattning och komplexitet. I arti- kel 41 talas det om försäkringsföretagets art, storlek och komplexi- tet. Utredningen har tolkat proportionalitetsprincipen på det sättet att den alltid i grunden handlar om arten, omfattningen och kom- plexiteten i riskerna.
79
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
När det gäller den närmare innebörden av proportionalitetsprin- cipen är det enligt utredningen viktigt att slå fast att syftet med proportionalitetsprincipen är att hitta en lämplig balans mellan mål och krav. Det grundläggande målet för den nu aktuella regleringen är skydd för försäkringstagarna. Proportionalitetsprincipen torde därför, enligt utredningen, inte kunna användas på ett sätt som minskar skyddet för försäkringstagarna, annat än i oväsentlig utsträckning.
När det gäller den mer praktiska tillämpningen av proportiona- litetsprincipen anser utredningen att detta är något som bör över- lämnas till rättstillämpningen, och därmed ytterst till EU- domstolen.
Utredningen föreslår i avsnitt 6.2 att mindre försäkringsföretag ska omfattas av särskilda regler. Proportionalitetsprincipen är till- lämplig även på dessa särregler, och kan alltså åberopas även av mindre försäkringsföretag.
5.3.6Kollektiva försäkringar och proportionalitetsprincipen
Av utredningsdirektiven, Dir 2010:14 s.13, framgår att utredningen i samband med tolkningen av proportionalitetsprincipen särskilt ska beakta de särdrag som kännetecknar kollektiva försäkringar.
Kollektiva försäkringar kan avse både gruppförsäkringar som är kollektiva i den meningen att dessa omfattar flera personer, och kollektivavtalade försäkringar som har sin grund i kollektivavtal.
Kollektiva försäkringar behandlades ingående i samband med den s.k. försäkringsrörelsereformen20. En gruppförsäkring kan vara obligatorisk eller frivillig, den förhandlas normalt sett fram av en gruppföreträdare och innehåller standardiserade villkor för med- lemmar i en på förhand avgränsad grupp. Gruppförsäkringar kan avtalas utanför arbetsmarknaden, eller ingå i överenskommelser på arbetsmarknaden. Försäkringsbeloppet utgår normalt sett enligt generella regler.
Kollektivavtalsgrundade försäkringar har sin grund i kollektiv- avtal, eller förhandlas fram mellan parter som har rätt att träffa bin- dande kollektivavtal enligt arbetsrättsliga principer. Det är arbets- marknadens parter som, i stort sett fritt, bestämmer över avtalet. Kollektivavtalsgrundade försäkringar finns i form av bl.a. tjänste-
20 Prop. 1998/99:87 s. 311 ff.
80
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
pensionsförsäkringar, liv- och sjukförsäkringar, arbetsskadeförsäk- ringar och avgångsbidragsförsäkringar.
Bland särdragen hos kollektiva försäkringar bör nämnas kollek- tiv riskprövning och enhetliga villkor. Störst skillnad mellan kol- lektiva försäkringar och individuella försäkringar är det när villko- ren är en följd av arbetsrättsliga bestämmelser, och ersättning utgår med förutbestämda belopp. I samband med försäkringsrörelsere- formen gjordes bedömningen21 att det inte skulle införas några sär- skilda rörelse- eller tillsynsregler för kollektivavtalsgrundad försäk- ring eller gruppförsäkringar. De särförhållanden som finns för sådana försäkringar skulle i stället beaktas inom ramen för de all- männa rörelsereglerna.
Kollektiva försäkringar har även behandlats i samband med infö- randet av försäkringsavtalslagen (2005:104).22 Genom den lagen infördes särskilda civilrättsliga bestämmelser för kollektiva försäk- ringar. Dessa bestämmelser är – till skillnad från övriga bestämmel- ser i försäkringsavtalslagen – dispositiva. I förarbetena23 angavs att reglerna om individuella försäkringar passar illa för kollektiva för- säkringstyper, och ibland går de inte att tillämpa alls. Lagstift- ningen på dessa områden ansågs vara en av de mest angelägna reformerna inom försäkringsavtalsrätten. Den nya regleringen innehåller en ganska ingående reglering av förhållandet mellan för- säkringsbolaget och de försäkrade, som särskilt på gruppförsäk- ringens område präglas av konsumentskyddstanken. När det gäller kollektivavtalsgrundad försäkring angavs det att skyddet för enskilda inte ansetts spela samma roll, med hänsyn till att försäk- ringarna tillkommer och tillämpas under medverkan av organisa- tioner som är väl kvalificerade att ta till vara de berördas intressen. Huvudsyftet med lagstiftningen var att slå fast systemens grund- läggande karaktär av försäkring, och ge lagstiftningens stöd åt vissa arbetsrättsligt präglade konstruktioner och villkor. I vissa särskilt viktiga avseenden var dock syftet också att säkerställa att de försäk- rade får ett skydd.
21Prop. 1998/99:87 s. 315.
22Prop. 2003/04:150.
23Prop. 2003/04:150 s. 134.
81
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
Solvens
Av skäl 4 i Solvens
Ingen särreglering
Utredningens bedömningar och förslag: Gruppförsäkringar och kollektivavtalade försäkringar omfattas av Solvens
Proportionalitetsprincipen är tillämplig på alla försäkrings- former som omfattas av Solvens
Skäl för utredningens bedömningar och förslag:
Gruppförsäkringar och kollektivavtalade försäkringar är en form av försäkringar, om de meddelas av försäkringsföretag.24 Försäkrings- företag omfattas av bestämmelserna i Solvens
I skäl 4 anges att det är lämpligt att vissa företag som tillhand- håller försäkringstjänster inte omfattas av Solvens
24 Prop. 1998/99:87 s. 315 och prop. 2003/04:150 s. 135.
82
SOU 2011:68 |
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
I Solvens
I detta sammanhang bör också nämnas att utredningen i avsnitt 6.1 föreslår att det införs en särskild reglering för tjänstepensions- rörelse, och att den regleringen kan komma att bli tillämplig för i vart fall vissa typer av försäkringar kopplade till anställning.
Enligt utredningens förslag till portalbestämmelse om proportio- nalitetsprincipen ska bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillämpas i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i varje försäkringsföretags verksamhet. Proportionali- tetsprincipen gäller för alla försäkringar och alla försäkringsföretag. I linje med utredningens ställningstagande i avsnitt 5.3.5 ovan anser utredningen att den mer praktiska tillämpningen av proportionali- tetsprincipen bör överlämnas till rättstillämpningen, och ytterst till
5.4Stabilitetsprincipen
5.4.1Inledning
I 4 kap. 1 § nuvarande FRL finns en bestämmelse om att försäk- ringsrörelse ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkrings- risker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot för- säkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av för- säkringar kan fullgöras. Bestämmelsen infördes i samband med för- säkringsrörelsereformen, se prop. 1998/99:87 s.
Av förarbetena framgår bl.a. att stabilitetsprincipen har sin grund i den tidigare soliditetsprincipen, som funnits i försäkrings- regleringen under mycket lång tid. I förarbetena betonades att sta- bilitetsprincipen bl.a. behövdes för att de dåvarande mer detaljerade solvensreglerna utgjorde s.k. minimiregler och att det vore olyck- ligt om lagens solvensregler skulle framstå som normalnivåer. Detta skulle bl.a. försvåra för Finansinspektionen att tidigt verka för förändringar i försäkringsbolag som enligt välgrundade bedöm- ningar uppvisade sådana tecken på soliditets- eller likviditetssvag- het att bolaget sannolikt kunde få svårt att fullgöra sina åtaganden. Det angavs vidare att ett allmänt krav på tillfredsställande soliditet
83
Principiella lagtekniska utgångspunkter |
SOU 2011:68 |
och likviditet under alla förhållanden var befogat som ett påbud för hela bolagets verksamhet. Problem i andra delar än den egentliga försäkringsverksamheten riskerar nämligen att försvåra för försäk- ringsbolaget att fullgöra sina åtaganden mot försäkringstagarna. Genom stabilitetsprincipen gavs också ett starkare lagstöd för att beakta att vissa tillgångar som ingår i kapitalbasen är mindre likvida och därmed av sämre värde som buffertkapital för att möta snabba förändringar i verksamheten. Det understöks att Finansinspektio- nen hade möjlighet att ingripa i ett enskilt tillsynsärende och kräva solvens utöver den lagreglerade miniminivån om förhållandena i det enskilda bolaget motiverade detta, och att den föreslagna principen gav bättre stöd för sådana beslut. Av förarbetena framgår vidare att det ansågs vara av stor betydelse för försäkringsbolagens förmåga att fullgöra sina åtaganden att bolagen har en god förmåga att iden- tifiera och följa upp olika slags risker. I riskkontrollen ansågs också frågor om intern styrning och intern kontroll innefattas.
5.4.2Det nya solvensregelverket ersätter stabilitetsprincipen
Utredningens bedömning: De nya bestämmelserna om solvens- kapitalkrav, kapitalbas, företagsstyrning och tillsyn som införs till följd av Solvens
Skälen för utredningens bedömning: Genomförandet av Solvens
84
6 Tillämpningsområdet
6.1Tjänstepensionsverksamhet
Av utredningsdirektiven1 framgår det att utredningen bl.a. särskilt ska analysera relationen mellan Solvens
6.1.1Bakgrund
Allmänt om pensioner
På pensionsområdet brukar det talas om tre olika pelare, där pelare ett utgör det offentligreglerade pensionssystemet, pelare två utgör avtalad tjänstepension och pelare tre utgör privata pensioner. Den relativa betydelsen och utformningen av respektive pelare varierar mellan olika länder inom EES.
När det gäller system för tjänstepension finns det mycket stora skillnader mellan olika länder, men det stora flertalet tjänstepen- sionslösningar bygger på fonderade lösningar där tjänstepensions- institut, pensionsfonder, används för att trygga arbetsgivarens utfästelse om framtida pensionsförmåner. Pensionsfonder kan vara uppbyggda på olika sätt. I några länder – Sverige, Danmark, Belgien och Frankrike – tryggas emellertid merparten av utfästelserna genom försäkringslösningar. I de flesta länder förekommer det också att arbetsgivarens pensionsutfästelser tryggas genom s.k. avsättning i arbetsgivarens balansräkning.
1 Dir 2010:14
85
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
Centrala termer
Pensionslösningar kan vara förmånsbestämda eller avgiftsbestämda, vilket innebär att riskfördelningen mellan arbetsgivaren och arbets- tagaren kan se olika ut i olika lösningar. I förmånsbestämda lös- ningar är pensionsförmånerna bestämda till ett visst belopp, ofta uttryckt som en andel av en på visst sätt beräknad lön (pensions- underlag). I förmånsbestämda lösningar är osäkerheten för arbets- tagaren kring storleken på de framtida utbetalningarna (i relation till slutlön) relativt liten förutsatt att pensionsunderlaget är förut- sebart, samtidigt som det kan finnas stor osäkerhet kring arbets- givarens slutliga kostnad för pensionsförmånerna. I avgiftsbestämda lösningar bestäms pensionsförmånerna utifrån de avgifter som arbetsgivaren betalar in. I avgiftsbestämda lösningar är osäkerheten kring arbetsgivarens slutliga kostnad för pensionsförmånerna rela- tivt liten, samtidigt som det kan finnas stor osäkerhet kring stor- leken på de framtida utbetalningarna till arbetstagaren eftersom dessa normalt är beroende av avkastningen på inbetalda avgifter. I den mån arbetstagaren väljer traditionell försäkring i en avgifts- bestämd lösning minskas förstås osäkerheten om utbetalningarnas storlek och istället ökar försäkringsföretagets risk. En klar trend under senare år har varit en övergång från förmånsbestämda till avgiftsbestämda tjänstepensionslösningar.
Med fullfonderade pensionslösningar avses normalt lösningar där det finns fonderade faktiska tillgångar som svarar mot gjorda utfästelser om pensionsförmåner.
Det bör här understrykas att tjänstepensionslösningarna i prak- tiken inte är renodlade, utan ofta innehåller såväl förmånsbestämda som avgiftsbestämda inslag, och att lösningarna kan vara helt eller delvis fonderade.
Tjänstepension i Sverige
Med tjänstepension brukar man i Sverige avse pensionsförmåner som följer av ett anställningsförhållande. Pensionsförmånerna har sin grund i en pensionsutfästelse som görs av arbetsgivaren. Omfatt- ningen av tjänstepensionsförmånerna i det enskilda fallet kan grun- das på ett kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter, eller på ett individuellt avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. När det gäller kollektivavtalsgrundade pensionsförmåner talar man om
86
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
allmänna pensionsplaner. Med allmän pensionsplan menas sådana allmänna grunder för pensionering av arbetstagare eller arbetstaga- res efterlevande som på arbetstagarsidan är godkända av organisa- tion vilken enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets- livet är att anse som såsom central arbetstagarorganisation.2
Eftersom pensionsutfästelsen i grunden avser en utfästelse om framtida utbetalningar finns det skäl för såväl arbetsgivare som arbetstagare att så långt det är möjligt säkerställa – eller trygga som det vanligen kallas – att utfästelsen verkligen kommer att kunna infrias den dag arbetstagaren har rätt till pensionsutbetalningar. Pensionsplanerna som förhandlats fram mellan arbetsmarknadens parter innehåller därför bestämmelser kring de tryggandeformer som får användas. Att arbetsgivarnas pensionsutfästelser är tryg- gade är också av intresse för samhället i stort. I lagen (1976:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och inkomstskattelagen (1999:1229) finns det särskilda bestämmelser kring tryggande av pensionsutfästelser. Bestämmelserna kan sägas peka ut tre god- kända tryggandeformer; tjänstepensionsförsäkring, avsättning i arbetsgivarens balansräkning i kombination med kreditförsäkring, respektive avsättning till särskild pensionsstiftelse. Arbetsgivaren får visserligen använda andra tryggandeformer, men får då inte göra avdrag för sina pensionskostnader.
Arbetsgivarens pensionsutfästelse kan alltså för det första tryggas genom försäkring som meddelas av försäkringsföretag, dvs. en tjänstepensionsförsäkring. En tjänstepensionsförsäkring kan tecknas och betalas av arbetsgivaren till förmån för arbetstagaren, men kan också tecknas av arbetstagaren och betalas av arbetsgivaren. Pen- sionsutfästelsen kan för det andra tryggas genom att arbetsgivaren skuldför pensionskostnaderna i sin egen balansräkning samtidigt som arbetsgivaren tecknar en kreditförsäkring. I Sverige finns ett försäkringsföretag som är specialiserat på detta, försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt. För det tredje kan tryggande ske genom att arbetsgivaren för över medel till en pensionsstiftelse.
Merparten av tjänstepensionsförmånerna i Sverige regleras genom överenskommelser mellan arbetsmarknadsparterna i centrala kollek- tivavtal. Separata pensionsplaner gäller för olika avtalsområden, vilket får till följd att villkor och förmåner skiljer sig åt. För en aktuell beskrivning av det svenska tjänstepensionssystemet inklu-
2 jfr. 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
87
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
sive en genomgång av några olika tjänstepensionsplaner hänvisas till kapitel 10 i rapporten Framtidens tjänstepensioner.3
Trender
Under senare år har det, som ovan påpekats, på tjänstepensions- området funnits en trend där förmånsbestämda lösningar ersätts med mer avgiftsbestämda lösningar. En annan förändring som in- träffat under senare år har varit att den enskilde arbetstagaren har getts möjlighet att påverka val av försäkringsgivare och försäk- ringsprodukt i sin tjänstepensionslösning. Denna ökade valfrihet har bl.a. medfört bildandet av ett antal s.k. valcentraler som admini- strerar arbetstagarnas val av tjänstepensionsprodukt. Även om val- friheten för arbetstagaren har ökat under senare år är det fort- farande så att en betydande del av det samlade tjänstepensions- kapitalet finns hos ett relativt begränsat antal försäkringsföretag. Utöver rent historiska skäl kan detta till del förklaras av att det inom ramen för de individuella valen finns s.k.
Kollektivavtalade riskförsäkringar m.m.
Utöver tjänstepensionsförsäkringar direkt kopplade till ålder – dvs. livförsäkringar som meddelas av livförsäkringsbolag och tjänste- pensionskassor – finns även andra försäkringar, t.ex. kollektivavta- lade riskförsäkringar och andra gruppförsäkringar som är kopplade till anställning. Exempel på denna typ av försäkringar är tjänste- grupplivförsäkringar, arbetsskadeförsäkringar och gruppförsäkringar för sjuk- och olycksfall. Den dominerande aktören på detta område är AFA Försäkring4 som ägs av kollektivavtalsparterna gemensamt, men liknande produkter tillhandahålls även av andra försäkrings- företag.
3Framtidens tjänstepensioner, Michael Møller och Nils Christian Nielsen, SNS Förlag 2011, s.
4AFA Försäkring administreras genom AFA Sjukförsäkring, AFA Trygghetsförsäkring och AFA Livförsäkring.
88
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
Tjänstepension i andra länder inom EES5
På den europeiska tjänstepensionsmarknaden finns tillgångar till ett sammanlagt värde av 3 600 miljarder EUR, varav 2 600 miljarder i tjänstepensionsinstitut, 500 miljarder i försäkringsprodukter och 500 miljarder i andra investeringsprodukter. När det gäller privata pensionsprodukter uppgår det motsvarande värdet till sammanlagt 1 700 miljarder EUR, varav 700 i försäkring, 900 i andra produkter och 58 miljarder i tjänstepensionsinstitut.
När det gäller anordnandet av tjänstepension finns det stora variationer. Det kan t.ex. noteras att tjänstepensionerna i bl.a. Storbritannien, Irland och Holland till stor del tryggas genom pen- sionsfonder som är en form av särskilt reglerade institut avsedda att trygga ofta förmånsbaserade pensionslösningar, och att tryggandet av tjänstepensioner i Tyskland till en rätt betydande del sker genom skuldföring i egen balansräkning. Det kan vidare noteras att tjänste- pension mätt som andel av BNP är störst i Danmark, Holland, Island, Storbritannien, Finland, Sverige och Irland. Mätt i tillgångar är tjänstepensionsmarknaden i Storbritannien överlägset störst, följt av Holland och Tyskland. Det svenska systemet för tjänste- pensioner skiljer sig från systemen i de flesta andra länder, eftersom arbetsgivarens utfästelser i Sverige till största delen tryggas genom försäkringar i stället för av pensionsfonder.
5 Accompanying document to the GREEN PAPER towards adequate, sustainable and safe European pension systems, COM(2010)365 final och Survey on fully funded, technical provisions and security mechanisms in the European occupational pension sector, CEIOPS-
89
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
Figur 6.1 Finansieringsformer i fonderade pensionssystem i OECD- länderna i Europa (2006) – Totala investeringar i % av BNP och i miljarder euro
Källa: OECD, Pension Market in Focus 2007, Issue 4
Diskussionerna på
Som framgått ovan kan tryggande av tjänstepensionsutfästelser ske på olika sätt. På
I Solvens
Frågan om de nya solvensreglerna ska gälla även för tjänstepen- sionsföretag har föregåtts av en relativt omfattande debatt på EU- nivå, som fortfarande pågår. Ytterst handlar debatten om likheter och skillnader mellan tjänstepensionsinstitut i form av pensions- fonder och försäkringsföretag, och i vilken utsträckning dessa lik-
6Det finns även regleringar för bl.a. banker och värdepappersinstitut m.fl., men dessa har i Sverige inte ansetts lyda under Tjänstepensionsdirektivet, se avsnitt 17.
7Dir 2010:14 s.
8Skäl 138.
90
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
heter och skillnader bör få genomslag i solvensregleringen för tjänste- pensionsinstitut.
I debatten kan man – givetvis starkt förenklat – urskilja tre olika synsätt. Vissa menar att försäkringsföretag och pensionsfonder tillhandahåller samma typ av produkter och att samma regler därför bör tillämpas. Den bakomliggande tanken är att samma regler säkerställer att pensionsberättigade ges samma skyddsnivå oavsett leverantör. Andra menar att det finns fundamentala skillnader mellan försäkringsföretag och pensionsfonder, och att olika regler därför bör gälla. När det gäller skillnaderna nämns bl.a. att tjänste- pension är en del av en uppgörelse som regleras i arbetsrätten och att pensionsfonder ofta – i motsats till försäkringsföretag – har en s.k. sponsor i form av arbetsgivaren som ”backar upp” pensions- löftet, har flexibla justeringsmekanismer för inbetalningar och åta- ganden, har styrningsstrukturer där förmånstagarna är represente- rade, tenderar att vara icke vinstdrivande institutioner och att läng- den på åtagandena skiljer sig åt mellan pensionsfonder och försäk- ringsföretag. Ett tredje synsätt är att en likartad skyddsnivå för för- säkringar och tjänstepensionsprodukter kan uppnås på olika sätt. Enligt utredningen får det antas att
Det kan konstateras att i vart fall vissa av de skillnader som redovisats ovan även finns i Sverige. Den helt dominerande delen av de svenska tjänstepensionsförsäkringarna utgör en del av de över- enskommelser som träffas på arbetsmarknaden, och den närmare utformningen av tjänstepensionsförsäkringarna styrs i allt väsent- ligt av innehållet i de kollektivavtal som träffas mellan arbetsmark- nadens parter. Genom dessa avtal kan det finnas olika former av garantier från arbetsgivarna.
Regleringen av försäkringsföretagen/försäkringsverksamhet finns i de s.k. försäkringsdirektiven. Bestämmelserna om direkt livförsäkrings- verksamhet fanns tidigare i det s.k. konsoliderade livförsäkrings- direktivet9, och bestämmelserna om direkt skadeverksamhet fanns
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livför- säkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1, Celex 320002L0083).
91
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
tidigare i de första, andra och tredje skadeförsäkringsdirektiven10. Solvens
Solvens
Regleringen av tjänstepensionsinstitut/tjänstepensionsverksamhet finns i Tjänstepensionsdirektivet11. Av artikel 6 a) framgår det att direktivet är tillämpligt på tjänstepensionsinstitut. Ett tjänstepen- sionsinstitut definieras som ett institut som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal, och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa. Över- enskommelsen eller avtalet kan ha slutits enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrä- dare, eller med egenföretagare i enlighet med den nationella lag- stiftningen. Av artikel 6 d) framgår det att pensionsförmåner är sådana förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pen- sionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt12, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställ-
10Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16/08/1973 s.
11Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L235, 23.9.2003, s.
12I den engelska versionen av direktivet står det ”where they are supplementary to those benefits and provided on an ancillary basis”.
92
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
ning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjuk- dom, medellöshet eller dödsfall.
Den svenska regleringen
I Sverige har tjänstepensionsverksamhet – dvs. tryggande av pen- sionsutfästelse genom olika försäkringslösningar – kunnat bedrivas av livförsäkringsföretag och tjänstepensionskassor13. Även om båda företagsformerna meddelar ”tjänstepensionsförsäkring” har det i Sverige hittills ansetts att det i det ena fallet är fråga om en särskild form av försäkringsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsföre- tag som endast indirekt regleras av Tjänstepensionsdirektivet, medan det i det andra fallet ansetts vara verksamhet som bedrivs av tjänste- pensionsinstitut som direkt regleras av Tjänstepensionsdirektivet.
Denna skillnad i den bakomliggande
Optionen ger medlemsländerna möjlighet att tillämpa merpar- ten av bestämmelserna15 i Tjänstepensionsdirektivet även på sådan tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av företag som omfattas av Solvens
I den gemensamma svenska regleringen för all tjänstepensions- verksamhet har bestämmelserna kring beräkning och värdering av
13Tjänstepensionskassor är understödsföreningar vars verksamhet är begränsad till tjänste- pensionsverksamhet. Utredningen har av pedagogiska skäl valt att genomgående använda termen tjänstepensionskassor. Tjänstepensionskassor kan med stöd av särskilda övergångs- regler fortsätta att bedriva sin verksamhet intill senast den 31 december 2014, eller till dess att en ansökan om tillstånd enligt FRL prövats slutligt, se 7 § lagen (2010:20444) om inför- ande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).
14Artikel 4 i Tjänstepensionsdirektivet.
15Artiklarna
16Vid tidpunkten för genomförandet av Tjänstepensionsdirektivet gällde bestämmelsen för företag som omfattades av det då gällande konsoliderade livförsäkringsdirektivet (Solvens I- reglering), som nu kommer att ersättas av Solvens
93
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
de försäkringstekniska avsättningarna samt bestämmelserna om placering av de tillgångar som svarar mot avsättningarna sin grund i Tjänstepensionsdirektivet.
Bestämmelserna kring kapitalkraven har däremot sin grund i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet (Solvens
Skälen bakom den svenska regleringen
Den nuvarande regleringen måste ses i ljuset av de antaganden och överväganden som gjordes i samband med genomförandet av Tjänstepensionsdirektivet.19
Regeringen konstaterade då att tjänstepensionsdirektivet regle- rar verksamheten i institut som tryggar tjänstepensioner, och att motivet för reglering är detsamma på försäkringsområdet som på tjänstepensionsområdet samt att vissa produkter dessutom är lik- artade. Regeringen ansåg att den nya regleringen på tjänstepen- sionsområdet borde syfta till att undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen såväl mellan livförsäkringsbolag och tjänstepen- sionskassor på den svenska tjänstepensionsmarknaden som mellan svenska livförsäkringsbolag och utländska tjänstepensionsinstitut på den svenska och den internationella marknaden. I propositionen underströk regeringen att syftet med lagstiftningsarbetet inte var att skapa helt nya slags tjänstepensionsinstitut, utan att införa moderniserade regler för de institut som förvaltar tjänstepensions- kapital, men som – i likhet med de svenska tjänstepensionskassorna
– dittills inte hade omfattats av
Regeringen anförde vidare att regleringen måste möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital och samtidigt säker- ställa ett fullgott skydd för förmånstagare till pension. En effektiv förvaltning av kapitalet kunde enligt regeringen också bidra till att arbetsgivarna fick rimliga kostnader för sina pensionsåtaganden,
17Artikel 17.
18Med biometriska risker avses risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad.
19Prop. 2004/05:165 Nya regler för tjänstepensionsinstitut, s.
94
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
vilket ökar incitamenten att erbjuda tjänstepensionsförmåner och därmed indirekt gynnar arbetstagarna.
Vid tidpunkten för genomförandet av tjänstepensionsdirektivet antogs det att regleringen i Solvens
Det fanns också ett antagande om att solvens- och placerings- reglerna för sådan livförsäkringsverksamhet som riktas till privat- kunder på sikt skulle närma sig innehållet i bestämmelserna i tjänste- pensionsdirektivet. Regleringen skulle alltså på sikt bli konkurrens- neutral också mellan tjänstepensionsförsäkringar och privata livförsäk- ringar.
Sammantaget gjordes bedömningen att det var lämpligt att redan då inrikta sig på en likartad reglering för institut som bedri- ver samma slags verksamhet. Som framgått ovan kunde en sådan likartad reglering skapas genom utnyttjande av den s.k. optionen. Lagtekniskt skedde genomförandet genom ändringar i försäkrings- rörelselagen som reglerar livförsäkringsbolagen, och i lagen om under- stödsföreningar som reglerar tjänstepensionskassorna.
Eftersom bestämmelserna för de svenska tjänstepensionsinsti- tuten – dvs. tjänstepensionskassorna – infördes i lagen om under- stödsföreningar infördes det alltså aldrig någon ”fristående” regle- ring av institut som tillhandahåller pensionsförmåner.
Kapitalkrav för tjänstepensionsinstitut
Trots att Solvens
20 Artikel 303.
95
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
framgår också att
För svenska förhållanden får det tydliga ställningstagandet i Sol- vens
Frikopplingen av Tjänstepensionsdirektivet från försäkrings- direktiven innebär att det inte längre kommer att finnas konkur- rensneutralitet mellan å den ena sidan försäkringsföretag som be- driver tjänstepensionsverksamhet med stöd av optionen och å den andra sidan företag som bedriver tjänstepensionsverksamhet i egen- skap av tjänstepensionsinstitut.
Införandet av en ny försäkringsrörelselag och dess konsekvenser
I samband med införandet av en ny och mer modern associations- rättslig reglering av de svenska försäkringsföretagen har lagstiftaren beslutat att lagen (1972:262) om understödsföreningar ska upp- hävas.21 Understödsföreningar som var registrerade före den 1 janu- ari 2011 får dock fortsätta att bedriva verksamheten enligt LUF till utgången av år 2014, eller till dess att ett beslut med anledning av en ansökan om tillstånd enligt försäkringsrörelslagen har vunnit laga kraft. Om tillstånd inte lämnas inom den föreskrivna tiden, eller om en ansökan avslås, ska föreningen gå i likvidation.22 Införandet
212 § p1 lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).
227 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043).
96
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
av den nya försäkringsrörelselagen innebär alltså ett slopande av den särskilda regleringen av tjänstepensionsinstitut som funnits i lagen om understödsföreningar. Det bör här noteras att Tjänste- pensionsdirektivet i delar även ansetts vara tillämplig på de svenska pensionsstiftelserna, men att den regleringen inte behandlas inom ramen för denna utredning, se avsnitt 6.1.6.
De nuvarande tjänstepensionskassorna måste således antingen gå i likvidation, eller ansöka om tillstånd att bedriva verksamheten och i försäkringsföretagsform i övrigt inrätta sig efter bestämmel- serna i den nya försäkringsrörelslagen.23
6.1.2Svenska tjänstepensionsinstitut ska finnas kvar
Utredningens förslag: Det ska även fortsättningsvis finnas en möjlighet för svenska företag att vara tjänstepensionsinstitut, dvs. att följa en rörelsereglering som är baserad på Tjänstepen- sionsdirektivet.
Skäl för utredningens förslag: Som framgått ovan innebär infö- randet av den nya försäkringsrörelselagen att den enda svenska regleringen av tjänstepensionsinstitut som meddelar tjänstepensions- försäkringar har tagits bort, även om äldre tjänstepensionsinstitut (tjänstepensionskassorna) får fortsätta att bedriva sin verksamhet enligt lagen om understödsföreningar som längst intill utgången av år 2014. Att det finns två delvis överlappande
En uppenbar nackdel med en sådan ordning är att svenska före- tag inte längre kommer att ha möjlighet att utnyttja det ena av två regelverk på
Vid en samlad bedömning anser utredningen att det är rimligt att den svenska regleringen även i framtiden innehåller en reglering för svenska tjänstepensionsinstitut baserad på Tjänstepensions-
23 Prop. 2009/10:246 s.
97
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
direktivet. Med en sådan lösning återspeglas den faktiska före- komsten av två olika regelverk på
6.1.3Två
Utredningens bedömning: Regleringarna i Tjänstepensions- direktivet respektive Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Inledningsvis kan det konsta- teras att definitionen av livförsäkring i Solvens
Figur 6.2 |
Beskrivningar av ”produkten” i |
|
|
|
|
Solvens |
Tjänstepensionsdirektivet |
|
|
|
|
”kapitalförsäkring för livsfall |
”förmån som betalas ut med |
|
och/eller dödsfall” |
anledning av uppnådd pensions- |
|
|
|
ålder eller förväntat uppnående |
|
|
av pensionsålder” |
”tilläggsförsäkring som tecknas |
”kompletterande och sekundära |
|
för att komplettera livförsäkring, |
förmåner som betalas ut […] i |
|
särskilt försäkring mot person- |
form av utbetalningar vid döds- |
|
skada inklusive arbetsoförmåga, |
fall, invaliditet eller upphörande |
|
försäkring mot dödsfall på grund |
av anställning eller i form av |
|
av olyckshändelse och försäk- |
bidrag eller tjänster som till- |
|
ring mot invaliditet förorsakad |
handahålls vid sjukdom, medel- |
|
av olyckshändelse eller sjukdom” |
löshet eller dödsfall” |
98
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
Det som i sak skiljer en (tjänste)pensionsförmån enligt Tjänstepen- sionsdirektivet från en livförsäkring i Solvens
Enligt utredningen ger även tidigare svenska ställningstagande stöd för utredningens bedömning. Vid tidpunkten för genomför- andet av Tjänstepensionsdirektivet ansågs tjänstepensionskassorna vara tjänstepensionsinstitut samtidigt som försäkringsbolagen ansågs lyda under försäkringsdirektiven, trots att de båda företagsform- erna i sak meddelar samma typ av tjänstepensionsförsäkringar.
Enligt utredningen finns det vidare visst stöd för utredningens uppfattning i det genomförande av Tjänstepensionsdirektivet som gjorts i andra länder. Det kan här noteras att det av tillgängliga översikter av hur direktivet har genomförts framgår att det i Belgien, Tyskland och Luxemburg är möjligt för ömsesidiga för- säkringsbolag att bedriva verksamhet enligt reglering baserad på Tjänstepensionsdirektivet eller på försäkringsdirektiven.24 I den franska lagstiftningen får försäkringsbolagen själva välja huruvida de ska tillämpa reglering baserad på Tjänstepensionsdirektivet eller reglering baserad på livförsäkringsdirektivet.25
Slutligen bör det här nämnas att det av skäl 9 i Tjänstepensions- direktivet framgår att medlemsstaterna när det gäller den andra pelaren bör ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företagspensionsfonder och liv- försäkringsföretag. Enligt utredningen får detta tolkas som att medlemsstaterna har frihet att, inom de ramar som finns i direkti- ven, utforma regleringen av tjänstepensionsverksamhet efter de sär- skilda förutsättningar som finns i de enskilda länderna.
Sammanfattningsvis anser utredningen alltså att svensk tjänste- pensionsverksamhet kan bedrivas såväl enligt en reglering som
24Accompanying document to the GREEN PAPER towards adequate, sustainable and safe European pension systems, (COM 2010) 365 final s.
25Accompanying document to the GREEN PAPER towards adequate, sustainable and safe European pension systems, (COM 2010) 365 final s. 31.
99
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
bygger på Tjänstepensionsdirektivet som enligt en reglering som bygger på Solvens
6.1.4Båda regleringarna är lämpliga
Utredningens bedömning: De båda regleringarna på
Skälen för utredningens bedömning: En i och för sig rimlig utgångspunkt i den uppkomna situationen är att all tjänstepen- sionsverksamhet bör regleras enligt det regelverk som är mest lämpligt, vare sig det regelverket är Solvens
Enligt utredningen har frågeställningen ett nära samband med regleringens syfte. Det kan här noteras att utredningen ställer sig bakom de syften med regleringen av tjänstepensionsverksamhet som angavs vid genomförandet av Tjänstepensionsdirektivet, dvs. en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital och ett samtidigt säkerställande av ett fullgott skydd för förmånstagare till pension. Det angavs vidare att en effektiv förvaltning av kapitalet också bidrar till att arbetsgivarna får rimliga kostnader för sina pensions- åtaganden, vilket ökar incitamenten att erbjuda tjänstepensions- förmåner och därmed indirekt gynnar arbetstagarna. Utredningen delar också denna bedömning.
Enligt utredningen är det inte möjligt att på ett objektivt sätt avgöra om den ena regleringen är bättre än den andra, utifrån de syften som enligt ovan bör styra regleringen.
•För det första är den slutliga kalibreringen av solvenskraven i Solvens II ännu inte klar.
•För det andra är de framtida solvenskraven för tjänstepensions- institut föremål för översyn.
100
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
•För det tredje finns det oklarheter kring vilka effekter ett even- tuellt framtida införande av en s.k. försäkringsgaranti26 kan komma att få på den faktiska skyddsnivån i de olika regelverken. Bestämmelserna om försäkringsgaranti kan komma att tillämpas olika på försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag.
•För det fjärde kan Finansinspektionen, i ljuset av Solvens II- direktivets kalibrering, kalibrera om kapitalkraven i Trafikljuset.
Till detta kommer att Tjänstepensionsdirektivet – till skillnad mot Solvens
På kort sikt kan det visserligen konstateras att många av kraven, däribland kapitalkraven, är högre ställda i Solvens
Skillnaden mellan regleringen i Tjänstepensionsdirektivet och regleringen i försäkringsdirektiven har ökat genom införandet av Solvens II, men kan åter komma att minska i samband med över- synen av Tjänstepensionsdirektivet. Jämför här också diskussio- nerna kring en s.k. försäkringsgaranti.27 Enligt utredningen måste dock utgångspunkten vara att Tjänstepensionsdirektivet rimligen är skräddarsytt för just tjänstepensionsområdet.
Vad som nu sagts talar enligt utredningen med styrka mot en lösning där all svensk tjänstepensionsverksamhet tvingas in i det ena eller det andra regelverket. Enligt utredningen skapas de bästa förutsättningarna för såväl en effektiv förvaltning av tjänstepen- sionskapitalet som ett gott skydd för dem som är beroende av tjänstepensionsförmåner genom att möjligheten behålls för svenska företag att även fortsättningsvis kunna välja mellan att följa en rörelsereglering baserad på försäkringsdirektiven (som fr.o.m. den 1 januari 2014 finns samlad i Solvens
26En försäkringsgaranti är ett system som – helt eller delvis – ersätter försäkringstagare och andra ersättningsberättigade för sådana förluster som kan uppkomma i händelse av insolvens.
27
101
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
6.1.5Utnyttjandet av den s.k. optionen i Tjänstepensionsdirektivet
Utredningens förslag: Sverige ska inte längre28 utnyttja den s.k. optionen i Tjänstepensionsdirektivet, dvs. tillämpa vissa av bestäm- melserna i Tjänstepensionsdirektivet på sådan tjänstepensions- verksamhet som bedrivs av livförsäkringsbolag.
Rörelseregleringen för sådan tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av ett svenskt försäkringsföretag ska i framtiden fullt ut följa de bestämmelser som införs i försäkringsrörelselagen till följd av Solvens
Skäl för utredningens förslag: Utredningen föreslår att Sverige inte längre ska utnyttja den s.k. optionen i Tjänstepensionsdirekti- vet, eftersom effekterna av att utnyttja optionen blir väsentligt annorlunda i den regelmiljö som kommer att gälla när Solvens II- direktivet har trätt i kraft, jämfört med vad som gällde vid genom- förandet av Tjänstepensionsdirektivet.
Till skillnad mot vad som gällde vid genomförandet av Tjänste- pensionsdirektivet skulle ett utnyttjande av optionen i dag inte innebära samma reglering för försäkringsföretag och tjänstepensions- institut. Om optionen utnyttjas ska försäkringsföretagen i sin tjänstepensionsverksamhet tillämpa regleringen i Tjänstepensions- direktivet när det gäller bestämmelserna om bl.a. avsättningar och placeringar, men regleringen i Solvens
Till skillnad mot vad som gällde vid genomförandet av Tjänste- pensionsdirektivet skulle ett utnyttjande av optionen i dag kunna sägas innebära ett ”onödigt” krav på dubbla regelverk för försäk- ringsföretagen, eftersom en ordning med i någon mening akt- samma beräkningar av de försäkringstekniska avsättningarna och
28Utredningen föreslår dock att optionen ska fortsatt utnyttjas under en övergångsperiod, se kapitel 23.
29Detta beror på att Tjänstepensionsdirektivet kommer att hänvisa till kapitalkraven i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet (Solvens
102
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
kvalitativa placeringsregler kommer att gälla även utan ett utnytt- jande av optionen.
Ytterligare ett argument mot ett fortsatt utnyttjande av optio- nen är att den hittillsvarande regleringen med ”dubbla regelverk” inom ett och samma företag inte är optimal, bl.a. på den grunden att den separation av verksamheterna som ska göras medför svårig- heter för tillsynen och inte är alldeles enkel att upprätthålla i prak- tiken.
Det noteras att den särskilda metod för beräkning av solvens- kapitalkravet för aktierisk för företag som erbjuder pensionsför- måner som finns i Solvens
Effekten av att optionen inte utnyttjas är att särregleringen av tjänstepensionsverksamhet i försäkringsrörelselagen måste slopas, eftersom den bygger på ett utnyttjande av optionen. I praktiken betyder detta att tjänstepensionsverksamhet som i framtiden bedrivs av ett försäkringsföretag fullt ut kommer att följa de bestämmelser om försäkringsverksamhet som finns i Solvens
6.1.6Pensionsstiftelser och andra tryggandeformer m.m.
Utredningens bedömning: En översyn av regleringen av pen- sionsstiftelser och andra tryggandeformer ingår inte i utred- ningens uppdrag.
Skäl för utredningens förslag: Vid genomförandet av Tjänstepen- sionsdirektivet ansågs även pensionsstiftelserna vara tjänstepen- sionsinstitut. Eftersom pensionsstiftelserna i svensk rätt fungerar som en form av pant ansågs emellertid merparten av bestämmel- serna i tjänstepensionsdirektivet inte vara tillämpliga. De bestäm- melser som ansågs vara tillämpliga, bl.a. bestämmelser om infor-
30Metoden (durationsbaserad aktiekursrisk) behandlas närmare i kapitel 8.
31Av artikel 304 b) framgår att Sverige får tillåta att metoden används av livförsäkrings- företag som erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna för dessa förmåner är skattemässigt avdrags- gilla. Ett utnyttjande av metoden förutsätter att alla tillgångar och motsvarande skulder separeras samt förvaltas och organiseras skilt från försäkringsföretagets övriga verksamhet, att verksamheten endast bedrivs i hemlandet och att den genomsnittliga durationen på skulderna överstiger tolv år.
103
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
mation och tillsyn, genomfördes genom ändringar i Tryggande- lagen. Utredningen har gjort bedömningen att en översyn av regleringen av pensionsstiftelser inte ingår i utredningsuppdraget.
Vid genomförandet av Tjänstepensionsdirektivet uttalade reger- ingen32 att syftet med det då aktuella lagstiftningsarbetet var att införa moderniserade regler för de institut som redan förvaltade tjänstepensionskapital men som dittills inte hade omfattats av EG- rättslig reglering. Det angavs att Tjänstepensionsdirektivet regle- rade sådana finansiella institut som ännu inte var föremål för gemen- skapsreglering (se skäl 12), och att direktivet inte öppnar för till- lämpning av reglerna på exempelvis banker och värdepappersbolag, även om sådana institut i och för sig också skulle kunna trygga tjänstepensionsutfästelser.
Utredningen delar den bedömning som regeringen då gjorde, och det bör här understrykas att utredningens förslag inte öppnar för tjänstepensionsinstitut i form av banker eller värdepappers- företag. Utredningens förslag innebär endast att den gemensamma regleringen av sådan tjänstepensionsverksamhet som i dag bedrivs av försäkringsbolag och tjänstepensionskassor och som bygger på Tjänstepensionsdirektivet bryts ut och placeras i en särskild lag om tjänstepensionsrörelse. Den nya regleringen gäller – i likhet med den nuvarande regleringen – endast för sådana tjänstepensions- institut som står för någon form av ”försäkringsåtagande”. Kravet på formell omvandling till tjänstepensionsföretag är endast en nöd- vändig konsekvens av att regleringen nu renodlas. Den möjlighet som skapas att starta helt nya tjänstepensionsföretag motsvaras av den möjlighet som finns i dag att starta ett nytt försäkringsföretag som endast bedriver tjänstepensionsverksamhet, och den äldre möjligheten att bilda en ny tjänstepensionskassa.
Tryggande genom avsättning i balansräkning är uttryckligen undan- tagen från Tjänstepensionsdirektivet, se artikel 2.2 e), och behand- las därför inte i detta betänkande.
32 Prop. 2004/05:165 s. 100.
104
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
6.1.7Flexibla möjligheter att övergå till att omfattas av annan reglering
Utredningens förslag: Det ska införas flexibla möjligheter för försäkringsföretag som vill övergå från att omfattas av försäk- rings- eller understödsföreningsregleringen till att omfattas av den nya tjänstepensionsregleringen, och för tjänstepensions- företag som vill övergå från att omfattas av den nya tjänstepen- sionsregleringen till att omfattas av försäkringsregleringen.
Skäl för utredningens förslag: Utredningens förslag till framtida reglering av tjänstepensionsverksamhet förutsätter tillgång till smi- diga lösningar för de företag som – för sin tjänstepensionsverk- samhet – vill övergå från försäkringsregleringen till att den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet. Det måste också finnas möjlighet för tjänstepensionskassor, som i dag bedriver verksamhet enligt lagen om understödsföreningar med stöd av särskild över- gångsreglering, att övergå från understödsföreningsregleringen direkt till den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet, dvs. utan mellan- liggande övergång till försäkringsrörelselagen.
Utredningen anser att det dessutom måste vara möjligt för före- tag som regleras enligt den nya lagen att kunna övergå till försäk- ringsregleringen. Företag som i anslutning till införandet av den nya regleringen väljer att bedriva sin verksamhet enligt lagen om tjänstepensionsverksamhet, som bygger på det nuvarande Tjänste- pensionsdirektivet, ska alltså enligt utredningen ha möjlighet att i framtiden välja att i stället bedriva verksamheten enligt försäkrings- rörelselagen, som då kommer att bygga på Solvens
Utredningens närmare förslag till flexibel reglering kring möj- ligheten för företag att övergå till att omfattas av en annan regle- ring behandlas i avsnitt 17.
Frågor kring tidpunkten för ikraftträdande av de nya reglerna och behovet av särskild övergångsreglering behandlas i avsnitt 23.
6.2Undantag beroende på typ av verksamhet
Av utredningsdirektiven33 framgår att utredningen dels ska analysera arten, storleken och omfattningen av de försäkringsföretag på den svenska marknaden som undantas från direktivets obligatoriska
33 Kommittédirektiv 2010:14, Nya solvensregler för försäkringsföretag, s. 13.
105
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
tillämpning, dels föreslå hur man bör reglera verksamheten för dessa företag, särskilt när det gäller hur solvensreglerna och till- synen över dem ska anordnas.
De undantag från tillämpningsområdet som finns i Solvens II- direktivet har av utredningen delats in undantag beroende på typ av verksamhet respektive undantag beroende på storlek. I detta avsnitt behandlas undantag beroende på typ av verksamhet och i avsnitt 6.3 behandlas undantag beroende på storlek.
Undantagen från Solvens
Nuvarande bestämmelser
Försäkringsrörelselagen (FRL) innehåller bestämmelser om försäk- ringsrörelse som drivs av svenska försäkringsföretag. Försäkrings- rörelse får bara drivas efter tillstånd. Lagen gäller inte försäkrings- rörelse som drivs enligt andra författningar än FRL. Försäkrings- rörelse kan t.ex. drivas av försäkringsanstalter som inrättas av staten, men dessa faller alltså utanför tillämpningsområdet för FRL. Det finns inte någon definition i FRL av vad som är försäkringsrörelse, men det finns en möjlighet att ansöka om förhandsbesked hos Finansinspektionen om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.
Finansinspektionen kan under vissa förutsättningar bevilja undan- tag från FRL i enskilda fall (dispenser). Förutsättningarna för undan- tag är olika för skade- respektive livförsäkringsrörelse. Undantag kan beslutas för exempelvis organisationer som inte ger ut ersätt- ning med mer än en summa som motsvarar en genomsnittlig begravningskostnad för lokala skadeförsäkringsbolag som bara med- delar assistans i form av naturaförmåner och som har en årlig premieinkomst som inte överstiger 200 000 euro. Möjligheterna till
106
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
undantag från FRL är utformade med hänsyn till bestämmelserna i försäkringsdirektiven. Solvens
I Solvens
•direkt försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkrings- system,
•s.k. kapitaliseringsverksamhet34,
•verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel samtidigt som bidragen utgörs av fasta belopp,
•verksamhet som drivs av sammanslutningar som inte är juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla försäkring utan betalning av premier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar,
•exportkreditförsäkring för statens räkning, med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare,
•viss form av assistansförsäkring,
•skadeförsäkringsverksamhet bedriven av ömsesidiga företag där det finns en viss form av avtal som omfattar full återförsäkring eller liknande,
•viss form av företagsanknuten verksamhet som gäller vid döds- fall eller vid nedläggning av verksamheten,
•försäkringsförmåner tillhandahållna av organisationer som endast tillhandahåller dessa vid dödsfall och där förmånerna inte över- stiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden, samt
•återförsäkring som till fullo är garanterad av staten.
34 Kapitaliseringsverksamhet, eng ”capital redemption” är en form av verksamhet med fast- ställd varaktighet och storlek mot betalning av ett engångsbelopp eller fastställda periodiska inbetalningar och som grundas på försäkringstekniska beräkningar. Formen har i Sverige inte ansetts innehålla försäkringsrisk (Prop. 1992/93:257 om ändrad lagstiftning för försäkrings- verksamhet med anledning av
107
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
6.2.1Undantagen verksamhet
Utredningens förslag: FRL ska inte gälla för
1.försäkringsrörelse som drivs enligt andra författningar än denna lag,
2.organisationer som endast tillhandahåller ersättning vid dödsfall om ersättningen är begränsad till en genomsnittlig begravningskostnad, eller
3.lokala skadeförsäkringsbolag som endast meddelar försäkring enligt 2 kap. 13 § första stycket klass 18 (assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte överstiger ett belopp som motsvarar 200 000 euro.
Skäl för utredningens förslag: I artiklarna 3 och
Artiklarna 3,
Kapitaliseringsverksamhet (på engelska capital redemption) i (artikel 5.1) finns såvitt känt framförallt i Luxemburg och Finland, och denna typ av rörelse anses sakna egentligt försäkringsinslag35. Inte heller sådan verksamhet där den ersättning som utgår vid för- säkringsfall beror på hur mycket tillgångar det finns i verksamheten och där premierna är fasta (artikel 5.2) torde anses vara försäk- ringsrörelse. Samma bedömning görs när det gäller verksamhet som
35 Prop. 1992/93:257 s. 106 f. samt Rapport från Finansinspektionen och Skatteverket enligt regleringsbreven 2006 ”Skatte- och försäkringsrörelseregler för livförsäkring”, s. 16 fotnot 8.
108
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
avser ömsesidig försäkring utan betalning av premier eller upp- rättande av försäkringstekniska avsättningar (artikel 5.3).
Såvitt utredningen känner till finns det för närvarande inte något företag som endast meddelar assistansförsäkring i den form som är undantagen från direktivets tillämpningsområde (artikel 6). Mot bakgrund av den särskilda möjlighet till undantag som finns i nuvarande reglering, 1 kap. 19 § 2 FRL, bör dock denna form av verksamhet nu helt undantas från tillämpningsområdet för FRL.
Undantaget för det som kallats ”fronting”, dvs. ömsesidiga före- tag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal som omfattar ”full återförsäk- ring för ingångna försäkringsavtal” eller avtal som innebär ”att acceptföretaget inträder i det överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen” (artikel 7), bör även fortsättningsvis bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Jämför äldre reglering där det fanns särskilda dispensmöjligheter36 för denna typ av verksamhet.
Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp (artikel 9.1) bör bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Undantaget för verksamhet som drivs av andra företag än för- säkringsföretag, och vars verksamhet bedrivs till förmån för anställda och omfattar en särskild företagsgrupp eller bransch och som ger ett skydd vid dödsfall eller vid förlust av arbetet (artikel 9.2) gränsar mot sådan tjänstepensionsrörelse som av utredningen före- slås bli reglerad i en särskild lag om tjänstepensionsrörelse, jfr. avsnitt 6.1 och kapitel 17.
Undantaget för återförsäkringsföretag som upphört med sin verksamhet behandlas i kapitel 23.
Artikel 10, som inte ingår i konsolideringen, behandlar undantag för livförsäkringar som tillhandahålls av organisationer som till- handahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där stor- leken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravnings- kostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår genom service- förmåner.
Utredningens förslag innebär att organisationer – däribland begravningskassor – som endast bedriver den typ av verksamhet som
36 1 kap. 10 § tredje stycket 3 i försäkringsrörelselagen (1982:713).
109
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
är undantagen från Solvens
Det finns för närvarande 17 begravningskassor som registrerats hos Finansinspektionen. Dessa kassor tillhandahåller sannolikt endast försäkringsförmåner där storleken av förmånerna inte över- stiger den genomsnittliga begravningskostnaden, vilket innebär att de kommer att bli helt undantagna från regleringen i FRL.
Det finns tre motiv för utredningens förslag. För det första har begravningskassorna i dag ofta omfattande dispenser från FRL och står i praktiken redan utan tillsyn. En ordning där ett företag enligt Finansinspektionens hemsida är registrerat eller står under tillsyn, men där det i praktiken inte utförs någon kontroll ger en felaktig bild för den konsument som kontrollerar att ett företag finns med i Finansinspektionens företagsregister. Genom att helt undanta dem från tillståndsplikt och tillsyn blir det tydligt för kunderna att före- taget inte står under tillsyn.
För det andra är den verksamhet som undantas sådan som ger begränsad ersättning. Skyddsvärdet får därför anses som litet då det belopp som kan utgå inte får överstiga en genomsnittlig begravnings- kostnad. Om undantaget utformas som utredningen föreslår med- för undantaget att dessa typer av verksamheter fortfarande kan vara försäkringsrörelse, vilket gör det tillåtet för ett försäkringsföretag att erbjuda sådan försäkring.
För det tredje ingår ofta olika former av efterlevandeskydd i kollektivavtalade försäkringar och gruppförsäkringar, vilka succes- sivt får anses ha ersatt den begränsade begravningsersättningen. Begravningskassornas verksamhet har därmed minskat i betydelse. Att begravningskassorna nu undantas kan ses som ett resultat av utvecklingen inom försäkringsbranschen.
Sammantaget anser utredningen att de begravningskassor som är undantagna från Solvens
Utredningen bedömning är att det för konsumenternas del inte innebär någon väsentlig skillnad om begravningskassorna nu helt undantas från regleringen i FRL, jämfört med rådande ordning. De har ofta dispenser och någon faktisk tillsyn utövas inte.
110
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
6.3Undantag beroende på storlek
6.3.1Inledning
Enligt nu gällande regler kan ett försäkringsföretag ansöka om att, helt eller delvis, undantas från enskilda bestämmelser i FRL. Prövningen görs från fall till fall och utförs av Finansinspektionen. Ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar vars verk- samhet omfattar direkt skadeförsäkringsrörelse kan få undantag om verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller annan ansvarsförsäkring än sådan som är underordnad. Undantag kan fås om det finns möjlighet till uttaxering från delägare eller medlemmar, om den årliga premieinkomsten från rörelsen inte överstiger fem miljoner euro och om minst hälften av premie- inkomsten kommer från företagets delägare eller medlemmar. Lokala skadeförsäkringsbolag som bara meddelar assistansförsäk- ring i form av naturaförmåner och vars premieinkomst inte över- stiger 200 000 euro kan också få undantag.
Försäkringsföretag som driver direkt livförsäkringsrörelse kan söka och få undantag om företaget bara erbjuder dödsfallsförsäk- ring och förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravnings- kostnaden för en avliden person eller utgår i annan form än pengar37. Undantag kan också medges för försäkringsföreningar som uppfyller krav på uttaxeringsrätt för medlemmar och vars årliga premieinkomster inte överstiger ett belopp som motsvarar fem miljoner euro under en treårsperiod.
Utöver dessa generella bestämmelser om undantag kan ett ömse- sidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening få nedsättning av det lagstadgade kravet på garantibelopp med högst en fjärdedel.
Bakgrunden till det nuvarande svenska systemet med tillstånds- eller registreringsplikt och individuella dispenser återges på flera ställen i tidigare utredningar38. I Sverige finns flera mindre så kallade sockenbolag, vilka är lokala ömsesidigt bedrivna försäk- ringsföretag som försäkrar egendom. När 1982 års försäkrings- rörelselag infördes fördes samtliga dessa bolag in under lagen. Sam- tidigt medgav dåvarande Försäkringsinspektionen samtliga husdjurs- sockenbolag i princip generell befrielse från bestämmelserna i lagen. När Sverige inträdde i EU ändrades bestämmelserna för att anpassas till det europeiska regelsystemet och dispensmöjligheterna
37Utredningen föreslår i avsnitt 6.2 att sådan verksamhet undantas från reglering.
38Se t.ex. SOU 2006:55 Ny associationsrätt för försäkringsföretag, s. 477 ff.
111
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
anpassades till EU:s direktiv på skadeförsäkringsområdet, vilket medförde vissa förändringar av hur dispens kunde medges. Någon särskild övergångsregel infördes inte och frågan om hur de tidigare generella dispenserna förhöll sig till de nya reglerna klarlades inte. Finansinspektionen begärde 1995 hos regeringen att lokala ömse- sidiga skadeförsäkringsbolag som uteslutande meddelar husdjurs- försäkringar ska undantas från FRL:s tillämpningsområde och där- med också från inspektionens tillsyn. Begäran har inte lett till lag- stiftning.
Av prop. 1998/99:87 om ändrade försäkringsrörelseregler s. 154 ff framgår bl.a. att det kan ifrågasättas om skälen för en särreglering är tillräckligt starka avseende mindre ömsesidiga bolag. Regeringen ansåg sig inte beredd att föreslå att olika mindre bolag helt skulle undantas från särregleringen, men att en översyn borde inledas. Vidare bedömdes att en näringsrättslig reglering är befogad med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som kan uppkomma för direktförsäkringstagarna och andra ersättningsberättigade som kollek- tiv om försäkringsbolag inte kan fullgöra sina åtaganden och de särskilda förhållanden som hör samman med försäkring. Någon skillnad på grund av storleken på rörelsen gjordes inte även om det ifrågasattes att det finns behov av reglering för mindre ömsesidiga bolag.
Av SOU 2006:55 s. 477 ff. framgår att mindre lokala bolag som bedriver husdjursförsäkring, s.k. kreatursbolag, vanligtvis har en kundkrets som består av mindre jordbruk och att de normalt för- säkrar grisar, kor och hästar. Verksamheten är alltså inriktad främst på företagsförsäkring. Ofta erbjuder inte bolaget ett fullvärdigt försäkringsskydd, varför försäkringen i regel behöver kompletteras hos en annan försäkringsgivare och försäkringsbeloppen är ofta ganska blygsamma. Vidare framgår att lagstiftarens krav på socken- bolag39 varierat över tid men olika former av befrielser från bestäm- melserna i försäkringsregleringen har hela tiden funnits med.
Hanteringen av små försäkringsföretag behandlades senast i prop. 2009/10:246 s. 403 ff. Regeringen valde då att fortsätta att utnyttja
39 Ett sockenbolag definierades som ett ömsesidigt försäkringsbolag som försäkrar egendom på landsbygden, vilkas verksamhetsområde var mindre än ett härad eller, om det omfattade delar av flera härader, mindre än tio socknar, SOU 2006:55, s. 477 ff.
112
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
ske i samband med införandet av Solvens
Av artikel 4 i Solvens
6.3.2Olika regleringsnivåer beroende av storlek
Utredningens bedömning: Det bör införas tre ”regleringsnivåer” i regleringen av försäkringsföretag.
Skäl för utredningens bedömning: Utredningen anser att det bör införas tre ”regleringsnivåer” i FRL. De allra minsta företagen, ”mikroförsäkringsföretagen”, bör lämnas oreglerade. På nästa nivå
113
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
finns företag med en balansomslutning som överstiger den lägsta nivån, men som inte kommer upp i Solvens
6.3.3Reglering av mindre försäkringsföretag
Utredningens bedömning: Sverige bör utnyttja Solvens II- direktivets möjlighet att införa nationella bestämmelser för vissa av de företag som är undantagna enligt artikel 4 i Solvens II- direktivet.
Skäl för utredningens bedömning: Av skäl 6 i Solvens
Det finns ett antal särdrag hos mindre försäkringsföretag som bör lyftas fram när man överväger särreglering. De mindre sak- försäkringsföretagen har ofta en rörelse som är begränsad till ett visst geografiskt område, och har som en följd av detta en mindre riskspridning. En följd av en sådan geografisk begränsning kan vara att en enda dåligt genomförd skadereglering, med påföljande dåligt rykte, kan ha en långt större påverkan på hela affärsverksamheten än hos ett rikstäckande försäkringsföretag. En geografisk begräns- ning kan också innebära att t.ex. frågor om intressekonflikter kan se annorlunda ut. De riktigt små försäkringsföretagen har ofta få anställda. Det finns till och med försäkringsbolag som i dag inte har mer än ett par anställda, vilket naturligtvis innebär lägre kostnader, men kan också medföra ökade risker bl.a. genom att företagsstyr- ningen måste hanteras på ett annat sätt än i företag med fler anställda. Samtidigt är mindre försäkringsföretag ofta välskötta med god ekonomi och låga priser gentemot sina kunder. De kan ha känna sina kunder på orten vilket ger en god kontroll över riskerna. Dessa försäkringsföretag bidrar till att pressar priserna och därmed gynnar de konkurrensen inom hela branschen.
114
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
Utredningen kan konstatera att de försäkringsföretag som inte omfattas av Solvens
Utredningen bedömer att det finns ett liknande skyddsbehov för direktförsäkringstagare och andra ersättningsberättigade i mindre försäkringsföretag jämfört med det skyddsbehov som finns i större bolag. Detta mot bakgrund av bl.a. de allvarliga konsekvenser som kan uppkomma för enskilda om åtagandet inte fullföljs. Dessa mindre försäkringsföretag har samtidigt en begränsad och ”enklare” verk- samhet. Därtill kan utredningen konstatera att den administrativa bördan för dessa mindre försäkringsföretag med Solvens
Utredningen föreslår därför att Sverige ska utnyttja Solvens II- direktivets möjlighet att införa nationella särregler för mindre för- säkringsföretag.
40 Med stöd av 2 § andra stycket lagen (1972:262) om understödsföreningar har Finans- inspektionen tillämpat s.k. begränsad tillsyn över åtskilliga understödsföreningar. Detta innebär t.ex. att företagen inte ger in försäkringsteknisk utredning eller skickar in handlingar om sin verksamhet till inspektionen, FI Dnr
115
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
6.3.4Undantag för mikroförsäkringsföretag
Utredningens förslag: Sverige bör utnyttja Solvens
Skäl för utredningens förslag: Det finns i Sverige av tradition många mycket små – ofta geografiskt avgränsade – försäkrings- företag. Dessa är registrerade hos Finansinspektionen. I princip samtliga har emellertid dispens från rapporteringsplikt och det är därför okänt hur aktiva företagen egentligen är. Beslut om att helt undanta vissa mindre företag från regelverket har vid upprepade tillfällen skjutits på framtiden, med hänvisning till kommande över- syn. Möjligheten att särbehandla försäkringsföretag regleras nu i Solvens
Utredningen har bedömt att det bör införas nationella särregler för mindre försäkringsföretag. Men det innebär inte att dessa mindre försäkringsföretag ska vara oreglerade, utan de företag som står under tillsyn ska uppfylla materiella krav och rapportera regel- bundet, om än i begränsad omfattning, se kapitel 18 för utred- ningens förslag till särregler.
Om samtliga försäkringsföretag som uppfyller Solvens II- direktivets krav för att vara undantagna på grund av storlek måste uppfylla kraven i de nationella särregler som utredningen föreslår, skulle dessa mycket små lokala försäkringsverksamheter sannolikt helt upphöra. Detta vore enligt utredningens bedömning olyckligt om dessa företag skulle vara tvungna att upphöra med verk- samheten då de i dag får anses uppfylla en viktig funktion, inte minst på landsbygden. En möjlighet vore att helt undanta vissa typer av verksamheter från lagstiftningen. Utredningen bedömer emellertid att det inte är praktiskt genomförbart att dela in olika verksamheter i mer eller mindre skyddsvärda. Om t.ex. kreaturs- bolag skulle undantas från all form av reglering skulle det i princip innebära att det anses mindre skyddsvärt när en bonde förlorar sina kreatur och därmed sin försörjning, än om någons kylskåp går sönder eller cykel blir stulen. Det går enligt utredningen inte att dra den typen av gränslinjer.
116
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
För att inte tvinga bort de minsta försäkringsföretagen från marknaden helt och hållet gör utredningen bedömningen att de absolut minsta försäkringsföretagen inte ska behöva stå under någon tillsyn alls, och inte vara tillstånds eller registreringspliktiga. Skyddsvärdet i dessa företag får anses begränsat då de är mycket små med en mycket liten verksamhet. De minsta försäkrings- företagen är till övervägande del ömsesidigt bedrivna försäkrings- företag och bedriver en lokal verksamhet med en större närvaro från försäkringstagarna. Företagen har dessutom i praktiken stått utan tillsyn och reglering i decennier. Utredningens uppfattning är att försäkringstagare i försäkringsföretag bör kunna förlita sig på att aktiv tillsyn utövas över de försäkringsföretag som har tillstånd eller är registrerade. Utredningens förslag om att helt undanta dessa företag innebär inte någon större ändring jämfört med vad som gäller i dag, men ger en ökad tydlighet för försäkringstagarna.
En lämplig avgränsning är enligt utredningen att helt undanta all verksamhet där premieinkomsterna inte överstiger 500 000 kronor per år, sett över en treårsperiod. Det bör noteras att dessa mikro- försäkringsföretag kan omfattas av andra regelverk.
6.3.5Utformning av särregler för mindre försäkringsföretag
Utrednings förslag: Regleringen för mindre försäkringsföretag bör införas som generella särregler.
Skäl för utredningens förslag: Frågan är om särregleringen för mindre försäkringsföretag bör införas genom generella eller indivi- duella dispenser eller om särregleringen bör utformas som generella eller individuella särregler jämfört med vissa bestämmelser i FRL, eller som undantag från lagen i kombination med bemyndigande för tillsynsmyndigheten att utforma föreskrifter.
I nuvarande FRL hanteras mindre försäkringsföretag genom ett system med generella eller individuella dispenser och frågan är om särregleringen nu bör byggas upp på samma sätt. En uppenbar fördel med ett individuellt dispensförfarande är att dispenserna kan skräddarsys för varje enskilt företag. Nackdelen med systemet med dispenser är att det är arbetskrävande och kostsamt och kritiserades av flera remissinstanser i prop. 2009/10:246, en ny försäkrings- rörelselag, s. 409 ff. Det kan också vara svårt att förena ett dispens-
117
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
förfarande med att försäkringsföretag ska likabehandlas från myndig- heternas sida. Det kan också vara svårt för försäkringsföretagen att bedriva en långsiktig verksamhet med tidsbegränsade dispenser.
Utredningen föreslår istället att reglerna utformas som generella särregler i förhållande till de regler i FRL som är direkt hänförliga till Solvens
Utredningen bedömer att särreglerna kommer att få avgörande och ingripande betydelse för mindre försäkringsföretag och ska därför framgå av lag och inte i föreskrifter.
De generella särreglerna bör omfatta samtliga företag som upp- fyller direktivets kriterier för att vara undantagen. För att sär- reglerna ska kunna tillämpas måste också verksamheten uppfylla kriterierna för att vara försäkringsverksamhet som omfattas av till- ståndsplikt och tillsyn.
6.3.6Placering av särregler för mindre försäkringsföretag
Utredningens förslag: Särskilda bestämmelser för mindre för- säkringsföretag bör placeras i ett eget kapitel om mindre företag i FRL.
Skäl för utredningens förslag: Utredningen har övervägt om särreglerna ska placeras i en egen lag eller i ett särskilt kapitel i FRL. Om särregleringen placeras i en särskild lag torde bestäm- melserna kunna bli mer ”skräddarsydda”, jämfört med alternativet där man har att utgå från bestämmelserna i FRL. Å andra sidan skulle en särskild lag troligen behöva innehålla en hel del hänvis- ningar till FRL, alternativt innehålla bestämmelser som redan finns i FRL. Införandet av en särskild lag skulle bryta mot systemet med att alla regler för försäkringsföretag som bedriver försäkrings- verksamhet finns i en enda gemensam reglering som införts från och med den 1 april 2011. Även om det alltså finns vissa fördelar med en särskild lag, talar övervägande skäl för en lösning som bygger på att FRL i grunden är lämplig. Utredningen har i avsnitt 5.1 om tjänstepension kommit fram till att den verksamhet tjänste- pensionsföretag bedriver bör regleras i en särskild lag och det skulle kunna tala för att särreglerna för mindre försäkringsföretag också
118
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
placeras i en egen lag. Men enligt utredningen är dessa två särregler- ingar inte fullt ut jämförbara. Ett mindre försäkringsföretag är alltjämt ett försäkringsföretag och får bedriva försäkringsrörelse. Ett tjänstepensionsföretag som följder den särskilda regleringen för tjänstepensionsföretag får endast bedriva just tjänstepensions- rörelse. Genom att införa samtliga bestämmelser för försäkrings- rörelse i en lag och samtliga bestämmelser för tjänstepensions- rörelse i en annan lag skapas en tydlig struktur.
Utredningen har övervägt om det vid varje bestämmelse i FRL ska anges om den är tillämplig även för mindre försäkringsföretag eller om det redan i första kapitlet i FRL ange vilka bestämmelser i FRL som inte är tillämpliga för mindre försäkringsföretag eller om det ska införas ett eget kapitel för mindre försäkringsföretag.
Vid en samlad bedömning anser utredningen att det är mest praktiskt och användarvänligt att samla bestämmelserna i ett kapitel. Det bör i inledningen av det kapitel som innehåller särreg- lerna finnas en samlad och uttömmande hänvisning till de bestäm- melser i FRL som gäller för dessa mindre försäkringsföretag. På så sätt bör de mindre försäkringsföretagen, tillsynsmyndigheten och försäkringstagarna få en så bra överblick över bestämmelserna som möjligt.
6.3.7Proportionalitetsprincipen
Utredningen föreslår i avsnitt 6.2 Proportionalitetsprincipen, att det införs en portalbestämmelse om proportionalitetsprincipen. Principen bör utformas i enlighet med Solvens
Vissa bestämmelser bör kunna medge större utrymme för mindre försäkringsföretag för att tillämpa proportionalitetsprin- cipen. Det gäller t.ex. för bestämmelserna om system för företags- styrning, riskhantering och regelefterlevnad där ett mindre kom- plext företag kan uppfylla syftet genom enklare åtgärder. Andra krav, såsom procentsatser för kapitalkrav för mindre försäkrings- företag, är kvantitativa och medger mindre utrymme för anpass- ningar utifrån proportionalitetsprincipen. Kravet på kunskap och
119
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
kompetens är svårt att proportionerligt minska. Ledningen i ett mindre företag får inte sakna tillräcklig kompetens bara för att företaget är mindre.
6.4
6.4.1Inledning
Ett captivebolag för försäkring är41 ett bolag som syftar till att erbjuda försäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget tillhör. Ett captivebolag för återför- säkring är ett bolag som syftar till att erbjuda återförsäkringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captive- bolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captive- bolaget tillhör.
I nuvarande svensk rätt betraktas captivebolagens verksamhet i princip som försäkringsrörelse.42 I Finansinspektionens företags- register finns i dag 50 s.k. riksbolag, skadecaptive registrerade.
Av skäl 21 i Solvens
6.4.2Definition av captivebolag
Utredningens förslag: En särskild definition av captivebolag för försäkring respektive för återförsäkring ska tas in i lagen.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 13.2 i Solvens
41Se artikel 13.2 i Solvens
42Prop. 1998/99:87 s. 142 och 153 ff.
120
SOU 2011:68 |
Tillämpningsområdet |
I nu gällande rätt har förekomsten av captivebolag inte framgått av försäkringsrörelselagen, men lagen har varit tillämplig på captive- bolagen och deras verksamhet. Captivebolagen uppvisar vissa lik- heter med mer traditionella försäkringsbolag, men det finns också viktiga skillnader. Genom Solvens
6.4.3Ingen särskild reglering kring proportionalitetsprincipen och captivebolagen
Utredningens bedömningar och förslag: Proportionalitetsprincipen är tillämplig på alla försäkringsformer som omfattas av Solvens II- direktivet, och är därmed tillämplig även på captivebolag.
Någon särskild reglering kring den närmare tillämpningen av proportionalitetsprincipen på captivebolag ska inte införas.
Skäl för utredningens bedömningar och förslag: Det bör inled- ningsvis noteras att vissa av de särdrag som finns när det gäller captivebolag beaktats genom uttrycklig särreglering i direktivet, jfr. t.ex. utrymmet för förenklade beräkningar av försäkringstekniska avsättningar och kapitalkrav.
I avsnitt 5.3 föreslår utredningen att det i FRL införs en portalparagraf kring proportionalitetsprincipen. Enligt utredningens bedömning torde vissa särdrag som finns när det gäller captive- bolagens verksamhet kunna beaktas inom ramen för en tillämpning av portalparagrafen.
De särdrag som, enligt utredningen, skulle kunna motivera en tillämpning av proportionalitetsprincipen på sådan verksamhet som bedrivs av captivebolagen är bl.a. den omständigheten att captive- bolagens ”kunder” i de flesta fall är captivebolagets moderbolag eller andra bolag inom den egna koncernen, vilket skiljer verksam- heten från traditionell försäkring där kunderna i många fall är konsumenter eller från försäkringsgivaren helt fristående juridiska personer.
Ett annat särdrag är att captivebolagen i de flesta fall är en mindre del i ett mer övergripande och ofta globalt riskhanterings-
121
Tillämpningsområdet |
SOU 2011:68 |
system som är anpassat för den aktuella koncernens kärnverk- samhet. Om denna omständighet medför att riskerna i ett captive- bolags verksamhet är mindre än i ett försäkringsföretag torde proportionalitetsprincipen kunna tillämpas för lättnader i kraven på riskhantering. Det ska dock framhållas att proportionalitetsprin- cipen också kan verka åt det andra hållet, dvs. att kraven på ett captivebolag kan bli mer långtgående om t.ex. det globala risk- hanteringssystemet hindrar captivebolaget från att utforma ett risk- hanteringssystem som är anpassat för captivebolagets verksamhet.
Slutligen kan det möjligen hävdas att behovet av transparens ser annorlunda ut när det gäller captivebolagen, jämfört med vad som gäller för övriga försäkringsbolag, och att även detta kan åberopas som stöd för en tillämpning av proportionalitetsprincipen. Här hänvisas till vad som anförts ovan om skillnaden i ”kundkrets”.
6.4.4Mindre captivebolag för försäkring ska följa nationell reglering
Utredningens förslag: Captivebolag för försäkring som uppfyller kriterierna för att utgöra ett mindre försäkringsföretag ska följa samma regler som övriga mindre försäkringsföretag.
Captivebolag för återförsäkring ska inte kunna få tillstånd att tillämpa särreglerna för mindre försäkringsföretag.
Skäl för utredningens förslag: Solvens
I avsnitt 6.2 föreslår utredningen att företag som omfattas av artikel 4 i Solvens
122
7Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar
7.1Värdering
7.1.1Bakgrund
Huvudsyftet med regleringen på försäkringsområdet är att ge för- säkringstagarna ett tillräckligt skydd. Försäkringsföretag ska med betryggande säkerhet kunna infria sina åtaganden. En viktig del av regleringen är att ställa krav på en minsta kapitalbas i ett försäk- ringsföretag som gör det enskilda företaget motståndskraftigt mot förluster.
Enligt nuvarande solvensregelverk (Solvens I) beräknas kapital- basen och solvenskravet den s.k. solvensmarginalen utifrån den balansräkning som ingår i företagets externredovisning1. Det inne- bär att de redovisnings- och värderingsprinciper som påverkar storleken på kapitalbasen i ett försäkringsföretag återfinns i lag (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) och i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd2. Enligt dessa redovisnings- och värderingsprinciper ska tillgångar och andra skulder än försäkringstekniska avsättningar värderas till verkliga värden eller till anskaffningsvärden, medan försäkringstekniska avsättningar värderas till ett belopp som motsvarar vad som krävs för att försäkringsföretaget ska kunna uppfylla alla sina åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal, se 7.2.1.
1Med externredovisning avses försäkringsföretagets publika finansiella rapportering som är upprättad i enlighet med gällande redovisningsrekommendationer i Sverige.
2Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag (FFFS 2008:26) och Finansinspektionens föreskrifter om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar (FFFS 2011:22).
123
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
En fördel med det nuvarande solvensregelverket är att försäk- ringsföretaget inte behöver upprätta olika balansräkningar för externredovisningen och solvensändamål, vilka skulle behöva beräknas med olika redovisnings- och värderingsprinciper, för de olika balansposterna. En annan fördel är att tillsynsmyndigheten kan kontrollera inrapporterade årsuppgifter mot en årsredovisning som varit föremål för extern revision. En nackdel är att om redo- visnings- och värderingsprinciperna i externredovisningen ändras till följd av ändringar i internationella redovisningsstandarder3 så kan vissa av dessa ändringar behöva justeras i solvensberäkningen genom s.k. stabilitetsfilter4, eftersom beräkningen av kapitalbasen i det nuvarande solvensregelverket generellt ska baseras på redovis- nings- och värderingsprinciper enligt äldre redovisningsregler.
7.1.2Solvens
Artikel 75 i Solvens
Av skäl 45 i direktivet framgår att bedömningen av försäk- ringsföretagens finansiella ställning bör utgå från sunda ekono- miska principer och på bästa sätt utnyttja informationen från de finansiella marknaderna. Det framgår vidare att solvenskraven bör grundas på en ekonomisk värdering av hela balansräkningen.5 Det innebär att kapitalbasen och solvenskraven inte längre ska beräknas utifrån externredovisningen utan kommer att beräknas utifrån en särskilt upprättad balansräkning för solvensändamål, som utred- ningen valt att benämna solvensbalansräkning. Den ekonomiska värderingen av hela balansräkningen syftar på att i princip alla till- gångar och skulder ska värderas till verkliga värden och inte till anskaffningsvärden som ibland är fallet med externredovisningen.
3 Med internationella redovisningsstandarder avses International Accounting Standards (IAS), International Financial Reporting Standards (IFRS), Standing Interpretations Com- mittee – Interpretations of International Accounting Standards (SIC) och International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC Interpretations).
4CEIOPS PM: Recommendations regarding the Implications of the IAS/IFRS Introduction for the Prudential Supervision of Insurance Undertakings
5Med det avses en sk. total balance sheet approach.
124
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
Solvensbalansräkningen tas alltså fram enbart för solvensändamål, och är därför fristående från externredovisningen.
Av skäl 46 i Solvens
Kopplingen till den internationella utvecklingen på redovis- ningsområdet innebär inte att alla gällande redovisnings- och värde- ringsprinciper i
6 European Financial Reporting Advisory Group (EFRAG), bistår kommissionen med stöd och expertkunskaper vid bedömningen av de internationella redovisningsstandarderna. Innan kommissionen antar en viss standard, måste den dessutom iaktta ett i förordningen angivet kommittéförfarande. Förfarandet innebär att kommissionen först ska lägga fram sina förslag till beslut inför en föreskrivande kommitté för redovisningsfrågor, Accounting Regulatory Committee (ARC). ARC består av företrädare för medlemsstaterna med kommissionens företrädare som ordförande. ARC ska yttra sig över kommissionens förslag. Om förslaget är förenligt med ARC:s yttrande, kan kommissionen anta den aktuella standarden. Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande, måste kommissionen hänskjuta frågan till rådet, varvid en särskild procedur ska följas innan standarden kan antas (se artikel 6 i förordningen samt det där angivna beslutet 1999/468/EG).
125
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
kommissionen med stöd och expertkunskaper vid bedömningen av de internationella redovisningsstandarderna.
Enligt Solvens
Som en följd av skillnader i redovisnings- och värderingprinci- perna mellan solvensbalansräkningen och externredovisningens balansräkning kommer det att ingå en ny post i kapitalbasen, en avstämningsreserv (på engelska reconciliation reserve). Denna nya post är hänförligt till den totala skillnaden mellan balansräkningen i externredovisningen och solvensbalansräkningen. Posten kommer att ingå i primärkapitalet, se avsnitt 11.2.4. Även omvärderingar som reducerar kapitalbasen ingår i avstämningsreserven.
Avstämningsreserven framgår inte av Solvens
Värderingen av tillgångar och skulder till verkligt värde i solvenssammanhang får inga konsekvenser för försäkringsföreta- gets skattesituation (med undantag av uppskjuten skatt) eftersom omvärderingen endast påverkar solvensbalansräkningen, som inte utgör grund för beskattning. I solvensbalansräkningen ska dock hänsyn tas till uppskjuten skatt, som bl. a. beror på skillnader mellan värderingen av tillgångar och skulder i skatte- respektive solvenssammanhang.
I Solvens
7 Förordning (EG) nr 1606/2002.
126
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
visnings- och värderingsprinciper jämfört med hur tillgångar och skulder ska redovisas och värderas enligt ÅRFL.
7.1.3Värdering till verkligt värde
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska i sin solvens- balansräkning värdera sina tillgångar och skulder till sitt verkliga värde, om inte annat anges. Vid värdering av skulder får hänsyn inte tas till försäkringsföretagets egen kreditvärdighet.
Med verkligt värdet enligt första stycket avses det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas eller en skuld skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs.
Tilläggskapital i kapitalbasen ska värderas enligt bestämmel- serna i kapitalbasavsnittet.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 75 i direktivet ska ”försäkrings- och återförsäkringsföretag, om inte annat anges, vär- dera tillgångar till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs” och skulder till det belopp för vilket de skulle kunna överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs. Utformningen av denna värderingsprincip är till största delen samma som den som används för att definiera begreppet verkligt värde i internationella redovisningsstandarder8. Direktivet innehåller dock ett undantag från värdering till verkligt värde, eftersom ingen anpassning får göras vid värdering av skulder för att ta hänsyn till försäkringsfö- retagets egna kreditvärdighet. Undantaget kan motiveras av att ett företag med låg kreditvärdighet annars skulle kunna redovisa en lägre skuld än ett företag med högre kreditvärdighet.
En särskild fråga är därför om begreppet verkligt värde bör användas i lagtexten, eller om endast direktivets formulering, som inte innehåller begreppet verkligt värde, bör föras in i lag. Det finns, enligt utredningens uppfattning, fördelar med att använda
8 Verkligt värde är, enligt IAS 39.9, det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas eller en skuld regleras, mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen genomförs.
127
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
begreppet verkligt värde i bestämmelsen. Den främsta av dessa för- delar är av pedagogiskt slag; begreppet verkligt värde är numera en vedertagen svensk översättning av det i
Utredningen föreslår att det bland definitionerna i försäkrings- rörelselagen tas in en definition av begreppet solvensbalansräkning. Av denna definition ska det bl.a. framgå vad som avses med skulder.
Utredningen anser således sammantaget att direktivets text, bör tas in i svensk lag på ett sätt som ansluter nära till direktivtexten, men kompletteras med begreppet verkligt värde och en definition av vad som avses med skulder. I lagen ska alltså anges att ett företag i sin solvensbalansräkning ska ta upp tillgångar och skulder till verkligt värde, om inte annat anges. I den kommande mer detalje- rade
Utredningens förslag till lagtext är principbaserad och innehåller därmed endast övergripande värderingsprinciper, vilka är utfor- made i överensstämmelse med artikel 75 i Solvens
Förslaget till lagtext innehåller en upplysning om att bestäm- melser om värdering av tilläggskapital behandlas i kapitalbasavsnit- tet, se avsnitt 11.2.4. Upplysningen är nödvändig eftersom tilläggs- kapital inte ingår i solvensbalansräkningen.
7.1.4Proportionalitetsprincipen
När det gäller redovisnings- och värderingsprinciperna torde det enligt utredningen finnas visst utrymme att tillämpa proportiona- litetsprincipen, eftersom t. ex. valet av värderingsmetod/modell för att fastställa verkligt värde på tillgångar och skulder rimligen bör stå i proportion till posternas art, omfattning och komplexitet. Enklare värderingsmodeller bör t. ex. kunna användas vid värde- ringen av poster vars värde har en relativt begränsad betydelse när det gäller skyddet för försäkringstagarna. .
128
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
7.1.5Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2)
Bestämmelser om värdering av tillgångar och andra skulder än för- säkringstekniska avsättningar i solvensbalansräkningen återfinns i kapitel II artiklarna
Försäkringsföretaget ska enligt artikel 5 värdera tillgångar och skulder med utgångspunkt i att företaget kommer att fortsätta sin verksamhet (fortlevnadsprincipen).
Tillgångar och skulder i solvensbalansräkningen ska, enligt arti- kel 6, om inte annat anges9, redovisas och värderas i enlighet med internationella redovisningsstandarder, som antagits av Europeiska kommissionen. Om en värderingsmetod i en internationell redo- visningsstandard som antagits av Europeiska kommissionen antingen temporärt eller permanent inte är förenlig med artikel 75 i Solvens
Enligt artikel 7 ,ska det noterade marknadspriset på en aktiv marknad användas som standardvärderingsmetod för samma typ av tillgångar eller skulder. Kriterier för bedömningen av aktiv mark- nad ska följa de internationella redovisningsstandarder som antagits av EU. Om det inte är möjligt att använda det noterade marknads- priset på en aktiv marknad för samma typ av tillgångar eller skulder ska det noterade marknadspriset på en aktiv marknad för liknande tillgångar och skulder användas. Om det inte finns ett noterat marknadspris, för samma typ av eller liknande tillgångar eller skul- der, ska försäkringsföretaget, om inte annat anges, använda en alternativ värderingsmetod. Den alternativa värderingsmetoden ska utgå från observerbara marknadsdata och förlita sig så lite som möjligt på företagsspecifika observationer.
Artikel 8 och 10 behandlar eventualförpliktelser. Eventual- förpliktelser definierade enligt internationella redovisnings- standarder som antagits av EU, ska tas upp som skulder om de är
9 Ett exempel på en post som inte ska värderas enligt internationella redovisningsstandarder är försäkringstekniska avsättningar, se kapitel 7.2.
129
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
materiella. Eventualförpliktelser är materiella om de kan, genom deras nuvarande eller potentiella storlek eller art, påverka beslutsfattandet eller bedömningen hos den avsedda användaren av denna information. Eventualförpliktelser ska värderas till framtida kassaflöden, genom användning av en riskfri ränta, som krävs för att reglera eventualförpliktelsen.
Artikel 9 behandlar Innehav i anknutna företag. Innehav i anknutna företag, dvs. företag som antingen är dotterföretag10, företag som är föremål för ägarintresse11 eller företag som är knutet12 till ett annat företag genom bestämmande inflytande eller gemensam ledning, ska värderas till noterade marknadspriser (dvs. standardvärderingsmetoden). Om det inte är möjligt att uppfylla kraven på noterade marknadspriser, ska följande gälla:
-för ett dotterföretag ska värderingen baseras på den sk. justerade kapitalandelsmetoden.
-för aktier eller andelar i anknutna företag som inte är dotterföretag, ska värderingen baseras på den sk. justerade kapitalandelsmetoden där så är möjligt. Om den sk. justerade kapitalandelsmetoden inte kan användas, ska en alternativ värde- ringsmetod användas.
Den justerade kapitalandelsmetoden innebär att försäkringsföreta- get värderar sin andel i ett anknutet företag baserat på företagets andel av överskottet av tillgångar efter avdragna skulder i det anknutna företaget. Vid beräkning av överskottet (tillgångar minus skulder) i det anknutna företaget, får företaget värdera det anknutna företagets tillgångar och skulder i enlighet med Solvens II redovisnings- och värderingsprinciper eller tillämpa den kapital- andelsmetod som framgår av internationella redovisningsstandar- der, som antagits av Europeiska kommissionen.
Därutöver ska innehav i anknutna företag som
-inte omfattas av grupptillsyn i enlighet med artikel 214(2)(a) i Solvens
10Dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana företag.
11Ägarintresse är ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
12Företag som är knutna till ett annat företag genom bestämmande inflytande eller gemensam ledning utan att det finns ägarsamband enligt artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.
130
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
-ska dras av från den gruppbaserade kapitalbasen i enlighet med artikel 229 i Solvens
Enligt artikel 9 ska goodwill tas upp till noll.
Andra immateriella tillgångar än goodwill ska värderas till noll, men kan värderas till verkligt värde om de kan säljas separat och försäkringsföretaget kan visa att det finns ett värde för samma eller liknande tillgångar samt att detta marknadsvärde har beräknats på samma sätt som ett verkligt värde.
Andra finansiella skulder än försäkringstekniska avsättningar ska, enligt artikel 10, värderas vid första redovisningstillfället, i enlighet med internationella redovisningsstandarder som antagits av EU. Det ska inte göras någon justering med hänsyn till föränd- ringen i egen kreditvärdighet efter det första redovisningstillfället.
Enligt artikel 11 ska försäkringsföretag värdera uppskjutna skatter, andra än framtida skattemässiga avdrag och underskottsav- drag, på grundval av skillnaden mellan de värden som anges på till- gångar och skulder i enlighet med artikel 75 i
Ett försäkringsföretag ska beräkna uppskjutna skatter i relation till alla tillgångar och skulder som är redovisade för solvensändamål eller har ett skattemässigt värde. Om en tillgång eller skuld inte har något skattemässigt värde eller inte har något värde i solvensbalans- räkningen så ska den uppskjutna skatten hänförlig till tillgången eller skulden värderas till noll.
För att få ta upp uppskjutna skattefordringar i solvensbalans- räkningen ska försäkringsföretaget visa tillsynsmyndigheten att det är sannolikt att de skattemässiga avdragen, som ligger till grund för de uppskjutna skattefordringarna, kan avräknas mot skattemässiga överskott i framtida beskattning.
131
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
7.2Försäkringstekniska avsättningar
7.2.1Bakgrund
Inledning
I grunden innebär försäkringsrörelse att ett försäkringsföretag mot betalning i förväg (försäkringspremier) gör ett villkorat åtagande om en framtida utbetalning. I solvensbalansräkningen kommer inbetalda försäkringspremier att motsvaras av bl.a. olika former av tillgångar på balansräkningens tillgångssida, medan försäkringsfö- retagets åtaganden enligt ingångna försäkringskontrakt utgör grunden för beräkning och värdering av de försäkringstekniska avsättningarna som ska tas upp på solvensbalansräkningens skuld- sida. De försäkringstekniska avsättningarna är emellertid inte någon enkel summering av de åtaganden som finns uttryckta i de bakom- liggande försäkringskontrakten, eftersom den grundläggande idén i försäkring är att kollektivet av försäkringstagare delar på risken för att någon i kollektivet drabbas av en skada och då har rätt till ersättning.
Bestämmandet av de försäkringstekniska avsättningarna handlar om att göra en bedömning av företagets förväntade totala kostnad för de försäkringskontrakt som tecknats. Bedömningen görs med användande av olika tekniker – bl.a. matematiska och statistiska metoder och erfarenhetsbaserade expertbedömningar – och utmyn- nar i en faktisk värdering, dvs. i ett belopp som ska tas upp på solvensbalansräkningens skuldsida. De försäkringstekniska avsätt- ningarna ska alltså inte förväxlas med en skuld i traditionell mening.
Nuvarande regler
Enligt den grundläggande bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (FRL), 5 kap. 1 §, ska ett försäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar motsvara belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan för- väntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. I FRL finns även bestämmelser om vad avsättningarna mer i detalj ska motsvara, och hur de ska beräknas och värderas. I 5 kap. 17 § FRL finns även ett bemyndigande för regeringen eller den
132
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning.
Inom skadeförsäkring utgörs de försäkringstekniska avsättning- arna huvudsakligen av en premiereserv och en skadereserv (ibland kallad ersättningsreserv). Premiereserven – som i den nuvarande lagtexten kallas ”avsättning för ej intjänade premier och kvar- dröjande risker” – är en uppskattning av bolagets kostnader under återstående löptid för gällande försäkringar, framförallt för skador som kan komma att inträffa. Avsättning för kvardröjande risker görs om den ej intjänade premien bedöms vara otillräcklig för dessa kostnader. Skadereserven – som i den nuvarande lagtexten kallas avsättning för oreglerade skador – är en uppskattning av bolagets återstående kostnader för redan inträffade skador. I skadereserven ingår bl.a. en avsättning som går under benämningen
Vid beräkningen av avsättningar för livförsäkring med sparan- deinslag där avtalen normalt löper under en mycket lång tid, t.ex. olika slags pensionsförsäkringar, måste försäkringsgivaren ta hän- syn till att åtaganden och premier ligger längre fram i tiden än det närmaste året. För denna form av livförsäkringar är beräkningen och värderingen av avsättningarna starkt beroende av storleken på eventuella avkastningsgarantier, hur lång tid som återstår till dess att utbetalningarna ska påbörjas och under hur lång tid utbetal- ningarna kommer att pågå. Även inom livförsäkring utgörs de för- säkringstekniska avsättningarna av en form av premiereserv – som dock vid livförsäkring i lagtexten kallas livförsäkringsavsättning – och en form av skadereserv – som även vid livförsäkring i lagtexten kallas avsättning för oreglerade skador.
Livförsäkringsavsättningar ska redovisas inklusive garanterad återbäring, Inom livförsäkring kan det också finnas avsättningar för villkorad återbäring och avsättning för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren eller andra ersättningsberättigade bär placeringsris- ken. Vilka avsättningar som ska göras beror på hur försäkringsav- talet är utformat i det enskilda fallet.
133
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
I avsättningen för oreglerade skador i livförsäkring ingår bl.a. återbäring som förfallit till betalning, men som inte betalats ut. Eftersom återbäringen i de allra flesta livförsäkringskontrakt inte förfaller till betalning förrän i samband med utbetalning är denna avsättning i de flesta fall närmast försumbar.
Enligt 5 kap. 5 § FRL utgörs livförsäkringsavsättningen av skill- naden mellan det förväntade kapitalvärdet av företagets framtida utgifter för försäkringsavtalet och det förväntade kapitalvärdet av de premier företaget ytterligare kan ha att ta ut för försäkringsav- talet. Vid bestämning av de försäkringstekniska avsättningarna för all livförsäkring sker det alltså en nettoberäkning, där det uppskat- tade värdet av försäkringsbolagets framtida nettoutbetalningar också minskas genom diskontering. Avsättningarna värderas alltså till ett på visst sätt beräknat nuvärde av de framtida nettoutbetal- ningarna. Diskontering görs eftersom förvaltade tillgångar antas generera viss avkastning under den tid som återstår till dess utbe- talning sker. Det kan här nämnas att diskontering får13 tillämpas även för skadeförsäkring, om den förväntade genomsnittliga tiden till utbetalning är minst fyra år.
Det bör här nämnas att för livförsäkringar som till sin natur lik- nar skadeförsäkring – såsom rena dödsfallsförsäkringar, sjukförsäk- ringar och olycksfallsförsäkringar – beräknas de försäkringstek- niska avsättningarna på liknande sätt som vid skadeförsäkring, jfr. 1 kap. 6 § FRL.
Mot bakgrund av den centrala roll som värderingen och beräk- ningen av åtagandena har, finns det i det nuvarande regelverket regler som syftar till att säkerställa att beräkning och värdering av de försäkringstekniska avsättningarna sker efter en betryggande (försiktig) bedömning, dvs. att åtagandena i vart fall inte under- skattas. Beräkning av avsättning för livförsäkringsåtaganden ska grundas på antaganden som var för sig är betryggande. Detta inne- bär t.ex. att företaget vid beräkning av avsättning för en pensions- försäkring ska anta att de försäkrade antas leva längre än vad som genomsnittligen inträffar i verkligheten. Vidare ska den diskonte- ringsränta som används för att beräkna avsättningen vara lägre än den aktuella faktiska räntan. Annorlunda uttryckt sker det alltså en medveten slags övervärdering av åtagandena i det nuvarande solvenssystemet, vilket medför att avsättningarna innehåller inbyggda buffertar såvitt gäller livförsäkring. Dessa inbyggda buf-
13 Enligt 4 kap. 10 § FFFS 2008:26.
134
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
fertar kan sägas vara en teknik för att hantera osäkerheten kring den verkliga storleken av den största posten på balansräkningens skuldsida i livförsäkringsföretag. Något motsvarande lagreglerat krav på betryggande (försiktig) värdering av avsättningar i skade- försäkringsrörelse finns inte, men det kan här noteras att det skapas ett visst mått av inbyggda buffertar även när det gäller avsättningar för s.k. lång skadeförsäkring eftersom det där till följd av praxis inte sker någon diskontering av åtaganden då den förväntade genomsnittliga återstående tiden till skadeutbetalning är kortare än fyra år. Det innebär att de försäkringstekniska avsättningarna för sådana åtaganden rymmer ett visst mått av försiktighet.
I den nuvarande solvensregleringen finns det en tydlig koppling mellan de försäkringstekniska avsättningarna och försäkringsföre- tagens tillgångssida, eftersom företagen är skyldiga att täcka de för- säkringstekniska avsättningarna med särskilda tillgångar, s.k. skuldtäckningstillgångar. För denna typ av tillgångar gäller dels krav på särskild registerföring, dels särskilda placeringsrestriktio- ner. De särskilda placeringsrestriktionerna kan ses som ett sätt att hantera osäkerheten i värdet på balansräkningens tillgångssida. Kravet på registerföring är en förutsättning för den s.k. förmåns- rätten, som innebär att försäkringstagarna och försäkrade i hän- delse av försäkringsföretagets konkurs har rätt att få betalning ur skuldtäckningstillgångarna före företagets övriga borgenärer. Det finns alltså en mycket klar koppling mellan värdering och beräk- ning av åtagandena, hanteringen av osäkerheten på tillgångssidan och det faktiska skyddet för försäkringstagarna i händelse av kon- kurs.
En konsekvens av det som anförts ovan är att värderingen och beräkningen av åtagandena har betydelse för hur stor andel av för- säkringsföretagets tillgångar som inte omfattas av de särskilda pla- ceringsrestriktionerna, dvs. hur stor andel av bolagets tillgångar som kan placeras mer riskfyllt och därmed ge möjlighet till en högre avkastning. En annan konsekvens är att värderingen och beräkningen av åtagandena dessutom indirekt påverkar storleken på den restpost som utgörs av skillnaden mellan tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar, dvs. försäkringsföreta- gets kapitalbas.
I det nuvarande regelverket finns det även en koppling mellan storleken på de försäkringstekniska avsättningarna och storleken på det lagstadgade kravet på buffertkapital (solvensmarginalen). För skadeförsäkring beräknas solvensmarginalen på grundval av bola-
135
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
gets premier, utbetalda ersättningar och avsättningar för oreglerade skador. För livförsäkring är solvensmarginalen grundad på avsätt- ningarnas storlek och på positiv risksumma14. Förenklat kan det sägas att de nuvarande lagstadgade kapitalkraven i första hand är avsedda att utgöra en extra buffert för den osäkerhet som – trots inbyggda buffertar i avsättningarna – ändå finns kring försäkrings- företagens skuldsida, och att de lagstadgade kapitalkraven inte till fullo avspeglar alla de risker företaget är utsatt för.
Sammanfattningsvis kan det enligt utredningen hävdas att den nuvarande solvensregleringen innehåller en blandning av olika skyddsmekanismer, som i första hand är skapade för att hantera den osäkerhet som finns när det gäller värderingen av försäkrings- företagens åtaganden till följd av ingångna försäkringskontrakt. Det finns tydliga kopplingar mellan de olika skyddsmekanismerna. Värderingen av åtaganden skapar buffertar i de försäkringstekniska avsättningarna, som i sin tur ska täckas med tillgångar som inte får vara alltför riskfyllda. Storleken på avsättningarna påverkar dess- utom storleken på kapitalkravet.
Avslutningsvis bör här nämnas något kring sambandet mellan regleringen av försäkringstekniska avsättningar i solvensre- gleringen, dvs. FRL, och regleringen av försäkringstekniska avsätt- ningar i redovisningsregleringen, dvs. lagen om årsredovisning för försäkringsföretag (ÅRFL). I äldre rätt fanns det en lagteknisk koppling mellan FRL och ÅRFL, eftersom det i ÅRFL angavs att de försäkringstekniska avsättningarna i redovisningen skulle beräk- nas och värderas enligt dåvarande 7 kap. 1 och 2 §§ FRL (den äldre motsvarigheten till nuvarande 5 kap. 1 §). Denna koppling mellan redovisnings- och rörelseregleringen togs bort år 2004. Det finns alltså ingenting i de nuvarande lagtexterna som hindrar att de för- säkringstekniska avsättningarna värderas till olika belopp vid till- lämpningen av FRL respektive vid tillämpningen av ÅRFL. I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2008:26) Årsredovisning i försäkringsföretag finns det emellertid en före- skrift som stadgar att försäkringstekniska avsättningar ska redovi- sas enligt bl.a. 5 kap.
14 Med risksumma avses skillnaden mellan kapitalvärdet av utfallande belopp vid dödsfall och för försäkringen gjord försäkringsteknisk avsättning.
136
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
mindre tillförlitlig eller som är mer tillförlitlig men inte mindre relevant”. Genom denna bestämmelse finns möjlighet att i redovis- ningen justera de beräkningar och värderingar som framkommer vid en tillämpning av bestämmelserna i FRL.
Bestämmelserna i Solvens
Solvens
Den ekonomiska ansatsen är i grunden enklare att tillämpa på tillgångar, eftersom det för de flesta tillgångsslag finns fungerande marknader där tillgångarna är prissatta. För försäkringsåtaganden saknas däremot oftast ett sådant observerbart marknadsvärde, vil- ket gör det svårare att fastställa ett verkligt värde.
Utifrån den ekonomiska ansatsen är utgångspunkten i Solvens
Enligt Solvens
137
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
riskmarginal. Bästa skattningen är ”det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflödena”. Detta innebär att bolaget ska ha en väl- grundad uppfattning om hur stora de framtida kassaflödena, netto15, med anledning av försäkringsåtagandena kan komma att bli och med vilka sannolikheter olika utfall kommer att inträffa. De framtida kassaflödena, netto, ska minskas genom diskontering med en s.k. riskfri ränta som ska fastställas i särskild ordning16. Det sammanlagda sannolikhetsviktade medelvärdet av dessa diskonterade kassaflöden, netto, utgör den bästa skattningen. Riskmarginalen är avsedd att utgöra ett mått på osäkerheten omkring detta medelvärde. Någon riskmarginal behöver inte beräknas särskilt för det fall åtagandena kan replikeras på finansmarknaderna, eftersom osäkerheten då anses vara inräknad i marknadens prissättning. När åtagandena inte kan replikeras ska riskmarginalen beräknas med den s.k. kapitalkostnadsmetoden, som ger ett mått på det övertagande bolagets kostnad för att hålla så mycket kapital som krävs för att täcka de solvenskapitalkrav som gäller för de åtaganden som övertagits. Den bakomliggande tanken är att dessa solvenskrav – dvs. kapitalkravet för försäkringsrisker – är ett mått på osäkerheten i beräkningen av åtagandena, vilket i sin tur har antagits motsvara den ”extrakostnad för osäkerhet” som måste ingå i ”prissättningen” av åtagandena.
Vid beräkningen av avsättningarna ska i princip företagets alla intäkter och alla kostnader för att uppfylla sina åtaganden med anledning av försäkringsavtalen beaktas. Hänsyn ska bl.a. tas till inflation och värdet av eventuella garantier och valmöjligheter som försäkringstagare och försäkrade kan ha enligt försäkringskon- trakten (s.k. optioner).
Liksom enligt nu gällande rätt ska beräkningarna av de försäk- ringstekniska avsättningarna göras utan att hänsyn tas till de belopp som kan återfås till följd av återförsäkringsavtal eller från specialfö- retag17. Belopp som kan återfås från specialföretag eller till följd av återförsäkringsavtal ska beräknas separat, och tas upp på solvens- balansräkningens tillgångssida.
Enligt Solvens
15Hänsyn ska tas till såväl inbetalningar som utbetalningar som uppstår på grund av för- säkringsavtalet.
16Bestämmelser om fastställande av relevanta riskfria räntestrukturer finns i EU- förordningen.
17För en närmare beskrivning av specialföretag hänvisas till kapitel 21.
138
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
ganden på homogena riskgrupper. I korthet betyder detta att olika typer av försäkringsrisker ska beräknas och värderas var för sig.
Solvens
7.2.2Behandlingen av nuvarande bestämmelser
Utredningens bedömning: De bestämmelser om försäkringstek- niska avsättningar som till följd av Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Inledningsvis vill utredningen här hänvisa till vad som anförts i fråga om införlivandeteknik i avsnittet om principiella lagtekniska utgångspunkter, se avsnitt 5, och understryka att regleringen av de försäkringstekniska avsätt- ningarna är ett område där harmoniseringen inom EU får anses vara särskilt viktig.
Utredningens bedömning är att bestämmelserna i direktivet om försäkringstekniska avsättningar är av sådan art att de kommer att ersätta merparten av de nuvarande bestämmelserna om försäk- ringstekniska avsättningar i FRL.
Bestämmelsen i 5 kap.
139
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
Bestämmelsen i 5 kap. 7, 8 och 13 §§ om beräkning av avsätt- ningar för tjänstepensionsförsäkring och om bestämmande av pre- mier för tjänstepensionsförsäkringar ska flyttas till den särskilda reglering för tjänstepensionsverksamhet som föreslås av utred- ningen i kapitel 17.
Bestämmelserna i 5 kap. 10 och 11 §§ FRL om utjämningsreserv för kreditförsäkring ska utgå.
Bestämmelsen i 5 kap. 12 § FRL om bestämmande av premier för livförsäkringar och vissa skadeförsäkringar kan enligt utred- ningen härledas till artikel 209 i Solvens
Bestämmelsen i 5 kap. 14 § om aktuarie behandlas i kapitel 12, Företagsstyrning.
Bestämmelserna i 5 kap. 15 och 16 §§ FRL om återköp och överföring av en försäkrings värde är en nationell reglering som saknar samband med regleringen i Solvens
Bestämmelsen i 5 kap. 17 § med bemyndiganden för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska finnas kvar, men omarbetas utifrån de förslag som utredningen lämnar när det gäller bemyndiganden i det följande.
140
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
7.2.3Allmänna bestämmelser
Utredningens förslag: Försäkringsföretag ska värdera sina åtagan- den (försäkringstekniska avsättningar) till det belopp som försäk- ringsföretaget skulle få betala om det omedelbart skulle föra över sina åtaganden med anledning av ingångna försäkringsavtal till ett annat försäkringsföretag.
Avsättningarna ska värderas på ett aktsamt, tillförlitligt och objektivt sätt. Värderingen ska vara förenlig med information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgängliga data om försäk- ringsrisker.
Skäl för utredningens förslag:
Terminologi
I bestämmelserna om de försäkringstekniska avsättningarna i Solvens
Enligt direktivet ska de försäkringstekniska avsättningarna beräknas på ett ansvarsfullt (på engelska prudent) sätt. Det engelska ordet prudent torde alternativt kunna översättas till bl.a. klokt, välbetänkt, aktsamt, försiktigt, förtänksamt, betryggande eller konservativt. I den hittillsvarande regleringen har ”sufficiently prudent” översatts till betryggande, medan prudent har översatts till aktsamt. Enligt utredningen, som inte vill införa ytterligare en översättning av begreppet prudent, står valet mellan försiktigt och aktsamt. Vid en samlad bedömning anser utredningen att begreppet aktsamt bör användas.
141
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
Ingen särskild bestämmelse om att avsättningar ska göras
Enligt artikel 76.1 i Solvens
Utredningen anser att skyldigheten att göra avsättningar fram- går indirekt av övriga bestämmelser, och att det därför inte behövs någon uttrycklig lagbestämmelse som motsvarar artikel 76.1 i direktivet.
Den ekonomiska ansatsen m.m. ska framgå av lagen
I artikel
Bestämmelsen i artikel 76.2 om att värdet av de försäkringstek- niska avsättningarna ska motsvara det belopp som företaget skulle få betala vid en överföring av förpliktelserna är central, och ska därför med några mindre språkliga justeringar tas in i den svenska lagen. I svensk försäkringsterminologi används begreppet åtagan- den, snarare än begreppet förpliktelser. Enligt utredningen behöver orden ”värdet av” som används i direktivet inte tas in i den svenska lagtexten, eftersom det får anses självklart att det rör sig om ett ”värde”. Bestämmelsen i artikel 76.2 får anses knyta an till den övergripande värderingsbestämmelsen av tillgångar och skulder i artikel 75.1 b), och som utredningen behandlar i avsnitt 7.1. Båda bestämmelserna är ett uttryck för den s.k. ekonomiska ansatsen, dvs. värdering till verkligt värde av alla delar av solvensbalansräk- ningen.
Bestämmelsen i artikel 76.3 om att försäkringsföretagen vid vär- deringen av avsättningar ska utnyttja – och att värderingen ska vara förenlig med – information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig information om försäkringsrisker har enligt utredningen ett naturligt samband med bestämmelsen i artikel 76.4 som ställer krav på aktsam, tillförlitlig och objektiv värdering. Båda
142
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
bestämmelserna ska tas in i den svenska lagtexten. Hur värderingen ska gå till mer exakt och vilken information på de finansiella mark- naderna som ska anses vara relevant framgår inte av direktivet. Mot bakgrund av att det här rör sig om bestämmelser i ett ramdirektiv som förutsätts bli kompletterade genom s.k. genomförandebe- stämmelser har utredningen avstått från att här föra någon närmare diskussion kring t.ex. huruvida och i så fall på vilket sätt försäk- ringsföretagen vid sin värdering ska ta hänsyn till eventuella vinst- marginaler vid en tänkt överlåtelse.
Enligt ordalydelsen i direktivet ska värderingen vara förenlig med information från de finansiella marknaderna, och allmänt till- gänglig information om försäkringsrisker. Utredningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att den i grunden handlar om ett krav på att värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara marknadskonsistent18, dvs. att värderingen inte enbart ska bygga på företagens egna information om försäkringsrisker. Mot denna bak- grund har utredningen valt att här föreslå en lagtext som nära följer den exakta ordalydelsen i direktivet.
Bestämmelsen i artikel 76.5 som endast hänvisar till efterföl- jande artiklar och till principerna i artikel
7.2.4Värdering av försäkringstekniska avsättningar
Utredningens förslag: Värdet av de försäkringstekniska avsätt- ningarna ska vara lika med summan av en bästa skattning och en riskmarginal.
Om inte annat anges ska den bästa skattningen grundas på alla framtida kassaflöden som kan förväntas uppkomma till följd av ingångna försäkringskontrakt, och motsvara nuvärdet av dessa förväntade framtida kassaflöden. Vid beräkningen av nuvärdet ska riskfria räntesatser för relevanta löptider användas. Den bästa skattningen ska bygga på realistiska antaganden och
18 jfr. ordet market consistency inom parantes i den engelska versionen av direktivet.
143
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
utföras med användning av relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder.
Riskmarginalen ska beräknas så att de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp som ett försäkringsföretag kan förväntas kräva för att ta över och infria åtagandena.
Om de förväntade framtida kassaflödena till följd av ingångna försäkringskontrakt har en motsvarighet i kassaflöden hos finansiella instrument för vilka det finns ett pålitligt marknads- värde ska detta marknadsvärde användas för värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna, och någon separat beräk- ning av riskmarginal ska då inte ske.
Den bästa skattningen ska beräknas utan att avdrag görs för belopp som kan fås enligt återförsäkringsavtal eller från speci- alföretag. Belopp som kan fås enligt återförsäkringsavtal eller från specialföretag ska beräknas och värderas separat, och tas upp som en tillgång på solvensbalansräkningens tillgångssida.
Värderingen av belopp som kan fås enligt återförsäkringsavtal eller från specialföretag ska vara förenlig med de principer och krav som gäller vid värdering av bästa skattning och beräkning av riskmarginal.
Skäl för utredningens förslag:
Inledande bestämmelser
Bestämmelsen om att värdet av avsättningarna ska vara lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal (artikel 77.1) ska utan några större språkliga justeringar tas in i lagtexten. Begreppet bästa skattning är enligt utredningen numer ett så pass inarbetat begrepp i försäkringsbranschen att begreppet kan användas direkt i lagtexten. Även om begreppet riskmarginal möjligen felaktigt kan uppfattas som ett krav på någon form av försiktighetsmarginal vid beräkningarna av avsättningarna anser utredningen att även begrep- pet riskmarginal numer är så pass inarbetat att det kan användas i den svenska lagtexten.
De preciseringar kring hur företagen ska beräkna bästa skatt- ningen och riskmarginalen som finns i solvens
144
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
ändring i sak i förhållande till direktivet. Det bör här särskilt fram- hållas att den föreslagna lagtexten inte utgör något hinder för nivå
Bestämmelsen i artikel 77.2 kan enligt utredningen uttryckas bättre och betydligt mer kärnfullt, utan att den sakliga innebörden förändras. Enligt utredningen är det tillräckligt att ställa krav på att beräkningen ska bygga på realistiska antaganden och utföras med användning av relevanta försäkringsmatematiska och statistiska metoder. Att särskilt ange att den information som används ska vara aktuell och trovärdig, liksom att metoderna inte bara ska vara relevanta utan dessutom lämpliga och tillämpliga är enligt utred- ningen inte nödvändigt. Utredningen anser dessutom att ord- ningsföljden på bestämmelserna i direktivet inte bör följas i den svenska lagtexten, eftersom en ändrad ordningsföljd gör bestäm- melsen mer tydlig.
Belopp som kan fås från specialföretag eller enligt återförsäkringsavtal
Bestämmelsen i artikel 77.2 fjärde stycket om att belopp som kan återfås från specialföretag eller enligt återförsäkringsavtal ska beräknas separat bör enligt utredningen med flera språkliga juster- ingar tas in i den svenska lagtexten. Användningen av ordet brutto bör undvikas, eftersom det finns en risk för att innebörden feltol- kas i rättstillämpningen. I den svenska lagtexten bör det mer rätt- visande begreppet återfås användas, istället för begreppet återvinna som används i direktivet. I praktiken betalas försäkringsersättning alltid ut till försäkringstagare, förmånstagare eller försäkrad innan reglering med anledning av återförsäkringskontrakt sker mellan försäkringsföretagen. Enligt utredningen bör det för tydlighets skull av den svenska lagtexten framgå att de separat beräknade beloppen ska tas upp på solvensbalansräkningens tillgångssida, efter- som kravet på separat beräkning annars blir något svårförståeligt.
19 Den s.k. makroekonomiska extrapoleringsmetoden, se vidare avsnitt 72.2.7.
145
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
Bestämmelsen om krav på separat beräkning av vad som kan fås från specialföretag eller enligt återförsäkringsvatal (artikel 77.2 fjärde stycket) kan enligt utredningen med fördel skrivas ihop med bestämmelserna om hur den beräkningen av beloppen närmare ska gå till (artikel 81). Även den senare bestämmelsen bör bli föremål för språkliga justeringar vid införlivandet i den svenska lagtexten. Enligt utredningen kan de båda bestämmelserna i andra och tredje stycket med fördel skrivas ihop i en och samma bestämmelse, i syfte att göra bestämmelserna tydligare.
Enligt utredningen bör det direkt av lagtexten framgå att den separata beräkningen ska vara förenlig med de principer och krav som gäller vid värdering av bästa skattning och beräkning av risk- marginal, istället för endast en hänvisning till aktuella paragrafer. Kravet innebär bl.a. att de antaganden som används ska vara realis- tiska och att endast relevanta försäkringsmatematiska och statis- tiska metoder får användas. Här bör understrykas att värdering av de separata beloppen även ska vara förenliga med de detaljbestäm- melser som meddelats i
Utredningen har övervägt att inte ta in de närmare bestämmel- serna om beräkningen som finns i andra och tredje styckena i arti- kel 81. Eftersom dessa bestämmelser emellertid är av mer princip- karaktär har utredningen stannat för att de bör framgå av den svenska lagtexten, men att bestämmelserna i den svenska lagtexten så långt möjligt bör ges en ännu mer principiell lydelse än motsva- rande bestämmelse i direktivet. En fördel med utredningens förslag är att den svenska lagtexten då inte behöver innehålla hänvisningar till sådana relativt komplicerade begrepp som motpartsfallisemang och
Beräkning av riskmarginal
Bestämmelsen i artikel 77.3 om syftet med riskmarginalen ska tas in i lagtexten. Bestämmelsen i artikel 77.5 första stycket om den när- mare beräkningen av riskmarginalen är enligt utredningen av sådan detaljkaraktär att den inte bör tas in i lagtexten. Bestämmelsen i artikel 77.5 andra stycket om att den räntesats som används vid
146
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
beräkning av riskmarginalen ska vara densamma för alla försäk- ringsföretag behöver enligt utredningen inte uttryckligen framgå av lagtexten, eftersom den närmast är en anvisning till de som har att utarbeta genomförandebestämmelser. Bestämmelsen i artikel 76.5 tredje stycket om den närmare beräkningen av kapitalkostnads- faktorn är enligt utredningen av sådan detaljkaraktär att bestäm- melsen inte bör tas in i den svenska lagtexten. För att Sverige ska anses ha genomfört direktivet på ett korrekt sätt torde det krävas föreskrifter på lägre nivå kring den närmare beräkningen av risk- marginalen, dvs. föreskrifter som motsvarar innehållet i artikel 77.5 första och tredje stycket. I enlighet med utredningens principiella utgångspunkter bör denna typ av föreskrifter meddelas av reger- ingen, se avsnitt 5.2.2. Här bör särskilt noteras att kommissionen enligt artikel 86 d) ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa de metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräk- ningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnads- tillägget.
Separat beräkning av bästa skattning och riskmarginal
Bestämmelsen i 77.4 första stycket om när separat värdering av bästa skattning och riskmarginal ska ske samt bestämmelsen i arti- kel 77.4 andra stycket om värdering av s.k. replikerbara åtaganden kan enligt utredningen med fördel skrivas ihop, och då uttryckas något enklare än i direktivet, utan att det sakliga innehållet i bestämmelserna ändras.
Utredningen har övervägt att ersätta kravet på att värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna ska baseras på ”finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknadsvärde är tillgängligt” med krav på ”marknadsnotering”. Eftersom den diskonteringskurva som ska användas delvis ska baseras på
20 Ett
147
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
7.2.5Vissa övriga krav vid värdering av försäkringstekniska avsättningar
Utredningens förslag: Medel som finns redovisade i konsolide- ringsfonden ska inte tas med vid värdering av de försäkringstek- niska avsättningarna.
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 78.3 i Solvens
148
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
uppfyller de egenskaper och kriterier som krävs för att utgöra nivå
Skäl för utredningens bedömning: När det gäller de övriga bestämmelserna i artikel 78 i solvens
7.2.6Särskilt om värdering av finansiella garantier och optioner
Utredningens förslag: Vid värderingen av de försäkringstek- niska avsättningarna ska hänsyn tas till värdet av finansiella garantier och optioner i de ingångna försäkringsavtalen.
Värdet på en option som avses i första stycket ska grundas på sannolikheten för att optionen kommer att utnyttjas.
De antaganden som görs vid den beräkning som avses i första stycket ska vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information.
Skäl för utredningens förslag: De särskilda bestämmelserna i direktivet om värdering av finansiella garantier och avtalade optio- ner (artikel 79) ska med vissa språkliga justeringar tas in i lagtexten.
149
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
Enligt utredningen passar de exemplifieringar och preciseringar av olika slag som finns i direktivet bättre i författningskommentaren än i lagtexten. Utredningen anser att kravet i direktivet på att hän- syn ska tas till de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhållanden kan få för utnyttjande av optio- ner (artikel 79 andra stycket sista meningen) inte behöver framgå av lagtexten, eftersom ett sådant krav får anses framgå redan av kravet på att antagandena ska vara realistiska.
Ett exempel på en option (på engelska contractual options) är t.ex. möjligheten för en försäkringstagare att ändra mottagare av eventuell efterlevandeförmån. Det bör särskilt noteras att bestäm- melsen i direktivet också avser optioner som försäkringsföretaget kan ha gentemot försäkringstagaren.
Utredningen har övervägt att använda ordet valmöjlighet istället för option, men har stannat för att använda begreppet option, för att inte i onödan skapa avvikelser mot den terminologi som kan förväntas komma att användas i bl.a.
7.2.7Värdering utifrån homogena riskgrupper
Utredningens förslag: Försäkringsföretag ska värdera de försäk- ringstekniska avsättningarna separat för olika riskgrupper.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 80 i Solvens II- direktivet ska ett försäkringsföretags förpliktelser fördelas på homogena riskgrupper, åtminstone efter klasser.
Bestämmelsen ska delvis tas in i den svenska lagtexten. Utredningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att den
endast är ett klarläggande av gällande praxis, dvs. att avsättningar måste värderas separat för olika typer av risker. Enligt nu gällande praxis sker separata beräkningar utifrån verksamhetsgrenar såvitt gäller s.k. massförsäkringar, och utifrån individuella kontrakt eller risker när det gäller s.k. storskador. Den centrala frågan är hur olika typer av risker ska delas in i olika riskgrupper, men de närmare bestämmelserna kring detta finns inte i ramdirektivet utan i genomförandebestämmelserna. Enligt utredningen är det inte nöd- vändigt att lägga in ordet homogena i lagtexten, eftersom det när- mast är en anvisning till de som har att utforma detaljbestämmel- serna kring indelningen i olika riskgrupper.
150
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
Utredningen har valt att inte ta in kravet på att fördelningen ska göras ”åtminstone efter klasser” (på engelska by lines of business), eftersom en hänvisning till klasser kan feltolkas som en hänvisning till försäkringsklasser. Kravet på närmare indelning kommer att framgå av nivå
7.2.8Krav på interna processer och metoder för att säkerställa datakvaliteten
Bestämmelserna i direktivet om att försäkringsföretagen ska ha interna processer och metoder för att säkerställa datakvalitet behandlas i avsnittet som rör företagsstyrning, se kapitel 12.
7.2.9Approximationer
Utredningens förslag: Vid värderingen av de försäkringstek- niska avsättningarna och de belopp som kan fås enligt återför- säkringsavtal eller från specialföretag, får försäkringsföretag använda approximationer och beräkningsmetoder för enskilda fall för den bästa skattningen, om företaget
1.inte har tillräckliga data av tillfredsställande kvalitet för att kunna använda en tillförlitlig försäkringsmatematisk metod vid värderingen, och
2.kan visa att en sådan användning av approximationer eller beräkningsmetoder för enskilda fall är lämpligt.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 82 andra stycket i Solvens
Att approximationer endast får användas under ”specifika omständigheter” bör enligt utredningen inte framgå uttryckligen av lagtexten, eftersom utredningen är förhindrad att närmare precisera dessa specifika omständigheter. Utredningen förutsätter här att nödvändiga exemplifieringar av vad som avses med specifika omständigheter kommer att framgå av
151
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
86 f. Samtidigt kan det konstateras att lagtexten skulle kunna bli missvisande om den ger intryck av att approximationer kan använ- das så snart ett försäkringsföretag inte har tillräckliga data av till- fredsställande kvalitet. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det i lagbestämmelsen tas in ett krav på att försäkringsföretaget måste kunna visa att en användning av approximationer eller beräkningsmetoder för enskilda fall är lämpligt. Begreppet lämpligt har hämtats från artikel 86 f.
Enligt bestämmelsen i direktivet får approximationer endast användas om företaget inte har tillräckliga data av tillfredsställande kvalitet. Enligt utredningen är det lämpligt att båda aspekterna av bristfälligheter – otillräcklig mängd respektive otillräcklig kvalitet – i underliggande data framgår av lagtexten. Utredningen har valt att ersätta ordet data med ordet uppgifter, som är brukligt i svensk lagtext. Utredningen anser slutligen att möjligheten att använda beräkningsmetoder för enskilda fall bör framgå uttryckligen i den svenska lagtexten. I den engelska versionen talas om case by case- approaches. Utredningen har tolkat bestämmelsen i direktivet på det sättet att den är begränsad till värderingen av den bästa skatt- ningen. Bestämmelsen i direktivet gäller enligt ordalydelsen i de fall försäkringsföretaget inte kan tillämpa en tillförlitlig försäkrings- matematisk metod ”på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkringsförpliktelser” (på engelska set or subset). Utredningen har tolkat skrivningen som en exemplifiering, och alltså inte som en begränsning. Utredningen har gjort bedömningen att denna typ av exemplifiering inte behöver tas in i lagtexten.
Det bör noteras att den nu aktuella bestämmelsen, enligt utred- ningens mening, inte bör tolkas på det sättet att den i sig utesluter en användning av proportionalitetsprincipen på samtliga bestäm- melser som rör försäkringstekniska avsättningar.
Att det finns ett uttryckligt utrymme för proportionalitetsprin- cipen när det gäller beräkning och värdering av försäkringstekniska avsättningar följer av artikel 86 h, där det framgår att kommissio- nen i nödvändig utsträckning ska anta förenklade metoder och tek- niker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna i syfte att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoderna står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av ris- kerna som försäkringsföretaget åtar sig.
152
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
7.2.10Jämförelse med gjorda erfarenheter
Utredningens förslag: Om värderingen av bästa skattningar systematiskt avviker från gjorda erfarenheter, ska försäkringsfö- retaget göra lämpliga anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som används och de antaganden som görs.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelsen i artikel 83.1 i Solvens
Bestämmelserna i artikel 83 om krav på anpassningar av metoder och antaganden vid konstaterad avvikelse från gjorda erfarenheter ska med några smärre språkliga justeringar tas in i lagen. Utred- ningen har övervägt om de båda bestämmelserna i artikel 83 – dvs. såväl första som andra stycket – kan omformuleras till en enkel bestämmelse som stadgar att värderingen av avsättningarna ska vara förenlig med gjorda erfarenheter, men avstått från att lämna ett sådant förslag med hänsyn till risken för att en sådan bestämmelse avviker alltför mycket från lydelsen i direktivet. En sådan enkel bestämmelse skulle dock med fördel kunna placeras tillsammans med övriga övergripande bestämmelser, dvs. som en ytterligare punkt i den bestämmelse som föreslås i avsnitt 72.1.3.
7.2.11Tillsynsåtgärder
Direktivets bestämmelse om rätten för tillsynsmyndigheten att kräva att försäkringsföretaget visar att nivån på avsättningarna är lämpliga och att de metoder som används av företaget är tillämpliga och relevanta samt att underliggande statistiska data är adekvata behandlas i det avsnitt som innehåller utredningens förslag när det gäller tillsynsreglerna, se avsnitt 13.
Detsamma gäller bestämmelsen i direktivet om att tillsynsmyn- digheten har rätt att under vissa förutsättningar kräva att försäk- ringsföretaget ökar beloppet på de försäkringstekniska avsättning- arna.
153
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
7.3Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2)
Bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar återfinns i kapitel III artiklarna
7.3.1Allmänna bestämmelser
Av de allmänna bestämmelserna framgår bl.a. vid vilken tidpunkt ett försäkringskontrakt ska anses ge upphov till ett åtagande, när åtagandet ska anses ha upphört och vilka åtaganden som ska beak- tas. Ett försäkringskontrakt ska inkluderas i beräkningen av de för- säkringstekniska avsättningarna från det att ett legalt bindande avtal ingåtts.
I de fall försäkringsföretaget har en ensidig rätt att säga upp för- säkringsavtalet vid en framtida tidpunkt, en ensidig rätt att vägra att ta emot premier eller en ensidig rätt utan inskränkningar att ändra premierna eller förmåner vid en framtida tidpunkt ska de åta- ganden som avser försäkrings- eller återförsäkringsskydd bortom denna tidpunkt inte tas med i beräkningen av avsättningarna, såvida inte försäkringsföretaget kan tvinga försäkringstagaren att betala premierna för dessa åtaganden. Det finns även närmare bestämmel- ser kring vilka premier som ska anses tillhöra olika typer av försäk- ringsavtal. Åtaganden som är kopplade till ett försäkringsföretags ensidiga rätt att förnya ett försäkringsavtal eller att ändra omfatt- ningen av avtalet anses utgöra del av avtalet. Slutligen finns det också särskilda bestämmelser kring tolkningen av ”utan inskränk- ningar” vid olika typer av försäkringsavtal.
Här bör särskilt understrykas att det som redovisats ovan häm- tats från kommissionens förslag till nivå
154
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
7.3.2Datakvalitet
Av bestämmelserna om datakvalitet framgår bl.a. att försäkrings- företagen ska ha utförlig dokumentation (på engelska compile a directory of all data used) kring de underliggande data som används vid värderingen av avsättningar. Dokumentation ska finnas om bl.a. datakälla, egenskaper, uppdateringsfrekvens, relevanta expert- bedömningar och om hur data används. Det ställs även krav på att företagen ska ha riktlinjer för användningen av data. Det finns sär- skilda regler kring vad som krävs för att data ska få anses vara kor- rekta, fullständiga och lämpliga. Slutligen finns det krav kring anta- ganden, konsekvens över tid, data från externa källor, krav på doku- mentation kring begränsningar kopplade till användning av data och närmare bestämmelser kring när approximationer får användas.
7.3.3Metodologi för beräkning av försäkringstekniska avsättningar
Avsnittet om metodologi innehåller fyra underavsnitt; Allmänna bestämmelser, Kassaflödesprognoser för beräkning av bästa skatt- ning, Riskmarginal och Beräkning av avsättningarna när dessa kan replikeras.
Av de allmänna bestämmelserna framgår bl.a. att ett försäk- ringsföretag ska ha skriftlig dokumentation kring den metod och alla relevanta antaganden som ligger till grund för värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna. Denna dokumentation ska bl.a. innehålla motiveringar och förklaringar till betydelsen av antagan- det, eventuella osäkerheter förknippade med antagandet, relevanta alternativa antaganden och effekterna av dessa på värdet av de för- säkringstekniska avsättningarna.
Om inte annat anges, ska antaganden som ligger till grund för värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna vara obero- ende av det företag som innehar åtagandet. Företagsspecifik infor- mation, inklusive information om skadereglering och kostnader, ska användas i beräkningen endast i den mån de leder till en värde- ring som är mer tillförlitlig och objektiv.
Försäkringsföretag ska se till att antaganden som ligger till grund för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna används konsekvent över tiden och att indelningen i homogena riskgrupper sker utan godtyckliga förändringar.
155
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
Vid användning av scenariobaserade skattningar ska försäk- ringsföretag använda sig av antaganden och scenarion som är lämp- liga och förenliga med de allmänna värderingsbestämmelserna, se avsnitt 7.1. De scenarion som används ska dessutom vara mark- nadskonsistenta, baseras på antagande om arbitragefrihet och vara förenliga med de relevanta riskfria räntesatser som används för dis- kontering.
Försäkringsföretagen ska kunna visa att de uppgifter som värde- ringen av de försäkringstekniska avsättningar bygger på är trovär- diga, relevanta och pålitliga samt kunna visa hur denna information används och hanteras.
Antaganden om framtida företagsledningsåtgärder som påverkar värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna ska fastställas på objektiva grunder, vara realistiska och bygga på väldokumente- rade åtgärdsplaner godkända av företagets ledning och styrelse.
7.3.4Kassaflödesprognoser
Det finns bestämmelser om vilken typ av kassaflöden som minst ska inkluderas i kassaflödesprognoserna, vilka förväntade framtida händelser som ska inkluderas, vilka osäkra faktorer som ska beak- tas, vilken typ av kostnader som ska inkluderas, värderingen av optioner och garantier som gäller gentemot försäkringstagarna. Bästa skattningen ska beräknas separat för försäkrings- och återför- säkringsförpliktelser i olika valutor.
Val av aktuariella och statistiska beräkningsmetoder för beräk- ning av bästa skattning ska vara baserad på metodernas förmåga att återspegla de risker som påverkar de underliggande kassaflödena och åtagandenas art. Metoderna ska vara förenliga med, och utnyttja, alla tillgängliga relevanta data, och det finns särskilda bestämmelser kring möjligheten att använda kollektiva beräk- ningar. Försäkringsföretagen ska analysera i vilken utsträckning nuvärdet av kassaflödena påverkas av hur utfallet av händelser i
21 I begreppet diskretionära förmåner ingår inte förmåner kopplade till index eller fonder.
156
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
vissa scenarier avviker från det förväntade utfallet. Beräkningarna ska göras på ett transparent sätt, och resultatet ska kunna granskas av en kvalificerad expert.
De kassaflödesprognoser som används för att bestämma de för- säkringstekniska avsättningarna för livförsäkringskontrakt ska som huvudregel göras separat för varje individuellt kontrakt, men får under vissa förutsättningar göras kollektivt. Det finns detaljbe- stämmelser kring vilka kriterier som ska vara styrande för sådan kollektiva beräkningar.
Bästa skattningen för skadeförsäkring ska beräknas separat för å ena sidan inträffade försäkringsfall och kostnader under återstå- ende avtalstid för löpande försäkringar och å den andra sidan inträffade oreglerade försäkringsfall.
7.3.5Riskmarginal
När det gäller den närmare beräkningen av riskmarginalen finns det bl.a. bestämmelser om vilka antaganden som ska gälla för överta- gande försäkringsgivare och vilken kapitalkostnadsränta som ska användas vid beräkningen. Riskmarginalen för hela portföljen av försäkringsåtaganden ska beräknas enligt följande formel.
Riskmarginal = CoC × |
SCR(t) |
t+1 |
|
t=0 |
(1 + r(t + 1)) |
där CoC ska motsvara
157
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
7.3.6Uppdelningen av hedgningsbara och icke- hedgningsbara åtaganden
När det gäller uppdelningen mellan hedgningsbara22 och icke- hedgningsbara åtaganden finns det bestämmelser kring när kassa- flöden kan replikeras, dvs. under vilka förutsättningar kassaflöden kan anses gå att efterbilda på ett säkert sätt med hjälp av finansiella instrument. Kassaflöden hos de finansiella instrument som används i efterbildande syfte ska replikera osäkerhet avseende storlek och tidpunkt för samtliga kassaflöden som försäkringsåtagandet ger upphov till under alla omständigheter. Det finns också bestämmel- ser kring vilka kassaflöden som inte kan anses gå att efterbilda på ett säkert sätt med hjälp av finansiella instrument; nämligen kassa- flöden som beror på sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i pre- miebetalningarna och återköp och kassaflöden som är beroende av nivå, trend eller volatilitet i dödlighet, olycksfall och sjukdom samt kassaflöden som uppstår på grund av försäkringsföretagets kostna- der. Slutligen finns det bestämmelser med närmare krav på vilken typ av finansiella instrument som får användas för replikering.
Medel som kan återfås enligt återförsäkringsavtal eller från spe- cialföretag
Det finns bestämmelser om beräkning av kassaflöden hänförliga till sådana medel som kan återfås enligt återförsäkringsavtal eller från specialföretag. Denna form av kassaflöden ska beräknas sepa- rat, liksom motpartsrisken.
7.3.7Relevanta riskfria räntestrukturer
Den riskfria räntestrukturen ska beräknas som summan av en bas- ränta (på engelska basic
EIOPA ska härleda och publicera riskfria räntesatser för varje valuta och löptid och samtidigt publicera de principer och metoder som använts för att fastställa publicerade räntesatser. Riskfria rän-
22 Ett åtagande är hedgningsbart om kassaflödet med anledning av åtagandet, helt eller delvis, kan tillförlitligt replikeras (på engelska replicated reliably) med användning av finansiella instrument för vilka det finns ett tillförlitligt observerbart marknadsvärde.
158
SOU 2011:68 |
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
tesatser ska härledas från en räntekurva som möter ett antal kriterier;
•räntorna ska vara riskfria (ingen kreditrisk),
•realism (det ska vara möjligt att i praktiken tillgodogöra sig använda räntor), och
•pålitlighet (räntorna ska baseras på finansiella instrument som handlas på djupa, likvida och transparenta marknader samtidigt som processen för att fastställa räntorna ska vara pålitlig och robust).
Som referens för fastställande av den riskfria räntekurvan ska rän- teswappar på interbankmarknaden normalt användas. Dessa ska justeras ned med en kreditriskpremie för att reflektera den kredit- risk som vanligen är förknippad med ett ränteswapavtal. Räntes- wapkurvan ska användas för löptider där dessa noteringar bedöms vara tillräckligt likvida.
För löptider längre än den längsta tillgängliga likvida delen av räntekurvan ska en makroekonomisk metod användas för att extra- polera räntekurvan. Det övergripande målet är att konstruera en stabil och robust avkastningskurva som återspeglar rådande mark- nadsförhållanden, men samtidigt tar hänsyn till makroekonomiska bedömningar av nivån på den långsiktiga jämviktsräntan.
7.3.8Riskgrupper
När det gäller begreppet riskgrupper (på engelska lines of business) finns det en hänvisning till Bilaga I till förordningen, där de olika riskgrupperna finns definierade.
Det finns också bestämmelser kring vilka kriterier som ska vara styrande för inplaceringen av ett försäkringskontrakt i en eller flera rörelsegrenar. Uppdelningen på rörelsegrenar ska ske utifrån ett kontrakts risker snarare än den legala kontraktsformen, och det finns särskilda bestämmelser kring bl.a. sjuk- och olycksfallsförsäk- ringar och hur dessa ska inplaceras i rörelsegrenar
159
Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar |
SOU 2011:68 |
7.3.9Proportionalitet och förenklingar
Valet av beräkningsmetod för att fastställa de försäkringstekniska avsättningarna ska stå i proportion till art, omfattning och kom- plexitet hos riskerna i de underliggande åtagandena. Det finns bestämmelser kring vilka kriterier som ska användas för att bedöma om en metod är proportionell.
Det finns särskilda bestämmelser kring förenklade beräkningar
av
•medel som kan återfås enligt återförsäkringsavtal eller från specialföretag,
•riskmarginalen,
•bästa skattningen för åtaganden där det finns möjlighet att justera premien, och
•justeringar med anledning av motpartsrisk.
160
8 Investeringar
8.1Bakgrund
Enligt nu gällande regler ska ett försäkringsföretag ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna för egen räkning, värdet av reserv- deposition som en återförsäkringsgivare har ställt hos företaget och utjämningsreserv för kreditförsäkring. För dessa s.k. skuldtäck- ningstillgångar, gäller särskilda placeringsregler. Placeringsreglerna gäller inte för övriga s.k. fria tillgångar. De nuvarande placerings- reglerna innehåller dels vissa grundläggande kvalitativa regler, dels vissa mer detaljerade kvantitativa regler. Reglerna återfinns i de bakomliggande
161
Investeringar |
SOU 2011:68 |
gripande kraven på tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över placeringsrisker.
För skuldtäckningstillgångarna gäller även särskilda värderings- regler, som kan skilja sig från de värderingsregler som används i årsredovisningen. Enligt huvudregeln ska dessa tillgångar värderas till verkligt värde, med avdrag för skulder som hänför sig till för- värvet av tillgångar. Den närmare bestämningen av vad som avses med verkligt värde har överlämnats till Finansinspektionen som genom ett särskilt bemyndigande får meddela föreskrifter. Finans- inspektionen har meddelat sådana föreskrifter1.
8.1.1Några för- och nackdelar med nuvarande regleringen
Den nuvarande regleringsmodellen kännetecknas av uttryckliga gränser kring hur stor andel av skuldtäckningstillgångarna som får vara placerade i ett visst tillgångsslag och vara exponerad mot en enskild emittent. En nackdel med denna typ av regleringsmodell är att riskerna på tillgångssidan hanteras genom att begränsa möjlig- heten att investera i aktier och andra riskfyllda tillgångar utan hän- syn till skuldsidan. Den nuvarande modellen tar endast viss hänsyn till om tillgångarna har matchats med skuldsidan, dvs. om tillgång- arna har en löptid som passar de utbetalningar man förväntar sig och att räntekänsligheten i värdet av tillgångar och skulder kan vara ungefär likadan. Inte heller tas hänsyn till eventuella diversifie- ringseffekter som uppkommer till följd av riskspridning i tillgångs- portföljen.
Ytterligare en nackdel med den nuvarande regleringsmodellen är att det finns en risk att tillsynen främst riktas in på att kontrollera att placeringarna ryms inom angivna gränser. Bland fördelarna med dagens modell kan nämnas att regleringen är relativt enkel och robust, vilket bl.a. innebär fördelar när det gäller regelefterlevnad och tillsyn.
1 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om skuldtäckning i svenska försäkrings- företag (FFFS 2011:20).
162
SOU 2011:68 |
Investeringar |
8.2Solvens
Solvens II är ett riskbaserat regelverk med kapitalkrav (solvens- kapitalkrav och minimikapitalkrav), som tillsammans med övriga bestämmelser i regelverket ska ge ett tillräckligt skydd för försäk- ringstagarna. I beräkningen av solvenskapitalkravet ingår bl. a. kapitalkrav för marknadsrisk och motpartsrisk. Det innebär att exponeringen mot investeringsrisker täcks av kapitalkraven. När det gäller försäkringsföretagens2 tillgångar innehåller Solvens II- direktivet krav på att alla tillgångar ska placeras enligt aktsamhets- principen (på engelska prudent person principle). I direktivet preci- seras aktsamhetsprincipen genom olika kvalitativa bestämmelser, där vissa bestämmelser gäller för alla tillgångar medan andra bestämmelser skiljer sig åt beroende på om tillgången motsvarar minimikapitalkravet eller solvenskapitalkravet eller om den motsva- rar försäkringstekniska avsättningar. Det finns dessutom särskilda bestämmelser för fondförsäkringstillgångar.
Det grundläggande kravet, som gäller för alla tillgångar i försäk- ringsföretaget, är att företaget endast får investera i tillgångar vars risker företaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den Egna risk- och sol- vensbedömningen. Alla tillgångar – och särskilt de som motsvarar minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet – ska dessutom inve- steras på ett sätt som säkerställer säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som helhet. Vidare ska tillgången placeras geografiskt på ett sätt som säkerställer att tillgången är tillgänglig för företaget.
När det gäller tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar ska dessa även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Dessa tillgångar ska investeras, utifrån företagets lämnade information om målet med investeringen (på engelska any disclosed policy objective), på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas intressen.
Direktivet innehåller, utöver ovan nämnda regler, även särskilda regler för investering av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal där försäkringstagaren står investeringsrisken. Särskilda investeringsregler gäller då förmånerna enligt ett försäk- ringsavtal är direkt knutna till värdet av andelar i en värdepappers- fond eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av försäkringsföretaget. Vidare finns särskilda investeringsreg-
2 Placeringsregler för tjänstepensionsföretag behandlas i 17 kap.
163
Investeringar |
SOU 2011:68 |
ler för investeringar då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde.
Särskilda investeringsregler gäller även i de fall då förmåner, som är knutna till värdet av andelar i en värdepappersfond, tillgångar som ingår i en intern fond som ägs av försäkringsföretaget, ett aktieindex eller till något annat referensvärde, innefattar en garan- terad avkastning på investeringen eller någon annan garanterad förmån.
Bland investeringsreglerna i direktivet finns även bestämmelser kring investeringsfrihet, tillgångarnas geografiska placering och förbud mot krav på pantsättning av tillgångar i vissa fall dvs. ett förbud för system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador.
Direktivet innehåller uttryckliga bestämmelser om investerings- frihet dvs. bestämmelser att medlemsstaterna inte får föreskriva att försäkringsföretaget ska investera i vissa slag av tillgångar, inte ska kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller investeringsbeslut och inte får kräva att tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar som hänför sig till försäkringsrisker som är belägna inom EES, måste vara placerade inom EES. De investeringsregler som finns i Solvens II innebär alltså mindre detaljreglering och därmed större frihet för företagen att självständigt utforma sin investeringsstrategi utifrån den verk- samhet och risk företaget har. I gengäld får försäkringsföretaget ett kapitalkrav baserat på de investeringar som gjorts.
8.2.1Närmare om aktsamhetsprincipen
Genom tjänstepensionsdirektivet infördes den s.k. prudent person rule i svensk rätt. Begreppet har i den svenska språkversionen av tjänstepensionsdirektivet översatts med aktsamhetsprincipen. Skä- len till denna beteckning var dels att markera att det var fråga om en ny princip i vår rättsordning, dels att särskilja principen från den befintliga s.k. försiktighetsprincipen. I samband med införandet av aktsamhetsprincipen angavs aktsamhetsprincipen vara ett exempel på en kvalitativ regleringsansats för hur förvaltningen av pensions- medel bör vara anordnad. Det konstaterades då att principen ligger till grund för rörelseregleringen av tjänstepensionsinstitut i fram- förallt de anglosaxiska länderna. I förarbetena noterades bl.a. att
164
SOU 2011:68 |
Investeringar |
OECD:s definition av hur en förvaltare bör uppträda enligt akt- samhetsprincipen lyder: ”En person som har anförtrotts förvalt- ningen av en pensionsfond måste uppfylla sina skyldigheter med den omsorg, skicklighet, aktsamhet och flit som en person i en lik- nande ställning skulle använda vid driften av ett företag av liknande karaktär och målsättning”3. I Storbritannien uttrycks principen på det sättet att förvaltaren får placera fondens medel som om det vore hans egna medel, men att han därvid är underkastad en plikt att agera i förmånstagarnas intresse och, i förekommande fall, först efter att ha konsulterat kvalificerade rådgivare. Aktsamhetsprinci- pen angavs vara inriktad på beslutsprocessen snarare än på resulta- tet av det individuella tjänstepensionsinstitutets investeringar. Ingen typ av investering betraktas som oaktsam i sig. Enligt akt- samhetsprincipen kan ett investeringsbeslut inte betraktas isolerat. Ett enskilt investeringsbeslut måste enligt principen grunda sig på vilka effekter som beslutet förväntas få för rörelsen i sin helhet. Aktsamhetsprincipen ansågs vara nära sammanbunden med princi- perna om diversifiering, matchning mellan tillgångar och skulder samt tillfredsställande betalningsberedskap, dvs. principer som återfinns även i gällande försäkringsrörelsereglering.4
Genom Solvens
3Financial Market Trends, No. 83, November 2002.
4Se prop. 2004/06:165 s. 102 f.
165
Investeringar |
SOU 2011:68 |
8.3Överväganden och förslag
8.3.1Grundläggande principer för samtliga tillgångar
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska göra samtliga sina investeringar på ett aktsamt sätt.
Investeringar får endast göras i tillgångar vars risker försäk- ringsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrol- lera, rapportera och på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömning som företaget ska göra.
Investeringar i tillgångar ska göras på ett sätt som säkerställer säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för de samlade till- gångarna.
I händelse av intressekonflikter mellan försäkringsföretaget och försäkringstagarna ska tillgångarna investeras på ett sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas intressen.
Investeringar ska förvaras på ett sätt som säkerställer att till- gången är tillgänglig för försäkringsföretaget.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna i artiklarna 132– 134 i Solvens
Enligt den inledande bestämmelsen i artikel 132.1 ska ett försäk- ringsföretag investera alla sina tillgångar enligt den aktsamhetsprin-
166
SOU 2011:68 |
Investeringar |
cip som närmare beskrivs i artikel
Enligt utredningen kan aktsamhetsprincipen närmast betraktas som ett samlingsbegrepp för ett antal principer som ska gälla för ett försäkringsföretags tillgångar. Vissa av dessa principer är över- gripande i den meningen att de gäller för alla tillgångar (artikel 132.2 första och andra styckena) medan andra principer gäller endast för tillgångar som innehas för ett visst närmare bestämt syfte (artikel 132.2 tredje till fjärde styckena, artikel 132.3 och artikel 132.4.
Enligt utredningen är aktsamhetsprincipen i grunden en skydds- reglering för försäkringstagarna, eftersom principen kan ses som en form av kvalitetsreglering kring de investeringar som ytterst ska täcka försäkringsföretagets åtaganden gentemot försäkringstagarna. Kvalitetsregleringen handlar inte enbart om tillgången i sig, utan även om de rutiner och processer som används. Aktsamhetsprinci- pen kan också beskrivas som en kvalitativ reglering kring den balans som måste finnas mellan företagets risktagande och dess förmåga att bära de risker som risktagandet skapar. Från denna utgångspunkt, dvs. skyddet av försäkringstagarna, är aktsamhets- principen densamma för alla typer av försäkringsföretag. Aktsam- hetsprincipen kommer emellertid att påverka försäkringsföretagen på olika sätt, eftersom företagen har olika grundförutsättningar när det gäller tillgänglig kapitalbas, investeringsstrategi, riskaptit, längd på försäkringsåtaganden, m.m.
Bestämmelsen i artikel 132.2 första stycket om de grundkrav som ställs i fråga om riskkontroll vid investeringar i tillgångar ska med några språkliga justeringar tas in i den svenska lagtexten som en sådan grundläggande princip som gäller för alla investeringar. Enligt direktivet ska försäkringsföretag endast investera i tillgångar och instrument vars risker kan identifieras, mätas, övervakas, han- teras, kontrolleras, rapporteras och på lämpligt sätt beaktas i den Egna risk- och solvensbedömningen. Dessa kvalitativa krav gäller alla tillgångar inklusive derivatinstrument. Enligt utredningen innebär bestämmelsen bl.a. att investeringsprocesserna ska ingå i företagets riskhanteringssystem, jfr. även 11 kap om företagsstyrning och riskhantering.
Enligt artikel 135.1 får Kommissionen anta genomförande- bestämmelser som specificerar dessa kvalitativa krav. Kommissio- nen har dock inte ännu lämnat förslag på genomförandebestämmel-
167
Investeringar |
SOU 2011:68 |
ser i den föreslagna förordningen. För att undvika konflikt med eventuellt kommande reglering på lägre nivå har utredningen valt att inte närmare specificera de kvalitativa kraven.
Bestämmelsen i artikel 132.2 andra stycket som innebär krav på säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som hel- het samt krav på tillgångars lokalisering anges i direktivet vara till- lämplig på ”Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapi- talkravet och solvenskapitalkravet, . . .”. Utredningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att kraven gäller för alla tillgångar, och att det därför inte behöver uttryckligen anges i den svenska lagtex- ten att bestämmelsen också gäller för de tillgångar som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.
Bestämmelsen om att investeringar i tillgångar ska göras på ett sätt som säkerställer säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för de samlade tillgångarna innebär inte att ett försäkringsföretag är förhindrat att placera i t.ex. illikvida tillgångar, så länge aktsam- hetsprincipen iakttas. Följaktligen kan företaget ha enskilda inve- steringar som inte klarar samtliga kvalitetskrav så länge företagets investeringar totalt sett uppfyller kraven. I grunden gäller inve- steringsfrihet, och den bedömning som ska göras vad avser säker- het, kvalitet, likviditet och lönsamhet vid ett enskilt investerings- beslut avser effekten på de samlade tillgångarna. Kravet i Solvens
När det gäller bestämmelsen i artikel 132.2 fjärde stycket om prioriteringsordning i händelse av intressekonflikt anser utred- ningen att även den bestämmelsen ska tas in i den svenska lagtexten med vissa språkliga justeringar.
168
SOU 2011:68 |
Investeringar |
8.3.2Vissa begränsningar
Utredningens förslag: För alla tillgångar utom de tillgångar som motsvarar försäkringsteknisk avsättning för livförsäkringar för vilka försäkringstagaren bär risk, som avses i avsnittet 8.3.4 punkterna 1 och 2 gäller följande:
1.Derivatinstrument eller andra liknande finansiella instrument får endast användas för att sänka risken i ett försäkrings- företag eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar.
2.Investeringar i tillgångar som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska hållas på aktsamma nivåer.
3.Tillgångarna ska investeras så att lämplig riskspridning upp- nås. Med lämplig riskspridning menas att tillgångarna ska vara investerade på ett sådant sätt att försäkringsföretaget undviker
a.ett överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag,
b.en överdriven exponering mot ett geografiskt område,
c.en överdriven riskackumulering i de samlade tillgångarna, och
d.en överdriven riskkoncentration mot samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp
Skäl för utredningens förslag: De särskilda bestämmelserna i arti- kel 132.4 i Solvens
När det gäller bestämmelsen om användning av derivatinstru- ment kan det noteras att det i Solvens
169
Investeringar |
SOU 2011:68 |
tillgångar. En investering i ett derivatinstrument ska göras i enlig- het med aktsamhetsprincipen precis som övriga tillgångar enligt ovan.
Enligt artikel 132.4 fjärde och femte stycket framgår att ”till- gångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man und- viker överdrivet beroende . . .” och att ”investeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp inte får medföra att ett försäkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration”. Utredningen menar att den senare formuleringen inte i sak tillför något utöver vad som redan framgår av övriga föreslagna bestämmelser, men att bestämmelsen tas in i den svenska lagtexten för att tydliggöra att företagen ska undvika en överdriven riskexponering mot en och samma emittent eller emittenter som tillhör samma grupp. Det bör dock noteras att det inte är fråga om några kvantitativa begränsningar som i tidigare regelverk.
8.3.3Principer för tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar
Utredningens förslag: Tillgångar som motsvarar försäkrings- tekniska avsättningar ska utöver vad som följer av övriga bestämmelser vara lämpliga med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Dessa tillgångar ska investeras, utifrån den information som försäkringsföretaget lämnat om målet med investeringen, på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas intressen.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelsen i artikel 132.2 tredje stycket första meningen i Solvens
170
SOU 2011:68 Investeringar
orden ”försäkrings- och återförsäkringsskulderna” ersättas med begreppet ”åtagandena”.
Bestämmelsen finns delvis i nuvarande regelverk, men den gällde då bara för tjänstepensionsverksamhet. Någon begränsning till en viss verksamhet finns dock inte i artikel 132.2 i Solvens
Även bestämmelsen i artikel 132.2 tredje stycket andra meningen om att tillgångarna som avses ska investeras i alla försäk- ringstagarnas bästa intresse, med hänsyn till lämnad information om mål för investeringarna ska med språkliga justeringar tas in i den svenska lagtexten. Utredningen har valt att översätta ”the best interest of all policyholders and beneficiaries” med ”på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas intressen”. Utredningen har därmed valt att behålla delar av den översättning som gjordes i samband med införandet av Tjänstepensionsdirektivet i FRL eftersom den engelska ordalydelsen är oförändrad. Utredningen har dock ändrat den tidigare översättningen av ”policyholders and beneficiaries” till ”försäkringstagarnas” eftersom den tidigare översättningen i FRL till ”ersättningsberättigades” passar tjänstepensionsverksamhet, men inte för all övrig verksamhet som bestämmelsen omfattar.
Den svenska lagtexten har i enlighet med Solvens
171
Investeringar |
SOU 2011:68 |
8.3.4Principer för tillgångar som motsvarar avsättningar för vissa förmåner i livförsäkringsavtal
Utredningens förslag: Tillgångar som motsvarar försäkrings- teknisk avsättning för livförsäkringar för vilka försäkringstaga- ren bär risk ska dessutom investeras enligt följande.
1.När förmånerna (på engelska benefits) är knutna till värdet på andelar i ett fondbolag enligt 1 § 7 lagen (2004:46) om inve- steringsfonder ska tillgångarna investeras så att de så nära som möjligt motsvarar andelarna. Detsamma gäller förmåner som är knutna till tillgångar som ingår i en intern fond som innehas av försäkringsföretaget.
2.När förmånerna är knutna till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som avses i punkt 1, ska tillgång- arna investeras så att de så nära som möjligt motsvarar de tillgångar aktieindexet eller referensvärdet baseras på.
3.När förmånerna enligt punkterna 1 och 2 innefattar en garan- terad avkastning på investeringen eller någon annan garante- rad förmån gäller begränsningarna i avsnittet 8.3.2 för de till- gångar som motsvarar ytterligare försäkringstekniska avsätt- ningar för den garanterade förmånen.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna i artikel 132.3 i Solvens
Formuleringen ”så nära som möjligt motsvarar andelarna” i arti- kel 132.3 andra stycket i direktivet ska enligt utredningen tolkas på det sättet att premierna för en fondförsäkring ska placeras i andelar i sådana till försäkringen knutna fonder som försäkringstagaren
172
SOU 2011:68 |
Investeringar |
från tid till annan bestämmer, jfr. nu gällande FRL. Tolkningen bygger på att det i artikel 132.3 första stycket finns en hänvisning till artikel 132.2, där det bl.a. sägs att tillgångarna ska investeras i försäkringstagarens bästa intresse med hänsyn till eventuella dekla- rerade mål för placeringarna.
En intern fond består av tillgångar i det egna försäkringsföreta- get.
8.3.5Investeringsfrihet
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 133.1 i Solvens II- direktivet framgår att medlemsstaterna inte får föreskriva att för- säkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar. I artikel 132.2 framgår att medlemsstaterna inte ska kräva förhandsgodkännande eller systematisk anmälningsplikt när det gäller placeringsbeslut angående tillgångar i ett försäkringsföretag. De nu aktuella be- stämmelserna är av handlingsdirigerande natur för medlemsstaterna och ska som en följd av det beaktas när medlemsstaterna inför reg- ler om investeringar av tillgångar i försäkringsföretag. Något behov av lagstiftningsåtgärder med anledning av bestämmelserna är enligt utredningen inte nödvändiga.
8.3.6Tillgångarnas förvaring m.m.
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Av artikel 134.1 första stycket i Solvens
173
Investeringar |
SOU 2011:68 |
som hänför sig till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss medlemsstat.
Av artikel 134.1 andra stycket framgår att medlemsstaterna inte, i fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal på företag som är auktoriserade enligt Solvens
Av artikel 134.2 framgår att medlemsstaterna inte, för upp- rättande av försäkringstekniska avsättningar, får behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade ska- dor i de fall då återförsäkraren är ett försäkringsföretag som är auktoriserat enligt direktivet.
Bestämmelserna i artikel 134 är i likhet med artikel 133 av för- budskaraktär för medlemsstaterna. Bestämmelserna har beaktats vid utformningens förslag.
8.3.7Bemyndiganden
Utredningens bedömning: Möjligheten enligt Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Enligt artikel 133.3 påverkar bestämmelserna i artiklarna 133.1 och 133.2 i direktivet inte med- lemsstaternas rätt att ställa krav på begränsning av de typer av till- gångar eller referensvärden som kan kopplas till försäkringsförmå- ner, där investeringsrisken bärs av en försäkringstagare som är en fysisk person. Eventuella krav på begräsningar får inte vara striktare än de bestämmelser som finns i
174
SOU 2011:68 |
Investeringar |
8.4Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2):
Bestämmelser om investeringsregler återfinns i skäl
I artikel 243 finns definitioner av olika termer som t ex överlåt- bara värdepapper och andra finansiella instrument baserade på om- paketerade lån, värdepapperisering, tranch, originator, medver- kande institut och central banker.
Enligt artikel 244 ska ett försäkringsföretag bara investera i överförbara värdepapper och andra finansiella instrument som baseras på ompaketerade lån om originatorn eller det medverkande institutet uttryckligen har visat för företaget, att man kommer att behålla ett ekonomiskt intresse netto som vid varje tillfälle inte får vara lägre än 5 procent. Artikeln innehåller även definitioner och vilka andra förutsättningar som krävs.
Enligt artikel 245 gäller inte bestämmelsen i artikel 244 när den värdepapperiserade exponeringen för överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument som baseras på ompaketerade lån består av fordringar eller eventualfordringar på eller om de är helt ovillkorade och oåterkalleligt garanterade av t.ex. stater, central- banker, kommuner, lokala myndigheter, enheter i den offentliga sektorn. Bestämmelsen i artikel 244 ska inte heller gälla för trans- aktioner som baseras på vissa typer av tydliga, transparenta och tydliga index som definieras i artikeln.
Enligt artikel 246 ska försäkringsföretag som investerar i över- låtbara värdepapper eller andra finansiella instrument som baseras på ompaketerade lån uppfylla vissa kvalitativa krav avseende företa- gets bedömningar av
175
Investeringar |
SOU 2011:68 |
Om ett försäkringsföretag inte klarar kraven i artikel 244 ska tillsynsmyndigheten kontaktas. Detta framgår av artikel 247. Om standardformeln används för att beräkna solvenskapitalkravet, ska kapitalkravet för spreadrisk på exponeringen för överlåtbara värde- papper eller andra finansiella instrument som baseras på ompakete- rade lån som inte klarar kraven beräknas enligt specifikt angivna bestämmelser i artikeln.
Om ett försäkringsföretag inte klarar de kvalitativa kraven i artikel 246 ska tillsynsmyndigheten bedöma om avvikelsen är väsentlig enligt definitionen i artikel 37.1.c i Solvens
176
9 Kapitalkrav
9.1Bakgrund
Ett försäkringsföretags solvenskapital kan enkelt beskrivas som en kapitalbuffert som ska kunna användas för att täcka förluster i verksamheten som annars skulle hota försäkringsföretagets möjlig- het att i rätt tid uppfylla sina förpliktelser gentemot försäkringsta- gare. Denna form av kapitalbuffert kan också kallas för riskbuffert. I den nuvarande regleringen kallas kravet på solvenskapital för solvensmarginal. Solvensmarginalen beräknas på olika sätt för ska- deförsäkringsrörelse, återförsäkring respektive livförsäkringsrö- relse. Om kravet på solvensmarginal inte är uppfyllt ska Finansin- spektionen ingripa. Det finns också krav på garantibelopp, dvs. krav på absolut lägsta tillåtna kapital i euro. Om kravet på garanti- belopp inte är uppfyllt kan företagets tillstånd att bedriva försäk- ringsverksamhet återkallas.
Av skäl
Genom Solvens
177
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
av hur olika risker i verksamheten kan påverka företagets solvens- situation. Företagen ska även göra en egen risk- och solvensbe- dömning, dvs. en bedömning av hur mycket buffertkapital som företaget behöver med avseende på företagets specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi (se kapitel 12).
I det nya regelverket finns det två olika krav på solvenskapital som relaterar till riskerna i verksamheten, dels ett Solvenskapital- krav (på engelska Solvency Capital Requirement, SCR) som utgör en erforderlig nivå på solvenskapitalet, dels ett Minimikapitalkrav (på engelska Minimum Capital Requirement, MCR) som är en för- utsättning för tillstånd. Det finns dessutom en absolut lägsta nivå på minimikapitalkravet som är satt i euro och som är oberoende av risken i det enskilda bolaget. SCR och MCR utgör gränser för gradvis skärpta tillsynsingripanden, se kapitel 13. SCR syftar till att säkerställa att ingripanden av tillsynsmyndigheten sker i god tid medan MCR definierar den nivå där tillsynsmyndigheten kan komma att återkalla försäkringsföretagets tillstånd att bedriva för- säkringsrörelse.
Figur 9.1
Solvenskapitalkrav, SCR
Minimikapitalkrav, MCR
Tillgångar
Försäkringstekniska avsättningar, FTA
(Bästa sk attning + risk marginal)
Skulder
Figur 9.1 visar en schematisk bild över ett försäkringsföretags Solvens
1 Skulder som inte är efterställda.
178
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
företaget ha en medräkningsbar kapitalbas – dvs. förlust- absorberande kapital av viss lägsta kvalitet – som täcker solvens- kapitalkravet(bestämmelserna om kapitalbas behandlas i kapitel 11).
9.1.1Beräkningen av SCR
SCR ska vara riskkänsligt. Detta innebär bl.a. att beräkningen ska ske utifrån företagets faktiska riskprofil och att hänsyn ska tas till diversifieringseffekter och riskreducerande åtgärder. Med riskredu- cerande åtgärder avses t.ex. återförsäkring. Hänsyn ska vidare tas till hela balansräkningen, dvs. såväl tillgångs- som skuldsida. Beräk- ningen ska innefatta alla kvantifierbara risker, t.ex. försäkringsris- ker, marknadsrisker, kreditrisker och operativa risker. Med risk menas här en oförutsedd händelse som orsakar en beloppsmässig effekt på försäkringsföretagets kapitalbas.
SCR ska enligt Artikel 101 i Solvens
SCR kan beräknas antingen med en s.k. standardformel, eller enligt av tillsynsmyndigheten godkända s.k. interna modeller, som kan vara fullständiga eller partiella. Möjligheten att använda sig av egna interna modeller syftar till att skapa incitament för försäk- ringsföretagen att utveckla sin riskhantering och företagsstyrning. Det ska inte finnas någon motsättning mellan företagets strävan mot en effektiv kapitalallokering och det lagstadgade kravet på solvenskapital. Reglerna kring interna modeller behandlas i kapitel 10.
Här bör även nämnas att tillsynsmyndigheterna har vissa möj- ligheter att i särskilda fall genom ett s.k. kapitaltillägg, besluta att SCR ska utgöras av ett högre belopp än det belopp som räknats fram med standardformeln eller en intern modell, se vidare artikel 37 och avsnitt 13.3.3.
2 Value at Risk (VaR) är ett riskbegrepp som anger storleken på det riskerade beloppet med en viss sannolikhet och över en viss tidsperiod. Detta kvantitativa mått kan användas för att mäta risken hos en portfölj av tillgångar, en portfölj av försäkringsåtaganden eller för hela verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
179
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
9.1.2Beräkning enligt standardformeln
Beräkningen av SCR med användning av standardformeln tar sin utgångspunkt i separat beräknade kapitalkrav för vissa särskilt angivna kategorier av risker, som sedan aggregeras till ett totalt SCR. Figur 9.2 visar en schematisk bild över standardformelns uppbyggnad, innehållande de olika kategorier och underkategorier av risker som enligt Solvens
|
|
Figur 9.2 |
Schematisk figur över uppbyggnaden av SCR i standardformeln i |
|||||||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
Solvens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
SCR |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Justeringsbelopp |
|
|
SCRbas |
|
SCROperativ |
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
SCRskade |
|
|
|
|
SCRmarknad |
|
|
SCRsjuk |
|
SCRmotpart |
|
|
SCRliv |
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
Skadepremie/reserv |
|
|
|
|
Marknv aluta |
|
|
Sjukf örs.risk |
|
|
|
|
|
Livdödsf all |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||||||
|
Skadekatastrof |
|
|
|
|
Marknf ast |
|
|
Sjukkatastrof |
|
Livompröv ning |
|
|
Livliv sf all |
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
Marknränta |
|
|
Sjukdrif tskostnad |
|
Livannullation |
|
|
Livsjuk/inv alid |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
Marknkoncentration |
|
|
|
|
Marknaktier |
|
|
|
|
|
Livkatastrof |
|
|
Livdrif tskostnad |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Marknspread |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3I den föreslagna nivå
4I bilden har hänsyn inte tagits till den föreslagna nivå
180
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
•SCRbas, som är baskapitalkravet
•SCRoperativ, som är kapitalkravet för operativ risk
•Justeringsbelopp, som är en justering av SCR för förlustabsorberande effekter i försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter
SCRbas utgörs i sin tur av kapitalkrav för skadeförsäkringsrisk
(SCRskade), marknadsrisk (SCRmarknad), sjukförsäkringsrisk (SCRsjuk), motpartsrisk (SCRmotpart) och livförsäkringsrisk (SCRliv). Skadeförsäkringsrisk innefattar premierisk/skadereservrisk och
katastrofrisk. Kapitalkravet för marknadsrisk innefattar kapitalkrav för valutarisk, fastighetsrisk, ränterisk, aktierisk, spreadrisk och koncentrationsrisk. Kapitalkravet för sjukförsäkringsrisk innefattar sjukförsäkringsrisk, katastrofrisk och driftskostnadsrisk. Kapitalkravet för livförsäkringsrisk innefattar kapitalkrav för döds- fallsrisk, livsfallsrisk, invaliditets- och sjukrisk, driftkostnadsrisk, omprövningsrisk, annullationsrisk och katastrofrisk.
I den svenska översättningen av Solvens
benämningen riskmodul för SCRskade, SCRmarknad, SCRsjuk, SCRmotpart och SCRliv. De underliggande modulerna benämns undermoduler.
Utredningen har i stället valt benämningen kategori respektive underkategori av risk, se avsnitt 9.1.2.
När försäkringsföretag använder sig av standardformeln ska alltså ett kapitalkrav beräknas för varje enskild riskkategori. Detta kapitalkrav ska göra det möjligt för försäkringsföretaget att stå emot betydande oförutsedda förluster och ska beräknas som den minskning av det egna kapitalet som kan uppstå vid olika scenarier
– exempelvis förändrad skadeutveckling, börsfall eller räntutveck- ling – som ryms inom vad som kan inträffa med sannolikheten 99,5 procent över en tidshorisont på ett år. De enskilda kapitalkra- ven ska därefter aggregeras med hänsyn till egenskaperna hos de olika riskkategorierna. Eftersom det är mindre sannolikt att alla ogynnsamma scenarier inträffar under
5 Korrelation är ett statistiskt mått, som anger styrkan och riktningen av ett samband mellan två variabler. Korrelation uttrycks som ett värde mellan 1 och – 1, där 0 anger inget samband, 1 anger maximalt positivt samband och
181
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
angivna i Solvens
Beräkning enligt standardformeln kan förenklat beskrivas i föl- jande steg. I det första steget bestäms för varje aktuell risk ett 1-
Nästa steg i beräkningen är att slå fast hur en sådan händelse beloppsmässigt skulle påverka det enskilda försäkringsföretagets tillgångar och skulder, dvs. vilken påverkan händelsen skulle ha på det samlade buffertkapitalet. Denna beloppsmässiga påverkan mot- svarar kapitalkravet för den aktuella risken. När väl kapitalkraven för de enskilda riskerna slagits fast ska dessa aggregeras till ett s.k. baskapitalkrav. Vid denna aggregering ska hänsyn tas till diversifie- ringseffekter.
Till det framräknade baskapitalkravet ska sedan adderas ett sär- skilt kapitalkrav för operativa risker, som beräknas med en annan metodik.
Slutligen ska summan av baskapitalkravet och kapitalkravet för operativ risk justeras med hänsyn till den förlustabsorberande kapacitet som kan finnas i de försäkringstekniska avsättningarna och uppskjutna skatter. Ett exempel på när en sådan justering blir aktuell är vid s.k. villkorad återbäring i svenska vinstutdelande liv- försäkringsbolag, dvs. när de försäkringstekniska avsättningarna minskar på grund av att tillgångar har minskat i värde. Ett annat exempel är skadeförsäkringsbolag med uppskjuten skatteskuld, där skatteskulden reduceras om förluster görs i rörelsen.
När alla steg genomförts har man fått fram ett belopp på det buffertkapital som krävs för att försäkringsföretaget med 99,5 procents sannolikhet under en ettårsperiod ska klara av att infria sina förpliktelser. Skyddsnivån i regelverket är alltså satt på en sådan nivå att – i genomsnitt och över tid – ett försäkringsföre-
mindre än 1 innebär i detta sammanhang att det totala kapitalkravet är mindre än summan av sina delar.
182
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
tag av 200 kan förväntas fallera årligen (i de fall alla försäkringsbo- lag har exakt det kapital som krävs enligt regleringen). Att ett för- säkringsföretag fallerar betyder dock inte att försäkringstagare och andra ersättningsberättigade förlorar hela den ersättning man är berättigad till. I normalfallet torde huvuddelen av försäkrings- företagets förpliktelser ändå komma att infrias, se avsnitt 12.5.
9.1.3Beräkningen av MCR
MCR ska motsvara den solvensnivå där försäkringstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om försäkringsföretaget tilläts fortsätta sin verksamhet.
MCR ska i grunden bestämmas på samma sätt som SCR, dvs. med användning av Value at Risk (VaR) för en ettårsperiod. För MCR gäller dock en konfidensnivå om 85 procent i stället för 99,5 procent. MCR måste dessutom alltid hålla sig inom fastställda övre och undre gränser i förhållande till SCR. Denna ”korridor” motsvarar 25 till 45 procent av SCR.
MCR får aldrig understiga ett absolut golvbelopp som är satt i euro. Beloppet är olika för olika typer av försäkringsföretag, t.ex. 2,2 miljoner euro (ca 20 miljoner kronor) för skadeförsäkringsfö- retag och 3,2 miljoner euro (ca 30 miljoner kronor)för livförsäk- ringsföretag. Om det absoluta golvbeloppet för ett försäkringsfö- retag överskrider MCR definierar det absoluta golvbeloppet den nivå där tillsynsmyndigheten kan komma att återkalla försäkrings- företagets tillstånd att bedriva försäkringsrörelse.
9.1.4Tillsyn och tillsynsåtgärder
Om ett försäkringsföretag inte lever upp till SCR, eller riskerar att inte leva upp till kravet under de kommande tre månaderna, ska tillsynsmyndigheten omedelbart underrättas. Företaget ska, inom två månader från konstaterandet att företaget inte uppfyller SCR, lägga fram en realistisk åtgärdsplan för godkännande av tillsyns- myndigheten. Inom sex månader ska nödvändiga åtgärder vidtas som innebär att SCR täcks av medräkningsbara kapitalbasmedel. Under vissa omständigheter får tillsynsmyndigheten förlänga tids- fristen.
183
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Om ett försäkringsföretag inte lever upp till MCR, eller riskerar att inte leva upp till det under de kommande tre månaderna, ska tillsynsmyndigheten omedelbart underrättas. Företaget ska, inom en månad från konstaterandet att företaget inte uppfyller MCR, lägga fram en kortfristig finansiell saneringsplan för godkännande av tillsynsmyndigheten. Inom tre månader ska nödvändiga åtgärder vidtas som innebär att MCR återigen efterlevs. Tillsynsmyndighe- ten får vidare inskränka, eller helt förbjuda, företagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar. Under vissa förutsättningar ska till- ståndet för att bedriva verksamheten återkallas.
9.2Solvenskapitalkrav
9.2.1Allmänna bestämmelser
Utredningens förslag:
Tillräcklig kapitalbas
Ett försäkringsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till solvenskapitalkravet eller det högre belopp som ska gälla efter beslut om kapitaltillägg. Kapitalbasen får inte understiga mini- mikapitalkravet.
Till den del kapitalbasen motsvarar minimikapitalkravet ska kapitalbasen vara sammansatt och beräknad enligt bestämmel- serna i avsnitt 11.2.6. Till den del kapitalbasen motsvarar sol- venskapitalkravet eller det högre belopp som ska gälla efter ett beslut om kapitaltillägg ska kapitalbasen vara sammansatt och beräknad enligt bestämmelserna i avsnitt 11.2.6.
Skyddsnivå
Solvenskapitalkravet ska beräknas så att företaget ska kunna infria sina framtida åtaganden gentemot försäkringstagarna om tolv månader med 99,5 procents sannolikhet (skyddsnivå). Beräkningen ska ske under antagandet att försäkringsföretaget kommer att fortsätta bedriva sin verksamhet.
184
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
Riskbaserat
Solvenskapitalkravet ska beräknas med utgångspunkt i alla de kvantifierbara risker som försäkringsföretaget är utsatt för. Vid beräkningen ska hänsyn tas till effekterna av de riskreduceringstekniker som företaget använder.
Solvenskapitalet ska minst täcka
1.försäkringsrisker,
2.marknadsrisker,
3.motpartsrisker, och
4.operativa risker.
Beräkningsintervall
Försäkringsföretag ska beräkna solvenskapitalkravet minst en gång per år. Om det sker en väsentlig förändring av företagets riskprofil, ska företaget utan dröjsmål beräkna ett nytt solvens- kapitalkrav.
Alternativa metoder för beräkning av solvenskapitalkravet
Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen med användning av en standardformel, en fullständig intern modell eller en partiell intern modell i kombination med standardformeln.
Skäl för utredningens förslag:
Krav på tillräcklig kapitalbas
Enligt artikel 100 första stycket i Solvens
185
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
bestämmelsen i artikel 129.1 d om att kapitalbasen under inga omständigheter får understiga vissa fastställda belopp.
Av den svenska bestämmelsen ska även framgå att solvenskapi- talkravet i vissa särskilda fall kan bestämmas efter ett beslut om kapitaltillägg enligt bestämmelserna i artikel 37, se även avsnitt 13.3.3.
Ett försäkringsföretag ska täcka solvenskapitalkravet med en medräkningsbar kapitalbas som består av primärkapital och tilläggskapital. Den medräkningsbara kapitalbasen utgår från de kapitalbasposter som är tillgängliga, men tar även hänsyn till att det finns begränsningar när det gäller möjligheten att i den medräk- ningsbara kapitalbasen ta med poster som klassificerats som nivå 2 eller nivå 3. Poster som klassificerats som nivå 1 får alltid räknas med i sin helhet.
Den medräkningsbara kapitalbasen som ska täcka minimikapi- talkravet utgår från samma tillgängliga kapitalbasposter, men får endast bestå av poster som ingår i primärkapitalet och som klassifi- cerats som nivå 1 eller nivå 2. Detta betyder dels att poster i tilläggskapitalet inte får användas, dels att poster som klassificerats som nivå 3 inte får användas (se figur). Vid bestämmande av den medräkningsbara kapitalbasen som ska täcka minimikapitalkravet finns det dessutom särskilda begränsningar när det gäller poster som klassificerats som nivå 2.
Det nu gällande kravet på att ett försäkringsföretag vid varje tidpunkt ska ha en tillräcklig kapitalbas finns inte i Solvens II- direktivet och utredningen föreslår därför inte att något sådant krav ska framgå av den svenska lagtexten, vilket dock inte ska tol- kas som någon saklig skillnad jämfört med nu gällande rätt. Det framgår av skälsats 63 och artikel 102.1 att försäkringsföretaget ska ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet på löpande basis med beaktande av alla förändringar i företagets riskprofil. Företagen ska beräkna solvenskapitalkravet och den medräkningsbara kapitalbasen åtminstone en gång om året, men måste dessutom övervaka sin solvenssituation löpande eftersom de måste göra en ny beräkning så snart som det sker betydande ändringar av riskprofilen. Detsamma måste gälla den medräknings- bara kapitalbas som ska täcka minimikapitalkravet, eftersom mini- misolvenskravet inte får underskridas. Minimikapitalkravet ska, enligt artikel 129.4, beräknas och rapporteras minst en gång varje kvartal.
186
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
Utredningen har särskilt övervägt var bestämmelsen med krav på minsta kapitalbas ska placeras. De alternativ som diskuterats är att placera bestämmelsen i detta kapitel om kapitalbasen, i kapitlet om kapitalkrav eller i kapitlet om grundläggande bestämmelser om ett försäkringsföretags rörelse. Vid en samlad bedömning har utredningen stannat för att bestämmelsen med det grundläggande kravet på viss minsta kapitalbas bör finnas bland bestämmelserna om solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och garantibelopp.
Övriga allmänna bestämmelser
Utredningen föreslår att de övriga allmänna bestämmelserna om solvenskapitalkravet i Solvens
Skyddsnivå
Under rubriken Skyddsnivå har utredningen samlat de svenska bestämmelser som föreslås för att genomföra de bestämmelser i Solvens
•bestämmelsen i artikel 101.2, om att solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet enligt fortlevnadsprincipen,
•bestämmelserna i artikel 101.3 första stycket andra och tredje meningarna, om att solvenskapitalkravet ska täcka pågående verksamhet samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna och att solvenskapitalkravet
187
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
enbart ska täcka ej förväntade förluster i den pågående verksam- heten, samt
•bestämmelsen i artikel 101.3 andra stycket, om att solvenskapitalkravet ska motsvara konfidensnivån 99,5 procent för en ettårsperiod.
Utredningen föreslår att dessa tre bestämmelser skrivs ihop till en svensk bestämmelse, jfr. den beskrivning av kapitalkravet som finns i skäl 64 i Solvens
Riskbaserat
Under rubriken Riskbaserat har utredningen samlat de svenska bestämmelser som föreslås för att genomföra de bestämmelser i Solvens
•bestämmelsen i artikel 101.3 första stycket första meningen om att kalibreringen ska säkerställa att alla kvantifierbara risker beaktas,
•bestämmelsen i 101.5 om att effekterna av riskreduceringstekni- ker ska beaktas under vissa förutsättningar, och
•bestämmelsen i 101.4 om vilka risker som solvenskapitalkravet minst ska täcka.
Utredningen anser att det redan i inledningen av de svenska bestämmelserna om solvenskapitalkrav ska framgå att solvenskapi- talkravet ska bestämmas utifrån företagets risker med hänsyn taget till effekterna av de riskreduceringstekniker som används, jfr. arti- kel 101.3 första stycket första meningen och artikel 101.5. Med en sådan bestämmelse uttrycks den grundläggande tanken om att
188
SOU 2011:68 Kapitalkrav
solvenskapitalkravet ska motsvara den i någon mening verkliga nettorisken.
Enligt artikel 101.3 första stycket ska solvenskapitalkravet ”kalibreras så att det säkerställs att alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är exponerat för beak- tas”. Det i direktivet använda ordet ”beakta” föreslås blir ersatt med orden ”med utgångspunkt i”, efter mönster från den nuva- rande regleringen i försäkringsrörelselagen. Utredningen anser inte att ordet ”kalibrering” som används i direktivet behöver tas in i den svenska lagtexten, eftersom ordet inte tillför något i sak.
Enligt artikel 101.5 ska företagen ”beakta effekterna av riskre- duceringstekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kredit- risken och andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid fastställandet av solvenskapitalkravet”. Utredningen anser att det räcker med att i den svenska bestämmelsen ange att hänsyn ska tas till ”effekterna av riskreduceringstekniker”. Att den samlade effekten vid användning av en riskreduceringsteknik, t.ex. användning av återförsäkring, består av såväl riskreducerande effekter som effekter i form av ökad risk till följd av tillkommande kreditrisk och andra risker är, enligt utredningen, en precisering som inte behöver framgå av lagtexten.
Den mer detaljerade uppräkningen i artikel 101.4 av vilka risker som solvenskapitalkravet minst ska täcka, ska enligt utredningen tas in i den svenska lagtexten. Som framgår av avsnitt 9.2.1 har utredningen valt att ersätta ordet ”teckningsrisk” som används i direktivet med ordet ”försäkringsrisk”. I den uppräkning som finns i direktivet återfinns teckningsrisk för
Uppräkningen av de risker som solvenskapitalkravet ska täcka är inte uttömmande, jfr. ordet ”minst” i artikel 101. 4, orden ”alla kvantifierbara risker” i artikel 101.3 och kommissionens förslag till genomförandeåtgärder.
Det bör här särskilt noteras att begreppet marknadsrisk endast omfattar risker på de finansiella marknaderna, jfr. definitionen av marknadsrisk i artikel 13.32 där marknadsrisk definieras som risken
189
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställ- ningen som direkt eller indirekt orsakas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument.
Det bör även noteras att den operativa risk (på engelska opera- tional risk) som omnämns i artikel 101.4 andra stycket beskrivs på ett sätt som avviker något från den definition av operativ risk som finns i direktivets s.k. definitionskatalog. I artikel 13.33 definieras operativ risk som risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser. I den engelska versionen av direktivet anges följande: Operational risk means the risk of loss arising from inadequate or failed internal processes, personell or systems, or from external events. Av artikel 101.4 sista stycket framgår att den ope- rativa risk som avses i den artikeln ska innefatta rättsliga risker, men inte risker till följd av strategiska beslut och ryktesrisker.
Beräkningsintervall
Under rubriken Beräkningsintervall har utredningen samlat de svenska bestämmelser som föreslås för att genomföra delar av de bestämmelser i Solvens
Utredningen föreslår att bestämmelsen i artikel 102.1 första stycket om att solvenskapitalkravet ska beräknas minst en gång per år tas in i den svenska lagtexten. Bestämmelsen i direktivet om att resultatet av den årliga beräkningen ska rapporteras till tillsyns- myndigheten ska enligt utredningen placeras tillsammans med övriga bestämmelser om rapportering, se kapitel 14.
Bestämmelsen i artikel 102.1 andra stycket om att företagen ska ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker det senast rapporte- rade solvenskapitalkravet har behandlats ovan under rubriken Krav på tillräcklig kapitalbas.
Utredningen föreslår att bestämmelsen i artikel 102.1 tredje stycket om att försäkringsföretag fortlöpande ska ”övervaka belop- pet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapital- kravet” tas in bland övriga bestämmelser om företagsstyrning och riskhantering, se kapitel 12.
190
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
Utredningen föreslår att bestämmelsen i artikel 102.1 fjärde stycket om förnyad beräkning vid ändrad riskprofil ska tas in i lag- texten. Bestämmelsen om att resultatet av en sådan beräkning ska rapporteras till tillsynsmyndigheten ska enligt utredningen placeras tillsammans med övriga bestämmelser om rapportering, se kapitel 13.
Utredningen föreslår att bestämmelsen i artikel 102.2 om till- synsmyndighetens möjlighet att kräva förnyad beräkning av solvenskapitalkravet, om det finns grundad anledning att anta att ett försäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet ska placeras tillsammans med övriga bestämmelser i tillsynskapitlet, se kapitel 13.
Alternativa metoder för beräkning av solvenskapitalkravet
Utredningen föreslår att bestämmelsen i artikel 100 andra stycket om att solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standard- formeln eller med en intern modell ska placeras under en särskild rubrik i slutet av de allmänna bestämmelserna, för att markera att de allmänna bestämmelserna är en gemensam grund för beräkning enligt såväl standardformeln som enligt en intern modell. Med gemensam grund menas här att slutresultatet – oavsett beräk- ningsmetod – ska vara förenligt med de grundläggande kraven, dvs. att solvenskapitalkravet ska vara beräknat på ett sådant sätt att det kan anses täcka de risker som företaget är utsatt för, och att företa- get därför med 99,5 procents sannolikhet under en ettårsperiod kommer att kunna infria sina åtaganden gentemot försäkrings- tagare.
Det bör understrykas att standardformeln bygger på standardi- serade antaganden om risker och dess effekter, medan en fullstän- dig intern modell ska bygga på ett företags unika riskprofil. Företag som väljer att använda en fullständig intern modell är därför oför- hindrade att t.ex. välja en annan riskindelning än den som finns angiven i artikel 101.4. eller välja andra riskberoenden än de som gäller vid beräkning enligt standardformeln. Enligt utredningen finns det dock ingen motsättning mellan denna frihet och klarläg- gandet att de allmänna bestämmelserna också gäller vid användning av en intern modell. Det bör här också nämnas att företagens frihet inte är lika stor vid användande av partiella interna modeller, efter-
191
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
som resultatet från en partiell intern modell måste kunna integreras i beräkningen enligt standardmodellen.
9.2.2Standardformeln
Utredningens förslag:
Solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln ska vara lika med summan av baskapitalkrav och kapitalkrav för operativ risk, minskat med justeringsbelopp.
Skäl för utredningens förslag:
Av artikel 103 i Solvens
•Det primära solvenskapitalkravet.
•Kapitalkravet för operativ risk.
•Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäkrings- tekniska avsättningar och uppskjutna skatter.
Bestämmelsen ska tas in i lagen med endast några mindre språkliga justeringar. Till skillnad från utformningen av motsvarande bestämmelse i kapitaltäckningslagen bör orden ”vara lika med” användas i den svenska lagtexten i stället för ordet ”motsvara” som använts i kapitaltäckningslagen. Anledningen till detta är att utredningen anser att samma ord bör användas i den nu aktuella bestämmelsen som i bestämmelsen om att de försäkringstekniska avsättningarna ska vara lika med summan av en bästa skattning och en riskmarginal. Vidare bör det i den svenska lagtexten förtydligas att de olika beståndsdelarna ska ”beräknas” enligt vissa utpekade bestämmelser.
När det sedan gäller frågan om termen ”primära solvenskapital- kravet” ska användas även i den svenska lagtexten gör utredningen följande överväganden. En användning av termen ”primära solvens- kapitalkravet”, som är snarlik termen ”primärkapital” som används i reglerna om kapitalbas, skulle enligt utredningen skapa en viss risk för begreppsförvirring i den praktiska tillämpningen. Utredningen anser också att det skulle bli något förvirrande att i en och samma bestämmelse använda ordet ”solvenskapitalkrav” vid en beskrivning av det primära kravet, men bara ordet ”kapitalkrav” när det gäller
192
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
operativ risk. Till detta kommer att den engelska termen basic sol- vency capital requirement i den svenska översättningen ibland över- satts till ”primära solvenskapitalkravet” och ibland översatts till det ”grundläggande solvenskapitalkravet”. Mot denna bakgrund har utredningen stannat för att begreppet baskapitalkrav ska användas i den svenska lagtexten, i stället för begreppet primära solvenskapi- talkravet som används i direktivet.
Slutligen anser utredningen att preciseringarna i direktivet om att justeringsbeloppet ska bestämmas med hänsyn till förlusttäck- ningskapacitet i försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter inte behöver anges uttryckligen i den övergripande svenska bestämmelsen, eftersom detta framgår av den särskilda bestämmel- sen om beräkning av justeringsbeloppet, jfr. avsnitt 9.2.15 nedan.
9.2.3Beräkning av baskapitalkravet
Utredningens förslag: Baskapitalkravet ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för varje riskkategori. Genom justeringen ska det säkerställas att baskapitalkravet är förenligt med den skyddsnivå som gäller för solvens- kapitalkravet.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 104.1 första stycket i Solvens
Enligt utredningens förslag ska varken formel eller korrela- tionsmatris tas in i den svenska lagtexten, eftersom svensk lagtext normalt inte innehåller formler och matriser. Eftersom såväl for- meln som matrisen är av central betydelse i det nya regelverket har
193
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
utredningen övervägt att i stället i lagen ta in en hänvisning till bila- gan i direktivet, men avstått från detta mot bakgrund av bl.a. Lag- rådets yttrande över regeringens lagrådsremiss om Investerings- fonder.6 För att det inte ska kunna ifrågasättas om Sverige har genomfört direktivet på ett korrekt sätt föreslår utredningen ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om den kor- rigering som ska ske enligt den föreslagna bestämmelsen. Utred- ningens förslag innebär alltså att den matematiska formeln jämte korrelationsmatrisen – om det bedöms nödvändigt – ska tas in i en förordning som beslutas av regeringen. Det kan här noteras att kapitaltäckningsförordningen innehåller tabeller med olika risk- vikter.
Utredningen anser att bestämmelsen i artikel 104.1 första stycket kan uttryckas på det sättet att baskapitalkravet ska beräknas genom en justerad sammanläggning av de olika riskkategorierna. Med ordet justerad markeras att det inte endast handlar om en enkel summering av kapitalkraven för varje riskkategori. Mot bak- grund av vad som anges i artikel 104.3 och 104.4 anser utredningen att det av den svenska lagtexten uttryckligen ska framgå att juster- ingen ska göras på ett sådant sätt att baskapitalkravet är förenlig med den skyddsnivå som gäller för solvenskapitalkravet.
Bestämmelsen i artikel 104.5 om att samma utformning och specifikationer ska användas för alla försäkringsföretag, såväl i fråga om det primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräkningar enligt artikel 109 behandlas nedan under rubriken För- enklade beräkningar.
Bestämmelsen i artikel 104.6 om att geografiska specifikationer i tillämpliga fall får användas beträffande katastrofrisker vid beräk- ning av
6 Prop. 2010/11:135 s.
194
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
9.2.4Riskkategorier i baskapitalkravet
Utredningens förslag:
De riskkategorier som minst ska ingå i beräkningen av baskapi- talkravet är
1.livförsäkrinsgrisker,
2.skadeförsäkringsrisker,
3.
4.marknadsrisker och
5.motpartsrisker.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 104.1 andra stycket i Solvens
I syfte att förenkla lagtexten föreslår utredningen att begreppet ”riskmodul” som används i direktivet ersätts med begreppet ”risk- kategori”. Det bör dock noteras att begreppet riskmodul snarast tar sikte på själva beräkningen av den aktuella riskkategorin, medan begreppet riskkategori närmast tar sikte på det aktuella riskområ- det.
Som framgått i avsnitt 9.2.1 har utredningen valt att använda begreppet försäkringsrisk, i stället för teckningsrisk som används i direktivet. Teckningsrisk definieras i artikel 13.30 som ”risken för förlust eller negativ förändring avseende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsätt- ningar”. Bestämmelsen i artikel 104.2 om att försäkrings- eller återförsäkringstransaktioner vid tillämpning av kategorierna för försäkringsrisk ska tilldelas den riskkategori som bäst motsvarar de underliggande tekniska riskerna behöver enligt utredningen inte uttryckligen framgå av lagtexten, eftersom fördelningen av risker på olika riskkategorier troligen kommer att regleras på nivå 2, se avsnitt 9.6.
195
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
9.2.5Beräkning av kapitalkrav för varje riskkategori
Utredningens förslag:
Beräkningen av kapitalkraven för varje riskkategori ska göras på ett sådant sätt att dessa kapitalkrav var för sig är förenliga med den skyddsnivå som gäller för solvenskapitalkravet.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 104.3 i Solvens
Utredningen har tolkat de båda bestämmelserna på det sättet att den närmare beräkningen av kapitalkravet för varje riskkategori måste vara förenlig med den skyddsnivå som gäller för solvenska- pitalkravet, och som framgår av de allmänna bestämmelserna i arti- kel 101. Mot denna bakgrund anser utredningen att en bestäm- melse av sådan innebörd i den svenska lagtexten utgör ett tillräck- ligt genomförande av artikel 104.3 och 104.4.
9.2.6Företagsspecifika parametrar
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag får använda före- tagsspecifika parametrar vid beräkning av kapitalkravet för för- säkringsrisker, om Finansinspektionen ger tillstånd till det.
Tillstånd får ges endast om parametrarna är relevanta för beräkningen av företagets solvenskapitalkrav, och de data som avses användas är lämpliga.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 104.7 första stycket i Solvens
196
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
ring, skadeförsäkring och sjukförsäkring, förutsatt att tillsynsmyn- digheterna ger sitt godkännande.
Utredningen anser att bestämmelsen, med rätt omfattande språkliga justeringar, ska införas i den svenska lagtexten.
Möjligheten att använda företagsspecifika parametrar är enligt ordalydelsen i artikel 104.7 första stycket begränsad till ”under- grupp av parametrar” (på engelska subset of its parameters) i stan- dardformeln. Vilka undergrupper av parametrar som avses framgår av
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att den aktuella bestämmelsen i direktivet genomförs genom att det i lagen tas in en bestämmelse om att Finansinspektionen får tillåta att ett försäk- ringsföretag använder företagsspecifika parametrar vid beräkning av kapitalkrav för försäkringsrisker.
Av artikel 104.7 andra stycket i direktivet framgår det att de företagsspecifika parametrar som används ska kalibreras med stöd av interna uppgifter från det aktuella företaget eller med stöd av uppgifter som är omedelbart relevanta för den aktuella verksamhe- ten (på engelska operations). Dessa senare uppgifter ska tas fram med användning av standardiserade metoder (på engelska standardised methods).8 Av tredje stycket i nyss nämnda artikel framgår det att tillsynsmyndigheten ska kontrollera att de uppgifter som används är fullständiga, exakta och lämpliga.
Bestämmelsen i artikel 104.7 andra stycket har av utredningen tolkats som ett krav på att en företagsspecifik parameter ska vara relevant för beräkning av företagets solvenskapitalkrav. Huruvida beräkningen i det enskilda fallet kommer att ske med användning av företagsinterna uppgifter, eller med användning av mer standar- diserade uppgifter blir en fråga som i praktiken avgörs inom ramen för Finansinspektionens prövning.
Utredningen föreslår att även bestämmelsen i artikel 104.7 tredje stycket, med språkliga justeringar, tas in i den svenska lag- texten som en förutsättning för tillstånd att använda företagsspeci-
7I avsnitt 9.2.9 föreslår utredningen att beteckningen sjuk- och olyckfallsförsäkring ska användas i den svenska regleringen i stället för endast sjukförsäkring som används i direktivet.
8I den svenska versionen står det ”uppgifter som är omedelbart relevanta för sådana trans- aktioner som företaget genomför med användning av standardformler”, vilket enligt utred- ningen måste vara en missvisande översättning.
197
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
fika parametrar. Utredningen anser här att ett lagkrav på att upp- gifterna ska vara ”lämpliga” innefattar de krav på att uppgifterna också måste vara ”fullständiga och exakta” som anges i direktivet.
9.2.7Skadeförsäkringsrisk
Utredningens förslag:
Kapitalkravet för skadeförsäkringsrisk ska beräknas med utgångspunkt i de risker som försäkringsföretaget är utsatt för till följd av den skadeförsäkringsverksamhet som företaget bedriver.
Regeringen får föreskriva
1.vilka underkategorier av risker som minst ska tas med vid beräkningen av skadeförsäkringsrisk, och
2.hur kapitalkravet närmare ska beräknas.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 105.2 första stycket i Solvens
Bestämmelsen ska enligt utredningen tas in i den svenska lag- texten, efter språkliga justeringar. De justeringar som föreslås har sin grund i en strävan efter en enkel, enhetlig och tydlig lagtext. Som framgått ovan anser utredningen att begreppet försäkringsrisk ska användas i stället för begreppet teckningsrisk, som används i direktivet.
Begreppet teckningsrisk definieras i artikel 13.32, som risken för förlust eller negativ förändring avseende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar. I artikel 105.2 första stycket talas om riskerna med skadeförsäk- ringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av verksamheten. Mot denna bak- grund, och i syfte att skapa en enhetlig reglering av kapitalkravet för de olika riskkategorierna, anser utredningen att den svenska bestämmelsen ska uttryckas på det sättet att kapitalkravet för ska- deförsäkringsrisk ska beräknas med utgångspunkt i de risker som försäkringsföretaget är utsatt för till följd av den skadeförsäkrings- verksamhet som företaget bedriver.
198
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
Utredningen anser att bestämmelsen i artikel 105.2 andra stycket om att försäkringsriskmodulen ska beakta osäkerheten hos försäkringsföretagens resultat när det gäller de befintliga försäk- rings- och återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtagan- den som förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna fram- går redan av bl.a. den bestämmelse som utredningen föreslagit för att genomföra artikel 101.3 andra och tredje meningarna, jfr. avsnitt 9.2.1.
Av artikel 105.2 tredje stycket framgår det att kapitalkravet, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV till direktivet, ska beräknas som en kombination av kapitalkrav för minst följande underkategorier av risker;
•risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av för- säkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, fre- kvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkt och belopp för försäkringsersättningarna (premie- och reservrisker inom skadeförsäkring), och
•risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av inträffandet av extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom skadeförsäkring)9.
Bestämmelserna är enligt utredningens bedömning på en sådan detaljnivå och av en sådan omfattning att de inte ska tas in i lagtext. Eftersom bestämmelserna emellertid är centrala i det nya regelverket anser utredningen att de bör framgå av föreskrifter som meddelas av regeringen, jfr. utredningens överväganden i avsnitt 5.2.2. Vid bedömningen har hänsyn tagits till att strukturen i direktivet är densamma när det gäller de övriga riskkategorierna, där bestämmelserna kring underkategorier av risker är ännu mer omfattande. Utredningen föreslår alltså att bestämmelsen genom- förs genom att det i lagen tas in ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilka underkategorier av risker som minst ska ingå i riskkategorin skadeförsäkringsrisk, och hur kapi- talkravet närmare ska beräknas.
9 Beskrivningen i direktivet av att denna risk finns till följd av ”väsentlig osäkerhet i pris- sättnings- och avsättningsantaganden i fråga om extrema eller exceptionella händelser” är enligt utredningen missvisande, eftersom katastrofrisken inte kan hanteras genom juste- ringar i premie- eller reservsättning. Utredningen har därför valt att beskriva risken som en följd av ”inträffandet av” extrema eller exceptionella händelser.
199
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
9.2.8Livförsäkringsrisk
Utredningens förslag:
Kapitalkravet för livförsäkringsrisk ska beräknas med utgångs- punkt i de risker som försäkringsföretaget är utsatt för till följd av den livförsäkringsverksamhet som företaget bedriver.
Regeringen får föreskriva
a)vilka underkategorier av risker som minst ska tas med vid beräkningen av kapitalkravet för livförsäkringsrisk, och
b)hur kapitalkravet närmare ska beräknas.
Skäl för utredningens förslag:
Av artikel 105.3 i Solvens
Bestämmelsen ska enligt utredningen tas in i den svenska lag- texten. Bestämmelsen ska utformas efter mönster från utredning- ens förslag till genomförande av motsvarande bestämmelse om kapitalkrav för skadeförsäkringsrisk, jfr. avsnitt 9.2.7 ovan.
Utredningens förslag har grundats på de överväganden som redovi- sats i nyss nämnda avsnitt.
Av artikel 105.3 andra stycket framgår det att kapitalkravet, i enlighet med punkt 3 i bilaga IV till direktivet, ska beräknas som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper; risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av
•ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträf- fande dödlighet om ökad dödlighet leder till att försäkrings- skulderna värde ökar (dödsfallsrisken),
•ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträf- fande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkrings- skuldernas värde ökar (livsfallsrisken),
•ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträf- fande invaliditet, insjuknande och tillfrisknande (invaliditets- och sjukrisk),
200
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
•ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträf- fande driftskostnader för försäkrings- och återförsäkringsavtal (driftskostnadsrisk vid livförsäkring),
•ändrade nivåer och trender beträffande omprövningar av skade- livräntor på grund av ändrade rättsliga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade (omprövningsrisk),
•ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, förnyelse och återköp (annulationsrisk), eller
•inträffandet av extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom livförsäkring).
Bestämmelserna ska enligt utredningen genomföras efter mönster från genomförandet av motsvarande bestämmelse för skadeförsäk- ring, dvs. genom ett bemyndigande till regeringen. Se avsnitt 9.2.7 ovan.
Det bör avslutningsvis särskilt uppmärksammas att det i den svenska versionen av Solvens
9.2.9Sjuk- och olycksfallsförsäkringsrisk
Utredningens förslag:
Kapitalkravet för sjuk- och olycksfallsförsäkringsrisk ska beräk- nas med utgångspunkt i de försäkringsrisker som försäkringsfö- retaget är utsatt för till följd av den sjuk- och olycksfallsförsäk- ringsverksamhet som företaget bedriver.
Regeringen får föreskriva vilka underkategorier av risker som minst ska tas med vid beräkningen av kapitalkravet för sjuk- och olycksfallsförsäkringsrisk.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 105.4 första stycket i Solvens
201
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
9.2.9 har utredningen ansett att ordet sjukförsäkring (på engelska health) som används i Solvens
Bestämmelsen i artikel 105.4 ska enligt utredningen tas in i den svenska lagtexten. Bestämmelsen ska utformas efter mönster från utredningens förslag till genomförande av motsvarande bestäm- melse om kapitalkrav för riskkategorin skadeförsäkringsrisk, jfr. avsnitt 9.2.7 ovan. Utredningens förslag har grundats på de över- väganden som redovisats i nyss nämnda avsnitt.
Av artikel 105.4 andra stycket i Solvens II direktivet framgår det vilka underkategorier av risker som minst ska tas med vid beräk- ningen, dvs. risken för förlust eller negativ förändring av försäk- ringsskulderna till följd av
•ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträf- fande driftskostnaderna för försäkrings- eller återförsäkrings- avtal,
•variation såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händelserna som i tidpunkter och belopp för försäk- ringsersättningarna vid den tid då de tillhandahålls, eller,
•inträffandet av utbrott av större epidimier och onormal acku- mulering av risker under sådana extrema förhållanden.
Bestämmelserna ska enligt utredningen genomföras efter mönster från genomförandet av motsvarande bestämmelse för skadeförsäk- ring, dvs. genom ett bemyndigande till regeringen. Se avsnitt 9.2.7 ovan.
När det gäller den närmare beräkningen av kapitalkravet för riskkategorin sjuk- och olycksfallsförsäkringsrisk bör det noteras att det inte – i motsats till vad som gäller för de övriga riskkategori- erna – finns några närmare bestämmelser kring detta i bilaga IV till Solvens
202
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
9.2.10Marknadsrisk
Utredningens förslag:
Kapitalkravet för riskkategorin marknadsrisk ska beräknas med utgångspunkt i de risker som försäkringsföretaget är utsatt för till följd av förändringar i marknadspriser.
Regeringen får föreskriva vilka underkategorier av risker som minst ska tas med vid beräkningen av kapitalkravet för riskkate- gorin marknadsrisk.
Skäl för utredningens förslag:
Av artikel 105.5 första stycket första meningen i Solvens
Bestämmelsen i artikel 105.5 första stycket ska enligt utred- ningen tas in i den svenska lagtexten. Bestämmelsen ska utformas efter mönster från utredningens förslag till genomförande av mot- svarande bestämmelse om kapitalkrav för riskkategorin skadeför- säkringsrisk, jfr. avsnitt 9.2.7 ovan. Utredningens förslag har grun- dats på de överväganden som redovisats i nyss nämnda avsnitt.
I utredningens förslag har preciseringen i direktivet av att det ska vara fråga om ”risker till följd av nivåerna eller volatilitets- graden hos marknadspriserna för finansiella instrument” tagits bort i syfte att inte i onödan tynga lagtexten. Det centrala i bestäm- melsen är, enligt utredningen, att det ska vara fråga om marknads- prisförändringar som påverkar försäkringsföretagets ekonomiska ställning, dvs. förändringar i priset hos sådant som finns i försäkringsföretagets balansräkning oavsett om detta definieras som ett finansiellt instrument eller inte och oavsett om pris- förändringen beror på ändrad prisnivå eller ändrad volatilitet (risk- nivå). Stöd för denna tolkning finns enligt utredningen i den defi- nition av marknadsrisk som finns i artikel 13.31; risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsakas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument. Mot denna bakgrund anser utredningen att bestämmel- sen i direktivet enklast kan uttryckas på det sättet att kapitalkravet ska beräknas med utgångspunkt i de risker som försäkringsföreta-
203
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
get är utsatt för till följd av förändringar i marknadspriser. Att det endast kan vara fråga om marknadspriser på sådana poster som finns i solvensbalansräkningen följer av att det endast är risker som försäkringsföretaget är ”[…] utsatt för till följd av […]”. Utred- ningen anser inte att den föreslagna formuleringen av den svenska bestämmelsen i sak skiljer sig från bestämmelsen i direktivet.
Utredningen anser vidare att bestämmelsen i artikel 105.5 första stycket andra meningen om att riskmodulen för marknadsrisk kor- rekt ska avspegla bristande matchning mellan tillgångar och skulder särskilt i fråga om deras duration inte behöver framgå uttryckligen av lagtexten, eftersom detta får anses framgå redan av utredningens förslag till genomförande av artikel 101, jfr. avsnitt 9.2.1.
Av artikel 105.5 andra stycket i Solvens
•ändringar i de durationsberoende räntesatserna eller deras vola- tilitet (ränterisk),
•ändringar av nivåerna på marknadspriserna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk),
•ändringar av nivåerna på marknadspriserna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk),
•kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk),
•ändringar av nivåerna på valutakurserna eller dessas volatilitet (valutarisk), eller
•ytterligare risker för ett försäkringsföretag som härrör antingen från bristande diversifiering av tillgångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbördes anknytning (koncentrations- risk).
Några närmare bestämmelser kring beräkningen av kapitalkravet för riskkategorin marknadsrisk finns inte i bilaga IV till direktivet. Bestämmelserna ska därför enligt utredningen genomföras efter mönster från genomförandet av motsvarande bestämmelser för sjuk- och olycksfallsförsäkring, dvs. genom ett bemyndigande till regeringen som endast avser bestämmandet av underkategorierna av risk. Se avsnitt 9.2.9 ovan.
204
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
9.2.11Motpartsrisk
Utredningens förslag:
Kapitalkravet för motpartsrisk ska beräknas med utgångspunkt i de risker som försäkringsföretaget är utsatt för till följd av förändringar i betalningsförmågan hos företagets motparter.
Regeringen får föreskriva vilka underkategorier av risker som minst ska tas med vid beräkningen av kapitalkravet för riskkate- gorin motpartsrisk.
Skäl för utredningens förslag:
Av artikel 105.6 första stycket första meningen i Solvens
Bestämmelsen i artikel 105.6 första stycket första meningen ska enligt utredningen tas in i den svenska lagtexten. Bestämmelsen ska utformas efter mönster från utredningens förslag till genomförande av motsvarande bestämmelse om kapitalkrav för riskkategorin skadeförsäkringsrisk, jfr. avsnitt 9.2.7 ovan. Utredningens förslag har grundats på de överväganden som redovisats i nyss nämnda avsnitt.
I utredningens förslag har formuleringen i direktivet av att det ska vara fråga om ”[…] oväntat fallissemang eller försämrad kredit- värdighet” ersatts med den enklare formuleringen ”risker som företaget är utsatt för till följd av förändringar i betalningsförmå- gan”. Enligt utredningen är såväl oväntat fallissemang som försäm- rad kreditvärdighet ett resultat av förändrad betalningsförmåga.
Ordet fallissemang bör enligt utredningen undvikas, eftersom det saknas en tydlig definition av detta begrepp.10 Det bör här också noteras att begreppet motpartsrisk (på engelska counterparty default risk) inte definieras i direktivet, men att det finns en defini- tion av begreppet kreditrisk (på engelska credit risk); risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen till följd av svängningar i kreditvärdigheten (på engelska credit standing) hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäk- ringsföretag är exponerade i form av motparts (på engelska
10 Enligt utredningen kan det inte av direktivet utläsas om fallissemang ska likställas med det svenska
205
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
counterparty default risk)- eller spreadrisker eller koncentrationer av marknadsrisker. Av definitionen framgår det, enligt utredningen, att motpartsrisk i grunden handlar om svängningar i kreditvärdig- heten.
Utredningen anser emellertid att inte heller ordet kreditvärdig- het bör användas i lagtexten, eftersom det skulle kunna tolkas som att det endast handlar om ändringar i sådana kreditbetyg som är vanligt förekommande på de finansiella marknaderna. Utredningen anser att kreditvärdighet är synonymt med betalningsförmåga, och att kreditvärdighet kan ändras utan att detta nödvändigtvis får omedelbart genomslag i ändrat kreditbetyg. Den grundläggande tanken med bestämmelsen är, enligt utredningen, att försäkringsfö- retagen måste hålla ett kapital för den risk som kan finnas att mot- parter eller gäldenärer inte har förmåga att betala sina skulder till försäkringsföretagen, vilket i sin tur kan påverka försäkringsföreta- gets förmåga att infria sina åtaganden gentemot försäkringstagarna. Innehållet i utredningens förslag till svensk bestämmelse skiljer sig alltså inte i sak från bestämmelsen i direktivet.
Utredningen har övervägt att inte ta med ordet motpart i den svenska lagtexten, eftersom de motparter som är av intresse i detta sammanhang rimligen borde vara gäldenärer, dvs. motparter som genom avtal eller på annat sätt är skyldiga att betala något till för- säkringsföretaget. Eftersom det emellertid kan tänkas att betal- ningsskyldighet föreligger utan att motparten nödvändigtvis är gäl- denär11, anser utredningen att båda begreppen bör tas med i den svenska lagtexten. Ett exempel är när motpartens betalningsskyl- dighet är villkorad av en viss händelse som ännu inte inträffat.
I utredningens förslag har slutligen preciseringen till ”under följande tolvmånadersperiod” tagits bort, eftersom denna begräns- ning framgår redan av utredningens förslag till genomförande av artikel 101, jfr avsnitt 9.2.1 under rubriken Skyddsnivån.
Av artikel 105.6 första stycket andra till fjärde meningarna och andra stycket i Solvens
•täcka riskreducerande avtal som återförsäkringsarrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfattas av under- kategorin för spreadrisk,
11 I ett avtalsförhållande brukar den förpliktigade kallas gäldenär, medan den berättigade brukar kallas borgenär.
206
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
•ta vederbörlig hänsyn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed, och
•för varje motpart beakta det berörda försäkrings- eller åter- försäkringsföretagets samlade riskexponering för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtals- mässiga förpliktelser gentemot företaget.
Några närmare bestämmelser kring beräkningen av kapitalkravet för riskkategorin motpartsrisk finns inte i bilaga IV till direktivet. Bestämmelserna ska därför enligt utredningen genomföras efter mönster från genomförandet av motsvarande bestämmelser för sjuk- och olycksfallsförsäkring samt marknadsrisk, dvs. genom ett bemyndigande till regeringen som endast avser bestämmandet av underkategorierna av risk. Se avsnitt 9.2.9 ovan.
9.2.12Justering av kapitalkrav för aktierisk
Utredningens förslag:
Justering av kapitalkravet för aktierisk
I syfte att motverka procykliska effekter ska kapitalkravet för aktierisk inom kapitalkravet för marknadsrisk justeras utifrån nivån på ett särskilt aktieindex jämfört med en vägd genom- snittsnivå för detta index.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om den beräk- ning som avses i ovanstående stycke.
Skäl för utredningens förslag:
Av artikel 106.1 i Solvens
•ska baseras på en funktion av den nuvarande nivån på ett lämp- ligt aktieindex och en vägd genomsnittsnivå för detta index, där det vägda genomsnittet ska beräknas under en tillräckligt lång
207
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
tidsperiod som ska vara densamma för alla försäkringsföretag, och
•inte får leda till användning av ett kapitalkrav för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än tio procent.
Genom bestämmelserna justeras kapitalkravet för aktier i relation till särskilda aktieindex, och innebär förenklat att kapitalkravet för aktierisken blir lägre i tider då aktier är lågt värderade i förhållande till sitt historiska genomsnitt och vice versa. Regleringen är avsedd att motverka s.k. procykliska effekter av regelverket.
Eftersom bestämmelsen avser en justering i beräkningen av kapitalkravet för en underkategori av risk kan det hävdas att bestämmelsen är på en sådan detaljnivå att den passar bättre i före- skrifter på lägre nivå än lagnivå. Mot detta ska dock ställas att bestämmelsen är central för att motverka procykliska effekter av regelverket och att den därför är av så principiell betydelse att den ska finnas i lag. Vid en samlad bedömning anser utredningen att en övergripande bestämmelse om justering av kapitalkravet för aktie- kursrisk bör tas in i den svenska lagtexten, i kombination med ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter om beräkningen. Det bör dock här noteras att närmare bestämmelser om beräkningen finns i
När det sedan gäller den närmare formuleringen av den över- gripande bestämmelsen har utredningen strävat efter att uppnå likformighet vad gäller detaljeringsgraden i lagbestämmelser som behandlar beräkning enligt standardformeln.
9.2.13Durationsbaserad metod för beräkning av aktierisk
Utredningens förslag: Finansinspektionen får tillåta att ett liv- försäkringsföretag som erbjuder sådana pensionsförsäkringar som avses i 58 kap. 2 § inkomstskattelagen tillämpar en särskild metod (durationsbaserad metod) för att beräkna kapitalkravet för aktierisk inom kapitalkravet för marknadsrisk, om
208
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
1.företagets förvaltning av tillgångar som motsvarar dess åta- ganden för pensionsförsäkringarna hålls åtskild från förvalt- ningen av företagets övriga tillgångar,
2.de försäkringstekniska avsättningarna enligt 5 kap. 1 § för
pensionsförsäkringarna hålls åtskilda från företagets övriga avsättningar,
3.den verksamhet för vilken metoden används enbart bedrivs i Sverige,
4.den genomsnittliga durationen av skulderna som är kopplade till verksamheten överstiger 12 år,
5.företaget kan visa att försäkringstagarna och förmånstagarna ges en skyddsnivå som är likvärdig med den som gäller enligt
2§, och
6.den durationsbaserade metoden är lämplig att använda med hänsyn till företagets solvens, likviditet och företagsstyrningssy- stem.
Försäkringsföretag som använder den durationsbaserade meto- den får inte byta beräkningsmetod till den metod som används enligt standardformeln. Efter ansökan från ett försäkringsföre- tag får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett sådant byte, om företaget kan visa att det finns godtagbara skäl för bytet.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 304.1 b) i Solvens II- direktivet finns det en särskild metod för beräkning av solvenska- pitalkravet för aktierisk som bl.a.12 kan användas av livförsäkrings- företag som erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna för dessa företag är skattemässigt avdragsgilla för försäkringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat som har auktoriserat företaget.
Metoden, som kallas durationsbaserad aktiekursrisk, innebär att företaget under vissa omständigheter13 tillåts basera delar av beräk- ningen av solvenskapitalkravet för aktier på andra antaganden än de
12 Metoden kan också användas av livförsäkringsföretag som bedriver tjänstepensions- verksamhet med stöd av den s.k. optionen i artikel 4 i Tjänstepensionsdirektivet. Utred- ningen har föreslagit att Sverige inte längre ska utnyttja denna option, se kapitel 6 och 17. En annan sak är att utredningen föreslår ett fortsatt utnyttjande av optionen under en övergångsperiod för att så långt möjligt undvika ”onödiga” anpassningar till Solvens II- regleringen, jfr. kapitel 23.
13 Bl.a. krävs det att den genomsnittliga durationen på skulderna överstiger tolv år.
209
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
som annars gäller. Företaget får basera riskberäkningen på en tids- period som överensstämmer med den typiska innehavsperioden för företagets placeringar i aktier, med en konfidensnivå som ger för- säkringstagare och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i Solvens
Av genomförandebestämmelserna framgår det att kapitalkravet för aktiekursrisk – för aktier noterade på börser inom EES eller OECD
Av artikel 304.1 framgår att medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag att tillämpa metoden, vilket av utredningen har tolkats som en valmöjlighet för medlemsstaterna. Utredningen anser att ett utnyttjande av möjligheten skulle bidra till konkur- rensneutralitet mellan företag som erbjuder tjänstepensionsförmå- ner med tillämpning av Tjänstepensionsdirektivet och företag som erbjuder tjänstepensionsförsäkringar med tillämpning av Solvens
Utredningen föreslår alltså att bestämmelserna i artikel 304.1 b ska tas in i lagen. Bestämmelsen bör utformas som en möjlighet för Finansinspektionen att under vissa förutsättningar tillåta livförsäk- ringsföretag att använda den durationsbaserade metoden. När det särskilt gäller kravet på separation föreslår utredningen att bestämmelsen utformas efter mönster från den nuvarande bestäm- melsen i 4 kap. 8 § FRL om separation av tjänstepensionsförsäk- ring, eftersom de bakomliggande bestämmelserna i respektive EU- direktiv är likalydande. När det gäller kravet på att premierna ska vara skattemässigt avdragsgilla för försäkringstagarna anser utred- ningen att det är tillräckligt att det i lagen anges att det ska vara fråga om pensionsförsäkring enligt 58 kap. 2 § inkomstskattelagen. Bestämmelserna i artikel 304.1 andra stycket bör enligt utredningen utformas som ett krav på att den durationsbaserade metoden ska vara lämplig att använda med hänsyn till företagets solvens, likvi- ditet och företagsstyrningssystem. Vid denna lämplighetsbedöm-
14VaR 99,5 % över en ettårsperiod, jfr. artikel 101.
15Notera även den särskilda justeringen av kapitalkravet för aktierisk i artikel 106.
16Här bortses från aktieinnehav i anknutna företag.
210
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
ning förutsätts Finansinspektionen beakta de kriterier som anges i 304.1 andra stycket.
9.2.14Kapitalkrav för operativ risk
Utredningens förslag:
Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med utgångspunkt i sådana operativa risker som försäkringsföretaget är utsatt för och som inte redan tagits med vid beräkningen av kapitalkravet för försäkringsrisker, marknadsrisk eller motpartsrisk.
Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas till den skydds- nivå som gäller för solvenskapitalkravet.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om beräkningen av kapitalkravet för operativ risk.
Skäl för utredningens förslag:
Av artikel 107.1 första meningen i Solvens
Bestämmelsen ska införas i svensk lagtext med vissa språkliga justeringar. I likhet med utredningens övriga förslag till lagtext i detta avsnitt ska det i direktivet använda ordet ”avspegla” ersättas med orden ”med utgångspunkt i”, och ordet ”beaktats” ersättas med orden ”tagits med vid beräkningen av”. Begreppet operativ risk definieras i artikel 13.33 som risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av perso- nal eller system eller av externa händelser. Enligt utredningen bör det här särskilt anmärkas att kapitalkravet för operativa risker alltså inte ska beräknas utifrån alla operativa risker, utan endast sådana operativa risker som inte redan beaktats vid beräkningen av kapi- talkravet för de övriga riskkategorierna.
Bestämmelsen i artikel 107.1 andra meningen om att kravet ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3 – dvs. de allmänna bestäm- melserna om skyddsnivå – ska tas in i den svenska lagtexten. Bestämmelsen behövs eftersom kapitalkravet för operativ risk inte är en underkategori av risk som på visst sätt aggregeras ihop till baskapitalkravet. Av artikel 107.2 och 107.3 första meningen fram- går det att man vid beräkningen av kapitalkravet för operativ risk
211
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
•i fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för pla- ceringsrisken, ska ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa försäkringsförpliktelser, och
•i fråga om annan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet17 än den som avses i föregående punkt ska ta hänsyn till den aktu- ella verksamhetens volym, uttryckt i premieintäkter och försäk- ringstekniska avsättningar.
Av artikel 107.3 andra meningen framgår det att kapitalkravet för operativ risk – i fråga om andra försäkrings- och återförsäkrings- transaktioner än livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för placeringsrisken – inte ska överstiga 30 % av baskapitalkravet för sådana försäkringsrisker. Utredningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att den motsatsvis innebär att kapitalkravet för operativ risk kan överstiga 30 procent av baskapitalkravet när det är fråga om fondförsäkring.
Dessa bestämmelser har av utredningen ansetts vara på en sådan detaljeringsnivå att de inte bör tas in i lagtexten, utan att det i stället ska ges ett bemyndigande för regeringen att meddela när- mare föreskrifter om beräkningen av kapitalkravet för operativ risk. Bedömningen grundas på en strävan att uppnå likformighet vad gäller detaljeringsgraden i lagbestämmelser som behandlar beräk- ning enligt standardformeln. Det bör noteras att närmare bestäm- melser om beräkningen av kapitalkravet för operativ risk finns i
9.2.15Justeringsbelopp
Utredningens förslag:
Justeringsbelopp
Det justeringsbelopp som ska användas i standardformeln ska motsvara den minskning av kapitalförlust som beror på att
17 Utredningen har valt att använda begreppet verksamhet i stället för begreppet ”transaktioner” som används i direktivet. I den engelska versionen används ordet operations.
212
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
1.försäkringsföretagets åtaganden gentemot försäkringstagare minskar på grund av villkoren i försäkringsavtalet,
2.försäkringsföretagets uppskjutna skatt minskar, eller
3.en kombination av 1 och 2.
Skäl för utredningens förslag:
Enligt artikel 108 första stycket i Solvens
Enligt andra stycket i nämnda artikel ska ”denna justering ta hänsyn till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkringsavtal i den utsträck- ning som försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Av direktivet framgår vidare att den riskreducering som kan uppnås genom framtida diskretionära för- måner inte får vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida för- måner.
Av tredje stycket i nämnda artikel framgår det att vid tillämp- ningen av andra stycket ska värdet av framtida diskretionära för- måner under ogynnsamma omständigheter jämföras med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena för beräk- ningen av bästa skattning.
Bestämmelserna i artikel 108 om justering för förlusttäcknings- kapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter ska, med omfattande språkliga justeringar, tas in i den svenska lagtexten. Bestämmelserna träffar dels s.k. villkorad återbä- ring i vinstutdelande livförsäkringsbolag, dels poster avseende upp- skjuten skatt i skadeförsäkringsföretag. Bestämmelsen träffar inte sådan ”diskretionär ” återbäring som finns i traditionell livförsäk- ring, eftersom sådan återbäring inte ingår i de försäkringstekniska avsättningarna. Bestämmelsen träffar inte heller garanterad återbä- ring i traditionell livförsäkring, eftersom sådan återbäring inte är ”diskretionär” och inte heller kan minskas till följd av oförutsedda förluster.
213
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Utredningen anser att bestämmelserna i artikelns första och andra stycke kan skrivas ihop till en betydligt kortare och enklare bestämmelse. I enlighet med utredningens överväganden och för- slag när det gäller de artiklar som handlar om försäkringstekniska avsättningar, jfr. avsnitt 7.2, anser utredningen att begreppet ”åta- ganden” bör användas i de fall då det är just åtagandena – och inte värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna – som avses. Med den av utredningen föreslagna lydelsen av lagtexten behöver begreppet ”diskretionära förmåner” inte användas, vilket är en för- del eftersom begreppet inte är entydigt. Kravet på att försäkrings- företaget ska kunna visa att en minskning av förmånerna kan användas för att täcka oförutsedda förluster kan enligt utredningen med fördel uttryckas som ett krav på att minskningarna ska ske på grund av villkoren i försäkringsavtalet.
De språkliga justeringar som utredningen föreslår medför, enligt utredningen, ingen ändring i sak av bestämmelserna i direktivet.
9.2.16Förenklingar av standardformeln
Utredningens förslag:
Försäkringsföretag får göra förenklade beräkningar av kapital- kravet för en riskkategori eller en underkategori av risk, om
1.det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som företaget är utsatt för, och
2.det är oproportionerligt att utföra en standardberäkning.
Förenklade beräkningar ska vara förenliga med den skyddsnivå som gäller för solvenskapitalkravet.
Skäl för utredningens förslag:
Av artikel 109 första stycket i Solvens
Bestämmelsen ska införas i den svenska lagtexten med några språkliga justeringar. I enlighet med vad som angetts ovan ska ordet ”undergrupp” som används i direktivet ersättas med ordet
214
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
”underkategori” i den svenska lagtexten. Det ska här särskilt fram- hållas att förenklade beräkningar inte kan användas för beräkning av justeringsbeloppet, eftersom bestämmelsen är begränsad till riskkategorier och underkategorier.
Av kommissionens förslag till genomförandebestämmelser framgår att försäkringsföretag som grund för bedömning om användningen av förenklade beräkningar kan anses vara proportio- nerliga ska genomföra en kvantitativ och kvalitativ utvärdering av det fel som introduceras genom användningen av förenklade beräkningar. Om detta fel är betydande ska förenklade beräkningar inte anses vara proportionerliga.
Bestämmelsen i artikel 109 andra stycket om att förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3, ska införas i den svenska lagtexten genom ett krav på att även förenklade beräk- ningar ska vara förenliga med den skyddsnivå som gäller för solvenskapitalkravet.
Det ska understrykas att möjligheten till förenklade beräkningar inte ska blandas samman med möjligheten att använda en partiell intern modell. En partiell intern modell får användas om den ger ett kapitalkrav som bättre återspeglar den faktiska risken i en viss risk- kategori eller underkategori av risker.
Användningen av förenklade beräkningar syftar till att försäk- ringsföretag under vissa speciella omständigheter bör ha möjlighet att använda sig av beräkningsmetoder som innebär en mindre administrativ börda. Eftersom möjligheten att använda förenklade beräkningar kopplats till arten, omfattningen och komplexitet av risken – och alltså inte företagets storlek – måste utgångspunkten vara att förenklade beräkningar kan tillämpas av alla försäkringsfö- retag. Denna tolkning stöds också av genomförandebestämmel- serna, eftersom proportionalitetsbegreppet där kopplas till storle- ken på det fel som introduceras genom användningen av förenklade beräkningar.
Möjligheten till förenklade beräkningar torde komma att bli av stor praktisk betydelse för många svenska försäkringsföretag.
215
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
9.2.17Möjlighet för Finansinspektionen att i enskilda fall kräva företagsspecifika parametrar
Utredningens förslag:
Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag vid beräkningen av kapitalkravet för riskkategorier som avser för- säkringsrisk ska ersätta en undergrupp av parametrar enligt standardformeln med företagsspecifika parametrar, om det i ett enskilt fall är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet med en fullständig tillämpning av standardformeln på grund av att risk- profilen hos företaget avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen enligt standardformeln.
Beräkningar av kapitalkravet för de riskkategorier som avses i första stycket ska vara förenliga med den skyddsnivå som gäller för solvenskapitalkravet.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 110 första meningen i Solvens
Utredningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att den i grunden handlar om en möjlighet för tillsynsmyndigheten att i vissa särskilda fall kunna kräva användning av s.k. företagsspecifika parametrar, jfr. den motsvarande möjlighet som försäkringsföreta- gen har enligt artikel 104.7 och som behandlas ovan under rubriken företagsspecifika parametrar.
Bestämmelsen ska med rätt omfattande språkliga justeringar tas in i den svenska lagtexten.
Utredningen anser inte att det av lagtexten behöver framgå att Finansinspektionens beslut ska vara motiverat, eftersom ett sådant krav följer redan av förvaltningslagen. I enlighet med utredningens förslag till genomförande av artiklarna
216
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
att termerna ”teckningsrisk för skade, liv- respektive sjukförsäk- ring” med fördel kan ersättas med ”riskkategorier som avser för- säkringsrisk”.
Bestämmelsen i artikel 110 andra meningen om att de företags- specifika parametrarna ska beräknas på ett sådant sätt att företaget följer bestämmelserna i artikel 101.3 ska tas in i den svenska lag- texten genom ett krav på att beräkningen av kapitalkravet enligt de nu aktuella bestämmelserna ska vara förenligt med den skyddsnivå som gäller för solvenskapitalkravet.
9.3Minimikapitalkrav
9.3.1Allmänna bestämmelser
Utredningens förslag:
Beräkning av minimikapitalkravet
Minimikapitalkravet ska beräknas med utgångspunkt i försäk- ringsföretagets försäkringstekniska avsättningar, premiein- komst, positiva risksumma, uppskjutna skatter och administra- tiva kostnader, och med hänsyn till avgiven återförsäkring.
Skyddsnivå
Minimikapitalkravet ska beräknas så att försäkringsföretaget med 85 procents sannolikhet kan infria sina åtaganden gentemot försäkringstagarna under de följande tolv månaderna.
Om minimikapitalkravet beräknat enligt första stycket underskrider 25 procent eller överskrider 45 procent av företa- gets senast rapporterade solvenskapitalkrav, ska minimikapitalet justeras till ett belopp som ligger mellan 25 och 45 procent av företagets senast rapporterade solvenskapitalkrav. Under tiden fram till den 31 december 2015 får Finansinspektionen besluta att företaget ska tillämpa procentsatserna på det solvenskapital- krav som fås genom användning av standardformeln.
Om minimikapitalkravet beräknat enligt första stycket underskrider det garantibelopp som gäller för företaget, ska minimikapitalkravet vara lika med garantibeloppet.
217
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Beräkningsintervall
Försäkringsföretag ska beräkna minimikapitalkravet minst en gång per kvartal.
Bemyndigande
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen i de fall det framräknade minimi- kapitalkravet för ett försäkringsföretag uppgår till ett belopp som understiger 25 procent, eller överstiger 45 procent, av solvenskapitalkravet.
Skäl för utredningens förslag:
Krav på minimikapital
Av artikel 128 i Solvens
Som framgått i avsnitt 9.2.1 ovan anser utredningen att den grundläggande bestämmelsen i artikel 128 om krav på medräk- ningsbart primärkapital som uppgår till minimikapitalkravet bör skrivas ihop med den lika grundläggande bestämmelsen som följer av artikel 129.1 d), dvs. att minimikapitalkravet under inga omstän- digheter får underskrida vissa fastställda belopp som anges i direk- tivet. När det gäller benämningen på dessa belopp anser utred- ningen att den sedan lång tid inarbetade svenska termen ”garanti- belopp” kan användas även fortsättningsvis. Bestämmelserna om garantibelopp behandlas i avsnitt 9.4.
Skyddsnivån
Enligt artikel 129.3 första stycket i Solvens
218
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
bestämmelsen i artikel 129.3 första stycket som ett uttryck för den skyddsnivå som ska gälla för försäkringstagare. Enligt utredningen kommer denna skyddsnivå också till uttryck i bestämmelsen i arti- kel 129.1 c) om att den linjära funktion som används för att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde för value-
Beräkning av minimikapitalkravet
Bestämmelsen i artikel 129.1 a) om att minimikapitalkravet ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen har av utredningen tolkats som en övergripande ambition bakom reglerna i direktivet, och att bestämmelsen därför inte behöver tas in i den svenska lagtexten. Även bestämmelsen i artikel 129.1 b) om att minimikapitalkravet ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett belopp under vilket försäkringstagarna skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin verksamhet, har av utredningen tolkats som en övergripande ambition bakom reglerna i direktivet. Utredningen anser därför att inte heller bestämmelsen i artikel 129.1 b) behöver tas in i den svenska lagtexten.
Enligt artikel 129.2 i Solvens
en uppsättning eller deluppsättning av följande variabler;
•företagets försäkringstekniska avsättningar,
•tecknade premier,
•risksumma,
•uppskjutna skatter, och
•administrativa omkostnader.
219
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
I nämnda artikel anges även att de använda variablerna ska mätas ”efter avdrag för återförsäkring” (på engelska net of reinsurance). Det bör särskilt noteras att net of reinsurance i den svenska över- sättningen av direktivet felaktigt översatts med ”utan hänsyn till återförsäkring”
Utredningen anser att bestämmelsen i artikel 129.2, med rätt omfattande språkliga justeringar ska tas in i den svenska lagtexten. Utredningen har tolkat bestämmelsen som en bestämmelse om vilka risker som ska beaktas vid fastställandet av minimikapitalkra- vet, och utredningen anser därför att bestämmelsen ska utformas efter mönster från utredningens förslag till genomförande av mot- svarande bestämmelse för solvenskapitalkravet. Med utredningens förslag – dvs. att minimikapitalkravet ska beräknas med utgångs- punkt i ett antal olika variabler – kan den svenska lagbestämmelsen bli enklare än bestämmelsen i direktivet. Med utredningens förslag till lagtext behöver orden ”linjär funktion av en uppsättning eller deluppsättning av följande variabler” inte användas i den svenska lagtexten. Enligt direktivet är en av variablerna ”risksumma” (på engelska capital at risk). Enligt utredningen ska capital at risk över- sättas till positiv risksumma. Utredningen anser inte att den före- slagna svenska lagtexten i sak avviker från bestämmelsen i direktivet.
Beräkningsintervall
Enligt artikel 129.4 första stycket i Solvens
Det ska här noteras att minimikapitalkravet ska beräknas varje kvartal medan solvenskapitalkravet ska beräknas årligen, samtidigt som minimikapitalkravet inte får underskrida 25 procent, och inte heller över skrida 45 procent, av solvenskapitalkravet. Enligt utred- ningen bör denna praktiska fråga lösas genom att det i lagtexten tydliggörs att procentsatserna ska relateras till senast rapporterade solvenskapitalkrav. Med anledning av den särskilda övergångsre- glering som beskrivs nedan bör det också särskilt noteras att Finansinspektionen under en övergångsperiod har rätt att kräva att
220
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
de aktuella procentsatserna ska relateras endast till det solvenska- pitalkrav som beräknas med användning av standardformeln. .
Om ett företags framräknade minimikapitalkrav uppgår till ett belopp som ligger under 25 procent eller över 45 procent av solvens- kapitalkravet ska företaget, enligt artikel 129.4 andra stycket, till- handahålla tillsynsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå skälen till detta (på engelska proper understanding). Enligt utredningen är bestämmelsen av sådan art att den passar bättre i föreskrifter på lägre nivå än lagnivå, och utredningen före- slår därför att det i lagen tas in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, jfr. här även bemyndi- gandet i kapitel 13.
Bestämmelsen i artikel 129.5 – om att kommissionen senast den 31 oktober 2017 till Europaparlamentet och Europeiska försäk- rings- och tjänstepensionskommittén (CEIOPS, vars uppgifter nu övertagits av EIOPA) ska överlämna en rapport om bl.a. de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive till- synsmyndigheterna antagit enligt direktivets bestämmelser om beräkning av minimikapitalkravet är riktad till kommissionen. Bestämmelsen ska därför inte tas in i den svenska lagtexten.
Av artikel 129.3 andra stycket framgår det att medlemsstaterna ska tillåta att tillsynsmyndigheterna under en period som löper ut senast den 31 december 201518 kräver att ett försäkringsföretag ska tillämpa procentsatserna om 25 respektive 45 procent endast på det solvenskapitalkrav som beräknats enligt standardformeln. Utred- ningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att det måste införas en bestämmelse om att Finansinspektionen under en övergångspe- riod får kräva att försäkringsföretag tillämpar de aktuella procent- satserna på ett solvenskapitalkrav som beräknats med användning av standardformeln, dvs. en möjlighet för Finansinspektionen att kräva beräkning enligt standardformeln för att kunna fastställa att minimikapitalkravet ligger inom de aktuella gränsvärdena.
Eftersom minimikapitalkravet ska beräknas varje kvartal skulle bestämmelsen kunna tolkas på det sättet att Finansinspektionen också kan kräva kvartalsvis beräkning av solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Enligt utredningen skulle en sådan tolkning dock gå längre än vad som torde vara avsikten med bestämmelsen.
18 I direktivet står det den 31 oktober 2014, men utredningen har utgått från att detta datum kommer att ändras i samband med att Omnibus
221
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
9.4Garantibelopp
Utredningens förslag:
Garantibelopp
Om inte annat anges i andra stycket ska garantibeloppet för skadeförsäkringsföretag och captivebolag för försäkring som bedriver skadeförsäkringsrörelse uppgå till ett belopp som mot- svarar två miljoner tvåhundra tusen euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkänna- ger.
För skadeförsäkringsföretag och captivebolag för skadeför- säkring som bedriver rörelse som omfattar försäkring eller risk som hänför sig till någon av skadeförsäkringsklasserna
För livförsäkringsföretag och captivebolag för försäkring som bedriver livförsäkringsrörelse ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar tre miljoner tvåhundra tusen euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kom- mission årligen tillkännager.
För återförsäkringsbolag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar tre miljoner tvåhundra tusen euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska kon- sumentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommis- sion årligen tillkännager.
För captivebolag för återförsäkring ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar en miljon euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsu- mentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager.
Särskilda övergångsbestämmelser
För företag som den 1 januari 1995 samtidigt bedrev både livför- säkrings- och skadeförsäkringsverksamhet ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar summan av garantibeloppen i första eller andra stycket och tredje stycket, eller det högre
222
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsument- prisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årli- gen tillkännager.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 129.1 d) i Solvens II- direktivet finns bestämmelser om att minimikapitalkravet under inga omständigheter får underskrida vissa i direktivet angivna belopp. Som framgått ovan anser utredningen att det sedan lång tid inarbetade begreppet ”garantibelopp” även fortsättningsvis kan användas i den svenska lagtexten för att beteckna detta absoluta krav på minsta solvenskapital. I direktivet anges olika belopp i euro för olika typer av försäkringsföretag, och i vissa fall är storleken på garantibeloppet beroende av vilken typ av försäkringsrörelse som bedrivs. Dessutom finns särreglering för captivebolag för återför- säkring.
I den nuvarande regleringen i FRL har bestämmelserna om garantibelopp knutits till den verksamhet som bedrivs; direkt ska- deförsäkringsrörelse, direkt livförsäkringsrörelse respektive åter- försäkringsrörelse. Det finns också bestämmelser om vilket garan- tibelopp som ska gälla när direkt skadeförsäkringsrörelse och åter- försäkringsrörelse bedrivs i samma försäkringsföretag. I den nuva- rande regleringen finns också en möjlighet för Finansinspektionen att, om det finns särskilda skäl, besluta att garantibeloppet för ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening sätts ned med högst en fjärdedel.
Utredningen anser att de svenska bestämmelserna nu bör ges samma utformning som bestämmelserna i direktivet, dvs. kopplas till begreppen skadeförsäkringsföretag, livförsäkringsföretag, åter- försäkringsbolag, captivebolag för försäkring och captivebolag för återförsäkring. I kapitel 19 föreslår utredningen att dessa olika företagsformer ska finns med i den särskilda definitionskatalogen i det inledande kapitlet i FRL.
I utredningens förslag har det tagits in hänvisningar till det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsu- mentprisindexet, som Europeiska gemenskapernas kommission årligen tillkännager. Formuleringen är hämtad från nuvarande reglering, och bestämmelsen har sin grund i artikel 300 första stycket i Solvens
19 Enligt artikel 300 fjärde stycket ska de reviderade beloppen tillämpas av medlemsstaterna inom 12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.
223
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Den nuvarande möjligheten till nedsättning av garantibeloppet för ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar kan inte behållas för försäkringsföretag som omfattas av Solvens
9.5Övergångsregler
Utredningens förslag:
Under perioden från det att denna lag träder i kraft till den 31 december 2014 ska bestämmelserna om ingripande vid bristande efterlevnad av minimikapitalkravet inte tillämpas på försäk- ringsföretag som vid den tidpunkt då denna lag träder i kraft
1.inte uppfyller kravet på minimikapital, och
2.uppfyller de krav på solvensmarginal som gäller enligt FRL i dess lydelse den 31 december 2013, och
3.uppfyller de krav på garantibeloppets storlek och absoluta krav på sammansättningen av kapitalbasen som gäller enligt FRL i dess lydelse den 31 december 2013.
Under den period som avses i första stycket ska äldre bestäm- melser om ingripande vid bristande efterlevnad av solvensmar- ginalen tillämpas.
Skäl för utredningens förslag:
I artikel 131 i Solvens
Utredningen har tolkat bestämmelsen i artikel 131 första stycket på det sättet att bestämmelserna i Solvens
20I direktivet står det den 31 oktober 2013, men utredningen har antagit att detta datum kommer att ändras till den 31 december 2013 i samband med att Omnibus
21Artikel 28 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet, artikel 16 a i det första skade- försäkringsdirektivet och artiklarna 37, 38 eller 39 i återförsäkringsdirektivet handlar om s.k,
224
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
En bestämmelse av denna innebörd ska tas in bland övergångs- bestämmelserna. Enligt utredningen måste denna särskilda över- gångsreglering kompletteras med en särskild bestämmelse om ingripanden mot försäkringsföretag som inte uppfyller kraven på solvensmarginal under övergångsperioden.
Enligt utredningen kan en alltför långt driven bokstavstolkning av bestämmelsen i direktivet medföra icke önskade effekter i de fall ett försäkringsföretag visserligen uppfyller kraven på solvensmar- ginal, men där solvensmarginalen är lägre än kraven på garantibe- lopp. För att undvika att försäkringsföretag under den aktuella övergångsperioden tillåts bedriva verksamhet med alltför låg kapi- talbas föreslår utredningen att företagen också måste uppfylla de krav på garantibelopp som gäller enligt FRL i den lydelse lagen har den 31 december 2013.
Enligt artikel 131 andra stycket ska tillståndet enligt tillämpliga nationella förfaranden återkallas för försäkringsföretag som vid övergångsperiodens slut inte uppfyller de nya kraven på minsta solvenskapital. Enligt utredningen behöver denna bestämmelse inte tas in särskilt i den svenska lagen, eftersom det redan av utred- ningens förslag till genomförande av artikel 144.1 andra stycket framgår att tillståndet ska återkallas i de fall ett försäkringsföretag har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkravet, och Finansin- spektionen funnit att den finansiella saneringsplanen är uppenbart otillräcklig eller företaget inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att den bristande efterlevnaden upptäcktes.
9.6Översikt kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2)
Bestämmelserna om solvenskapitalkravet beräknat enligt stan- dardformeln återfinns i kapitel V artiklarna
föreskriven solvensmarginal, dvs. det som i FRL benämns solvensmarginal. Det bör dock noteras att den föreskrivna solvensmarginalen gäller om inte annat följer av bestämmelsen om garantibelopp, jfr. artikel 28 i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet.
225
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
9.6.1Beräkningar med användning av standardformelen
Bestämmelserna i kapitel V om solvenskapitalkravet beräknat enligt standardformeln innehåller 13 olika avsnitt och är mycket omfat- tande.
I avsnitt 1 finns inledande bestämmelser om vilka antaganden som ska gälla vid beräkningarna, om tillägg av ytterligare en risk- modul i baskapitalkravet, om proportionalitet och förenklingar, om förenklingar för captivebolag och om vilka olika riskkategorier för teckningsrisk som ska användas för olika typer av åtaganden.
I avsnitt
I avsnitt 5 finns bestämmelser om användning av s.k. externa kreditvärderingsinstitut.
I avsnitt 6 finns bestämmelser om beräkning av riskkategorin marknadsrisk. I likhet med den närmare regleringen av de olika riskkategorierna för teckningsrisk finns det även för riskkategorin marknadsrisk bestämmelser om bl.a. vilka underkategorier av risker som ska ingå i beräkningen och korrelationsantaganden. Det finns en särskild bestämmelse som kräver s.k. genomlysning av invester- ingar i fonder eller andra indirekta riskexponeringar. När det gäller kapitalkravet för ränterisk finns det bestämmelser om vilka para- metrar som ska användas för olika löptider. Liksom när det gäller riskkategorin för teckningsrisken vid skadeförsäkring finns det bestämmelser om vilka förenklingar som får användas av captive- bolag. Kapitalkravet för underkategorin aktiekursrisk beräknas på olika sätt för aktier av typ 1 respektive typ 2, där aktier av typ 1 är aktier som är noterade på reglerade marknader i länder som tillhör EES eller OECD medan aktier av typ 2 enkelt uttryckt är aktier som är noterade på börser i länder som inte tillhör EES eller OECD, onoterade aktier, s.k. private equity, hedgefonder, råvaror, andra alternativa investeringar samt alla andra typer av investeringar som inte täcks av någon av de andra underkategorierna av risker. När det gäller kapitalkravet för aktiekursrisk finns det dels bestämmelser om en s.k. standardberäkning, dels närmare bestäm-
226
SOU 2011:68 |
Kapitalkrav |
melser om den s.k. durationsbaserade ansats som, under vissa för- utsättningar, får användas för åtaganden som har en genomsnittlig durationstid som överstiger tolv år. Bland bestämmelserna finns också en definition av begreppet strategiska innehav, krav på det index som ska användas för den s.k. symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktiekursrisk, närmare bestämmelser om beräk- ning av kapitalkravet för fastigheter, olika typer av obligationer samt bestämmelser om vilka förenklingar som får användas av cap- tivebolag. Slutligen bör det nämnas att det också finns bestämmel- ser om s.k. ompaketerade lån,
I avsnitt 7 finns bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för riskkategorin motpartsrisk. I likhet med vad som gäller för de övriga riskkategorierna finns det bestämmelser om vilka underka- tegorier av risker som ska tas med vid beräkningarna. I avsnittet finns det också bestämmelser om beräkning av
I avsnitt 8 finns bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för riskkategorin immateriella tillgångar. Det bör här noteras att denna riskkategori inte finns uttryckligen omnämnd i Solvens
I avsnitt 9 finns bestämmelser om beräkning av kapitalkravet för operativ risk.
I avsnitt 10 finns bestämmelser om beräkning av justeringsbe- lopp för förlustabsorberande egenskaper hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter.
I avsnitt 11 finns bestämmelser om riskmitigeringstekniker. Det finns bl.a. detaljerade bestämmelser om villkoren för att få ta hän- syn till effekterna av olika riskmitigeringstekniker, däribland användningen av återförsäkring, specialföretag och finansiell risk- mitigering.
I avsnitt 12 finns bestämmelser om justeringar av kapitalkravs- beräkningar i de fall ett företag har s.k. ring fenced funds. Bestäm- melserna innebär ett krav på beräkning av s.k. notional solvenska- pitalkrav för varje ring fenced fund.
I avsnitt 13 finns bestämmelser kring användningen av företags- specifika parametrar. Av bestämmelserna framgår bl.a. vilka stan- dardparametrar som får ersättas med företagsspecifika parametrar, vilka krav som ställs på företagsspecifika parametrar och vad som
227
Kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
minst ska ingå i den ansökan om att få använda företagsspecifika parametrar som ska ges in till tillsynsmyndigheten.
I avsnitt 14 finns bestämmelser om rutiner för uppdatering av antaganden om korrelationer.
9.6.2Bestämmelser om beräkning av minimikapitalkravet och garantibelopp
Bestämmelser om beräkning av minimikapitalkravet finns i kapitel 7. Bestämmelserna innehåller i allt väsentligt de mate- matiska formler som ska användas för att beräkna minimi- kapitalkravet och garantibeloppet.
228
10 Interna modeller
10.1Bakgrund
10.1.1Inledning
En intern modell är en modell som företag använder för riskmät- ning, riskstyrning och riskhantering. Efter tillsynsmyndighetens godkännande kan en intern modell även få användas för att beräkna solvenskapitalkravet (SCR) enligt Solvens
En intern modell kan sägas vara en unik skräddarsydd beräk- ningsmetod för att bl.a. fastställa solvenskapitalkravet för all verk- samhet i ett försäkringsföretag, viss verksamhet i ett försäkrings- företag eller för en viss kategori eller underkategori av risk. Om en intern modell inte innefattar samtliga risker eller alla delar av före- tagets verksamhet är den att betrakta som partiell. Den partiella modellen ska då integreras med standardformeln så att kapitalkra- vet åtminstone innefattar de risker som ska finnas med enligt stan- dardformeln. Ett försäkringsföretag som vill använda en fullständig eller partiell intern modell ska lämna in en ansökan om detta till tillsynsmyndigheten och kan även begära s.k. förhandsgranskning genom en särskild process1.
Till skillnad från standardformeln utgår en intern modell från det specifika företagets unika riskprofil. Standardformeln är kalib- rerad för att motsvara Value at Risk2 ( VaR) beräknat med konfi- densnivån 99,5 procent över en
Genom möjligheten att använda en intern modell kan ett försäk- ringsföretag använda sig av prognostiserade sannolikhetsfördel-
1Se prop. 2009/10:240 Granskning av interna modeller för att beräkna riskkänsligt kapital- krav för försäkringsföretag.
2Value at Risk (VaR), är ett riskbegrepp som anger storleken på det riskerade beloppet med en viss sannolikhet och över en viss tidsperiod. Detta kvantitativa mått kan användas för att mäta risken hos en portfölj av tillgångar, en portfölj av försäkringsåtaganden eller för hela verksamheten i ett försäkringsföretag.
229
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
ningar baserade på företagets egna unika riskprofil för att beräkna solvenskapitalkravet. Försäkringsföretag ska, vid användningen av en intern modell, självständigt bedöma vilken modelleringsteknik som ger den mest rättvisande skattningen för att beräkna solvens- kapitalkravet.
Möjligheten att, efter tillsynsmyndighetens godkännande, få använda sina egna interna modeller för att även beräkna SCR syftar till att skapa incitament för försäkringsföretagen att utveckla sin riskhantering och företagsstyrning. Denna möjlighet kan vara av särskilt intresse för t.ex. ett försäkringsföretag vars försäkrings- bestånd har en riskprofil som avviker från det försäkringsbestånd som använts vid framtagandet av standardformeln, eller för ett för- säkringsföretag vars fastighetsinvesteringar kan antas vara mer eller mindre riskfyllda än de fastighetsinvesteringar som använts vid framtagandet av standardformeln. En intern modell kan också vara av särskilt intresse för försäkringsföretag som använder sig av s.k.
10.1.2Grundläggande krav på en intern modell
Innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande för använd- ning av en fullständig eller partiell intern modell ska den förvissa sig om att försäkringsföretagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera risker är lämpliga samt att den interna modellen uppfyller vissa ytterligare grundläggande krav. Nedan lämnas en mycket översiktlig beskrivning av dessa ytter- ligare grundläggande krav som framgår av Solvens
3T.ex.
4Rättvisande, i förhållande till det övergripande kravet på försäkringstagarskydd.
230
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
En intern modell ska användas i stor utsträckning och ha en viktig uppgift att fylla i företagets företagsstyrningssystem, särskilt riskhanteringssystemet och den egna risk- och solvensbedöm- ningen (krav på användning).
En intern modell och den prognosticerade sannolikhetsfördel- ning som den bygger på ska uppfylla vissa särskilda krav vad gäller beräkningsmetoder och kvalitet på de uppgifter som används i modellen (krav på statistisk kvalitet).
En intern modell ska kunna användas för att beräkna solvens- kapitalkravet på ett sätt som ger försäkringstagarna en skyddsnivå som är likvärdig med den skyddsnivå som gäller vid beräkning enligt standardformeln (krav på kalibrering).
Företaget ska kunna visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till de vinster och förluster som gjorts inom varje större affärsenhet (krav på resultatanalys).
Försäkringsföretaget ska regelbundet validera modellen och då även övervaka hur modellen fungerar, kontrollera att modell- specifikationen fortlöpande är lämplig och testa att resultaten mot de faktiska utfallen (krav på validering).
Utformningen av den interna modellen och de krav som gäller för modellen ska noggrant dokumenteras på ett sätt som ger en detaljerad översikt över den teori och de antaganden som har lett fram till den interna modellens utformning. Dokumentationen ska också visa under vilka omständigheter den interna modellen kan antas fungera mindre effektivt (krav på dokumentation).
Utöver ovan angivna krav gäller även bl.a. att ett försäkrings- företag löpande ska utvärdera lämpligheten hos den interna modellen, och att företagets styrelse5 ansvarar för att det upprättas ett system som säkerställer att den interna modellen fortlöpande fungerar korrekt.
En ansökan om att få använda en intern modell och därpå föl- jande större ändringar av modellen ska godkännas av försäkrings- företagets styrelse.
5 Enligt direktivet
231
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
10.1.3Särskilda krav på en partiell intern modell
En partiell intern modell får användas för att beräkna kapitalkravet för en eller flera kategorier eller underkategorier av risker, men kan också användas för att beräkna kapitalkravet för vissa delar av företagets verksamhet. För att tillsynsmyndigheterna ska kunna ge sitt godkännande för användning av en partiell intern modell ställs särskilda krav. Det grundläggande kravet är att företaget ska kunna motivera begränsningen av den partiella interna modellens använd- ningsområde. Vidare krävs det att det solvenskapitalkrav som erhålls med den partiella interna modellen bättre motsvarar före- tagets riskprofil än om standardmodellen används. Den partiella interna modellen ska även vara konstruerad på ett sätt som innebär att det är möjligt att fullständigt integrera den med standardfor- meln för solvenskapitalkravet.
10.1.4Ansökningsförfarandet och tillsynsmyndighetens prövning
Ett försäkringsföretag som vill använda en fullständig eller partiell intern modell ska lämna in en ansökan om detta till tillsynsmyn- digheten. Ett försäkringsföretag som överväger att ansöka om att få använda en intern modell kan begära förhandsgranskning hos Finansinspektionen. Förhandsgranskningsprocessen syftar till att förbereda företaget och Finansinspektionen inför den slutliga ansökan och därigenom förkorta och förenkla den slutliga godkän- nandeprocessen.
Tillsynsmyndigheterna ska meddela sitt beslut inom sex måna- der från det att en fullständig ansökan har tagits emot. Efter det att tillsynsmyndigheten givit sitt godkännande för användning av en intern modell ska modellen användas. Tillsynsmyndigheten kan kräva att ett företag som beräknar solvenskravet med en intern modell även ska tillhandahålla en uppskattning av solvenskapital- kravet beräknat enligt standardformeln. Tillsynsmyndigheten kan även, genom ett motiverat beslut, kräva att ett försäkringsföretag ska beräkna hela eller delar av solvenskapitalkravet med en intern modell. Detta kan ske om ett försäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för standard- formeln.
232
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
10.2Överväganden och förslag
10.2.1Allmänna bestämmelser
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet. Ett sådant tillstånd kan avse en fullständig intern modell eller en partiell intern modell.
Ett försäkringsföretag som använder en intern modell får inte byta beräkningsmetod till standardformeln. Efter ansökan från ett försäkringsföretag får dock Finansinspektionen ge tillstånd till ett sådant byte, om företaget kan visa att det finns godtag- bara skäl för bytet.
Skäl för utredningens förslag:
Allmänna bestämmelser
Bestämmelserna i artikel 112.1 i Solvens
Av artikel 117 framgår det att ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell – inte får återgå till att beräkna hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardfor- meln, ”utom under vederbörligen motiverade omständigheter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande”. Bestämmelserna ska med vissa språkliga justeringar tas in i svensk lag. Bestämmelsen ska utformas efter mönster från motsvarande bestämmelse i kapitaltäckningslagen, och ska placeras tillsammans med övriga allmänna bestämmelser.
Rapportering vid bristande efterlevnad
Av bestämmelserna i artikel 118.1 i Solvens
233
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
uppnå överensstämmelse inom skälig tid, eller visa att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga. Av bestämmel- serna i artikel 118.2 framgår det att om ett försäkringsföretag inte genomför den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Förslag till bestämmelser finns i avsnitt 13.8.1.
Bestämmelsen i artikel 112.3 om vilka handlingar som ska ges in tillsammans med en ansökan om tillstånd är enligt utredningen av sådan art att de inte ska tas in i lag, jfr. motsvarande bestämmelser på bankområdet där Finansinspektionen med stöd av ett bemyn- digande i kapitaltäckningsförordningen (2006:1533) får meddela föreskrifter om vad ansökningar enligt kapitaltäckningslagen ska innehålla. Utredningen anser att det här rör sig om s.k. verkställig- hetsföreskrifter, som inte kräver något särskilt bemyndigande i lag.
Bestämmelsen i artikel 112.6 i Solvens
10.2.2Partiella interna modeller
Utredningens förslag: En partiell intern modell får användas för att beräkna
1.kapitalkravet för en eller flera av de riskkategorier eller under- kategorier av risker som ingår i baskapitalkravet,
2.kapitalkravet för operativ risk,
3.justeringsbeloppet, eller
4.kombinationer av 1, 2 och 3.
En partiell intern modell får användas för
1.hela verksamheten i ett försäkringsföretag, eller
2.en avgränsad del av verksamheten.
Skäl för utredningens bedömningar: Av artikel 112.2 första stycket i Solvens
234
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
a)En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104 och 105.
b)Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107.
c)Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.
Enligt artikel 112.2 andra stycket får partiell modellkonstruktion dessutom tillämpas på hela verksamheten i försäkringsföretag eller endast på en eller flera större affärsenheter(på engelska major busi- ness units). Av
•fungerar oberoende av andra delar av företaget,
•har särskilda ledningsresurser och procedurer avdelade inom före- taget, och
•innehåller risker som är av betydelse i förhållande till hela före- tagets verksamhet.
Mot denna bakgrund har utredningen valt att använda termen ”avgränsad del av verksamheten”, istället för ”större affärsenhet” som används i direktivet.
De allmänna bestämmelserna för godkännande av partiella interna modeller i artikel 112.2 ska tas in i den svenska lagtexten med endast några mindre språkliga justeringar. Som framgår i avsnitt 9.1.2 ovan har utredningen ersatt begreppet ”riskmodul” med ”risk- kategori”, ”undergrupp” med ”underkategori”, och ”det primära sol- venskapitalkravet” med ”baskapitalkravet”.
10.2.3Förutsättningar för tillstånd m.m.
Utredningens förslag:
Förutsättningar för tillstånd
Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges
1.om försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utfor- mat riskhanteringssystem, och
235
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
2. den interna modellen används och är närmare utformad i enlighet med bestämmelserna om
a.användning,
b.statistisk kvalitet,
c.kalibrering,
d.resultatanalys,
e.validering, och
f.dokumentation.
Särskilda förutsättningar för tillstånd att använda partiella interna modeller
Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en partiell intern modell ska ges om försäkringsföretaget
1.har godtagbara skäl för det valda tillämpningsområdet för modellen, och
2.den partiella interna modellen kan integreras med beräkning- arna enligt standardformeln.
Särskilt bemyndigande
Regeringen får meddela föreskrifter om de närmare förutsätt- ningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell.
Tidsfrist
Finansinspektionen ska meddela beslut inom sex månader från det att en fullständig ansökan om användning av en intern modell kommit in till inspektionen.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelsen i artikel 112.5 i Sol- vens
236
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
gripande bestämmelse som hänvisar till de mer detaljerade kraven i de efterföljande paragraferna.
Bestämmelsen i artikel 112.3 andra stycket om att kraven när det gäller en ansökan om att använda en partiell intern modell ska anpassas med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet för modellen, har av utredningen ansetts vara av sådan art att bestäm- melsen inte behöver tas in i lagtexten. Utredningen anser emeller- tid att det i lagtexten bör tas in ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för tillstånd, och att det bemyndigande kan utnyttjas för det fall utredningens föreslagna lagbestämmelser inte skulle anses vara ett tillräckligt genomförande av direktivet.
Av bestämmelserna i artikel 113.1 c) framgår det att utform- ningen av en partiell intern modell ska vara förenlig med ”princi- perna i underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella modellen kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkra- vet”. Utredningen anser att detta krav bör framgå också av den svenska lagtexten.
Bestämmelsen i artikel 112.4 om den tidsfrist som gäller för prövningen av en ansökan om att få använda en intern modell ska tas in i den svenska lagtexten med endast mindre språkliga juster- ingar.
Av bestämmelsen i artikel 126 framgår det att användningen av modeller eller uppgifter från tredje part inte ska anses vara skäl för undantag från något av de krav på interna modeller som anges i artiklarna
237
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
framgå av lagen. Bestämmelsen bör placeras tillsammans med det grundläggande användningskravet, se nästa avsnitt.
10.2.4Användning
Utredningens förslag: En intern modell ska vara tillräckligt integrerad i verksamheten, företagsstyrnings- och riskhanter- ingssystemen samt i företagets egna risk- och solvensbedöm- ning.
Försäkringsföretaget ska kunna motivera de antaganden som ligger till grund för en intern modell, oavsett om den interna modellen helt eller delvis erhållits från tredje part.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelsen i artikel 120 första stycket ska ett försäkringsföretag visa att deras interna modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artiklarna
Bestämmelsen ska tas in i den svenska lagtexten. Utredningen har valt att uttrycka kravet på användning som ett krav på att den interna modellen ska vara tillräckligt integrerad i den operativa verksamheten, företagstyrnings- och riskhanteringssystemen samt i företagets egna risk- och solvensbedömning. Enligt utredningen innefattar den föreslagna formuleringen direktivets krav. Det note- ras här att formuleringen ”tillräckligt integrerad” används i 6 kap. 7 § kapitaltäckningslagen när det gäller krav på ett instituts risk- mätningssystem för att kunna få tillstånd att använda den s.k. internmätningsmetoden.
Enligt artikel 120 andra stycket ska försäkringsföretaget visa att periodiciteten i deras beräkningar av solvenskapitalkravet med hjälp av den interna modellen står i proportion till deras användning av den interna modellen i andra syften än för beräkning av solvens- kapitalkravet. Utredningen anser att denna bestämmelse är av sådan art att den inte behöver framgå av lagtexten, eftersom det enligt utredningen närmast är fråga om ett preciserat krav på att den interna modellen används i verksamheten. För det fall utredningens
238
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
förslag, i ljuset av den fastställda
Bestämmelsen i artikel 120 tredje stycket om att
Kravet på att försäkringsföretaget ska kunna motivera de anta- ganden som ligger till grund för en intern modell, oavsett om den interna modellen helt eller delvis erhållits från tredje part, har be- handlats i avsnitt 10.2.3 ovan.
10.2.5Statistisk kvalitet
Utredningens förslag: En intern modell och den särskilda san- nolikhetsfördelning som den grundas på ska
1.bygga på relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker,
2.bygga på trovärdiga och aktuella data samt realistiska anta- ganden, och
3.vara förenlig med de metoder som företaget använder vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, och
239
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
4.ta hänsyn till alla ersättningar till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som företaget förväntar sig att utbe- tala, oavsett om dessa är garanterade genom avtal eller ej.
Data som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelsen i artikel 121.1 i Sol- vens
De närmare bestämmelserna om statistisk kvalitet, som finns i artikel
Bestämmelser som ska tas in i lagen
Enligt utredningen ska nedan angivna bestämmelser i Solvens II- direktivet tas in i lagen, eftersom bestämmelserna är centrala och grundläggande.
Bestämmelsen i artikel 121.2 första stycket om att de metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsför-
240
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
delningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga och relevanta försäk- ringsmatematiska och statistiska tekniker, och vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna. Utredningen anser dock inte att det av lagtexten behöver framgå att teknikerna ska vara ”lämpliga, tillämpliga och relevanta”, eftersom ett krav på relevanta tekniker, enligt utred- ningens mening, också innefattar krav på att teknikerna ska vara lämpliga och tillämpliga.
Bestämmelserna i artikel 121.2 andra stycket om att de metoder som används för att beräkna den prognostiserade sannolikhetsför- delningen ska bygga på trovärdiga aktuella uppgifter och realistiska antaganden och bestämmelserna i artikel 121.3 första stycket om att de uppgifter som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga. Utredningen har valt att använda termen ”data” i enlighet med direktivets engelska version (eng. data), istället för ordet uppgifter. Utredningen har övervägt att ersätta ”korrekta, fullständiga och lämpliga” med ”relevanta” efter mönster från utredningens förslag ovan, men stannat för att en sådan omskrivning skulle medföra en saklig ändring av bestäm- melsen.
Bestämmelsen i artikel 121.2 tredje stycket om att försäkrings- företagen för tillsynsmyndigheterna ska kunna motivera de anta- ganden som ligger till grund för deras respektive interna modeller. Enligt utredningen bör det av lagtext framgå att den som ansöker om tillstånd för en intern modell måste kunna förklara, dvs. moti- vera, hur den interna modellen – enligt företagets mening – upp- fyller de krav som gäller.
Bestämmelserna i artikel 121.4 tredje stycket om att den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett försäkringsföretag är exponerat för och att den interna modellen ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4.
Bestämmelsen i artikel 121.9 där det framgår att försäkrings- företagen i sina interna modeller ska beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånstagare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garanterade genom avtal eller ej. Utredningen anser att bestämmelsen bör tas in i lagen, för att markera den skill- nad som finns i direktivet när det gäller företagens behandling av ersättningar till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som inte är garanterade genom avtal. Av artikel 121.2 framgår att metoderna som används i den interna modellen ska vara förenliga med de metoder som används vid beräkningen av de försäkrings-
241
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
tekniska avsättningarna. Ovan har utredningen föreslagit att en bestämmelse som svarar mot artikel 121.2 ska tas in i lagen. I arti- kel 78.3 finns en bestämmelse om att vissa typer av ersättningar till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade inte behöver beaktas vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.
Bestämmelser som inte ska tas in i lagen
Enligt utredningen behöver nedan angivna bestämmelser i Solvens
Bestämmelsen i artikel 121.3 andra stycket om att försäkrings- företagen ska uppdatera de data och antaganden som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år, behöver enligt utredningen inte uttryckligen tas in i lagtexten. Anledningen till detta är att detta krav får anses framgå redan av kravet om att den prognosticerade sannolikhetsfördel- ningen ska bygga på trovärdiga och aktuella uppgifter samt realistiska antaganden, och att de data som används ska vara korrekta, full- ständiga och lämpliga.
Bestämmelserna i artikel 121.4 första stycket om att det inte ska föreskrivas att någon viss metod ska användas vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen. Eftersom utred- ningen inte föreslår någon sådan nationell bestämmelse krävs inga lagstiftningsåtgärder.
Bestämmelserna i artikel 121.4 andra stycket om att den interna modellens förmåga att rangordna risker ska vara tillräcklig för att garantera att den interna modellen används i stor utsträckning, och tillräcklig för att garantera att den interna modellen har en viktig uppgift att fylla inom försäkringsföretagens företagsstyrnings- system, särskilt i fråga om företagets riskhanteringssystem och beslutsprocesser. Utredningen anser att kravet på tillräcklig rang- ordning av risker kan anses ingå i utredningens föreslagna över- gripande formulering av användningskravet, dvs. kravet på att den interna modellen ska vara tillräckligt integrerad i bl.a. företagstyr- ningssystemet.
Av artikel 121.6 framgår det att försäkringsföretag i sina interna modeller fullt ut får beakta effekterna av riskreduceringstekniker, förutsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med
242
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa modeller. Bestämmelsen är i allt väsentligt likalydande med bestämmelsen i artikel 101.5. I avsnitt 9.2.1 har utredningen föreslagit allmänna bestämmelser om solvenskapitalkravet som, enligt utredningen, får anses innebära ett tillräckligt genomförande av även artikel 121.6.
Av bestämmelserna i artikel 121.7 framgår att försäkringsföretag i sina interna modeller noggrant ska bedöma särskilda risker, om de är väsentliga, som är förenade med finansiella garantier och avtals- enliga valmöjligheter (på engelska options). De ska också bedöma de risker som är förenade med dessa valmöjligheter, såväl försäk- ringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska de beakta de konse- kvenser som framtida förändringar av finansiella och andra förhål- landen kan få för utfallet av sådana valmöjligheter. Av utredningens förslag till allmänna bestämmelser framgår det att solvenskapital- kravet ska beräknas med utgångspunkt i alla kvantifierbara risker. Mot denna bakgrund anser utredningen att de detaljerade krav kring en viss speciell typ av risk som finns i artikel 121.7 ska tas in i föreskrifter på lägre nivå. Enligt utredningen kan sådana föreskrif- ter meddelas med stöd av det bemyndigande som utredningen före- slagit ovan.
10.2.6Diversifiering
Utredningens förslag: I en intern modell får hänsyn tas till inbördes beroende inom och mellan olika risker (diversifierings- effekter), om de system som företaget använder för att mäta dessa inbördes beroenden är ändamålsenliga.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 121.5 i Solvens
243
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
Av artikel artikel 121.5 framgår det att försäkringsföretagen i fråga om diversifieringseffekter inom sina interna modeller får beakta inbördes beroenden inom och mellan riskkategorier, förut- satt att tillsynsmyndigheterna är övertygade om att de system som används för att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga. Bestämmelsen kan inte anses framgå av utredningens övriga för- slag, och ska därför tas in i lag.
Tillsynsmyndighetens prövning av de system som används för- utsätts ingå som en del i Finansinspektionens prövning av om företaget ska ges rätt att använda en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet.
I direktivet används termen riskkategorier (på engelska risk cate- gories), som enligt utredningen i denna artikel bör översättas med begreppet risk. Bakgrunden till detta är att bestämmelsen, enligt utredningen, inte kan tolkas på det sättet att diversifieringseffekter mellan underkategorier av risker inte skulle få beaktas i en intern modell.
10.2.7Framtida åtgärder av företagsledningen
Utredningens förslag: I en intern modell får hänsyn tas till företagsledningens förväntade framtida åtgärder, om det finns skäl att förvänta sig sådana åtgärder under vissa angivna omständigheter, och hänsyn också tas till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 121.8 i Solvens
244
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
10.2.8Kalibrering
Utredningens förslag: En intern modell ska kunna kalibreras på ett sätt som ger försäkringstagarna en skyddsnivå som är likvär- dig med den skyddsnivå som anges i de allmänna bestämmel- serna kring solvenskapitalkravet.
Regeringen får meddela föreskrifter om kalibreringen av interna modeller.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 122.1 i Solvens
Bestämmelsen ska tas in i den svenska lagtexten, men då utfor- mas som ett krav på att den interna modellen ska kunna kalibreras på ett sätt som ger försäkringstagarna en skyddsnivå som är likvär- dig med den som gäller enligt de allmänna bestämmelserna om sol- venskapitalkravet. En sådan bestämmelse hindrar inte företagen från att använda andra riskmått eller andra tidsperioder jämfört med det riskmått och den tidsperiod som gäller enligt standard- formeln.
Bestämmelserna i artikel 122.2 om att försäkringsföretag, när så är möjligt, ska härleda solvenskapitalkravet direkt från den progno- stiserade sannolikhetsfördelning som genererats av företagets interna modell och använda det värde för
Av artikel 122.3 framgår det att tillsynsmyndigheterna får medge att approximationer används vid beräkningen av solvens- kapitalkravet om försäkringsföretagen inte kan härleda solvens- kapitalkravet direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördel- ning som genererats av deras respektive interna modeller och under
245
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
förutsättning att företagen kan visa för tillsynsmyndigheterna att försäkrings- och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 101. Enligt utredningen ska bestäm- melsen inte tas in i lag, eftersom bestämmelsen är på en sådan tek- nisk nivå att den istället ska tas in i föreskrifter på lägre nivå, jfr. ovan.
Bestämmelserna i artikel 122.4 om tillsynsmyndigheternas möj- lighet att kräva beräkningar på referensportföljer för att verifiera kalibreringen av en intern modell behandlas i kapitel 13.
10.2.9Resultatanalys
Utredningens förslag: Försäkringsföretag som använder en intern modell ska minst en gång per år se över orsakerna till de vinster och förluster som gjorts inom varje större affärsenhet. Den interna modellen ska ha en kategorisering av risker som kan förklara de vinster och förluster som har gjorts inom varje större affärsenhet. Riskkategoriseringen ska återspegla försäk- ringsföretagets riskprofil.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 123 första stycket i Sol- vens
Bestämmelserna ska, med vissa justeringar och förtydliganden, tas in lag. I den svenska versionen av direktivet står det ”affärs- enhet”, medan det i den engelska versionen står ”major business unit”, varför utredningen föreslår att det i lagtexten anges att det ska vara fråga om ”större affärsenheter”. Enligt direktivet ska såväl orsakerna som källorna till resultaten ses över årligen. Utredningen anser inte att det är nödvändigt att ange båda orden i den svenska lagtexten, eftersom de närmast är synonymer.
Det kan noteras att utredningen har övervägt att slå ihop be- stämmelserna med bestämmelserna om validering nedan, då dessa
246
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
enligt utredningen har ett nära samband. Eftersom kraven på peri- odicitet skiljer sig åt har dock utredningen valt att hålla bestämmel- serna åtskilda.
10.2.10 Validering
Utredningens förslag: En intern modell ska regelbundet valide- ras.
Regeringen får meddela föreskrifter om krav på den validering av en intern modell som ska ske enligt ovanstående stycke.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 124 första stycket i Solvens
Utredningen anser att endast kärnan i bestämmelsen ska tas in i lag, medan de mer detaljerade kraven på modellvalideringsproces- sen ska tas in i föreskrifter på lägre nivå.
247
Interna modeller |
SOU 2011:68 |
10.2.11 Dokumentation
Utredningens förslag: Försäkringsföretag som använder en intern modell ska dokumentera
1.hur den interna modellen är närmare utformad och fungerar,
2.att den interna modellen överensstämmer med de krav som gäller för interna modeller,
3.den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till modellens utformning, och
4.vilka omständigheter som skulle kunna medföra att den interna modellen inte fungerar effektivt.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 125 i Solvens
•styrka överensstämmelsen med artiklarna
•ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till den interna modellens utformning.
•innehålla en redovisning av eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte fungerar effektivt.
Enligt artikel 125 femte stycket ska försäkringsföretagen också, enligt artikel 115, dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller. I artikel 115 finns krav på styrdokument för ändringar av interna modeller. Utredningens förslag till genom- förande av bestämmelsen i artikel 115 finns i avsnitt 12.
Utredningen anser att bestämmelserna i huvudsak ska tas in i den svenska lagtexten.
248
SOU 2011:68 |
Interna modeller |
10.2.12 Tillsyn
Bestämmelserna i artikel 112.7, 119 och 122.4 handlar om tillsyn, och behandlas i kapitlet om tillsyn, kapitel 13.
10.3Översikt kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2)
Bestämmelserna om solvenskapialkravet beräknat med användande av en fullständig eller partiell intern modell återfinns i kapitel VI artiklarna
I avsnitt 1 finns bestämmelser om ansökningsförfaranden, om ändringar i en intern modell och om ändringar av tillämpnings- området för en intern modell.
I avsnitt 2 finns bestämmelser om de närmare krav som ställs för att den interna modellen ska kunna anses vara väl integrerad i för- säkringsföretagens verksamhet. I avsnittet finns även bestämmelser om de närmare krav som ställs när det gäller beräkningsmetoder, antaganden, data, modellens förmåga att rangordna risker och vilka risker som ska täckas. Bestämmelser finns även kring system för mätning av diversifieringseffekter, användning av riskmitigerings- tekniker och utrymmet för att ta hänsyn till framtida åtgärder som företagsledningen planerar att vidta. I avsnittet finns även bestäm- melser kring kalibrering och kring sammanläggning av resultat från en partiell intern modell med beräkningar enligt standardformeln. Det finns även bestämmelser som preciserar kraven på att en intern modell ska kunna förklara orsakerna till företagets resultat, kraven på validering och kraven på dokumentation. Slutligen innehåller avsnittet en bestämmelse om användning av externa modeller eller externa data.
249
11 Kapitalbas
11.1Bakgrund
Kapitalbasreglerna handlar om att fastställa vilka poster som får ingå i kapitalbasen, vilka villkor som ska gälla för att dessa poster ska få räknas med i kapitalbasen och hur kapitalbasen ska beräknas. Det yttersta syftet med kapitalbasreglerna kan alltså vara att ringa in vilka ekonomiska resurser som kan användas för täckande av förluster, som annars skulle påverka försäkringsföretagens möjlig- het att infria sina åtaganden.
Nuvarande solvensregler återfinns i huvudsak i rådets första direktiv (73/239/EEG) av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verk- samhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (första skadeförsäkringsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets (2002/83/EG) av den 5 november 2002 om livförsäkring (konsoli- derade livdirektivet). De ursprungliga bestämmelserna har ändrats vid ett flertal tillfällen, bl.a. i samband med införandet av interna- tionell redovisning i svenska företag1, höjningen av garantibelopp, höjningen av solvensmarginalkraven för vissa typer av försäkrings- klasser och höjningen av tröskelvärden (Solvens I)2, införandet av konglomeratdirektivet3 samt återförsäkringsdirektivet4.
1Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder.
2Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG av den 5 mars 2002 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG när det gäller solvensmarginalkraven för skadeförsäkrings- företag och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/12/EG av den 5 mars 2002 om ändring av rådets direktiv 79/267/EEG när det gäller solvensmarginalkraven för livförsäk- ringsföretag.
3Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG.
251
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
Sverige har införlivat EU:s regler om solvens och tillsyn avse- ende försäkringsföretag från och med den 1 januari 1994 (se prop. 1992/93:257). Direktivens solvensregler är genomförda i 7 kap. FRL och i reglering om rapportering på lägre nivå.
I 7 kap. 1 § FRL finns en allmän bestämmelse om att ett försäk- ringsföretag vid varje tidpunkt ska ha en tillräcklig kapitalbas, som minst ska uppgå till en viss nivå (solvensmarginalen).
Kapitalbasen ska dessutom ha en viss sammansättning och viss storlek. Kapitalbasen får omfatta inbetalat aktiekapital, garanti- kapital eller verksamhetskapital samt övrigt eget kapital med avdrag för utdelning och obeskattade reserver. Efter Finansinspektionens medgivande får även förlagslån, öppet redovisade övervärden, hälf- ten av ännu inte inbetalat aktiekapital och garantikapital, uttaxe- ringsrätt samt vissa andra specificerade poster räknas med i kapital- basen. Uppskjuten skatt på orealiserade vinster får återläggas dvs. får räknas med i kapitalbasen. Kapitalbasen ska minskas med imma- teriella poster i balansräkningen, vissa poster som omklassificerats eller på annat sätt härrör från
Enligt nuvarande solvensregelverk (Solvens I) beräknas kapital- basen utifrån samma bestämmelser som gäller för företagets års- redovisning som upprättas enligt lag (1995:1560) om årsredovis- ning i försäkringsföretag (ÅRFL) samt Finansinspektionens före- skrifter och allmänna råd6. Enligt ÅRFL ska tillgångar och andra skulder än försäkringstekniska avsättningar värderas till verkliga värden eller till anskaffningsvärden.
4Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/68/EG) av den 16 november 2005 om åter- försäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG.
5CEIOPS PM: Recommendations regarding the Implications of the IAS/IFRS Introduction for the Prudential Supervision of Insurance Undertakings
6Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (2011:27) om förenklad årsredovisning i försäkringsföretag som har dispens och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (2011:28) om årsredovisning i försäkringsföretag.
252
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
Samtliga7 försäkringsföretag måste enligt Finansinspektionens föreskrifter rapportera solvensuppgifter årligen och större försäk- ringsföretag måste även rapportera varje kvartal. Solvensdeklaratio- nen har en utformning som är likartad inom hela EES, enligt en överenskommelse mellan tillsynsmyndigheterna.
11.2Solvens
I Solvens II finns det flera nyheter om kapitalbasen. En nyhet är att kapitalbasen kommer att fastställas utifrån en solvensbalansräkning där tillgångar och skulder värderats till verkligt värde, om inte annat angivits. En annan nyhet är att de olika posterna i kapital- basen delas in i tre olika nivåer (på engelska tiers) med olika med- räkningsbarhet beroende på postens kvalitet. En tredje nyhet är att det – utöver krav på ett absolut golv på kapitalnivån (garanti- belopp) – finns två olika kapitalkrav (ett solvenskapitalkrav och ett minimikapitalkrav) som ska täckas med medräkningsbara kapital- basposter, men att det ställs delvis olika krav på vilka kapitalbas- poster som får användas för att uppfylla respektive kapitalkrav.
Det bör här uppmärksammas att solvensbalansräkningen är fri- kopplad från externredovisningen. Kapitalbasen fastställs ytterst av solvensbestämmelserna, även om de värderingsprinciper som används vid värdering av poster i solvensbalansräkningen, enligt artikel 75, i stor utsträckning hämtats från internationella redovisningsnormer, IFRS. Detta framgår av skäl 46 och av genomförandebestämmelserna.
7 Det finns dock ett fåtal försäkringsföretag som har dispens från att rapportera.
253
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
11.2.1Vad består kapitalbasen av?
I |
II |
III |
IV |
V / VI |
Solvensbalansräkning och |
Tillgänglig |
Tillgänglig |
Medräkningsbar |
Kapitalkrav |
godkända poster utanför |
kapitalbas |
kapitalbas |
kapitalbas |
|
solvensbalansräkningen |
|
fördelad på nivå |
|
|
EGET KAPITAL |
|
|
|
|
|
|
|
NIVÅ 1 |
|
EFTERSTÄLLDA |
|
|
= |
SOLVENS |
|
|
|
KAPITALKRAV |
|
SKULDER |
|
|
|
|
TILLGÅNGAR |
PRIMÄRKAPITAL |
NIVÅ 1 |
NIVÅ 2 |
|
|
|
|
|
|
FÖRSÄKRINGS |
|
|
NIVÅ 3 |
|
TEKNISKA |
|
NIVÅ 2 |
|
|
AVSÄTTNINGAR |
TILLÄGGS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
KAPITAL |
|
|
|
SKULDER |
|
NIVÅ 3 |
|
|
|
|
|
|
|
GODKÄNDA |
|
|
|
MINIMI |
POSTER |
|
|
NIVÅ 1 |
KAPITALKRAV |
UTANFÖR |
|
|
|
|
SOLVENSBALANS |
|
|
NIVÅ 2 |
|
RÄKNINGEN |
|
|
|
Poster i och utanför solvensbalansräkningen (I) identifieras som primärkapital eller tilläggskapital (II) och klassificeras i olika nivåer (III). Klassificeringen är underlag för beräkningen av den medräknings- bara kapitalbasen (IV) som ska täcka solvenskapitalkravet (V) respektive minimikapitalkravet (IV).
Notera att bilden inte visar de avdrag som ska göras från kapitalbasen för egna aktier, utdelningar m.m.
Kärnan i kapitalbasen utgörs av det som kallas primärkapital. Pri- märkapitalet beräknas som skillnaden8 mellan tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar värderade till verkligt värde9 (denna del kan beskrivas som det egna kapitalet i solvensbalansräkningen). Även efterställda skulder får ingå i primärkapitalet. Dessa skulder är efterställda, vilket innebär att infriandet av dessa skulder, i vissa situationer, är villkorade av att försäkringsåtagandena redan har infriats. Sett ur ett försäkringstagarperspektiv utgör värdet av dessa skulder ett kapital som kan användas för förlusttäckning.
Det är emellertid inte bara primärkapital som tillåts ingå i kapi- talbasen. Även eventualtillgångar som företaget förfogar över, men som inte återfinns i balansräkningen, får användas i kapitalbasen under förutsättning att de kan användas för förlusttäckning och att tillsynsmyndigheten godkänt posten. Exempel på denna typ av poster är olika former av garantier, som ställts till försäkringsföre-
8Enligt artikel 88 i Solvens
9Notera att bl.a. goodwill tas upp till noll.
254
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
taget, och rätt till s.k. uttaxering. Skulle försäkringsföretaget drab- bas av oförväntade förluster eller träda i likvidation får dessa finan- siärer eller garantigivare bära förlusterna i första hand. Kapitalbas- poster av detta slag kallas tilläggskapital och utgör tillsammans med primärkapitalet företagets tillgängliga kapitalbas.
Olika former av kapital har olika kvalitet i form av förlusttäck- ningsegenskaper. Ur ett försäkringstagarperspektiv har t.ex. rent aktiekapital och garantikapital bättre kvalitet än efterställda skulder som i sin tur har bättre egenskaper än garantier. Den del av kapital- basen som uppfyller vissa särskilda krav och som därför får använ- das för att täcka solvens- respektive minimikapitalkravet kallas medräkningsbar kapitalbas.
11.2.2Klassificering av kapitalbasposter
Kraven på tillräcklig kapitalbas har sin grund i behovet av att säker- ställa att tillgångarna som motsvarar solvenskapitalkravet verkligen kan användas om företaget skulle drabbas av oväntade förluster i verksamheten och att dessa förluster då bärs av någon annan än försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade till följd av för- säkringsavtal. De resurser som tillåts ingå i den medräkningsbara kapitalbasen måste alltså ha förmåga att täcka förluster. Eftersom förmågan att täcka förluster varierar mellan olika poster i kapital- basen innehåller det nya regelverket principer för hur dessa poster ska klassificeras i tre olika nivåer utifrån framförallt förmågan att täcka förluster. Vid bedömningen tas även hänsyn till bl.a. den genomsnittliga löptiden på kapitalbasposterna.
Klassificeringen är avgörande för i vilken utsträckning en viss post i kapitalbasen ska få användas för täckande av solvenskapital- kravet respektive minimikapitalkravet. Solvenskapitalkravet måste, enligt nuvarande lydelse av Solvens
255
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
Solvenskapitalkravet måste, enligt den föreslagna
11.2.3Några särskilda svenska frågor
Såväl identifiering som klassificering av vissa kapitalbasmedel är av mycket stor betydelse i praktiken. För många svenska livförsäk- ringsföretag är behandlingen av konsolideringsfonden av avgörande betydelse för huruvida företagen kommer att klara de nya solvens- kraven med nuvarande resurser, och för svenska skadeförsäkrings- företag är behandlingen av säkerhetsreserven en synnerligen viktig fråga. Konsolideringsfonden och säkerhetsreserven behandlas under 11.3.2 Klassificering av poster i kapitalbasen utifrån egenskaper och kriterier.
11.2.4Kapitalbasens sammansättning
Utredningens förslag: Kapitalbasen består av primärkapital och tilläggskapital.
Primärkapital
Primärkapital är den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder i ett försäkringsföretags solvensbalansräkning samt efterställda skulder.
256
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
Den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder enligt första stycket ska minskas med värdet på innehav av egna aktier.
Tillgångar och skulder i ett försäkringsföretags solvensbalans- räkning ska värderas enligt bestämmelserna i värderingskapitlet.
Tilläggskapital
Finansinspektionen får godkänna att en post som inte ingår i primärkapitalet men som kan krävas in för att täcka förluster får utgöra tilläggskapital.
Tilläggskapital får utgöras av
1.ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, som inte inford- rats,
2.kreditutrymme hos bank och garantier,
3.framtida fordringar grundade på uttaxeringsrätt, och
4.andra juridiskt bindande åtaganden som gjorts till förmån för försäkringsföretaget.
Finansinspektionen får godkänna att en post tas med i ett för- säkringsföretags tilläggskapital endast om postens förlusttäck- ningsförmåga är tillräcklig med hänsyn till
1.de berörda motparternas förmåga och vilja att betala,
2.de rättsliga möjligheterna att kräva och få inbetalning, och
3.erfarenheter från resultatet av tidigare framställda krav på inbetalning av liknande poster.
Finansinspektionen ska fastställa det belopp som en post får tas upp till, eller
den metod som ska användas för att fastställa beloppet.
Tillstånd att använda en metod enligt andra stycket ska vara tidsbegränsat.
Poster i ett försäkringsföretags tilläggskapital ska värderas till ett belopp som återspeglar postens förmåga att täcka förluster. Värderingen ska bygga på aktsamma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet har ett bestämt nominellt värde ska det nominella värdet användas, om detta motsvarar postens förlusttäckningsförmåga.
257
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens förslag:
Fastställande av kapitalbas
I artiklarna
Kapitalbasen definieras i Solvens
Primärkapital
Primärkapitalet definieras i Solvens
258
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
finansiella institut samt utdelningar ska enligt förslaget till
Efterställda skulder är en skuld i försäkringsföretagets solvens- balansräkning och ingår därför inte i den positiva skillnaden mellan tillgångar och skulder. Dessa skulder är dock efterställda i en lik- vidation och får därför ingå i kapitalbasens primärkapital eftersom dessa skulder inte behöver betalas innan betalning skett till försäk- ringstagare. Sett ur ett försäkringstagarperspektiv är de medel som svarar mot efterställda skulder därför en form av förlusttäckande kapital.
Tilläggskapitalet är poster utanför balansräkningen som kan krävas in för att täcka förluster och enligt artikel 89 får poster som kreditutrymme hos bank (på engelska Letter of Credit), garantier och andra juridiskt bindande åtaganden ingå. Ett exempel på andra juridiskt bindande åtaganden från en annan part som vissa ömse- sidiga skadeförsäkringsbolag och understödsföreningar kan använda för att täcka förluster är den uttaxeringsrätt respektive den sär- skilda uttaxeringsrätt som försäkringsföretaget kommer att kräva sina försäkringstagare på under en kommande 12 månaders period.
Enligt artikel 89 ska en post i tilläggskapitalet som betalats in eller infordrats behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland posterna i tilläggskapitalet. Detta är en naturlig följd av att en tilläggskapitalpost som betalats in har ökat ett tillgångskonto och en tilläggskapitalpost som infordrats har ökat fordringarna på till- gångssidan i Solvens
Varje post i tilläggskapitalet ska ta upp till ett belopp som åter- speglar postens förlusttäckningsförmåga och ska bygga på akt- samma och realistiska antaganden. Det innebär att varje post ska värderas till ett realistiskt värde, men värdet på tilläggskapitalpos- ten får inte vara större än det högsta av detta realistiska värde och
259
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
ett betryggande värde, dvs. ett värde som tar hänsyn till vilken möjlighet som posten har att användas för förlusttäckning av alla typer av förluster åtminstone i en likvidations- eller avvecklings- situation. Enligt den engelska översättningen av direktivet ska det nominella värdet användas om det på ett lämpligt sätt (appropria- tely) avspeglar posten förlusttäckningsförmåga. Ordvalet ”på ett lämpligt sätt” har inte tagits med i den svenska översättningen och ett sådant tillägg bör enligt utredningens mening inte användas i den svenska regleringen eftersom det inte tillför något.
Det kan noteras att begreppen och definitionerna av primär- kapital och tilläggskapital i Solvens
Finansinspektionens godkännande av tilläggskapital
I artikel 90 i Solvens
I Solvens
260
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
förlitlig”. Notera dock en viss skillnad mot den engelska formul- eringen ”to the extent that information can be reliably used to assess the expected outcome of future calls”. Denna del av artikeln har inte införts i förslaget på svensk text då det borde vara självklart. Bedömningen av tilläggskapital ska göras post för post. I Kommis- sionens förslag till genomförandebestämmelser beskrivs vissa delar mer i detalj.
11.2.5Klassificering av poster i kapitalbasen utifrån egenskaper och kriterier
Utredningens förslag: Varje post i kapitalbasen ska klassificeras som nivå 1, 2 eller 3.
Egenskaper och kriterier
En post ska klassificeras som nivå 1, 2 eller 3 beroende på i vil- ken omfattning posten har full förlusttäckningsförmåga, och full efterställdhet.
Med full förlusttäckningsförmåga avses att posten i sin helhet kan täcka förluster genom att den är tillgänglig, eller kan inford- ras på begäran, för att täcka förluster, både i den löpande verk- samheten och vid likvidation.
Med full efterställdhet avses att posten i sin helhet, vid lik- vidation inte får återbetalas till innehavaren förrän försäkrings- företagets alla andra förpliktelser har uppfyllts.
Vid bedömningen av i vilken omfattning en post uppfyller dessa egenskaper vid beräkningstillfället och i framtiden, ska hänsyn tas till postens löptid. Om en post är tidsbunden ska hänsyn tas till om den genomsnittliga löptiden på posten är till- räcklig i förhållande till löptiden på åtagandena.
Vid bedömningen enligt ovan ska hänsyn också tas till om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in det nominella beloppet, posten är fri från obligatoriska fasta kost- nader, och posten är fri från belastningar.
261
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
Klassificering av poster i primärkapitalet
En post i primärkapitalet ska klassificeras som nivå 1 om den i väsentlig grad har full förlusttäckningsförmåga och full efter- ställdhet. Hänsyn ska även tas till övriga kriterier.
En post i primärkapitalet ska klassificeras som nivå 2 om den i väsentlig grad har full efterställdhet. Hänsyn ska även tas till övriga kriterier.
En post i primärkapitalet som inte klassificerats som nivå 1 eller nivå 2 ska klassificeras som nivå 3.
Klassificering av poster i tilläggskapitalet
En post i tilläggskapitalet ska klassificeras som nivå 2 om den i väsentlig grad har full förlusttäckningsförmåga och full efter- ställdhet. Hänsyn ska även tas till övriga kriterier.
En post i tilläggskapitalet som inte klassificerats som nivå 2, ska klassificeras som nivå 3.
Klassificering av vissa särskilda kapitalbasposter
Följande kapitalbasposter ska klassificeras som nivå 1 eller 2.
1.Ackumulerade vinster som inte gjorts tillgängliga för utdel- ning till försäkringstagare (konsolideringsfond och andra överskottsmedel) och som i väsentlig grad har förlusttäck- ningsförmåga och efterställdhet ska klassificeras som nivå 1,
2.kreditutrymme hos bank och garantier, som förvaras som säkerhet för försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och är utfärdade av kreditinstitut som är auktorise- rade enligt direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som nivå 2,
3.framtida fordringar i form av krav på ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna som kan ställas på medlemmar i fartygsägares ömsesidiga försäkringsföretag eller liknande företag vilka endast försäkrar risker inom försäkringsklas- serna 6, 12 och 17 och där verksamheten bygger på variabla bidrag, ska klassificeras som nivå 2, och
4.andra framtida fordringar i form av krav på ytterligare bidrag under de kommande tolv månaderna som kan ställas på medlemmar i ömsesidiga försäkringsföretag eller liknande företag än de som avses i punkt 3 får klassificeras som nivå 2 om de i väsentlig grad har förlusttäckningsförmåga och efter- ställdhet. Hänsyn ska även tas till övriga kriterier.
262
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
Skäl för utredningens förslag:
Klassificering
I artiklarna
Det grundläggande syftet med kapitalbasen är att posterna i kapitalbasen ska vara tillgängliga att täcka förluster så att åtagan- dena mot försäkringstagarna, trots förluster, kan infrias. Eftersom alla de poster som identifierats och därmed får ingå i kapitalbasen inte har samma förlusttäckningsförmåga ska de klassificeras i tre nivåer. Nivå 1 får räknas med i sin helhet, medan nivå 2 och 3 får räknas med med vissa begränsningar eftersom dessa poster inte har samma höga kvalitet som nivå 1. Klassificeringen görs utifrån pos- ternas egenskaper och särdrag och är beroende på om posten är primärkapital eller tilläggskapital.
De egenskaper som ska användas som grund för klassificeringen är i vilken omfattning som posterna kan användas för förlusttäck- ning i den löpande verksamheten och i likvidation samt om de är efterställda företagets förpliktelser gentemot försäkringstagare och andra ersättningsberättigade i en likvidation. Vid bedömningen ska även hänsyn tas till andra kriterier, som löptid, krav på eller incita- ment till lösen, obligatoriska fasta kostnader och belastningar (t.ex. inskränkningar i förfoganderätt). De särdrag som också ska beaktas kommer framför allt att beröra förlagslån och andra typer av kapi- taltillskott som kan räknas med i kapitalbasen.
Primärkapital som i allt väsentligt är förlusttäckande (både i den löpande verksamheten och i likvidation) och efterställt samt tar hänsyn till övriga kriterier, bedöms vara av bästa kvalitet och klas- sificeras som nivå 1. Primärkapital som inte i allt väsentligt är för- lusttäckande, men i allt väsentligt är efterställt och som tar hänsyn till övriga kriterier och tilläggskapital som huvudsakligen är för- lusttäckande och efterställt samt tar hänsyn till övriga kriterier klassificeras som nivå 2. Övriga kapitalbasposter klassificeras som nivå 3.
Enligt artikel 94 görs klassificering på nivå 1 och nivå 2 utifrån om posten i väsentlig grad har de egenskaper som krävs. Det fram- går inte hur detta krav på väsentlighet ska tillämpas. Det normala är att en kapitalbaspost antingen kan täcka förluster eller inte och att en kapitalbaspost antingen är efterställd eller inte. Det finns dock
263
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
vissa poster som enligt nuvarande regelverk endast delvis är för- lusttäckande. I Sverige är det framför allt säkerhetsreserven och kreditutjämningsreserven, som med nu gällande reglering inte kan täcka alla typer av förluster fullt ut. Dessa poster ingår dock i avstämningsreserven som enligt den föreslagna
I artikel 95 i Solvens
Konsolideringsfond och andra överskottsmedel
Överskottsmedel definieras i artikel 91 i Solvens
Livförsäkringsbolag som inte får dela ut vinst och livförsäk- ringsföreningar ska enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § och 13 kap. 22 § FRL inrätta en konsolideringsfond. Den får endast sättas ned för att täcka förluster eller för att användas för annat ändamål som framgår av bolagsordningen eller stadgarna. Bolagsordningen i ett icke vinstutdelande livförsäkringsföretag innehåller normalt bestäm- melser om att konsolideringsfonden får användas för återbäring till försäkringstagarna. Nedsättningsbeslut fattas av bolagsstämman eller föreningsstämman.
264
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
Hur återbäring hanteras och betalas ut beror på vilken typ av försäkring som meddelats. För icke vinstutdelande livförsäkrings- företag måste en bestämmelse om konsolideringsfonden och dess användning finnas kvar FRL i avvaktan på den pågående översynen av konsolideringsfonden (dir. 2010:43). Översynen kommer att ske gemensamt för alla företagsformer som får driva försäkringsrörelse enligt ömsesidiga principer, dvs. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar.
Enligt artikel 91 i Solvens
Utredningens bedömning är att en eventuell ändring av skuld- definitionen i IFRS inte skulle få genomslag på klassificeringen av konsolideringsfonden som nivå
Uttaxeringsrätt m.m.
Enligt FRL kan skade- och livförsäkringsrörelse bedrivas i försäk- ringsaktiebolag, i ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföre- ningar. Aktiebolaget ägs av sina aktieägare och de svarar, om någon annan utfästelse inte finns, inte med mer än vad som har skjutits till som aktiekapital. Ett ömsesidigt försäkringsbolag och en försäk-
265
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
ringsförening kännetecknas av att försäkringstagarna är ägare (betecknas i FRL som “delägare”) och att av dessa under vissa för- utsättningar kan vara personligt ansvariga för bolagets förpliktelser. Återförsäkringstagare anses däremot inte som delägare i ömsesidiga bolag på grund av återförsäkringen. Den som är berättigad till liv- ränta på grund av ett försäkringsfall anses inte heller som delägare i bolaget.
I fråga om direkta skadeförsäkringar, med undantag för
När det gäller skadeförsäkring regleras alltså delägarnas person- liga ansvar genom föreskrifter i bolagsordningen. Det kan föreskri- vas att delägarnas ansvar ska begränsas till visst belopp, att uttaxe- ringen i första hand ska ske inom en bestämd grupp av delägare eller att uttaxeringen ska ske på annat sätt. I praktiken är det van- ligt att delägarnas ansvar begränsas, t.ex. till en eller ett par årspre- mier.
Ett försäkringsföretag som har uttaxerat sina delägare har en fordran i balansräkningen. Denna post ingår därför redan i primär- kapitalet i kapitalbasen. För att få ta upp en framtida uttaxering i kapitalbasen krävs att försäkringsföretaget kommer att ta in ytter- ligare betalningar under den följande tolvmånadersperioden, jfr. artikel 89.1. En kommande uttaxering kan räknas med i nivå 2 i kapitalbasen om infordran i väsentlig grad har de egenskaper och kriterier som krävs för att få klassificeras i nivå 2. Enligt Kommis- sionens förslag till genomförandebestämmelser ställs även krav på att infordran måste kunna göras direkt och att infordran är fri från belastningar.
266
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
Säkerhetsreserv
Utredningens bedömning: Säkerhetsreserven får räknas in kapitalbasen.
Skäl för utredningens bedömning: Svenska skadeförsäkringsbolag får göra avsättning till en säkerhetsreserv. Avsättningar till säker- hetsreserv får göras för att täcka sådana förluster i försäkringsrörel- sen som beror på slumpmässiga eller i övrigt svårbedömda faktorer till den del reserven inte överstiger vad som behövs för en tillfreds- ställande konsolidering. Avsättningen till säkerhetsreserv är alltså inte en reservering som uteslutande görs på grund av skattemässiga överväganden. Reglerna för avsättning och upplösning av säker- hetsreserven finns i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd10, vilket är naturligt med tanke på syftet med säkerhetsreserven. Säkerhetsreserven är den i regel största obeskattade reserven i ska- deförsäkringsföretagen och kan för vissa företag uppgå till bety- dande belopp. Avsättningarna är störst för försäkringsgrenar där risken är svårbedömd och resultatet kan fluktuera starkt.
I likhet med regeringen (dir. 2010:14 s.
Förlusttäckningsförmågan begränsas idag i Finansinspektionens föreskrifter, eftersom säkerhetsreserven inte kan användas för att täcka förluster i det
10Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2002:2) om normalplan för skadeförsäkringsbolags beräkning av säkerhetsreserv.
11Ett skadeförsäkringsföretags
267
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
Mot denna bakgrund avstår utredningen från att lämna förslag på lagreglering.
11.2.6Krav för medräkning i kapitalbasen
Utredningens förslag:
Medräkningsbar kapitalbas för täckande av solvenskapitalkravet
Den kapitalbas som ska täcka solvenskapitalkravet får bestå av primärkapital och tilläggskapital som klassificerats som nivå 1, 2 eller 3, med de begränsningar som anges nedan.
Kapitalbasposter som klassificerats som nivå 1 får i sin helhet ingå i den medräkningsbara kapitalbas som ska täcka solvens- kapitalkravet.
Dessa kapitalbasposter ska utgöra mer än en tredjedel av det totala solvenskapitalkravet.
De kapitalbasposter som klassificerats som nivå 3 ska vara mindre än en tredjedel av det totala solvenskapitalkravet.
Den kapitalbas som ska täcka solvenskapitalkravet ska vara lika med summan av de medräkningsbara delarna av de kapital- basposter som klassificerats som nivå 1, nivå 2 och nivå 3.
Medräkningsbar kapitalbas för täckande av minimikapitalkravet
Den kapitalbas som ska täcka minimikapitalkravet får endast bestå av primärkapital som klassificerats som nivå 1 eller 2, med de begränsningar som anges nedan.
Kapitalbasposter som klassificerats som nivå 1 får i sin helhet ingå i den medräkningsbara kapitalbas som ska täcka minimi- kapitalkravet.
Dessa kapitalbasposter ska utgöra mer än hälften av det totala minimikapitalkravet.
Den kapitalbas som ska täcka minimikapitalkravet ska vara lika med summan av de medräkningsbara delarna av de kapital- basposter som klassificerats som nivå 1 och nivå 2.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 98 i Solvens
268
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
svensk lag med vissa språkliga justeringar i syfte att göra bestäm- melserna mer tydliga.
Direktivets bestämmelser innehåller bl.a. de begränsningar som gäller för de poster som klassificerats som nivå 2 och 3. Kommis- sionen har i den föreslagna
För att möta solvenskapitalkravet ska
-andelen
-andelen
Samtliga nivå
För att möta minimikapitalkravet får endast primärkapital som ingår i nivå 1 och nivå 2 användas och enligt Kommissionens för- slag ska andelen nivå
Det innebär att alla nivå
269
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
11.2.7Separata fonder
Utredningens förslag: Kapitalbasen ska justeras för sådana poster som enbart kan användas för att täcka förluster från ett särskilt skuldsegment eller särskilda risker (separata fonder).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om justering av poster enligt första stycket.
Skäl för utredningens förslag: Enligt skäl 49 i Solvens
Hur dessa justeringar ska gå till framgår inte av direktivet. Justeringen av kapitalbasen och justeringen av standardkapitalkra- vet nämns under artiklarna med krav på genomförandeåtgärder. I artikel 99 i direktivet beskrivs åtskild verksamhet (enligt den svenska översättningen separata fonder) som ”den bristande möjlig- heten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker”. I artikel 111.1.h nämns de minskade möjlig- heter till riskdiversifiering i samband med åtskild verksamhet. Utredningen föreslår att avdraget från kapitalbasen tas in i lagen för att kunna få ett samband mellan försäkringsrörelselagen och bestämmelserna i
270
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
11.2.8Proportionalitetsprincipen
Något utrymme att tillämpa proportionalitetsprincipen vid beräk- ningen av den medräkningsbara kapitalbasen finns inte vad utred- ningen kan bedöma. Proportionalitetsprincipen kan dock påverka kapitalbasen indirekt i och med att den kan tillämpas vid värde- ringen av de tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar, som utgör grunden för kapitalbasen.
11.3Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2):
Bestämmelser om kapitalbas återfinns i kapitel IV avsnitt 1 artik- larna
Godkännande av tilläggskapital
Artikel
Artikel 51 innehåller bestämmelser om vad en ansökan om att få räkna in tilläggskapital i kapitalbasen ska innehålla. Av artikeln framgår bl.a. att tillsynsmyndigheten ska lämna ett beslut inom rimlig tid.
Enligt artikel 52 ska tillsynsmyndigheten basera godkännandet på en bedömning som minst innehåller en bedömning av den legala verkan och genomförbarheten av villkoren för åtagandet i alla rele- vanta jurisdiktioner, de villkor som gäller med motparterna och, om det är relevant, försäkringsföretagets bolagsordning eller mot- svarande. Tillsynsmyndighetens godkännande av en tilläggskapital- post ska också baseras på en bedömning av postens förlusttäck- ningsförmåga. Om försäkringsföretaget ska använda en metod för
271
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
att beräkna tilläggskapitalposten ska tillsynsmyndigheten säker- ställa att metoden återspeglar postens förlusttäckningsförmåga för den löpande verksamheten.
Enligt artikel 53 ska tillsynsmyndigheten basera godkännandet på en bedömning av motparterna med avseende på risken för defa- ult of the motparterna, risk för försening av betalning, motparter- nas likviditet och betalningsvilja.
Enligt artikel 54 ska tillsynsmyndigheten basera godkännandet på en bedömning av återvinningsbarheten.
Enligt artikel 55 ska tillsynsmyndigheten basera godkännandet på en bedömning av tidigare infordringar.
Enligt artikel 56 ska tillsynsmyndigheten inte godkänna ett obe- gränsat tilläggskapitalbelopp. Om tillsynsmyndigheten godkänt ett belopp ska det godkända tilläggskapitalbeloppet framgå av beslutet och det ska framgå om beloppet är det som försäkringsföretaget ansökte om eller ett lägre belopp. Om tillsynsmyndigheten god- känt en metod för att bestämma tilläggskapitalbeloppet ska beslu- tet innehålla det ursprungliga belopp som beräknats med metoden och det datum godkännandet är beviljat, hur ofta beloppet ska räk- nas fram och för hur länge godkännandet för att använda metoden beviljats.
Enligt artikel 57 ska styrelsen i försäkringsföretaget varje gång solvenskapitalkravet beräknas informera om det skett förändringar i upplägg eller i villkoren, motparternas status eller återvinnings- barheten of tilläggskapitalposten. Företaget ska omedelbart infor- mera tillsynsmyndigheten om materiella förändringar i omständig- het som är relevanta för att bedöma tilläggskapitalbeloppet. Till- synsmyndigheten ska revidera beloppet om det framkommit infor- mation om att det har skett en signifikant ändring i återvinnings- barheten.
Klassificering av kapitalbasposter
Artiklarna
Artikel 58 innehåller en lista över kapitalbasposter som ska klas- sificeras som nivå 1 om de klarar de kriterier som framgår av artikel 59.
Artikel 60 innehåller en lista över kapitalbasposter som ska klas- sificeras som nivå 2 primärkapital om de klarar de kriterier som framgår av artikel 61.
272
SOU 2011:68 |
Kapitalbas |
Artikel 62 innehåller en lista över kapitalbasposter som ska klas- sificeras som nivå 2 tilläggskapital om de klarar de kriterier som framgår av artikel 63.
Artikel 64 innehåller en lista över kapitalbasposter som ska klas- sificeras som nivå 3 primärkapital om de klarar de kriterier som framgår av artikel 65.
Enligt artikel 66 ska en kapitalbaspost som är godkänd av till- synsmyndigheten och som finns med på listan i artikel 62, men som inte klarar kriterierna i artikel 63, klassificeras som nivå 3 tilläggskapital.
Enligt artikel 68 kan ett försäkringsföretag klassificera en kapi- talbaspost i en lägre nivå, även om posten klarar kriterierna för en högre nivå, men inte kan räknas med till följd av begränsningar i medräkningsbarheten enligt artikel 72.
Godkännande av poster som inte omfattas av artiklarna 58, 60, 62, 64 och 66
Ett försäkringsföretag ska, enligt artikel 67, ansöka om tillstånd att räkna med en kapitalbaspost som inte finns med på listan över kapitalbasposter som finns i artiklarna 58, 60, 62, 64 och 66. Arti- keln innehåller även de bedömningskriterier som tillsynsmyndig- heterna ska använda när de värderar och klassificeras en sådan post.
Avdrag från kapitalbasen för separata fonder
Artiklarna
Enligt artikel 69 ska försäkringsföretagets kapitalbas justeras för separata fonder om kapitalbasposterna i en separat fond inte fullt ut kan täcka förluster i den övriga verksamheten beroende på att pos- terna inte kan överföras till övrig verksamhet eftersom de endast kan användas till att täcka förluster för
a)en viss andel av försäkrings- eller återförsäkringskontrakten;
b)vissa specifika försäkringstagare eller förmånstagare, eller
c)vissa typer av risker.
273
Kapitalbas |
SOU 2011:68 |
Den kapitalbas från en separat fond som ska justeras från försäk- ringsföretagets kapitalbas ska vara exklusive utdelningar.
Enligt artikel 70 ska försäkringsföretagen beräkna ett teoretiskt solvenskapitalkrav för varje separat fond. Företagen ska jämföra kapitalbasen i den separata fonden med det teoretiska solvenskapi- talkravet. Om kapitalbasen i den separata fonden är större än det teoretiska solvenskravet ska den del som överstiger dras av från den totala kapitalbasen. Om kapitalbasen i den separata fonden inte är materiell får försäkringsföretaget dra av den från den totala kapital- basen
Avdrag från kapitalbasen för ägarintressen12
Artikel 71 innehåller bestämmelser om avdrag från kapitalbasen för ägarintressen som försäkringsföretag har i kreditinstitut och finan- siella institut.
Medräkningsbarhet i kapitalbasen
Artikel 72 innehåller bestämmelser om posternas medräkningsbar- het i kapitalbasen dvs. de begränsningar i medräkningsbarhet som gäller för de poster som klassificerats som nivå 2 och 3.
12 Ägarintresse är ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
274
12 Krav på företagsstyrning
12.1Inledning
De nuvarande bestämmelserna om styrningen av försäkringsföretag finns i huvudsak samlade i försäkringsrörelselagen (2010:2043), i det följande ”FRL”. Bestämmelserna omfattar bland annat krav på försäkringstekniska riktlinjer, placeringsriktlinjer och riktlinjer om intressekonflikter samt bedrivande av rörelsen enligt god försäk- ringsstandard. Utöver det nu angivna finns en stor mängd bestäm- melser som bland annat omfattar krav på tillräckliga försäkrings- tekniska avsättningar, skuldtäckningstillgångar och viss kapitalbas, med ett huvudsakligt syfte att skydda försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. Bestämmelserna i FRL kompletteras bland annat av Finansinspektionens allmänna råd om intern styrning och kontroll (FFFS 2005:1).
Som framgått i avsnitt 9 är en av nyheterna i Solvens
För att på bästa sätt skydda försäkringstagare och andra ersätt- ningsberättigade, dvs. säkerställa att försäkringsföretagen kan infria sina åtaganden, räcker det dock inte med att bara ställa krav på visst buffertkapital mätt i kronor (kvantitativa krav). Regleringen måste också innehålla krav på att verksamheten bedrivs på ett sätt som inte äventyrar företagets förmåga att infria sina förpliktelser (kva- litativa krav). Delar av dessa kvalitativa krav ingår i nu aktuellt avsnitt om krav på företagsstyrning.
275
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
12.1.1Övergripande frågor och organisationsfrågor
De kvalitativa kraven i Solvens
Det kan konstateras att förekomsten av nu angivna system och funktioner inte är något unikt för försäkringsbranschen, eller ens för finansiella företag i allmänhet. Det finns ett stort antal olika internationella och nationella regelverk, generella principer, ram- verk, standarder, metoder och dylikt som i grunden kan sägas handla om samma sak, men som är uttryckta och beskrivna på olika sätt. En central fråga för utredningen är därför hur dessa förutsätt- ningar bör beaktas vid direktivets genomförande i svensk rätt.
De bestämmelser i direktivet som handlar om det som utred- ningen har valt att kalla krav på företagsstyrning kan delas in i krav på system, krav på funktioner i systemen samt krav på förekomsten av vissa styrdokument för verksamheten i systemen respektive övriga bestämmelser. Med termen system avses enligt utredningens mening i huvudsak en organisationsstruktur med ansvarsfördel- ning, rutiner för informationsöverföring och intern rapportering. Gemensamt för funktionerna i systemen är att de kan sägas utgöra delar av systemen i den betydelsen att deras arbete ska underlätta systemens funktion och bidra till deras utveckling.
När det gäller krav på systemen för företagsstyrning framgår att försäkringsföretag ska ha företagsstyrningssystem, riskhanterings- system och system för internkontroll.
När det gäller krav på s.k. funktioner i systemen framgår att företagen ska ha fyra olika funktioner; riskhanteringsfunktion, regelefterlevnadsfunktion, internrevisionsfunktion och aktuarie- funktion.
Av skäl 31 i direktivet följer bl.a. att en funktion utgörs av en eller flera personer med befogenhet att utföra vissa fastställda upp- gifter. Det framgår att ett krav på en viss funktion inte hindrar företaget från att fritt besluta hur det vill organisera denna funk- tion i praktiken, om inte annat anges i direktivet. Av nyss nämnda skäl framgår även att en funktion bör kunna innehas av företagets egna anställda, kunna utföras med hjälp av råd från externa experter
276
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
eller läggas ut på experter inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet. Av skäl 32 framgår avslutningsvis att det i mindre företag och företag med mindre komplexitet bör vara möj- ligt att mer än en funktion, med undantag av internrevisionsfunk- tionen, utförs av en person eller organisatorisk enhet.
Bland de övriga bestämmelserna finns krav på vilket eller vilka företagsorgan som ska ha det yttersta ansvaret för att försäkrings- företag följer de bestämmelser som antas till följd av direktivet, lämplighetskrav för de personer som leder företaget eller utför andra centrala funktioner, krav på att företaget ska genomföra en
Egen risk- och solvensbedömning, och bestämmelser om utläggning av verksamhet.
Samspelet mellan de tre systemen för företagens styrning, funk- tioner och styrdokument under direktivet kan tydliggöras genom tabellen nedan.
Företagsstyrning i Solvens II
System |
Funktioner |
Styrdokument |
Företagsstyrning |
|
|
Riskhantering |
Riskhantering och aktuarie* |
Riskhantering och |
|
|
kontinuitetsplanering |
Interkontroll |
Regelefterlevnad |
Internkontroll och uppdragsavtal |
|
Internrevision |
Internrevision |
* Aktuariefunktionen utför uppgifter i riskhanteringssystemet.
12.1.2Särskilt om Egen risk- och solvensbedömning
En nyhet i Solvens
Den Egna risk- och solvensbedömningen fyller flera olika syften och kan beskrivas som något av en knutpunkt i den nya regleringen. Den Egna risk- och solvensbedömningen tjänar bland annat syftet att ge företagen en verklig förståelse för de risker som verksamheten är förknippad med, och ska mot denna bakgrund ingå som en integrerad del i affärsstrategin och beaktas vid företa- gets strategiska beslut.
277
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
I den Egna risk- och solvensbedömningen ska företagen utifrån sin egen unika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi beräkna hur mycket kapital som fordras för att bedriva verksamheten på såväl kort som lång sikt. Detta mer övergripande kapitalbehov – som i direktivet kallas totalt solvenskrav – ska inte blandas samman med det solvenskapitalkrav som ska täckas av medräkningsbara kapital- basmedel, eftersom de har olika syften och bestäms på delvis olika sätt.
Det bedömda kapitalbehovet kan, på grund av sin mer över- gripande karaktär, ge en mer fullständig bild av företagets kapital- behov, särskilt jämfört med det mer standardiserade solvenskapi- talkravet som beräknas enligt den s.k. standardmodellen. Det bör dock särskilt understrykas att den Egna risk- och solvensbedöm- ningen, där bl.a. det bedömda kapitalbehovet ingår, inte ska använ- das för att beräkna solvenskapitalkravet. Det bedömda kapitalbe- hovet kan istället, vid sidan av lagfästa användningsområden, användas av företagen som underlag exempelvis vid beslut om ökad kapitalisering eller förändrad inriktning av verksamheten.
Den Egna risk- och solvensbedömningen, som ska ingå som en del i ett företags riskhanteringssystem, kan betraktas som en sam- manfattning av företagets avvägning mellan risk och avkastning. I den Egna risk- och solvensbedömningen tydliggörs således samban- det mellan risker, riskhantering och kapitalbehov ur ett rent före- tagsperspektiv, som sedan ska jämföras med solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och krav på försäkringstekniska avsättningar, samt de antaganden om risker som har legat till grund för beräk- ningen av solvenskapitalkravet. I fråga om sambandet mellan den
Egna risk- och solvensbedömningen och en eventuell intern modell gäller att den Egna risk- och solvensbedömningen, om en intern modell används, istället för en prövning mot antaganden i stan- dardformeln ska innehålla en prövning av avvikelsen mellan företa- gets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för utformningen av den interna modellen. Vilka antaganden om risker som är relevanta för ett enskilt företags Egna risk- och solvensbedömning beror alltså på om det aktuella företaget använder sig av standardformeln eller av en intern modell. Med andra ord bestämmer valet mellan standardformeln och en intern modell också mot vilka antaganden om risker som företagets (verkliga) riskprofil ska prövas inom ramen för den Egna risk- och solvensbe- dömningen.
278
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
I den Egna risk- och solvensbedömningen ska företaget, utöver vad som angivits ovan, göra en bedömning av dess kapitalbehov även på lång sikt, vilket skiljer den Egna risk- och solvensbedöm- ningen från det ettåriga perspektiv som är utgångspunkten för beräknande av solvenskapitalkravet. Den Egna risk- och solvensbe- dömningen ska genomföras regelbundet och utan dröjsmål när någon väsentlig förändring av företagets riskprofil har inträffat. Resultatet av varje fullständig Egen risk- och solvensbedömning ska dessutom rapporteras till tillsynsmyndigheten.
Med anledning av den mer översiktliga regleringen av den Egna risk- och solvensbedömningen i Solvens
12.2Inledande bestämmelser
12.2.1Inga krav på viss organisationsstruktur eller hierarki mellan funktioner
Utredningens bedömning: De svenska bestämmelserna med krav på företagsstyrning enligt Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Inledningsvis kan konstateras att Solvens
279
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Den centrala frågan för utredningen i denna del är, mot bak- grund av vad som angivits ovan, därför hur man bör förhålla sig till avsaknaden av allmängiltiga definitioner av termer som företags- styrning, riskhantering, internkontroll och regelefterlevnad m.m. och bestämmelserna om system och funktioner under de kvalitativa krav som gäller enligt direktivet.
Ett möjligt förhållningssätt är att strikt följa den terminologi som används i direktivet. Ett annat och enligt utredningens bedömning lika möjligt förhållningssätt, är att istället utgå från den effekt som ett tillgodoseende av de kvalitativa kraven avses ha och, så långt det är möjligt, lämna de berörda försäkringsföretagen största möjliga frihet att själva utforma sin organisation för att möta kraven.
Utredningen anser att en alltför långt driven bokstavstolkning av de nu aktuella bestämmelserna skulle strida mot själva syftet med direktivet, dvs. att införa ett principbaserat och riskbaserat regelverk. I ett sådant regelverk måste fokus ligga på fungerande processer, snarare än på formella strukturer. Företagen ska natur- ligtvis ha de system och funktioner som krävs enligt direktivet, men enligt utredningen innebär detta inte att alla försäkringsföre- tag nödvändigtvis måste utforma dessa på ett identiskt sätt, och t.ex. ha en ”riskavdelning” eller en ”internkontrollavdelning”, eller en organisation där personer inom aktuariefunktionen ingår som en organisatorisk del i en avdelning som ansvarar för riskhantering.
Det centrala kravet får anses vara att försäkringsföretag ska ha en ”tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning”, se artikel 41.1 andra stycket. Det är sedan upp till det enskilda företaget att visa hur det har säkerställt att kraven avseende företagsstyrning är uppfyllda, och vilka över- väganden som gjorts. Innebörden av detta är enligt utredningen att företagen, som exempel, har frihet att själva välja beteckningar på de system och funktioner som direktivet förutsätter. Enligt utred- ningen finns det inte heller något som hindrar företagen från att låta en och samma organisatoriska enhet svara för de åligganden som gäller för flera av direktivets s.k. obligatoriska funktioner. Det är endast i fråga om uppgifterna för funktionen för internrevision som någon sammanblandning inte är tillåten.
Det ska i detta sammanhang understrykas att direktivet är mycket tydligt i vissa frågor, t.ex. när det gäller kravet på att intern- revisionsfunktionen ska verka objektivt och oberoende i förhål- lande till de operativa funktionerna, och att exempelvis använd-
280
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
ningskraven enligt artikel 120 av en eventuell intern modell innebär att den inte kan vara något som hanteras utanför företagets risk- hanteringssystem.
Företagens frihet i utformningen av de system och funktioner som krävs enligt direktivet innebär att det exempelvis och som generell utgångspunkt bör vara möjligt att välja en organisations- struktur som bygger på ett traditionellt synsätt med tre s.k. ”för- svarslinjer”. I en sådan struktur äger och hanterar första linjen ris- ker och regelefterlevnad, medan den andra linjen svarar för över- vakning av risker och regelefterlevnad. Den tredje försvarslinjen är den del av verksamheten som ansvarar för att det utförs en obero- ende granskning och tillsyn av arbetet inom såväl första som andra försvarslinjen. I sammanhanget bör noteras att fördelningen av ansvar och uppgifter mellan den första och andra försvarslinjen, till skillnad vad som är fallet mellan någon av dessa i förhållande till den tredje försvarslinjen, inte som utgångspunkt är avsett att utgöra hinder mot att exempelvis en person som är knuten till en riskkontrollfunktion utför uppgifter som kan hänföras till den första försvarslinjen.
Det nu angivna synsättet med tre försvarslinjer utgör emellertid bara en av flera principiellt möjliga organisationsstrukturer i den närmare utformningen av de system och funktioner som krävs enligt direktivet. Ett annat principiellt möjligt sätt att bedriva de nu aktuella delarna av verksamheten skulle exempelvis kunna baseras på det som traditionellt avses med termen ”Enterprise risk mana- gement (ERM)”.
12.2.2Neutral terminologi i förhållande till standarder och ramverk m.m.
Utredningens bedömning: Vid genomförandet av Solvens II- direktivets bestämmelser om system avseende företagsstyrning, intern kontroll och riskhantering bör utredningen välja en ter- minologi som är neutral i förhållande till de standarder och ram- verk som redan finns på området.
Skäl för utredningens bedömning: Som framgått ovan finns det ingen allmänt accepterad terminologi på områdena för företags- styrning, intern kontroll och riskhantering. I många sammanhang
281
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
används en terminologi som har sitt ursprung i den s.k. de facto- standarden för intern styrning och kontroll som publicerades av COSO1 år 1994, jfr. t.ex. Finansinspektionens allmänna råd om intern styrning och kontroll (FFFS 2005:1). I andra sammanhang används termer och synsätt som är hämtade från t.ex. det ramverk kring Enterprise Risk Management (ERM) som publicerades av COSO år 20042, från den numera fastställda internationella standarden för riskhantering (ISO 31000:2009, IDT), eller från det ramverk för ERM som tagits fram av IAA3.
De ramverk och standarder som redan finns kommer troligen att vidareutvecklas, och det kan också antas att det i framtiden kommer att tas fram helt nya standarder eller ”best practise”. Även om alla dessa standarder och ramverk kan sägas ha samma yttersta syfte, har de tagits fram vid olika tidpunkter och utifrån delvis olika utgångspunkter. Det går därför inte att påstå att ett visst ramverk på något objektivt sätt är generellt bättre än något annat. Bestäm- melserna i Solvens
Mot denna bakgrund anser utredningen att det är viktigt att de svenska bestämmelserna om företagsstyrning, intern kontroll och riskhantering som nu införs så långt möjligt är neutrala i förhål- lande till de ramverk och standarder som redan finns. Med en neu- tral terminologi skapas enligt utredningen också de bästa förut- sättningarna för skräddarsydda lösningar, som kan anpassas efter den ständigt pågående vidareutvecklingen på området.
1 Med förkortningen avses Committee of Sponsoring Organizations of the Treadway Commission (COSO).
2Se Enterprise Risk Management – Integrated Framework: Executive Summary Framework. Committee of Sponsoring of the Treadway Commission (COSO) 2004.
3Med förkortningen avses International Actuarial Association.
282
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
12.2.3Neutral terminologi i förhållande till andra delar av den finansiella sektorn
Utredningens bedömning: Vid genomförandet av Solvens II- direktivets bestämmelser om system avseende företagsstyrning, intern kontroll och riskhantering bör utredningen välja en ter- minologi som är neutral även i förhållande till den reglering som finns på andra områden inom den finansiella sektorn.
Skäl för utredningens bedömning: På sätt som närmare redovisats avseende förhållningssätt till terminologi i förhållande till standar- der och ramverk m.m. i avsnitt 12.2.2, menar utredningen att en neutral terminologi även är att föredra i förhållande till den reglering som finns på andra områden inom den finansiella sektorn. Även om det naturligtvis finns fördelar med en enhetlig termino- logi inom hela det finansiella området går det enligt utredningen inte att bortse från att det finns fundamentala skillnader mellan t.ex. bank och försäkring samt mellan de
12.2.4
Utredningens bedömning: Vid genomförandet av Solvens II- direktivets bestämmelser om
Skäl för utredningens bedömning: Av artikel 40 i Solvens II- direktivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att försäk- ringsföretagets förvaltnings- lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.
I direktivet används begreppet
283
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
I ett dualistiskt system ansvarar ledningsorganet för företagets ledning och förvaltning. Därutöver finns ett tillsynsorgan som har till uppgift att tillsätta och avsätta ledamöterna i ledningsorganet, samt att kontrollera ledningsorganets förvaltning. Ledamöterna i tillsynsorganet väljs av stämman.
Ett monistiskt system innebär att det utöver stämman finns ett beslutsorgan, förvaltningsorganet, som utövar ledningen och för- valtningen av företaget. Förvaltningsorganet motsvaras närmast av styrelsen i ett svenskt företag.
Ett typiskt dualistiskt system anses komma till uttryck i den tyska bolagsrätten. Enligt den tyska aktiebolagslagen är ett bolags ledning uppdelad i dels ett ledningsorgan (”Vorstand”) som för- valtar
bolagets angelägenheter och företräder bolaget utåt, dels ett till- synsorgan (”Aufsichtrat”) som kontrollerar ledningsorganet.
USA och Storbritannien har, i motsats till vad som följer av den tyska bolagsrätten, valt ett typiskt monistiskt system, där förvalt- ningsorganet (”board of directors”) utgör det enda bolagsorganet under stämman.
Den svenska bolagsrätten ger i grunden uttryck för ett monis- tiskt system, men har inslag av vad som får anses påminna om ett traditionellt dualistiskt system.
I svenska publika aktiebolag och i försäkringsföretag i allmänhet måste det alltid utses en verkställande direktör. I försäkringsföretag gäller dessutom att styrelsen ska utse den verkställande direktören. Denna skyldighet innebär att den praktiska ledningen av ett försäk- ringsföretag delas mellan dess styrelse och den verkställande direktören. Styrelsen har det primära ansvaret för bolagets organi- sation och förvaltningen av bolagets angelägenheter, medan den verkställande direktören, under styrelsens kontroll, har att svara för den löpande förvaltningen. Med löpande förvaltning avses därvid alla åtgärder som inte med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av ovanligt slag eller av stor betydelse. I många svenska företag har den verkställande direktören kommit att få så omfattande befogenheter att ledningen av företaget i det när- maste kan sägas ligga hos denne, medan styrelsen har kommit att få en mer kontrollerande och övervakande funktion.
Enligt lagen om europabolag (2004:575) ska som exempel, om inte annat följer av
4 Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag.
284
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
bolagslagen (2005:551), i det följande betecknad ”ABL”, och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på förvaltningsorganet eller dess ledamöter. I den aktuella lagen lik- ställs således termen ”förvaltningsorganet” med vad som i svensk rätt avses med ett företags styrelse.
Enligt utredningen ska begreppen
I svensk rätt lämnas genom bestämmelser i såväl ABL som i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, till vilka FRL hänvi- sar, en relativt stor frihet för en styrelse att organisera sin verksam- het och delegera uppgifter till en eller flera av styrelsens ledamöter, eller till andra. Möjligheten härtill är enligt utredningen av stor betydelse för tillförsäkrandet av en ändamålsenlig företagsstyrning och ett rimligt resursutnyttjande i företagen.
I vissa frågor är ett företags styrelse emellertid redan enligt gäl- lande rätt begränsad i sin möjlighet till delegation. Det rör sig om frågor där lagen uttryckligen lägger beslutanderätten på styrelsen, då endast styrelsen i s.k. beslutsför sammansättning kan fatta beslut. Detta gäller, även för försäkringsföretag, som exempel i fråga om utseende av VD och firmatecknare.
I förarbeten till ABL har det uttalats att frågan om styrelsen kan delegera en uppgift måste avgöras utifrån uppgiftens karaktär och betydelse. Enbart förhållandet att lagen föreskriver att styrelsen ska ansvara för eller utföra en viss uppgift innebär inte i sig hinder mot delegation (se prop. 2004/05 s. 618). Det bör emellertid framhållas att styrelsen alltid måste förvissa sig om att den till vilken uppgif- ten delegeras är lämplig för uppgiften, samt fortlöpande förvissa sig om att uppgiften fullgörs på ett tillfredsställande sätt.
Kravet på att styrelsen ansvarar för lämpligheten hos den till vil- ken en uppgift delegeras och styrelsens ansvar för kontroll av upp-
5 Se 8 kap. 4 § ABL och 6 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.
285
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
giftens fullgörande får ses mot bakgrund av synen i svensk rättstra- dition att styrelsens ansvar och tillsynsskyldighet aldrig kan över- låtas på annan (se prop. 2000/01:150 s 760 och 82 och prop. 2004/05:85 s 311 och 617 f).
Enligt utredningens mening bör direktivets genomförande i svensk rätt, mot ovanstående bakgrund, ske på ett sätt som så långt det är möjligt inte begränsar en styrelses möjligheter till delegering och att inom sig välja en viss organisationsstruktur. Innebörden av det nu angivna är att begränsningar i beslutanderätten till styrelsen (i beslutsför sammansättning) endast bör föreskrivas om direktivet inte ger någon annan möjlighet, exempel på begränsningar i beslutanderätt finns t.ex. i kravet på styrelsegodkännande avseende styrdokument i artikel 41.3, se avsnitt 12.2.5. Det bör dock i detta sammanhang erinras om att det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och andra författningar som genomförs eller antas enligt direktivet alltid ligger på dess styrelse. Det bör även avslutningsvis anmärkas att direktivet enligt utredningens mening inte utesluter ett bibehållande av det traditionella svenska systemet för bolagsstyrning, med en delning av ett företags praktiska ledning mellan – i första hand – dess styrelse och verkställande direktör.
12.2.5Krav på företagsstyrning
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha ett före- tagsstyrningssystem som är så utformat att styrningen av före- taget kan ske på ett sunt och ansvarsfullt sätt.
Ett försäkringsföretag ska ha en lämplig och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig fördelning av ansvar och arbetsuppgifter, samt ett effektivt system för överföring av information inom företaget, lämnande av upplysningar till Finansinspektionen, och, om en intern modell används, säker- ställande av att den fortlöpande fungerar korrekt.
Ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för
1.riskhantering,
2.internkontroll,
3.internrevision,
4.verksamhet som omfattas av uppdragsavtal,
5.lämnande av upplysningar till Finansinspektionen samt säkerställande av riktigheten i lämnade upplysningar, och
286
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
6. ändring av företagets interna modell.
Styrdokumenten ska beslutas av företagets styrelse och ska fortlöpande anpassas efter väsentliga förändringar i företagets verksamhet samt utvärderas årligen.
Ett försäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att så långt möjligt säkerställa kontinuitet i dess verksamhet och att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande regler. I ett för- säkringsföretag ska det finnas en kontinuitetssplan.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 41.1 första stycket i Solvens
Enligt artikel 41.3 ska det i försäkringsföretag finnas styrdoku- ment för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision och, i tillämpliga fall, för verksamhet som omfattas av uppdragsav- tal. I artikel 35.5 ställs även krav på styrdokument samt lämpliga system och rutiner för lämnande av upplysningar till Finansinspek- tionen och för säkerställande av riktigheten i redan lämnade upp- lysningar. Av artikel 115 följer krav på förekomsten av ett styrdo- kument för ändring av företagets interna modell, om en sådan används. Dessa styrdokument ska förhandsgodkännas av företagets styrelse, ses över minst årligen och ska anpassas när väsentliga för- ändringar av det berörda systemet eller området inträffar. Av arti- kel 41.3 framgår avslutningsvis att de berörda företagen ska se till att styrdokumenten följs.
Av artikel 41.2 framgår att företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till försäkringsföretagets art, storlek och komplexitet. I artikel 41.4 anges att företaget ska använda lämpliga och proportio- nella system, resurser och förfaranden för att garantera kontinuitet i verksamheten och att verksamheten bedrivs enligt gällande regler.
287
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Utredningen anser inledningsvis att skrivningar kring propor- tionalitet inte behöver framgå av de nu aktuella svenska bestämmel- serna, eftersom utredningen har föreslagit en övergripande princip om proportionalitet, se avsnitt 5.3.
Utredningen har övervägt alternativ bl.a. till den mer över- gripande termen företagsstyrning. Ett alternativ som har övervägts har byggt på beteckningen ”styrning och kontroll”. Ett annat alter- nativ som har övervägts har varit att återge det nu aktuella kravets huvudsakliga omfattning genom angivande av termerna ”riskhan- tering, internkontroll och internrevision”. Utredningen bedömer emellertid dels att kraven under direktivet har en till del annan omfattning än vad som traditionellt har ansetts inbegripas i beteck- ningen ”styrning och kontroll”, dels att uppräkningen av termerna ”riskhantering, internkontroll och internrevision” som samman- fattning på kraven under direktivet framstår som svårhanterlig både i tal och skrift.
Utredningen anser vidare att kravet på regelbunden översyn av företagsstyrningssystemet och kraven på dess utformning i artikel 41.1 andra stycket i svensk rätt tillgodoses genom kravet på att det aktuella systemet ska vara så utformat att styrningen av företaget kan ske på ett ”sunt och ansvarsfullt sätt”. I detta ligger således enligt utredningens bedömning även krav på regelbunden översyn och en i övrigt lämplig utformning. Utredningen har valt att använda termen ”styrning” istället för den i direktivet använda ter- men ”ledning”, eftersom termen ”styrning” enligt utredningen dels är ett bättre uttryck för vad som avses, dels överrensstämmer bättre med engelskans ”management of the business”.
Utredningen har övervägt andra uttryck för kravet på att styr- ningen ska ske på ett sunt och ansvarsfullt sätt, bl.a. med ledning av bestämmelser om styrelsens allmänna åligganden enligt 8 kap. ABL. Utredningen har emellertid valt att föreslå en beteckning som över- rensstämmer med direktivets. Enligt utredningen bör kravet inte sammanblandas med den sedan länge upphävda s.k. sundhetsregeln (se avsnitt 12.2.7).
Kravet i artikel 35.5 i direktivet på lämpliga system och rutiner för lämnande av upplysningar till Finansinspektionen och för säkerställande av riktigheten i redan lämnade upplysningar bör enligt utredningen uttryckas som ett krav på effektivitet, med före- bild i kraven på intern informationsöverföring i artikel 41.1.
Av artikel 116 andra stycket i direktivet framgår att företagets styrelse ska ansvara för att det upprättas system som säkerställer att
288
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
den interna modellen fortlöpande fungerar korrekt. Kravet på ett sådant system bör komma till uttryck tillsammans med de övriga kraven på system i den föreslagna bestämmelsen.
Kravet i artikel 120 tredje stycket i direktivet på att styrelsen, om en intern modell används i företaget, ska säkerställa att utform- ningen och användningen av den interna modellen fortlöpande är ändamålsenlig och ger tillfredsställande uttryck för riskprofilen i företaget inbegrips enligt utredningens mening i det föreslagna kravet på att styrningen ska ske på ett sunt och ansvarsfullt sätt.
Av kravet på styrelsens godkännande i förhand av de styrdoku- ment som ska finnas i ett försäkringsföretag följer enligt utred- ningens mening det självklara att styrelsens godkännande måste föreligga innan styrdokumenten kan anses vara gällande i företaget. Kravet på ”godkännande” bör dock enligt utredningens mening i stället uttryckas som ett krav på att styrdokumenten ska beslutas av företagets styrelse. Direktivets krav på årlig översyn bör enligt utredningens mening uttryckas som ett krav på årlig utvärdering av de aktuella styrdokumenten. Någon skillnad i sak är inte avsedd.
Bestämmelsen i direktivet om att försäkringsföretag ska ha en ”beredskapsplan” har ingen motsvarighet i nu gällande FRL. Enligt utredningen får bestämmelserna om en beredskapsplan uppfattas som ett krav på det som vanligtvis avses med begreppet ”kontinui- tetsplanering”.
12.2.6Nuvarande krav på riktlinjer
Utredningens bedömning: Nuvarande krav i FRL om försäk- ringstekniska riktlinjer, placeringsriktlinjer och riktlinjer för intressekonflikter bör ersättas med de krav på styrdokument som införs till följd av Solvens
Skäl för utredningens bedömning: De krav på försäkringstekniska riktlinjer och placeringsriktlinjer som i dag finns i 8 kap. 8 § FRL bör enligt utredningen ersättas med de krav på sådana styrdoku- ment som ett försäkringsföretag ska ha enligt artikel 41.3 och arti- kel 44.2 tredje stycket i Solvens
Det kan inte uteslutas att det finns uppgifter i de befintliga rikt- linjerna som inte kommer nå Finansinspektionen genom de styr- dokument och riktlinjer som krävs under Solvens
289
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Om tillsynen över företagen under sådana förutsättningar skulle förutsätta att inspektionen får tillgång till de uppgifterna kan en motsvarande rapportering föreskivas, se avsnitt 14.1.2. Av artikel 21.1 i direktivet följer som exempel en rätt att avseende livförsäk- ringar föreskriva regelbunden underrättelse om de försäkringstek- niska grunder som har använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar.
Det krav på riktlinjer för hantering av intressekonflikter som i dag finns i 8 kap. 7 § FRL har inte sin grund i något
Det bör avslutningsvis anmärkas att borttagandet av kravet på de riktlinjer som finns i nuvarande 8 kap. 7 och 8 §§ FRL inte i sig hindrar ett försäkringsföretag från att även fortsättningsvis fast- ställa t.ex. försäkringstekniska riktlinjer.
12.2.7God försäkringsstandard
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretags anskaffning av försäkringar, skadereglering samt företagets övriga behandling av försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberätti- gade på grund av försäkringar, ska följa god försäkringsstandard.
Skäl för utredningens förslag: Den nuvarande bestämmelsen om god försäkringsstandard infördes som en del i den s.k. försäkrings- rörelsereformen. I samband med bestämmelsens införande utmönstrades det då gällande kravet på sund rörelse. Att kravet på sund rörelse utmönstrades berodde bl.a. på att den då gällande
290
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
sundhetsregeln ansågs ge Finansinspektionen stora möjligheter att ingripa och kräva rättelser, samtidigt som företagen hade svag väg- ledning i vad som egentligen kunde anses vara sunt, se prop. 1998/99:87 s. 173 f och 178 f.
Innebörden av uttrycket god försäkringsstandard är att det ska vara fråga om en kvalitativt tillfredsställande standard hos en repre- sentativ krets av försäkringsgivare. Vid kravets införande angavs att ett krav på god försäkringsstandard även avsåg vissa andra frågor än de som direkt rör anskaffningen av försäkringar, förvaltningen och skaderegleringen. Det angavs att bolag exempelvis borde handla så att inte särskilda skyddsbestämmelser kringgås, t.ex. överskotts- reglerna i livförsäkringsbolag, och dessutom ha interna föreskrifter och rutiner för att främja en tillbörlig behandling av den skydds- värda kretsen, se prop. 1998/99:87 s. 180 f och 390 f. Begreppet den skyddsvärda kretsen får enligt utredningen anses inbegripa såväl försäkringstagare som försäkrade enligt den definition av dessa begrepp som lämnas i nuvarande 1 kap. 11 § FRL. I den skydds- värda kretsen ingår enligt utredningen även andra ersättningsberät- tigade på grund av försäkringar.
Frågan är om det nuvarande kravet på att ett försäkringsföretags rörelse ska bedrivas enligt god försäkringsstandard kan och bör behållas när Solvens
Av artikel 41.1 i direktivet framgår att företagsstyrningssyste- met ska garantera en sund och ansvarsfull företagsledning. Av artikel 41.5 framgår att tillsynsmyndigheterna ska ha medel, meto- der och befogenheter att kontrollera företagsstyrningssystemet och utvärdera framväxande risker som företagen påvisar och som kan påverka sundheten i deras finansiella situation. Av skäl 24 framgår avslutningsvis att tillsynsmyndigheten ska övervaka försäkrings- och återförsäkringsföretagens finansiella sundhet.
De olika hänvisningarna i direktivet till att försäkringsrörelse ska bedrivas på ett i grunden sunt och ansvarsfullt sätt gör att utredningen bedömer att det, vid sidan av de mer avgränsade kra- ven på företagsstyrning, bör finnas en något mer allmänt hållen bestämmelse om hur försäkringsrörelsen ska bedrivas. I bedöm- ningen av en sådan bestämmelses närmare utformning bör ledning kunna hämtas från det nuvarande kravet i 4 kap. 3 § FRL på bedri- vande av rörelsen i ett försäkringsföretag enligt god försäkrings- standard.
När det gäller den del av kravet på god försäkringsstandard som handlar om ”förvaltningen” anser utredningen att i vart fall bety-
291
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
dande moment av denna del i kravet inte kan finnas kvar vid sidan av den övriga reglering som föreslås för genomförande av direkti- vet, se avsnitt 5.1.2.
När det däremot gäller de delar av god försäkringsstandard som behandlar anskaffning av försäkringar, skadereglering och krav på en tillbörlig behandling av den skyddsvärda kretsen (försäkringsta- gare, försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av för- säkringar) anser utredningen att detta är områden som i vart fall inte omfattas av en mer direkt utformad reglering i direktivet, och att Sverige därför på dessa områden kan behålla en kompletterande reglering. Ett alternativ skulle därför vara att det i lag preciseras att företagen ska iaktta god försäkringsstandard i fråga om anskaffning av försäkringar, vid skadereglering och, mot bakgrund av vad som angavs i fråga om kravets omfattning vid dess införande, företagets övriga behandling av den skyddsvärda kretsen. Ett annat alternativ skulle kunna vara att regeln istället utformas som uttryckliga kva- litetskrav avseende dels anskaffningen av försäkringar, dels i skade- regleringen.
Ett fullständigt slopande av kravet på god försäkringsstandard utan något, i vart fall till del, ersättande krav innebär enligt utred- ningen en klart beaktansvärd risk för att Finansinspektionen från- tas möjligheten att ingripa mot i vart fall vissa oönskade företeelser i de nu aktuella delarna av ett försäkringsföretags rörelse, till nack- del för den skyddsvärda kretsen. Bedömningen får ses mot bakgrund av att det, i likhet med vad som framhölls i samband med införandet av kravet på god försäkringsstandard, är svårt att förutse och i lag gardera sig mot alla slag av missförhållanden som kan bli aktuella på det i grunden dynamiska försäkringsområdet.6 Enligt utredningen är det inte heller lämpligt att enbart försöka förebygga missförhållanden genom s.k. konsumentmakt, dvs. att enskilda konsumenters val av företag kan förebygga eller avhjälpa dessa.
Med hänsyn främst till det skyddsintresse som tillerkänns den skyddsvärda kretsen och till den tid under vilken kravet på god för- säkringsstandard och det föregående sundhetsbegreppet har varit gällande, saknas enligt utredningen anledning att avstå från möjlig- heten att uppställa kompletterande krav även efter genomförande av Solvens
6 Se prop. 1998/99.87 s. 178.
292
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
behandling av den skyddsvärda kretsen bör uppställas även fort- sättningsvis.
Som framgått ovan innehåller direktivet hänvisningar till en sund finansiell verksamhet, sund ledning och sundhet i den finansi- ella situationen. Samtidigt kan det konstateras att såväl lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, som lagen om vär- depappersmarknaden (2007:528) innehåller hänvisningar till ett sundhetsbegrepp. Ett återinförande av ett sundhetsbegrepp, drygt tio år efter dess utmönstring från FRL, skulle dock enligt utred- ningen medföra risk för osäkerhet i rättstillämpningen och sämre möjligheter till förutsebarhet.
En klar fördel med att använda den befintliga termen god för- säkringsstandard är enligt utredningen att äldre praxis avseende dess återstående omfattning kan fortsätta att användas till ledning för tolkningen av vad dess krav egentligen innebär.
Utredningen anser således sammantaget att det även fortsätt- ningsvis bör finnas en mer allmänt hållen och kompletterande prin- cip kring hur de nu aktuella delarna av ett försäkringsföretags rörelse ska bedrivas. Principen bör baseras på ett bibehållet krav på att rörelsen ska bedrivas enligt god försäkringsstandard, dock med den begränsningen att kravet endast avser de delar av rörelsen som kan hänföras till anskaffning av försäkringar, skadereglering samt företagets öviga behandling av den skyddsvärda kretsen. Kravet på iakttagande av god försäkringsstandard vid den övriga behand- lingen av den skyddsvärda kretsen får därvid anses inbegripa att företaget har att iaktta och inte försöka kringgå de särskilda skyddsbestämmelser som gäller till förmån för personer i denna, t.ex. i form av inskränkningen i styrelsens befogenhet enligt 11 kap.
11§ FRL7.
Med hänsyn till att utredningen föreslår en inskränkning av det
nuvarande kravet på iakttagande av god försäkringsstandard bör kravets nya omfattning framgå i lagtexten.
I samband med den nu föreslagna inskränkningen av tillämp- ningsområdet av kravet på god försäkringsstandard finns enligt utredningens mening anledning att även överväga behovet av det bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett för- säkringsföretag ska vidta för att uppfylla kraven på god försäk- ringsstandard som infördes genom nu gällande FRL, se 4 kap. 18 §
7 Se a. prop. s 180 f och 390 f.
293
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
3 FRL. Vid denna bedömning bör bland annat beaktas dels före- komsten av ett motsvarande bemyndigande i banklagstiftningen, se 16 kap. 1 § 3 lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, dels frånvaron av ett sådant bemyndigande exempelvis beträffande god försäkringsförmedlingssed, se 5 kap. 4 § lag (2005:405) om försäk- ringsförmedling.
God försäkringsstandard har, som angivits ovan, sedan dess till- komst avsetts vara ett uttryck för en kvalitativt tillfredsställande standard hos en representativ krets av försäkringsgivare. Redan genom denna avsedda innebörd kan det enligt utredningens mening anses föreligga ett motsatsförhållande mellan å ena sidan vad som närmast kan uttryckas som en ”kvalitativt tillfredsställande bransch- praxis”, och å andra sidan den direkta styrning av agerandet i samma krets av företag som följer av ett utnyttjat bemyndigande.
God försäkringsstandard är enligt utredningen ett dynamiskt begrepp vars närmare innebörd kan ändras över tiden. Dess inne- börd får anses bero av utvecklingen i branschen, branschorgans riktlinjer och rekommendationer till sina medlemmar, överens- kommelser mellan branschorgan och berörda myndigheter, all- männa råd från myndigheter samt avgöranden från myndigheter, domstolar och organ för utomrättslig tvistlösning. Enligt utred- ningens mening är en sådan mindre formbunden utveckling av en ”kvalitativt tillfredställande branschpraxis” särskilt angelägen i sam- band med sådana förändringar som Solvens
Utredningen menar mot bakgrund av vad som angivits ovan sammanfattningsvis att det bemyndigande som infördes genom nu gällande FRL inte längre bör bibehållas.
294
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
12.2.8Lämplighetskrav för personer i ledningen och i andra centrala funktioner
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska tillse att den som ingår i företagets styrelse, är verkställande direktör eller annars utför uppgifter i en central funktion vid varje tidpunkt har de kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verk- samhetsområdet som är tillräckliga för att kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsstyrning, samt ett gott anseende och en god integritet.
Vad som sägs i första stycket gäller även för ersättare till sådan person som avses i nämnda stycke.
Ett försäkringsföretag ska anmäla till Finansinspektionen om
1.förändring sker i den krets av personer som ingår i företa- gets styrelse, är dess verkställande direktör, svarar för en central funktion eller är ersättare till sådan person, och
2.en person som avses i första eller andra stycket har ersatts på grund av att personen inte längre uppfyller kraven i första stycket.
Skäl för utredningens förslag:
Inledning
Av artikel 42 i Solvens
Gällande rätt
I nuvarande 2 kap. 4 § FRL finns regler om att den som ska ingå i styrelsen för ett försäkringsföretag och vara verkställande direktör, eller deras ställföreträdande, ska uppfylla vissa krav, bl.a. att perso- nen i övrigt ska vara lämplig för uppgiften. Frågan om en person i den aktuella kretsen uppfyller de krav som gäller för deltagande i
295
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
ledningen av ett företag avgörs av Finansinspektionen inom ramen för en s.k. ledningsprövning.
Nya lämplighetskrav
Lämplighetskraven i artikel 42 i direktivet uttrycks på ett annat sätt och har ett till del annat innehåll än vad som följer av nuvarande reglering. Enligt utredningen kan uttryckssättet i 2 kap. 4 § FRL ”i övrigt vara lämplig för uppgiften” inte bibehållas, eftersom det har en delvis annan innebörd än direktivets krav på anseende och integ- ritet som motsvarar högt ställda krav.
Utredningen har även övervägt om direktivets krav skulle kunna uttryckas på annat sätt, exempelvis som ett krav på s.k. redbarhet. Det bör anmärkas att direktivets engelska text, med sitt krav på ”good repute and integrity”, bygger på ett annat uttryckssätt än den svenska översättningen. Utredningens förslag, med krav på ”gott anseende och god integritet”, bygger i sin språkliga utform- ning på direktivets engelska text, eftersom den har ett uttryckssätt som överrensstämmer bättre med svensk lagtext.
Av artikel 42 i direktivet framgår att ”alla” personer som leder företaget ska ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet. Enligt utredningen ska detta emellertid inte tolkas på det sättet att t.ex. alla enskilda styrelseledamöter måste ha djupgående kunskaper om försäkringsverksamhet. Lämplighetskra- ven ska istället relateras till kravet på sund och ansvarsfull företags- styrning enligt artikel 41.1, vilket innebär att det är den samlade kompetensen i styrelsen som ska vara tillräcklig. Samtidigt bör det enligt utredningens mening understrykas att exempelvis en styrelse knappast kan anses ha tillräckliga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet om det inte finns någon person i styrelsen som har goda kunskaper om försäkringsverk- samhet.
Berörda personer och anmälningsplikt
Av skäl 34 framgår att alla personer som ”utför” nyckelfunktioner bör vara lämpliga för sin uppgift, men att det endast är de som ”innehar” en nyckelfunktion som ska anmälas till Finansinspektio- nen. Enligt de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 4 § FRL ska sty-
296
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
relsen och verkställande direktören samt ersättare för dessa lämp- lighetsprövas. Enligt direktivet ska dock även personer som ”utför andra centrala funktioner” uppfylla kraven på lämplighet. I artikel 42 specificeras inte vilka centrala funktioner som avses. Av skäl 33 framgår dock att de funktioner som ingår i företagsstyrningssyste- men anses vara nyckelfunktioner och därför också är viktiga och kritiska funktioner. Av artikel 50.1 framgår avslutningsvis att kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem. En mer detaljerad reglering av de nu aktuella frågorna kan därför förväntas ske genom kommissionens genomförandeåtgärder, eller genom reglering på annan lägre nivå.
Utredningen gör mot ovanstående bakgrund bedömningen att någon närmare precisering i de nu aktuella frågorna inte bör framgå av lagtexten. Begreppet centrala funktioner bör därför tas in i lagen utan justering. Den krets av personer som omfattas av anmälnings- plikt bör dock, utöver de som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör, bestämmas till den eller de som svarar för en central funktion eller är ersättare till sådan person. Med ”den som svarar för en central funktion” avses här den person som anses vara den mest centrala företrädaren för den aktuella funktionen i företaget.
Ansvaret för prövning
Enligt de nuvarande reglerna ska lämplighetsprövning (den s.k. ledningsprövningen) göras av Finansinspektionen. Enligt direktivet är det istället företagen som bär ansvaret för prövningen. Finansin- spektionen ska dock underrättas om varje förändring i den i direk- tivet närmare angivna personkretsen, samt granska och utvärdera att det aktuella företaget har följt bestämmelserna.
I motsats till vad som följer av de nuvarande reglerna kan Finansinspektionens granskning komma att ske först en längre tid efter det att en person kan ha tillträtt sitt uppdrag eller påbörjat sin anställning. Innebörden av det nu angivna är att företaget i dessa fall riskerar att hamna i en situation där Finansinspektionen, vid sin senare granskning, finner att företaget inte har tillsett att personen i fråga är lämplig för sin uppgift, och därför har att ingripa mot företaget. Det nu angivna visar enligt utredningen på betydelsen av
297
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
att ett företags prövning av lämpligheten sker med tillbörlig akt- samhet.
Utredningen har övervägt om det bör införas en skyldighet för den som erbjuds ett uppdrag eller en anställning i ett försäkringsfö- retag att lämna ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister till det företag som erbjuder uppdraget eller anställningen. Utredningen menar dock att det i nuläget saknas övervägande skäl för en sådan ordning.
Styrkande av gott anseende
Det bör särskilt uppmärksammas att artikel 43 i direktivet under vissa förhållanden kräver att visst underlag från en annan medlems- stat godtas till styrkande av gott anseende. Eftersom utredningen inte föreslår någon reglering av frågan om vilka dokument som ska godtas som bevis på en persons lämplighet saknas skäl för infö- rande av bestämmelser om godtagande av motsvarande dokument från en annan medlemsstat.
Övrigt
Av artikel 50.1 framgår att kommissionen ska anta genomförande- åtgärder i fråga om kraven på lämplighet under artikel 42 och vilka företagsfunktioner som berörs av dem, se avsnitt 12.6.6. En upp- lysning om detta bör tas in i lagen.
Det bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav för delta- gande i ledningen i ett försäkringsföretag, se 2 kap. 19 § 1 FRL, som infördes genom nu gällande FRL kan enligt utredningens mening inte bibehållas efter direktivets genomförande i svensk rätt.
12.2.9Krav på system för riskhantering
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha ett system för riskhantering som ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rap- portera risker samt beroenden mellan risker enligt avsnitt 12.2.10.
298
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
Systemet för riskhantering ska vara integrerat i företagets organisations- och beslutsstruktur, och vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller annars ingår i en central funktion.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 44.1 första stycket i Solvens
Vad som avses med termen ”nyckelpositioner” i artikel 44.1 andra stycket anges inte i direktivet. I den engelska texten används ordet ”key functions”, vilket istället har översatts med ”centrala funk- tioner”, exempelvis i artikel 42. Utredningen har mot denna bak- grund valt att föreslå en reglering som bygger på användandet av termen ”centrala funktioner” även i nu aktuellt fall, se avsnitt 11.2.8.
Enligt nu gällande bestämmelser, se 4 kap. 1 § FRL, ska försäk- ringsrörelse drivas med en för rörelsens omfattning och art till- fredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsris- ker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot för- säkringstagarna och andra ersättningsberättigade kan fullgöras. Enligt nuvarande 4 kap. 3 § FRL ska rörelsen även drivas enligt god försäkringsstandard. Riskhantering behandlas även i Finansinspek- tionens allmänna råd om intern styrning och kontroll (FFFS 2005:1), se särskilt dess 4 kap. I de nu angivna allmänna råden avses med riskkontroll ”uppföljning av företagets risker”.
Enligt utredningen är varken den nuvarande regleringen i FRL eller i de allmänna råden i FFFS 2005:1 utformade på ett sådant sätt att de kan användas som förebild vid genomförandet av bestämmel- serna i direktivet. Det uttryckliga kravet i direktivet på system för
299
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
riskhantering får nämligen anses vara mer långtgående än det nuva- rande kravet på kontroll över riskerna. Vidare anser utredningen att ett korrekt genomförande av direktivet förutsätter en uppräkning av samtliga risker som finns angivna i direktivet, även om de flesta av de risker som räknas upp visserligen skulle kunna hänföras till någon av dagens kategorier i FRL, dvs.
Det bör här nämnas att utredningen har övervägt om de nu aktuella bestämmelserna bör utformas efter mönster från motsva- rande bestämmelser på bank- respektive värdepappersområdet. Även om bestämmelserna på bank- respektive värdepappersområ- det i allt väsentligt innehåller samma grundläggande krav som bestämmelserna i Solvens
Enligt ordalydelsen i direktivet ska ett riskhanteringssystem innefatta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att fortlöpande kunna identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera risker. Utredningen anser att den svenska lagtexten för det första bör innehålla ordet strategier, dvs. ett sam- lingsord för de beslut kring mål, risktolerans m.m., som måste finnas på plats bland annat för att det ska vara möjligt att identifiera och värdera en risk. För det andra bör lagtexten innehålla ordet processer, dvs. ett samlingsord för allt (intern arbetsfördelning och beslutstruktur m.m.) som måste finnas på plats exempelvis för att företaget på ett effektivt sätt ska kunna hantera/kontrollera ris- kerna. Utredningen anser även att det i direktivet använda ordet rapporteringsrutiner är ett lämpligt samlingsord för de rutiner eller dylikt som måste finnas på plats för att nödvändig information ska spridas till berörda. Rapporteringsrutiner kan visserligen anses vara en form av process bland andra processer, som därför inte behöver framgå av lagtexten. Mot bakgrund av att rapporteringsrutiner uttryckligen nämns i direktivet och eftersom denna typ av rutiner är en central förutsättning för ett effektivt riskhanteringssystem anser utredningen avslutningsvis att även kravet på sådana rutiner uttryckligen ska framgå i lagtexten.
I samband med tidigare genomförande av direktiv på försäk- ringsområdet har bedömningen gjorts att det inte bör införas någon definition av termen ”finansiell återförsäkring”, se prop. 2007/08:40 s. 120 ff. Tidigare ställningstagande har grundats bl.a. på att begreppet försäkringsrörelse inte är definierat i FRL och att
300
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
det därför inte var lämpligt att införa en detaljbestämmelse om att just finansiell återförsäkring skulle anses vara försäkringsrörelse. Enligt utredningen saknas skäl att nu göra en annan bedömning. En definition av termen ”finansiell återförsäkring” bör därför inte upp- ställas. Enligt utredningens mening förutsätts inte heller någon annan lagstiftningsåtgärd för genomförandet av artikel 210.1. Risker som uppstår genom avtal eller verksamhet angående finansiell återförsäkring kommer därför omfattas av samma krav som övriga risker.
När det sedan särskilt gäller de i direktivet använda orden ”identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera” gör utred- ningen följande överväganden. Utredningen uppfattar uppräk- ningen som en beskrivning av den faktiska riskhantering som skulle kunna uttryckas i fyra steg; identifiering, bedömning, behandling och övervakning. Ett användande av ordet ”mäta” (på engelska measure) kan ifrågasättas, bl.a. för att vissa risker är ”omätbara” i traditionell mening. Utredningen har därvid övervägt att istället använda orden bedöma eller värdera, för att tydliggöra att företagen förväntas ha processer för bedömning av alla risker, oavsett om ris- kerna i egentlig mening är mätbara eller inte. Vidare kan ordet ”hantera” (på engelska manage) ifrågasättas, bl.a. eftersom det språkligt framstår som något originellt att ”hantering av risk” är en delmängd i ett system för hantering av risk. Genom att istället använda ordet behandling skulle det möjligen också bli mer tydligt att alla risker inte måste minimeras eller reduceras, utan istället kan accepteras. Enligt utredningens mening innefattar all försäkringsrö- relse ett visst mått av kontrollerat risktagande. Vissa risker bör således inte hanteras i den meningen att de reduceras eller elimine- ras, utan kan istället accepteras eller t.o.m. ökas. Utredningen anser sammantaget, trots de invändningar som har redovisats ovan, att orden ”identifiera, övervaka, hantera och rapportera” bör väljas som uttryck för direktivets krav. Utredningen menar alltså att den risk för missförstånd i tillämpningen som skulle kunna uppkomma inte är av sådan omfattning att det finns skäl att avvika från en ordagrann överföring. När det gäller ordet ”värdera” som ersätt- ning för ordet ”mäta” i direktivet bedöms risken för missförstånd som så begränsad att ordet ”värdera” bör ersätta ordet ”mäta”, för att tydligare ge uttryck för vad som åsyftas.
Det bör särskilt framhållas att utredningen inte föreslår att lag- texten ska innehålla ordet kontroll, vilket är en central term i den nuvarande svenska regleringen. Även om termen kontroll således
301
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
inte längre bör finnas med i den svenska lagtexten bör det under- strykas att löpande kontroller av olika slag får anses vara exempel på sådana processer som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan ”identifiera, värdera, övervaka, hantera och rap- portera” riskerna i verksamheten. Vilka funktioner som ska utföra denna typ av kontroller inom ramen för riskhanteringssystemet är en organisatorisk fråga som inte regleras i direktivet. Frågan bör därför inte heller föranleda någon lagstiftningsåtgärd vid direktivets genomförande i svensk rätt. Det bör dock anmärkas att det yttersta ansvaret för att företaget har nödvändiga processer i sitt system för riskhantering vilar på dess styrelse.
Slutligen menar utredningen att kravet på att riskhanteringssy- stemet ska vara ”effektivt” och ”väl integrerat” framgår av att de olika beståndsdelarna ska säkerställa företagets förmåga att ”iden- tifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera” de aktuella ris- kerna.
Kraven på gruppnivå behandlas i avsnitt 15.
12.2.10 Risker och krav på innehåll i styrdokument
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretags riskhanterings- system ska omfatta både de risker som täcks av solvenskapital- kravet och risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.
Ett företags riskhanteringssystem ska minst omfatta
1.försäkringsrisker,
2.matchningsrisker,
3.placeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,
4.likviditets- och koncentrationsrisker,
5.operativa risker,
6.risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreducer- ingstekniker, och
7.beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.
Ett företags styrdokument för riskhantering ska innehålla riktlinjer för hantering av de risker som avses i 1 – 6.
302
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
Skäl för utredningens förslag: Uppräkningen i artikel 44.2 andra stycket i Solvens
Enligt artikel 44.1 första stycket ska riskhanteringssystemet innefatta de ”risker som företaget är, eller kan komma att bli expo- nerat för, och deras inbördes beroenden”. Samtidigt finns det i artikel 44.2 en detaljerad lista över vilka risker och områden som minst ska täckas av riskhanteringssystemet. Utredningen har här övervägt om lagtexten helt enkelt endast skulle innehålla ett krav på att riskhanteringssystemet ska innefatta/täcka ”alla relevanta ris- ker”, men anser att en sådan bestämmelse skulle kunna anses gå utöver vad direktivet föreskriver. Även om vissa risker är definie- rade i direktivet, saknas det en allmängiltig definition av begreppet risk såväl i direktivet som i allmänhet. Eftersom risk kan definieras på många olika sätt anser utredningen att de svenska bestämmel- serna om vilka risker som ska ingå i riskhanteringssystemet i huvudsak bör innehålla de termer som används i direktivet. Skäl att använda beteckningen ”område” för de i direktivet angivna riskerna saknas dock enligt utredningens mening.
De risker som är hänförliga till teckning av försäkringar och avsättningar bör enligt utredningens bedömning kunna inkluderas i termen försäkringsrisker. Att finansiella risker och operativa risker inte i nu aktuellt avseende avses omfattas av termen försäkringsris- ker framgår enligt utredningens mening genom att placeringsrisker och operativa risker föreslås användas som självständiga beteck- ningar i den följande uppräkningen. Termen matchningsrisker bör enligt utredningens mening användas som beteckning för det som i direktivet avses med
Att även det inbördes beroendet mellan risker ska beaktas bör enligt utredningen innebära ett tillägg av detta som en särskild risk i uppräkningen och då omfatta även beroenden mellan såväl de angivna riskerna, som de övriga risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.
Bestämmelserna i artikel 44.2 tredje stycket om krav på visst innehåll i styrdokumentet för riskhantering ska tas in i lagen. Det bör i sammanhanget anmärkas att det inte uppställs något krav på att också beroenden mellan risker ska omfattas av de riktlinjer som ska ingå i styrdokumentet för riskhantering.
303
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Av artikel 50.1 framgår att kommissionen ska anta genom- förandeåtgärder i fråga om ett försäkringsföretags riskhanterings- system. En upplysning om detta bör tas in i lagen.
12.2.11Krav på styrkande av att bestämmelserna om placeringar uppfylls
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 44.3 i Solvens II- direktivet finns en bestämmelse om att försäkringsföretag, i fråga om placeringsrisker, ska styrka att de uppfyller direktivets bestäm- melser om placeringar.
I avsnitt 13.3.2 framgår att utredningen föreslår ett bibehållande av bestämmelsen i nuvarande 14 kap. 5 § FRL, som ger Finansin- spektionen rätt att kräva in de uppgifter som behövs från försäk- ringsföretag. Enligt utredningen tillför bestämmelsen i artikel 44.3 inget i övrigt, och behöver därför inte tas in i lagen.
12.2.12 Krav på funktion för riskhantering
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha en funk- tion för riskhantering.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 44.4 i Solvens
Kravet på att försäkringsföretag ska ha en funktion för riskhan- tering är centralt och ska tas in i lagen. Att företag inte bör vara skyldiga att använda denna beteckning behandlas i avsnitt 12.2.1.
Av artikel 50.1 följer att kommissionen ska anta genomförande- åtgärder för att ytterligare specificera bl.a. funktionen för riskhan- tering. En upplysning om detta bör tas in i lagen.
304
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
I förslaget till nivå
12.2.13Riskhanteringsfunktionens särskilda ansvar när en intern modell används
Utredningens förslag: I ett försäkringsföretag som har fått till- stånd att använda en partiell eller fullständig intern modell ska funktionen för riskhantering svara för
1.den interna modellens konstruktion och implementering,
2.test och validering av den interna modellen,
3.upprättande av dokumentation om den interna modellen,
4.utvärdering av den interna modellens funktion och framta- gande av sammanfattande rapporter om det, och
5.rapportering till företagets styrelse om den interna model- lens funktion, behov av förbättringar i modellen samt resultatet av åtgärder som vidtagits för att åtgärda brister i denna.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den dokumentation som ska ske enligt första stycket 3.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 44.5 i Solvens
Inledningsvis kan noteras att det yttersta ansvaret för såväl risk- hanteringssystemet som den interna modellen ligger på företagets styrelse i enlighet med artikel 40. Det ansvar som avses i artikel 44.5 måste därför enligt utredningen vara någon annan form av ansvar än styrelsens yttersta ansvar. I den engelska texten används ordet ”tasks”, vilket kan översättas med uppgifter snarare än ansvar. Det kan samtidigt konstateras att det av förslaget till EU- förordning, som saknar svensk översättning, framgår att riskhan- teringsfunktionen ”shall bear responsibility for the requirement set
305
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
out in article 44.5”. Av samma bestämmelse i förslaget till EU- förordning framgår även att riskhanteringsfunktionen ska “liaise closely with the users of the outputs of the internal model and develop close communication with the actuarial function”. Mot denna bakgrund har utredningen valt att använda termen svara för i den föreslagna lagtexten.
Enligt den svenska översättningen av direktivet ska funktionen för riskhantering bl.a. ansvara för att utforma och genomföra den interna modellen, medan detta i den engelska versionen uttrycks med orden ”design and implement”. Utredningen anser att orden konstruktion och implementering är en bättre beskrivning av vad som förväntas av riskhanteringsfunktionen än orden utforma och genomföra. Att riskhanteringsfunktionen ska svara för den över- gripande konstruktionen är naturligt mot bakgrund av att en intern modell kan sägas vara den egentliga kärnan i ett riskhanteringssy- stem i företag som använder en intern modell. Av samma skäl är det naturligt att riskhanteringsfunktionen ska svara för implemen- teringen av en intern modell i företaget, dvs. för integreringen av den interna modellen i det samlade riskhanteringssystemet.
Enligt ordalydelsen i direktivet ska funktionen för riskhantering ansvara för dokumentation, inbegripet senare ändringar. Enligt utredningen får det i ett krav på dokumentation anses inbegripas ett krav på att dokumentationen ska vara aktuell, även om detta inte anges uttryckligen i lagtexten. Om det, trots utredningens bedömning, finns behov av ytterligare preciseringar bör det ske genom föreskrifter på lägre nivå.
12.2.14Krav på rutiner för upptäckt och rapportering av försämrade ekonomiska förhållanden
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha rutiner för att kunna identifiera försämringar av företagets ekonomiska förhållanden och omedelbart kunna underrätta Finansinspek- tionen om sådana förändringar inträffar.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelserna i artikel 136 i Solvens
306
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när sådana försämringar inträffar.
Artikel 136 har ingen direkt motsvarighet i de äldre direktiven, och bör med någon språklig justering tas in i svensk lag. Termen ”konstatera” bör därvid ersättas med termen ”identifiera”, som bättre uttrycker bestämmelsens innebörd, jfr. termen ”identify” i den engelska texten. Den aktuella artikeln är placerad i ett kapitel av direktivet som behandlar försäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler. Detta samman- hang medför enligt utredningens mening att de försämringar av ekonomiska förhållanden som avses i artikeln är förhållandena i det aktuella företaget. Den föreslagna bestämmelsen bör därför inne- hålla ett sådant förtydligande. De språkliga justeringarna är inte avsedda att innebära någon ändring i sak.
Enligt utredningen bör det i sammanhanget anmärkas att bestämmelsen endast innehåller krav på förekomsten av vissa ruti- ner i ett försäkringsföretag för att kunna identifiera och underrätta Finansinspektionen om försämringar av dess ekonomiska förhål- landen. Någon uttrycklig rapporteringsskyldighet åläggs således inte genom bestämmelsen.
12.2.15 Krav på godkännande av ansökan
Utredningens förslag: En ansökan om godkännande av en intern modell eller ändringar av denna ska beslutas av försäk- ringsföretagets styrelse.
Skäl för utredningen förslag: I artikel 116 första stycket i Solvens
Kravet på att en ansökan om godkännande av en intern modell ska godkännas av ett visst bolagsorgan bör tas in i lag, dock med någon språklig justering. Någon skillnad i sak är således inte avsedd. Att
307
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
kan om godkännande ska beslutas av företagets styrelse. Ett sådant uttryckssätt passar enligt utredningen bättre in i svensk lag.
12.3Egen risk- och solvensbedömning
12.3.1Krav på Egen risk- och solvensbedömning
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska genomföra egna risk- och solvensbedömningar.
I en egen risk- och solvensbedömning ska företaget göra en bedömning av
1.företagets kapitalbehov,
2.företagets efterlevnad av bestämmelserna om solvens- och minimikapitalkraven samt försäkringstekniska avsättningar, och
3.skillnader mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av solvenska- pitalkravet.
Vid bedömningen av företagets kapitalbehov ska företaget ta hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärs- strategi.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 45.1 första stycket i Solvens
a)det totala solvenskravet med beaktande av företagets specifika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi,
b)fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven och av kraven på försäkringstekniska avsättningar, och
c)hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets risk- profil och de antaganden som legat till grund för solvenskapi- talkravet enligt standardformeln eller en intern modell.
Kravet på att försäkringsföretag ska genomföra en Egen risk- och solvensbedömning är en av de viktigaste bestämmelserna i det risk- baserade Solvens
308
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
Egna risk- och solvensbedömningen, även om den får sägas vara ett nytt koncept i regelverkssammanhang, i sina huvudsakliga bestånds- delar bör ha nära motsvarighet i de metoder som många företag redan tillämpar i sina verksamheter, t.ex. i form av s.k. finansiella styrmodeller. Det kan dock förutsättas att de nuvarande metoderna kommer behöva anpassas för att uppfylla kraven under Solvens II- regelverket.
I direktivet används termerna ”det totala solvenskravet” respek- tive ”solvenskapitalkravet” vilket enligt utredningen är mindre lämpligt i svensk lagtext, eftersom det kan tolkas på det sättet att kapitalberäkningen i den Egna risk- och solvensbedömningen är en beräkning av ett kapitalkrav som är jämförbart med det solvenska- pitalkrav som måste vara uppfyllt, se avsnitt 9. Eftersom det är helt klart att beräkningen i den Egna risk- och solvensbedömningen endast är en beräkning och bedömning av det solvenskapital som företaget för egen del anser sig behöva givet sina unika förutsätt- ningar, bör termen ”totalt solvenskrav” i den svenska lagtexten ersättas med termen ”kapitalbehov”. Utredningen anser vidare att orden ”fortlöpande uppfyllelse” bör ersättas med orden ”efterlev- nad av”, som passar bättre i svensk lagtext. Någon skillnad i sak är inte avsedd.
Av bestämmelsen i direktivet framgår att den Egna risk- och sol- vensbedömningen är en del av företagets riskhanteringssystem. Enligt utredningen är detta närmast en form av upplysning. För att undvika att de svenska lagbestämmelserna skulle kunna tolkas som krav på att företagen måste ha en viss organisation menar utred- ningen att upplysningen om att den Egna risk- och solvens- bedömningen ingår i riskhanteringssystemet inte bör tas in i den svenska lagtexten.
Bestämmelsen i direktivet om vad den Egna risk- och solvens- bedömningen ska omfatta ska tas in i lagtexten. I fråga om samban- det mellan den Egna risk- och solvensbedömningen och en eventuell intern modell bör det särskilt anmärkas att den Egna risk- och solvensbedömningen, om en intern modell används, istället för en prövning mot antaganden i standardformeln ska innehålla en pröv- ning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för utformningen av den interna modellen, se avsnitt 12.3.3. I båda fallen är det fråga om samma principiella jämförelse mellan företagets verkliga riskprofil och de tidigare antagandena om risker.
309
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Av artikel 50.2 följer att kommissionen, under i artikeln närmare angiven förutsättning, ska anta de genomförandeåtgärder som behövs för att ytterligare specificera delarna i den bedömning som nämns i artikel 45.1 a), dvs. företagets kapitalbehov. En upplysning om detta bör tas in i lagen.
12.3.2Krav på processer för bedömning av kapitalbehovet
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska för bedöm- ningen av kapitalbehovet enligt avsnitt 12.3.1 ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och vär- deras. Företaget ska kunna redovisa de metoder som har använts i bedömningen.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 45.2 i Solvens
Bestämmelsen i 45.2 första meningen ska med omfattande språkliga justringar tas in i lagen. För det första bör termen ”totalt solvenskrav” ersättas med ”kapitalbehov”, av de skäl som redovisats ovan under avsnitt 12.3.1. För det andra anser utredningen att hän- visningen till proportionalitetsprincipen inte ska framgå av den nu aktuella lagtexten, av de skäl som redovisats i avsnitt 5.3 om pro- portionalitetsprincipen. För det tredje anser utredningen att den nu aktuella lagbestämmelsen bör vara utformad efter mönster från utredningens förslag till lagbestämmelse om riskhanteringssyste- met i avsnitt 12.2.9, i syfte att uppnå en konsekvent terminologi i lagen. Detta innebär att ordet ”korrekt” bör ersättas med ordet ”säkerställa” och att ordet ”påvisa” bör ersättas med ”identifiera”.
Utredningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att de pro- cesser som här avses i grunden är samma processer som avses i direktivets bestämmelse om riskhanteringssystem, men att proces-
310
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
serna i den Egna risk- och solvensbedömningen även ska identifiera och värdera risker på längre sikt. Med identifiering och värdering av risker på lång sikt följer enligt utredningens bedömning även krav på identifiering och värdering av de tillkommande risker som kan följa med en framtida (planerad) utveckling av företagets verksam- het, t.ex. genom en utökad marknadsandel efter ett förvärv, eller till följd av en ny investeringsinriktning. I sammanhanget kan anmär- kas att den Egna risk- och solvensbedömningen är tänkt att vara ett verktyg för de berörda företagen. Den utveckling av ett företags verksamhet som ska hanteras i bedömningen är alltså företagets egen bild av den framtida utvecklingen.
Bestämmelsen i 45.2 andra meningen om att företaget ska redo- visa de metoder som använts vid bedömningen bör tas in i lagen och utformas som ett krav på att företaget ska kunna redovisa de metoder som använts.
12.3.3Särskilda krav vid användning av en intern modell
Utredningens bedömning: Bestämmelsen i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Av artikel 45.3 i Solvens II- direktivet framgår att den Egna risk- och solvensbedömningen, om en intern modell används, även ska omfatta den omkalibrering som omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som gäller vid beräkningen av solvenskapitalkravet.
Utredningen uppfattar bestämmelsen på det sättet att den avses vara ett förtydligande av hur den bedömning som framgår i artikel 45.1 c) ska göras om en intern modell används i företaget. Enligt utredningens mening är det uppenbart att den Egna risk- och sol- vensbedömningen, om en intern modell används, istället för en prövning mot antaganden i standardformeln ska innehålla en pröv- ning av avvikelsen mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för utformningen av den interna
311
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
modellen, se avsnitt 12.3.1. Något behov av ett motsvarande för- tydligande vid direktivets genomförande i svensk rätt finns därför inte. Utredningens förslag till bestämmelse, som enligt utredningen alltså tillgodoser även bestämmelsen i artikel 45.1 c), behandlas närmare i avsnitt 12.3.1.
12.3.4Krav på integrering i företagets strategiska beslutsprocesser
Utredningens förslag: Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett försäkringsföretags affärs- strategier och beaktas vid företagets strategiska beslut.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 45.4 i Solvens II- direktivet ska den Egna risk- och solvensbedömningen ingå som en integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företa- gets strategiska beslut.
Bestämmelsen ska med några mindre språkliga justeringar tas in i lagen. Utredningen anser att kraven i direktivet på att den Egna risk- och solvensbedömningen ska vara en integrerad del i affärsstra- tegin och beaktas konsekvent vid företagets strategiska beslut bättre uttrycks genom ett krav på att den Egna risk- och solvensbe- dömningen ska vara integrerad i affärsstrategier och beaktas vid strategiska beslut.
Kravet innebär att den Egna risk- och solvensbedömningen bör betraktas som ett strategiskt lednings- och styrningsverktyg, som ska säkerställa att viktiga beslut inte tas utan en bedömning av hur besluten påverkar företagets risker och kapitalbehov. Mot denna bakgrund är den Egna risk- och solvensbedömningen en mycket central del i det riskbaserade Solvens
Lagstiftarens krav på visst kapital utgår från skyddet för försäk- ringstagare och andra ersättningsberättigade, medan företagen i sin beräkning av sitt kapitalbehov, i de flesta fall, även tar hänsyn till krav från bl.a. ägarna på avkastning, krav på viss s.k. rating, och
312
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
möjligheten till kapitalanskaffning. I den Egna risk- och solvensbe- dömningen återfinns båda perspektiven. När kraven i regelverket samverkar med ekonomiska drivkrafter skapas enligt utredningen starka incitament för god riskhantering.
12.3.5Krav på regelbundna bedömningar m.m.
Utredningens förslag: En egen risk- och solvensbedömning ska genomföras regelbundet, och utan dröjsmål när någon väsentlig förändring sker av de risker som försäkringsföretaget är utsatt för.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 45.5 i Solvens
Bestämmelsen ska tas in i lagen. För att uppnå en enhetlig ter- minologi i lagtexten bör bestämmelsen dock utformas efter möns- ter från motsvarande bestämmelse om intervall för beräkning av solvens- och minimikapitalkraven, se avsnitt 9.
12.3.6Krav på rapportering
Utredningens förslag: Resultatet av varje fullständig egen risk- och solvensbedömning ska rapporteras till Finansinspektionen.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rapportering av ett försäkringsföretags egen risk- och solvensbedömning.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 45.6 i Solvens
Bestämmelsen ska tas in i lagen med någon mindre språklig justering. Någon skillnad i sak är således inte avsedd. Det bör i sammanhanget särskilt anmärkas att de resultat som åsyftas i bestämmelsen enligt utredningens mening är resultat från fullstän-
313
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
diga Egna risk- och solvensbedömningar. Utfall av ett beaktande av den Egna risk- och solvensbedömningen inför ett företags strategiska beslut, se avsnitt 12.3.4, och de kontroller av antaganden i bedöm- ningen som från tid till annan kan förekomma bör, med undantag endast för om någon väsentlig förändring skett av företagets risk- profil, således inte omfattas av kravet på rapportering. Att en väsentlig förändring av företagets riskprofil ska resultera i genom- förandet av en (fullständig) Egen risk- och solvensbedömning behand- las i avsnitt 12.3.5.
Frågor om rapporteringsintervall bör enligt utredningen regleras i föreskrifter på lägre nivå. Utredningen föreslår därför att reger- ingen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om försäkringsföretags rapportering av Egna risk- och solvensbedömningar.
12.3.7Skillnad mellan olika kapitalberäkningar
Utredningens bedömning: Bestämmelsen om att den Egna risk- och solvensbedömningen inte ska användas för att beräkna eller justera solvenskapitalkravet behöver inte tas in i lagen, eftersom det är fråga om ett förtydligande.
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 45.7 i Solvens II- direktivet finns en bestämmelse om att den Egna risk- och solvens- bedömningen inte ska användas för att beräkna solvenskapitalkrav, och att solvenskapitalkravet endast ska justeras i enlighet med bestämmelserna om kapitaltillägg.
Utredningen uppfattar bestämmelsen som ett förtydligande, som har tagits in i direktivet mot bakgrund av tidigare oklarheter kring syftet med beräkningarna i den Egna risk- och solvensbedöm- ningen. Eftersom det enligt utredningen inte går att förstå den föreslagna lagtexten på det sättet att det kapitalbehov som beräknas i den Egna risk- och solvensbedömningen skulle vara detsamma som solvens- eller minimikapitalkraven anser utredningen att den upp- lysning som finns i artikel 45.7 inte behövs i den svenska lagtexten.
Resultatet av den Egna risk- och solvensbedömningen kan i vissa fall komma att skapa incitament för framtagande av partiella eller fullständiga interna modeller. Om den Egna risk- och solvensbe- dömningen visar att den unika riskprofilen för ett visst företag
314
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
väsentligt avviker från de antaganden som ligger bakom solvenska- pitalkravet skulle det dessutom kunna bli aktuellt med krav från tillsynsmyndigheten på användande av en intern modell eller en justering av solvenskapitalkravet genom kapitaltillägg, se avsnitten 13.3.3 och 13.8.2.
12.4Särskilt om vissa system och funktioner m.m.
12.4.1Krav på system för internkontroll
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha ett system för internkontroll.
Systemet för internkontroll ska minst omfatta förvaltnings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen och lämp- liga rapporteringsrutiner.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 46.1 i Solvens
Av artikel 50.1 framgår att kommissionen ska anta genomföran- deåtgärder i fråga om ett försäkringsföretags system för intern- kontroll.
Det grundläggande kravet på att varje försäkringsföretag ska ha ett system för internkontroll och vad ett sådant system minst ska innehålla bör framgå av lagtexten. I systemet ska det enligt artikel 46.1 även finnas en funktion för regelefterlevnad. Närmare om vilka uppgifter den funktionen har framgår i en egen bestämmelse, se avsnitt 12.4.2. Kravet i artikel 46.1 på förekomsten av en funk- tion för regelefterlevnad bör enligt utredningen komma till uttryck tillsammans med bestämmandet av funktionens uppgifter. Att den aktuella funktionen ingår i systemet för internkontroll behöver inte uttryckas särskilt, jämför kraven på en aktuariefunktion i avsnitt 12.4.4.
Enligt utredningens mening behöver inte heller kravet på att det nu aktuella systemet ska vara effektivt uttryckligen framgå av lag- texten. Utredningen bedömer att kravet på effektivitet i systemet är självklart.
315
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
12.4.2Funktion för regelefterlevnad
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha en funk- tion för regelefterlevnad.
Funktionen för regelefterlevnad ska minst
1.rapportera till styrelsen i fråga om efterlevnaden av:
a)reglerna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag,
c)de riktlinjer och rekommendationer som har meddelats med anledning av det direktivet av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Finansinspektionen och, om företaget har inrättat en sekundäretablering inom EES, den behöriga myndigheten i det landet,
2.lämna råd till företagets styrelse om förebyggande av bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1,
3.bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1, och
4.identifiera och bedöma risker för bristande regelefterlev-
nad.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 46.1 i Solvens
Av artikel 46.2 framgår att funktionen för regelefterlevnad bland annat ska innefatta rådgivning till styrelsen i fråga om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas till följd av direktivet. Enligt artikeln ska funktionen ”också bedöma de möjliga konse- kvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker för bristande regelefterlevnad”. Den rådgivning som funktionen ska utföra enligt direktivet bör enligt utredningens mening uttryckas som ett krav på att funktionen dels ska rapportera till styrelsen i de aktuella frågorna, dels ska lämna råd till förebyggande av bristande efterlevnad. Av artikel 50.1 framgår avslutningsvis att kommissio-
316
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
nen ska anta genomförandeåtgärder i fråga om ett försäkringsföre- tags funktion för regelefterlevnad.
Det finns i dag inga uttryckliga krav i lag på att försäkringsfö- retag ska ha en regelefterlevnadsfunktion (se dock Finansinspek- tionens allmänna råd om styrning och kontroll av finansiella före- tag, FFFS 2005:1).
Bestämmelsen i direktivet om vad funktionen för regelefterlev- nad ska innefatta medför att funktionen ges ett relativt omfattande ansvarsområde. För att funktionen ska fungera på ett så ändamåls- enligt sätt som möjligt krävs dock enligt utredningens mening ett beaktande av alla s.k. regleringsnivåer. Enligt utredningens finns det därför såväl anledning som möjlighet att bestämma kraven på funktionens minsta ansvarsområde till att inte bara avse lagar och andra författningar som antas till följd av direktivet, utan även innefatta efterlevnaden av de kompletterande bestämmelser som uppställs i FRL och i föreskrifter som har meddelats med stöd i den lagen. Funktionens ansvarsområde bör enligt utredningens mening emellertid även inbegripa
I förhållande till de uppgifter som i dag ofta utförs av en s.k. compliancefunktion i ett försäkringsföretag kan genomförandet av direktivets bestämmelser och den komplettering av dessa som utredningen föreslår innebära ett väsentligt utökat ansvarsområde. De nya kraven medför bl.a. att regelefterlevnadsfunktionen, utöver de uppgifter som traditionellt har utförts av en compliancefunk- tion, t.ex. har att bedöma om företagets bedömningar av uppfyllan- det av kapitalkrav har skett på ett riktigt sätt. Den nu aktuella funktionens ansvarsområde kan även innebära behov av förändr- ingar i mer traditionella fördelningar av arbetsuppgifter och roller inom ett försäkringsföretag. Att företagen emellertid bör ha frihet att utforma sin organisation och välja beteckningar på sina funktio- ner framgår i avsnitt 12.2.1.
317
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Enligt direktivet ska funktionen ge råd till styrelsen, men vem som ska vara mottagare av funktionens bedömningar av konse- kvenser och risker framgår inte av direktivet. Utredningen bedö- mer dock att frågan kommer att regleras i kommissionens genom- förandebestämmelser.
12.4.3Krav på funktion för internrevision m.m.
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha en funk- tion för internrevision.
Funktionen för internrevision ska minst
1.utvärdera systemet för internkontroll,
2.utvärdera andra aspekter av företagsstyrningssystemet, och
3.rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärdering enligt 1 och 2 till företagets styrelse.
Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med iakttagande av opartiskhet och vara oberoende från den verk- samhet som funktionen utvärderar.
Styrelsen i företaget ska utse den som svarar för företagets funktion för internrevision.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 47.1 första stycket i Solvens
Utredningen uppfattar artikel 47 på det sättet att funktionen för internrevision ska vara oberoende från den operativa verksamheten. Detta är den enda funktion som enligt uttryckliga skrivningar i direktivet ska vara oberoende, och enligt utredningen måste detta krav på oberoende framgå av lagtexten. Funktionen rapporterar
318
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
direkt till styrelsen och det får anses ingå i styrelsens ansvar att dels fatta beslut om nödvändiga åtgärder, dels tillse att dessa åtgärder kommer till utförande, utan att detta uttryckligen behöver framgå av bestämmelsen om funktionen för internrevision.
Kravet på funktionens oberoende bör enligt utredningen även innebära att den som svarar för funktionen för internrevision, i lik- het med den ordning som gäller för utseende av företagets verk- ställande direktör, ska utses av företagets styrelse. Med uttrycket ”den som svarar för” avses här den person som företaget anser vara den mest centrala företrädaren för funktionen, se avsnitt 12.2.8.
Enligt utredningen bör kravet i artikel 47.2 på funktionen att verka ”objektivt”, vid genomförande i svensk rätt ersättas med ter- men ”opartiskt” (se 9 kap. 6 b § ABL). Någon skillnad i sak är inte avsedd. Enligt utredningen är det för svenskt vidkommande själv- klart att den utvärdering av systemen för internkontroll och före- tagsstyrning som funktionen har att utföra ska innefatta en bedömning av dess lämplighet och effektivitet. Detta närmare innehåll i den aktuella utvärderingen behöver således enligt utred- ningens mening inte uttryckligen framgå av lagtexten.
Det bör anmärkas att utredningens förslag till lagtext inte är avsett att hindra företag från att ha en funktion för internrevision som har vidare uppgifter än det minimikrav som föreslås gälla enligt lagtexten.
Enligt utredningens mening behöver avslutningsvis inte heller kravet på att den nu aktuella funktionen ska vara effektiv uttryckli- gen framgå av lagtexten. Utredningen bedömer att kravet på effek- tivitet i funktionen är självklart.
12.4.4Aktuariefunktionen
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha en aktua- riefunktion.
Aktuariefunktionen ska minst
1. samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,
319
Krav på företagsstyrning SOU 2011:68
2. bistå styrelsen och på eget initiativ rapportera till den i frå- gor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av
a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och
c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, samt
3. bidra till företagets riskhanteringssystem.
Den som ska utföra uppgifter i aktuariefunktionen ska ha till- räckliga insikter och erfarenheter av funktionens uppgifter.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kompetenskrav för den som ska utföra uppgifter i aktuariefunktionen.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 48.1 i Solvens
Den mycket detaljerade uppräkning av uppgifter som finns när det gäller aktuariefunktionen saknar motsvarighet när det gäller de övriga obligatoriska funktionerna, möjligen med undantag för risk- hanteringsfunktionen där direktivet också innehåller en relativt detaljerad beskrivning. Den detaljerade uppräkningen av uppgifter för aktuariefunktionen bör enligt utredningen ses i ljuset av att det i många
I Sverige har det under längre tid funnits krav på aktuarie, och aktuarierna har av tradition en särställning i de svenska försäk- ringsföretagen. Enligt den nuvarande regleringen i 5 kap. 14 § FRL ska de försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna utfö- ras under överinseende av en eller flera aktuarier.
Utredningen anser att den detaljerade uppräkningen i direktivet kan uttryckas betydligt mer kärnfullt, utan att det sakliga innehållet i bestämmelsen ändras. Med en mer kärnfull uppräkning skapas dessutom en mer balanserad lagreglering av de olika funktioner som ska finnas i ett försäkringsföretag. I enlighet med utredning- ens utgångspunkter vid genomförandet av bestämmelserna om kra- ven på företagsstyrning bör lagtexten vara ”neutral” i fråga om organisationsstrukturer och hierarkier, se avsnitt 12.2.1.
320
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
Utredningen har övervägt om det utökade ansvarsområdet bör medföra en justering av bestämmelsen i nuvarande 14 kap. 10 § FRL om en eller flera av Finansinspektionen förordnade aktuarier, men föreslår inte någon sådan justering. Skälet till att någon justering inte föreslås är att aktuariefunktionens utökade ansvar till stor del kan hänföras till mer företagsinterna frågor.
Enligt utredningens mening behöver kravet på att den nu aktu- ella funktionen ska vara effektiv inte uttryckligen framgå av lag- texten. Utredningen bedömer att kravet på effektivitet i funktionen är självklart.
I sammanhanget bör anmärkas att det ansvar som kommer till uttryck i bestämmelsen dels ger uttryck för ett minimiansvar, dels riktar sig till aktuariefunktionen som sådan, och inte till de enskilda aktuarierna i ett företag. En innebörd av det nu angivna är att ett företag är oförhindrat att använda aktuariers kompetens även på andra områden än inom aktuariefunktionen. Att ett företag inte heller bör vara skyldigt att använda beteckningen aktuariefunktio- nen behandlas i avsnitt 12.2.1.
Närmare bestämmelser om aktuariefunktionen finns i
I likhet med vad som är fallet enligt gällande rätt föreslår utred- ningen att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kompetenskrav för den som ska utföra uppgifter i aktuariefunktionen.
12.4.5Aktuariens roll och skadeståndsfrågan
Utredningens bedömning: Det bör inte införas någon särre- glering kring skadeståndsansvar för personer som utför uppgif- ter inom ramen för en aktuariefunktion.
Skäl för utredningens bedömning: I 16 kap. 1 § i den nu upphävda lagen (1982:713) om försäkringsrörelse fanns en bestämmelse om att en aktuarie var skadeståndsansvarig vid skada till följd av upp- såtligt agerande eller i anledning av oaktsamhet. Skadeståndsansva- ret togs bort när den nya försäkringsrörelselagen infördes. Av förarbetena (prop. 2009/10:246 s. 246) framgår att aktuariens roll förändras i och med Solvens
321
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
utredningsdirektivet 2010:14 s. 14 framgår att utredningen närmare ska utreda aktuariens roll och om den nya ställningen för aktuarien bör föranleda någon ändring av reglerna om skadeståndsansvar i nationell lagstiftning.
På sätt som anfördes vid det tidigare skadeståndsansvarets slo- pande (prop. 2009/10:246 s. 246 och 274 f) har aktuarien en viktig funktion inom ramen för försäkringsföretagens interna styrning och kontroll. Någon egentlig förändring i denna del inträder enligt utredningens mening inte genom direktivet. Som angivits ovan lämnas en mycket detaljerad uppräkning i direktivet av uppgifter för aktuariefunktionen, en uppräkning som saknar motsvarighet när det gäller de övriga obligatoriska funktionerna, möjligen med undantag för riskhanteringsfunktionen. Den betydande mängden av uppgifter och den stora betydelsen av dess korrekta utförande kan anses tala för ett återinförande av ett särskilt skadeståndsansvar för personer inom aktuariefunktionen.
Enligt utredningens mening talar övervägande skäl emellertid för att inte behandla personer inom aktuariefunktionen på annat sätt än de personer som inom exempelvis andra obligatoriska funk- tioner, har att utföra uppgifter som, om de utförs på ett bristande sätt, kan skada företaget i samma omfattning. Utredningen anser istället att det egentliga ansvaret för ett försäkringsföretags rörelse bör ligga på styrelsen och den verkställande direktören, även i frå- gor som kan hänföras till skadestånd. Det bör därför inte införas någon särreglering kring skadeståndsansvar för personer som utför uppgifter inom ramen för en aktuariefunktion.
12.4.6Uppdragsavtal
Utredningens förslag: Ett avtal om utförande av ett försäk- ringsföretags rörelse mellan företaget och annan (uppdragsavtal) får inte avse kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verk- samheter om det leder till att
1.kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras väsentligt,
2.den operativa risken i företaget ökar väsentligt,
3.Finansinspektionen möjlighet att utöva tillsyn försämras,
eller
4.försäkringstagarnas möjlighet till tillfredsställande service begränsas.
322
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
Om ett försäkringsföretag avser att ingå ett uppdragsavtal beträffande kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verk- samheter ska företaget i god tid innan avtalet ingås anmäla detta till Finansinspektionen.
Anmälan till Finansinspektionen ska också ske vid senare inträffade väsentliga förändringar inom de funktioner eller verk- samheter som avses i andra stycket.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 49.1 i Solvens
Det finns inte i dag någon reglering i lag om uppdragsavtal för försäkringsföretag. Exempel finns dock i lagar på det finansiella området i övrigt, t.ex. i lagen (2004:46) om investeringsfonder. Bestämmelserna i den lagen är emellertid mer långtgående än bestämmelserna i direktivet, och kan därför inte tjäna som förebild för den nu aktuella regleringen på försäkringsområdet.
Enligt den föreslagna lagbestämmelsen ska Finansinspektionen inte fatta något beslut i samband med ett företags anmälan av upp- dragsavtal. Regleringen bygger istället på att Finansinspektionen har en skyldighet att vidta åtgärder om Finansinspektionen inom ramen för sin tillsyn anser att den planerade utläggningen strider mot bestämmelserna om uppdragsavtal. Det bör särskilt framhållas att Finansinspektionen enligt utredningens mening är oförhindrad att ingripa även efter det att det aktuella avtalet har ingåtts. Något krav på att Finansinspektionen måste agera inom viss tid från
323
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
mottagandet av ett företags anmälan om sin avsikt att ingå ett upp- dragsavtal finns således inte.
I den praktiska hanteringen riskerar det ovanstående att leda till oklarheter eller oönskade effekter. Utredningen anser mot denna bakgrund att bestämmelsen i direktivet bör uppfattas som att Finansinspektionen ska underrättas i så god tid innan ett uppdrags- avtal ingås att Finansinspektionen har en i vart fall teoretisk möj- lighet att reagera om den operativa risken ökar i otillbörlig omfatt- ning, kvalitén försämras väsentligt, möjligheten till tillsyn försäm- ras eller om försäkringstagarnas möjlighet till en tillfredsställande service begränsas. Om någon av dessa punkter är uppfyllda bör Finansinspektionen enligt utredningens bedömning kunna meddela företaget detta exempelvis genom ett föreläggande med innebörd att företaget inte kan ingå uppdragsavtalet utan risk för ingripande.
Vid fall av ett nystartat försäkringsföretag som redan från bör- jan avser att uppdra åt annan att utföra kritiska eller viktiga opera- tiva funktioner eller verksamheter framstår det enligt utredningens mening som självklart att en bedömning av lämpligheten även i dessa avseende ingår som en del i prövningen av om tillstånd att driva försäkringsrörelse ska ges. Något behov av särskild reglering för att hantera dessa företags möjligheter till ingående av uppdrags- avtal finns därför inte enligt utredningens mening.
Närmare bestämmelser om utläggning av verksamhet finns i
Särskilt om proportionalitetsprincipen och uppdragsavtal
För vissa av artiklarna i Solvens
I ett företag med komplexa risker kan det enligt utredningens mening komma att krävas stora personella och materiella resurser för att exempelvis uppfylla kraven på funktionen för riskhantering, medan det i ett litet företag med ”enkla” risker kanske kan räcka
324
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
med en person och mindre komplicerade stödsystem för att upp- fylla kraven.
Utredningen anser att möjligheten för ett försäkringsföretag att använda sig av uppdragsavtal är ett tydligt exempel på en åtgärd som kan vidtas för att begränsa den personella omfattningen i den egna verksamheten.
Ett litet försäkringsföretag med en mindre komplex verksamhet bör som exempel kunna ingå uppdragsavtal avseende alla funktio- ner som företaget måste ha enligt lagen. Det är dock viktigt att betona att det yttersta ansvaret för all verksamhet som läggs ut på annan alltid ligger kvar hos det företag som lägger ut verksamheten. Detta ansvar bör enligt utredningen innebära att även ett litet för- säkringsföretag måste ha tillräckliga förutsättningar för att fortlö- pande kunna förvissa sig dels om att den som utför den utlagda verksamheten är lämplig för uppgiften, dels att verksamheten full- görs på ett tillfredsställande sätt.
12.4.7Villkor om tillsyn i uppdragsavtal
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag som uppdrar åt annan att svara för en funktion eller utföra verksamhet som ingår i försäkringsföretagets försäkringsrörelse ska genom avtal vidta de åtgärder som krävs för att garantera att tjänsteleveran- tören är skyldig att
1.samarbeta med försäkringsföretagets tillsynsmyndigheter när det gäller de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtalet,
2.ge försäkringsföretaget, dess revisorer och tillsynsmyndig- heter tillgång till uppgifter som rör de funktioner eller verksam- heter som omfattas av uppdragsavtalet, och
3.ge tillsynsmyndigheterna faktiskt tillträde till leverantö- rens lokaler.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelserna i artikel 38 i Solvens
325
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Av artikel 38.1 a) framgår att tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funk- tioner och verksamheter som omfattas av ett uppdragsavtal.
Av artikel 38.1 b) framgår att försäkringsföretaget, dess revisor och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgifter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsav- talet.
Enligt artikel 38.1 c) ska tillsynsmyndigheterna därutöver ha faktiskt tillträde till tjänsteleverantörens lokaler och kunna utöva denna rättighet.
Bestämmelserna i artikel 38.1 har ingen motsvarighet i äldre direktiv och ska enligt utredningen genomföras i lag, dock med relativt omfattande språkliga justeringar för att bättre följa den tra- ditionella utformningen av svensk lagtext. Någon skillnad i sak är således inte avsedd.
12.5Förmånsrätt och register
12.5.1Bakgrund
Om en försäkringsgivare – trots solvensregleringen – skulle för- sättas i konkurs avses försäkringstagarnas och andra ersättnings- berättigades anspråk främst tryggas genom deras särskilda för- månsrätt i de s.k. skuldtäckningstillgångarna. Eftersom den sär- skilda förmånsrättens omfattning beror på förekomsten av skuld- täckningstillgångar och dess samlade värde är det därför av avgö- rande betydelse att dessa tillgångar är av tillräcklig storlek och kva- litet om en konkurssituation inträffar.
Av utredningsdirektivet 2010:14 s. 14 framgår att utredaren ska granska hur skyddet för försäkringstagarna påverkas av upphöran- det av de nuvarande skuldtäckningsreglerna och dess ersättande av aktsamhetsprincipen.
326
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
12.5.2Nuvarande bestämmelser
Enligt en bestämmelse8 i den delen av Solvens
a)avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna ska försäkringsfordringar ha absolut förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget, och
b)avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäkringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra ford- ringar på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast för vissa i direktivet uppräknade fordringar.
Sverige har sedan tidigare valt att tillämpa metod a). De medlems- stater som har valt att tillämpa metod a) ska enligt direktivet kräva att försäkringsföretag upprättar och håller aktuellt ett särskilt register. Direktivet innehåller därutöver ett antal mer preciserade regler kring detta särskilda register.
Kraven i direktivet har i Sverige genomförts genom bestämmel- ser om särskild förmånsrätt för försäkringsfordringar. Bestämmel- serna finns i förmånsrättslagen (1970:979) och i FRL. Särskild för- månsrätt följer med fordran som grundas på försäkringsavtal eller fordran som avser återbetalning av premier för att ett försäkrings- avtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla. Fordran grundad på avtal om återförsäkring har förmånsrätt efter annan fordran än sådan som nämnts i föregående mening. Det kan här nämnas att särskild förmånsrätt för livförsäkringsfordringar fanns redan innan
Särskilda förmånsrätter belastar endast viss bestämd egendom och gäller vid utmätning och konkurs. Försäkringsföretag är enligt gällande rätt skyldiga att föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångar- nas värde, ett s.k. skuldtäckningsregister. Den särskilda förmåns- rätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i skuldtäcknings- registret. För den händelse värdet på de registerförda tillgångarna inte skulle räcka till för att täcka förmånsberättigade fordringar är fordringshavarna hänvisade till att bevaka återstoden av sin fordran som en s.k. oprioriterad fordran, dvs. i konkurrens med övriga bor-
8 Se artikel 275 i Solvens
327
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
genärer som endast har s.k. allmän förmånsrätt. Det är skuldtäck- ningsregistrets innehåll när försäkringsföretaget försätts i konkurs eller när utmätning sker som avgör vilka tillgångar som omfattas av den särskilda förmånsrätten.
12.5.3Överväganden och förslag
Utredningens förslag:
Förmånsrättsregister
Ett försäkringsföretag ska föra ett register (förmånsrättsregis- ter) som vid varje tidpunkt utvisar tillgångar vars samlade värde minst svarar mot värdet av de försäkringstekniska avsättning- arna för egen räkning.
Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning avses de försäkringstekniska avsättningarna inklusive mottagen åter- försäkring och med avdrag för avgiven återförsäkring.
Om avgiven återförsäkring inte bidrar till att minska försäk- ringsföretagets risktagande, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att avdrag inte får göras för sådan återförsäkring.
Om den som har tagit emot återförsäkringen är auktoriserad i ett annat land inom EES, får avdrag inte vägras av skäl som har sin grund i bristande sundhet i återförsäkringsföretagets eller försäkringsföretagets finanser.
Värdering
De tillgångar som ingår i ett förmånsrättsregister ska värderas till verkligt värde enligt bestämmelserna om sådan värdering i avsnitt 7.1.3. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.
Förbud mot åsättande av värde
Följande får inte åsättas något värde vid ett försäkringsföretags registerföring:
1. den del av en tillgång som har upplåtits med sådan rätt att dess värde inte kan omfattas av försäkringstagares och andra ersättningsberättigades förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrätts- lagen, och
328
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
2. den del av en fordran på någon annan än försäkringstagare som understiger det belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsföretaget.
Utöver vad som anges i första stycket får följande inte åsättas något värde vid ett försäkringsaktiebolags registerföring:
1.försäkringsaktiebolagets egna aktier, och
2.den del av värdet av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier i ett dotterföretag som kan hänföras till dess aktier i försäkringsaktiebolaget.
Om en tillgång har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas ska det antecknas i förmånsrättsregistret.
Förmånsrätt
Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som
1.grundas på försäkringsavtal, eller
2.avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.
Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i försäkringsföretagets förmånsrättsregister när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.
Fordran grundad på återförsäkring har förmånsrätt efter sådan fordran som anges i första stycket.
Bemyndigande
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om förande av förmånsrättsregister.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna i Solvens
329
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
Enligt utredningen ska förmånsrätten således även i framtiden vara kopplad till tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska avsättningarna, eftersom dessa är en beloppsmässig värdering av de underliggande åtagandena – dvs. de fordringar som försäkringsta- gare och andra ersättningsberättigade har gentemot försäkringsfö- retaget grundade på avtal (jfr. alternativ a) ovan).
Enligt nu gällande reglering för livförsäkring beräknas avsätt- ningarna emellertid på ett betryggande sätt, vilket medför något som kan betecknas som implicita buffertar i avsättningarna.9 Med anledning av att det finns buffertar i avsättningarna finns det också buffertar i de nuvarande skuldtäckningstillgångarna, eftersom dessa definieras som tillgångar som motsvarar avsättningarna. På grund av kopplingen mellan skuldtäckningstillgångarna och förmånsrät- ten omfattar den nuvarande förmånsrätten således mer tillgångar än vad som i mer strikt mening svarar mot de underliggande fordring- arna.
Genom Solvens
Genom direktivets bestämmelser om huvudsaklig placeringsfri- het10 kan emellertid de särskilda placeringsregler som nu gäller för de tillgångar som används för skuldtäckning enligt utredningens mening inte längre upprätthållas. De nu gällande placeringsreglerna kan sägas fungera som en form av kvalitetsgaranti för de tillgångar som utgör grunden i den särskilda förmånsrätten. Utredningen
9Motsvarande implicita buffertar förekommer inte avseende tjänstepensions- eller skade- försäkring.
10Se avsnitt 11.2.
330
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
anser dock att den huvudsakliga placeringsfriheten som utgångs- punkt inte medför någon försämring när det gäller den särskilda förmånsrätten för försäkringstagare och andra ersättningsberätti- gade. Bedömningen grundas på att de föreslagna reglerna möjliggör en bättre riskhantering genom matchning och användandet av olika riskhanteringstekniker. Innehav i riskfyllda tillgångar som inte matchar skuldsidan innebär vidare att kapitalkravet på företaget ökar, vilket ger ett bättre skydd för den nu aktuella kretsen av per- soner. Enligt utredningens mening finns det, trots vad som nu angivits, såväl möjligheter som skäl för att inte tillåta att vissa till- gångar åsätts något värde i registerföringen. Denna begränsning bör enligt utredningen omfatta dels den del av en tillgång som har upplåtits med sådan rätt att dess värde inte kan omfattas av försäk- ringstagares och andra ersättningsberättigades särskilda förmåns- rätt (jfr. artikel 276.4), dels den del av en fordran på någon annan än försäkringstagare som understiger det belopp som gäldenären har att fordra av försäkringsföretaget (en s.k. motfordran). För för- säkringsaktiebolagens del bör inte heller värdet av dels försäkrings- aktiebolagets egna aktier, dels den del av värdet av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier i ett dotterföretag som kan hänföras till dess aktier i försäkringsaktiebolaget, kunna åsättas något värde vid registerföring. Skälet till detta är att sådana till- gångar kan antas sakna värde vid en konkurs i det aktuella företa- get.
Utredningen har övervägt att i stället ange att vissa tillgångar överhuvudtaget inte får tas med i ett förmånsrättsregister, som alternativ till det föreslagna förbudet mot åsättande av värde avse- ende vissa närmare angivna tillgångar. Eftersom det är de samlade (registerförda) tillgångarnas slutliga värde som är det centrala för utfallet av den särskilda förmånsrätten har utredningen dock valt det senare alternativet. Med andra ord är det inte tillgången i sig som är det centrala, utan dess värde.
Rent lagtekniskt har utredningen, utöver de ändringar som erfordras med anledning av vad som angivits ovan, valt att föreslå några mindre justeringar i förhållande till dagens reglering. Syftet med dessa justeringar är att göra bestämmelsen tydligare.
331
Krav på företagsstyrning |
SOU 2011:68 |
12.6Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2)
Bestämmelser om företagsstyrning återfinns i kapitel 10, artiklarna
I fråga om de övergripande kraven på företagsstyrning som finns angivna i artikel 249 kan särskilt anmärkas att kompetens och erfarenhetskraven på en styrelse är utformade på ett sådant sätt att det dels är fråga om ett krav på styrelsens samlade förmåga (kol- lektivt krav), dels krav på individuell kompetens och erfarenhet avseende tilldelade uppgifter. I artikel 249 finns även bl.a. krav på förekomsten av ett effektivt system till förebyggande av s.k. intres- sekonflikter, med krav på identifiering av möjliga konfliktorsaker och användande av relevanta motåtgärder.
När det gäller kraven på ett försäkringsföretags riskhanterings- system, som behandlas i artikel 251 och 252, bör enligt utredning- ens mening särskilt noteras de krav på att personer som svarar för driften i ett försäkringsföretag eller har andra nyckelfunktioner beaktar den information som rapporteras i riskhanteringssystemet vid sina beslut, samt att s.k. stresstester och scenarioanalyser avse- ende alla relevanta risker, där det är lämpligt, ska ingå som en del i företagets riskhanteringssystem.
När det gäller system för internkontroll, som behandlas i artikel 257, framgår att systemet för internkontroll ska syfta till att säker- ställa att försäkringsföretaget agerar i överrensstämmelse med för företaget tillämpliga bestämmelser, att företagets verksamhet bedrivs på ett sätt som säkerställer effektivitet i företagens verksamhet, samt tryggar tillgänglighet och tillförlitlighet i finansiell och icke- finansiell information.
När det gäller de fyra funktioner som enligt Solvens
332
SOU 2011:68 |
Krav på företagsstyrning |
För det första klargörs att ett försäkringsföretag ska införliva funktionerna och tillhörande rapporteringsrutiner i den organisato- riska strukturen på ett sätt som säkerställer att varje funktion är fri från påverkan som kan äventyra funktionens förmåga att utföra sina uppgifter på ett objektivt, rättvist och oberoende sätt. För det andra tydliggörs att kravet på funktionernas oberoende är mer långtgående endast när det gäller funktionen för internrevision, där krav på helt (funktionellt) oberoende uppställs. För det tredje framgår att funktionerna ska arbeta under tillsyn av och rapportera till företagets styrelse och, när det är lämpligt, samarbeta med övriga funktioner vid utförandet av sina roller.
I artikel 259 tydliggörs vilka uppgifter som riskhanteringsfunk- tionen ska svara för. Det framgår i huvudsak att den aktuella funk- tionen ska biträda försäkringsföretagets styrelse och övriga funk- tioner i hanteringen av riskhanteringssystemet, övervaka och lämna rapporter om systemet till styrelsen, ha nära samverkan med aktua- riefunktionen samt upprätthålla en övergripande bild av företagets riskprofil.
I artikel 260 finns bl.a. krav på riktlinjer för regelefterlevnad. När det särskilt gäller funktionen för internrevision, som
behandlas i artikel 261 ställs det bl.a. krav på helt (funktionellt) oberoende. Innebörden av detta oberoende förtydligas genom en bestämmelse om att personer som ingår i funktionen för internre- vision inte får har något ansvar för en annan funktion.
Av artikel 263 framgår det att den bedömning av lämpligheten hos personer som leder ett försäkringsföretags verksamhet eller utför andra centrala funktioner i detta, ska inkludera en bedömning av personernas ärlighet och finansiella sundhet.
När det gäller ett försäkringsföretags uppdrag till annan att utföra företagets verksamhet genom uppdragsavtal innehåller arti- kel 264 ett antal krav. Enligt bestämmelsen ska det uppdragsläm- nande företaget upprätta en skriftlig policy som tar hänsyn till effekterna av uppdragsavtalet på dess verksamhet och som inne- håller rutiner för den rapportering och övervakning som ska tilläm- pas. Företaget ska också tillse att villkoren i uppdragsavtalet är för- enliga med de skyldigheter som företaget har under Solvens II- direktivet.
I artikel 265 finns krav på den ersättningspolicy som företagen ska ha enligt 249 samt vissa grundläggande principer om ersätt- ningens bestämmande och dess utbetalning.
333
13 Tillsyn
13.1Bakgrund
Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektio- nen följer att Finansinspektionen ansvarar för tillsynen, regelgiv- ningen och tillståndsprövningen som rör finansiella marknader och finansiella företag. Den aktuella förordningen är det huvudsakliga av regeringens medel för att definiera uppgifterna och målen med inspektionens verksamhet. Finansinspektionen ska enligt förord- ningen arbeta för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och verka för ett gott konsumentskydd inom det finansiella syste- met. Finansinspektionens verksamhet styrs emellertid också genom regleringsbrev, där regeringen ställer av Riksdagen anvisade medel till en myndighets förfogande, anger villkor för de anvisade medlen i syfte att styra myndighetens verksamhet och sätter upp mål för verksamheten.
Finansinspektions nuvarande tillsyn på försäkringsområdet utgår från den reglering som gäller för försäkringsföretag och understödsföreningar. De svenska försäkringsföretagens verksam- het regleras i försäkringsrörelselagen (2010:2043), i det följande ”FRL”, medan den verksamhet som bedrivs av understödsföre- ningar under en övergångsperiod omfattas av den numera upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar, i det följande ”UFL”. För utländska försäkringsgivare som verkar i Sverige finns bestäm- melser i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige, i det följande ”LUFT”. Finansinspektionens löpande tillsyn begränsas dock inte till efter- levnaden av bestämmelser i den reglering som angivits ovan. Till- synen avser således även tillämpningen av bestämmelser som ställts upp i vissa andra författningar för försäkringsrörelse för att skydda försäkringstagare och andra ersättningsberättigade.
335
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
Solvens
Med en reglering byggd kring kvalitativa krav avses tillsynen bli mer processinriktad jämfört med tidigare. Tillsynen förväntas där- för vara mer inriktad på kontroll av att företagen följer sina interna rutiner och beslutsprocesser samt kvaliteten på dessa, än på kon- troll av att företagen följer vissa kvantitativa krav. Det nu angivna kan sägas förutsätta en mer flexibel tillsyn. Med en reglering där fokus ligger på effektiv hantering av risker hamnar fokus i tillsynen på den samlade risken i varje enskilt företag, vilket medför att till- synen måste bygga på en mer kvalitativ och individualiserad bedöm- ning av företagen, jämfört med vad som nu är fallet.
En målsättning med det nya regelverket är att skapa större flexi- bilitet när det gäller hur de olika kraven ska uppfyllas, se kapitel 4. Detta ställer dock större krav såväl på företagen som på tillsyns- myndigheterna. Företagen måste kunna motivera och bevisa hur de kvalitativa kraven i regelverket efterlevs, och tillsynsmyndigheterna måste ha möjlighet att göra resurskrävande individuella bedöm- ningar. Den nya ordningen innebär bl.a. att kraven ökar på tydliga rutiner för den dialog som måste finnas mellan tillsynsmyndig- heterna och företagen, t.ex. när det gäller synen på ansvarsfördel- ning och hanteringen av situationer då det finns olika uppfattningar i en viss fråga.
Den ökade flexibiliteten måste emellertid förenas med möjlig- heter för tillsynsmyndigheterna att kunna agera mer proaktivt, dvs. vara mer inriktade på förutsebara framtida situationer, för att kunna ingripa i ett tidigare skede och bidra till undvikande av en oönskad händelseutveckling. Det kan anmärkas att Finansinspek- tionens tillsyn kommer att omfatta alla s.k. nivåer i Solvens
I Solvens
En annan viktig nyhet i direktivet är att tillsynen ska bli mer harmoniserad inom EU, och att det nu införs
336
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
transparens vad gäller tillsynsprocesserna. Därutöver införs regler om tillsynen över försäkringsgrupper, tillsynskollegier och det nya begreppet grupptillsynsmyndighet. Förändringarna avseende reg- lerna om tillsynen över försäkringsgrupper består i att tillsynen över dessa, i motsats till vad som gäller i dag om extra tillsyn av försäkringsföretagen i en försäkringsgrupp, istället utövas över själva gruppen som sådan. Av direktivet framgår att tillsynsmodel- len är ett nytänkande, med en grupptillsynsmyndighet som har en nyckelroll och fristående tillsynsmyndigheter som har viktiga roller som till del behålls vid grupptillsynen. En annan förändring är att bestämmelserna om försäkringsgrupper ska tillämpas av det ytter- sta försäkringsföretaget som har sitt huvudkontor inom gemen- skapen. Det är således ett försäkringsföretag i varje försäkringsgrupp inom EES som ska följa bestämmelserna för grupper. Med det följer även förändringen att det är en tillsynsmyndighet som är s.k. grupptillsynsmyndighet och som är ensamt ansvarig för tillsynen över hela gruppen. Genom direktivet införs också bestämmelser om tillsynskollegier, där samtliga tillsynsmyndigheter för de före- tag som ingår i försäkringsgruppen ska samråda. Bestämmelserna om försäkringsgrupper, tillsynskollegier och grupptillsynsmyndig- heten behandlas närmare i kapitel 16.
Även om direktivet innehåller en hel del nyheter kring tillsynen över enskilda försäkringsföretag kan det konstateras att flertalet av bestämmelserna i direktivet har en motsvarighet i de äldre direkti- ven. Bestämmelserna i de äldre direktiven är i huvudsak genom- förda i svensk rätt genom bestämmelser i FRL, se särskilt dess nuvarande
13.2Utgångspunkter
13.2.1Allmän utgångspunkt
Utredningens bedömning: De bestämmelser i Solvens
337
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens bedömning: Av Regeringsformen 8 kap. 2 § punkt 2 framgår att föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna under förut- sättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhål- landen (se avsnitt 5.2.2). Mot den nu angivna bakgrunden bör de bestämmelser i direktivet som riktar sig till Finansinspektionen tas in i FRL när bestämmelsen rör skyldighet för enskild, men som huvudregel och i enlighet med svensk lagstiftningstradition tas in i försäkringsrörelseförordningen (2011:257) eller i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen när bestämmelsen endast riktar sig till denna.
13.2.2Huvudsyftet med tillsynen
Utredningens bedömning: Det behövs inga lagändringar för att genomföra bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Enligt bestämmelsen i artikel 27 i Solvens
Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i de äldre direkti- ven, men är inte av sådan art att den enligt utredningens mening bör tas in i svensk lag. Det kan i sammanhanget anmärkas att när- mare bestämmelser om syftet med den tillsyn som Finansinspek- tionen har att svara för regleras genom förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen och att direktivets bestämmelse närmast får anses rikta sig till Riksdagen, som har den s.k. finans- makten.
338
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
13.2.3Finansiell stabilitet och procyklikalitet
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om att Finans- inspektionen ska ta hänsyn till potentiella procykliska och andra effekter av sina åtgärder i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Enligt bestämmelserna i artikel 28 i Solvens
Bestämmelserna, som inte har någon motsvarighet i de äldre direktiven, har för svenskt vidkommande sin motsvarighet i 2 och 5 §§ förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Något behov av kompletterande reglering föreligger således inte enligt utredningens mening. I sammanhanget kan anmärkas att utredningen anser att den del av artikel 28 i direktivet som anger att myndighetens beslut ska utgå från den information som finns till- gänglig vid tidpunkten för beslutet inte uttryckligen behöver framgå, eftersom det får anses självklart. Det ska även anmärkas att innehållet i artikel 28 inte bör uppfattas ge stöd för att en tillsyns- myndighet i de aktuella fallen och med stöd i den bestämmelsen kan välja att generellt åsidosätta övriga bestämmelser i direktivet. Innehållet i artikel 28 bör istället uppfattas som en skyldighet för medlemsstaterna att i föreskrift erinra dess tillsynsmyndighet om att den i utförande av allmänna uppgifter inom de ramar som bestäms genom direktivet även ska ta hänsyn till finansiell stabilitet och procykalitet. Direktivets särbestämmelser vid s.k. exceptionella omständigheter behandlas i avsnitt 13.9.3.
339
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
13.2.4Allmänna principer för tillsynen
Utredningens förslag: Finansinspektionen har tillsyn över för- säkringsföretag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt
1.försäkringsrörelselagen,
2.andra författningar som reglerar företagets näringsverksam- het,
3.företagets bolagsordning eller stadgar, och
4.de styrdokument och riktlinjer som företaget ska ha enligt denna lag.
Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att försäkringsföretagets ägare uppfyller lämplighetskraven i denna lag.
Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 29.1 i Solvens II- direktivet ska tillsynen utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Tillsynen ska innefatta en kontinuerlig kontroll av att för- säkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkringsföre- tagen iakttar gällande tillsynsregler. Bestämmelserna i den aktuella artikeln, som inte har någon direkt motsvarighet i de äldre direkti- ven, får i huvudsak anses motsvaras av bestämmelserna i nuvarande 14 kap. 2 § FRL, om att Finansinspektionen har tillsyn över försäk- ringsföretag (kontinuerlig kontroll).
Den nuvarande bestämmelserna i 14 kap. 2 § FRL bör komplet- teras med krav på att tillsynen ska utgå från en proaktiv och risk- baserad metod samt justeras till följd av direktivets krav på styr- dokument och riktlinjer, se t.ex. avsnitt 12.2.5. Innehållet i 14 kap. 2 § tredje stycket, om Finansinspektionens tillsyn över att ägare och ledning i ett försäkringsföretag uppfyller lämplighetskraven, bör justeras genom strykning av tillsynen över ledningens uppfyl- lande av de aktuella kraven. Strykningen är föranledd av att Finans- inspektionens tillsyn över uppfyllandet av lämplighetskraven för personer i ledningen istället tillgodoses genom kravet på att verk- samheten i ett försäkringsföretag drivs enligt FRL, där ett särskilt krav på lämplighet bl.a. för personer i ett företags ledning föreslås, se avsnitt 12.2.8. Bestämmelserna om tillsynens omfattning bör återspeglas i bestämmelserna om Finansinspektionens ingripande.
340
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
De nuvarande bestämmelserna i 16 kap. 1 § FRL bör därför justeras på motsvarande sätt.
Utredningen uppfattar kravet på användande av en proaktiv och riskbaserad metod dels som ett krav på att ingripande ska kunna ske i ett tidigt skede för att förhindra att problem uppkommer, dels som ett krav på en mer individualiserad bedömning av de enskilda företagen.
Det att utgångspunkten för tillsynen ska tas i en proaktiv och riskbaserad metod medför enligt utredningen att tillsynen kan för- utsättas vara mer inriktad på kontroll av att de enskilda företagen har upprättat och följer kvalitativt godtagbara interna rutiner och beslutsprocesser, än på kontroll av att företagen når upp till mer generella kvantitativa minimikrav. Enligt utredningen medför detta krav på en mer flexibel tillsyn, som bygger på en mer individualise- rad bedömning av företagen. En tillkommande faktor som måste beaktas är att det nya regelverket samtidigt kan sägas skapa större flexibilitet (frihet) när det gäller hur de olika kraven på företagen ska uppfyllas. Den nya tillsynen ställer därför större krav såväl på företagen som på Finansinspektionen. Företagen måste kunna motivera och bevisa hur de kvalitativa kraven i regelverket efterlevs, och Finansinspektionen måste ha möjlighet att göra resurskrävande individuella bedömningar.
Enligt artikel 29.1 i direktivet ska tillsynen innefatta kontroll av att försäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler. Vilka till- synsregler som avses framgår emellertid inte. Utredningens förslag utgår därför från den terminologi som används i den nuvarande bestämmelsen i 14 kap. 2 § FRL.
Enligt artikel 29.2 ska tillsynen innefatta en lämplig blandning av s.k. skrivbordsundersökningar och inspektioner på plats. Att en lämplig tillsyn bör bedrivas på detta sätt framstår som självklart. Bestämmelser som möjliggör s.k. platsundersökning finns i nuva- rande 14 kap. 6 § FRL. Kravet på lämplig blandning av åtgärder bör dock enligt utredningen, om det anses nödvändigt, tas in i före- skrifter på lägre nivå.
341
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
13.2.5Proportionalitet
Utredningens bedömning: Någon särskild bestämmelse om proportionalitetsprincipens beaktande vid tillsynen över försäk- ringsföretag är inte nödvändig.
Skäl för utredningens bedömning: Som framgått av avsnitt 5.3 föreslår utredningen att det i FRL ska införas en portalbestämmelse om proportionalitetsprincipen. Den föreslagna bestämmelsen inne- fattar bl.a. krav på att Finansinspektionens tillsyn enligt FRL ska vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Någon ytterligare bestäm- melse om proportionalitetsprincipens beaktande vid tillsynen över försäkringsföretag är därför, enligt utredningens mening, inte nöd- vändig för att artikel 29.3 i Solvens
13.2.6Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om hemlandstill- syn i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Enligt bestämmelserna i artikel
30.1i Solvens
30.2ska denna finansiella tillsyn omfatta kontroll avseende försäk- ringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upp- rättandet av försäkringstekniska avsättningar samt dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som hemlandet fastställt eller den praxis som tillämpas i hemlandet med iaktta- gande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå.
Artikel 30.1 har stora likheter med den reglering som finns i äldre direktiv, som redan har införts i svensk lag. När det gäller de svenska försäkringsföretagen finns principen om hemlandstillsyn numera i 14 kap. 2 § FRL. När det gäller
342
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
principen om hemlandstillsyn i 3 kap. 1 § LUFT. De närmare bestämmelserna i direktivet kring vad den finansiella tillsynen ska omfatta får enligt utredningen anses följa av redan nu gällande bestämmelser i 14 kap. 2 § FRL och 3 kap. 2 § LUFT om att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att verksamheten drivs enligt bestämmelserna i försäkringsrörelselagen m.m. Någon till- kommande lagstiftningsåtgärd är således inte nödvändig med anled- ning av innehållet i artikel 30.1 och första stycket i artikel 30.2.
Bestämmelserna i artikel 30.2 andra stycket om tillsyn över s.k. assistansförsäkring har sin motsvarighet i de äldre direktiven, men har inte införts i svensk lag eftersom svensk lagstiftning inte före- skriver kontroll av de resurser i tekniskt avseende som försäk- ringsföretag (som har auktorisation för försäkringsklass 18) för- fogar över för att kunna utföra den assistans det har åtagit sig att lämna. Utredningen föreslår inte någon förändring av svensk rätt i detta avseende. Något behov av kompletterande reglering förelig- ger således inte enligt utredningens mening.
Enligt artikel 30.3 första stycket ska tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen, medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten informera tillsynsmyndigheterna i detta företags hemmedlemsstat om det finns anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- företag kan påverka dess finansiella sundhet. Bestämmelsen har sin motsvarighet i de äldre direktiven, och är enligt utredningens mening redan genomförd i svensk rätt genom de nuvarande bestäm- melserna i 14 kap. 3 § FRL och 5 § förordning (2009:93) med instruk- tion för Finansinspektionen. Något behov av kompletterande regle- ring föreligger inte enligt utredningens mening.
Enligt andra stycket i artikel 30.3 ska tillsynsmyndigheterna i hemlandet avgöra om företaget följer de stabilitetsprinciper som har fastställs genom direktivet. Bestämmelsen, som närmast får anses vara av upplysningskaraktär med anledning av den ansvars- fördelning som följer av bestämmelsen i artikel 30.1, saknar direkt motsvarighet i äldre direktiv. Att det är tillsynsmyndigheten i hem- medlemsstaten som har att avgöra om ett företag följer de stabili- tetsprinciper som har fastställts genom direktivet följer redan av principen om hemlandstillsyn i 3 kap. 1 § LUFT. Någon lagstift- ningsåtgärd är därför inte nödvändig för bestämmelsens genom- förande i svensk rätt.
343
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
13.2.7Öppenhet och ansvar
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
Utredningens förslag: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens bedömning och förslag:
Krav på hur Finansinspektionen ska utföra sina uppgifter
Enligt artikel 31.1 i Solvens
Enligt utredningens mening följer krav på överblickbarhet och ansvarsfördelning i betydelsen tydlighet och förutsägbarhet redan genom den mer övergripande regleringen av tillsynens utövande i nuvarande 14 kap. FRL och av kravet på Finansinspektionen att se till att de regelverk och rutiner som myndigheten disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag att för- stå och följa i 2 § tredje stycket förordning (2009:93) med instruk- tion för Finansinspektionen. När det sedan gäller kravet i artikel 31.1 på vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiell information uppfylls detta enligt utredningen genom bestämmelserna om tyst- nadsplikt i det allmännas verksamhet och om myndigheters övriga hantering av allmänna handlingar i offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400). Enligt utredningens mening är någon ytterligare lagstiftningsåtgärd således inte nödvändig för att bestämmelserna i artikel 31.1 ska anses vara genomförda i svensk rätt.
344
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
Särskilda krav på öppenhet (transparens)
Enligt artikel 31.2 ska medlemsstaterna se till att följande informa- tion offentliggörs:
a)Texter till lagar och andra författningar samt allmänna vägled- ningar på försäkringsrättens område.
b)De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.
c)Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av till- lämpningen av stabilitetsregelverket.
d)Hur de valmöjligheter som ges genom direktivet utnyttjas.
e)Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verk- samhetsformer.
Enligt utredningens mening är översättningen av engelskans ”pru- dential framework” med termen stabilitetsregelverket missvisande, se punkt c) ovan. De som åsyftas får istället uppfattas vara det som i allmänhet avses med termen ”tillsynsregelverket”.
Av artikel 31.2 följer vidare att de uppgifter som offentliggörs ska vara tillräckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i olika medlems- stater och att offentliggörandet ska ha ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. Denna information ska finnas tillgänglig i varje medlemsstat på en och samma webbplats.
Av artikel 31.4 framgår att
Bestämmelserna i artikel 31.2 har ingen direkt motsvarighet i de äldre direktiven, och är av sådan art att de bör genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå. Punkternas inbördes ordning bör dock övervägas av tillgänglighetsskäl. Det bör emellertid upp- märksammas att kommissionen enligt artikel 31.4 har lämnats en relativt långtgående rätt att anta genomförandeåtgärder.
Enligt artikel 31.3 i direktivet ska medlemsstaterna föreskriva transparenta rutiner för tillsättande och avskedande av ledamöter i tillsynsmyndigheternas styrelser och verkställande organ. Finans- inspektionens styrelse och generaldirektör utses av regeringen. Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i äldre direktiv, men nuvarande regler bedöms vara tillräckliga för att artikel 31.3 ska
345
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
anses vara genomförd i svensk rätt. Utredningen föreslår mot denna bakgrund inga ändringar i gällande regelverk med anledning av innehållet i artikel 31.3.
13.2.8Förbud mot att vägra att godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om förbud mot att vägra godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Enligt bestämmelserna i artikel 32.1 i Solvens
Enligt bestämmelsen i artikel 32.2 får återförsäkringsföretagets hemland inte motsätta sig ett s.k. retrocessionsavtal som företaget ingått med ett återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat i ett annat land inom EES av skäl som direkt samman- hänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföre- tagets finanser. Även denna bestämmelse har sin motsvarighet i de äldre direktiven, och är införd i svensk rätt genom bestämmelserna i nuvarande 6 kap. 1 § FRL.
13.2.9Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat
Utredningens bedömning: Solvens
346
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
Skäl för utredningens bedömning: Bestämmelserna i artikel 33 i Solvens
13.3Allmänna regler
13.3.1Allmänna tillsynsbefogenheter
Utredningens förslag: Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska bedöma hur möjliga händelser eller för- ändringar av de ekonomiska förhållandena skulle kunna påverka företagets finansiella ställning negativt.
Skyldigheten att göra bedömningar enligt första stycket gäller även för styrelsen eller den verkställande direktören eller mot- svarande organ i ett företag som har åtagit sig att utföra verk- samhet åt ett försäkringsföretag.
Utredningens bedömning: I övrigt tillgodoses Solvens II- direktivets bestämmelser om tillsynsmyndigheternas befogenhet att vidta förebyggande eller korrigerande åtgärder, lämpliga åtgärder av administrativ eller finansiell natur, kräva in uppgif- ter, genomföra platsundersökningar eller genomdriva dessa åtgärder på rättslig väg avseende försäkringsföretag och verk- samheter i dessa som omfattas av uppdragsavtal redan av bestäm- melser i försäkringsrörelselagen.
Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens bedömning och förslag: Enligt bestämmel- serna i artikel 34.1 i Solvens
347
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
vidta alla åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administ- rativ eller finansiell natur – som rör försäkringsföretag och med- lemmar av deras
Bestämmelserna om vilka befogenheter som Finansinspektionen ska ha inom ramen för tillsynen har stora likheter med bestämmel- serna i de äldre direktiven, och är med ett fåtal undantag redan införda i svensk rätt genom bestämmelserna i nuvarande 14 och 16 kap. FRL, jfr prop. 1994/95:184 s. 222 ff. Det övriga innehållet i artikel 34 i direktivet har medfört följande överväganden.
Bestämmelserna i artikel 34.4 innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att utarbeta kvantitativa redskap för att analysera försäkringsföretags förmåga att hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de eko- nomiska förhållanden som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt samt att tillsynsmyndigheterna även ska ha befogenhet att kräva att företagen genomför sådana bedöm- ningar. Kravet på Finansinspektionens möjlighet till utarbetande av kvantitativa redskap bör regleras i föreskrifter på lägre nivå. Kravet på befogenhet att kräva att företagen genomför sådana bedöm- ningar är emellertid av sådan art att det bör genomföras i lag. I utformningen av den föreslagna bestämmelsen har även kravet i artikel 34.7, på att de nu aktuella befogenheterna även ska gälla verksamhet i företagen som omfattas av uppdragsavtal, beaktats.
Artikel 34.6 innehåller krav på att tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom rimlig tid och på ett proportionerligt sätt. Som framgått av avsnitt 5.3 föreslår utredningen att det i FRL ska införas en portalbestämmelse om proportionalitetsprincipen. Den föreslagna bestämmelsen innefattar bl.a. krav på att Finans- inspektionens tillsyn enligt FRL ska vara förenlig med proportio- nalitetsprincipen. Någon ytterligare bestämmelse om proportiona- litetsprincipens beaktande vid utövning av befogenheter är, enligt utredningens mening, inte nödvändig för att kravet på proportio-
348
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
nalitet enligt artikel 34.6 ska anses vara genomfört i svensk rätt. Även när det gäller kravet på utövande av befogenheter inom rimlig tid saknas enligt utredningen behov av tillkommande lagstiftnings- åtgärder. Kravet på att Finansinspektionen ska utöva sina befogen- heter inom rimlig tid tillgodoses enligt utredningens mening redan av den allmänna regleringen om ingripande i nuvarande 16 kap. 1– 3 §§ FRL.
Av artikel 34.8 följer avslutningsvis att de åtgärder som anges i punkterna
13.3.2Granskningsprocessen
Utredningens förslag: Bestämmelserna i Solvens
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 36.1 första stycket i Solvens
Av artikel 36.1 andra stycket och artikel 36.2 framgår att gransk- ningen och utvärderingen ska omfatta bedömningar av de kvalita- tiva kraven, risker, och företagens förutsättningar att kunna bedöma dessa risker och att tillsynsmyndigheterna särskilt ska granska och utvärdera efterlevnaden av bestämmelserna om
a)företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbedöm- ning,
b)försäkringstekniska avsättningar,
349
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
c)kapitalkrav,
d)placeringsregler,
e)kapitalbasens kvalitet och kvantitet, och
f)fullständiga och partiella interna modeller.
Enligt artikel 36.3 ska tillsynsmyndigheterna ha inrättat lämpliga kontrollredskap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställningen för försäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar.
Av artikel 36.4 framgår att tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder och arbetsrutiner för att påvisa möjliga händelser eller framtida för- ändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som berörs samt bedöma företagens förmåga att stå emot sådana möj- liga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska för- hållandena.
Enligt artikel 36.5 ska tillsynsmyndigheterna ha nödvändiga befogenheter för att kräva att försäkringsföretag åtgärdar svagheter eller brister som påvisats i den samlade tillsynsbedömningen. Bestämmelser med denna innebörd finns i nuvarande 14 och 16 kap. FRL. Något behov av tillkommande befogenheter bedöms inte föreligga för att artikel 36.5 ska anses vara genomförd i svensk rätt.
Enligt artikel 36.6 ska avslutningsvis de granskningar, utvärde- ringar och bedömningar som avses i artikel 36.1, 36.2 och 36.4 genomföras regelbundet. Tillsynsmyndigheterna ska vidare fast- ställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedömningar med beaktande av arten, omfatt- ningen och komplexiteten av det berörda försäkringsföretagets verksamhet.
Bestämmelserna i nu nämnda artiklar har ingen direkt motsva- righet i de äldre direktiven, men är, med undantag av vad som följer av artikel 36.5, av sådan art att de enligt utredningen bör tas in i föreskrifter på lägre nivå.
350
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
13.3.3Kapitaltillägg
Utredningens förslag: Finansinspektionen får besluta om kapitaltillägg för ett försäkringsföretag om
1.företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet beräknat i enlighet standardformeln, och
a)ett beslut om användning av en intern modell är olämpligt eller har visat sig vara ineffektivt, eller
b)en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas.
2.företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med en fullständig eller partiell intern modell på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktats i tillräck- lig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpas- sat modellen till sin riskprofil, eller
3.försäkringsföretagets företagsstyrningssystem
a)avviker väsentligt från kraven i försäkringsrörelselagen,
b)avvikelserna i a) medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, och
c)det är osannolikt att bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom andra åtgärder.
Ett kapitaltillägg som avses i första stycket 1 och 2 ska beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller solvenskapitalkravet.
Ett kapitaltillägg som avses i första stycket 3 ska beräknas så att det är proportionerligt mot de risker som föreligger på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.
Efter ett beslut om kapitaltillägg ska försäkringsföretagets solvenskapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln eller, om företaget har fått tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell, i enlighet med denna. Ett kapi- taltillägg som beslutats med stöd av första stycket 3 ska inte ingå i solvenskapitalkravet vid beräkning av riskmarginalen i ett företag som värderar bästa skattningen och riskmarginalen separat.
351
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
När kapitaltillägg beslutats enligt första stycket 2 eller 3 ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.
Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska upphävas när företaget har avhjälpt de brister som låg till grund för beslutet.
Ett beslut om kapitaltillägg får förenas med ett beslut om ökning av de försäkringstekniska avsättningarna.
Skäl för utredningens förslag: Enligt skäl 26 är solvenskapitalkra- vet utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav inom försäkringssektorn. Tillsynsmyndigheterna bör därför endast under särskilda omständigheter och i de fall som nämns i direktivet ha befogenhet att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet. Standardformeln för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofilen hos de flesta försäkringsföretagen, men det kan finnas vissa fall där standardformeln inte ger adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett företag.
Enligt bestämmelserna i artikel 37 i Solvens
Enligt skäl 27 är ett kapitaltillägg en undantagsåtgärd i den bemärkelsen att den endast bör användas som en sista utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller olämpliga. Termen undan- tagsfall bör dessutom ses utifrån varje företags specifika situation, snarare än till antalet kapitaltillägg som åläggs på en viss marknad.
Enligt skäl 28 bör kapitaltilläggen behållas så länge som de omständigheter som föranledde deras införande inte har rättats till. I händelse av betydande brister i en partiell eller fullständig intern
352
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
modell eller i företagsstyrningen bör tillsynsmyndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till fastställande av kapitaltillägget.
Av artikel 37.6 framgår avslutningsvis att
Enligt utredningen ger innehållet i artikel 37 tillsammans med innehållet i skälavsnitt
Den närmare innebörden av bestämmelserna om kapitaltillägg är att Finansinspektionen i vissa särskilt angivna situationer får möj- lighet att använda en ny sorts tillsynsåtgärd, jfr. skäl 27. Som en följd av detta bör uppgifterna om hur Finansinspektionen ska ingripa i nuvarande 16 kap. 2 § FRL justeras genom tillägg av upp- gift om kapitaltillägg.
Det bör avslutningsvis anmärkas att direktivets bestämmelser om kapitaltillägg, även om de i direktivet omnämns som tillsyns- åtgärder, inte nödvändigtvis i alla delar kan likställas med en till- synsmyndighets egentliga ingripandeåtgärder. Utredningen har där- för övervägt om de bestämmelser som genomför artikel 37 i direktivet i vart fall till del borde placeras i annat sammanhang än i det föreslagna kapitlet om ingripande. Utredningen har dock stan- nat vid att föreslå en samlad reglering av kapitaltillägg i det kapitlet.
353
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
13.3.4Tillsyn över funktioner och verksamhet som omfattas av uppdragsavtal
Utredningens förslag: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens förslag: Artikel 38.2 första stycket i Solvens
Artikel 38.1 c), som i övrigt behandlas i avsnitt 12.4.7, innehåller en bestämmelse om tillsynsmyndigheters faktiska förmåga att kunna utöva sina tillträdesrättigheter hos en tjänsteleverantör.
Bestämmelserna i artikel 38.2 har ingen motsvarighet i de äldre direktiven och bör enligt utredningen tas in i föreskrifter på lägre nivå. Bestämmelsen i artikel 38.1 c), i den del den avser en tillsyns- myndighets möjlighet att kunna utöva de angivna tillträdesrättig- heterna, bör även den, om ett regleringsbehov anses föreligga, tas in i föreskrifter på lägre nivå.
354
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
13.3.5Överlåtelse av försäkringsbestånd
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbestånd i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Enligt bestämmelserna i artikel 39 i Solvens
Artikel 39 innehåller vidare mer detaljerade bestämmelser om tillsynsmyndigheters hantering av en överlåtelse av försäkrings- bestånd. Bestämmelserna har stora likheter med bestämmelserna i de äldre direktiven, och är enligt utredningens mening genomförda genom de nuvarande bestämmelserna i 10 kap. FRL. Någon ytter- ligare lagstiftningsåtgärd är således inte nödvändig för bestämmel- sens genomförande i svensk rätt.
13.4Informationsutbyte m.m.
13.4.1Konfidentiell information och informationsutbyte
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om konfidentiell information och informationsutbyte i Solvens
Skäl för utredningens bedömning:
Bestämmelser om att konfidentiell information endast får användas i tjänsten eller för vissa särskilt angivna ändamål
Enligt bestämmelsen i artikel 67 i Solvens
355
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
Bestämmelsen i artikel 67 har stora likheter med artikel 16.4 i Konsoliderade livdirektivet, 16.4 i Tredje skadedirektivet och arti- kel 27 i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar är genomförda i svensk rätt genom bestämmelser i sekretesslagstiftningen, numera
Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter
Enligt bestämmelsen i artikel 68.1 får de nationella bestämmelserna om konfidentiell information inte utgöra hinder för vissa former av informationsutbyte. Vad som avses är bl.a. informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna, informa- tionsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna på försäkringsområdet och tillsynsmyndigheterna för andra aktörer på det finansiella området samt aktörer med uppgifter på
Bestämmelsen i artikel 68.1 har stora likheter med artikel 16.5 i Konsoliderade livdirektivet, 16.4 och 16.5 i Tredje skadedirektivet och artikel 28.1 i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har ansetts vara förenliga med bestämmelserna i sekretesslagstiftningen, numera offentlighets- och sekretesslagen (se prop. 1994/95:184 s. 230). Utredningen anser inte att det finns något behov av lag- ändringar till följd av att innehållet i artikel 68.1 inte är exakt lika- lydande med innehållet i de äldre redan genomförda artiklarna.
Informationsutbyte med vissa andra myndigheter m.m.
Enligt bestämmelsen i artikel 68.2 första stycket ska de nationella bestämmelserna om konfidentiell information inte utgöra hinder för vissa andra former av informationsutbyte. Vad som här avses är
356
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter med tillsynsansvar på områdena för t.ex. likvidation och konkurs, myndigheter med tillsynsansvar på revisionsområdet samt obero- ende aktuarier som utövar lagstadgad tillsyn eller organ som över- vakar dessa aktuarier. Enligt bestämmelsen i artikel 68.2 andra stycket ska medlemsstaterna ställa upp ett antal särskilda villkor kring informationsutbytet, bl.a. när det gäller tystnadsplikt.
Bestämmelserna i artikel 68.2 första och andra styckena har stora likheter med artikel 16.6 i Konsoliderade livdirektivet, 16.5 a) i Tredje skadedirektivet och artikel 28.2 i Återförsäkringsdirektivet. Även när det gäller bestämmelserna i artikel 68.2 första och andra styckena gör utredningen den bedömningen att några lagändringar inte är nödvändiga, eftersom bestämmelserna i allt väsentligt över- ensstämmer med den äldre
Enligt bestämmelsen i artikel 68.2 tredje stycket ska Sverige meddela kommissionen och andra medlemsstater vilka myndig- heter, personer och organ som har tillåtelse att ta emot sådan information som avses i första stycket. Bestämmelsen är enligt utredningen inte av sådan art att den bör tas in i svensk lag.
Bestämmelsen i artikel 68.3 har ingen direkt motsvarighet i den äldre regleringen. Enligt bestämmelsen ska bestämmelserna om konfidentiell information inte hindra medlemsstaterna från att till- låta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och organ som är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning. Medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet måste enligt direktivet ställa upp ett antal särskilda vill- kor kring informationsutbytet, bl.a. när det gäller tystnadsplikt. Utredningen gör bedömningen att de nuvarande sekretessreglerna i och för sig medger informationsutbyte som har klara likheter med vad som anges i artikel 68.3, men menar samtidigt att den nuva- rande svenska regleringen och fördelningen av uppgifter mellan myndigheter inte medför att Sverige kan anses tillämpa den möjlig- het som anges i första stycket i artikel 68.3. Utredningen föreslår inte heller någon ändring av den nuvarande ordningen.
Det bör avslutningsvis särskilt noteras att Sverige enligt artikel 68.4 ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att ta emot information avsedd att användas för att upptäcka och utreda
357
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning. Bestämmelsen är enligt utredningen inte av sådan art att den bör tas in i svensk lag.
13.5Enhetlighet i tillsynen
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om att Finans- inspektionen i sin verksamhet ska beakta
Skäl för utredningens bedömning: Enligt bestämmelserna i artikel 71.1 i Solvens
Bestämmelsen i artikel 71.3 är en bestämmelse som är riktad till EIOPA och inte till medlemsländerna, och behöver därför enligt utredningen inte genomföras i svensk rätt.
När det gäller bestämmelserna i artikel 71.1 och 71.2 gör utred- ningen följande bedömning. Vissa av bestämmelserna i de nyss nämnda artiklarna är till del vagt formulerade, och är därför mindre lämpliga att ta in i svensk lagtext, jfr. ”beakta
358
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
enhetlighet i tillsynen anser utredningen att ett sådant krav får anses följa redan av det krav på förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter att i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet som finns i 1 kap. 9 § regeringsformen. Kraven på förvaltnings- myndigheter och andra i regeringsformen begränsas inte heller av nationsgränser. Vid sidan av det nu angivna torde tillkomsten av EIOPA och bl.a. de bindande tekniska standarder för tillsyn som myndigheten ska ta fram förenkla enhetlighet i tillsynen avsevärt, se avsnitt 5.1.7. Något behov av lagändring med anledning av de nu aktuella bestämmelserna föreligger således inte enligt utredningen.
13.6Skyldighet för revisorer
Utredningens förslag: I tillägg till de nu gällande reglerna i 14 kap. 12 § FRL bör, i en särskild punkt, anges att en revisor eller en särskild granskare ska vara skyldig att genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett försäkringsföretag får kännedom om förhållanden som kan innebära att företaget brister i uppfyllandet av solvens- eller minimikapitalkravet.
Utredningens bedömning: I övrigt tillgodoser befintlig lag- stiftning Solvens
Skäl för utredningens bedömning och förslag: Enligt bestämmel- serna i artikel 72 i Solvens
Bestämmelserna i artikel 72.1
359
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
När det däremot gäller artikel 72.1 d) och e), som handlar om rapporteringsskyldighet för revisorer vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet, saknas motsvarighet i den äldre regleringen. Den nya rapporteringsskyldigheten är cen- tral för skyddet av försäkringstagare och andra ersättningsberätti- gade, och bestämmelsen bör tas in i den svenska lagen genom en ändring av den nuvarande rapporteringsskyldigheten enligt 14 kap. 12 § FRL. Bestämmelsen tar enligt ordalydelsen sikte på revisorer som utför lagstadgad revision, vilket således inte ska sammanblan- das med anställda eller uppdragstagare i en funktion för s.k. intern- revision, se avsnitt 12.4.3.
13.7Tillsynen över de försäkringstekniska avsättningarna
13.7.1Lämplig nivå på de försäkringstekniska avsättningarna
Utredningens förslag: Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska visa att
1.nivån på de försäkringstekniska avsättningarna är lämplig,
2.de metoder som används vid beräkningen av de försäkrings- tekniska avsättningarna är tillämpliga och relevanta, och
3.de underliggande statistiska data som används vid beräk- ningen av de försäkringstekniska avsättningarna är adekvata.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelserna i artikel 84 i Solvens
Bestämmelsen i artikel 84 har ingen direkt motsvarighet i de äldre direktiven och är av sådan art att den enligt utredningens mening bör införas i lag. Det kan anmärkas att det skulle kunna hävdas att Finansinspektionen skulle kunna kräva det nu aktuella underlaget redan med stöd i sina s.k. allmänna tillsynsbefogenheter, se avsnitt 13.3.1. Utredningen har mot denna bakgrund övervägt om det är nödvändigt att föreslå en särskild bestämmelse med
360
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
anledning av artikel 84. I syfte att tillgodose direktivets korrekta genomförande har utredningen dock stannat vid att lämna nu aktu- ellt förslag.
Det bör särskilt noteras att kravet på lämplig nivå på avsättning- arna m.m. indirekt följer också av andra bestämmelser i det förslag till FRL som utredningen lämnar, och att den nu aktuella bestäm- melsen endast handlar om företagets skyldighet att efter ett särskilt beslut från Finansinspektionen också kunna visa att reglerna följs.
13.7.2Krav på ökning av de försäkringstekniska avsättningarna
Utredningens förslag: Om ett försäkringsföretags värdering av de försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i försäkringsrörelselagen får Finansinspektionen kräva att företa- get ska öka de försäkringstekniska avsättningarna så att de mot- svarar kraven.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelsen i artikel 85 i Sol- vens
Bestämmelsen i artikel 85 är enligt utredningens mening när- mast att likna vid ett verktyg för tillsynsmyndigheterna att säker- ställa efterlevnaden av artiklarna
Bestämmelsen i artikel 85 har ingen direkt motsvarighet i de äldre direktiven och är av sådan art att det bör införas en bestäm- melse i svensk lag med motsvarande innebörd.
Enligt de bestämmelser som utredningen föreslår i avsnitt 13.2.4 ska Finansinspektionen ingripa bl.a. om ett försäkringsföretag har
361
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
åsidosatt sina skyldigheter enligt försäkringsrörelselagen. Ingri- pande kan t.ex. ske genom föreläggande. I ett sådant föreläggande att vidta åtgärder kan det enligt utredningen, även utan särskilt stöd enligt den nu aktuella föreslagna bestämmelsen, föreskrivas att ett försäkringsföretag på visst sätt ska öka sina försäkringstekniska avsättningar, eftersom ett företag är skyldigt att göra en korrekt beräkning av dessa. Någon särreglering krävs således inte av detta skäl. En bestämmelse som bygger på artikel 85 bör emellertid ändå av tydlighetsskäl tas in i lagen, eftersom bestämmelserna om kapi- taltillägg i någon omfattning samverkar med bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar, se avsnitt 13.3.3.
13.8Tillsynen över en intern modell
13.8.1Plan vid bristande efterlevnad
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag som inte längre uppfyller kraven för att få använda en intern modell ska utan dröjsmål ge in en plan för hur bristerna ska åtgärdas inom skälig tid till Finansinspektionen. En sådan plan behöver dock inte ges in till Finansinspektionen om företaget kan visa att effekten av bristerna är oväsentlig.
Om ett företag inte genomför den plan som avses i första stycket får Finansinspektionen kräva att solvenskapitalkravet beräknas med användning av standardformeln.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 118.1 i Solvens
Bestämmelserna saknar motsvarighet i de äldre direktiven, och bör med någon språklig justering införas i svensk lag. Någon skill- nad i sak är inte avsedd. Kravet på försäkringsföretagen att under de angivna förutsättningarna ge in en plan till Finansinspektionen bör dock placeras i 16 kap. i den föreslagna lagen, eftersom den
362
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
delen av bestämmelserna riktar sig direkt till företagen. Bestämmel- sens krav på en viss plan för åtgärdande av brister bör inte sam- manblandas med kraven på åtgärdsplan vid bristande uppfyllande av solvenskapitalkravet, se avsnitt 14.1.4.
13.8.2Krav på beräkning med intern modell
Utredningens förslag: Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag ska använda en fullständig eller partiell intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för standardformelns beräkning och det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet för företaget enligt denna.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 119 i Solvens
Av bestämmelsen framgår inte vilka tidsramar som ska gälla för framtagandet av en intern modell. Enligt utredningen får detta uppfattas på det sättet att det ytterst kommer att bli en fråga om en avvägning mellan å den ena sidan vad som är praktiskt möjligt att kräva och å den andra sidan vilken påverkan avvikelserna i riskprofil har på skyddet för försäkringstagare och andra ersättningsberätti- gade i det enskilda fallet.
Bestämmelsen i artikel 119 saknar motsvarighet i de äldre direk- tiven och bör med vissa språkliga justeringar tas in i svensk lag. De språkliga justeringarna innebär ingen ändring i sak.
Krav på att Finansinspektionens beslut ska vara motiverade framgår av bestämmelser i 20 § förvaltningslagen. Något behov av
363
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
lagändring med anledning av kravet på ett motiverat beslut i artikel 119 föreligger således inte enligt utredningen.
13.8.3Krav på verifierande beräkningar
Utredningens förslag: Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska göra en uppskattning av solvenskapitalkravet med användning av stan- dardformeln. En sådan beräkning ska ges in till Finansinspek- tionen.
Finansinspektionen får besluta att ett försäkringsföretag som använder en intern modell ska verifiera kalibreringen av sin interna modell och kontrollera att dess specifikation överrensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis, genom användning av relevanta referensportföljer och antaganden som bygger på externa uppgifter.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 112.7 i Solvens II- direktivet får tillsynsmyndigheten, efter det att myndigheten givit ett försäkringsföretag sitt godkännande att tillämpa en intern modell, genom ett motiverat beslut ålägga företaget att till myn- digheten överlämna en skattning av solvenskapitalkravet som utar- betats i enlighet med standardformeln.
Av bestämmelserna i artikel 122.4 framgår att tillsynsmyndig- heterna får kräva att försäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på externa uppgifter för att verifiera kalibreringen av den interna modellen och kontrollera att dess specifikation över- ensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.
Bestämmelserna i artiklarna 112.7 och 122.4 saknar motsvarig- het i de äldre direktiven och bör med någon språklig justering tas in i svensk lag. De språkliga justeringarna innebär inte någon ändring i sak.
Krav på att Finansinspektionens beslut ska vara motiverade framgår av bestämmelser i 20 § förvaltningslagen. Något behov av lagändring med anledning av kravet på ett motiverat beslut i artikel 112.7 föreligger således inte enligt utredningen.
364
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
13.8.4Särskild övergångsplan
Utredningens förslag: Finansinspektionen får vid sin bedöm- ning av ett försäkringsföretags ansökan om att få använda en partiell intern modell besluta att företaget ska ge in en över- gångsplan för att utvidga modellens tillämpningsområde.
Beslut enligt första stycket får fattas om företagets ansökan endast avser
1.vissa underkategorier av en viss risk,
2.vissa affärsenheter inom företaget, med avseende på en viss kategori av risk, eller
3.endast delar av de områden som avses i 1 eller 2.
En övergångsplan ska innehålla uppgift om hur företaget plane- rar att utvidga tillämpningsområdet till andra underkategorier eller affärsenheter för att se till att modellen omfattar en över- vägande del av företagets försäkringsverksamhet som berörs av den specifika riskkategorin.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 113.2 i Solvens II- direktivet får tillsynsmyndigheten vid sin bedömning av ett försäk- ringsföretags ansökan om användning av en partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkringsföretag med avseende på en spe- cifik riskmodul eller delar av båda dessa områden kräva att företa- get överlämnar en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämp- ningsområdet för modellen.
Enligt den aktuella bestämmelsen ska en övergångsplan inne- hålla uppgifter om på vilket sätt företaget planerar att utvidga till- lämpningsområdet av modellen till andra underkategorier av risker eller andra affärsenheter för att se till att modellen omfattar en övervägande del av den försäkringsverksamhet som berörs av den specifika riskmodulen.
Bestämmelsen i artikel 113.2 saknar motsvarighet i de äldre direktiven och bör med någon språklig justering tas in i svensk lag. De språkliga justeringarna är inte avsedda att innebära någon änd- ring i sak.
365
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
13.9Försäkringsföretag i svårigheter
13.9.1Inskränkningar i ett försäkringsföretags förfoganderätt över tillgångar
Utredningens förslag: Bestämmelserna i nuvarande 16 kap. 7 § första stycket 2 och 3 FRL bör justeras på sätt som innebär att Finansinspektionen ges möjlighet att begränsa ett försäkrings- företags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar om företaget inte uppfyller solvens- eller minimi- kapitalkravet. Vid fall av bristande uppfyllande av solvenskapi- talkravet ska det dock förutsättas att det föreligger särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare.
Utredningens bedömning: I övrigt tillgodoser befintlig lag- stiftning Solvens
Skäl för utredningens bedömning och förslag:
Inskränkningar på Finansinspektionens initiativ
Av bestämmelserna i artikel 137 i Solvens
366
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
Bestämmelserna i artikel 137 har stora likheter med artikel 20.1 i Första skadedirektivet, artikel 37.1 i Konsoliderade livdirektivet och artikel 42.1 i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser i nuvarande 16 kap. 7 § FRL och 3 kap. 7 § LUFT. Det bör dock anmärkas att 16 kap. 7 § FRL, till skillnad från artikel 137 i direktivet, innehåller en begränsning till tillgångar i Sverige. Utredningen ser inte något skäl för att bibehålla en sådan begränsning och föreslår därför att den stryks. Mot denna bakgrund bör även uppgiften om denna begränsning i nuvarande 16 kap. 2 § första stycket strykas. Utred- ningen anser inte att det i övrigt finns något behov av lagändringar till följd av att innehållet i artikel 137 inte är exakt likalydande med innehållet i de äldre artiklarna.
Av bestämmelsen i artikel 138.5 i direktivet framgår att till- synsmyndigheten, i fall då företaget inte uppfyller solvenskapital- kravet, helt eller delvis får begränsa ett företags rätt att fritt förfoga över sina tillgångar, om särskilda omständigheter föreligger och tillsynsmyndigheten bedömer att det berörda företagets finansiella ställning kommer att ytterligare försämras. Den tillsynsmyndighet som beslutar om inskränkningar i företagets förfoganderätt ska underrätta tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska också ange vilka tillgångar som ska omfattas av inskränkningarna.
Bestämmelserna i artikel 138.5 har stora likheter med artikel 20.2 andra stycket och 20.5 i Första skadedirektivet, artikel 13.2 i Tredje skadedirektivet, artikel 37.2 andra och femte styckena i Konsoliderade livdirektivet och artikel 42.2 andra och fjärde styck- ena i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har genomförts genom bestämmelser i nuvarande 16 kap. 7 § FRL och 3 kap. 7 § LUFT. Utredningen anser inte att det finns något annat behov av lagändringar till följd av innehållet i artikel 138.5 än att innehållet i nuvarande 16 kap. 7 § FRL justeras så att Finansinspektionens nu aktuella möjlighet uppkommer om ett försäkringsföretag inte upp- fyller solvenskapitalkravet.
Av bestämmelserna i artikel 139.3 i direktivet framgår att till- synsmyndigheten i hemlandet, i fall då företaget inte uppfyller minimikapitalkravet, helt eller delvis får inskränka ett försäkrings- företags rätt att fritt förfoga över sina tillgångar. Den tillsynsmyn- dighet som beslutar om inskränkningar i företagets förfoganderätt
367
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
ska underrätta tillsynsmyndigheterna i eventuella värdländer om alla åtgärder den har vidtagit. Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hemlandet, vidta samma åtgärder. Tillsyns- myndigheterna i hemlandet ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna.
Bestämmelserna i artikel 139.3 har stora likheter med artikel 20.3 i Första skadedirektivet, artikel 37.3 andra stycket i Konsoli- derade livdirektivet och artikel 42.3 andra stycket i Återförsäk- ringsdirektivet. I dessa äldre direktiv utlöstes motsvarande ingri- pandeåtgärder när solvensmarginalen gick under garantibeloppet. Dessa artiklar har genomförts genom bestämmelser i nuvarande 16 kap. 7 och 12 §§ FRL samt 3 kap. 7 § LUFT. Utredningen anser inte att det finns något annat behov av lagändringar till följd av innehållet i artikel 139.3 än att innehållet i nuvarande 16 kap. 7 § FRL justeras så att Finansinspektionens nu aktuella möjlighet upp- kommer om ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet.
Inskränkningar efter begäran från annan tillsynsmyndighet
Av bestämmelserna i artikel 140 i direktivet framgår att medlems- staterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlighet med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras territorier om företagets hemmedlemsstat begär det. En sådan förfogande- inskränkning kan ske i de fall som anges i artiklarna
Det kan noteras att sista ledet i artikel 140 rimligen måste för- stås som en upplysning om den skyldighet som hemmedlemsstaten har enligt artiklarna
Bestämmelserna i artikel 140 har stora likheter med artikel 20a.3 i Första skadedirektivet, artikel 38.3 i Konsoliderade livdirektivet
368
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
och artikel 43.4 i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har genomförts genom bestämmelser i 3 kap. 7 § LUFT. Utredningen anser inte att det finns något behov av lagändringar till följd av att innehållet i artikel 140 inte är exakt likalydande med innehållet i de äldre artiklarna.
13.9.2Krav på åtgärder när ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet
Utredningens förslag: Om ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet ska Finansinspektionen förelägga företaget att inom sex månader från konstaterandet uppfylla solvenskapi- talkravet. Om det är lämpligt får Finansinspektionen förlänga tidsfristen med tre månader.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelsen i artikel 138.3 Solvens
Bestämmelsen saknar motsvarighet i de äldre direktiven, och bör enligt utredningen införas i svensk lag. Enligt utredningen är det dock inte nödvändigt att det i lagen anges hur företaget återigen kan uppfylla solvenskapitalkravet, dvs. genom tillskott av medel eller genom ändrad riskprofil, eftersom det får anses självklart att ett uppfyllande endast kan ske genom agerande i enlighet med något av dessa sätt.
Det bör anmärkas att det saknas närmare ledning för pröv- ningen av lämpligheten i en förlängning av tidsfristen i direktivet. Det får emellertid antas att sådan ledning, om det anses nödvän- digt, kommer att lämnas som ett inslag i Solvens
369
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
13.9.3Särbestämmelser vid exceptionella omständigheter
Utredningens förslag: Vid ett exceptionellt kursfall på finans- marknaderna får Finansinspektionen förlänga tidsfristen i avsnitt 13.9.2 med en lämplig period.
Ett försäkringsföretag ska under en sådan tidsfrist ge in en lägesrapport till Finansinspektionen var tredje månad. I läges- rapporten ska företaget redogöra för vilka åtgärder som har vid- tagits och hur arbetet fortskrider med att åter uppfylla solvens- kapitalkravet.
Förlängningen av tidsfristen enligt första stycket ska inte längre gälla om ett försäkringsföretags lägesrapport enligt andra stycket visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvenskapitalkravet från den dag då bristen på uppfyllande av solvenskapitalkravet konstaterades till den dag då lägesrapporten gavs in.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelsen i artikel 138.4 första stycket i Solvens
Enligt bestämmelsen i artikel 138.4 tredje stycket framgår att en förlängning av tidsfristen i första stycket inte längre ska gälla om en inlämnad lägesrapport visar att det inte har skett några väsent- liga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera risk- profilen för att följa solvenskapitalkravet, från det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades till det datum då lägesrapporten inlämnades.
Av artikel 143 följer att kommissionen ska anta genomförande- åtgärder som anger vilka faktorer som ska beaktas i enlighet med artikel 138.4 inklusive den maximala tidsperiod som avses i artikel
370
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
138.4 första stycket, uttryckt i antal månader, som ska vara den- samma för alla försäkringsföretag. En upplysning om detta bör tas in i lagen.
Bestämmelserna i artikel 138.4 har ingen motsvarighet i de äldre direktiven, och bör med någon språklig justering införas i svensk lag. I likhet med vad som angetts i avsnitt 13.9.2 är det enligt utredningen inte nödvändigt att det i lagen anges hur företaget återigen kan uppfylla solvenskapitalkravet, dvs. genom tillskott av medel eller genom ändrad riskprofil, eftersom det får anses själv- klart att ett uppfyllande endast kan ske genom agerande i enlighet med något av dessa sätt. De språkliga justeringarna är inte avsedda att medföra någon ändring i sak.
13.9.4Finansinspektionens befogenheter vid försämrad finansiell ställning
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Av bestämmelserna i artikel 141 i Solvens
Av artikel 143 följer att kommissionen, när det är nödvändigt för att förbättra överensstämmelsen, får anta genomförandeåtgär- der för att ytterligare specificera åtgärder under artikel 141. Kom- missionen ska därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka s.k. procykliska effekter. En upplysning om förekomsten av genom- förandeåtgärder bör tas in i lagen.
371
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
Bestämmelserna i artikel 141 har stora likheter med artikel 20a 2 i Första skadedirektivet och artikel 38.2 i Konsoliderade livdirekti- vet. Dessa artiklar har genomförts i nuvarande 16 kap. FRL och 3 kap. LUFT. De åtgärder som därigenom är tillgängliga för Finans- inspektionen bedöms vara tillräckliga. Utredningen anser mot denna bakgrund att det inte finns något behov av lagändringar.
Mot bakgrund av de skäl som redovisats i avsnitt 5.3 om pro- portionalitetsprincipen anser utredningen att lagtexten inte bör innehålla några uttryckliga krav på att åtgärderna ska vara propor- tionella, och återspegla ”varaktigheten och försämringen” av före- tagets solvenssituation.
13.9.5Förbud mot att i vissa fall utfärda intyg
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om hinder för till- synsmyndigheten att utfärda intyg i samband med bestånds- överlåtelse i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Enligt artikel 142.2 i Solvens
I sammanhanget kan anmärkas att de beståndsöverlåtelser som bestämmelsen angår är överlåtelser av försäkringsbestånd där mot- tagande respektive överlåtande företag finns i olika medlemsstater.
Bestämmelserna i artikel 142.2 har stora likheter med artikel 20a 5 i Första skadedirektivet, artikel 38.5 i Konsoliderade livdirektivet och artikel 43.6 i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har genom- förts genom 9 kap. 2 och 3 §§ LUFT. Utredningen anser inte att det finns något behov av lagändringar till följd av att innehållet i artikel 142.2 inte är exakt likalydande med innehållet i de äldre artiklarna.
372
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
13.9.6Återkallelse av tillstånd
Utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna i 16 kap. 9 § första stycket 2 och 4 FRL bör justeras på sätt som innebär att ett försäkringsföretags tillstånd får återkallas om företaget inte har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser inom ett år från det att tillståndet gavs, eller om företaget inte har drivit försäkringsrörelse under en sammanhängande tid av sex måna- der. I tillägg till nu gällande regler föreslås därutöver att Finans- inspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet och företagets finansiella saneringsplan är uppenbart otillräcklig eller om före- taget inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan.
Utredningens bedömning: I övrigt finns det inget behov av lagändringar med anledning av bestämmelserna i Solvens II- direktivet om när Finansinspektionen får återkalla ett tillstånd att bedriva försäkringsrörelse. Utredningen anser inte heller att det behövs några lagändringar med anledning av bestämmelserna i direktivet om skyldigheten för Finansinspektionen att under- rätta tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsländerna.
Skäl för utredningens bedömning och förslag:
Bestämmelserna om när Finansinspektionen får återkalla ett tillstånd
Av bestämmelserna i artikel 144.1 första stycket i Solvens
373
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
månader från det att den bristande efterlevnaden av minimikapital- kravet konstaterades.
Bestämmelserna i artikel 144.1 första stycket a)– c) har stora likheter med artikel 22.1 första stycket led a, b och d i Första skadedirektivet, artikel 14 i Tredje skadedirektivet, artikel 39.1 för- sta stycket led a, b och d i Konsoliderade livdirektivet och artikel 44.1 första stycket led a, b och d i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har genomförts genom bestämmelser i nuvarande 16 kap.
Den nuvarande skyldigheten för Finansinspektionen i 16 kap. 9 § första stycket 2 och 4 FRL att återkalla ett företags tillstånd enbart av det skälet att företaget inte har inte har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser inom ett år från det att tillståndet gavs, eller om företaget inte har drivit försäkringsrörelse under en sam- manhängande tid av sex månader riskerar enligt utredningen emel- lertid att vara onödigt begränsande. Av artikel 144.1 a) i direktivet framgår dessutom att tillsynsmyndigheten får återkalla ett tillstånd i dessa fall. De nuvarande bestämmelserna i FRL bör därför justeras så att Finansinspektionen inte som utgångspunkt måste återkalla ett tillstånd i de nu angivna fallen. De justerade bestämmelserna bör placeras tillsammans med övriga bestämmelser som avser fall när Finansinspektionen får återkalla ett företags tillstånd i nuva- rande 16 kap. 10 § FRL. Bestämmelserna i 16 kap. 9 § andra stycket FRL kan då slopas.
Bestämmelserna om när Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd
Bestämmelserna i artikel 144.1 andra stycket om återkallelse av till- stånd när ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet har ingen direkt motsvarighet i de äldre direktiven, och ska därför införas i den svenska lagen. Bestämmelsen bör enligt utredningen genomföras genom ett tillägg i den nu gällande lagregeln om när Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd. Enligt utredningen bör vissa språkliga justeringar göras, som dock inte ändrar bestämmelsen i sak.
374
SOU 2011:68 |
Tillsyn |
Anmälan till tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsländer m.m.
När ett tillstånd återkallas ska tillsynsmyndigheten i hemlandet, enligt bestämmelsen i artikel 144.2 första stycket, anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsländerna. Dessa myn- digheter ska enligt bestämmelsen vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att företaget inleder ny verksamhet inom deras territo- rier. Enligt artikel 144.2 andra stycket ska tillsynsmyndigheten i hemlandet, tillsammans med tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsländerna, vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen, och särskilt inskränka företagets rätt att fritt förfoga över dess tillgångar i enlighet med bestämmelserna i direktivet.
Bestämmelserna i artikel 144.2 första stycket har stora likheter med artikel 22.1 andra stycket första meningen i Första skade- direktivet, artikel 39.1 andra stycket första meningen i Konsolide- rade livdirektivet och artikel 44.1 i Återförsäkringsdirektivet. Dessa artiklar har genomförts genom bestämmelser i nuvarande 16 kap. 12 § andra och tredje styckena FRL. Utredningen anser inte att det finns något behov av lagändringar till följd av att innehållet i artikel 144.2 första stycket inte är exakt likalydande med innehållet i de äldre artiklarna.
Bestämmelserna i artikel 144.2 andra stycket har stora likheter med artikel 22.1 andra stycket andra meningen i Första skade- direktivet och artikel 39.1 andra stycket andra meningen i Konsoli- derade livdirektivet. Dessa artiklar har genomförts genom bestäm- melser i 16 kap. 7 § FRL och 3 kap. 7 § LUFT. Utredningen anser inte att det finns något behov av lagändringar till följd av att inne- hållet i artikel 144.2 andra stycket inte är exakt likalydande med innehållet i de äldre artiklarna.
Krav på motivering av beslut
Av bestämmelsen i artikel 144.3 framgår det att varje beslut att återkalla ett tillstånd ska innehålla en fullständig motivering och meddelas till det berörda försäkringsföretaget. De nu aktuella kra- ven på ett besluts motivering och dess meddelande tillgodoses enligt utredningen av en myndighets åliggande enligt 20 § förvaltnings- lagen. Någon ytterligare lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.
375
Tillsyn |
SOU 2011:68 |
13.10Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2)
Bestämmelser om tillsyn finns i kapitel X, artiklarna
I fråga om sätten att beräkna kapitaltillägg och förfaranden vid beslut om dess uppställande och borttagande kan särskilt anmärkas att en beräkning av kapitaltillägg för ett försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeverksamhet som huvudregel ska göras särskilt för de respektive verksamheterna. Av bestämmelserna i artikel 275 framgår att en tillsynsmyndighet, om det inte riskerar att äventyra effektiviteten i beslutet, ska meddela det aktuella för- säkringsföretaget att myndigheten överväger att besluta om kapi- taltillägg och skälen för detta, samt ge möjlighet för företaget att svara med eventuell tilläggsinformation inom en lämplig tidsperiod.
När det gäller den särskilda tidsfrist som enligt artikel 138.4 i Solvens
I fråga om de övergripande kraven på tillsynsmyndigheternas öppenhet och ansvar finns det en bestämmelse i artikel 303 om att det offentliggörande som ska göras enligt artikel 31.2 i Solvens II- direktivet (texten till lagar och andra författningar samt statistiska uppgifter m.m.) ska ske på ett sätt som medför att innehållet är lätt att tillgodogöra sig och jämförbart för alla intresserade. Bestäm- melserna innehåller också krav på att tillsynsmyndigheterna inte får röja konfidentiell information på ett sätt som innebär att individu- ella företag eller grupper av företag kan identifieras. Avslutningsvis framgår det av artikel 308 att den aktuella informationen ska hållas tillgänglig på tillsynsmyndigheternas hemsidor på det officiella språket eller språken i den berörda medlemsstaten, samt göras till- gänglig på ett språk som är brukligt i internationella finanskretsar.
376
14Rapportering och offentliggörande
14.1Krav på rapportering till Finansinspektionen
14.1.1Bakgrund
Krav på rapportering till en tillsynsmyndighet är ett naturligt inslag för företag som är verksamma på finansmarknaden. Med uppgif- terna som underlag kan tillsynsmyndigheten bland annat bedöma det ekonomiska läget i enskilda företag och på den finansiella marknaden i stort.
För försäkringsföretagens del finns ett fåtal bestämmelser om lämnande av upplysningar (rapportering) till Finansinspektionen i nuvarande 14 kap. FRL, medan merparten av de bestämmelser som rör företagens rapportering i stället finns i föreskrifter på lägre nivå.
Solvens
14.1.2Rapporter från försäkringsföretag
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i Solvens
377
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska lämna rap- porter om sin verksamhet till Finansinspektionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka rapporter som ett försäk- ringsföretag ska lämna till Finansinspektionen och hur de ska lämnas.
Skäl för utredningens bedömning och förslag: Av bestämmel- serna i artikel
Bestämmelsen i artikel 35 har stora likheter med bestämmel- serna i de äldre direktiven, och är redan införda i svensk rätt genom bestämmelserna i nuvarande 14 kap. 5 och 6 §§ FRL. I de äldre lag- bestämmelserna saknas dock en närmare beskrivning av vilka när- mare uppgifter som kan krävas in av Finansinspektionen. Genom det särskilda bemyndigandet i 14 kap. 18 § andra stycket 1 FRL har frågan om vilka närmare upplysningar som ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen lämnats för reglering genom föreskrifter på lägre nivå. Enligt utredningen finns det således inget egentligt behov av lagändringar med anledning av bestämmelserna i direktivet om försäkringsföretags skyldighet att lämna sådana upp- gifter som är nödvändiga för tillsynen till Finansinspektionen.
Det kan, trots vad som angivits ovan, konstateras att bestäm- melsen i nuvarande 14 kap. 5 § FRL, sett tillsammans med bemyn- digandet i 14 kap. 18 § andra stycket 1 FRL, i egentlig mening är en sammanföring av möjligheten att föreskriva rapporteringsskyldig- het å ena sidan och å andra sidan möjligheten till en direkt tillsyns- åtgärd genom inhämtande av upplysningar i det enskilda fallet. Utredningen har därför övervägt om det nu angivna istället borde medföra ett särskiljande av rapporterings- och upplysningsskyldig- heten i två separata bestämmelser.
Med hänsyn till att den egentliga rapporteringsskyldigheten under de nuvarande bestämmelserna i FRL i praktiken förutsätter att bemyndigandet utnyttjas, t.ex. på sätt som innebär att det i föreskrifter på lägre nivå anges när en viss rapportering ska ske, kan det anses saknas praktiska skäl för ett särskiljande. Utredningen har dock stannat vid att föreslå ett bibehållande av nuvarande 14 kap. 5 § FRL i den föreslagna lagens särskilda tillsynskapitel, och samti-
378
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
digt föreslå en i sak motsvarande bestämmelse om försäkringsfö- retags rapportering till Finansinspektionen. Det nu angivna bör enligt utredningens mening inte medföra någon förändring i för- hållande till gällande rätt.
Eftersom den nya bestämmelsen i första hand riktar sig till företagen bör den placeras tillsammans med bestämmelserna om offentliggörande i föreslagna 16 kap.
När det sedan gäller de övriga preciseringarna som nu görs genom bestämmelserna i artikel 35.2 gör utredningen följande bedömningar.
Av artikel 35.2 a) framgår att Finansinspektionen ska ha de befogenheter som krävs för att fastställa art, omfattning och for- mat för de uppgifter som kan krävas in. Av artikel 35.2 b) framgår att Finansinspektionen ska kunna kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmedlare eller ingåtts med tredje man. Av artikel 35.2 c) framgår att Finansinspektionen ska kunna begära informa- tion från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.
Bestämmelserna i 35.2 a) har ingen direkt motsvarighet i de äldre direktiven och är enligt utredningen av sådan art att de bör tas in i föreskrifter, dock på lägre nivå. I denna del föreslår utred- ningen ett till del förtydligat bemyndigande att meddela föreskrif- ter om hur upplysningar ska lämnas.
Bestämmelserna i 35.2 b) har stora likheter med bestämmelserna i de äldre direktiven, möjligheten för Finansinspektionen att kräva in de nu aktuella uppgifterna följer enligt utredningens mening av bestämmelserna i nuvarande 14 kap. 5 § FRL.
Bestämmelserna i 35.2 c) saknar direkt motsvarighet i de äldre direktiven, men en möjlighet att begära den aktuella informationen får anses följa av redan nu gällande bestämmelser i 14 kap. 5 och 6 §§ FRL, såvitt gäller information hos ett försäkringsföretag, och av bestämmelserna i nuvarande 14 kap. 7 § FRL, såvitt gäller upp- lysningar hos den där närmare angivna kretsen.
Av artikel 35.6 framgår avslutningsvis att
379
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
14.1.3Rapporteringsskyldighet när kapitalkrav inte uppfylls
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller sol- vens- eller minimikapitalkravet, eller om det finns risk för det under de närmaste tre månaderna.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 138.1 i Solvens
Av bestämmelserna i artikel 139.1 i direktivet framgår att ett försäkringsföretag omedelbart ska underrätta tillsynsmyndigheten om företaget konstaterar att minimikapitalkravet inte längre efter- levs, eller att det finns risk för detta under de närmaste tre måna- derna.
Av de nu aktuella bestämmelserna framgår att tillsynsmyndig- heten ska underrättas redan när det finns risk för bristande efter- levnad av solvens- eller minimikapitalkravet inom de närmaste tre månaderna. Med en strikt tolkning av bestämmelserna kan det häv- das att det vid varje tillfälle finns en risk för bristande efterlevnad av kapitalkraven, eftersom framtiden alltid kan anses vara osäker. Utredningen uppfattar dock bestämmelserna på det sättet att någon anmälningsskyldighet inte föreligger när det vid en samlad bedömning saknas särskilt skäl att anta att företaget inte kommer att uppfylla solvens- eller minimikapitalkravet under de närmaste tre månaderna.
Det bör anmärkas att ett företags rapporteringsskyldighet avse- ende solvens- respektive minimikapitalkravet i grunden är helt obe- roende, trots att skyldigheten föreslås komma till uttryck i samma bestämmelse. Rapporteringsskyldighet föreligger alltså dels vid bristande uppfyllande av solvenskapitalkravet eller vid risk för bristande efterlevnad av detta, dels vid bristande uppfyllande av minimikapitalkravet eller vid risk för bristande efterlevnad av detta.
Bestämmelserna i artiklarna 138.1 och 139.1 saknar motsvarig- het i de äldre direktiven, och bör med vissa språkliga justeringar införas i lag. De språkliga justeringar är inte avsedda att medföra någon ändring i sak.
380
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
14.1.4Skyldighet att ge in en åtgärdsplan
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag som inte uppfyl- ler solvenskapitalkravet ska inom två månader ge in en realistisk åtgärdsplan till Finansinspektionen för godkännande.
I åtgärdsplanen ska företaget ange hur företaget ska se till att solvenskapitalkravet återigen efterlevs inom sex månader från konstaterandet att det inte uppfylldes.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelsen i artikel 138.2 i Solvens
Av artikel 143 följer att kommissionen, när det är nödvändigt för att förbättra samstämmigheten i tillämpningen, får anta genom- förandeåtgärder för att ytterligare specificera åtgärdsplaner enligt artikel 138.2. Kommissionen ska därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka s.k. procykliska effekter. En upplysning om tillkom- mande reglering i
Bestämmelserna i artikel 138.2 har stora likheter med artikel 20a 1 första stycket första meningen i Första skadedirektivet, artikel 38.1 första meningen i Konsoliderade livdirektivet och artikel 43.1 i Återförsäkringsdirektivet. De nu nämnda artiklarna har genom- förts genom bestämmelser i nuvarande 16 kap. 4 § FRL. I motsats till bestämmelserna i nu angivna 16 kap, 4 § FRL förutsätter ett företags skyldighet att ge in en plan enligt bestämmelserna i artikel 138.2 emellertid inte att Finansinspektionen först riktar ett före- läggande mot detta. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att bestämmelserna i artikel 138.2 genomförs på så sätt att den ersätter nuvarande 16 kap. 4 § första meningen FRL.
Enligt utredningen är det inte nödvändigt att det i lagen anges hur företaget återigen kan uppfylla solvenskapitalkravet eftersom det får anses självklart.
381
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
14.1.5Skyldighet att ge in en finansiell saneringsplan
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag som inte uppfyl- ler minimikapitalkravet ska inom en månad ge in en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan till Finansinspektionen för godkännande.
I den finansiella saneringsplanen ska företaget ange hur före- taget ska se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader från konstaterandet att det inte uppfylldes.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 139.2 i Solvens
Av artikel 143 följer att kommissionen, när det är nödvändigt för att förbättra överensstämmelsen, får besluta om genomförande- åtgärder för att ytterligare specificera finansiella saneringsplaner enligt artikel 139.2. Kommissionen ska därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka s.k. procykliska effekter. En upplysning om före- komsten av genomförandeåtgärder bör tas in i lagen.
Bestämmelserna i artikel 139.2 har stora likheter med artikel 20a 1 första stycket första meningen i Första skadedirektivet, artikel 38.1 första meningen i Konsoliderade livdirektivet och artikel 43.1 i Återförsäkringsdirektivet. De nu nämnda artiklarna har genom- förts genom bestämmelser i nuvarande 16 kap. 5 § första stycket FRL. I motsats till bestämmelserna i nu angivna 16 kap, 5 § FRL förutsätter ett företags skyldighet att ge in en plan enligt bestäm- melserna i artikel 138.2 emellertid inte att Finansinspektionen först riktar ett föreläggande mot detta. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att bestämmelserna i artikel 139.2 genomförs på så sätt att den ersätter den nuvarande 16 kap. 5 § FRL.
Enligt utredningen är det dock inte nödvändigt att det i lagen anges hur företaget kan uppfylla minimikapitalkravet, dvs. genom tillskott av medel eller genom ändrad riskprofil, eftersom det får
382
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
anses självklart att ett uppfyllande endast kan ske genom agerande i enlighet med något av dessa sätt.
14.1.6Krav på innehållet i en åtgärdsplan och i en finansiell saneringsplan
Utredningens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan samt i en finansiell saneringsplan.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelsen i artikel 142.1 i Solvens
Bestämmelserna i artikel 142.1 har stora likheter med artikel 20a 1 första stycket i Första skadedirektivet, artikel 38.1 andra meningen leden
14.2Krav på försäkringsföretag att offentliggöra vissa uppgifter
14.2.1Bakgrund
Enligt nuvarande solvensregelverk (Solvens I) finns det inga krav på offentliggörande av uppgifter om verksamhet och solvens. Det finns dock bestämmelser, i ÅRFL och Finansinspektionens före-
383
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
skrifter och allmänna råd1, om krav på vissa tilläggsupplysningar avseende verksamhet, risker och solvens i den finansiella rapporte- ringen (årsredovisningen). Dessa upplysningskrav är dock inte lika omfattande som Solvens
14.2.2Solvens
Transparens är en av grundstenarna i Solvens II och syftar till att underlätta jämförbarheten mellan olika försäkringsföretag. Trans- parensen uppnås framför allt genom försäkringsföretagens offent- liggörande av en Rapport om verksamhet och solvens, som ska lämnas av alla försäkringsföretag och försäkringsgrupper.
För att säkerställa transparens bör försäkringsföretag, enligt skäl 38 i Solvens
”Rapporten om verksamhet och solvens” (på engelska Report on solvency and financial condition) är en publik rapport i vilken ett försäkringsföretag ska offentliggöra uppgifter till externa intres- senter. Syftet med att offentliggöra uppgifter är bl.a. att ge en extern intressent ett underlag som denne kan förlita sig på för en bedömning av företagets verksamhet och solvenssituation. Rap- porten underlättar också jämförelsen mellan olika försäkringsföre- tag. De uppgifter som ska offentliggöras ska vara tillräckliga för att en extern intressent ska kunna göra en bedömning av företagets verksamhet och resultat, företagsstyrning, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalhantering. Företaget är skyldigt att sammanställa och publicera denna rapport årligen.
Enligt artikel 54 ska försäkringsföretaget uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter så fort en betydande förändring inträffat. Det finns enligt artikel 53 en möjlighet till undantag från kravet på offentliggörandet om ett företags konkurrenter skulle gynnas otill- börligt eller om företaget bryter mot tystnadsplikt. Denna undan- tagsmöjlighet gäller dock inte uppgifter som belyser företagets kapitalhantering dvs. solvenssituation.
1 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag (FFFS 2008:26).
384
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
14.2.3Rapport om verksamhet och solvens
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en rapport om sin verksamhet och solvens en gång per år, och i de fall som avses i avsnittet om uppdateringar.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelsen i artikel 51.1 första stycket ska medlemsstaterna kräva att varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en lägesrapport beträf- fande sin solvenssituation och finansiella ställning.
Av Solvens
Enligt skäl 38 ska uppgifterna offentliggöras ”minst” en gång per år, vilket dock inte framgår av artikel 51.1, som istället kräver offentliggörande årligen (på engelska on an annual basis). För samtliga försäkringsföretag i Sverige är kalenderår räkenskapsår, men räkenskapsåret kan vara kortare eller längre beroende på när bokföringsskyldigheten inträder eller upphör. Utredningen menar därför att rapporten om verksamhet och solvens därmed i normal- fallet kommer att innehålla årsuppgifter. Av artikel 54 framgår det att offentliggörande dessutom ska ske vid vissa ändrade förhållan- den. Det innebär att Rapporten om verksamhet och solvens kom- mer att offentliggöras flera gånger per år i samband med uppdate- ringar, vilket bör framgå av den svenska lagbestämmelsen om offentliggörandeintervall.
385
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
14.2.4Innehåll
Utredningens förslag: Rapporten om verksamhet och solvens ska innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets
1.verksamhet och resultat,
2.företagsstyrningssystem,
3.riskprofil,
4.värdering för solvensändamål, och
5.kapitalhantering.
De uppgifter som ska offentliggöras genom rapporten kan helt eller delvis få lämnas genom hänvisning till uppgifter som före- taget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administ- rativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga både till art och till omfattning.
Rapporten om verksamhet och solvens ska innehålla
1.kvalitativa och kvantitativa uppgifter,
2.historiska, aktuella och framåtblickande uppgifter, och
3.uppgifter som hämtats från interna och externa källor,
Uppgifterna enligt ovan ska vara
1.tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänseende, jämför- bara och konsekvent utformade över tiden, samt
2.relevanta, tillförlitliga och begripliga.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det närmare innehållet i rapporten om verksamhet och solvens.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelserna i artikel 51.1 första stycket framgår att uppgifterna som krävs enligt artikel 35.3 och principerna i artikel 35.4 ska beaktas vid offentliggörandet. Av bestämmelsen i artikel 51.1 andra stycket framgår det att Rappor- ten om verksamhet och solvens ska innehålla uppgifter av olika slag. Uppgifterna kan offentliggöras i fullständig form eller genom hänvisning till likvärdiga uppgifter som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav. En förutsättning är att uppgifterna är likvärdiga både till art och till omfattning. Av artikel 51.1 framgår att försäkringsföretaget ska offentliggöra detaljerade beskrivningar av företagets verksamhet och resultat,
386
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
företagsstyrningssystem, risker samt värderingsmetoder. Dessutom ska försäkringsföretaget offentliggöra uppgifter om dispositionen av egna kapitalet (på engelska capital management). Försäkringsfö- retaget ska offentliggöra om minimikapitalkravet eller solvenska- pitalkravet underskridits under rapporteringsperioden, även om dessa förhållanden senare rättats till, samt en förklaring av deras ursprung och följder och en redogörelse för korrigerande åtgärder som vidtagits.
Beskrivningen av dispositionen av egna kapitalet dvs. kapital- hanteringen inkluderar enligt artikel 51.1.e beskrivningar av kapi- talbasens struktur, belopp och kvalitet samt beloppen för solvens- kapitalkravet och minimikapitalkravet. Detta skulle snarare kunna sammanfattas som företagets solvenssituation. Utredningen har ändå valt att använda” kapitalhantering” för att få samma rubriker som i bestämmelserna på lägre nivåer.
Enligt artikel 53.3 ska tillsynsmyndigheten tillåta att ett försäk- ringsföretag utnyttjar eller hänvisar till andra offentliggjorda upp- gifter om de redan offentliggjorda uppgifterna är likvärdiga till såväl art som till omfattning med de uppgifter som krävs enligt artikel 51.
Hänvisningarna i artikel 51.1 till artiklarna 35.3 och 35.4 har av utredningen tolkats på det sättet att medlemsstaterna vid utform- ningen av kraven på offentliggörande ska ta hänsyn till de krav som finns på de uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheten. Artiklarna 35.3 och 35.4 gäller alla uppgifter som lämnas för tillsy- nen, dvs. den periodiska rapporteringen men även övriga uppgifter som begärs in i samband med tillsynen. Artikel 35.3 handlar om krav på innehållet i tillsynsrapporteringen (uppgifterna ska vara kvalitativa, kvantitativa, historiska, aktuella och/eller framåtblick- ande samt innehålla data från både interna källor och/eller externa källor), och artikel 35.4 innehåller kraven på proportionalitet, till- gänglighet, relevans, tillförlitlighet och begriplighet. Den hänvis- ning som finns i artikel 51.1 innebär alltså enligt utredningen att de uppgifter som offentliggörs ska uppfylla samma krav som de upp- gifter som ska lämnas till Finansinspektionen. Utredningen föreslår därför att bestämmelsen om innehåll ska innehålla samma krav som ställs på de uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 35.3 och 35.4. Kravet som avser proportionalitet framgår av avsnitt 6.3. De uppgifter som offentliggörs i Rapporten om verksamhet och solvens kommer även att ingå i den periodiska rap- porteringen till Finansinspektionen.
387
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
Vidare framgår det av artikel 54.2 att försäkrings- och återför- säkringsföretag frivilligt får offentliggöra varje uppgift eller för- klaring som rör deras verksamhet och solvens för vilken offentlig- görande inte krävs genom artiklarna 51 och 53 och punkt 1 i artikel 54. I den föreslagna
Vid genomförandet av bestämmelserna i direktivet om vad Rap- porten om verksamhet och solvens ska innehålla enligt artikel 51.1 har särskild hänsyn tagits till att vissa delar av regleringen på nivå 2 och 3 är mycket utförliga. Utredningen anser därför att bestämmel- serna i den svenska lagen endast bör innehålla centrala och över- gripande bestämmelser om innehållet. Utredningen har valt att sammanfatta innehållet i rapporten under fem rubriker; verksamhet och resultat, företagsstyrning, riskprofil, värdering för solvensän- damål och kapitalhantering, som motsvarar rubrikerna i
Närmare bestämmelser om innehållet i Rapporten om verksam- het och solvens framgår av Kommissionens föreslagna genomfö- randeåtgärder (nivå 2). Av den föreslagna förordningen (nivå 2).
14.2.5Undantag från krav på offentliggörande
Utredningens förslag: Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna tillstånd till att ett försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter, om ett offentliggörande skulle innebära att
1.företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller
2.företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäk- ringstagare eller annan som företaget har en relation med.
388
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att inte offentliggöra vissa uppgifter ska ange detta, och skälen till beslutet, i rappor- ten om verksamhet och solvens.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelsen i artikel 53.1 framgår att tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter, om företagets konkurrenter skulle gyn- nas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes eller om företaget är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom sina förplik- telser mot försäkringstagarna eller andra relationer med motparter. Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offentliggörs, ska företagen ange detta i Rapporten om verksamhet och solvens med uppgift om skälen för beslutet.
Möjligheten att inte offentliggöra vissa uppgifter får inte använ- das när det gäller uppgifter som avser solvenssituationen (se artikel 51.1 e), dvs. bl.a. uppgifter om bristande efterlevnad av kapital- kraven.
Förslaget innebär att Finansinspektionen ska ge ett försäk- ringsföretag undantag från att offentliggöra uppgifter om verksam- het och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil samt solvens- balansräkning om företagets konkurrenter skulle gynnas otillbör- ligt eller om företaget skulle bryta mot sin tystnadsplikt. Däremot kan försäkringsföretaget aldrig få undantag från att offentliggöra uppgifter om sin solvenssituation. Det framgår inte av Solvens II- direktivet hur länge undantaget gäller. Detta framgår dock av arti- kel 290 i förslaget till
14.2.6Uppdateringar
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska uppdatera uppgifterna i rapporten om verksamhet och solvens, om en betydande förändring inträffat, som i väsentlig grad minskat relevansen hos de uppgifter som tidigare offentliggjorts.
Försäkringsföretaget ska anmäla sådana betydande förändringar som avses i första stycket till Finansinspektionen.
389
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
Anmälan ska innehålla uppgifter om förändringen, och följderna av förändringen.
Uppdateringar om solvenskapitalkravet inte är uppfyllt
Ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter om,
1.underskottet är betydande, och
2.Finansinspektionen inte har erhållit någon realistisk åtgärds- plan inom två månader räknat från det datum då företaget upp- täckte att underskottet var betydande.
Om Finansinspektionen har ansett att en åtgärdsplan är realis- tisk, men underskottet inte har korrigerats inom sex månader från det att det upptäcktes, ska underskottet offentliggöras vid utgången av denna period.
Finansinspektionen ska, när ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet, kräva att företaget offentliggör
1.hur stort underskottet är,
2.en förklaring av orsakerna till underskottet,
3.följderna av underskottet,
4.vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget, och
5.vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.
Uppdateringar om minimikapitalkravet inte är uppfyllt
Ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter om Finansinspektionen
1.bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna en realistisk kortsiktig finansiell saneringsplan, eller
2.inte har erhållit någon sådan plan inom en månad räknat från det datum då företaget upptäckte att minimikapitalkravet inte var uppfyllt.
Om Finansinspektionen har ansett att en kortsiktig finansiell saneringsplan är realistisk, men underskottet ändå inte har kor- rigerats inom tre månader från det att det upptäcktes, ska underskottet offentliggöras senast vid utgången av denna period.
390
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
Finansinspektionen ska, när ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet, kräva att företaget offentliggör:
1.hur stort underskottet är,
2.en förklaring av orsakerna till underskottet,
3.följderna av underskottet,
4.vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget, och
5.vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelserna i artikel 54 ska försäkrings- och återförsäkringsföretaget, om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts enligt artiklarna 51 och 53, offentlig- göra lämplig information om arten och följderna av denna bety- dande förändring. I artikeln definieras vad som avses med bety- dande förändringar. Dessutom definieras vilka åtgärder som ska vidtas och när de senast ska vidtas.
Utredningens förslag till bestämmelser om uppdateringar följer direktivet, men har omarbetats för att bli mer tydliga. Enligt utred- ningen medför omarbetningarna inga ändringar i sak. Ett försäk- ringsföretag ska uppdatera de uppgifter som sedan tidigare offent- liggjorts så fort en betydande förändring som minskat relevansen i de uppgifter som tidigare offentliggjorts har inträffat. Vad som avses med en betydande förändring definieras i artikeln. Definitio- nen innebär att försäkringsföretagets skyldighet att uppdatera offentliggjorda uppgifter i vissa fall är beroende av Finansinspek- tionens bedömning. För att bestämmelsen i direktivet ska kunna få genomslag i praktiken krävs det därför, enligt utredningen, en skyldighet för försäkringsföretag att till Finansinspektionen anmäla betydande förändringar som innebär att minimikapitalkravet eller solvenskapitalkravet inte uppfylls. Finansinspektionen får då möj- lighet att förelägga företaget att uppdatera de uppgifter som tidi- gare offentliggjorts, om det finns förutsättningar för ett sådant föreläggande.
391
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
Nedan ges en illustration av reglerna kring uppdateringar i de fall en finansiell saneringsplan eller en åtgärdsplan upprättas.
Solvenskapitalkravunderskott
Medräkningsbar kapitalbas för täckande av solvenskapitalkrav minus solvenskapitalkrav = betydande underskott
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
maximal tid1) att |
|
|
|
underskottet |
|
uppdatera tidigare |
|
Plan |
|
upprätta plan |
|
återställa underskott |
|
totalt |
|
har korrigerats |
|
offentliggörande |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
åtgärdsplan |
|
2 månader |
|
6 månader |
|
6 månader |
|
Ja |
|
Nej |
|
|
|
|
|
Nej |
|
Ja |
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Minimikapitalkravunderskott
Medräkningsbar kapitalbas för täckande av minimikapitalkrav minus minimikapitalkrav = underskott
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
maximal tid1) att |
|
|
|
underskottet |
|
uppdatera tidigare |
|
Plan |
|
upprätta plan |
|
återställa underskott |
|
totalt |
|
har korrigerats |
|
offentliggörande |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
finansiell |
|
1 månad |
|
3 månader |
|
3 månader |
|
Ja |
|
Nej |
|
saneringsplan |
|
|
|
|
Nej |
|
Ja |
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1) Maximal tid beräknas från när underskottet upptäcktes
Försäkringsföretag ska omedelbart uppdatera tidigare offentlig- gjorda uppgifter om Finansinspektionen
1.inte har erhållit en realistisk åtgärdsplan inom två månader räknat från det datum då ett solvenskapitalunderskott upptäckts,
2.inte har erhållit en realistisk finansiell saneringsplan inom en månad från det datum då ett minimikapitalunderskott upptäckts, eller
3.bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna en finansiell saneringsplan då ett minimikapitalunderskott upptäckts. Enligt utredningen innebär det att ett betydande underskott i de flesta fall inte behöver offentliggöras omedelbart, utan först efter en till två månader beroende på om det är minimikapitalkravet eller solvenskapitalkravet som inte är uppfyllt. I de fall en realistisk åtgärdsplan eller en realistisk finansiell saneringsplan har upprättas och underskottet har korrigerats inom angiven tid behöver dock inte underskottet offentliggöras förrän rapporten om verksamhet och solvens ska offentliggöras årligen. Enligt artikel 51.1.e.v ska
392
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
storleken på minimikapitalunderskott och väsentliga underskridan- den av solvenskapitalkravet under rapporteringsperioden, även om dessa underskott senare korrigerats, beskrivas i rapportern om verksamhet och solvens, Det innebär att även om ett underskott inte offentliggjorts när det inträffade så kommer det att offentlig- göras i den årliga rapporten om verksamhet och solvens. Det finns dock alltid möjlighet för ett försäkringsföretag att lämna dessa uppgifter på frivillig basis tidigare än vad lagen kräver.
14.2.7Styrdokument och godkännande
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska ha lämpliga system för att kunna upprätta och offentliggöra en Rapport om verksamhet och solvens samt ha riktlinjer som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs fortlöpande är relevanta.
Rapporten om verksamhet och solvens och uppdateringar av denna ska godkännas av försäkringsföretagets styrelse innan den offentliggörs.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelserna i artikel 55 ska medlemsstaterna kräva att försäkringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i artiklarna 51 och 53 och artikel 54.1 samt ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpande är relevanta. Rapporten om verksamhet och solvens ska godkännas av försäkringsföretagets styrelse och får offentliggöras först efter detta godkännande.
Bestämmelsen följer direktivet. Utredningen anser att kravet på styrelsens godkännande före offentliggörande även gäller för upp- dateringar av tidigare offentliggjord information.
14.2.8Rapport om verksamhet och solvens på gruppnivå
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkringsholdingföretag ska upprätta en Rapport om verksamhet och solvens på gruppnivå. Denna rapport ska offentliggöras en gång per år.
393
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
Ett försäkringsföretag med ägarintresse eller ett försäkrings- holdingföretag får, efter tillstånd från Finansinspektionen, upp- rätta en gemensam Rapport om verksamhet och solvens för för- säkringsgruppen, som även ska innehålla uppgifter om enskilda dotterföretag inom gruppen.
Innan Finansinspektionen ger sitt tillstånd ska samråd ske med eventuella övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelserna i artikel 256.1 ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäk- ringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå.
Bestämmelsen i artikel 256.1 innebär att alla försäkringsföretag med ägarintresse och försäkringsholdingföretag ska upprätta en rapport om verksamhet och solvens på gruppnivå. Av artikel 256.2 punkt 2 framgår dock att det finns möjlighet att upprätta en gemensam rapport om verksamhet och solvens för försäkrings- gruppen, som även ska innehålla uppgifter om de enskilda dotterfö- retagen inom gruppen, om grupptillsynsmyndigheten godkänner det. Om det är samma tillsynsmyndighet som är tillsynsmyndighet för samtliga försäkringsföretag i en grupp, så ska denna tillsyns- myndighet vara grupptillsynsmyndighet. Det innebär att även en grupp som bara består av enbart svenska företag ska kunna upp- rätta en gemensam rapport om verksamhet och solvens för hela försäkringsgruppen och de enskilda dotterföretagen inom gruppen, se även artikel 215. Det kan finnas flera försäkringsföretag med ägarintresse och flera försäkringsholdingföretag i en försäkrings- grupp. Artikel 256 innebär att ett försäkringsföretag med ägarin- tresse eller ett försäkringsholdingföretag, efter medgivande till detta av grupptillsynsmyndigheten, kan få lämna en enda rapport om verksamhet och solvens för hela försäkringsgruppen och de enskilda dotterföretagen inom gruppen.
394
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
14.2.9Innehåll på gruppnivå
Utredningens förslag: Om ett försäkringsföretag med ägarin- tresse eller ett försäkringsholdingföretag har fått tillstånd till att upprätta en gemensam Rapport om verksamhet och solvens för försäkringsgruppen och för de enskilda dotterföretagen inom gruppen ska denna rapport innehålla
1.uppgifter om försäkringsgruppens samlade verksamhet och solvens och
2.uppgifter om varje dotterföretag inom försäkringsgruppen som ska offentliggöras enligt bestämmelserna om offentliggö- rande för det enskilda företaget.
Om rapporten saknar sådana uppgifter som avses i punkt 2 ovan, får Finansinspektionen kräva att dotterföretaget offentlig- gör dessa uppgifter, om
1.Finansinspektionen auktoriserat dotterföretaget,
2.Finansinspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och
3.de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse.
Rapporten om verksamhet och solvens för försäkringsgrupper ska följa bestämmelserna för det enskilda företaget.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelsen i artikel 256.2 punkt 2 framgår vilka uppgifter som den gemensamma rapporten om verksamhet och solvens ska innehålla. Bestämmelsen föreslås, med vissa mindre språkliga justeringar, tas in i lagtexten.
Av bestämmelsen i artikel 256.2 punkt 3 framgår att om det saknas vissa uppgifter avseende enskilda dotterföretag i försäk- ringsgruppen så kan den berörda tillsynsmyndigheten dvs, den till- synsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget, kräva att dessa uppgifter ändå lämnas, om andra jämförbara försäkringsföretag måste lämna dessa uppgifter och om dessa uppgifter är av väsentlig betydelse. Bestämmelsen föreslås, efter vissa språkliga justeringar, tas in i lagtexten. Utredningen menar att den svenska lagen enbart kan ta in bestämmelser som berör Finansinspektionen, varför tex- ten har ändrats i det avseendet.
395
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
14.2.10 Särskilt om proportionalitet
Proportionalitetsprincipen ska även tillämpas på de uppgifter som ska offentliggöras. Det innebär att detaljeringsgraden på de upp- gifter som ska offentliggöras ska vara i proportion till arten, omfattningen and komplexiteten hos riskerna. Ett försäkringsfö- retag med en komplex riskprofil kommer troligen att behöva lämna mer uppgifter än ett företag med en mindre komplex riskprofil för att klara kravet på offentliggörande. Bestämmelserna i direktivet är principbaserade och innehåller endast krav på vilka områden som ska omfattas av offentliggörandet, vilket ger en flexibilitet för företagen att bestämma hur kravet på offentliggörande ska mötas. Utrymmet begränsas av bestämmelserna på nivå 2 och 3, men pro- portionalitetsprincipen gäller på alla nivåer i Solvens II, vilket bör påverka detaljeringsgraden på de uppgifter som ska offentliggöras. Bestämmelser kring proportionalitet när det gäller kraven på offentliggörande kommer att utvecklas i nivå 2 och nivå
14.2.11 Bemyndiganden
Utredningen förslag: Regeringen eller den myndighet som får meddela föreskrifter om det närmare innehållet i Rapporten om verksamhet och solvens.
Skäl för utredningens förslag: Artikel 51 har inte införts i sin hel- het i förslaget till lagtext. Denna artikel innehåller närmare bestäm- melser om vad rapporten om verksamhet och solvens ska innehålla. Dessa bestämmelser innehåller bland annat krav på
1.En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.
2.En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en bedöm- ning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil.
3.En beskrivning, där varje riskkategori behandlas separat, av riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och riskkänslig- het.
4.En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäk- ringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen och metoderna för deras värdering med förklaring av eventuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen.
396
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
5. En beskrivning av dispositionen av egna kapitalet, som minst tar upp följande:
a.Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet.
b.Beloppen för solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.
c.Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som anges i artikel 304.
d.Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna mellan de antaganden som legat till grund för standardformeln och de som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav.
e.Storleken av underskridande av minimikapitalkravet eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet under rapporte- ringsperioden, även om dessa förhållanden senare rättats till, samt en förklaring av deras ursprung och följder och en redogörelse för korrigerande åtgärder som vidtagits.
Dessutom innehåller nivå 2 ytterligare detaljerade bestämmelser som avser samtliga områden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det närmare innehållet i Rapporten om verksamhet och solvens. Det innebär att den översiktliga beskriv- ningen av innehållet i rapporten som framgår av artikel 51 och som inte tagits in i svensk lag istället bör tas in i föreskrift på lägre nivå.
14.2.12Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2):
Bestämmelser om offentliggöranden återfinns i kapitel XII avsnitt 1. Dessa genomförandeåtgärder behandlar, i enlighet med artikel 56 och artikel 256.4 i Solvens
397
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
Bestämmelser avseende enskilda försäkringsföretag
Enligt artikel 282 ska rapporten om verksamhet och solvens (RVS) följa den uppställningsform som anges i bilaga PD1 till förord- ningen och ska offentliggöra på ett sammanhängande och informa- tivt sätt de uppgifter som framgår av artiklarna
De uppgifter som ska offentliggöras i RVS ska anses vara mate- riella om ett utelämnande eller en oriktig uppgift skulle kunna påverka beslutsfattandet eller bedömningen hos användarna av rap- porten. Detta framgår av artikel 282 bis.
Enligt artikel 283 ska RVS innehålla en tydlig och lättförståelig sammanfattning, som är speciellt utformad för försäkringstagare och förmånstagare. Sammanfattningen ska tydligt visa på materiella förändringar som inträffat i försäkringsföretagets verksamhet och resultat, företagsstyrningssystem, riskprofil, värdering för solvens- ändamål och kapitalhantering under rapporteringsperioden.
Artiklarna
När ett försäkringsföretag offentliggör uppgifter avseende solvens och finansiell ställning utöver de som krävs enligt lagar, föreskrifter och administrativa bestämmelser som införts till följd av direktivet ska uppgifterna vara konsistenta, där det är relevant, med de uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheten, vilket framgår av artikel 289.
Om tillsynsmyndigheten har medgivit att ett försäkringsföretag inte behöver offentliggöra uppgifter ska detta medgivande, enligt artikel 290, endast gälla så länge skälen kvarstår. Försäkringsföreta- get ska meddela tillsynsmyndigheten så fort som skälen inte längre kvarstår.
Enligt artikel 291 ska försäkringsföretag offentliggöra sin rap- port om verksamhet och solvens:
a)senast 20 veckor efter 31 december 2013
b)senast 18 veckor efter 31 december 2014
398
SOU 2011:68 |
Rapportering och offentliggörande |
c)senast 16 veckor efter den 31 december 2015
d)senast 14 veckor efter den 31 december 2016 och kommande år.
Enligt artikel 292 ska försäkringsföretaget lämna in sin RVS och eventuella uppdateringar (i elektronisk form) till tillsynsmyndig- heten så fort offentliggörandet gjorts. Om försäkringsföretaget har en webbsida ska RVS publiceras på denna webbsida. Om försäk- ringsföretaget inte har en webbsida, men är medlem i en bransch- organisation som har en webbsida ska RVS efter tillstånd av branschorganisationen publiceras på denna webbsida. Publiceringen av en RVS på en webbsida ska finnas tillgänglig på denna webbsida i minst fem år efter att publiceringen gjorts. Om ett försäkringsfö- retag inte publicerar sin RVS på en webbsida ska företaget skicka en elektronisk kopia till de personer som begär det under de kom- mande två åren efter den dag RVS senast ska publiceras/borde publicerats. Försäkringsföretaget ska lämna RVS inom 10 arbetsda- gar efter begäran. Försäkringsföretag ska, oavsett om företaget har publicerat sin RVS på en webbplats, skicka en papperskopia på sin RSFS inom 20 arbetsdagar efter begäran.
Om en förändring väsentligt påverkar relevansen av en RVS ska rapporten uppdateras. Jmf artiklarna
Avseende en försäkringsgrupp
Artikel
Enligt artikel 342 ska försäkringsföretag med ägarintresse eller försäkringsholdingföretag ska offentliggöra sin grupp RVS på det eller de språk som grupptillsynsmyndigheten bestämmer.
399
Rapportering och offentliggörande |
SOU 2011:68 |
Om tillsynsmyndigheten har medgivit att en försäkringsgrupp inte behöver offentliggöra uppgifter ska detta medgivande endast gälla så länge skälen kvarstår. Försäkringsgruppen ska meddela till- synsmyndigheten så fort som skälen inte längre kvarstår. Detta framgår av artikel 343.
Enligt artikel 344 ska försäkringsföretag med ägarintresse eller försäkringsholdingföretag offentliggöra sin grupprapport om solvens och finansiell ställning inom följande period:
a)senast 26 veckor efter 31 december 2013
b)senast 24 veckor efter 31 december 2014
c)senast 22 veckor efter den 31 december 2015
d)senast 20 veckor efter den 31 december 2016 och kommande år.
Enligt artikel 345 ska försäkringsföretaget med ägarintresse och försäkringsholdingföretaget lämna in sin grupp RVS och eventuella uppdateringar (i elektronisk form) till grupptillsynsmyndigheten så fort offentliggörandet gjorts. Om försäkringsföretaget med ägar- intresse eller försäkringsholdingföretaget har en webbsida ska RVS publiceras på denna webbsida. Om försäkringsföretaget inte har en webbsida, men är medlem i en branschorganisation som har en webbsida ska RVS efter tillstånd av branschorganisationen publice- ras på denna webbsida. Om ett dotterföretag inte har en egen webbsida kan dotterföretaget publicera gruppens RVS på toppbo- lagets webbsida. Publiceringen av en RVS på en webbsida ska finnas tillgänglig på denna webbsida i minst fem år efter att publiceringen gjorts.
Om en förändring väsentligt påverkar relevansen av en grupp RVS ska, enligt artikel 346, rapporten uppdateras. En uppdaterad version av en grupp RVS ska offentliggöras så fort som möjligt efter upptäckten.
400
15Försäkringsgrupper – Tillämpning och kapitalkrav
15.1Tillämpningsområdet
Inledning
En försäkringsgrupp kan se ut på många olika sätt, men för att en försäkringsgrupp ska föreligga måste det minst finnas ett försäk- ringsföretag (A) som har ägarintresse i ett annat försäkringsföretag eller är ägt av ett försäkringsföretag eller försäkringsholdingföre- tag. Därefter fångas de företag som anses ingå i försäkringsgruppen upp utifrån försäkringsföretag (A) och de försäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag som företag (A) har någon form av bindning till. Alla former av bindningar till andra företag måste beaktas. Försäkringsföretaget kan t.ex. vara moderföretag, dotter- företag, intresseföretag eller anknutet företag till andra företag och tillsammans kan de bilda de en försäkringsgrupp. Dessutom kan en försäkringsgrupp föreligga om försäkringsföretag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning. Vad som nu sagts medför bl.a. att ett enskilt försäkringsföretag kan ingå i flera olika försäkrings- grupper. Det ställs något olika krav på en grupp beroende på hur den är utformad.
Kraven enligt nuvarande FRL medför enkelt uttryckt extra krav vid beräkning av kapital och rapportering av interna transaktioner för företagen som ingår i försäkringsgruppen. Kraven ställs på de individuella försäkringsföretagen i försäkringsgruppen och Finansinspektionen har tillsyn över att de försäkringsföretag som ligger under Finansinspektionens tillsyn individuellt uppfyller dessa.
Solvens
401
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
gruppen. Ett ledande försäkringsföretaget är ett försäkringsföretag som har ägarintresse i ett annat försäkringsföretag eller ett försäk- ringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag. Det är det ledande försäkringsföretaget som ansvarar för att kraven på gruppen uppfylls. Vissa av kraven på försäkringsgruppen kan även ett försäkringsholdingföretag uppfylla, se avsnitt 15.1.8 och 15.1.12.
En nyhet i Solvens
Solvens
För att förstå hur Solvens
På motsvarande sätt som i de nuvarande bestämmelserna finns olika varianter av försäkringsgrupper och på motsvarande sätt som enligt nuvarande bestämmelser kan ett företag ingå i flera försäk- ringsgrupper. Samma former av bindningar som enligt de nuva- rande bestämmelserna finns i Solvens
402
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Bakgrund till nuvarande regler
Den extra tillsynen över försäkringsföretag som ingår i en försäk- ringsgrupp regleras i kapitel 9 i FRL. Bestämmelserna är införlivade från direktiv 98/78/EG om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (försäkringsgruppsdirektivet)1. Därefter har bestämmelserna om försäkringsgrupper ändrats genom direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, för- säkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglo- merat (konglomeratsdirektivet)2 samt genom direktiv 2005/68/EG om återförsäkring (återförsäkringsdirektivet)3. När Solvens II- reglerna införs upphör försäkringsgrupps- och återförsäkrings- direktiven att gälla.
Avsikten med regelverket om försäkringsgrupper är bl.a. att öka skyddet för försäkringstagarna och att upprätthålla stabilitetsprin- cipen för försäkringsföretag som ingår i en grupp. I huvudsak handlar reglerna om att beräkna effekten på det enskilda företaget av att tillhöra en grupp, och att förhindra att samma tillgångar används för att täcka kapitalkrav i flera företag. Flera av definitio- nerna för grupper, t.ex. moder- och dotterföretag, företag med ägarintresse och anknutet företag är hämtade från redovisnings- reglerna i Fjärde bolagsdirektivet 78/660/EEG4 och Sjunde bolags- direktivet 83/349/EEG5.
Inom EU råder principen om en enda auktorisation och hem- landstillsyn. Det är tillsynsmyndigheten i det land där försäkrings- företaget har fått tillstånd att bedriva verksamhet som svarar för den finansiella tillsynen över företaget.
Under och efter finanskrisen kring år 2008 har fokus på frågor om finansiell stabilitet och risker med stora internationella grupper, särskilt med blandad verksamhet ökat6. Mot bakgrund av det pågår det nu bl.a. en översyn av konglomeratsdirektivet, vilket inkluderar en översyn av reglerna om försäkringsgrupper i Solvens
1EGT L 330, 05/12/1998 s.
2EUT L 35, 11.2.2003, s.
3EUT L 323, 9.12.2005 (Celex 32005L0068).
4EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11.
5EGT L 193 , 18/07/1983 s.
6IAIS Guidance paper on the use of supervisory colleges in
regulated entities in
7 Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council amending Directives 98/78/EC, 2002/87/EC, 2006/48/EC and 2009/138/EC as regards the supplementary supervision of financial entities in a financial conglomerate, 15592/10 dated 29 October 2010.
403
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
inom Solvens
Grupper i nuvarande regler
I FRL definieras vilka gruppstrukturer som utgör en försäkrings- grupp. Det finns tre olika typer av försäkringsgrupper. Den första typen består av ett svenskt försäkringsföretag (a) med dotterföre- tag eller intresseföretag som är försäkringsgivare eller har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med en annan för- säkringsgivare.
Bild 1
Försäkringsföretag (a) |
|
|
|
||
|
|
*eller |
intresseföretag eller |
||
|
|
||||
Dotterföretag* som är |
|||||
företag |
med |
gemensam |
|||
försäkringsgivare |
|||||
ledning |
|
|
|||
|
|
|
|
Den andra typen består av ett försäkringsföretag (b) och dess moderföretag, när moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag eller en utländsk försäkringsgivare med hemvist utanför EES.
404
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Bild 2
Moderföretag som är |
*eller försäkringsgivare |
försäkringsholdingföretag* |
utanför EES |
|
|
Försäkringsföretag (b)
Den tredje typen omfattar ett försäkringsföretag (c) och dess moderföretag, när moderföretaget inte är ett sådant moderföretag som avses i den första eller andra typen av grupp och inte heller definieras som ett blandat finansiellt holdingföretag enligt konglo- meratsdirektivet.
Bild 3
Moderföretag annat än ovan
Försäkringsföretag (c)
Därefter anges vilka företag som, när det finns en försäkrings- grupp, också anses ingå i de olika grupperna genom olika särskilt angivna former av anknytningar.
För att tillsynsmyndigheten ska kunna bedöma gruppens ställ- ning finns regler om affärshändelser och avtal inom försäkrings- gruppen, beräkning av gruppbaserad ekonomisk ställning och gruppbaserad redovisning. Därtill finns ett gruppbaserat kapital- krav på försäkringsgrupper som tillhör den första typen av försäk- ringsgrupp. Rapporteringen, eller redogörelsen, ska lämnas till till- synsmyndigheten av det företag som ansvarar för rapporteringen. De olika grupperna har något olika krav på kapital och på vad som ska rapporteras.
Ansvaret för grupprapporteringen ligger på försäkringsföreta- gen i gruppen. I en grupp kan det finnas flera försäkringsföretag
405
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
och därmed flera rapporteringsskyldiga företag. Ett mycket enkelt exempel, med helägda dotterföretag, är följande.
Bild 4
Försäkringsföretag A |
|
|
|
A rapporterar |
till A:s |
|
||
Försäkringsföretag B |
tillsynsmyndighet |
|
|
|
|
|
B rapporterar till |
B.s |
|
||
Försäkringsföretag C |
tillsynsmyndighet |
|
|
|
|
|
|
|
Den nuvarande regleringen fångar in grupperna i en vid bemärkelse för att säkerställa att inte samma kapital räknas med i flera företags kapitalbas. Det är därmed viktigt att kartlägga vilka företag som finns med i gruppen och deras inbördes förhållande, både för att säkerställa den ekonomiska ställningen och för att tillsynsmyndig- heten ska få information om affärshändelser och avtal inom försäk- ringsgruppen. Eftersom definitionerna av en försäkringsgrupp även innefattar företag som endast har en relativt begränsad anknytning blir grupperna ofta komplexa.
406
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Bild 5
Bank
Försäkringsholdingbolag 1
Försäkringsholdingbolag
Denna grupp består av två försäkringsgrupper, en med försäkringsholdingbolag 1 överst och den andra gruppen består av de två försäkringsbolagen som har gemensam ledning. Gruppen är också ett finansiellt konglomerat då det finns en bank
Försäkringsbolag |
Gemensam |
Försäkringsbolag |
ledning |
Grupperna består ofta av flera olika typer av företag, både finansi- ella och icke finansiella, såsom värdepappersföretag, banker och andra företag utan finansiell verksamhet. Dessa grupper kan, av intresse för försäkringsgrupperna, falla under reglerna både för finansiella konglomerat och försäkringsgrupper. Definitionen av vilka företag som ingår i ett konglomerat respektive en försäk- ringsgrupp är viktig, eftersom kraven och tillsynen över konglome- rat och försäkringsgrupper skiljer sig åt. Tillsynen över en försäk- ringsgrupp utgår alltid från det rapporterande försäkringsföretaget, oavsett var i gruppen företaget finns.
Enligt de nuvarande reglerna kan flera försäkringsföretag vara rapporterande. Inom samma koncern kan det därmed finnas flera olika försäkringsgrupper med olika rapporterande företag. Det medför att ansvaret för tillsynen kan tillkomma tillsynsmyndighe- ter i olika länder inom EES.
407
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Solvens
Solvens
Den första förändringen är att i stället för extra tillsyn av för- säkringsföretag i en försäkringsgrupp ska tillsyn utövas över grup- pen. Detta framgår indirekt av skäl 95 och 97, där det anges att för- säkringsgruppen måste fastställas och att reglerna nu bör göra det möjligt för tillsynsmyndigheten att göra en mer välgrundad bedömning av gruppens finansiella ställning. Av skäl 104 framgår att tillsynsmodellen är nytänkande med en grupptillsynsmyndighet som har en nyckelroll och fristående tillsynsmyndigheter som har viktiga roller som behålls vid grupptillsynen. Detta är en skillnad mot det nuvarande regelverket som endast kräver extra tillsyn över ett försäkringsföretag som ingår i en grupp. En annan förändring framgår av artikel 215, som innebär att bestämmelserna om försäk- ringsgrupper ska tillämpas av det yttersta försäkringsföretaget som är moderföretag och som har huvudkontor inom gemenskapen. Det är således i normalfallet ett försäkringsföretag i varje försäk- ringsgrupp inom EES som ska följa bestämmelserna för grupper. Med det följer att det är en tillsynsmyndighet som är grupptill- synsmyndighet och ansvarig för tillsynen över hela gruppen. Det införs också bestämmelser om tillsynskollegier, där samtliga till- synsmyndigheter för de företag som ingår i försäkringsgruppen ska samråda.
Det tidigare exemplet i bild 4 med helägda dotterföretag ser ut enligt följande med Solvens
408
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Bild 6
Försäkringsföretag A
Försäkringsföretag B
Försäkringsföretag C
A rapporterar till A:s tillsynsmyndighet
Men en viss förändring av vilka företag som ingår i en grupp genomförs också i Solvens
15.1.1Överväganden och förslag
15.1.2Ordningsföljd i kapitlet om försäkringsgrupper
Utredningens bedömning: I lagtexten bör bestämmelserna om försäkringsgrupper följa Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Bestämmelserna om försäk- ringsgrupper är inte helt enkla att ta till sig. Den nuvarande utformningen av de inledande bestämmelserna i FRL följer inte försäkringsgruppsdirektivets utformning utan är en sammanbland-
409
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
ning av olika artiklar i försäkringsgruppsdirektivet. Utformningen av FRL medför praktiska problem när de underliggande direktiven ändras och även problem i den praktiska tillämpningen och tillsy- nen. För att försöka underlätta har utredningen försökt att tydligt följa Solvens
15.1.3Placering av definitioner
Utredningens bedömning: Merparten av de definitioner som avser grupper, ska tas in i kapitlet om försäkringsgrupper i FRL.
Skäl för utredningens bedömning: De definitioner som finns i artikel 212.1 i Solvens
15.1.4Särskilda definitioner för försäkringsgrupper
Utredningens bedömning: De särskilda definitionerna som endast gäller för försäkringsgrupper bör införas i lagtext. Det avser definition av företag med ägarintresse, anknutet företag, grupp, grupptillsynsmyndighet, tillsynskollegium försäkringshol- dingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksam- het.
410
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Skäl för utredningens bedömning: Definitionerna av företag med ägarintresse och anknutet företag, finns inte återgivna kapitel 9 om försäkringsgrupper i FRL. Eftersom de är särskilt utformade för försäkringsgrupper bör de för en ökad förståelse för reglerna åter- ges tillsammans med övriga definitioner i början av kapitlet om för- säkringsgrupper. Det gäller följande definitioner; företag med ägarintresse (212.1a), anknutet företag (212.1.b), grupp (221.1.c) grupptillsynsmyndighet 212.1.d), tillsynskollegium 212.1.e), för- säkringsholdingbolag (212.1f), och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (212.1g).
Det kan noteras att definitionen av ägarintresse inte är identisk i Solvens
I artikel 13.20 i Solvens
Definitionerna av företag med ägarintresse, anknutet företag och grupp i avdelning III om försäkringsgrupper i Solvens
1. Utan inskränkning i vad som gäller enligt artikel
8 ”Ägarintressen är enligt detta direktiv sådana andelar i andra företags kapital, oavsett om andelarna representeras av värdepapper eller inte, som genom att skapa en varaktig förbindelse med dessa andra företag är avsedda att främja den egna verksamheten.”.
411
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
a)detta företag och ett eller flera andra företag med vilka det först- nämnda företaget inte har något sådant samband som avses i artikel 1.1 eller artikel 1.2, står under enhetlig ledning på grund av avtal med det förstnämnda företaget eller på grund av bestämmelser i företagets statuter, eller
b)
Hänvisningen har i 9 kap 1 § FRL sammanfattats i uttrycket ”gemensam eller i huvudsak gemensam ledning”. I avsnitt 12, Krav på företagsstyrning, konstaterar utredningen att begreppet ”för-
När det gäller definitionen av försäkringsholdingföretag/bolag kan konstateras att ordvalet är lite speciellt. I Solvens
412
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
I den engelska lydelsen av Solvens
15.1.5Definition av försäkringsgrupp samt tillämpliga bestämmelser
Utredningens förslag: En försäkringsgrupp enligt denna lag består av
1.försäkringsföretag, dess dotterföretag och företag de har ägarintresse i som är försäkringsgivare eller försäkringsgivare i land utanför EES,
2.försäkringsföretag och dess moderföretag, när moderföreta- get är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES,
3.försäkringsföretag och dess moderföretag, när moderföreta- get är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller en försäkringsgivare utanför EES, eller
4.försäkringsföretag och dess moderföretag, när moderföreta- get är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.
413
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 213.1 i Solvens
Utgångspunkten är att det finns fyra typer av konstellationer som kan göra att det föreligger en försäkringsgrupp. Dessa grupper ska tillämpa vissa särskilt angivna bestämmelser i kapitlet om för- säkringsgrupper. Av artikel 213.2 i Solvens
Försäkringsgrupper enligt 1 och 2 ska tillämpa samtliga bestämmelser om försäkringsgrupper, grupper enligt 3 ska tillämpa bestämmelserna i föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndi- gande avseende företag utanför EES och grupper enligt 4 ska till- lämpa bestämmelsen om tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.
I direktivet används begreppen ”tredjeland” och ”inom gemen- skapen”. Utredningen har valt att i stället använda sig av begreppen ”inom och utom EES”, vilket är brukligt i svensk lagstiftning. Utredningen föreslår att begreppet ”försäkringsföretag” ersätts med ”försäkringsgivare” i punkt 1 och 3. Anledningen till det är att begreppet försäkringsföretag omfattar försäkringsaktieföretag, ömsesidiga försäkringsföretag och försäkringsföreningar. Begrep- pet försäkringsgivare är ett vidare begrepp som introducerades i FRL och som även omfattar utländska försäkringsföretag9, se vi- dare avsnitt 15.1.8.
9 Prop 2009/10:246 om Nya försäkringsrörelseregler s. 463.
414
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
15.1.6Övriga företag i en försäkringsgrupp
Utredningens förslag: I en grupp ingår utöver företag enligt 1 § även
1.ett företag med ägarintresse, dess dotterföretag och de företag dessa företag har ägarintresse i samt företag som är knutna till varandra genom gemensam eller i huvudsak gemensam ledning, och
2.företag som genom avtal eller på annat sätt har starka och var- aktiga finansiella kopplingar, under förutsättning att ett av dessa företag genom centraliserad samordning utövar ett dominerande inflytande över besluten i de andra företagen som ingår i grup- pen och ingående och avbrytande av sådana förbindelser kräver förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten.
Vid tillämpning av punkt 2 ska det företag som utövar centrali- serad samordning betraktas som moderföretag och de andra fö- retagen ska betraktas som dotterföretag.
Skäl för utredningens förslag: Den samlade definitionen av de företag som ingår i en försäkringsgrupp bör utgå från Solvens II- direktivets definition i artikel 212.1 c) om vad som avses med ”grupp”. I denna artikel finns begrepp med särskild betydelse, t.ex. ”företag med ägarintresse”, ”moderföretag” och ”dotterföretag”. I artikel 13.15 och 13.16 i Solvens
I artikel 212.1 c) i Solvens
415
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
i gruppen och ingående och avbrytande av sådana förbindelser, enligt vad som avses i reglerna om grupper, kräver ett förhands- godkännande av grupptillsynsmyndigheten. De företag som utövar en centraliserad samordning ska betraktas som moderföretag och de andra företagen ska betraktas som dotterföretag.
I den svenska versionen av artikeln anges ”…dotterföretag har innehav…”, i den engelska texten anges ”…hold a participation..:”. För ökad enhetlighet vid genomförande av
Tillämparen av bestämmelserna om försäkringsgrupper måste samtidigt beakta de övriga företag som ingår i gruppen. Av den utökade definitionen framgår vilka företag som också ingår i grup- pen. Den utökade gruppen medför att ett företag kan anses ingå i flera grupper. Dessutom har begreppet grupp i detta sammanhang en vidare betydelse än i andra juridiska sammanhang. Ett företag som t.ex. i skattesammanhang inte anses ha samröre med ett annat företag kan anses ingå i samma grupp, vilket också framgår av defi- nitionen av grupp.
Definitionen av en grupp medför en utvidgning av antalet före- tag som ingår i gruppen jämfört med den nuvarande gruppdefini- tionen i FRL eftersom även förekomsten av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan företag kommer att medföra att före- tagen ska anses ingå i samma grupp. Företagsgrupper som baseras på avtal eller annat och som bygger på starka och varaktiga finansi- ella kopplingar kan t.ex. innehålla ömsesidiga associationer. Utred- ningen har stannat vid att inte ta in någon hänvisning till ömsesidiga associationer eller liknande företag i lagtexten. Enligt utredningen är ömsesidiga associationer endast ett exempel på en företagsform där det kan förekomma starka och varaktiga finansiella kopplingar.
15.1.7Definitioner av grupptillsynsmyndighet och tillsynskollegium
Utredningens förslag: Med grupptillsynsmyndighet avses den myndighet som är ansvarig för tillsyn över försäkringsgruppen.
Med tillsynskollegium avses de tillsynsmyndigheter som sam- arbetar vid tillsyn över en försäkringsgrupp.
416
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Skäl för utredningens förslag: Begreppet grupptillsynsmyndighet definieras i artikel 212.1 d) i Solvens
Begreppet tillsynskollegium definieras i artikel 212.1 e) i Solvens
Båda dessa definitioner är grundläggande och bör framgå av lag- stiftningen och utredningen föreslår att dessa placeras i inledningen av kapitlet om försäkringsgrupper i FRL eftersom de endast är relevanta för grupper.
15.1.8Nya svenska definitioner
Utredningens förslag: Med försäkringsgivare avses försäk- ringsföretag samt utländska försäkringsgivare.
Med ledande försäkringsföretag avses ett försäkringsföretag med ägarintresse i en annan försäkringsgivare.
Med ledande försäkringsholdingföretag avses ett försäkrings- holdingföretag inom EES.
Skäl för utredningens förslag: Begreppet försäkringsgivare finns inte tidigare definierat i lagtext, men har en egen betydelse för för- säkringsgrupper vilken framgår av prop 2009/10:246 En ny försäk- ringsrörelselag10. Utredningen föreslår att det införs en definition i lagtexten.
Begreppet ledande försäkringsföretag är nytt. Begreppet anger vilket företag i en försäkringsgrupp inom EES som gentemot
10 Begreppet försäkringsgivare är ett vidare begrepp och omfattar även utländska försäkringsföretag, s. 463.
417
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
grupptillsynsmyndigheten ansvarar för att säkerställa att försäk- ringsgruppen uppfyller de krav på gruppen som ställs i Solvens II- direktivet. Det är samtidigt normalt sett det företag som grupptill- synsmyndigheten utövar grupptillsyn över. Om det finns flera ledande försäkringsföretag i en försäkringsgrupp kan uppgifterna under vissa förutsättningar utföras av endast ett av de ledande för- säkringsföretagen, se avsnitt 15.1.12.
Begreppet ledande försäkringsholdingföretag är också nytt. Vissa uppgifter t.ex. rapportering av riskkoncentrationer och transak- tionsrapportering som det ledande försäkringsföretaget ska upp- fylla kan istället fullgöras av det ledande försäkringsholdingföreta- get. För att ett försäkringsholdingföretag ska vara ”ledande” krävs att det har huvudkontor och är moderföretag till ett försäkringsfö- retag, se avsnitt 15.1.12.
15.1.9Dominerande inflytande
Utredningens förslag: Finansinspektionen får vid tillämpning av bestämmelserna om försäkringsgrupper behandla
1.ett företag som i praktiken utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag som moderföretag,
2.ett företag över vilket ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande som dotterföretag , och3. ett företag som genom direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag utövar ett betydande inflytande över det företaget som ett företag med ägarintresse.
Skäl för utredningens förslag: Artikel 212.2 i Solvens
418
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
ska tas in i den svenska lagtexten, och bör enligt utredningen for- muleras i en särskild bestämmelse.
Eftersom många försäkringsföretag är stora institutionella placerare med spritt ägande skulle en strikt tolkning av bestämmelsen kunna medföra att i vart fall vissa av försäkringsföretagens innehav i börs- noterade företag eller i private
15.1.10Undantag för företag med ägarintresse som omfattas av reglerna om finansiella konglomerat
Utredningens förslag: Om det ledande försäkringsföretaget eller det ledande försäkringsholdingföretaget i en försäkrings- grupp är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat finansi- ellt holdingbolag som omfattas av reglerna om finansiella kon- glomerat får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptill- synsmyndighet, besluta att bestämmelserna om riskkoncentra- tioner eller transaktioner inom en försäkringsgrupp eller båda dessa bestämmelser inte ska tillämpas för försäkringsgruppen.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 213.3 i Solvens
15.1.11 Vissa begränsningar
Utredningens förslag: Finansinspektionen får, när inspektio- nen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med eventuella andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet besluta att helt eller
419
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
delvis undanta ett företag i en försäkringsgrupp från grupptill- syn om
1.företaget har huvudkontor i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för överförandet av nödvändig information
2.företaget är av ringa intresse med hänsyn till grupptillsynens syfte, eller
3.det vore olämpligt eller vilseledande att ta med företaget med hänsyn till grupptillsynens syfte.
En behörig tillsynsmyndighet för företag som är undantaget enligt ovan får hos Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, eller direkt hos det ledande företaget i försäkringsgruppen efterfråga de uppgifter om försäkringsgrup- pen som kan underlätta deras tillsyn över det undantagna före- taget.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 214.2 första stycket
Av artikel 214.2 andra stycket i Solvens
420
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
synsmyndigheten ska samråda med andra tillsynsmyndigheter i samband med beslut om undantag.
Av det sista stycket i artikel 214.2 i Solvens
Vid genomförandet av denna regel bör följande exempel beaktas.
Exempel 1. Antag att det finns en försäkringsgrupp med X som ledande företag där Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet. I gruppen finns ett företag i något annat land inom EES (t.ex. Frankrike) där företaget Y, som är av ringa intresse för gruppen, driver verksamhet. Finansinspektionen kan då besluta att Y inte ingår i gruppen vid tillämpningen av gruppreglerna. Den franska tillsynsmyndigheten har tillsyn över Y, och ska då få tillgång till alla uppgifter från X som de anser kan underlätta deras tillsyn över Y. Det ger en vidsträckt rättighet för den utländska tillsynsmyndig- heten att få direkt tillgång till uppgifter från ett ledande företag i Sverige. Samtidigt har beslutet att undanta Y från grupptillsynen fattats efter samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, vilket alltså i detta exempel inkluderar Frankrike.
Exempel 2. Antag att X i stället finns i Frankrike och att Y, som är undantaget från grupptillsyn, i stället finns i Sverige. I detta fall är det Finansinspektionen som vill få tillgång till information om Y från det ledande företaget i gruppen, som finns i Frankrike.
Syftet med bestämmelsen är att tillsynsmyndigheten för ett undantaget företag ska kunna utöva tillsyn över det på s.k.
421
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
solonivå. Enligt utredningen kan syftet med regeln uppfyllas på två olika sätt. Antingen genom att tillsynsmyndigheten för det undan- tagna företaget tillåts efterfråga informationen direkt hos det ledande företaget i gruppen, eller genom att tillsynsmyndigheten för det undantagna företaget får efterfråga informationen hos grupptillsynsmyndigheten. Sett ur företagens perspektiv kommer de i det sistnämnda fallet alltid att veta vilket lands tillsynsmyndig- het som ställer krav på information. I båda fallen kommer grupp- tillsynsmyndigheten att ha kännedom om informationsflödet.
Enligt utredningen framstår det som naturligt att tillsynsmyn- digheten för det undantagna företaget i första hand vänder sig till Finansinspektionen för att få den aktuella informationen. Utred- ningen gör dock bedömningen att ett korrekt genomförande av direktivet förutsätter en lagbestämmelse om att den utländska till- synsmyndigheten har rätt att vända sig direkt till det ledande före- taget i gruppen.
15.1.12 Ledande försäkringsföretag på gemenskapsnivå
Utredningens förslag: I en försäkringsgrupp finns ett ledande försäkringsföretag som ensamt ansvarar för att tillämpa bestämmelserna om försäkringsgrupper för hela försäkrings- gruppen.
Ett ledande försäkringsholdingföretag får utföra det ledande försäkringsföretagets uppgifter avseende rapportering till grupptillsynsmyndigheten av beräkningar, riskkoncentrationer och gruppinterna transaktioner. Det får även genomföra och rapportera gruppens Egna risk- och solvensbedömningar samt genomföra och rapportera gruppens Rapport om solvens och finansiell ställning.
Om det finns flera ledande försäkrings- eller försäkringshol- dingföretag i en försäkringsgrupp ansvarar endast det ledande försäkrings- eller försäkringsholdingföretaget i gruppen som har huvudkontor inom EES och som är direkt eller indirekt mo- derföretag till övriga ledande försäkrings- eller försäkringshol- dingföretag i gruppen för att tillämpa bestämmelserna enligt första eller andra stycket.
422
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 215.1 i Solvens II- direktivet framgår att reglerna om försäkringsgrupper i huvudsak utgår ”uppifrån och ner”, dvs. gäller för hela gruppen och utgår från ett ledande försäkringsföretag i gruppen. Utredningen föreslår i avsnitt 15.1.8 att det införs definitioner av begreppen ledande för- säkringsföretag och ledande försäkringsholdingföretag för att för- tydliga vilket företag som ansvarar för att uppfylla kraven som ställs på försäkringsgruppen.
Mot bakgrund av hur bestämmelsen om försäkringsgrupper ser ut kan det finnas flera ledande försäkringsföretag eller försäkrings- holdingföretag i en försäkringsgrupp. Avsikten är att det endast ska vara ett ledande företag som ansvarar för försäkringsgruppen och att övriga ledande försäkrings- eller försäkringsholdingföretag ska befrias från sina uppgifter.
Av artikel 215.1 i Solvens
Att grupptillsynsreglerna på gruppnivå endast ska tillämpas av det moderföretag som har det yttersta ägarintresset på gemen- skapsnivå innebär en avgörande och viktig förändring jämfört med nuvarande bestämmelser. Denna bestämmelse ligger till grund för att tillsynen över hela gruppen endast bedrivs av en tillsynsmyndig- het. Detta är normalt tillsynsmyndigheten för det ledande försäk- ringsföretaget, vilket är det moderföretag som har det yttersta ägarintresset i försäkringsgruppen på gemenskapsnivå. Det företag som avses med ”ledande” är det företag som har det yttersta ägar-
423
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
intresset, dvs. det företag som är överst i gruppen, under förut- sättning att företaget är etablerat inom EES.
Exempel på försäkringsgrupper
Bild 7 försäkringsgrupp med försäkringsföretag inom EES
Försäkrings- |
|
*ledande |
försäkringsföretag |
||||||
företag* |
|
||||||||
|
som |
ansvarar |
för |
hela |
|||||
|
|
|
|
||||||
|
51 % ägande |
försäkringsgruppen. |
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Försäkrings- |
|
|
|
**ledande |
|
|
|
||
företag** |
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
försäkringsföretag |
|
vars |
|||||
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
minst ägarintresse |
|
uppgifter tas över av dess |
|||||
|
|
|
|
|
moderföretag |
|
|
||
Försäkrings- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
företag |
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
424
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Bild 8 |
försäkringsgrupp med försäkringsholdingföretag |
|
|
|
|
|||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Försäkringshol |
|
|
* |
ledande |
försäkrinsg- |
|||||
|
|
dingföretag |
|
|
||||||||
|
|
|
|
|
|
|
51 % ägande |
företag, |
ansvarar |
för hela |
||
|
|
|
|
|
|
|
||||||
|
|
|
|
|
|
|
försäkringsgruppen, |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
Försäkrings- |
|
|
inklusive |
|
försäkrings- |
|||||
|
|
|
|
holdingföretaget. |
Samtidigt |
|||||||
|
|
företag* |
|
|
|
|||||||
|
|
|
|
|
kan |
|
försäkringsholding- |
|||||
|
|
|
|
|
|
|
minst ägarintresse |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
företaget |
|
utföra |
vissa |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
förpliktelser |
|
|
||
|
|
Försäkrings- |
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
företag |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
15.1.13Undantag från rapportering när det ledande företaget omfattas av bestämmelserna för finansiella konglomerat
Utredningens förslag: Om det ledande försäkrings- eller åter- försäkringsföretaget i en försäkringsgrupp är dotterföretag till ett företag som omfattas av extra tillsyn enligt lagen om finansi- ella konglomerat får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att bestämmelserna om risk- koncentrationer eller transaktioner inom en försäkringsgrupp eller båda dessa bestämmelser inte ska tillämpas för försäkrings- gruppen.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 215.2 i Solvens
425
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Bestämmelsen innebär att när det ledande försäkrings- eller försäk- ringsholdingföretaget är dotterföretag till t.ex. en bank och grup- pen omfattas av bestämmelserna om finansiella konglomerat så behöver inte försäkringsgruppen rapportera uppgifter som inkom- mer till tillsynsmyndighet genom annan lagstiftning. På detta sätt behöver inte gruppen rapportera enligt två regelverk.
15.1.14 Grupptillsyn på nationell nivå
Utredningens förslag: Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen besluta att ansvaret för att tillämpa bestämmelserna om försäkringsgrupper i detta kapitel för en försäkringsgrupp helt eller delvis ska ligga på ett försäkringsfö- retag med ägarintresse i en annan försäkringsgivare i försäk- ringsgruppen eller det ledande försäkringsholdingföretag inom försäkringsgruppen som har säte i Sverige. Innan beslut fattas ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten och företaget med det yttersta ägarintresset inom EES.
Beslut som avses i ovanstående stycke får inte fattas om företaget har tillstånd till centraliserad riskhantering.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om tillsynen över en natio- nell undergrupp.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 216 i Solvens
Enligt utredningen finns det starka skäl mot att utnyttja möjlig- heten till tillsyn av en nationell undergrupp. Syftet med Solvens II- direktivet är att införa ett enhetligt regelverk för försäkringsverk- samhet och tillsyn inom Europa. I en sådan regelmiljö bör det enligt utredningen som huvudregel inte spela någon roll vilken nationell tillsynsmyndighet som har ansvaret för grupptillsynen. Därtill måste hänsyn tas till reglerna om hur grupptillsynsmyndig- heten utses, t.ex. blir Finansinspektionen grupptillsynsmyndighet
426
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
om moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag och Finansin- spektionen har auktoriserat försäkringsföretaget. Det går alltså inte för ett företag under tillsyn att byta grupptillsynsmyndighet bara genom att lägga ett försäkringsholdingföretag i en annan medlems- stat. Berörda tillsynsmyndigheter kan därutöver komma överens om vilken tillsynsmyndighet som ska utses till grupptillsynsmyn- dighet. Det får också antas att sannolikheten för att en tillsyns- myndighet i ett visst land skulle missköta sitt uppdrag som grupp- tillsynsmyndighet, och därigenom skapa utrymme för regelarbi- trage, är liten. Reglerna om tillsyn över försäkringsgrupper inne- håller ingående beskrivningar av hur samarbetet och informations- utbytet mellan tillsynsmyndigheterna ska gå till och samarbetet ska följa tydliga regler kring bl.a. samråd. EIOPA har getts en framträ- dande roll som medlare och diskussionspartner för frågor som rör försäkringsgrupper. Denna roll finns definierad i
Ett svenskt utnyttjande av optionen skulle vidare medföra större kostnader för såväl Finansinspektionen som för företagen. De större kostnaderna för Finansinspektionen beror på att myndighe- ten vid ett utnyttjande av optionen kommer att ha ett större ansvarsområde, jämfört med om optionen inte utnyttjas. För före- tagen kan det uppstå kostnader till följd av tillkommande krav på rapportering, företagsstyrning och högre kapitalkrav.
Kostnaderna för de tillkommande kraven på rapportering är svåra att uppskatta, eftersom det beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Om de tillkommande rapporteringskraven t.ex. endast består i att de uppgifter som ändå ska skickas till grupptill- synsmyndigheten också skickas till Finansinspektionen torde kost- nadsökningen vara försumbar. Om de tillkommande rapporte- ringskraven däremot innebär att företagen måste ta fram helt nya uppgifter och beräkningar eller helt arbeta om den information som ändå tas fram av andra skäl kan kostnaderna bli relativt höga.
11 REGULATION (EU) No 1094/2010 OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL of 24 November 2010 establishing a European Supervisory Authority (European Insurance and Occupational Pensions Authority), amending Decision No 716/2009/EC and repealing Commission Decision 2009/79/EC.
427
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Det samlade kapitalkravet för en grupp kan bli både högre och lägre om Finansinspektionen fattar beslut om att tillämpa bestäm- melsen på en nationell undergrupp, eftersom det samlade kapital- kravet bl.a. påverkas av var i gruppen kapitalet finns. Som exempel kan nämnas hanteringen av en garanti från företaget med det yttersta ägarintresset. En sådan garanti kan användas i kapitalbasen i den nationella undergruppen, men inte i kapitalbasen för ”hela” gruppen, där ska en sådan garanti elimineras. Det går alltså inte att entydigt påstå att ett beslut om att utöva undergruppstillsyn från Finansinspektionen automatiskt skulle medföra ökade kostnader för företagen.
Enligt utredningen finns det emellertid också skäl som talar för att optionen bör kunna utnyttjas i vissa fall. Här bör inledningsvis nämnas att Finansinspektionen troligen inte kommer att bli grupp- tillsynsmyndighet för några av de ”svenska” försäkringsgrupperna, t.ex. Skandia och
Utredningen anser emellertid att det kan uppstå situationer när Finansinspektionen kan behöva utöva tillsyn över en nationell undergrupp. Det kan t.ex. uppstå situationer då de svenska försäk- ringstagarnas intressen bäst skyddas genom Finansinspektionens åtgärder, om grupptillsynen på
Vid en samlad bedömning anser utredningen att den självklara utgångspunkten vid genomförandet av Solvens
428
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
vara att samtliga bestämmelser, inklusive bestämmelserna om grupptillsyn, kommer att följas av samtliga medlemsländer. Enligt utredningen är detta ett tungt vägande skäl mot att utnyttja optio- nen om nationell undergrupptillsyn. Samtidigt kan det konstateras att optionen faktiskt finns i direktivet, och att utredningens princi- piella och möjligen teoretiska grundinställning i praktiken skulle kunna hindra en effektiv tillsyn och ett fullgott försäkringstagar- skydd. Mot denna bakgrund väljer utredningen att föreslå att möj- ligheten att använda nationell undergrupptillsyn ska utnyttjas, men endast i sådana fall då det finns skäl att tro att bestämmelserna i Solvens
Bestämmelserna i direktivet om att Finansinspektionen innan den fattar beslut om nationell undergrupptillsyn ska samråda med grupptillsynsmyndigheten och med moderföretaget med det yttersta ägarintresset inom EES ska tas in i lagen. För att skapa nödvändig flexibilitet bör undergruppstillsynen kunna gälla helt eller delvis.
Av artikel 216.2 i Solvens
Av artikel 216.3 till 216.5 framgår att grupptillsynen över undergruppen ska utövas på motsvarande sätt som den utövas av grupptillsynsmyndigheten. Dessa regler, samt de närmare reglerna i Solvens
429
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Om Finansinspektionen fattar beslut om att utöva undergruppstill- syn är Finansinspektionen grupptillsynsmyndighet för undergruppen.
15.1.15Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater
Utredningens bedömning: Det behövs inga ytterligare lagändr- ingar för att föra in bestämmelsen om att tillsynsmyndigheten ska kunna ingå överenskommelser om undergruppstillsyn.
Skäl för utredningens bedömning: Av artikel 217 i Solvens II- direktivet framgår att om medlemsstaten tillåter att tillsynsmyn- digheten utövar undergruppstillsyn ska tillsynsmyndigheten också kunna ingå överenskommelser med andra medlemsstater. Regler om överenskommelser framgår av avsnitt 16.4.7, och de bestäm- melserna bedömer utredningen som tillräckliga.
15.2Kapitalkrav
15.2.1Bakgrund
Försäkringsgruppstillsynen syftar till att ge tillsynsmyndigheterna bättre möjligheter att bedöma ett försäkringsföretags ekonomiska ställning med beaktande av dotterföretag och andra anknutna företag.
Gällande rätt
I dag regleras gruppsolvensberäkningen i 9 kap. FRL och i Finans- inspektionens föreskrifter och allmänna råd. Bestämmelserna byg- ger på försäkringsgruppsdirektivet (98/78/EG) som infördes i svensk lag den 1 januari 2001.
Bestämmelserna innebär en utökad tillsyn över ett försäkrings- företag när detta ingår i en försäkringsgrupp, eftersom företagets ekonomiska ställning påverkas av övriga företag i samma grupp. Bestämmelserna innebär bl. a. ett krav på beräkning av försäk- ringsföretagets gruppsolvens justerad för dubbelräknat kapital,
430
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
ömsesidig finansiering och för poster som inte är överförbara mel- lan företagen i försäkringsgruppen.
15.2.2Solvens
Kapitalbaskravet på gruppnivå
Enligt skäl 95 bör den tillsynsmyndighet som ansvarar för tillsynen av ett försäkringsföretag, som ingår i en försäkringsgrupp, ha möj- lighet att göra en välgrundad bedömning av gruppens finansiella ställning och enligt skäl 100 är det nödvändigt att beräkna solven- sen på gruppnivå för försäkringsföretag som ingår i en grupp. Enligt skäl 101 bör det sammanlagda gruppsolvenskravet beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla försäkringsföretag i gruppen, så att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt sätt.
Kapitalbaskravet på gruppnivå innebär att de försäkringsgrupper som ska upprätta en solvensberäkning för gruppen ska ha tillgång till en gruppbaserad medräkningsbar kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för försäkringsgruppen. Beräkningen ska göras för två typer av försäkringsgrupper, nämligen dels de grupper där moderföretaget är ett försäkringsföretag med ägarin- tresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, försäkringsföretag i tredje land eller återförsäkringsföretag i tredje land, dels de grupper där försäkringsföretagets moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES. Se också avsnitt 15.1.
Bestämmelser om beräkningen av kapitalbaskravet på gruppnivå finns i Solvens
Metoder för beräkning av gruppsolvens
Huvudmetoden för att beräkna gruppsolvenskravet är konsolide- ringsmetoden som utgår från koncernredovisningen. Det bör dock noteras att beräkningen endast utgår från koncernredovisningen. Försäkringsgruppen kommer att behöva upprätta en ny konsolide- rad solvensbalansräkning, eftersom balansräkningen i den publika
431
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
koncernredovisningen måste justeras utifrån Solvens
Vid beräkningen av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat solvenskapitalkrav ska dotter- och intresseföretag beaktas till den proportionella andel som gruppen innehar. Det gäller inte om företaget har ett solvensunderskott dvs. om företagets kapitalbas understiger solvenskapitalkravet på solonivå. I detta fall ska det anknutna företaget räknas med till 100 procent, dvs. som ett helägt dotterföretag, om inte företaget kan visa att dess ansvar är strikt begränsat till den ägda kapitalandelen. De proportionella andelarna som används är i normala fall samma procentuella andelar som används i koncernredovisningen. Det som kan skilja mot koncern- redovisningen är om försäkringsföretaget eller försäkringshol- dingföretaget har ett bestämmande inflytande över eller gemensam ledning med ett anknutet företag, men där kapitalförbindelser sak- nas. I Sverige är ett vanligare exempel de
Grundläggande principer för beräkning
Vid beräkningen av kapitalbaskravet på gruppnivå ska gruppen justera för dubbel användning av kapital och ömsesidig finansie- ring. Det innebär att medräkningsbara kapitalbasposter som
432
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
används för att täcka solvenskapitalkravet i ett företag i försäk- ringsgruppen inte också får användas för att täcka solvenskapital- kravet i ett annat företag i gruppen. Eliminering av koncerninterna transaktioner är en naturlig del av konsolideringen av en försäk- ringsgrupp vid användning av konsolideringsmetoden. Elimine- ringar sker normalt redan vid upprättandet av den konsoliderade solvensbalansräkningen.
En annan grundläggande princip är att poster som inte är över- förbara inom gruppen endast får täcka solvenskapitalkravet för det företag där de uppkommit. Det innebär att t ex en konsoliderings- fond endast får täcka solvenskapitalkravet i det företag där konso- lideringsfonden finns. Om företaget har en konsolideringsfond som överstiger solvenskapitalkravet på solonivå får inte detta över- skott tas med i den gruppbaserade kapitalbasen.
15.2.3Kapitalbaskravet på gruppnivå
Utredningens förslag: Det ledande försäkringsföretaget ska minst årligen upprätta en solvensberäkning för försäkringsgrup- pen och säkerställa att den medräkningsbara kapitalbas som är tillgänglig för gruppen alltid minst uppgår till solvenskapitalkra- vet för gruppen.
Solvensberäkningen för gruppen ska utföras enligt de princi- per som anges nedan om metoder, proportionell andel, elimine- ring m.m.
Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för solvensberäkningen ska en ny beräk- ning göras utan dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyn- digheten.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna återfinns i Solvens
433
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
utformat så att kapitalkravet bara behöver uppfyllas till vissa delar eller att enbart väsentliga affärshändelser ska rapporteras.
Bestämmelserna i Solvens
Av artikel 219 framgår att det är det ledande försäkrings- eller försäkringsholdingföretaget som ska utföra solvensberäkningen minst en gång per år. Denna uppgift kan således utföras även av ett ledande försäkringsholdingföretag. Det ledande försäkrings- eller försäkringsholdingföretaget ansvarar också för att övervaka sol- venskapitalkraven för att utan dröjsmål rapportera en förnyad beräkning om gruppens riskprofil avviker väsentligt från antagan- den som låg till grund för den senast rapporterade gruppsolvensen.
15.2.4Beräkningsmetoder
Utredningens förslag: Beräkningen av den medräkningsbara kapitalbas som är tillgänglig för gruppen och solvenskapitalkra- vet för gruppen ska göras med en konsolideringsmetod, där kapitalbas och solvenskapitalkrav för gruppen upprättas med utgångspunkt i sammanställd data.
Om en tillämpning av konsolideringsmetoden inte skulle vara lämplig får Finansinspektionen, i de fall Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med försäkringsgruppen och övriga berörda tillsynsmyndigheter besluta att beräkningen i stället ska göras enligt en sammanläggnings- och avräknings- metod eller en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelsen återfinns i artikel 220 och behandlar valet av beräkningsmetod för beräkningen av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat solvenskapitalkrav. Det finns två beräkningsmetoder, dels konsolideringsmetoden (på eng- elska accounting
434
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
tillsynsmyndigheten kan kräva att försäkringsgruppen i stället ska använda sammanläggnings- och avräkningsmetoden eller en kombination av de båda metoderna. Detta beslut ska dock tas efter samråd med försäkringsgruppen och övriga berörda till- synsmyndigheter. Vad samrådet mellan grupptillsynsmyndigheten och andra myndigheter innebär behandlas i artiklarna
Med sammanställd data avses uppgifter för hela gruppen, som sammanställts till en enhet.
I genomförandebestämmelserna specificeras de kriterier som ska användas för att bedöma om konsolideringsmetoden inte är lämplig.
15.2.5Värdering
Utredningens förslag: Tillgångarna och skulderna ska värderas i enlighet med värderingsreglerna som gäller för det enskilda företaget.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna återfinns i artikel 224 och innebär att det är värderingsreglerna i Solvens II som ska användas också i gruppsolvensberäkningen.
Värderingsreglerna gäller i normalfallet hela försäkringsgruppen oavsett var de enskilda företagen har sitt säte.
15.2.6Gruppbaserad medräkningsbar kapitalbas
Utredningens förslag: Vid användning av konsolideringsmeto- den beräknas de kapitalbasmedel som är tillgängliga för gruppen för att täcka gruppens solvenskapitalkrav, den medräkningsbara kapitalbasen, med utgångspunkt i sammanställda data. Vid beräkning av den medräkningsbara kapitalbasen ska bestämmel- serna avseende kapitalbas för enskilda företag gälla dock med beaktande av eventuella gruppspecifika justeringar.
Vid användning av sammanläggnings- och avräkningsmetoden beräknas den medräkningsbara kapitalbasen, som summan av de kapitalbasmedel hos försäkringsföretaget med ägarintresse eller försäkringsholdingföretaget som får medräknas för att täcka
435
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
solvenskapitalkravet för gruppen och den proportionella andel som tillkommer försäkringsföretaget med ägarintresse eller för- säkringsholdingföretaget av de kapitalbasmedel hos de anknutna försäkringsföretagen som får medräknas för att täcka av solvenskapitalkravet för gruppen.
Vid användning av en kombination av konsolideringsmetoden samt sammanläggnings- och avräkningsmetoden beräknas den medräkningsbara kapitalbasen som summan av medräkningsbar kapitalbas för de företag som beaktas enligt konsolideringsme- toden och den proportionella andel av medräkningsbara kapital- basmedel för de företag som beaktas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna återfinns i artik- larna 230 och 233 och definierar hur den gruppbaserade kapitalba- sen beräknas enligt de metoder som kan användas.
Vid användning av huvudmetoden, dvs. konsolideringsmetoden, ska en särskild solvensbalansräkning upprättas för ändamålet. Med sammanställd data avses denna konsoliderade solvensbalansräkning, som upprättas med utgångspunkt i koncernredovisningen. Den nya balansräkningen kan dock behöva justeras eftersom den publika koncernredovisningen inte upprättas enligt Solvens
Vid användning av den alternativa metoden dvs. sammanlägg- nings- och avräkningsmetoden ska den gruppbaserade kapitalbasen beräknas som summan av kapitalbasen i försäkringsföretaget eller försäkringsholdingföretaget och dess andelar i dotter- och intres- seföretagens kapitalbaser.
Vi användning av en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden kommer de företag som beräknas med konsolideringsmetoden konsolideras till en grupp som sedan summeras med övriga företag med hjälp av sam- manläggnings- och avräkningsmetoden.
Oavsett vilken metod som används ska kapital som har dubbel- räknats och kapital som har skapats inom gruppen elimineras samt justeringar för
436
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
15.2.7Gruppbaserat solvenskapitalkrav
Utredningens förslag: Solvenskapitalkravet för gruppen beräk- nas vid användning av konsolideringsmetoden med utgångs- punkt i sammanställda data och ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell.
Solvenskapitalkravet för gruppen ska uppgå till minst sum- man av följande:
1.minimikapitalkravet för försäkringsföretaget med ägarin- tresse och
2.den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de anknutna försäkringsföretagen.
Minimikapitalkravet för gruppen ska täckas med medräknings- bara poster i primärkapitalbasen som är tillgängliga för gruppen. Vid bestämningen av vilka poster som ska ingå i den medräk- ningsbara primärkapitalbasen för att täcka minimikapitalkravet ska bestämmelserna för enskilda företag gälla i tillämpliga delar.
Solvenskapitalkravet för gruppen beräknas vid användning av sammanläggnings- och avräkningsmetoden som summan av solvenskapitalkravet för försäkringsföretaget med ägarintresse eller försäkringsholdingföretaget och den proportionella ande- len av solvenskapitalkravet för de anknutna försäkringsföreta- gen. Solvenskapitalkravet kan beräknas antingen enligt stan- dardformeln eller med en godkänd intern modell.
Solvenskapitalkravet för gruppen beräknas vid användning av en kombination av konsolideringsmetoden samt sammanlägg- nings- och avräkningsmetoden som summan av solvenskapital- kraven för de företag som beaktas enligt konsolideringsmetoden och den proportionella andel av solvenskapitalkravet de företag som beaktas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna återfinns i artik- larna 230 och 233 och definierar hur det gruppbaserade solvenska- pitalkravet beräknas enligt de metoder som kan användas.
Vid användning av huvudmetoden, dvs. konsolideringsmetoden, ska en sammanställning upprättas för ändamålet. Denna samman- ställda data upprättas med utgångspunkt i koncernredovisningen.
437
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
Vid användning av den alternativa metoden, dvs. sammanlägg- nings- och avräkningsmetoden, ska det gruppbaserade solvenska- pitalkravet beräknas som summan av solvenskapitalkraven i försäk- ringsföretaget eller försäkringsholdingföretaget och dess andelar i dotter- och intresseföretagens solvenskapitalkrav.
Om konsolideringsmetoden används ska det sammanlagda solvenskapitalkravet uppgå till minst ett minimikapitalkrav, som bestäms som summan av minimikapitalkravet i försäkringsföretaget och dess andelar i dotter- och intresseföretagens minimikapital- krav. Detta gäller inte om sammanläggnings- och avräkningsmeto- den används.12
15.2.8Grundläggande principer – proportionell andel
Utredningens förslag: Vid beräkningen av medräkningsbar kapitalbas som är tillgänglig för gruppen och solvenskravet för gruppen ska dotterföretag och intresseföretag tas upp till den proportionella andel som det ledande försäkringsföretaget inne- har.
Vid beräkning enligt konsolideringsmetoden ska den propor- tionella andelen motsvara de procentandelar som tillämpats vid upprättandet av koncernredovisningen.
Vid beräkning enligt sammanläggnings- och avräkningsmeto- den ska den proportionella andelen omfatta den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse.
Om det finns solvensunderskott i ett dotterföretag ska hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas, oavsett vilken beräkningsmetod som används. Om moderföretaget kan visa att dess ansvar är strikt begränsat till den ägda kapitalandelen får moderföretaget beakta solvensunderskottet till vad som motsva- rar den ägda kapitalandelen.
Finansinspektionen ska, i de fall Finansinspektionen är grupp- tillsynsmyndighet, efter samråd med försäkringsgruppen och övriga tillsynsmyndigheter fastställa den proportionella andel som ska beaktas i följande fall
12 Det finns dock ett förslag på att införa ett golv även för sammanläggnings- och avräkningsmetoden enligt den föreslagna
438
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
1.när det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp,
2.när en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse eftersom väsentligt inflytande utövas, och
3.när en tillsynsmyndighet har fastställt att ett företag är ett moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsynsmyndighetens uppfattning utövar ett faktiskt bestämmande inflytande över det andra företaget.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna återfinns i artikel 221 och behandlar hur den proportionella andelen av ett innehav i dotter- eller intresseföretag ska tas in i solvensberäkningen. Dessa innehav kan antingen finnas på grund av ägande eller på grund av att försäkringsföretaget med ägarintresse har ett bestämmande inflytande över ett företag eller en gemensam ledning med ett annat företag.
Bestämmelserna behandlar särskilt hur bolag med solvensun- derskott ska tas in i den gruppbaserade solvensberäkningen. Solvensunderskott finns när ett företag har en kapitalbas som understiger solvenskapitalkravet för företaget på solonivå. Vid sol- vensunderskott ska underskottet beaktas till 100 procent. Annor- lunda uttryckt ska företaget vid tillämpningen av reglerna anses vara ett helägt dotterbolag. Dessutom finns uttryckliga möjligheter för grupptillsynsmyndigheten att bestämma den proportionella andelen när det inte är tydligt vilken andel som ska användas. Det gäller t ex när det inte finns kapitalbindningar, dvs. när försäk- ringsföretaget med ägarintresse inte äger andelar i det anknutna företaget men har ett bestämmande inflytande över företaget. En aktuell situation kan t ex vara när det gäller ett ömsesidigt bolag som har gemensam ledning med ett företag i gruppen. Om moderföretaget kan visa att dess ansvar är strikt begränsat till den ägda kapitalandelen kan avdraget för solvensunderskottet få begränsas till den del som motsvarar den ägda kapitalandelen.
439
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
15.2.9Grundläggande principer – elimineringar i den medräkningsbara gruppbaserade kapitalbasen
Utredningens förslag: Från den medräkningsbara kapitalbasen som är tillgänglig för gruppen ska avdrag göras för följande poster om dessa inte redan eliminerats i samband med konsoli- deringen
1.värdet av sådana tillgångar, som får ingå i kapitalbasen för ett annat försäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag i försäkringsgruppen (dubbelräkning av kapital), och
2.värden som skapats internt inom försäkringsgruppen genom att åtminstone ett försäkringsföretag eller något av dess anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat företag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som kan täcka solvenskapitalkravet för det förstnämnda försäkringsföretaget eller något av dess anknutna företag (ömsesidig finansiering).
Följande poster i den gruppbaserade kapitalbasen får endast täcka solvenskapitalkravet för det företag där de uppkommit
1.konsolideringsfond eller andra överskottsmedel i ett anknutet livförsäkringsföretag efter godkännande av Finansinspektionen eller annan ansvarig tillsynsmyndighet,
2.tecknat men inte inbetalt aktiekapital och garantikapital i ett anknutet försäkringsföretag, och
3.poster i ett anknutet försäkringsföretag som inte faktiskt kan göras tillgängliga för övriga företag i försäkringsgruppen.
Summan av de poster som anges ovan får inte överstiga solvens- kapitalkravet för det anknutna försäkringsföretaget, varför eventuella överskott ska dras av från den gruppbaserade kapital- basen.
Följande poster ska undantas från den gruppbaserade kapitalba- sen
1.tecknat men inte inbetalt aktiekapital eller garantikapital som medför en möjlig förpliktelse för ett företag med ägarin- tresse,
440
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
2.tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkringsföretag, och
3.tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäk- ringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett annat anknutet försäkringsföretag som är anknutet till samma försäkringsföretag med ägarintresse.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelserna återfinns i artikel 222 och 223. Bestämmelserna ska säkerställa att det inte blir någon dubbel användning av poster i den medräkningsbara kapitalbasen. Det innebär att medräkningsbara kapitalbasposter som används för att täcka solvenskapitalkravet i ett företag i försäkringsgruppen inte också får användas för att täcka solvenskapitalkravet i ett annat företag i gruppen. Detta skulle t.ex. kunna uppkomma vid ömsesi- dig finansiering, dvs. när ett företag som ingår i gruppen både mottagit och samtidigt avgivit ett förlagslån till samma belopp med en motpart som också tillhör gruppen. Kapitalbasen har därmed ökat i det aktuella företaget, utan att något nytt externt kapital har tillförts gruppen. Liknande effekter skulle kunna uppkomma vid koncernmellanhavanden med användning av aktier. Det bör dock noteras att aktier och förlagslån inom gruppen normalt redan har eliminerats i den konsoliderade gruppsolvensbalansräkningen.
Dessutom specificeras vissa poster i den gruppbaserade kapital- basen som inte kan överföras från ett bolag till ett annat bolag dvs. poster som i vissa fall inte är medräkningsbara i sin helhet i den gruppbaserade kapitalbasen. I gruppsolvensberäkningen är det vik- tigt att fastställa om en post är överförbar och kan användas för att täcka förluster även för andra företag i gruppen. Om en post endast kan användas för att täcka förluster i ett enskilt företag får den kapitalbasposten endast täcka det företagets solvenskapitalkrav justerad för eventuella överskott får inte användas för att täcka solvenskapitalkraven för övriga företag i gruppen utan ett avdrag ska göras från den gruppbaserade kapitalbasen.
441
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
15.2.10 Gruppintern modell
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om grupptillsyns- myndighetens och övriga berörda tillsynsmyndigheters behand- ling av en ansökan om tillstånd att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet med en intern modell bör tas in i före- skrifter på lägre nivå.
Utredningens förslag: Regeringen får meddela föreskrifter om behandlingen av en ansökan om tillstånd att beräkna det grupp- baserade solvenskapitalkravet med en intern modell.
Skäl för utredningens bedömning och förslag: Av artikel 231 framgår att de berörda tillsynsmyndigheterna ska samarbeta vid beslutet om huruvida ett tillstånd för gruppintern modell ska beviljas. Artikeln innehåller i stora drag bestämmelser om en hand- läggningstid, samarbete med EIOPA, beslutets innehåll och möj- ligheten att fastställa ytterligare nationella kapitaltillägg.
Utredningen bedömer att dessa bestämmelser inte ska införas i svensk lag, men att de bör införas i föreskrifter på lägre nivå. Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om behand- lingen av en ansökan om tillstånd att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet med en intern modell.
15.2.11 Kapitaltillägg på gruppnivå
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om grupptillsyns- myndighetens bedömning av behovet av kapitaltillägg på grupp- nivå bör tas in i föreskrifter på lägre nivå.
Utredningens förslag: Regeringen får meddela föreskrifter får meddela föreskrifter om de bedömningsgrunder som ska gälla vid bedömningen av behovet av kapitaltillägg på gruppnivå.
Skäl för utredningens bedömning och förslag: Av artikel 232 framgår att grupptillsynsmyndigheten särskilt ska uppmärksamma de fall då omständigheter som avses i artikel 37.1
442
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
risk föreligger på gruppnivå som är svår att kvantifiera och som inte täcks tillräckligt av standardformeln eller en intern modell. Arti- keln tar också upp kapitaltillägg som anknutna försäkringsföretag ålagts av sina tillsynsmyndigheter.
Utredningen bedömer att dessa bestämmelser inte ska införas i svensk lag, men att de bör införas i föreskrifter på lägre nivå. Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om de bedömningsgrunder som ska gälla vid bedömningen av behovet av kapitaltillägg på gruppnivå.
Det bör uppmärksammas att Kommissionens genomförandebe- stämmelserna om kapitaltillägg för enskilda företag även gäller i tillämpliga delar för kapitaltillägg på gruppnivå.
15.2.12 Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag
Utredningens förslag: Om det finns mer än ett anknutet för- säkringsföretag i gruppen ska det ledande försäkringsföretaget beakta varje anknutet försäkringsföretag vid beräkning av grup- pens solvens.
Om ett anknutet försäkringsföretag enligt första stycket har säte inom EES ska beräkningen utgå från de solvens- och kapi- talkrav som gäller enligt bestämmelserna i hemlandet.
Skäl för utredningens förslag: Av första stycket i artikel 225 i Solvens
Av andra stycket i artikel 225 framgår att en medlemsstat får föreskriva att om ett anknutet företag har huvudkontor i ett annat land inom EES så ska det företaget som är skyldigt att göra grupp- beräkningen ta hänsyn till solvenskapitalkraven och de kapitalbas- poster för det anknutna företaget som får medräknas enligt det andra landet. I andra medlemsstater kan det finnas andra former av kapitalbasposter än vad vi har i Sverige. I Sverige har vi t.ex. konso-
443
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
lideringsfond och säkerhetsreserver, två former av kapital som inte återfinns i så många andra medlemsstater. Samtliga former av kapi- tal som är tillåtna inom Solvens
Bestämmelsen innebär att FRL får innehålla en bestämmelse om beräkning av solvens för svenska försäkringsföretag som har anknutna försäkringsföretag med hemvist i något annat medlems- land. Beräkningen ska då ta hänsyn till solvenskapitalkravet och kapitalbasposterna enligt bestämmelserna i den andra medlemssta- ten där det anknutna företaget har hemvist. Enligt utredningen bör bestämmelsen införas i FRL eftersom bestämmelsen endast omfattar företag med hemvist i medlemsländer och de former av kapital som är tillåtna inom Solvens
15.2.13 Mellanliggande försäkringsholdingföretag
Utredningens förslag: Det ledande försäkringsföretaget ska vid upprättande av solvensberäkningen behandla de försäkringshol- dingföretag genom vilka det ledande försäkringsföretaget har ägarintresse i anknutna försäkringsföretag inom eller utom EES som ett försäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvenskapitalkrav och kapitalbas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning av poster i kapitalbasen för mellanliggande försäkringsholdingföretag.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 226 i Solvens
444
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
ter i kapitalbasen, dessa mer detaljerade bestämmelser bör framgå av föreskrifter på lägre nivå.
15.2.14 Anknutna försäkringsföretag i land utanför EES
Utredningens förslag: Om sammanläggnings- och avräknings- metoden används vid solvensberäkningen förgruppen och det i försäkringsgruppen finns anknutna försäkringsföretag utanför EES ska dessa beaktas som anknutna försäkringsföretag inom EES.
Om ett anknutet företag utanför EES har sitt huvudkontor i ett land vars krav på solvensordning, solvenskapitalkrav och kapitalbasposter bedöms vara likvärdiga kraven i denna lag får de poster och solvenskrav som fastställts av hemlandet utanför EES räknas med.
Bedömningen av om kraven är likvärdiga görs av,
1.Europeiska kommissionen, eller
2.Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet.
Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska samråd ske med eventuella berörda tillsynsmyndigheter och EIOPA.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 227.1 i Solvens
I artikel 227.1 andra stycket anges att medlemsstaterna får före- skriva att vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska hänsyn tas till det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräk- nas i landet utanför EES. Det gäller om det landets solvensordning anses minst likvärdig. Medlemsstaterna kan välja att ta med bestämmelserna i andra stycket, och de länder som väljer att göra det ska samtidigt ange att det är grupptillsynsmyndigheten som utför kontrollen av kraven i landet utanför gemenskapen. Grupp-
445
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
tillsynsmyndigheten ska före beslut samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och EIOPA.
Utredningen anser att det är lämpligt att införa denna bestäm- melse. Det kommer att underlätta för de försäkringsgrupper som finns i Sverige och som har ägarintressen i försäkringsföretag utanför EES om solvens och kapitalbasposter kan medräknas direkt i stället för att de måste räknas om.
Av artikel 227.2 i Solvens
15.2.15Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut
Utredningens förslag: Om det ledande försäkringsföretaget har ägarintresse i ett kreditinstitut, värdepappersföretag eller ett finansiellt institut får även sammanläggnings- och avräknings- metoden tillämpas vid beräkning av gruppens solvens (metod 2 enligt bilaga I till direktiv 2002/87/EG13). Om Finansinspektio- nen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bedömer att den samordnade ledningen och interna kontrollen i de företag som ingår i sammanställningen är tillräcklig får det ledande företaget istället tillämpa konsolideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga 1 till direktiv 2002/87/EG14).
Den valda metoden ska användas konsekvent över tiden. Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsyns-
myndighet, besluta att varje ägarintresse ovan ska dras av från kapitalbasen.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 228 i Solvens
132002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s.
142002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s.
446
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
där det ingår företag med annan finansiell verksamhet än försäk- ringsrörelse, och gruppen därmed har blandad finansiell verksam- het, även får beräkna solvens enligt metod 1 eller 2 i bilaga 1 till konglomeratsdirektivet. Det ställs emellertid extra krav på en grupp för att den ska få använda sig av konsolideringsmetoden, metod 1, vilket framgår av andra stycket i utredningens förslag.
Enkelt uttryckt innebär bestämmelsen att en grupp i vissa fall ska få välja att tillämpa sammanläggnings- och avräkningsmetoden enligt bestämmelserna i konglomeratsdirektivet i stället för Solvens
Bestämmelsen är tillämplig när försäkringsföretaget har ägarin- tresse i ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansi- ellt institut. De olika instituten/företagsformerna definieras i arti- kel 13.25 i Solvens
Dessa metoder finns närmare beskrivna i prop. 2005/06:45 s. 123 ff om Finansiella konglomerat. Direktivet som ligger till grund för dessa regler är för närvarande under översyn15.
Av andra stycket i artikel 228 framgår att det ska vara tillåtet för en tillsynsmyndighet att på eget initiativ eller på begäran av ett företag med ägarintresse besluta att dra av varje ägarintresse som avses i första stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas. Detta gäller vid beräkning av solvensen på gruppnivå för företaget med ägarintresse och bara för tillsynsmyndigheter som är grupptill- synsmyndighet. Om inte de företag i vilka försäkringsföretaget har ägarintresse får räknas med kan det innebära en väsentlig minsk- ning av kapitalbasen och bestämmelsen bör finnas med.
15 Proposal for a Directive of the European Parliament and of the Council amending Directives 98/78/EC, 2002/87/EC, 2006/48/EC and 2009/138/EC as regards the supple- mentary supervision of financial entities in a financial conglomerate, 15592/10 dated 29 October 2010.
447
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
15.2.16 Tillgång till nödvändiga data saknas
Utredningens förslag: Om Finansinspektionen inte har tillgång till nödvändig information för att beräkna solvens på gruppnivå för ett anknutet företag med huvudkontor inom eller utom EES får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyn- dighet, besluta att det bokförda värdet för det anknutna företa- get ska dras av från medräkningsbara poster i kapitalbasen hos det ledande försäkringsföretaget.
Vid denna beräkning ska orealiserad vinst som har samband med ägarintresset i första stycket inte betraktas som en medräk- ningsbar post i kapitalbasen vid beräkning av solvens för försäk- ringsgruppen.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 229 i Solvens
Bestämmelsen stoppar enkelt uttryckt försäkringsgrupper från att ta med andelar i anknutna företag där informationen är bristfäl- lig. I dessa fall ska företaget med ägarintresse räkna av det bokförda värdet, och det ska räknas av från poster som får räknas med. Genom bestämmelsen säkerställs att det i beräkningen inte finns värden som inte kan verifieras. För att bestämmelsen ska bli till- lämplig ska berörda tillsynsmyndigheter sakna tillgång till nödvän- diga data. Finansinspektionen kan ha tillgång till data på många olika sätt och det är viktigt att Finansinspektionen uttömmer sina möjligheter till att hämta in data innan bestämmelsen tillämpas. Det bör också noga övervägas vad som är nödvändig data, det är inte särskilt angivet men uttrycket ”nödvändig” bör innebära att det ska vara data som det inte går att klara sig utan vid beräkningen.
Det framgår inte av Solvens
448
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
ningsrättsligt bör Finansinspektionen fatta formella beslut i situa- tioner som denna varför det också bör framgå av lagtexten.
En liknande bestämmelse finns i Finansinspektionens föreskrifter, FFFS 2011:10 om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag som ingår i en grupp. Ordalydelsen är delvis annorlunda i Solvens
15.2.17 Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingföretag
Utredningens förslag: Om försäkringsgruppen har ett försäk- ringsholdingföretag som moderföretag med huvudkontor inom EES ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptill- synsmyndighet, säkerställa att det ledande försäkringsföretaget i försäkringsgruppen utför solvensberäkningen inklusive försäk- ringsholdingföretaget.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om solvensberäkning för gruppen när för- säkringsföretaget är dotterföretag till ett försäkringsholdingfö- retag.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 235 i Solvens
Avsikten med bestämmelsen är att säkerställa att kapitalkraven och solvenskapitalkraven upprätthålls, även när försäkringsföreta- get är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag. Bestämmel- sen bör kompletteras av föreskrifter på lägre nivå.
449
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
15.3Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2):
Bestämmelser om gruppernas kapitalkrav återfinns i avdelning II kapitel II artiklarna
När grupptillsynsmyndigheten ska bedöma huruvida konsolide- ringsmetoden inte är lämplig och gruppen ska få använda samman- läggnings- och avräkningsmetoden eller en kombination av meto- derna ska denna bedömning göras, enligt artikel 321.1, utifrån vissa angivna kriterier:
-den tillgängliga informationen (brister i kvalitet och kvantitet) rörande ett anknutet är inte tillräcklig för att kunna använda kon- solideringsmetoden,
-ett anknutet företag täcks inte av gruppens riskkontroll, intern kontroll system och gruppens rapportering,
-ett anknutet företag täcks inte av den gruppinterna modellen vid beräkningen av gruppens solvenskapitalkrav,
-användningen av konsolideringsmetoden är överdrivet belastande och en användning av sammanläggnings- och avräkningsmetoden påverkar inte resultatet av gruppberäkningen materiellt (proportio- nalitetsprincipen), och
-det anknutna företaget har sitt huvudkontor i ett tredje land som uppfyller kraven på ekvivalens.
Grupptillsynsmyndigheten ska enligt artikel
Artikel 322 tar upp behandlingen av vissa specifikt angivna typer av anknutna företag vid beräkningen av gruppsolvensen dvs. anknutna företag som inte är dotterföretag, kreditinstitut, värde- pappersbolag, finansiella institut, tjänstepensionsinstitut, icke- reglerade företag som utför finansiella aktiviteter, ancillary services företag och anknutna
450
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
Ett försäkringsföretag med ägarintresse eller försäkringshol- dingföretag ska, enligt artikel 323.1, lämna sådan information till grupptillsynsmyndigheten som är nödvändig för att grupptillsyns- myndigheten ska kunna bedöma att gruppen efterlever artikel
Vid bedömningen av om den kapitalbas som är tillgänglig att täcka solvenskapitalkravet för ett anknutet företag också är till- gänglig att täcka gruppens solvenskapitalkrav ska, enligt artikel 323.2, grupptillsynsmyndigheten överväga om dessa kapitalbaser inte kan göras tillgängliga på ett verkningsfullt sätt beroende på legala eller regleringskrav som begränsar förlusttäckningsförmågan inom gruppen, legala eller regleringskrav som begränsar överför- barheten inom gruppen eller att kapitalbasen inte kan göras till- gänglig för gruppen inom nio månader.
Bedömningen av tillgängligheten görs enligt fortlevnadsprinci- pen. Tillsynsmyndigheterna ska, enligt artikel 323.3, också ta i beaktande den kostnad som uppstår för att göra en sådan kapitalbas tillgänglig för gruppen.
Vid bedömningen om vissa kapitalbaser kan göras tillgängliga för gruppen ska, enligt artikel 323.4, speciellt följande poster upp- märksammas; tilläggskapital, preferensaktier, efterställda med- lemsinsatser, efterställda skulder och värdet av uppskjutna skatte- fordringar netto.
Följande poster ska enligt artikel 323.5 inte anses vara tillgäng- liga för gruppen; minoritetsintresse i den medräkningsbara kapital- basen som överstiger solvenskapitalkravet för det anknutna försäk- ringsföretaget, minoritetsintresse i ett anknutet företag och speci- alföretag, kapitalbas som härrör sig från separata fonder.
Om en del av kapitalbasen för ett anknutet företag inte kan gö- ras tillgänglig för täcka solvenskapitalkravet för andra företag i gruppen och konsolideringsmetoden används för detta anknutna företaget, kan, enligt artikel 323.6, denna del av kapitalbasen räknas med i den gruppbaserade kapitalbasen till den del den täcker det anknutna företagets andel av solvenskapitalkravet (standardmodell eller intern modell) enligt speciellt angivna beräkningsmetoder.
När solvenskapitalkravet för gruppen beräknas enligt konsolide- ringsmetoden och enligt standardmodellen ska, enligt artikel 324, den lokala valuta som avses i valutariskberäkningen avse den valuta som används i sammanställningen av koncernredovisningen.
När en kombination av metoder används för beräkningen av solvenskapitalkravet för gruppen ska, enligt artikel 325, den del av
451
Försäkringsgrupper tillämpning och kapitalkrav |
SOU 2011:68 |
gruppen som använder konsolideringsmetoden ha ett minimikapi- talkrav som beräknats enligt Solvens
När solvenskapitalkravet för gruppen beräknas enligt samman- läggnings- och avräkningsmetoden ska, enligt artikel 326, solvens- kapitalkravet justeras för koncerninterna transaktioner mellan de försäkringsföretag med ägarintresse och anknutna företag som in- går i gruppen.
I kapitel III om interna modeller för beräkning av gruppsolvens utnyttjar Kommissionen rätten att införa genomförandeåtgärder till artikel 230 i Solvens
Rättigheterna att ändra i en intern modell på gruppnivå omfat- tar, enligt artikel 328, bl.a. inte en rättighet att införa nya typer av risk.
Grupptillsynsmyndigheten ska, enligt artikel 329, bl.a. samråda med övriga tillsynsmyndigheter om en ansökan från en grupp om att tillämpa en intern modell och utvärdera skälen för omfattningen av den interna modellen.
Beslut om att tillämpa en partiell intern modell och dess omfattning ska, enligt artikel 330, fattas av grupptillsynsmyndig- heten.
Ett försäkringsföretag som ansöker om att använda en intern modell för att beräkna grupp SCR samt SCR för ett anknutet företag som använder en intern modell ska, enligt artikel 331, bifoga viss särskilt angiven information. Detta gäller även avseende rätten att återkalla en ansökan. .
Grupptillsynsmyndigheten ska, enligt artikel 332, bestämma om ansökan om ändringar är i enlighet med artikel 231 i Solvens II- direktivet.
Av artikel 333 framgår det vilka tidsfrister m.m. som gäller vid hanteringen av en ansökan om att använda en gruppintern
452
16Försäkringsgrupper – Tillsyn och företagsstyrning m.m.
16.1Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp
16.1.1Inledning
Tillsynsfokus flyttas från den nuvarande tillsynen över enskilda försäkringsföretag i en försäkringsgrupp
Nuvarande bestämmelser
De nuvarande bestämmelserna i FRL om extra tillsyn över försäk- ringsföretag i en grupp innehåller inte några direkta krav på hur riskhantering ska genomföras för själva gruppen.
Solvens
Försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp kan på olika sätt påverkas finansiellt av beslut som styrelsen eller ledningen i det ledande företaget i gruppen fattar. En försäkringsgrupp kan ha en intern modell, både för solvensberäkningen på gruppnivå och på individuell nivå. Det kan bildas riskkoncentrationer inom gruppen och gruppinterna transaktioner kan utföras som påverkar de ingå- ende företagens finansiella ställning.
453
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
Medlemsstaterna ska kräva att försäkringsföretagen regelbun- det, minst årligen, ska rapportera varje väsentlig riskkoncentration och betydande intern transaktion inom gruppen. Bestämmelserna om riskkoncentrationer och interna transaktioner är snarlikt utformade, det som skiljer dem åt är att medlemsstaterna ska kräva att mycket betydande transaktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt.
16.1.2Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp
Utredningens förslag: Det ledande försäkrings- eller försäk- ringsholdingföretaget i en försäkringsgrupp, eller det försäk- rings- eller försäkringsholdingföretag i gruppen som grupptill- synsmyndigheten beslutar, ska regelbundet rapportera alla väsentliga riskkoncentrationer i försäkringsgruppen och alla betydande interna transaktioner mellan företag inom försäk- ringsgruppen till grupptillsynsmyndigheten.
Betydande interna transaktioner mellan ett företag i gruppen och en fysisk person som har en nära förbindelse till något företag inom gruppen ska också rapporteras regelbundet till grupptillsynsmyndigheten.
Mycket betydande interna transaktioner inom en grupp ska rapporteras snarast möjligt till grupptillsynsmyndigheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rapportering enligt ovan.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 244 i Solvens
Av artikel 244 i Solvens
454
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
gjorts med fysiska personer som har en nära förbindelse till något företag inom gruppen. I det svenska direktivet står det ”nära kopp- ling” i artikel 245, vilket är ett uttryck som inte är definierat och därmed inte fullt tydligt anger vad som avses. I den engelska över- sättningen av Solvens
Rapporteringen ska göras regelbundet, minst en gång per år. Mycket betydande transaktioner inom en grupp ska rapporteras snarast möjligt. Rapporteringskraven läggs på försäkrings- och återförsäkringsföretagen och de ska rapportera till grupptillsyns- myndigheten, men det är det ledande försäkrings- eller försäk- ringsholdingföretaget som ska lämna in rapporten till grupptill- synsmyndigheten. Det är grupptillsynsmyndigheten som efter sam- råd med övriga tillsynsmyndigheter och gruppen ska ange vilka ris- ker och transaktioner som ska rapporteras, utifrån gruppens speci- fika struktur.
Artiklarna ingår delvis i den så kallade konsolideringen, och är delvis redan genomförda i FRL 9 kap 3 §. Bestämmelserna om för- säkringsgrupper infördes i FRL för att genomföra direktivet om extra tillsyn över försäkringsgrupper1. Av förarbetena2 framgår att bestämmelsen infördes som en allmän rörelseregel med sikte på förhållandet mot andra närstående företag och vissa fysiska perso- ner och kopplades till stabilitetsprincipen, enligt vilken ett försäk- ringsföretag ska ha god kontroll över försäkringsrisker, finansiella risker och rörelserisker. Till stor del valdes att låta de praktiska detaljerna ankomma på regeringen eller Finansinspektionen att utfärda föreskrifter om3.
Bestämmelserna om försäkringsgrupper skiljer sig mellan Solvens
1Direktiv 98/78/EG, EGT L 330, 05/12/1998 s. 0001 - 0012
2Prop 1999/2000:99 om gruppbaserade försäkringsrörelseregler s. 34
3Finansinspektionen har utfärdat två föreskrifter om försäkringsgrupper, FFFS 2011:10 och 2011:11
4I lagen om finansiella konglomerat finns krav på rapportering av riskkoncentrationer.
455
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
Vid utformningen av bestämmelsen har utredningen valt att inte följa den nuvarande utformningen av bestämmelsen i FRL eftersom bestämmelsen inte längre bara riktar sig mot de enskilda försäk- ringsföretagen. Utredningen har utgått från Solvens
Av artikel 245 i Solvens
Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter ange vilka riskkoncentrationer och betydande interna transaktioner inom en grupp som alltid ska rapporteras. Hur ofta rapporteringen ska genomföras, regelbundet och minst en gång per år, är också en mer praktisk bestämmelse som lämpar sig för reglering på lägre nivå.
Kommissionen får anta genomförandebestämmelser för artik- larna 244 och 245 i fråga om definition och identifiering av väsent- liga riskkoncentrationer, väsentliga transaktioner inom en grupp och rapporteringen av dessa. Dessa artiklar kan också väntas bli föremål för vägledning på nivå 3.
Av artiklarna framgår också mer i detalj hur grupptillsynsmyn- digheten ska samråda med berörda tillsynsmyndigheter. Även detta lämpar sig att införa på lägre nivå.
456
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
16.2Företagsstyrning inom en försäkringsgrupp
16.2.1Inledning
De nuvarande bestämmelserna i FRL om extra tillsyn över försäk- ringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp innehåller inte uttryckliga krav på företagsstyrnings inom gruppen.
Solvens
Solvens
16.2.2Företagsstyrningssystem
Utredningens förslag: Det ledande försäkrings- eller försäk- ringsholdingföretaget i en försäkringsgrupp som är en försäk- ringsgrupp med ett försäkringsföretag med ägarintresse i åtmin- stone ett försäkringsföretag eller en försäkringsgrupp med ett försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringshol- dingföretag inom EES ansvarar för att försäkringsgruppen uppfyller kraven om företagsstyrning i tillämpliga delar.
457
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
Det ledande försäkrings- eller försäkringsholdingföretaget i försäkringsgruppen ska utforma systemen för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutinerna på ett enhetligt sätt för företagen inom gruppen.
Ett system för intern kontroll ska minst omfatta:
1.väl avvägda metoder för att identifiera och mäta alla bety- dande risker försäkringsgruppen är utsatt för och för att på lämpligt sätt ställa försäkringsgruppens kapitalbas i relation till dess risker för att säkerställa solvensen på gruppnivå och
2.sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att övervaka och hantera rapporteringspliktiga interna transaktioner inom försäkringsgruppen och riskkoncentrationer i försäkringsgrup- pen.
Grupptillsynsmyndigheten ska granska att försäkringsgruppen efterlever 1 och 2 på gruppnivå.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 246.1 i Solvens
Av artikel 246.2 i Solvens
458
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
koncentrationer. Det är grupptillsynsmyndigheten som ska utföra granskningen av systemen och rapporteringsrutinerna.
Det saknas särskilda genomförandebestämmelser för vad före- tagsstyrningssystemet ska omfatta, men vägledning bör kunna hämtas i genomförandebestämmelserna för företagsstyrningen på försäkringsföretagsnivå och i kapitel 11 om företagsstyrning.
Av artikel 246.3 framgår att det är grupptillsynsmyndigheten som ansvarar för efterlevnaden.
16.2.3Ansvar för gruppgemensam risk- och solvensbedömning
Utredningens förslag: Det ledande försäkrings- eller försäk- ringsholdingföretaget i en försäkringsgrupp ska genomföra en gruppgemensam Egen risk- och solvensbedömning.
Om försäkringsgruppen tillämpar huvudmetoden för att räkna fram solvenskapitalkravet på gruppnivå ska det ledande försäkrings- eller försäkringsholdingföretaget kunna visa skill- naden mellan å ena sidan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna försäkringsföretag inom gruppen och å andra sidan det sammanställda kapitalbehovet för gruppen för grupp- tillsynsmyndigheten.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 246.4 i Solvens
Det framgår också att om solvensberäkningen utförs i enlighet med huvudmetoden ska försäkringsföretaget med ägarintresse och försäkringsholdingföretag kunna visa skillnaden för grupptillsyns- myndigheten mellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna försäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda kapitalbehovet för gruppen. Utredningen bedömer att detta borde kunna framgå av den Egna risk- och solvensbedömningen, på så sätt torde som utgångspunkt grupptillsynsmyndigheten inte behöva efterfråga ytterligare information.
459
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
16.2.4En gemensam risk- och solvensbedömning både på gruppnivå och dotterföretagsnivå
Utredningens förslag: Det ledande försäkrings- eller försäk- ringsholdingföretaget i en försäkringsgrupp kan ansöka om till- stånd hos grupptillsynsmyndigheten om att få upprätta en enda handling som omfattar samtliga bedömningar av de Egna risk- och solvensbedömningar som gäller för gruppen och för dot- terföretag i gruppen.
Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsyns- myndighet, fatta beslut med anledning av en ansökan enligt för- sta stycket. Före ett sådant beslut ska samråd med eventuella medlemmar i tillsynskollegiet genomföras.
Om Finansinspektionen ger sitt godkännande ansvarar det ledande försäkringsföretaget i första stycket för att handlingen överlämnas till samtliga berörda tillsynsmyndigheter.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 246.4 tredje stycket i Solvens
Det hänvisas till artikel 45 i Solvens
Om en försäkringsgrupp ansöker om att använda ett upprättat dokument för Egen risk- och solvensbedömning både för gruppen som sådan och de ingående dotterföretagen som är skyldiga att upprätta en sådan så måste samtliga bedömningar ingå i dokumen-
460
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
tet. Med samtliga bedömningar torde avses att alla krav som ställs på dotterföretagen ska vara uppfyllda samt de krav som ställs på gruppnivå.
Det är grupptillsynsmyndigheten som efter samråd ska god- känna en sådan gruppgemensam bedömning. Det är det försäk- ringsföretag med ägarintresse eller försäkringsholdingföretag som har ansökt om den gemensamma risk- och solvensbedömningen som ansvarar för att samtliga berörda tillsynsmyndigheter får del av dokumentet när det är färdigställt.
Det finns inte några genomförandebestämmelser kopplade till artikel 246. Utredningen bedömer att eftersom artikeln hänvisar till artikel 45, vilket handlar om krav på en Egen risk- och solvensbe- dömning så är det praktiskt att hämta vägledning från genomföran- debestämmelserna för artikel 45 om det finns oklarheter om vilka krav som ska vara uppfyllda.
16.2.5Ledningen i ett försäkringsholdingföretag
Utredningens förslag: Den som ingår i ledningen eller i prakti- ken leder verksamheten i ett försäkringsholdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av före- taget och även i övrigt vara lämplig för sitt uppdrag.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 257 i Solvens
En liknande bestämmelse finns redan införd i 9 kap 10 § FRL. Bestämmelsen infördes när konglomeratsdirektivet genomfördes i svensk rätt och där framgår att ledningen i ett försäkringsholding- företag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i led- ningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan upp- gift. Mot bakgrund av den tidigare lydelsen och att någon ändring inte synes avsedd bör artikeln genomföras i FRL på motsvarande
461
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
sätt som tidigare och det bör anges att det är personer som leder försäkringsholdingföretaget som ska uppfylla kraven.
Utöver den ändringen som endast är språklig omfattar kraven på ledningen även den som i praktiken leder verksamheten. Artikel 257 i Solvens
16.3Rapport om verksamhet och solvens på gruppnivå
16.3.1Rapportering för försäkringsgruppen
Utredningens förslag: Det ledande försäkrings- eller försäk- ringsholdingföretaget ska upprätta en Rapport om verksamhet och solvens på gruppnivå. Rapporten ska offentliggöras en gång per år.
Det ledande försäkrings- eller försäkringsholdingföretaget får, efter tillstånd från Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, upprätta en gemensam rapport om verksamhet och solvens för försäkringsgruppen och för de enskilda dotterföretagen inom gruppen.
Innan Finansinspektionen ger sitt tillstånd ska samråd ske med eventuella övriga tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.
Skäl för utredningens förslag: Enligt bestämmelserna i artikel 256.1 ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäk- ringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå.
Bestämmelsen i artikel 256.1 innebär att det ledande försäk- rings- eller försäkringsholdingföretaget ska upprätta en Rapport om verksamhet och solvens på gruppnivå. Av artikel 256.2 punkt 2 framgår att det finns möjlighet att upprätta en gemensam rapport om verksamhet och solvens för försäkringsgruppen och de enskilda dotterföretagen inom gruppen, om grupptillsynsmyndigheten god- känner det.
När det är samma tillsynsmyndighet som är tillsynsmyndighet för samtliga försäkringsföretag i en grupp, så är denna tillsynsmyn- dighet grupptillsynsmyndighet. Därmed kan en grupp som består
462
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
av enbart svenska företag upprätta en gemensam rapport om verk- samhet och solvens för hela försäkringsgruppen och de enskilda dotterföretagen inom gruppen.
Artikel 256 innebär att det ledande försäkringsföretaget , efter medgivande till detta av grupptillsynsmyndigheten, kan få lämna en enda rapport om verksamhet och solvens för hela försäkringsgrup- pen och de enskilda dotterföretagen inom gruppen.
16.3.2Innehåll i rapporten
Utredningens förslag: Om det ledande försäkrings- eller för- säkringsholdingföretaget har fått tillstånd till att upprätta en gemensam Rapport om verksamhet och solvens för försäkrings- gruppen och för de enskilda dotterföretagen inom gruppen ska denna rapport innehålla:
1.uppgifter om försäkringsgruppens samlade verksamhet och solvens, och
2.uppgifter om varje dotterföretag inom försäkringsgruppen som ska offentliggöras enligt bestämmelserna om offentliggö- rande för det enskilda företaget.
Om rapporten saknar sådana uppgifter som avses i första stycket punkt 2, får Finansinspektionen, när inspektionen är tillsynsmyndighet för dotterföretaget, kräva att dotterföretaget offentliggör dessa uppgifter, om
1.inspektionen kräver att jämförbara försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och
2.de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse.
Bestämmelserna i avsnitt 14 om rapportering och offentliggö- rande ska i tillämpliga delar gälla för en rapport om verksamhet och solvens för försäkringsgrupper.
Skäl för utredningens förslag: Av bestämmelsen i artikel 256.2 framgår vilka uppgifter som den gemensamma rapporten om verksamhet och solvens ska innehålla. Bestämmelsen föreslås, med vissa mindre språkliga justeringar, tas in i lagtexten.
Av bestämmelsen i artikel 256.3 framgår att om det saknas vissa uppgifter avseende enskilda dotterföretag i försäkringsgruppen och Finansinspektionen är tillsynsmyndighet över dotterföretaget så
463
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
kan Finansinspektionen kräva att dessa uppgifter ändå lämnas. Detta gäller under förutsättning att andra jämförbara försäkrings- företag måste lämna dessa uppgifter och att dessa uppgifter är av väsentlig betydelse. Bestämmelsen föreslås, efter vissa språkliga justeringar, tas in i lagtexten.
16.4Grupptillsyn
16.4.1Inledning
Försäkringsgrupperna kan vara stora och bestå av företag i olika länder. Samarbetet mellan de olika myndigheter som har tillsyn över de enskilda företagen i en grupp är därför viktigt. Det finns för närvarande inte något direktiv som uttryckligen reglerar samar- betet mellan tillsynsmyndigheter för försäkringsföretag i en försäk- ringsgrupp, men ett samarbetsavtal mellan tillsynsmyndigheterna inom EES om tillämpningen av försäkringsgruppsdirektivet, det s.k. Helsingforsprotokollet från maj 2000. I protokollet anges hur tillsynsmyndigheterna bör gå tillväga för att gemensamt utöva till- syn över stora grupper. Helsingforsprotokollet bygger på att de olika tillsynsmyndigheterna kan komma överens om på vilket sätt den extra tillsynen ska bedrivas, och fråntar inte de enskilda till- synsmyndigheterna något egentligt tillsynsansvar. Detta avtal mis- ter helt sin betydelse när Solvens
Solvens
Utgångspunkten i Solvens
Enkelt uttryckt ligger ansvaret för grupptillsynen på tillsyns- myndigheten i det land där moderföretaget, det ledande företaget, i gruppen har hemvist. Den ansvariga tillsynsmyndigheten benämns ”grupptillsynsmyndighet”.
När hela gruppen finns i Sverige är gruppen nationell och då är det Finansinspektionen som ska vara grupptillsynsmyndighet. Av bestämmelserna om grupptillsyn i direktivet framgår hur man bestämmer vilken tillsynsmyndighet som ska vara grupptillsyns-
464
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
myndighet när det finns flera myndigheter som uppfyller kriteri- erna för att vara grupptillsynsmyndighet. Vidare framgår att till- synsmyndigheterna kan ingå särskilda överenskommelser om vil- ken myndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet. Av Solvens
16.4.2Överväganden och förslag
16.4.3Regler om tillsyn
Utredningens bedömning:
Bestämmelser i Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Bestämmelserna i FRL är huvudsakligen utformade som handlingsregler för försäkringsfö- retagen. Reglerna om åtgärder för att underlätta grupptillsyn i Solvens II är däremot utformade som handlingsregler för tillsyns- myndigheten. Bestämmelserna anger bl.a. att tillsynsmyndigheterna ska komma överens om hur tillsynen ska utövas. Det är viktigt att Finansinspektionen deltar i samarbetet mellan tillsynsmyndighe- terna och att de svenska reglerna inte i onödan försvårar eller för- hindrar informationsflödet mellan Finansinspektionen och andra tillsynsmyndigheter men detta bör inte framgå direkt av lagtext. Utredningen bedömer att artiklarna om grupptillsyn i Solvens II- direktivet tas in i lagtexten på motsvarande sätt som gjorts vid det svenska genomförandet av liknande direktiv, t.ex. i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
16.4.4Sammanhållen reglering av gruppfrågorna
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om grupptillsyn kan antingen placeras tillsammans med övriga bestämmelser om försäkringsgrupper, eller tillsammans med övriga bestämmelser
465
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
om tillsyn. Utredningen gör bedömningen att reglerna om grupptillsyn bör placeras i samma kapitel som övriga bestäm- melser om försäkringsgrupper, för att förenkla för tillämparna.
Skäl för utredningens bedömning: I dag är reglerna om försäk- ringsgrupper samlade i ett eget kapitel i FRL. En av nyheterna med Solvens
Lagtekniskt kan man antingen samla bestämmelserna för försäk- ringsgrupper i ett kapitel, eller helt eller delvis dela upp dem mellan övriga kapitel. Bestämmelserna om tillsyn över försäkringsgrupper skulle vid en uppdelning kunna ligga i samma kapitel som bestäm- melserna om tillsyn över försäkringsföretagen. Utredningen anser att reglerna om tillsyn över försäkringsgrupper bör finnas i samma kapitel som övriga bestämmelser om försäkringsgrupper, eftersom detta borde underlätta vid den praktiska tillämpningen av reglerna, både för tillsynsmyndigheten och för försäkringsföretagen.
16.4.5Grupptillsynsmyndighet
Utredningens förslag: För varje försäkringsgrupp finns en grupptillsynsmyndighet som ansvarar för samordningen av och tillsynen över försäkringsgruppen. Grupptillsynsmyndigheten utses bland de berörda tillsynsmyndigheterna inom EES.
Skäl för utredningens förslag: Artikel 247.1 i Solvens
Bestämmelsen skulle kunna anses innebära att en utländsk myn- dighet kan komma att utföra förvaltningsuppgifter i Sverige. Infö- randet av bestämmelsen förutsätter i så fall sedan den 1 januari 2011 att riksdagens beslut om bemyndigande fattas med tre fjärde-
5 4 kap 1§ lag (2006:531) om finansiella konglomerat
466
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
dels majoritet och att mer än hälften av riksdagens ledamöter röstar för förslaget, jfr 10 kap 6 § andra stycket Regeringsformen.
När lagen (2006:531) om finansiella konglomerat infördes behandlade förarbetena frågan om samordnad tillsyn över ett finan- siellt konglomerat innebär att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning faktiskt förs över till en utländsk stat, Prop. 2005/06:45 s. 151 och 412. Där framgår att en utländsk samordna- res uppgifter endast består i att utöva faktiska förvaltningsuppgifter vilket innebär att myndighetsutövning inte förs över till utländsk stat. Faktiska förvaltningsuppgifter bör sättas i motsats till ett ärende, där ett ärende bör vara myndighetsutövning6. Frågan om förvaltningsuppgifter utförs i Sverige av en utländsk stat beror ytterst på vilka befogenheter den utländska myndigheten, i detta fall grupptillsynsmyndigheten, verkligen har, dvs. om den kan besluta om åtgärder eller om den endast samlar ihop och granskar uppgifter.
De befogenheter grupptillsynsmyndigheten har enligt Solvens
Bestämmelser om s.k. likvärdig tillsyn i länder utanför EES framgår av avsnitt 13.
16.4.6När Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet
Utredningens förslag: Finansinspektionen ska vara grupptill- synsmyndighet när inspektionen är tillsynsmyndighet för alla försäkringsföretag i en försäkringsgrupp och i de fall som anges i avsnitt 16.4.7.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 247.2 i Solvens
6 SOU 2010:29 s. 96ff
467
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
rent nationell är det hemlandstillsynsmyndigheten som är behörig att vara grupptillsynsmyndighet.
Utredningen har valt att inte använda ordet behörig myndighet eftersom det har en särskild betydelse i FRL 1 kap. 12 § avseende utländska myndigheter. Utredningen har därför valt att byta ut ordet behörig mot tillsynsmyndighet i lagtexten. Reglerna i svensk lag utgår från svenska förhållanden och därför bör bestämmelsen ange när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet.
16.4.7Grupptillsynsmyndighet när det finns alternativ
Utredningens förslag: Finansinspektionen ska vara grupptill- synsmyndighet när inspektionen har tillsyn över det ledande försäkringsföretaget.
När det ledande företaget i försäkringsgruppen inte är ett för- säkringsföretag ska Finansinspektionen vara grupptillsynsmyn- dighet när
1.moderföretaget i försäkringsgruppen är ett försäkringshol- dingföretag och Finansinspektionen har tillsyn över försäk- ringsföretaget i gruppen,
2.moderföretaget i försäkringsgruppen är ett försäkringshol- dingföretag med hemvist i Sverige och det i gruppen finns flera dotterföretag som är försäkringsföretag varav minst ett står under Finansinspektionens tillsyn,
3.det i försäkringsgruppen finns flera ledande försäkringshol- dingföretag med säte i olika medlemsstater samt flera försäk- ringsföretag i olika medlemsstater och Finansinspektionen har tillsyn över försäkringsföretaget med den största balansomslut- ningen,
4.det ledande företaget i försäkringsgruppen är ett försäkrings- holdingföretag som har säte i en medlemsstat där det inte finns något försäkringsföretag och Finansinspektionen har tillsyn över försäkringsföretaget som är dotterföretaget och som har den största balansomslutningen, och
5.i andra fall än de som avses i punkt
468
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
I särskilda fall får Finansinspektionen ingå överenskommelser om vilken myndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet tillsam- mans med övriga berörda tillsynsmyndigheter. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse endast om det är olämpligt att inspektionen är grupptillsynsmyndighet enligt punkt 1.
Aktivitet |
artikel 138 |
artikel 239 |
Försäkringsföretaget ska |
omedelbart |
|
underrätta |
|
|
tillsynsmyndigheten |
|
|
Försäkringsföretaget ska |
Försäkringsföretaget ska |
Tillsynsmyndigheten ska |
överlämna en realistisk |
lämna denna till |
vidarebefordra planen till |
åtgärdsplan |
tillsynsmyndigheten inom 2 |
tillsynskollegiet |
|
månader |
|
Tillsynsmyndigheten ska |
Försäkringsföretaget ska ha |
kräva att |
vidtagit åtgärder för att |
försäkringsföretaget vidtar |
avhjälpa bristen inom 6 |
åtgärder för att avhjälpa |
månader från det att bristen |
situationen |
konstaterats |
Tillsynskollegiet ska göra allt de kan för att komma överens om att godkänna åtgärdsplanen inom fyra månader från det att bristen konstaterades
Tillsynsmyndigheten kan |
Försäkringsföretaget kan |
|
medge förlängning |
medges tre månaders |
|
|
förlängning |
|
Tillsynsmyndigheten kan |
Försäkringsföretaget kan |
. |
medge ytterligare |
medges förlängd tidsfrist, |
|
förlängning vid exceptionella |
dock inte om framsteg inte |
|
marknader |
sker |
|
Försäkringsföretaget ska |
|
|
avge lägesrapport till |
|
|
tillsynsmyndigheten var |
|
|
tredje månad |
|
|
|
|
|
Av artikel 239.2 i Solvens
469
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
Av artikel 239.3 i Solvens
Sammantaget framgår att tillsynskollegiet kan arbeta för att hjälpa till att snabbare godkänna en åtgärdsplan om ett dotterföre- tag inte uppfyller minimikapitalkravet när gruppen omfattas av det särskilda systemet för samråd vid grupptillsyn. För ett företag som omfattas av det särskilda systemet för samråd anges tydligt vilka tidsfrister som gäller för tillsynskollegiet. Den ansvariga tillsyns- myndigheten ska hålla tillsynskollegiet underrättat om varje åtgärd som vidtas när ett dotterföretag inte uppfyller kraven på minimika- pital. I detta fall tillkommer inte några ytterligare tidsfrister för grupper som omfattas av det särskilda systemet för samråd. Det är också tydligt att hela kollegiet kommer att involveras när en grupp omfattas av det särskilda systemet för samråd vid grupptillsyn.
16.4.8Upphörande av särskilt system för samråd vid grupptillsyn
Utredningens förslag: Ett moderföretag för ett försäkringsfö- retag som omfattas av det särskilda systemet för samråd vid grupptillsyn ansvarar för att säkerställa att villkoren för att omfattas av det särskilda systemet är uppfyllda. Det särskilda systemet för samråd vid grupptillsyn ska upphöra om något av villkoren för att få omfattas av detta inte längre är uppfyllda. Om villkoren inte är uppfyllda ska moderföretaget underrätta grupptillsynsmyndigheten och berörda tillsynsmyndigheter för samtliga dotterföretag.
Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efter- levnad av dessa villkor inom rimlig tid.
Skäl för utredningens förslag: Av artikel 240.1 första till tredje stycket i Solvens
470
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
om grupptillsynsmyndigheten beslutar att undanta ett dotterföre- tag från grupptillsynen. I övrigt är det moderföretaget som ansvarar för att villkoren för att få omfattas av det särskilda samrådsförfa- randet inom grupptillsynen är uppfyllda. Om villkoren inte efter- levs ska moderföretaget underrätta grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheterna för de berörda dotterföretagen och även lägga fram en plan för att återställa efterlevnad inom rimlig tid.
Av fjärde stycket i artikel 240.1 i Solvens
Om grupptillsynsmyndigheten bedömer, efter att ha rådfrågat tillsynskollegiet, att den plan ett moderföretag lägger fram för att se till att gruppen återigen uppfyller kraven för att få omfattas av det särskilda systemet för samråd är otillräcklig eller att försäk- ringsgruppen inte efterlever planen ska grupptillsynsmyndigheten förstå det som att den särskilda tillsynssamverkan upphör och meddela övriga berörda tillsynsmyndigheter och moderföretaget.
Detta anges särskilt i Solvens
Dessa kontroller kan komma att bli omfattande, då det kan medföra betydande arbetsinsats för att bl.a. kontrollera att kraven på centraliserad riskhantering är uppfyllda i en stor försäkrings- grupp.
Försäkringsgrupper och särreglerna för mindre försäkringsfö- retag
Utredningen föreslår att särskilda regler ska gälla för mindre försäkringsföretag. Mot bakgrund av den begränsade verksamhet ett mindre försäkringsföretag kan ha kan det inte samtidigt vara moderföretag i en försäkringsgrupp. En annan sak är att mindre försäkringsföretag kan ingå i en försäkringsgrupp, som dotterföre- tag, systerföretag eller med någon annan av kopplingarna inom gruppreglerna.
471
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
SOU 2011:68 |
Ett mindre försäkringsföretag är definitionsmässigt ett försäk- ringsföretag och utredningen bedömer att det inte behöver införas några särskilda gruppregler om det ingår mindre försäkringsföretag i en försäkringsgrupp. Tillsynsmyndigheten som utövar tillsyn över det ledande företaget i gruppen ska alltid beakta hela gruppen utifrån den grundläggande principen om att det inte ska vara möj- ligt för flera företag i en grupp att tillgodoräkna sig samma kapital i sin kapitalbas. Enligt utredningen saknas det skäl att införa sär- skilda bestämmelser om försäkringsgrupper som endast består av mindre försäkringsföretag. Mot bakgrund av den begränsade verk- samhet ett mindre försäkringsföretag kan bedriva är det inte fören- ligt med behovet av regelförenkling i utredningsdirektiven.
16.4.9Försäkringsgrupper och proportionalitetsprincipen
Proportionalitetsprincipen kan enligt utredningen medföra att mindre komplexa grupper kan medges vissa lättnader när det gäller t.ex. rapporteringskrav. Här kan även särskilt noteras möjligheten för tillsynsmyndigheten att helt eller delvis utesluta företag ur en försäkringsgrupp, vilket t.ex. i vissa fall skulle kunna vara tillämp- ligt för mindre försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag.
16.5Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (nivå 2):
Kommissionens förslag till genomförandeåtgärder när det gäller försäkringsgrupper finns i avsnitt II, artiklarna
Under förutsättning att gruppen har en centraliserad riskhan- tering kan den bli föremål för det särskilda samrådsförfarandet vid grupptillsynen. Tillsynsmyndigheterna ska då bedöma bl.a. om riskhanteringsfunktionen och regelefterlevnadsfunktionen till mar- kant del hanteras av moderbolaget. Vidare ska tillsyns- myndigheterna bedöma att gruppen har ett system för företags- styrning som är effektivt. De system som finns hos moderbolaget ska omfatta dotterbolaget. Vidare framgår hur tillsyns-
472
SOU 2011:68 |
Försäkringsgrupper tillsyn, företagsstyrning m.m. |
myndigheterna ska samarbeta (artiklarna
Det är möjligt för tillsynsmyndigheter i ett land där det finns större filialer att delta i tillsynskollegiet för gruppen. Denna till- synsmyndighet ska då ansöka till grupptillsynsmyndigheten och det finns förslag på vad som ska framgå av ansökan. Vidare kan grupptillsynsmyndigheten bjuda in vissa andra intressenter i till- synskollegiet. Samarbetsformerna och koordineringen av arbetet inom kollegiet bör enligt förslaget formaliseras skriftligt. Förslaget till genomförandeåtgärder omfattar också förslag till bestämmelser om informationsutbyte (artiklarna
Av förslaget till genomförandeåtgärder framgår hur gruppens Rapport om verksamhet och solvens ska struktureras och vad den ska innehålla. Kortfattat ska den innehålla en beskrivning av grup- pen, kvalitativa och kvantitativ information om transaktioner inom gruppen, riskkoncentrationer, valideringar av solvens samt kapi- talförvaltning. Vidare finns förslag till genomförandeåtgärder avse- ende på vilket språk rapporter ska avges, offentlighet och uppdate- ringar av information. Det finns förslag till bestämmelser om språk, offentlighet, slutdatum, uppdateringar och hänvisningar om grup- pen ger in en enda gemensam rapport. Avseende rapportering finns också förslag till bestämmelser för den tillgång till information som grupptillsynsmyndigheten ska få del av (artiklarna 341 – 356 samt artikel 356 bis i förslaget till genomförandeåtgärder).
Kommissionen får sätta upp kriterier för hur ett land utanför EES kan anses ha ett likvärdigt solvenssystem, och även om ett moderföretag kan anses likvärdigt. Förslaget anger att hänsyn ska tas till lagstiftning och tillsyn. För moderbolag i land utanför EES ska de även ha lämpliga företagsstyrningssystem, rapporterings- krav, solvenskrav och det ska finnas möjligheter till informations- utbyte mellan tillsynsmyndigheterna (artikel 357 samt artiklarna
473
17Reglering av tjänstepensionsföretag
17.1Inledning
I avsnitt 6.1 har utredningen föreslagit att det som i dag brukar kallas tjänstepensionsverksamhet ska kunna bedrivas av såväl för- säkringsföretag som renodlade tjänstepensionsföretag. När verk- samheten bedrivs av ett försäkringsföretag är det fråga om försäk- ringsrörelse, som regleras i försäkringsrörelselagen. När verksam- heten bedrivs av ett tjänstepensionsföretag föreslår utredningen att det ska regleras som tjänstepensionsrörelse i en ny lag om tjänste- pensionsrörelse.
I detta kapitel redovisas utredningens överväganden och förslag när det gäller den närmare utformningen av den nya lagen om tjänstepensionsrörelse, inklusive utredningens förslag till särskild reglering kring företagens möjligheter att övergå från att omfattas av den allmänna försäkringsregleringen till att istället omfattas av den nya särskilda tjänstepensionsregleringen och vice versa. Utred- ningens förslag när det gäller ikraftträdande och särskild över- gångsreglering behandlas i kapitel 23.
17.2Ny lag om tjänstepensionsrörelse
Utredningens förslag: Bestämmelser om tjänstepensionsrörelse ska tas in i en ny fristående lag, som ska ha samma struktur som försäkringsrörelselagen.
Skäl för utredningens förslag: Som framgått i avsnitt 6.1 anser utredningen att förekomsten av två alternativa
475
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
för reglering av tjänstepensionsverksamhet ska återspeglas i den svenska regleringen.
Eftersom den nuvarande rörelseregleringen av tjänstepensions- verksamhet i allt väsentligt finns i försäkringsrörelselagen1 har utredningen i sitt arbete övervägt en lagteknisk lösning där försäk- ringsrörelselagen kompletteras med de särbestämmelser som skulle behöva gälla för företag som vill driva verksamheten som renodlade tjänstepensionsinstitut.
Särbestämmelser för tjänstepensionsinstitut skulle behövas när det bl.a. gäller beräkning av avsättningar, placeringsregler, kapital- krav, informationsbestämmelser och verksamhet över gränserna. Därutöver skulle försäkringsrörelselagen behöva kompletteras med ett antal nya definitioner, och lagen skulle även i vissa andra delar behöva justeras för att kunna användas som en gemensam reglering för såväl tjänstepensionsinstitut som försäkringsföretag. En fördel med en sådan lösning är att den framstår som den minst ingripande förändringen av den nuvarande regleringen, som på grund av att Sverige tidigare har utnyttjat optionen i Tjänstepensionsdirektivet redan innehåller särbestämmelser för tjänstepensionsverksamhet. En annan fördel med att ha bestämmelserna för båda typerna av institut samlade i en lag är att det blir lagtekniskt enklare att genomföra sådana eventuella framtida ändringar i regleringen som ska gälla för såväl tjänstepensionsföretag som försäkringsföretag. Mot detta ska dock ställas att en sådan reglering skulle bli svåröver- skådlig och onödigt komplicerad.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det istället skapas en helt ny och fristående reglering av tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet, dvs. en lag om tjänstepensionsrörelse. En ny och fristående reglering kan utformas efter mönster från den struktur som finns i försäkringsrörelselagen, med de justeringar som krävs på grund av de skillnader som finns i de bakomliggande
Med en särskild lag för tjänstepensionsrörelse som bedrivs av renodlade tjänstepensionsinstitut blir det också mer tydligt att regleringarna har sin grund i olika
1 Tjänstepensionskassor (understödsföreningar) som driver verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring ska tillämpa bestämmelserna i FRL istället för motsvarande bestämmel- ser i lagen om understödsföreningar när det t.ex. gäller beräkning av försäkringstekniska avsättningar, kapitalplacering och krav på tillräcklig kapitalbas.
476
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
fristående från varandra blir det också enklare att löpande anpassa den svenska regleringen efter de förändringar som sker på
17.3Allmänna utgångspunkter
Utredningens förslag: Det materiella innehållet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse ska som huvudregel motsvara inne- hållet i försäkringsrörelselagen i dess nuvarande lydelse. Viss reglering ska dock motsvara innehållet i lagen om understöds- föreningar.
Skäl för utredningens förslag: De företag och den verksamhet som föreslås bli reglerad i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse regleras i dag i huvudsak i försäkringsrörelselagen (FRL), där det finns särbestämmelser om tjänstepensionsförsäkring som har sin grund i Tjänstepensionsdirektivet. När det gäller tjänstepensions- kassorna finns grundregleringen i lagen (1972:262) om understöds- föreningar, som dock i de nu aktuella delarna till stor del hänvisar till bestämmelserna i FRL.
Vid utformningen av de materiella bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse finns det enligt utredningen flera goda skäl för att som huvudregel ”återanvända” den nuvarande regleringen för tjänstepensionsförsäkring. För det första innehåller den nuvarande regleringen såväl associationsrättsliga som närings- rättsliga regler, som dessutom är väl genomarbetade. Genom åter- användning av ett redan beprövat regelpaket minskar risken för regelarbitrage. För det andra innehåller FRL Sveriges genom- förande av de i detta sammanhang mest centrala2 artiklarna i Tjänstepensionsdirektivet. Genom återanvändning av det tidigare genomförandet minskar risken för ett otillräckligt genomförande av Tjänstepensionsdirektivet. För det tredje medför en återanvänd- ning av det nuvarande regelverket att övergången till en nationell reglering med två alternativa regelverk för tjänstepensionsverksam- het kan ske förhållandevis smidigt. För de aktuella företagen kom- mer valet av reglering i praktiken att handla om ett val mellan att tillämpa nuvarande reglering, eller den nya regleringen för försäk- ringsrörelse som införs till följd av Solvens
2 Sverige har med stöd av optionen i artikel 4 genomfört artiklarna
477
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
ningen har inom ramen för sitt arbete övervägt att utforma den nya regleringen för tjänstepensionsrörelse på ett sätt som ligger när- mare strukturen och terminologin i Tjänstepensionsdirektivet, jämfört med den nuvarande regleringen i FRL. En i grunden omar- betad reglering av tjänstepensionsrörelse skulle kunna baseras på en mer anpassad terminologi och möjligen även kunna vara mer prin- cipbaserad än den nuvarande regleringen. Utredningen har dock avstått från att lämna förslag till en sådan omarbetad reglering, bl.a. eftersom ett sådant förslag skulle riskera att föregripa den aviserade översynen av Tjänstepensionsdirektivet. En mer fullständig omar- betning skulle dessutom troligen göra övergången till en ordning med två separata regelverk för tjänstepensionsverksamhet mer komplicerad, och därmed mer tidskrävande.
Även om det alltså enligt utredningen finns mycket goda skäl för att ”återanvända” FRL i den nya lagen, är det varken möjligt eller lämpligt att göra detta helt utan undantag. Det tydligaste exemplet på undantag gäller bestämmelserna om verksamhet över gränserna, se avsnitt 17.6.9. Vid bedömningen av huruvida det är lämpligt att återanvända en enskild bestämmelse i FRL anser utred- ningen att stor betydelse ska tillmätas den omständigheten att Tjänstepensionsdirektivet är ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv.
17.4Definitioner
17.4.1Tjänstepensionsrörelse
Utredningens förslag: Med tjänstepensionsrörelse avses till- handahållande av tjänstepensionspensionsförmåner genom medels- förvaltning och utbetalning, när sådan verksamhet bedrivs av ett företag som
1.är skilt från det företag som har gjort pensionsutfästelsen, och
2.står för åtagandet att täcka risker kopplade till dödsfall, lång levnad, invaliditet, upphörande av anställning eller medellös- het.
Skäl för utredningens förslag: Definitionen av tjänstepensions- rörelse bör utformas utifrån de definitioner som finns i Tjänstepen- sionsdirektivet. Begreppet rörelse har hämtats från FRL. Utred-
478
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
ningens förslag till definition av tjänstepensionsrörelse är baserad på Tjänstepensionsdirektivet, jfr. skäl 4 och artiklarna 6, 8 och 17.
I skäl 4 i Tjänstepensionsdirektivet talas om institut som till- handahåller tjänstepensioner.
Av artikel 6 a) framgår att ett tjänstepensionsinstitut är ett institut som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhanda- hålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits enskilt eller kol- lektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller med egenföretagare i enlighet med nationell lag- stiftning. Av nämnda artikel jämförd med artikel 8 framgår också att institutet ska vara på visst sätt fristående från ”uppdragsgivande företag eller branschorganisation”, vilket av utredningen har tolkats som det företag som gjort själva pensionsutfästelsen, dvs. arbets- givaren.
Av artikel 6 d) framgår det att pensionsförmåner är förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller för- väntat uppnående av pensionsålder samt, under vissa förutsätt- ningar, vissa andra förmåner.
Av artikel 17 framgår det att medlemsländerna är skyldiga att införa bestämmelser om lagstadgat kapitalkrav för sådana tjänste- pensionsinstitut som står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå stän- digt. Av artikel 6 h) framgår det att med biometriska risker avses risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad.
Genom den föreslagna definitionen klargörs det att tjänstepen- sionsrörelse handlar om en särskild form av tryggande av pensions- utfästelser som har samband med yrkesutövning och som har ett visst innehåll. Gränsdragningen mot andra tryggandeformer behandlas i avsnitt 6.1.6.
17.4.2Tjänstepensionsförmån
Utredningens förslag: Med tjänstepensionsförmån avses pen- sionsförmån som har samband med yrkesutövning och som grundas på överenskommelse om pensionsförmåner mellan arbets- givare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, och där mottagaren av utbetalningar är arbetstagare, tidigare arbets- tagare eller efterlevande till arbetstagare eller tidigare arbets- tagare.
479
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
Tjänstepensionsförmåner utgörs av
1.livförmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pen- sionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder, eller
2.skadeförmåner som är kompletterande och sekundära i för- hållande till livförmånen och som betalas ut vid eller efter dödsfall (efterlevandepension), invaliditet, upphörande av anställning, sjukdom eller medellöshet.
Utbetalning av tjänstepensionsförmåner kan ske genom livs- långa utbetalningar, utbetalningar under viss tid eller utbetalning av ett engångsbelopp.
Skäl för utredningens förslag: Definitionen av tjänstepensions- förmån bör utformas utifrån den definition av pensionsförmåner som finns i artikel 6 d) i Tjänstepensionsdirektivet och den defini- tionen av tjänstepensionsinstitut i artikel 6 a). Definitionen av tjänstepensionsförmån bör i sak motsvara den nuvarande definitio- nen av tjänstepensionsförsäkring i FRL.
I definitionen av pensionsförmåner i artikel 6 d) i Tjänstepen- sionsdirektivet görs en skillnad mellan förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder respektive kompletterande förmåner som tillhan- dahålls sekundärt. Utredningen föreslår att den första gruppen av förmåner benämns livförmåner och den andra gruppen skadeför- måner. Uppdelningen i liv- respektive skadeförmåner kan jämföras med den uppdelning mellan liv- respektive skadeförsäkring som finns i FRL. Den närmare regleringen av liv- respektive skadeför- måner ska följa den reglering som motsvarar den nuvarande regleringen av motsvarande försäkringar. Enligt utredningen inne- bär detta att tjänstepensionsförmåner som motsvarar skadeförsäk- ring, t.ex. tjänstepensionsförmån som avser förmåner vid sjukdom och som gäller för kortare tid än fem år (dvs. skadeförsäkringsklass 2), ska följa den reglering som gäller för skadeförsäkring. Ett tjänstepensionsföretag som enbart tillhandahåller denna typ av förmåner ska tillämpa regler som motsvarar de regler som nu gäller för skadeförsäkringsföretag. Om den nu aktuella tjänstepensions- förmånen istället motsvarar en s.k. tilläggsförsäkring (dvs. försäk- ringsklass I. b), ska förmånen följa den reglering som nu gäller för denna typ av försäkringar. Ett tjänstepensionsföretag som till- handahåller denna typ av tjänstepensionsförmåner ska tillämpa
480
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
regler som motsvarar de regler som nu gäller för livförsäkrings- företag.
Den föreslagna definitionen av tjänstepensionsförmåner är inte avsedd att begränsa området för förmåner jämfört med dagens tjänstepensionsförsäkringar. Till begreppet tjänstepensionsförmån bör därför3 hänföras vad som enligt gängse uppfattning i dag räknas som tjänstepensionsförsäkringar. Dit hör främst förmåner som rör ålders- sjuk och efterlevandepension, som är knutna till tjänsteförhållanden och för vilka arbetsgivaren helt eller delvis står premiekostnaderna. Också förmåner som meddelas som tillägg till nyss nämnda förmåner, t.ex. sjukförmåner och premiebefrielse ska anses omfattas av begreppet tjänstepensionsförmån. Vidare bör även sådana tjänstepensionsförmåner som arbetstagarna erbjuds att frivilligt teckna i ett tjänstepensionsföretag falla under definitionen, liksom förmåner som överlåts till den tjänstepensionsberättigade.
I likhet med vad som i dag gäller för egenföretagares försäk- ringar ska egenföretagares förmåner inte anses utgöra tjänstepen- sionsförmåner enligt den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.4
I likhet med den definition av tjänstepensionsförsäkring som finns i dagens FRL ska det av definitionen av tjänstepensionsför- mån framgå att utbetalningar kan ske genom livslånga utbetal- ningar, utbetalningar under viss tid eller utbetalning av ett engångs- belopp.
17.4.3Tjänstepensionstecknare och tjänstepensionsberättigad
Utredningens förslag: Med tjänstepensionstecknare avses den som har ingått ett avtal om tillhandahållande av tjänstepensions- förmån med ett tjänstepensionsföretag.
Med tjänstepensionsberättigad avses den som är berättigad till tjänstepensionsförmån enligt ett avtal om tillhandahållande av tjänstepensionsförmån.
Skäl för utredningens förslag: För att kunna återanvända regle- ringen i FRL behöver den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet innehålla definitioner som i sak motsvarar definitionerna i FRL av försäkringstagare och försäkrad. Utredningen föreslår att orden
3Jfr. prop. 2004/05:165 s.
4Prop. 2004/05:165 s. 124
481
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
tjänstepensionstecknare respektive tjänstepensionsberättigad används i den nya lagen.
Utredningen har övervägt att använda ordet tjänstepensionstagare i stället för ordet tjänstepensionstecknare, men gjort bedömningen att ordet tjänstepensionstecknare är en lämplig benämning på den som det i de flesta fall är fråga om, dvs. arbetsgivaren. Utredningen har också övervägt att i lagen definiera tjänstepensionsavtal, i syfte att förenkla lagtexten. Mot bakgrund av bl.a. att begreppet försäk- ringsavtal inte finns definierat i nuvarande FRL har utredningen dock stannat för att inte föreslå någon legaldefinition av tjänste- pensionsavtal.
17.5Associationsrättslig reglering
Utredningens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska kunna driva sin verksamhet som ett tjänstepensionsaktiebolag, ömse- sidigt tjänstepensionsbolag eller tjänstepensionsförening.
Den associationsrättsliga regleringen för tjänstepensions- företagen ska motsvara de associationsrättsliga reglerna i försäk- ringsrörelselagen.
Skäl för utredningens förslag: I linje med de principer som varit styrande vid utformningen av FRL bör även regleringen av tjänste- pensionsföretagen vara associationsneutral.
Utredningen anser därför att den associationsrättsliga regle- ringen av tjänstepensionsföretagen ska bygga på den nuvarande regleringen i FRL, där det finns en reglering för försäkrings- aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar. Ett tjänstepensionsföretag ska alltså kunna bedriva sin verksamhet i aktiebolagsform, ömsesidig form eller i föreningsform. En fördel med utredningens förslag är att merparten av den associations- rättsliga regleringen i FRL kan ”återanvändas” i regleringen av tjänstepensionsinstituten, jfr. avsnitt 17.3 ovan.
Den materiella associationsrättsliga regleringen ska alltså enligt utredningens förslag i allt väsentligt vara likalydande för tjänste- pensionsföretag och försäkringsföretag. Detta innebär bl.a. att den särskilda regleringen kring t.ex. värdeöverföringar och ombildning av icke vinstutdelande aktiebolag som finns i försäkringsrörelse- lagen ska ha sin motsvarighet i lagen om tjänstepensionsrörelse.
482
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
17.6Rörelserättslig reglering
17.6.1Inledning
Utredningens förslag innebär i grunden att den reglering av tjänste- pensionsverksamhet som i dag finns i försäkringsregleringen flyttas över till en ny lag om tjänstepensionsrörelse. Utredningen föreslår alltså ett fristående rörelserättsligt regelverk som i allt väsentligt är detsamma som det regelverk som i dag gäller för försäkringsföretag som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Skillnaden mot i dag är att det nya regelverket endast ska vara tillgängligt för företag som väljer att driva sin verksamhet i egenskap av tjänstepensionsföretag. Företag som vill bedriva motsvarande verksamhet inom ramen för försäkringsrörelse måste fortsätta att bedriva verksamheten i för- säkringsföretagsform, och då också följa bestämmelserna i FRL.
17.6.2Tillståndspliktig rörelse och tjänstepensionsklasser
Utredningens förslag: Tjänstepensionsrörelse får drivas bara efter tillstånd. Förutsättningarna för tillstånd ska i sak motsvara dagens krav i FRL.
Tillstånd ska avse en eller flera av följande tjänstepensions- klasser:
1.huvudförmån,
2.tilläggsförmån, och
3.huvudförmån som är anknuten till fonder vilka förvaltas av den som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder (fondanknuten tjänstepen- sionsförmån).
Skäl för utredningens förslag: I artikel 9 i Tjänstepensionsdirek- tivet finns bestämmelser om villkor för att få bedriva verksamhet som tjänstepensionsinstitut. Direktivets krav är uppfyllda genom den nuvarande regleringen i FRL5, som nu föreslås bli överflyttad till den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
Den nuvarande regleringen av försäkringsklasser föreslås få sin motsvarighet i olika tjänstepensionsklasser. Genom en indelning av tjänstepensionsförmånerna i tillståndsklasserna huvudförmåner
5 Prop. 2004/05:165 s. 137 ff och s. 207.
483
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
respektive tilläggsförmåner kan den nuvarande möjligheten att till- lämpa vissa av bestämmelserna om skadeförsäkring på tilläggsför- säkringar samt s.k. korta sjukförsäkringar och olycksfallsförsäk- ringar6 få sin motsvarighet i tjänstepensionsregleringen.
Utredningen föreslår också att det ska finnas en särskild tjänste- pensionsklass för huvudförmåner som är anknutna till fonder vilka förvaltas av den som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder (fondanknuten tjänstepensions- förmån). Den föreslagna tjänstepensionsklassen har sin motsvarig- het i försäkringsklassen fondförsäkring. Genom att införa en sär- skild tjänstepensionsklass för fondanknuten tjänstepensionsförmån kan de nuvarande särskilda bestämmelserna om placering av till- gångar motsvarande fondförsäkringsåtaganden få sin motsvarighet i tjänstepensionsregleringen.
17.6.3Återförsäkring
Utredningens förslag: Tjänstepensionsföretag ska ha möjlighet att avge återförsäkring, men inte ha möjlighet att bedriva rörelse som avser mottagen återförsäkring.
Skäl för utredningens förslag: Enligt nuvarande FRL avses med återförsäkring verksamhet som består i att överta risker som över- låts av ett försäkringsföretag eller av en utländsk försäkringsgivare. Definitionen har sin grund i artikel 2.1 a) i återförsäkringsdirek- tivet7. Utifrån en strikt bokstavstolkning av definitionen torde det inte vara fråga om återförsäkring i det fall ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag övertar risker från ett tjänstepensionsföre- tag, som inte är ett försäkringsföretag.
En första fråga är därför om den nuvarande regleringen ska anses innebära att tjänstepensionsföretag inte får avge återförsäk- ring, dvs. att överlåta risk till ett försäkringsföretag. Utredningen gör här bedömningen att en sådan tolkning av bestämmelserna skulle föra alltför långt, eftersom det inte finns något som hindrar ett tjänstepensionsföretag från att istället teckna en motsvarande direktförsäkring hos ett försäkringsföretag. En strikt tolkning av
6Jfr. 1 kap. 6 § andra stycket FRL.
7Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EGT L 323, 9.12.2005 s. 1, Celex 32005L0068).
484
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
definitionen skulle alltså få den effekten att tjänstepensionsföreta- gens eventuella avgivna återförsäkring skulle vara förbehållen för- säkringsföretagen, trots att det finns företag som bara bedriver just återförsäkringsverksamhet. Mot denna bakgrund gör utredningen bedömningen att tjänstepensionsföretag får avge återförsäkring, dvs. överlåta risk till försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag. Det mottagande försäkrings- eller återförsäkringsföretaget regleras genom bestämmelserna i FRL. Utredningen föreslår att den nuva- rande definitionen av återförsäkring justeras på ett sådant sätt att det tydligt framgår att också övertagande av risk från ett tjänste- pensionsföretag är återförsäkring.
Nästa fråga är om ett tjänstepensionsföretag ska tillåtas att bedriva verksamhet som avser mottagen återförsäkring, dvs. att överta risker som överlåts från ett försäkringsföretag eller från ett annat tjänstepensionsföretag. Här gör utredningen bedömningen att det av försäkringsdirektiven följer att sådan verksamhet endast får bedrivas av försäkrings- och återförsäkringsföretag, och alltså inte av tjänstepensionsföretag.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen att ett tjänstepen- sionsföretag ska tillåtas avge återförsäkring, men ska inte tillåtas bedriva verksamhet som avser mottagen återförsäkring. Utredning- ens förslag innebär att den reglering i nuvarande FRL som avser avgiven återförsäkring, jfr. t.ex. bestämmelserna om försäkrings- tekniska avsättningar och krav på solvensmarginal, ska ha sin mot- svarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse, medan bestäm- melserna som rör mottagen återförsäkring inte ska ha sin mot- svarighet i den nya lagen.
17.6.4Värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar
Utredningens förslag: I den nya lagen om tjänstepensionsrörelse ska värderingen av tillgångar och skulder exklusive försäkringstek- niska avsättningar vara densamma som enligt nuvarande regelverk, dvs. följa bestämmelserna i lagen om årsredovisning för försäk- ringsföretag.
De nuvarande bestämmelserna om försäkringstekniska avsätt- ningar i FRL ska i allt väsentligt ha sin motsvarighet i lagen om tjänstepensionsrörelse.
485
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens förslag: I nuvarande FRL finns det, för- utom när det bl.a. gäller värderingen av försäkringstekniska avsätt- ningar och tillgångar som svarar mot de försäkringstekniska avsätt- ningarna, inga regler om värdering av tillgångar och skulder. Vid värderingen av tillgångar och skulder tillämpas i grunden lagen om årsredovisning för försäkringsföretag. I avsnitt 22.8 föreslår utred- ningen att nyss nämnda lag ska gälla även för tjänstepensionsföre- tag. Utredningen föreslår alltså att de värderingsregler som gäller i dag ska gälla även i den nya lagen.
I nuvarande FRL finns regleringen av försäkringstekniska avsättningar i 5 kap. Regleringen är olika för liv- respektive skade- försäkringsrörelse, och det finns en särskild bestämmelse om beräkning av avsättning för tjänstepensionsförsäkring. Kraven på att tjänstepensionsinstitut ska ha tillräckliga tekniska avsättningar finns i artikel 15 i Tjänstepensionsdirektivet.
Utredningen föreslår att begreppet försäkringstekniska avsätt- ningar ska användas också i den nya lagen, trots att det inte är fråga om försäkringsrörelse och trots att det i Tjänstepensionsdirektivet talas om tekniska avsättningar. Utredningens förslag grundas på bedömningen att termen försäkringstekniska avsättningar bättre beskriver vad det är fråga om än termen tekniska avsättningar. Utredningen gör motsvarande bedömning när det gäller termerna försäkringsfall, ej intjänade premier, kvardröjande risker, oreglerade skador och återbäring.
Även när det gäller den mer detaljerade regleringen av de försäk- ringstekniska avsättningarna föreslår utredningen att de nuvarande bestämmelserna i FRL får sin motsvarighet i den nya lagen. För att så långt möjligt i sak kunna behålla den nuvarande regleringen i FRL föreslår utredningen att de bestämmelser i FRL som gäller för skadeförsäkringsrörelse i den nya lagen ska gälla för tjänstepen- sionsrörelse som motsvarar skadeförsäkringsrörelse. Exempel på sådan tjänstepensionsrörelse är tjänstepensionsförmån, som gäller för kortare tid än fem år, och som avser utbetalning vid sjukdom. På motsvarande sätt ska de bestämmelser i FRL som gäller för liv- försäkringsrörelse vara tillämpliga på sådan tjänstepensionsrörelse som motsvarar livförsäkringsrörelse. Exempel på sådan tjänstepen- sionsrörelse är tjänstepensionsförmån som avser utbetalning med anledning av uppnådd pensionsålder.
Utöver dessa justeringar måste begreppen försäkringsföretag, försäkringsavtal, försäkringstagare och ersättningsberättigad ersät-
486
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
tas med de motsvarande begrepp som föreslås i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse, se avsnitt 17.4 ovan.
Utredningens förslag innebär att tjänstepensionsföretag ska vara skyldiga att ha försäkringstekniska avsättningar som motsvarar belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna tjänstepensionsavtal. I likhet med den nuva- rande regleringen ska de försäkringstekniska avsättningarna mot- svara företagets ansvarighet för ej intjänade premier och kvar- dröjande risker respektive livavsättning, oreglerade skador, åter- bäring respektive fondanknutna åtaganden där tjänstepensions- tecknaren bär risken. Även bestämmelserna om den närmare be- räkningen av avsättning för ej intjänade premier och kvardröjande risker respektive livförsäkringsavsättning ska ha sin motsvarighet i den nya lagen. Det nuvarande kravet i FRL på aktsamma antagan- den om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostna- der i verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring ska gälla även i den nya lagen. Bestämmelserna om den närmare beräkning av avsättning för oreglerade skador ska ha sin motsvarighet i den nya lagen, liksom bestämmelsen om bestämmande av premier för tjänste- pensionsförmåner.
Bestämmelsen om att de försäkringstekniska utredningarna och beräkningarna ska utföras under överinseende av en eller flera aktu- arier tas in i den nya lagen.
Även bestämmelserna om återköp och överföring ska ha sin mot- svarighet i den nya lagen, liksom bemyndigandena i tillämpliga delar.
17.6.5Skuldtäckning och placering av tillgångar m.m.
Utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna om skuld- täckning och placering av tillgångar m.m. i FRL som gäller för tjänstepensionsverksamhet ska ha sin motsvarighet i lagen om tjänste- pensionsrörelse.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelser om att tjänstepen- sionsinstitut ska ha tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsva- rar de tekniska avsättningarna finns i artikel 16 i Tjänstepensions- direktivet. Krav på placering av tillgångar i ett tjänstepensions- institut finns i artikel 18.
487
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
I 6 kap. FRL finns bestämmelser om skuldtäckning och placer- ing av tillgångar m.m. I nyss nämnda kapitel finns en särreglering för placering av tillgångar i verksamhet som avser tjänstepensions- försäkring. Utredningen föreslår att denna särreglering flyttas över till den nya lagen om tjänstepensionsrörelse. Förslaget innebär att det ställs krav på tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som svarar mot försäkringstekniska avsättningar för egen räkning och värdet av en reservdeposition som en återförsäk- ringsgivare har ställt hos företaget. Utredningens förslag när det gäller återförsäkring behandlas i avsnitt 17.6.3
Tillgångarna som används för skuldtäckning ska placeras så att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska, med beaktande av tjänstepensionsföretagets åtaganden och förändringar i tillgångar- nas framtida värde och avkastning, placeras så att företagets betal- ningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen är tillräcklig. Utöver vad som nyss sagts och de övriga begräns- ningar som gäller ska tillgångarna som svarar mot de försäkrings- tekniska avsättningarna placeras på det sätt som bäst gagnar de tjänste- pensionsberättigades intressen och också i övrigt på ett aktsamt sätt.
Aktier och andelar i dotterföretag får användas för skuldtäck- ning, under vissa närmare angivna förutsättningar.
Särskilda begränsningar ska gälla för s.k. enhandsengagemang inom ramen för skuldtäckningstillgångarna. När det gäller placer- ing av skuldtäckningstillgångar ställs det också krav på lokalisering av tillgångar och valutamatchning.
Bland placeringsreglerna för skuldtäckningstillgångarna ska också finnas några kvantitativa begränsningar när det gäller placeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, placeringar i kontanta medel och placeringar i aktier samt obliga- tioner och andra skuldförbindelser från samma emittetent eller låntagare, om denne i egenskap av arbetsgivare betalar försäkrings- premier till tjänstepensionsföretaget eller om nyss nämnda till- gångar getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare som arbetsgivaren ingår i och som har viss inbördes anknytning. Från vissa av dessa regler finns särskilda bestämmelser om undan- tag.
Bland placeringsbestämmelserna ska också finnas en särskild bestämmelse om tillämpning av utländska placeringsregler i vissa fall.
Tillgångar som svarar mot villkorad återbäring och fondanknu- ten tjänstepensionsförmån där tjänstepensionstagaren bär placer-
488
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
ingsrisken ska placeras på det sätt som bäst gagnar de ersättnings- berättigades intressen och också i övrigt på ett aktsamt sätt.
Även de nuvarande reglerna i FRL om värdering av tillgångar som används för skuldtäckning, om krav på register över skuld- täckningstillgångar och förmånsrätt, om derivatinstrument och om placering av premier för fondförsäkring ska ha sin motsvarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse. Slutligen ska de nuva- rande bemyndigandena i tillämpliga delar tas in i den nya lagen.
17.6.6Kapitalbas och garantibelopp
Utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna i FRL om kapitalbas ska ha sin motsvarighet i lagen om tjänstepensions- rörelse. I den nya lagen ska de nuvarande reglerna i FRL om garanti- belopp för livförsäkringsföretag gälla för samtliga tjänstepensions- företag.
Skäl för utredningens förslag: I nuvarande FRL finns särskilda bestämmelser om bl.a. kapitalbasens sammansättning. Dessa regler är en del av den kapitalkravsreglering som finns i de äldre försäk- ringsdirektiven (Solvens I), som enligt Tjänstepensionsdirektivet8 ska gälla för den typ av tjänstepensionsinstitut som nu föreslås bli reglerade i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse. Bestämmel- serna om kapitalbasens sammansättning måste alltså ha sin sakliga motsvarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse. Bestäm- melserna om kapitalbasens sammansättning tar sin utgångspunkt i de regler som gäller för den externa redovisningen, dvs. lagen om redovisning i försäkringsföretag. I avsnitt 22.8 föreslår utredningen att lagen om årsredovisning i försäkringsföretag ska göras tillämp- lig också på den typ av tjänstepensionsföretag som regleras i den nu föreslagna lagen.
I nuvarande FRL finns också bestämmelser om att kapitalbasen, när verksamheten utövas, aldrig ska vara mindre än ett garanti- belopp.9 Garantibeloppet beräknas på olika sätt för skadeförsäk- ringsrörelse respektive livförsäkringsrörelse.
Enligt den nuvarande lydelsen av Tjänstepensionsdirektivet10 finns inget krav på garantibelopp för tjänstepensionsinstitut11. Vid
8Artikel 17.2.
97 kap.
10Artikel 17.2.
489
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
genomförande av Tjänstepensionsdirektivet ansågs bestämmelserna om garantibelopp i FRL vara onödigt betungande för tjänstepen- sionskassorna, varför något sådant krav aldrig infördes för dessa företag.12 Genom Solvens
17.6.7Kapitalkrav
Utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna i FRL om solvensmarginal ska ha sin motsvarighet i lagen om tjänstepen- sionsrörelse.
Skäl för utredningens förslag: I nuvarande FRL finns särskilda bestämmelser om solvensmarginal för skadeförsäkringsrörelse och livförsäkringsrörelse. Dessa regler är en del av den kapitalkravs- reglering som finns i de äldre försäkringsdirektiven (Solvens I), som enligt Tjänstepensionsdirektivet14 ska gälla för den typ av tjänstepensionsinstitut som nu föreslås bli reglerade i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse. Bestämmelserna om solvensmarginal måste alltså ha sin sakliga motsvarighet i den nya lagen om tjänste- pensionsrörelse.
11Detta följer av att det i artikel 17.2 endast hänvisas till artikel 27 och 28 i det konsoliderade livdirektivet, dvs. till bestämmelserna om föreskriven solvensmarginal. Det finns ingen hän- visning till artikel 29 som behandlar s.k. garantifonder.
12Prop. 2004/05:165 s. 184 ff.
13Artikel 303.
14Artikel 17.2.
490
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
Solvensmarginalen beräknas på olika sätt för skadeförsäkrings- rörelse respektive livförsäkringsrörelse. Starkt förenklat beräknas solvensmarginalen för skadeförsäkringsrörelse genom användning av s.k. premieindex och skadeindex medan solvensmarginalen för livförsäkring beräknas utifrån storleken på de försäkringstekniska avsättningarna och s.k. risksummor.
I likhet med vad utredningen föreslagit när det gäller bestäm- melserna om försäkringstekniska avsättningar föreslår utredningen att de bestämmelser om solvensmarginal i FRL som gäller för liv- försäkringsrörelse i den nya lagen ska gälla för tjänstepensions- rörelse som motsvarar livförsäkringsrörelse, och att de bestämmel- ser om solvensmarginal i FRL som gäller för skadeförsäkrings- rörelse i den nya lagen ska gälla för tjänstepensionsrörelse som motsvarar skadeförsäkringsrörelse jfr. avsnitt 17.6.4 ovan.
Vid överföringen av bestämmelserna i FRL till den nya lagen om tjänstepensionsrörelse måste justeringar ske med hänsyn till att tjänstepensionsföretag inte kan bedriva verksamhet som avser mottagen återförsäkring, jfr. 17.6.3 ovan.
17.6.8Återköp m.m.
Utredningens förslag: Den särskilda regleringen kring återköp, överföring och flytt som finns i nuvarande FRL ska ha sin motsva- righet i lagen om tjänstepensionsverksamhet.
Skäl för utredningens förslag: I nuvarande FRL finns bestämmel- ser om försäkringsföretagens skyldigheter vid s.k. återköp och överföring.15 I avsnitt 22.21 föreslår utredningen att de nuvarande bestämmelserna i försäkringsavtalslagen ska göras tillämpliga på avtal om tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner. Eftersom utredningen alltså inte föreslår någon ändring i sak av den nuva- rande regleringen kring återköp och överföring i försäkringsavtals- lagen ska även de nuvarande bestämmelserna i FRL kring återköp och överföring ha sin motsvarighet i den nya lagen om tjänstepen- sionsrörelse. Det bör här noteras att regeringen den 29 april 2010 beslutade att en särskild utredare bl.a. ska analysera flytträtt av för- säkringssparande.16
155 kap.
16Dir. 2010:43.
491
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
17.6.9Verksamhet över gränserna
Utredningens förslag: Regleringen av tjänstepensionsföretagens verksamhet över gränserna i den nya lagen ska utformas efter mönster från de bestämmelser om verksamhet i ett annat land inom EES som fanns i den numer upphävda lagen om understödsföre- ningar.
Skäl för utredningens förslag: Vid genomförandet av Tjänstepen- sionsdirektivet infördes delvis olika regler för försäkringsbolag respektive tjänstepensionskassor när det gäller verksamhet i ett annat land inom EES.17 Skälet till detta var att bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i Tjänstepensionsdirektivet18 ansågs vara direkt tillämpliga på tjänstepensionskassor, samtidigt som försäkringsbolagens verksamhet i ett annat land inom EES i grunden redan var reglerade genom försäkringsdirektiven.
När det nu införs en fristående reglering av tjänstepensions- företag bör bestämmelserna om verksamhet i ett annat land inom EES i den nya lagen baseras på bestämmelserna i Tjänstepensions- direktivet. Annorlunda uttryckt bör bestämmelserna i den nya lagen baseras på den äldre regleringen i lagen om understödsföre- ningar, och alltså inte på regleringen i FRL.
Mot bakgrund av utredningens förslag om att Sverige inte längre ska utnyttja optionen i Tjänstepensionsdirektivet, se avsnitt 6.1.5, bör det särskilda underrättelse- och anmälningsförfarande som gällt för svenska försäkringsbolags verksamhet avseende tjänstepensions- försäkring i andra
17.6.10 Grundläggande bestämmelser om rörelsen
Utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna i FRL om att försäkringsrörelse ska bedrivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över för- säkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras ska ha sin motsvarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
17Prop. 2004/05:165 s. 187 ff.
18Artikel 20.
492
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
Även bestämmelserna om god försäkringsstandard, information, försäkringsfrämmande verksamhet, upplåning, ställande av säkerhet för tredje man, avtal med en jävskrets, förbud mot att återspegla återbäring, sekretess m.m. ska ha sin motsvarighet i den nya lagen.
Likaså ska bestämmelserna om krav på riktlinjer och beräknings- underlag, däribland försäkringstekniska riktlinjer, ha sin motsva- righet i den nya lagen.
Även bestämmelserna om lämplighetsprövning av ägare i försäk- ringsaktiebolag ska ha sin motsvarighet i den nya lagen.
Skäl för utredningens förslag: I linje med utredningens allmänna utgångspunkter för det materiella innehållet i den nya lagen föreslår utredningen att de nuvarande grundläggande bestämmelserna om rörelsen i ett försäkringsföretag ska ha sin motsvarighet i lagen om tjänstepensionsrörelse.
När det särskilt gäller bestämmelsen i FRL om god försäkrings- standard, som föreslås få sin motsvarighet i god tjänstepensions- standard, anser utredningen att det närmare innehållet i en sådan standard får bestämmas genom den framtida rättstillämpningen i kombination med äldre praxis kring god försäkringsstandard som mer direkt handlar om tjänstepensionsrörelse.
Eftersom Tjänstepensionsdirektivet i huvudsak är ett s.k. mini- miharmoniseringsdirektiv har utredningen övervägt att komplet- tera bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse med vissa bestämmelser från Solvens
17.6.11 Gruppregler
Utredningens förslag: Reglerna om försäkringsgrupper i FRL ska ha sin motsvarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
493
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens förslag: Reglerna om försäkringsgrupper i nuvarande FRL har sin grund i försäkringsgruppsdirektivet19. Mot- svarande regler om försäkringsgrupper fanns också i den numer upphävda lagen om understödsföreningar. Reglerna i lagen om understödsföreningar infördes i samband med genomförandet av försäkringsgruppsdirektivet och ändrades med anledning av det s.k. konglomeratdirektivet.20
Den nuvarande regleringen innebär att det sedan lång tid till- baka har funnits gruppregler för svenska tjänstepensionsinstitut (tjänstepensionskassorna). Gruppreglerna, som visserligen är base- rade på försäkringsgruppsdirektivet, ändrades inte i samband med genomförandet av Tjänstepensionsdirektivet och utredningen ser inga skäl för att nu göra någon annan bedömning. Utredningen föreslår alltså att de nuvarande försäkringsgruppsreglerna i FRL får sin motsvarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
17.6.12 Tillsyn
Utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna i FRL om tillsyn och ingripanden ska ha sin motsvarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
Uppgifter om tjänstepensionsföretag ska tas in i försäkrings- registret.
Skäl för utredningens förslag: De nuvarande bestämmelserna i FRL om tillsyn och ingripande – som justerades något i samband med genomförandet av Tjänstepensionsdirektivet21 – ska ha sin motsvarighet i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
Utredningen föreslår att uppgifter om tjänstepensionsföretag tas in i det försäkringsregister som i dag förs hos Bolagsverket.
19Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT nr L 330, 5.12.1998, Celex 31998L0078). Se prop. 1999/2000:99 s. 56 ff.
20Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EGT L 035, 11.02.2003 s. 1, Celex 32002L0087), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 079, 24.3.2005 s. 9, Celex 32005L0001). Se prop. 2005/06:145.
21Prop. 2004/05:165 s. 201 ff.
494
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
17.7Små tjänstepensionsinstitut
Utredningens förslag: Små tjänstepensionsinstitut ska inte undan- tas från den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet.
Möjligheten för Finansinspektionen att besluta om undantag från bestämmelser om uttaxering i bolagsordningen för ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag med en viss högsta årlig pre- mieinkomst ska ha sin motsvarighet i lagen om tjänstepensions- rörelse.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 5 i Tjänstepensions- direktivet får Sverige helt eller delvis underlåta att tillämpa direkti- vet på tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar.22
I samband med genomförandet av Tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att det var omotiverat att genom undantag specialbehandla de ytterst få tjänstepensionskassor som hade färre än 100 medlemmar. Någon bedömning av hur undantaget skulle tillämpas på försäkringsföretag gjordes inte, eftersom Tjänstepen- sionsdirektivet inte ansågs tillämpligt på de försäkringsföretag som bedrev tjänstepensionsverksamhet. När utredningen nu föreslår att de nuvarande försäkringsföretagen som bedriver tjänstepensions- verksamhet ska kunna ombildas till tjänstepensionsinstitut uppstår frågan om denna typ av tjänstepensionsinstitut med färre än 100 ”medlemmar” helt eller delvis bör undantas från den nya regleringen.
En första fråga är om begränsningen till 100 medlemmar ska förstås som en begränsning till 100 arbetsgivare eller 100 arbets- tagare. Utredningen gör bedömningen att begränsningen rimligen måste avse 100 arbetstagare. Det får antas att det endast är ett fåtal, om ens något, av de ”nya” tjänstepensionsinstitut som kommer att trygga pensionsplaner som sammanlagt berör färre än 100 arbets- tagare, och att det på samma sätt som när det gäller tjänstepen- sionskassorna är omotiverat med en specialbehandling av ett mycket begränsat antal institut. Om ett tjänstepensionsinstitut har färre än 100 medlemmar torde det dessutom vara svårt att uppnå tillräcklig riskutjämning mellan individerna i kollektivet.
22 De särskilda bestämmelserna i artikel 19 om möjlighet att utse kapitalförvaltare och för- varingsinstitut i andra länder inom EES ska dock alltid gälla, liksom möjligheten att i vissa fall inskränka ett förvaringsinstituts förfoganderätt över förvarade tillgångar.
495
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
Till detta kommer den uppenbara risken för praktiska tillämp- ningsproblem och s.k. regelarbitrage, för det fall lagstiftningen skulle innehålla en absolut gräns vid 100 arbetstagare. Slutligen anser utredningen att den enskilde arbetstagarens skyddsbehov är lika stort oavsett storleken på det tjänstepensionsinstitut som till- handahåller hans eller hennes tjänstepensionsförmåner.
Vid en samlad bedömning anser utredningen att små tjänstepen- sionsinstitut inte ska undantas från den nya lagens tillämpnings- område.
I 12 kap. 2 § andra stycket FRL finns en möjlighet för ömse- sidiga skadeförsäkringsbolag att föreskriva om uttaxering från del- ägare. Enligt andra stycket gäller sådan skyldighet bara för skade- försäkring som inte har tecknats av konsument eller ett dödsbo för enskilt eller i huvudsak enskilt ändamål. Enligt tredje stycket får dock Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt fall besluta om undantag från bestämmelserna i tredje stycket. Denna möjlighet gäller för lokala skadeförsäkringsbolag som har en årlig premieinkomst för skadeförsäkringsrörelsen som inte översti- ger fem miljoner euro och där minst hälften av premieinkomsterna kommer från bolagets delägare. I linje med utredningens allmänna utgångspunkter i avsnitt 17.3 ovan ska denna särreglering ha sin motsvarighet i lagen om tjänstepensionsrörelse.
17.8Omvandling av tillstånd m.m.
Utredningens förslag:
Försäkringsföretag som uteslutande eller så gott som uteslutande bedriver sådan verksamhet som får bedrivas enligt regleringen i Tjänstepensionsdirektivet ska ha möjlighet att få sitt verksam- hetstillstånd för försäkringsrörelse omvandlat till ett motsva- rande verksamhetstillstånd för tjänstepensionsrörelse. I sam- band med omvandlingen av tillståndet omvandlas försäkrings- företaget till ett tjänstepensionsföretag.
Utredningen gör bedömningen att försäkringsföretag som i dag bedriver såväl tjänstepensionsverksamhet som övrig för- säkringsrörelse har möjlighet att dela upp verksamheten i en del som regleras enligt den nya lagen och en annan del som regleras enligt FRL.
496
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
De särskilda reglerna i FRL om ombildning till livförsäkring- saktiebolag som får dela ut vinst ska ha sin motsvarighet i den nya lagen.
Understödsföreningar som uteslutande eller så gott som uteslu- tande bedriver sådan verksamhet som får bedrivas enligt regle- ringen i Tjänstepensionsdirektivet ska ha möjlighet att omvandlas till en tjänstepensionsförening. I samband med omvandlingen av föreningen ska föreningens nuvarande registrering kunna om- vandlas till ett motsvarande verksamhetstillstånd för tjänste- pensionsrörelse.
Tjänstepensionsföretag ska ha möjlighet att få sitt verksamhets- tillstånd för tjänstepensionsrörelse omvandlat till ett motsva- rande verksamhetstillstånd för försäkringsrörelse. I samband med omvandlingen av tillståndet omvandlas tjänstepensions- företaget till ett försäkringsföretag.
Frågor om tillstånd i samband med omvandling av försäkrings- företag, understödsföreningar och tjänstepensionsföretag ska prövas av Finansinspektionen. Beslut rörande tillstånd ska kunna över- klagas. Finansinspektionen ska ges rätt att ta ut avgift för till- ståndsprövningen.
Skäl för utredningens förslag: I avsnitt 6.1.7 har utredningen före- slagit att det ska införas flexibla möjligheter för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor att övergå till att omfattas av den nya tjänstepensionsregleringen, och för tjänstepensionsföretag som vill övergå från att omfattas av den nya tjänstepensionsregleringen till att omfattas av försäkringsregleringen. I detta avsnitt redovisas utredningens närmare förslag i denna del.
Utredningen föreslår en reglering som bygger på att renodlade tjänstepensionsförsäkringsföretag – dvs. försäkringsföretag som uteslutande eller så gott som uteslutande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar – ska ha möjlighet att ansöka om tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet, och i samband därmed omvandlas till ett motsvarande tjänstepensions- företag. Ansökan ska prövas av Finansinspektionen, och vid denna prövning ska tidigare gjorda bedömningar av företaget och dess verksamhet kunna utnyttjas i den mån sådana bedömningar är rele- vanta vid en tillståndsprövning enligt den nya lagen. Den grund- läggande tanken är alltså att ett försäkringsföretag som vill att deras
497
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
tjänstepensionsverksamhet ska omfattas av det nya regelverket först måste se till att denna verksamhet finns i ett företag som ute- slutande eller så gott som uteslutande bedriver tjänstepensions- verksamhet.
De försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som redan i dag uteslutande eller så gott som uteslutande bedriver sådan tjänste- pensionsverksamhet som får bedrivas enligt Tjänstepensionsdirek- tivet torde kunna ansöka om tillstånd enligt den nya lagen så snart den träder ikraft.
När det gäller de s.k. blandade bolagens möjlighet att låta deras tjänstepensionsverksamhet omfattas av det nya regelverket gör utredningen följande överväganden. För att blandade företag ska kunna utnyttja möjligheten till omvandling måste det i dessa före- tag först ske en renodling av den verksamhet som företaget får, och vill, bedriva enligt den nya lagen om tjänstepensionsrörelse. Anled- ningen till att det måste ske en renodling är att tjänstepensions- företagen inte får bedriva annan verksamhet än tjänstepensions- verksamhet och sådan verksamhet som är föranledd av tjänstepen- sionsverksamheten, och att försäkringsföretagen inte får bedriva annan rörelse än försäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet23. Utredningen gör bedömningen att en sådan ren- odling kan uppnås på ett flertal olika sätt redan enligt nu gällande regler, givet vissa justeringar.
För det första kan samtliga företagsformer renodla verksam- heten genom beståndsöverlåtelser24. En beståndsöverlåtelse kan antingen avse det bestånd25 som avser den del av verksamheten som ska lyda under den nya lagen om tjänstepensionsrörelse, eller det bestånd som avser den del av verksamheten som faller under för- säkringsregleringen. Det kan här noteras att den nuvarande regle- ringen kring beståndsöverlåtelser är en rent nationell reglering, som alltså kan ändras på ett sådant sätt att den möjliggör bestånds- överlåtelser till och från tjänstepensionsföretag. En sådan ändring är en av de nödvändiga justeringarna i den nu gällande reglerna.
För det andra kan försäkringsaktiebolag använda sig av institutet delning26, som blivit tillgängligt genom den nya försäkringsrörelse- lagen. En delning kan ske genom att det överlåtande bolagets samt-
23När ”tjänstepensionsverksamhet” bedrivs av ett försäkringsföretag är det fråga om tillåten försäkringsrörelse, dvs. verksamhet som regleras enligt bestämmelserna i FRL.
2410 kap. FRL.
25Överlåtelse av bestånd av försäkringsavtal som efter överlåtelsen blir ett motsvarande bestånd av tjänstepensionsavtal.
2624 kap. ABL.
498
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
liga tillgångar och skulder övertas av två eller flera andra bolag, var- vid det överlåtande bolaget upplöses utan likvidation. En delning kan också ske genom att en del av det överlåtande bolagets till- gångar och skulder övertas av ett eller flera andra bolag, utan att det överlåtande bolaget upplöses. Övertagande bolag kan vara ett redan bildat aktiebolag, eller ett aktiebolag som bildas genom delningen.
För beståndsöverlåtelser och delning finns det redan materiella regler kring stämmobeslut, Finansinspektionens prövning, över- gång av företagets rättigheter och skyldigheter, m.m.
Utredningen gör bedömningen att den flexibilitet som den nuvarande regleringen erbjuder, i kombination med utredningens förslag, skapar tillräckliga tekniska möjligheter för de företag som måste renodla sina verksamheter för att de vill omfattas av det nya regelverket. En annan sak är att en sådan renodling i praktiken är både komplicerad och tidskrävande, och att det bl.a. därför behövs särskild övergångsreglering. Utredningens förslag till övergångs- reglering behandlas i avsnitt 23.
En särskild fråga är här hur anspråk på del i s.k.
Enligt nu gällande 4 kap. 8 § ska ett försäkringsföretags förvalt- ning av tillgångar som motsvarar dess åtaganden för tjänstepensions- försäkring hållas åtskild från förvaltningen av företagets övriga till- gångar. De försäkringstekniska avsättningarna för tjänstepensions- försäkringar ska hållas åtskilda från försäkringsföretagets övriga avsättningar. Redan enligt nu gällande regler ska det alltså i ett blandat försäkringsbolag vara åtskillnad mellan försäkringstekniska avsättningar och tillgångar svarande mot dessa som avser tjänste- pensionsförsäkringar respektive övriga försäkringar.
Enligt 11 kap. 17 § ska årsvinsten i ett livförsäkringsaktiebolag och belopp som förs över från bundet eget kapital till fritt eget kapital i bolaget användas för återbäring, i den utsträckning inte vinsten eller det överförda beloppet får tas i anspråk för vinstutdel- ning eller för att täcka förluster enligt bestämmelser i bolagsord- ningen, eller annat följer av FRL eller lagen om årsredovisning för
499
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
försäkringsföretag. Enligt 7 kap. 18 § ska ett livförsäkringsföretag gottskriva återbäring till försäkringstagarna och andra ersättnings- berättigade med en fördelning som utgår från försäkringens bidrag till överskottet, om inte annat följer av bestämmelser i försäkrings- avtalet eller i bolagsordningen, eller annat följer av FRL eller lagen om årsredovisning för försäkringsföretag (kontributionsprincipen). Motsvarande reglering för ömsesidiga försäkringsbolag finns i 12 kap.
När det särskilt gäller försäkringsföretag som har konsolide- ringsfond, jfr. 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § och 13 kap. 22 §, gör utred- ningen följande bedömningar. Enligt Finansinspektionens före- skrifter om svenska livförsäkringsbolags skyldighet att rapportera årsbokslutsuppgifter (FFFS 2008:22), Bilaga 1, Anvisningar till blankett Årsrapport i livförsäkringsbolag avsnitt H ska uppgift lämnas om fördelade tillgångsvärden avseende tjänstepensionsverk- samhet. Uppgifterna ska fördelas bl.a. på förmånsbestämd respek- tive avgiftsbestämd samt fond respektive ej fond. Till detta kom- mer att försäkringens värde normalt beräknas och kommuniceras löpande till försäkringstagarna. Värdet delas normalt in i ett ”garanterat belopp” och ett preliminärt fördelat överskott. Varken det garanterade beloppet, överskottet eller summan av dem har vis- serligen inte någon direkt motsvarighet i bolagets balansräkning, men utredningen gör den bedömningen att bolagen mot bakgrund av dessa uppgifter borde kunna beräkna förhållandet mellan å ena sidan försäkringar hänförliga till tjänstepensionsverksamhet och å den andra sidan övriga försäkringar. Utredningen gör vidare den bedömningen att detta förhållande mellan tjänstepensionsförsäk- ringar och övriga försäkringar bör kunna användas som ”nyckel” vid en fördelning av tillgångar och skulder till respektive kollektiv.
Det bör här också särskilt understrykas att ett särskiljande endast blir aktuellt i de fall företaget vill lyda under den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
En omvandling enligt utredningens förslag medför inte någon grundläggande förändring av förutsättningarna för verksamheten. Den associationsrättsliga och rörelserättsliga regleringen för det omvandlade företaget som bedriver tjänstepensionsverksamheten finns visserligen i en ny lag, men bestämmelserna i den lagen före-
500
SOU 2011:68 |
Reglering av tjänstepensionsföretag |
slås i allt väsentligt vara likalydande med de bestämmelser som gällde för företaget innan omvandlingen. På samma sätt föreslås den civil- och skatterättsliga regleringen vara i sak oförändrad.
Det bör här också särskilt noteras att ett s.k.
När det särskilt gäller omvandling av försäkringsaktiebolagen kan det noteras att dessa företag i grunden är aktiebolag som har fått tillstånd att bedriva försäkringsverksamhet. Om detta tillstånd ersätts med ett tillstånd att bedriva annan tillståndspliktig verk- samhet, t.ex. bankrörelse, övergår aktiebolaget från att vara ett för- säkringsaktiebolag till att bli ett bankaktiebolag. På motsvarande sätt innebär en övergång till tillståndspliktig tjänstepensionsverk- samhet att aktiebolaget skulle övergå till att bli ett tjänstepensions- aktiebolag, utan att det behövs någon särskild reglering kring vare sig upplösning av aktiebolaget, eller hanteringen av de rättigheter och skyldigheter som är knutna till detta.28 För att uppnå en likar- tad ”bytesreglering” för alla associationsformer har utredningen dock valt att inte föreslå någon särreglering av aktiebolagen.
Ömsesidiga försäkringsbolag och tjänstepensionskassor är sär- skilda försäkringsrättsliga associationer. Till skillnad från försäk- ringsaktiebolagen kan dessa båda företagsformer sägas vara bero- ende av ett försäkringstillstånd för sin existens. Utredningen gör dock bedömningen att det är möjligt även för denna typ av företag att omvandlas till ett motsvarande tjänstepensionsföretag. Vid om- vandling av en försäkringsföretagsform till en motsvarande tjänste- pensionsföretagsform torde det inte behövas någon särskild regle-
27Dir. 2010:43.
28Här bortses från bolagsordnings- och firmaändringar.
501
Reglering av tjänstepensionsföretag |
SOU 2011:68 |
ring kring övergången av de rättigheter och skyldigheter som är knutna till det företag som byter företagsform.
Avslutningsvis ska det särskilt understrykas att utredningens förslag inte innebär något tvång för företagen att utnyttja det nya regelverket för tjänstepensionsverksamhet. Utredningens förslag hindrar inte företag från att fortsätta att bedriva sin tjänstepen- sionsverksamhet som försäkringsrörelse, då inom ramen för Sol- vens
502
18Reglering av mindre försäkringsföretag
18.1Inledning
All försäkringsverksamhet omfattas inte av Solvens
I den ena delen, som behandlas i avsnitt 6.2, föreslår utred- ningen att vissa former av verksamhet helt ska undantas från rörel- serättslig reglering, dvs. vara undantagen från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (FRL). I den andra delen, som behandlas i avsnitt 6.3, föreslår utredningen dels att försäkringsrörelse som är av mycket begränsad omfattning ska vara undantagen från bestämmelserna i FRL. dels att det ska införas en särreglering för försäkringsföretag som bedriver sådan till storleken begränsad för- säkringsrörelse som är särskilt undantagen från bestämmelserna i Solvens
Nedan behandlas utredningens mer detaljerade förslag till sådan särreglering som föreslås i avsnitt 6.3, dvs. särregleringen för det som utredningen valt att kalla mindre försäkringsföretag.
18.1.1Antal mindre försäkringsföretag
Totalt är det 186 av de försäkringsföretag som för närvarande är registrerade hos Finansinspektionen som är sådana att de bedöms ha en verksamhet som uppfyller kraven för att företaget inte ska omfattas av Solvens
503
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
2 försäkringsföreningar
6 livförsäkringsbolag
64 skadeförsäkringsbolag1
17 begravningskassor
97 kreatursbolag
Huruvida kreatursbolagen är aktiva eller inte är osäkert, eftersom bolagen sedan många år inte rapporterar till Finansinspektionen. Begravningskassor bedriver sådan verksamhet som är särskilt undantagen från Solvens
18.2Utgångspunkter för särregleringen
18.2.1Generella utgångspunkter
Utredningens bedömning: Särregleringen för mindre försäk- ringsföretag ska så långt möjligt ta hänsyn till de särdrag som finns för de berörda företagen, men ändå ge ett konsument- skydd som ligger på samma nivå som Solvens
Skäl för utredningens bedömning: Särregleringen ska vara utfor- mad på ett sådant sätt att den så långt möjligt tar hänsyn till de särdrag som finns när det gäller mindre försäkringsföretag, t.ex. att företagen ofta har relativt väldefinierade risker och på grund av sin begränsade omfattning ofta har få anställda. Den hänsyn som bör tas får dock, enligt utredningen, inte gå så långt att särregleringen inte fyller syftet med att reglera försäkringsverksamhet, dvs. att
1 Det finns 53 försäkringsföretag registrerade hos Finansinspektionen som klassas som större lokala företag (SLOK). Av dessa har 11 företag en verksamhet som omfattas av artikel 4 i Solvens
504
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
upprätthålla ett konsumentskydd för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade. När det gäller nivån på detta konsument- skydd finns det, enligt utredningen, ingen anledning att avvika från den nivå på godtagbart konsumentskydd som gäller enligt de nya Solvens
Enligt utredningen kan dessa övergripande mål uppnås genom användning av enklare särregler som bygger på såväl nuvarande regler i FRL och utfall från Finansinspektionens tillsynsverktyg ”trafikljuset”, som på delar av bestämmelserna i Solvens II- direktivet. Alla områden som regleras enligt nuvarande bestämmel- ser i FRL bör enligt utredningen regleras också för mindre försäk- ringsföretag. Antingen genom särregler eller genom tillämpning av de generella bestämmelserna.
Med enklare regler minskar visserligen flexibiliteten och möjlig- heten att ta hänsyn till omständigheter i det enskilda fallet, men det bör då framhållas att de försäkringsföretag som omfattas av sär- reglerna kan välja att istället tillämpa det i vissa delar mer flexibla och principbaserade Solvens
18.2.2Såväl liv- som skadeförsäkringsrörelse ska få bedrivas enligt särregleringen
Utredningens förslag: Särregleringen för mindre försäkringsfö- retag ska kunna tillämpas av mindre livförsäkringsföretag, mindre skadeförsäkringsföretag och mindre captivebolag för direkt- försäkring. Delvis olika regler ska gälla beroende på vilken verksamhet som företaget bedriver.
Skäl för utredningens förslag: Livförsäkringsverksamhet med sparandeinslag anses vara en särskilt skyddsvärd verksamhet, bl.a. på grund av att försäkringskontrakten ofta sträcker sig över en mycket lång tidsperiod och att det ofta finns betydande belopp sparade i sådana försäkringar.
Vid utformningen av särreglerna för mindre försäkringsföretag måste därför ställning tas till om det över huvud taget ska vara till- låtet att bedriva livförsäkringsverksamhet enligt den särreglering
505
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
som nu föreslås, eller om reglerna endast ska kunna tillämpas av försäkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet. Det finns för närvarande2 inte något försäkringsföretag i Sverige som bedriver livförsäkringsverksamhet med sparandeinslag och som uppfyller kraven för att få tillämpa de nu föreslagna särreglerna . Det kan dock inte uteslutas att sådana försäkringsföretag bildas i framtiden, särskilt om det finns ett anpassat regelverk som uppfat- tas som attraktivt. Som framgått ovan föreslår utredningen att målet med regleringen ska vara att skyddsnivån ska vara densamma för försäkringstagare i mindre försäkringsföretag som i övriga för- säkringsföretag. De kapitalkrav som utredningen föreslår är enkelt utformade men bör enligt utredningen i genomsnitt leda till vare sig högre eller lägre kapitalkrav jämfört med Solvens
Den definition av captivebolag för försäkring som föreslås i avsnitt 6.4.2 innebär att captivebolag för försäkring är ”försäk- ringsföretag”. Särregleringen för mindre försäkringsföretag kan därför tillämpas även av captivebolag för försäkring som uppfyller kraven för att vara ett mindre försäkringsföretag. När det däremot gäller captivebolag för återförsäkring är dessa definierade som återförsäkringsbolag. Eftersom artikel 4 i Solvens
18.2.3Områden för särreglering
Utredningens förslag: Särregleringen ska omfatta bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar, kapitalkrav, placeringsregler, företagsstyrning och rapportering.
Skäl för utredningens bedömning: Målsättningen med utredning- ens förslag är att särreglerna ska ge ett lika gott konsumentskydd
2 Av information från FI
506
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
som de generella bestämmelserna, men vara enklare att tillämpa. I grunden bör reglerna i FRL tillämpas också för de mindre företa- gen. De nya särreglerna för mindre försäkringsföretag bör framför allt gälla för de områden där Solvens
Utredningen har granskat de områden där Solvens
Regleringen av försäkringstekniska avsättningar i Solvens II- direktivet skulle visserligen kunna tillämpas av mindre försäk- ringsföretag, särskilt med tanke på den flexibilitet som finns i direktivet när det gäller dessa beräkningar. Samtidigt kan det kon- stateras att en avsättningsberäkning i linje med dagens reglering är tillräcklig, särskilt mot bakgrund av att en sådan beräkning också används i den externa redovisningen och att det kapitalkrav som utredningen föreslår för mindre försäkringsföretag inte behöver bygga på en Solvens
Regleringen av kapitalkrav i Solvens
Utredningen anser vidare att det ska finnas en särreglering kring de mindre försäkringsföretagens placeringar. Solvens
Den nuvarande regleringen i FRL bygger på ett kapitalkrav som beräknas med fokus på försäkringsriskerna, med en buffert i beräk- ningen. Riskerna på tillgångssidan hanteras genom stränga placer- ingsregler för de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska tillgångarna. Solvens
507
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
en del, men inte fullt ut, reflekteras i höga kapitalkrav. Det finns därför behov av att även fortsättningsvis begränsa manöverutrym- met i placeringsverksamheten.
Utredningens förslag innehåller en uppräkning av vilka till- gångsslag som får användas för att täcka belopp som svarar mot de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalkravet. I utredning- ens förslag definieras alltså begreppet skuldtäckningstillgångar på ett annat sätt än i dag. Annorunda uttryckt föreslås placeringsreg- lerna omfatta en större andel av samtliga tillgångar i ett försäk- ringsföretag, jämfört med dagens reglering. Förslaget innebär bl.a. att förmånsrätten för försäkringstagare och andra ersättningsberät- tigade kommer att gälla för en större mängd tillgångar, jämfört med dagens reglering.
Utredningen föreslår även vissa kvantitativa begränsningar när det gäller placeringen av skuldtäckningstillgångarna. Med begrän- sade placeringsmöjligheter när det gäller dessa tillgångar skapas bättre förutsättningar för en god kontroll över placeringsriskerna i mindre försäkringsföretag, som ofta har en liten organisation och begränsad kompetens inom kapitalförvaltningsområdet.
Utredningen har valt att behålla begreppet ”placeringsregler” i särregleringen, för att markera att regleringen av tillåtna tillgångar för mindre försäkringsföretag är en form av äldre kvantitativ detalj- reglering som skiljer sig från den principbaserade regleringen i Solvens
508
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
fullgöras, dels krav på två olika riktlinjer. Den ena riktlinjen ska behandla företagets interna regler kopplade till soliditeten i verk- samheten och den andra riktlinjen ska behandla företagets interna regler kopplade till de mer kvalitativa delarna i god styrning och riskhantering.
Slutligen föreslår utredningen särregler när det gäller rapporte- ring till Finansinspektionen. Särreglerna innehåller en väsentligt mindre administrativ rapporteringsbörda, jämfört med vad som gäller enligt Solvens
18.2.4Nuvarande bestämmelser om dispens
Utredningens förslag: Vissa av de nuvarande bestämmelserna om undantag från FRL:s tillämpningsområde och bestämmelsen som ger möjlighet till nedsättning av garantibelopp slopas.
Skäl för utredningens förslag: Utredningens förslag i avsnitt 6.2 till delvis nya bestämmelser om vilken verksamhet som är undanta- gen från bestämmelserna i FRL och utredningens förslag till sär- reglering av mindre försäkringsföretag innebär att de nuvarande bestämmelserna om undantag i 1 kap. 19 och 20 §§ ska slopas. Även möjligheten till nedsättning av garantibelopp, som i dag regleras genom en bestämmelse i 7 kap. 20 §, ska slopas, eftersom utredningens förslag till reglering av garantibelopp för mindre för- säkringsföretag har utformats med hänsyn till de dispenser som meddelats med stöd av 7 kap. 20 §.
18.2.5Befintliga dispenser
Utredningens förslag: Samtliga meddelade dispenser från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen som har sin grund i att företaget bedriver begränsad verksamhet ska upphöra att gälla, efter en övergångsperiod om ett år.
Skäl för utredningens förslag: De försäkringsföretag som uppfyl- ler kraven för att vara mindre försäkringsföretag och som för när- varande har dispens från FRL har ofta tidsbegränsade dispenser, men det finns också dispenser som inte är tidsbegränsade. Det
509
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
finns bl.a. dispenser som avser all form av rapportering, vilket medför att det är okänt för Finansinspektionen hur stor verksam- het ett sådant företaget har. De tidsbegränsade dispenserna har normalt en tydlig koppling till en särskild bestämmelse i FRL, och upphör att gälla när tiden för dem går ut eller när de underliggande bestämmelserna i FRL inte längre finns kvar.
De dispenser som inte är tidsbegränsade kan vara utformade på olika sätt och är ofta inte lika tydligt knutna till en särskild bestämmelse i FRL. Utredningen anser att även dispenser som inte är tidsbegränsade bör upphöra att gälla när hela det underliggande regelverket förändras i grunden.
Mot bakgrund av att det är många mindre försäkringsföretag som har dispens så bör de ges möjlighet att inordna sin verksamhet under de nya bestämmelserna. Utredningen föreslår därför att de försäkringsföretag som har dispens medges en övergångstid för anpassning. Utredningen gör bedömningen att en övergångsperiod om ett år är tillräcklig.
18.3Avgränsning av mindre försäkringsföretag
18.3.1Tillträde till särreglerna genom ansökan och tillstånd
Utredningens förslag: Försäkringsföretag som bedriver verk- samhet av mindre omfattning får, efter ansökan, ges tillstånd att tillämpa särreglerna för mindre försäkringsföretag. Med ett mindre försäkringsföretag avses ett försäkringsföretag som har fått ett sådant tillstånd.
Mindre försäkringsföretag som inte längre uppfyller kraven för att vara ett mindre försäkringsföretag ska anmäla detta till Finansinspektionen. Med stöd av en sådan anmälan ska Finans- inspektionen ompröva företagets tillstånd att bedriva försäk- ringsrörelse, med tillämpning av bestämmelserna om bedrivande av försäkringsrörelse i allmänhet.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det närmare innehållet i ansökningar och anmälningar.
Skäl för utredningens bedömning: Av artikel 4.5 i Solvens II- direktivet framgår att bestämmelserna om undantag från tillämp- ningsområdet på grund av storlek inte ska hindra något försäk-
510
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
ringsföretag från att ansöka om att få, eller fortsätta att ha, tillstånd enligt bestämmelserna i direktivet. Samtidigt framgår det av artikel 4.4 att direktivet ska upphöra att gälla för försäkringsföretag när tillsynsmyndigheten har slagit fast att de aktuella tröskelbeloppen i artikel 4 inte har överskridits under de tre föregående på varandra följande åren, eller förväntas överskridas inom de följande fem åren.
Utredningen har övervägt hur företag, Finansinspektionen och övriga intressenter ska kunna känna till att ett försäkringsföretag följer särreglerna, hur befintliga företag som uppfyller kraven för att vara mindre försäkringsföretag ska hanteras, hur nystartade försäkringsföretag ska hanteras samt hur ett försäkringsföretag som inte längre uppfyller kraven för att få tillämpa särreglerna ska hanteras.
Särskilt tillstånd att tillämpa särreglerna för mindre försäkringsföretag
Utredningen har övervägt hur Finansinspektionen, allmänheten och övriga intressenter ska kunna känna till om ett försäkringsfö- retag följer särreglerna eller de generella bestämmelserna. Utred- ningen har stannat för ett förslag som innebär att det ska krävas särskilt tillstånd från Finansinspektionen för att få tillämpa särreg- lerna för mindre försäkringsföretag. Genom att införa ett särskilt tillstånd för mindre försäkringsföretag blir det tydligt för alla berörda vilket regelverk som är tillämpligt. Förslaget kommer bl.a. att underlätta Finansinspektionens löpande tillsyn.
En ordning med ”generella” tillstånd att bedriva försäkringsrö- relse i kombination med särreglering, som inte bygger på Solvens
511
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
Befintlig verksamhet
Utredningen har övervägt hur de försäkringsföretag som i dag uppfyller kriterierna för att vara ett mindre försäkringsföretag ska hanteras när de nya bestämmelserna träder i kraft. Av artikel 4.5 i Solvens
Eftersom det inte får finnas något hinder för mindre försäk- ringsföretag att välja det generella regelverket som införs till följd av Solvens
Utredningen föreslår att de försäkringsföretag som, kan och vill, tillämpa särreglerna ska ansöka om tillstånd för detta hos Finansin- spektionen. Genom att det krävs en aktiv handling uppfylls kraven i artikel 4.4 i Solvens
Ansökan eller anmälan
Utredningen har särskilt övervägt om det ska krävas en ansökan om tillstånd att få tillämpa särreglerna för mindre försäkringsföre- tag, eller om det ska vara tillräckligt med en anmälan. Eftersom Finansinspektionen måste göra en prövning av förutsättningarna för tillstånd ska det krävas en ansökan. För de försäkringsföretag
512
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
som redan bedriver försäkringsverksamhet när de nya bestämmel- serna träder i kraft anser utredningen alltså att det krävs en ansökan till tillsynsmyndigheten. Om förutsättningar för tillstånd finns ska Finansinspektionen ge försäkringsföretaget tillstånd att tillämpa särreglerna för mindre försäkringsföretag. För de försäkringsföre- tag som, kan och vill, tillämpa särreglerna redan i samband med ikraftträdandet av de bestämmelser som införs till följd av Solvens
Nystartade försäkringsföretag
Nystartade försäkringsföretag som vill tillämpa särreglerna för mindre försäkringsföretag måste på sedvanligt sätt ansöka om till- stånd att bedriva försäkringsrörelse hos Finansinspektionen, och då samtidigt anmäla att de vill tillämpa särreglerna för mindre försäk- ringsföretag. Finansinspektionen har då möjlighet att i tillståndsbe- slutet slå fast att verksamheten är så liten att försäkringsföretaget ska tillämpa särreglerna. Tillståndsprövningen ska då göras med tillämpning av särreglerna, jfr. 2 kap. 4 § 2.
I samband med att ett försäkringsföretag ansöker om tillstånd att driva försäkringsrörelse ska företaget redan enligt nu gällande regler lämna in dokumentation om sin tilltänkta verksamhet till tillsynsmyndigheten, dvs. i princip en affärsplan. Det innebär att Finansinspektionen kommer att kunna kontrollera om ett försäk- ringsföretag bedriver verksamhet av begränsad omfattning eller inte, och även bedöma hur den tilltänkta verksamheten över tid kommer att förhålla sig till de olika tröskelvärdena. Mindre försäk- ringsföretag vars verksamhet växer i omfattning
Verksamheten i ett mindre försäkringsföretag kan med tiden komma att växa i omfattning på ett sådant sätt att tröskelvärdena överskrids. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att mindre försäkringsföretag som inte längre uppfyller kraven för att vara ett mindre försäkringsföretag ska vara skyldiga att anmäla detta till Finansinspektionen. Med stöd av en sådan anmälan ska Finansin- spektionen ompröva företagets tillstånd att bedriva försäkringsrö- relse, med tillämpning av bestämmelserna om bedrivande av försäk- ringsrörelse i allmänhet.Bestämmelser om den närmare utform- ningen av ansökningar och anmälningar bör regleras på lägre nivå, och utredningen föreslår därför ett bemyndigande för regeringen
513
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter.
18.3.2Verksamhet av mindre omfattning
Utredningens förslag: Ett försäkringsföretag ska anses bedriva verksamhet av mindre omfattning, om företagets
1.årligen tecknade bruttopremieinkomst inte överstiger fem miljoner euro,
2.försäkringstekniska avsättningar brutto inte överstiger tju- gofem miljoner euro,
3.verksamhet inte omfattar försäkrings- eller återförsäkrings- risker som täcker
4.verksamhet som inte omfattar mottagen återförsäkring med premier som överstiger en halv miljon euro eller tio procent av dess bruttopremieinkomst eller som har försäkringstekniska avsättningar brutto avseende mottagen återförsäkring som över- stiger två och en halv miljon euro eller tio procent av dess för- säkringstekniska avsättningar brutto.
Om försäkringsföretaget ingår i en försäkringsgrupp enligt bestämmelserna i 10 kap. får gruppens försäkringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan återvinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag inte överstiga tjugofem miljoner euro.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelsen i artikel 4.1 i Solvens
Av utredningens förslag till särregler om rapportering för mindre försäkringsföretag i avsnitt 18.4.11, framgår att dessa årligen ska rapportera vissa uppgifter till Finansinspektionen. Det medför att det finns en möjlighet för Finansinspektionen att kontrollera att mindre försäkringsföretag inte överskrider beloppsgränserna.
18.3.3Mikroförsäkringsföretag
Utredningens förslag: Försäkringsföretag som vid de nya reg- lernas ikraftträdande bedriver verksamhet med en premiein-
514
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
komst som har understigit en halv miljon kronor per år under de senaste tre åren ska informeras om möjligheten att helt undantas från lagens tillämpningsområde (mikroföretag).
Skäl för utredningens förslag: I avsnitt 6.3.4 har utredningen före- slagit att försäkringsföretag som har en mycket begränsad verk- samhet ska vara helt undantagna från tillämpningsområdet för FRL.
De försäkringsföretag som bedriver en sådan mycket begränsad verksamhet kommer troligen att föredra den administrativa lättnad som det innebär att bli helt undantagen från kraven i FRL. Samti- digt ska alla försäkringsföretag som i dag har tillstånd ha möjlighet att – om förutsättningarna är uppfyllda – själva välja att följa de generella bestämmelser som införs till följd av Solvens
Utredningen föreslår att Finansinspektionen tillskriver de aktu- ella försäkringsföretagen och upplyser dem om att deras tillstånd kommer att upphöra att gälla vid en viss given tidpunkt och att de därefter kommer att vara helt undantagna från de rörelserättsliga reglerna i FRL. I samband med detta ska försäkringsföretagen ges möjlighet att aktivt begära att få behålla sitt tillstånd, dvs. att följa de rörelserättsliga reglerna som införs till följd av Solvens
515
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
18.4Särregler för mindre försäkringsföretag
18.4.1Tillämpliga bestämmelser
Utredningens förslag: Mindre försäkringsföretag ska inte tillämpa bestämmelserna om
1.verksamhet i ett annat land inom EES, eller
2.offentliggörande och rapportering.
Mindre försäkringsföretag ska tillämpa särregler istället för de generella bestämmelserna om
1.företagsstyrning,
2.värdering av tillgångar och skulder inklusive försäkringstek- niska avsättningar,
3.investeringar,
4.kapitalbas,
5kapitalkrav,
6interna modeller, eller
7offentliggörande och rapportering.
Skäl för utredningens förslag: För att skapa en lättillgänglig reglering bör det nya kapitlet för mindre försäkringsföretag, utöver särreglerna, innehålla en hänvisning till de bestämmelser i FRL som inte gäller för mindre försäkringsföretag, och i vilka delar bestäm- melser i FRL ersätts av särreglering. Den uttömmande hänvis- ningen bör enligt utredningen placeras i början av det nya kapitlet. I avsnitt 18.2.3 redovisas de områden inom vilka utredningen före- slår att det införs särregler för mindre försäkringsföretag. I princip ersätter särreglerna de bestämmelser som införs i FRL till följd av Solvens
När det gäller bestämmelserna om verksamhet i ett annat land får dessa inte tillämpas av försäkringsföretag som följer en nationell särreglering. Det hindrar naturligtvis inte ett mindre försäkringsfö- retag från att ansöka i ett annat land om att där få utöva försäk- ringsrörelse.
De bestämmelser som inte ska tillämpas av mindre försäkrings- företag finns i 3 kap., 4 kap. 1,
516
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
18.4.2Värdering för solvensändamål
Utredningens förslag: Ett mindre försäkringsföretag ska vär- dera sina tillgångar och skulder inklusive försäkringstekniska avsättningar enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i för- säkringsföretag och föreskrifter som meddelas med stöd av den lagen.
Skäl för utredningens förslag: Utredningens utgångspunkt är att mindre försäkringsföretag inte ska behöva ha ”dubbla” balans- och resultaträkningar, dvs. en balans- och resultaträkning för redovis- ningsändamål och en annan för solvensändamål. De mindre försäk- ringsföretagen ska inte behöva omvärdera sina tillgångar, skulder och avsättningar (inklusive försäkringstekniska avsättningar) för att kunna beräkna kapitalbas och kapitalkrav.
Alla försäkringsföretag, utom de som har en viss dispens, ska följa lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) och Finansinspektionens nuvarande föreskrifter och all- männa råd (FFFS 2011:28) om årsredovisning i försäkringsföretag, där det finns värderingsregler för tillgångar, skulder och försäk- ringstekniska avsättningar. När det gäller värdering av försäkrings- tekniska avsättningar finns endast en bestämmelse i ÅRFL, 4 kap. 9 §. Bestämmelsen infördes år 2004 och medförde en ”frikoppling” mellan redovisningsreglerna och rörelsereglerna3. Enligt §bestäm- melsen ska de försäkringstekniska avsättningarna motsvara belopp som krävs för att bolaget ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. I Finansinspektionens föreskrift FFFS 2011:28 finns mer detaljerade bestämmelser om värdering av försäkrings- tekniska avsättningar, men föreskrifterna innehåller även en hän- visning till 5 kap.
Det finns enligt nuvarande bestämmelser möjlighet att få undantag från ÅRFL. Enligt 1 kap. 1 § ÅRFL kan undantag medges för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäkringsrö- relselagen enligt 1 kap. 19 till 20 FRL. Som framgått i avsnitt 18.2.4 föreslår utredningen att dessa undantag ska utmönstras, och i
3 Prop. 2004/05:24 om internationell redovisning i svenska företag, s. 118 ff.
517
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
avsnitt 22.10 föreslår utredningen nödvändiga följdändringar i ÅRFL. Enligt de nuvarande reglerna prövar Finansinspektionen frågor om sådana undantag och har också meddelat föreskrifter om vad som ska gälla för de företag som har dispens. Värderings- reglerna för dessa företag finns i nuvarande Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:27) om förenklad års- redovisning i försäkringsföretag som har dispens.
Med särregleringen införs särskilda bestämmelser för mindre försäkringsföretag. Utredningen förslag medför att mindre försäk- ringsföretag kommer att tillämpa ÅRFL. Den nuvarande gräns- dragningen mellan de företag som ska tillämpa värderingsreglerna i ÅRFL och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:28) om årsredovisning i försäkringsföretag, och de företag som ska tillämpa värderingsreglerna i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:27) om förenklad årsre- dovisning i försäkringsföretag med dispens stämmer emellertid inte överens med Solvens
18.4.3Försäkringstekniska avsättningar och krav på aktuarie
Utredningens förslag: Särregleringen ska innehålla en grund- läggande bestämmelse om att ett mindre försäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.
518
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
Den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 14 § FRL om aktuarie ska tas in i särregleringen för mindre försäkringsföretag.
Skäl för utredningens förslag: Särregleringen bör enligt utred- ningen innehålla en motsvarighet till den nuvarande grundläggande bestämmelsen om försäkringstekniska avsättningar i 5 kap. 1 § för- sta stycket FRL, eftersom mindre försäkringsföretag inte ska till- lämpa de bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar som införs i FRL till följd av Solvens
Utredningen föreslår också att den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. 14 § första stycket om att de försäkringstekniska utredning- arna och beräkningarna ska utföras under överinseende av en eller flera aktuarier med den insikt och erfarenhet i dessa frågor som fordras med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verk- samhet ska ha sin motsvarighet i särregleringen. Även bestämmel- sen i 5 kap. 14 § andra stycket nuvarande FRL om anmälan för regi- strering och det till 5 kap. 14 § första stycket första stycket hörande bemyndigandet i 5 kap. 17 § ska ha sin motsvarighet i sär- regleringen.
Utredningen har övervägt att inte införa särregler för beräkning av försäkringstekniska avsättningar, utan istället låta alla försäk- ringsföretag beräkna dessa på samma sätt, dvs. enligt Solvens II- direktivets bestämmelser. Om samma bestämmelser skulle tilläm- pas skulle emellertid mindre försäkringsföretag tvingas värdera sina åtaganden på två olika sätt, ett för att få fram ”Solvens
519
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
18.4.4Skuldtäckning och placering av tillgångar
Utredningens förslag: Mindre försäkringsföretag ska ha till- gångar som svarar mot de försäkringstekniska avsättningarna för egen räkning och kapitalkravet (skuldtäckningstillgångar).
Placeringsreglerna för skuldtäckningstillgångar och övriga tillgångar ska i allt väsentligt utformas efter mönster från nuva- rande regler i FRL, med följande skillnader:
–Placeringsreglerna ska – i likhet med vad gällt hittills – gälla för tillgångar som svarar de försäkringstekniska avsättningarna för egen räkning, men också – i motsats till vad gällt hittills – gälla för tillgångar som svarar mot kapitalkravet.
–Katalogen med tillåtna tillgångsslag för skuldtäckning ska vara mer begränsad än vad den är i nuvarande FRL.
–Begränsningar för olika tillgångars andel av det belopp som ska skuldtäckas ska endast finnas för tillgångar i form av fastig- heter, tomträtter och byggnader samt andelar i företag som äger sådan egendom.
–Begränsningarna för enhandsengagemang ska vara något mer långtgående än vad de är i nuvarande FRL.
Särregleringen när det gäller placeringsreglerna ska i övrigt innehålla bestämmelser som i allt väsentligt motsvarar de nuva- rande bestämmelserna i FRL om riskspridning, användande av aktier och andelar i dotterföretag, användande av vissa utländska tillgångar, hinder mot användande av tillgångar som belastas av säkerhetsrätt, användande av fastigheter, tillåtelse att använda andra tillgångsslag, undantag, lokalisering av tillgångar, valuta- matchning, placering av tillgångar motsvarande villkorad återbä- ring och fondförsäkringsåtaganden, värdering till verkligt värde, placering av premier för fondförsäkring och bemyndiganden.
–Mindre försäkringsföretag ska få använda derivat för att sänka den finansiella risken i försäkringsföretaget. Derivat som är kopplade till breda aktieindex ska få användas i syfte att effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar.
Skäl för utredningens förslag: Utredningen föreslår att det ska finnas en bestämmelse om tillåtna tillgångar för skuldtäckning, jfr. den s.k. tillgångskatalogen i nuvarande 6 kap. 3 §. Särregleringen ska också innehålla begränsningar för olika tillgångar, jfr. nuva- rande 6 kap. 12 § nuvarande FRL, och begränsningar för enhands- engagemang, jfr. nuvarande 6 kap. 14 §. Om särregleringen bara
520
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
skulle innehålla en allmänt hållen regel om att tillgångarna ska pla- ceras med ”lämplig riskspridning” och andra mer generella uttryck kan det enligt utredningen medföra en ökad risk för att placeringar sker i tillgångar som t.ex. visar sig vara illikvida. Hänsyn har även tagits till att kapitalförvaltningskompetensen i dessa företag i all- mänhet kan förväntas vara begränsad. Se avsnitt 18.2.3. Genom att uttryckligen ange vilka tillgångar som får användas anser utred- ningen att denna risk minimeras.
En tillgång som är både likvid och säker är statspapper, som därför ska vara en tillåten placering utan begränsningar, jfr. 6 kap. 3 §
Enligt utredningen bör mindre försäkringsföretag också tillåtas använda tillgångar i form av företagsobligationer och liknande instrument, under förutsättning att de är noterade på en reglerad marknad.
Fastigheter är ett tillgångsslag som är tillåtet enligt nuvarande bestämmelser. Samtidigt är fastigheter ett exempel på en tillgång som kan vara illikvid, särskilt vid en konjunkturnedgång. Utred- ningen föreslår därför att endast en begränsad andel av de samlade skuldtäckningstillgångarna ska få placeras i fastigheter. Många mindre försäkringsföretag har placeringar i fastigheter, ibland genom ett dotterbolag. Utredningens förslag om att endast aktie- placeringar i aktier som är noterade på reglerad marknad får använ- das skulle medföra att placeringar i dotterbolagsaktier som inte är noterade inte skulle kunna användas som skuldtäckningstillgångar. För att möjliggöra för mindre försäkringsföretag att behålla, eller nyinvestera, i fastigheter genom dotterbolag har utredningen före- slagit det ska vara tillåtet att också använda aktier i fastighetsbolag och handelsbolag, även om de inte är noterade. När det gäller pla- cering i fastigheter föreslår utredningen att sådana placeringar högst får uppgå till tio procent av det belopp som ska skuldtäckas.
Aktier noterade på en reglerad marknad bör få användas. Det bör dock införas begränsningar för storleken på s.k. enhandsenga- gemang. Värdet av en enskild placering får motsvara högst fem procent av det belopp som ska skuldtäckas om placeringen utgörs av aktier från samma emittent eller grupp av emittenter. Det bör här noteras att innehav i aktier ökar kapitalkravet, jfr. avsnitt 18.4.5 och 18.4.6.
521
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
Innehav i investeringsfonder ska tillåtas, under förutsättning att fonderna huvudsakligen investerar i sådana tillgångar som får användas för skuldtäckning. Innehav i fonder ska ”genomlysas”, dvs. de indirekta tillgångarna ska tas med vid beräkningen av begränsningar för olika tillgångsslag och tas med vid beräkningen av kapitalkravet. Slutligen föreslår utredningen att också medel på konto i bank eller kassa ska vara en tillåten skuldtäckningstillgång.
Mindre försäkringsföretags föreslås får använda derivat för att sänka den finansiella risken i ett försäkringsföretag. När det gäller derivat som ska användas för att effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar föreslår utredningen att endast sådana instru- ment som är kopplade till breda aktieindex ska få användas, t.ex. aktieindexderivat kopplade till svenska eller globala marknader. Dessa index är väldiversifierade och bör vara tillåtna.
Det kan finnas försäkringsföretag som uppfyller kraven för att vara mindre försäkringsföretag men som i dag har placeringar som inte stämmer överens med utredningens förslag till särregler. Dessa bör under en kortare övergångsperiod kunna få dispens enligt utredningens förslag som framgår av avsnitt 18.4.13.
18.4.5Storlek på kapitalkrav
Utredningens bedömning: Kapitalkraven för mindre försäk- ringsföretag bör sättas i nivå med den skyddsnivå som gäller enligt Solvens
Kapitalkraven bör vara olika utformade för livförsäkringsrö- relse respektive skadeförsäkringsrörelse.
Skäl för utredningens bedömning: Utredningens ambition har varit att föreslå enkla bestämmelser, som samtidigt ger ett gott konsumentskydd. Kapitalkraven bör sättas på samma skyddsnivå som i Solvens
De åtaganden ett livförsäkringsföretag har skiljer sig från de åta- ganden ett skadeförsäkringsföretag har, vilket medför att kapital- kraven bör utformas något olika.
522
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
18.4.6Kapitalkrav
Utredningens förslag: Ett mindre försäkringsföretag ska vid varje tidpunkt, utöver tillgångar som ska motsvara försäkrings- tekniska avsättningar för egen räkning § ha en tillräcklig kapital- bas.
Kapitalbasen ska uppgå minst till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens omfattning och art.
Mindre försäkringsföretag med tillstånd för direkt skadeför- säkringsrörelse ska ha en kapitalbas som minst utgör summan av följande belopp:
1.Femton procent av de försäkringstekniska avsättningarna för egen räkning.
2.Tjugo procent av företagets innehav i fastigheter, tomträt- ter och byggnader samt andelar eller aktier i företag som äger sådan egendom.
3.Fyrtio procent av företagets aktieinnehav som inte ingår i 2.
4.Tjugo procent av företagets innehav i obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett mot- svarande utländskt bolag svarar för.
Vid beräkning ska tillgångarna i
Vid beräkning av det belopp som avses i första stycket 4 ska obligationer som uppfyller kraven i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer inte tas med.
Mindre försäkringsföretag med tillstånd för direkt livförsäk- ringsrörelse ska ha en kapitalbas som minst utgör summan av följande belopp:
1.Fem procent av de försäkringstekniska avsättningarna för egen räkning.
2.Tjugo procent av företagets innehav i fastigheter, tomträt- ter och byggnader samt andelar eller aktier i företag som äger sådan egendom.
3.Fyrtio procent av företagets aktieinnehav som inte ingår i 2.
4.Tjugo procent för obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för.
5.0,3 procent av summan av alla positiva risksummor för egen räkning.
Vid beräkning ska tillgångarna i
523
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
Vid beräkning av det belopp som avses i första stycket 4 ska obligationer som uppfyller kraven i lagen (2003:1223) om utgiv- ning av säkerställda obligationer inte tas med.
Skäl för utredningens förslag: Utredningens förslag till kapital- krav har tagits fram med utgångspunkt i placeringarna och försäk- ringsriskerna hos de försäkringsföretag som i dag bedriver en verk- samhet som skulle kunna omfattas av de föreslagna bestämmel- serna.
Utformningen av kapitalkraven får inte leda till regelarbitrage i syfte att undgå kapitalkraven. Avsikten är att uppnå samma säker- het för försäkringstagarna i ett försäkringsföretag som tillämpar Solvens
Kapitalkravet i procent av försäkringstekniska avsättningar är nytt för skadeförsäkringsföretag, men enkelt att tillämpa. Kravet skulle med utgångspunkt i kända utfall kunna sättas till mellan tolv och femton procent för att säkerställa de åtaganden som försäk- ringsföretagen har. Utredningen har stannat vid att föreslå det högre beloppet för att försäkringsrisken som enligt nuvarande bestämmelser beräknas med premie- och skadeindex ska vara omhändertagen. Kapitalkravet för aktierisker har kalibrerats utifrån utfall i trafikljuset. Utredningen har därutöver funnit det lämpligt att applicera ett kapitalkrav på risker rörande fastighetsinvester- ingar och investeringar i obligationer med kreditrisk.
524
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
Kapitalkraven för försäkringsföretag som driver livförsäkrings- rörelse utgår också från försäkringstekniska avsättningar, men är satt till en lägre procent. Enligt nuvarande bestämmelser ska livför- säkringsföretag med traditionell förvaltning enkelt uttryckt ha en kapitalbas som motsvarar minst fyra procent av försäkringstekniska avsättningar. Utredningen har valt att föreslå ett något högre belopp för att uppnå motsvarande skyddsnivå som inom Solvens
De innehav som ett försäkringsföretag har i investeringsfonder måste genomlysas vid beräkningen av kapitalkravet.
Kapitalkravet relaterat till positiva risksummor är utformat i enlighet med nuvarande beräkning av solvensmarginal i 7 kap 12§ 3 FRL.
18.4.7Poster i kapitalbasen
Utredningens förslag: Kapitalbasen får omfatta följande poster:
1.inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,
2.övrigt eget kapital med avdrag för utdelning, och
3.obeskattade reserver.
Om inte något annat följer av reglerna i detta kapitel, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i första stycket får ingå i, eller dras av, från kapitalbasen.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka poster som ska ingå i kapitalba- sen, vilka poster som ska dras av från kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas.
525
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens förslag: Utredningen föreslår att en bestämmelse som motsvarar de som i dag finns i 7 kap.
18.4.8Garantibelopp
Utredningens förslag: Kapitalbasen ska alltid minst uppgå till ett garantibelopp, som för skadeförsäkringsrörelse ska uppgå till 20 miljoner kronor och för livförsäkringsrörelse uppgå till 30 miljoner kronor.
Kapitalbasen för ömsesidiga försäkringsbolag och försäk- ringsföreningar som bedriver skadeförsäkringsrörelse ska uppgå till 3 miljoner kronor om;
1.bolagsordningen innehåller bestämmelser om uttaxering från delägare, och
2.minst hälften av premieinkomsten kommer från bolagets del- ägare.
De belopp som anges i första och andra styckena ska kopplas till till konsumentprisindex.
Skäl för utredningens förslag: Bestämmelsen om hur stor kapital- basen ska vara bör enligt utredningens uppfattning kompletteras med en bestämmelse om garantibelopp. Oavsett vilka åtaganden ett försäkringsföretag har och oavsett hur stor omfattningen av rörel- sen är så ska ett försäkringsföretag alltid minst ha ett i förväg bestämt minsta kapital. Det är innebörden av termen ”garantibe- lopp”, vilket alltså är den lägsta tänkbara nivån på kapitalbasen i ett försäkringsföretag som omfattas av särregleringen.
Bestämmelser om garantibelopp finns i nuvarande 7 kap. 17– 18 §§ FRL, där det bl.a. framgår att för skadeförsäkringsföretag ska garantibeloppet vara två miljoner euro och för direkt livförsäk- ringsrörelse och återförsäkringsrörelse ska garantibeloppet vara tre miljoner euro. Dessa minimibelopp räknas upp efter förändringar i det europeiska konsumentprisindexet som Europeiska kommissio- nen årligen tillkännager. Kraven uppgår för närvarande till 2,3 mil- joner euro för skadeförsäkringsföretag och 3,5 miljoner euro för direkt livförsäkringsrörelse och för återförsäkringsrörelse.
526
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
Som framgått ovan i avsnitt 18.2.4 föreslår utredningen att de nuvarande möjligheterna att ansöka om att få dispens och nedsätt- ning av garantikapitalet ska slopas.
Direkt skadeförsäkring
Ett skadeförsäkringsföretag kan i dag söka dispens hos Finansin- spektionen enligt 1 kap. 19 § FRL från bestämmelser i den lagen. Ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening kan dessutom ansöka om att garantibeloppet sätts ned med högst en fjärdedel enligt 7 kap. 20 § FRL. Det finns således två olika bestämmelser som kan används till grund för nedsättning av garan- tibeloppet, dels en generell bestämmelse om att Finansinspektio- nen kan medge individuella undantag för vissa företag dels en möj- lighet att sätta ner garantibeloppet. Enligt bestämmelserna om ned- sättning av garantibeloppet kan detta sättas ned med högst en fjär- dedel, vilket innebär ett garantibelopp om, före uppräkningar enligt konsumentprisindex, minst 1,5 miljoner euro. De mindre skadeför- säkringsföretagen som uppfyller kraven för att få dispens enligt 1 kap. 19 § FRL har av Finansinspektionen medgetts ett garantibe- lopp om 300 000 euro.
Finansinspektionen har under de senaste åren medgett s.k. tids- begränsade dispenser, ofta med hänvisning till att det är svårt att ge dispens för längre tidsperioder, inte minst till följd av osäkerhet om hur Solvens
Mindre försäkringsföretag kan ha en begränsad verksamhet, vil- ket medför att kapitalkravet (solvensmarginalen) för dessa företag blir låg. Om konsumentskyddet ska behållas på samma nivå som det är på i dag måste mindre försäkringsföretag ha ett lägsta kapi- talkrav som motsvarar nuvarande krav. Det betyder att de minst ska ha ett garantibelopp, även om kapitalkravet skulle kunna vara lägre. Beloppet bör enligt utredningen vara så högt att det ger skydd för försäkringstagarna, men samtidigt inte vara så högt att det i praktiken inte kommer att finnas kvar några mindre
4 Enligt uppgift från Finansinspektionen söker cirka 60 företag per år dispens från kravet på garantibelopp.
527
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
försäkringsföretag när de nya reglerna träder i kraft. Utredningen har vid bedömningen av hur stort garantibeloppet ska vara tagit hänsyn till att mindre försäkringsföretag även fortsättningsvis bör kunna drivas som aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag eller som försäkringsföreningar. Utredningen har också tagit hänsyn till att den begränsade verksamheten kan innebära att det kan vara svårt att i ett akut läge få kapitaltillskott från ägarna.
Utredningen föreslår mot bakgrund av vad som angivits ovan att garantibeloppen för mindre skadeförsäkringsföretag fastställs till ett belopp i närheten av den nivå som gäller i dag efter minskning med en fjärdedel enligt bestämmelsen i 7 kap 20 § FRL. Detta skulle medföra ett garantibelopp om cirka 1,7 miljoner euro5.
För ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som uppfyller vissa särskilt angivna krav föreslår utredningen att garan- tibeloppet fastställs till ungefär det belopp enligt vilken individuella dispener för närvarande medges enligt bestämmelsen i 1 kap 19 § FRL, dvs. 300 000 euro. Det lägre garantibeloppet kan sättas när det bl.a. finns rätt till uttaxering av medlemmarna. Denna lägre nivå anses ge ett fullgott skydd för försäkringstagarna och de ersätt- ningsberättigade enligt försäkringen under de föreslagna förutsätt- ningarna redan enligt nuvarande bestämmelser.
Utredningen föreslår vid en samlad bedömning att garantibe- loppet för skadeförsäkringsrörelse som bedrivs av skadeförsäk- ringsföretag ska uppgå till 20 miljoner kronor och att garantibelop- pet för skadeförsäkringsrörelse som bedrivs av ömsesidiga skade- försäkringsbolag eller försäkringsföreningar som uppfyller särskilt angivna krav ska uppgå till tre miljoner kronor.
Livförsäkring
De nuvarande dispensmöjligheterna för livförsäkringsföretag består dels av en möjlighet till generellt undantag, dels av en möjlighet till nedsättning av garantibeloppet med högst en fjärdedel. Bestämmel- serna om de generella undantagen finns i 1 kap. 20 § FRL. Undan- tag är bara möjliga för försäkringsföretag som endast tillhandahål- ler dödsfallsförsäkring och för försäkringsföreningar som uppfyller krav på uttaxeringsrätt och inte har en för stor rörelse6. Det är
5Garantibeloppet uppgår efter uppräkning med konsumentprisindex till 2,3 miljoner euro. Det kan sättas ned med en fjärdedel, vilket medför ett garantibelopp om drygt 1,7 miljoner euro.
6Prop. 09/10:246 s. 405 ff.
528
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
dessutom bara försäkringsföreningar och ömsesidiga försäkringsfö- retag som kan ansöka till Finansinspektionen om nedsättning av garantibeloppet enligt 7 kap. 20 § FRL. Detta innebär att det är mer begränsade möjligheter för livförsäkringsföretag att få nedsättning av garantibeloppet än för ömsesidiga skadeförsäkringsföretag.
Utredningens utgångspunkt är att skapa enkla och enhetliga regler. I dag kan garantibeloppet för ett ömsesidigt försäkringsfö- retag och en försäkringsförening med maximal dispens, vilket är en fjärdedel av garantibeloppet, uppgå till 2,625 miljoner euro. Detta är efter justering av garantibeloppet med hänsyn till konsument- prisindex. För övriga livförsäkringsföretag uppgår garantibeloppet till 3,5 miljoner euro. Det kan således finnas olika garantibelopp för livförsäkringsföretag beroende på om de har dispens eller inte.
Utredningen har valt att föreslå att ett och samma garantibelopp ska gälla för alla livförsäkringsföretag. Utredningen föreslår att nuvarande garantibelopp bibehålls, varför nivån bör ligga någon- stans mellan 2,625 och 3,5 miljoner euro.
Vid en samlad bedömning föreslår utredningen att garantibe- loppet för livförsäkringsrörelse ska uppgå till 30 miljoner kronor.
Valuta och indexering
Garantibeloppet anges för närvarande i euro. Reglerna för mindre försäkringsföretag är rent nationella och det saknas därför enligt utredningen anledning att ange beloppet i annat än kronor. Belop- pen bör avrundas och sättas till jämna miljontal. I likhet med vad som gäller i dag bör beloppen indexeras, lämpligen i förhållande till konsumentprisindex.
18.4.9Företagsstyrning m.m. i mindre försäkringsföretag
Utredningens förslag: Ett mindre försäkringsföretag ska bedriva sin verksamhet med en för rörelsens omfattning och beskaf- fenhet tillfredsställande soliditet, företagsstyrning och risk- kontroll, så att åtagandena mot försäkringstagare och andra ersättningsberättigade kan fullgöras.
Ett mindre försäkringsföretag ska upprätta och följa riktlinjer för soliditeten i verksamheten och riktlinjer för företagsstyrning och riskhantering.
529
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens bedömning: De nuvarande bestämmelserna i FRL omfattar inte några uttryckliga krav på att ett försäkringsfö- retag ska ha ett företagsstyrningssystem med ett visst innehåll, men det finns flera bestämmelser i FRL som innehåller krav på hur för- säkringsföretaget ska drivas. Enligt bestämmelsen i nuvarande 4 kap. 1 § ska försäkringsrörelse bedrivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kon- troll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberät- tigade på grund av försäkringar kan fullgöras. Det finns också bestämmelser om styrelsens ansvar och krav på att rörelsen ska drivas enligt god försäkringsstandard.
Av bestämmelserna i nuvarande 8 kap. FRL framgår att ett för- säkringsföretag ska ha vissa riktlinjer för sin verksamhet. De rikt- linjer som ska finnas enligt lag är försäkringstekniska riktlinjer, kompletterade med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, placeringsriktlinjer och riktlinjer för intressekonflikter. Styrelsen ska fastställa dessa riktlinjer, ansvara för att de följs och fortlö- pande pröva om de behöver ändras.
I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd finns krav på ett flertal olika riktlinjer, t.ex. ersättningsriktlinjer, riktlinjer för outsourcing, skuldtäckningsriktlinjer, etiska riktlinjer, riktlinjer för reservsättning, riktlinjer för teckningsrisker och återförsäkringsris- ker, riktlinjer för klagomål, riktlinjer för riskhantering och risk- kontroll, riktlinjer för regelefterlevnad, riktlinjer för oberoende granskning, riktlinjer för händelser av väsentlig betydelse samt riktlinjer för penningtvätt.
En av utgångspunkterna med den nu aktuella särregleringen har varit att utgå från nuvarande bestämmelser. Men det är samtidigt inte nödvändigt att behålla bestämmelser som kan vara onödigt betungande för de mindre företagen. De riktlinjer som anges i FRL och i olika föreskrifter från Finansinspektionen har inte primärt tagits fram med utgångspunkt att användas för mindre försäk- ringsföretag, utan för att fungera i alla olika former av försäkrings- verksamhet. De mindre försäkringsföretagen har en verksamhet av mindre omfattning, vilket enligt utredningens mening gör att det finns utrymme för enklare bestämmelser.
Det grundläggande kravet som, enligt utredningen, bör ställas är en för rörelsens omfattning och beskaffenhet tillfredsställande
530
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
soliditet, företagsstyrning och riskkontroll, så att åtagandena mot försäkringstagare och andra ersättningsberättigade kan fullgöras. Detta övergripande krav bör kompletteras med krav på två olika riktlinjer, en som behandlar soliditeten i verksamheten och en som behandlar företagsstyrning och riskhantering. Det är naturligtvis tillåtet för ett mindre försäkringsföretag att ha fler riktlinjer för att sätta ramarna för sin verksamhet.
18.4.10 Riktlinje för soliditeten i verksamheten
Utredningens förslag: Mindre försäkringsföretag ska upprätta och följa riktlinjer för soliditeten i verksamheten. Riktlinjerna ska innehålla principerna för hur
1.premier bestäms,
2.försäkringstekniska avsättningar beräknas,
3.återförsäkring avges och tas emot,
4.soliditeten ska tillgodoses,
5.samtliga tillgångar placeras, och
6.skuldsättningstillgångar placeras.
Riktlinjen ska ges in till Finansinspektionen senast den dag den börjar användas.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka närmare uppgifter som riktlinjen ska innehålla.
Skäl för utredningens förslag: Den föreslagna riktlinjen kan liknas vid de nuvarande kraven på riktlinjer för placeringar och försäk- ringstekniska avsättningar. Den föreslagna riktlinjen ska innehålla företagets principer för bl.a. hur försäkringstekniska avsättningar beräknas, soliditeten ska tillgodoses och tillgångar placeras.
18.4.11 Riktlinje för företagsstyrning och riskhantering
Utredningens förslag: Mindre försäkringsföretag ska upprätta och följa riktlinjer för företagsstyrning. Riktlinjerna ska inne- hålla principerna för
1.organisation och ledning,
2.riskhantering,
3.intern kontroll,
531
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
4.regelefterlevnad, och
5.hantering av intressekonflikter.
Av riktlinjen ska särskilt framgå principerna för hur företaget säkerställer att det har kontroll över sina risker.
Riktlinjen ska ges in till Finansinspektionen senast den dag den börjar användas.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka närmare uppgifter som riktlinjen ska innehålla.
Skäl för utredningens förslag: Alla försäkringsföretag, oavsett storlek, måste ha en god styrning riskhantering och intern kontroll. Utredningen föreslår därför att mindre försäkringsföretag ska ha en riktlinje som innehåller principerna för företagsstyrning, risk- hantering, intern kontroll, regelefterlevnad och hantering av intres- sekonflikter.
Av riktlinjen bör bl.a. framgå hur styrelsen och VD ska arbeta för att säkerställa god företagsstyrning, riskhantering och intern kontroll. Enligt utredningen är det särskilt viktigt att det av rikt- linjen framgår hur företaget ska arbeta med att hantera och kon- trollera samtliga risker i verksamheten.
Mindre försäkringsföretag bör kunna utforma sin interna styrning och kontroll så att den passar just deras verksamhet. Utredningens förslag skapar stor frihet och flexibilitet i hur mindre företag kan utforma sin styrning, riskhantering och interna kontroll. Friheten och flexibiliteten följer dels av hur kraven är utformade, dels av att proportionalitetsprincipen gäller också för alla försäkringsföretag, dvs. också för mindre försäkringsföretag.
18.4.12 Rapportering m.m.
Utredningens förslag: Ett mindre försäkringsföretag ska årli- gen till Finansinspektionen rapportera solvens, samt ge in resultat- och balansräkning.
Ett mindre försäkringsföretag ska informera försäkringsta- gare och andra ersättningsberättigade samt de som erbjuds att teckna en försäkring i företaget om att företaget tillämpar sär- reglerna om mindre försäkringsföretag.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
532
SOU 2011:68 |
Reglering av mindre försäkringsföretag |
1.sådan rapportering som avses i första stycket, och
2.den information som ska lämnas enligt andra stycket.
Skäl för utredningens förslag: Många av de mindre företagen har i dag dispens från kraven på att rapportera till Finansinspektionen. Utredningen anser att de mindre försäkringsföretagen som följer särreglerna bör ha en förenklad rapporteringsbörda. Samtidigt ska Finansinspektionen ha möjlighet att verkligen följa upp dessa företag.
De allra minsta företagen (mikroförsäkringsföretagen) föreslås med utredningens förslag tas bort från tillsyn och tillståndsplikt, och kvar är alltså företag som kan välja att följa särreglerna för mindre försäkringsföretag. Utredningen föreslår att försäkringsfö- retag som omfattas av särreglerna årligen rapporterar solvens samt resultat- och balansräkning till Finansinspektionen. Utredningens bedömning är att dessa uppgifter ger Finansinspektionen ett till- räckligt underlag för den löpande tillsynen, samtidigt som den administrativa bördan för de mindre försäkringsföretagen minime- ras. Det bör särskilt noteras att de uppgifter som ska rapporteras till Finansinspektionen kan skilja sig åt från de uppgifter som rap- porteras till Bolagsverket, och att uppgifterna dessutom i vissa fall ges in i olika form. Det är därför inte tillräckligt att Finansinspek- tionen begär in uppgifter som finns hos Bolagsverket.
Enligt utredningens mening är det naturligt att ett mindre för- säkringsföretags kunder får tydlig information om att företaget tillämpar särreglerna för mindre försäkringsföretag.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska ges rätt att meddela föreskrifter om det närmare innehållet i rapporte- ringen, och hur den ska vara utformad.
18.4.13 Dispens från särreglerna
Utredningens förslag: Om det finns synnerliga skäl får Finansinspektionen, för mindre försäkringsföretag i ett enskilt fall besluta om tillfälligt undantag från bestämmelserna i denna lag.
Skäl för utredningens förslag: Utredningen anser att det bör infö- ras en möjlighet för mindre försäkringsföretag att ansöka om
533
Reglering av mindre försäkringsföretag |
SOU 2011:68 |
undantag från bestämmelserna i lagen. Det kan synas motsägelse- fullt, eftersom ett av utredningens argument för att införa en sär- reglering är att det finns flera nackdelar med det nuvarande syste- met med dispenser. Samtidigt kan möjligheten att söka mer skräd- darsydda dispenser fylla en viktig funktion i en reglering som ska gälla för företag av mycket varierande storlek och med mycket varierande verksamhet. Det kan helt enkelt inte uteslutas att mindre försäkringsföretag vid något tillfälle skulle kunna komma att ha behov av dispens. Ett exempel på när dispenser kan vara nöd- vändiga är i samband med att de nya bestämmelserna träder i kraft, då ett mindre försäkringsföretag kan behöva dispens för att under en övergångsperiod omallokera sina tillgångar så att de uppfyller de nya bestämmelserna om placeringsbegränsningar. Utredningen föreslår därför att det införs en bestämmelse som ger Finansin- spektionen rätt att medge dispens från bestämmelserna i lagen, men att dispens endast ska kunna medges i undantagsfall, dvs. om det finns synnerliga skäl.
534
19 Definitioner m.m.
19.1Definitioner
Utredningens bedömning och förslag: Det stora flertalet av de definitioner som finns i den s.k. definitionskatalogen i Solvens
Nuvarande definitioner i försäkringsrörelselagen av livförsäk- ringsföretag, skadeförsäkringsföretag, skadeförsäkring och liv- försäkring, som har sin grund i direktivets bestämmelser om tillämpningsområdet, ska finnas kvar.
Nuvarande definitioner i försäkringsrörelselagen av försäk- ringstagare respektive försäkrad, som infördes i samband med moderniseringen av försäkringsrörelselagen år 2010, ska finnas kvar.
Som huvudregel ska samtliga definitioner samlas i lagens inle- dande kapitel. Vissa definitioner som rör försäkringsgrupper respektive mindre försäkringsföretag ska dock tas in bland övriga bestämmelser i de kapitel som behandlar försäkrings- grupper respektive mindre försäkringsföretag.
Skäl för utredningens bedömning och förslag: I artikel 13.1– 13.39, som utredningen har valt att kalla definitionskatalogen, i Solvens
En stor del av dessa definitioner har sin motsvarighet i de äldre försäkringsdirektiven, och finns därför redan i den nuvarande svenska regleringen. Detta gäller för definitionerna av försäkrings- företag (artikel 13.1 – 1 kap. 3 § och 2 kap. 1 § FRL), återförsäk-
535
Definitioner SOU 2011:68
ringsföretag (artikel 13.4 – 1 kap. 10 § FRL), försäkringsföretag i tredje land (artikel 13.3 – 1 kap. 5 § LUFV), återförsäkringsföretag i tredje land (artikel 13.6
– 1 kap. 12 § 4) och stora risker (artikel 13.27 – 3 kap. 16 § FRL). Även om de nuvarande svenska definitionerna i några fall har ut- formats på ett något annorlunda sätt än i Solvens
I definitionskatalogen finns det också ett antal definitioner som framförallt är av betydelse vid tillämpningen av gruppreglerna; nämligen definitionerna av moderföretag (artikel 13.15 – 1 kap. 11 § ABL och 1 kap. 4 § FL), dotterföretag (artikel 13.16 – 1 kap. 11 § ABL och 1 kap. 4 § FL), nära förbindelser (artikel 13.17 – 1 kap. 14 § FRL), kontroll (artikel 13.18 – 9 kap. 3 § FRL, 1 kap. 3 § LFK), transaktion inom gruppen (artikel 13.19 – 9 kap. 3 § FRL och 5 kap. 9 § LFK), ägarintresse (artikel 13.20 – 1 kap. 13 § FRL, kvalificerat innehav (artikel 13.21 – 1 kap. 15 § FRL), reglerad marknad (artikel 13.22 – 6 kap. 5 § FRL) och finansiellt företag (artikel 13.25 – LFK 1 kap. 3 §). Flertalet av dessa definitioner före- slås bli placerade tillsammans med övriga bestämmelser om grupper.
Definitionerna i artikel 13.23 och 13.24 av nationell byrå och nationell garantifond har sin motsvarighet i de äldre försäkrings- direktiven, men de bestämmelser där definitionerna är relevanta har genomförts på ett sådant sätt i den svenska regleringen att någon uttrycklig definition av nationell byrå respektive nationell garanti- fond inte ansetts vara nödvändig. Utredningen ansluter sig till dessa tidigare bedömningar, och anser alltså att det inte behövs några lagstiftningsåtgärder när det gäller de nu aktuella definitionerna.
I definitionskatalogen finns det även några definitioner som saknar motsvarighet i de äldre direktiven och som därför inte heller finns i den nuvarande svenska regleringen. Detta gäller för defini- tionerna av captivebolag för försäkring (artikel 13.2), captivebolag
536
SOU 2011:68 |
Definitioner |
för återförsäkring (artikel 13.5), teckningsrisk (artikel 13.30), marknadsrisk (artikel 13.31), kreditrisk (artikel 13.32), operativ risk (artikel 13.33), likviditetsrisk (artikel 13.34) och koncentra- tionsrisk (artikel 13.35). Utredningen föreslår att definitionerna av captivebolag tas in i lagen, se kapitel 6. Definitionerna av olika risktyper har framförallt betydelse för reglerna om beräkning av solvenskapitalkravet. Eftersom reglerna kring solvenskapitalkravet är relativt detaljerade i direktivet och i nivå
Solvens
När det gäller behovet av ytterligare definitioner till följd av Solvens
De definitioner av skadeförsäkring och livförsäkring som finns i nuvarande FRL (1 kap. 5 §) har sin grund i de äldre direktiv- bestämmelserna om tillämpningsområde och tillståndsplikt. Dessa äldre direktivbestämmelser ändras inte i sak av Solvens
I nuvarande FRL finns det dels en särskild bestämmelse, 1 kap. 6 §, om tillämpning av bestämmelser om livförsäkring på sjuk- och
537
Definitioner |
SOU 2011:68 |
olycksfallsförsäkring m.m., dels en särskild bestämmelse om klas- sificeringen av livränta och sjukränta, 1 kap. 7 §. Bestämmelserna har sin grund i de äldre direktivbestämmelserna, som inte i sak änd- ras av Solvens
Definitionen av tjänstepensionsförsäkring i 1 kap. 8 § FRL kap. § ska slopas, jfr. dock avsnitt 9.2.13.
19.2Tillståndsfrågor m.m.
19.2.1Krav på tillstånd
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i direktivet om krav på tillstånd kräver inga ytterligare lagstiftningsåtgärder.
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 14.1 i Solvens II- direktivet finns bestämmelser om att auktorisation (tillstånd) ska krävas för att starta sådan direkt försäkringsverksamhet som omfattas av direktivet. I artikel 14.2 finns bestämmelser om att ansökan ska ske till tillsynsmyndigheten i hemlandet. Av nyss nämnda artikel framgår att tillstånd också krävs om ett företag med tillstånd avser utöka sin verksamhet på visst sätt.
Bestämmelserna i direktivet har sin motsvarighet i de äldre för- säkringsdirektiven (artikel 6 i första skadedirektivet, artikel 4 i tredje livförsäkringsdirektivet, artikel 4 i konsoliderade livförsäk- ringsdirektivet och artikel 3 i återförsäkringsdirektivet). Dessa äldre bestämmelser har genomförts genom bestämmelser i 2 kap. 1, 2 och
19.2.2Förhandsbesked
Utredningens förslag: Den nuvarande svenska bestämmelsen om att Finansinspektionen, efter ansökan, ska lämna förhands- besked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksam- het ska finnas kvar.
538
SOU 2011:68 |
Definitioner |
Skäl för utredningens förslag: Enligt 2 kap. 3 § FRL ska Finans- inspektionen, efter ansökan, lämna förhandsbesked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet. Bestämmelsen om möjlighet att få förhandsbesked ska ses i ljuset av att det i FRL saknas en legaldefinition av begreppet försäkringsrörelse. Möjlig- heten att begära förhandsbesked är en viktig bestämmelse vid den praktiska tillämpningen av FRL, och enligt utredningens bedöm- ning finns det ingenting i Solvens
19.2.3Förutsättningar för tillstånd
Utredningens bedömning: Bestämmelsen i direktivet om för- utsättningar för tillstånd kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 18 i Solvens
Den generella utformningen av de nuvarande svenska bestäm- melserna om tillstånd innebär, enligt utredningens bedömning, att bestämmelserna i artikel 18 inte kräver några följdändringar i de svenska lagreglerna.
19.2.4Försäkringsföretag som bedriver återförsäkringsverksamhet
Utredningens bedömning: Försäkringsföretag som bedriver direktförsäkringsverksamhet ska också i framtiden ha rätt att även bedriva verksamhet som avser mottagen återförsäkring.
Skäl för utredningens bedömning: Av skäl 9 i Solvens
539
Definitioner |
SOU 2011:68 |
om vilken återförsäkringsverksamhet som ett direktförsäkrings- företag får bedriva, och att det är upp till medlemsstaterna att besluta om sådana bestämmelser ska införas.
I samband med det svenska genomförandet av återförsäkrings- direktivet infördes det inte några begränsningar när det gäller direktförsäkringsföretagens möjlighet att bedriva återförsäkrings- verksamhet, se prop. 2007/08 s. 65. Utredningen finner inte skäl att nu göra någon annan bedömning.
19.2.5Verksamhetsplan
Utredningens bedömning: Bestämmelsen i direktivet om inne- hållet i en verksamhetsplan bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag med stöd av det bemyndigande för reger- ingen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan ska innehålla som redan finns i FRL.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 23 i Solvens
Bestämmelsen i artikel 23 har i allt väsentligt sin motsvarighet i de äldre försäkringsdirektiven (artikel 9 första skadeförsäkrings- direktivet, artikel 7 tredje skadeförsäkringsdirektivet, artikel 7 kon- soliderade livförsäkringsdirektivet och artikel 11 återförsäkrings- direktivet). Dessa bestämmelser har genomförts genom en bestäm- melse med krav på verksamhetsplan, 2 kap. 18 § FRL, i kombina- tion med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som vad en sådan verksamhetsplan ska innehålla, 2 kap. 19 § 3 FRL. Utredningen anser att det nuvarande bemyndigandet kan finnas kvar, eftersom det här rör sig om detaljbestämmelser kring vilka uppgifter som ska finnas i en ansökan om tillstånd. Mot denna bakgrund krävs det alltså inga lagstiftningsåtgärder med anledning av artikel 23 i Sol- vens
540
SOU 2011:68 |
Definitioner |
19.2.6Separationskrav
Utredningens bedömning: Bestämmelsen i direktivet om sepa- rat förvaltning av livförsäkringsverksamhet och skadeförsäkrings- verksamhet i försäkringsföretag som bedriver s.k. blandad verk- samhet kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 74 i Solvens
Bestämmelsen har sin motsvarighet i äldre försäkringsdirektiv (artikel 19 konsoliderade livförsäkringsdirektivet). Denna bestäm- melse har i Sverige genomförts genom bestämmelser i 4 kap. 7 och 7 kap. 6 §§ FRL.
Utredningen föreslår att den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 7 § ska finnas kvar, jfr. 4 kap. 6 § i utredningens författningsförslag.
Sammanfattningsvis gör utredningen därför bedömningen att bestämmelserna i artikel 74 inte kräver några ytterligare lagstiftnings- åtgärder.
19.3Tillämplig lag för avtal om direkt försäkring
Utredningens bedömning: Bestämmelsen i direktivet om till- lämplig lag för avtal om direkt försäkring kräver ingen lagstift- ningsåtgärd.
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 178 i Solvens II- direktivet finns en bestämmelse om att varje medlemsstat som inte omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningen (EG) nr 593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) ska till- lämpa bestämmelserna i den förordningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen. I nyss nämnda artikel finns lagvals- regler för olika typer av försäkringsavtal.
541
Definitioner |
SOU 2011:68 |
Någon lagstiftningsåtgärd med anledning av artikel 178 behövs inte enligt utredningen, eftersom Sverige omfattas av nämnda för- ordning1. Förhållandet mellan Rom I och den nuvarande svenska regleringen kring lagval ligger utanför utredningens uppdrag.
19.4Information till försäkringstagare (livförsäkring)
Utredningens förslag: Bestämmelserna i direktivet om infor- mation till livförsäkringstagare ska genomföras genom änd- ringar i myndighetsföreskrifter som får meddelas med stöd av ett justerat bemyndigande i försäkringsrörelselagen.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 185 i Solvens
Solvens
Detta tillägg kan enligt utredningen genomföras genom änd- ringar i de nuvarande myndighetsföreskrifterna. Det bör dock här uppmärksammas att kravet på hänvisning till rapporten om verk- samhet och solvens rimligen inte kan träda i kraft före det att för- säkringsföretagen är skyldiga att upprätta en rapport om verksam- het och solvens.
Som framgått finns det redan i nu gällande rätt ett bemyndi- gande i 4 kap 18 § 2 FRL. Bemyndigandet gäller för information som ska lämnas enligt den särskilda bestämmelsen om information i 4 kap. 2 § försäkringsrörelselagen. Eftersom bemyndigandet främst handlar om ”försäkringens villkor och värdeutveckling” och därför t.ex. inte självklart kan anses gälla för information om för-
1Såvitt utredningen känner till omfattas inte Danmark av Rom I.
2Finansinspektionens föreskrifter om information som gäller livförsäkring och tjänste- pension (FFFS 2011:35).
542
SOU 2011:68 |
Definitioner |
säkringsföretagets finansiella ställning – rapporten om verksamhet och solvens – eller för sådan information som ska lämnas under försäkringens löptid anser utredningen att bemyndigandet bör justeras på ett sådant sätt att det tydligt framgår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den information som försäkringsföretag ska lämna innan ett för- säkringsavtal ingås och under den tid avtalet gäller.
543
20 Verksamhet över gränserna
20.1Överföring av uppgifter m.m. vid filialetablering
Utredningens bedömning: Bestämmelserna om överföring av uppgifter mellan tillsynsmyndigheter i samband med etablering av filial eller generalagentur kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 146 i Solvens II- direktivet finns bestämmelser om bl.a. överföring av uppgifter mellan tillsynsmyndigheter vid etablering av filial. Enligt artikel 13.11 avses med filial en agentur eller en filial till ett försäkrings- företag. Bestämmelserna har sin motsvarighet i de äldre direktiven (artikel 10 första skadeförsäkringsdirektivet, artikel 32 tredje skade- försäkringsdirektivet, artikel 40 konsoliderade livförsäkringsdirek- tivet). Dessa äldre bestämmelser har genomförts genom bestäm- melser i 3 kap.
Bestämmelserna i artikel 146 kräver inga ändringar i de nuva- rande svenska bestämmelserna, eftersom dessa är generellt utformade.
20.2Anmälan från hemmedlemsstaten vid gränsöverskridande verksamhet
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i direktivet om anmälan från Finansinspektionen till tillsynsmyndigheten i värd- landet vid svenska försäkringsföretags gränsöverskridande verk- samhet kräver inga lagstiftningsåtgärder.
Skäl för utredningens förslag: I artikel 148 i Solvens
545
Verksamhet över gränserna |
SOU 2011:68 |
samhet i andra länder inom EES. Bestämmelserna har sin mot- svarighet i de äldre direktiven (artikel 16 andra skadeförsäkrings- direktivet, artikel 35 tredje skadeförsäkringsdirektivet, artikel 42 konsoliderade livförsäkringsdirektivet). Dessa äldre bestämmelser har genomförts genom bestämmelser i 3 kap.
Bestämmelserna i artikel 146 kräver inga ändringar i de nuva- rande svenska bestämmelserna, eftersom dessa är generellt utformade.
20.3Filialer till försäkringsföretag i tredjeland
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i direktivet om behandlingen av verksamhet som avser direkt försäkring som bedrivs av inom gemenskapen etablerade filialer eller general- agenturer till försäkringsföretag med huvudkontor utanför gemen- skapen kräver rätt omfattande ändringar i den nuvarande svenska regleringen.
Skäl för utredningens förslag: I artikel
Enligt artikel 162 ska filialens verksamhet vara tillståndspliktig. Tillstånd ska ges till försäkringsföretaget, om företaget uppfyller vissa särskilda krav som finns angivna i artikel 162 och 163. De nuvarande svenska bestämmelserna om krav på koncession (till- stånd) finns i 4 kap. LUFT, där det också finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att med-
1 Bestämmelser om filialer till försäkringsföretag med huvudkontor i tredje land finns också i artikel
546
SOU 2011:68 |
Verksamhet över gränserna |
dela närmare föreskrifter om handlingar som ska fogas till ansökan. Eftersom bestämmelserna i Solvens
I artikel 164 finns bestämmelser möjlighet att överlåta försäk- ringsbestånd för filialer till försäkringsföretag i tredje land. De nuvarande svenska bestämmelserna om överlåtelse av försäkrings- bestånd från en försäkringsgivare från tredje land finns i 9 kap. LUFT. Bestämmelserna i artikel 164 kräver följdändringar i de nuvarande svenska bestämmelserna. Följdändringarna är föranledda av att kraven i de tidigare försäkringsdirektiven var kopplade till begreppet solvensmarginal som nu genom Solvens
I artikel 165 finns bestämmelser kring försäkringsföretagens försäkringstekniska avsättningar och i artikel 166 bestämmelser om filialens skyldighet att hålla vissa belopp relaterade till kapitalkrav och medräkningsbar kapitalbas. De nuvarande svenska bestämmel- serna om bl.a. deposition, försäkringstekniska avsättningar, sol- venskrav och tillräcklig kapitalbas finns i 5 kap. LUFT. Bestämmel- serna i artikel 165 kräver följdändringar i de nuvarande svenska bestämmelserna. Följdändringarna handlar i praktiken om att även filialer till försäkringsgivare från tredje land ska tillämpa de nya bestämmelserna om avsättningar, kapitalbas, kapitalkrav och före- tagsstyrning som till följd av Solvens
I artikel 167 finns bestämmelser om vissa särskilda förmåner för försäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen som har filialer i fler än en medlemsstat inom gemenskapen. Förmånerna handlar om beräkning av kapitalkrav, deposition och placering av tillgångar. De nuvarande svenska bestämmelser som gäller vid verk- samhet i flera
547
21Återförsäkring och specialföretag m.m.
21.1Återförsäkring – likvärdighetsbedömningar (ekvivalensbedömningar)
Utredningens bedömning och förslag: Bestämmelserna i direk- tivet om kommissionens skyldigheter och möjligheter när det gäller s.k. likvärdighetsbedömningar av solvensordningar som tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamhet behöver inte tas in i lag.
Bestämmelsen i direktivet om att återförsäkringsavtal som ingåtts med ett försäkringsföretag med huvudkontor i ett tredje land vars solvensordning av kommissionen bedömts vara likvär- dig med solvensordningen i Solvens
Skäl för utredningens bedömning och förslag: I artikel 172.1 i Solvens
Av artikel 172.2 framgår det att kommissionen får – med till- lämpning av det s.k. kommittologiförfarandet och med beaktande av de kriterier som fastställts enligt artikel 172.1 – besluta om huru- vida en solvensordning som tredjeland tillämpar på återförsäkrings- verksamhet som bedrivs av försäkringsföretag med huvudkontor i
549
Återförsäkring och specialföretag |
SOU 2011:68 |
samma tredjeland är likvärdig med den solvensordning som gäller enligt Solvens
Av artikel 172.3 framgår det att återförsäkringsavtal som ingåtts med ett försäkringsföretag med huvudkontor i ett tredje land vars solvensordning bedömts vara likvärdig med solvensordningen i Solvens
Utredningen har övervägt att genomföra den aktuella bestäm- melsen efter mönster från det tidigare svenska genomförandet av en liknande bestämmelse om behandlingen i Sverige av återförsäk- ringsgivare från EES, jfr. 7 kap. 15 § och prop. 2007/08:40 s. 69 ff och s. 109 ff. Av nämnda paragraf framgår det att ett beslut om minskning av avdrag på grund av avgiven återförsäkring inte får ha sin grund i bristande sundhet i återförsäkringsgivarens finanser, om återförsäkringsgivaren är auktoriserad i ett annat land inom EES. Denna bestämmelse skulle kunna kompletteras med att ett sådant beslut inte heller får fattas om återförsäkringsgivaren har sitt huvudkontor i ett tredjeland vars solvensordning bedömts likvärdig med solvensordningen i Solvens
21.2Förbud mot pantsättning av tillgångar (försäkringsföretag i tredje land)
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i direktivet om för- bud mot system med bruttoreserver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade premier och oreglerade ska- dor i de fall då återförsäkraren är ett försäkringsföretag i tredje- land vars solvensordning bedömts vara likvärdig med solvens- ordningen i Solvens
550
SOU 2011:68 |
Återförsäkring och specialföretag |
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 173 i Solvens II- direktivet finns bestämmelser om förbud mot system med brutto- reserver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett för- säkringsföretag i tredjeland vars solvensordning bedömts vara lik- värdig med solvensordningen i Solvens
När motsvarande direktivbestämmelse för återförsäkringsgivare från ett annat
I 5 kap. LUFT finns bestämmelser om att en försäkringsgivare från tredje land ska, som säkerhet för sin försäkringsrörelse i Sverige, deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmark- nadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektio- nen bestämmer. Bestämmelserna ändrades senast i samband med genomförandet av Återförsäkringsdirektivet, genom vilket det klar- gjordes att depositionsbestämmelserna för direkt försäkrings- rörelse även skulle gälla vid återförsäkringsrörelse. Att deposi- tionsbestämmelserna alltjämt i grunden ska gälla för all försäkrings- rörelse som bedrivs genom filial till en försäkrings- eller återförsäk- ringsgivare från tredje land följer av artikel 162.2 i Solvens II- direktivet. Som framgått av utredningens förslag till genomförande av den artikeln, se avsnitt 20.3, måste de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. LUFT arbetas om med anledning av Solvens
Frågan är nu om bestämmelsen i artikel 173 ska anses förbjuda depositionskrav i de fall försäkrings- eller återförsäkringsgivaren har sitt huvudkontor i ett tredje land vars solvensordning bedömts vara likvärdig med solvensordningen i Solvens
551
Återförsäkring och specialföretag |
SOU 2011:68 |
21.3Finansiell återförsäkring
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i direktivet om krav på särskild riskhantering i samband med finansiell återför- säkring behöver inte tas in särskilt i lagen.
Skäl för utredningens förslag: Begreppet finansiell återförsäkring1 (på engelska finite reinsurance contracts/activities) förklaras i arti- kel 210.3 i Solvens
Som en bakgrund till utredningens överväganden och förslag kan här nämnas att finansiell återförsäkring i olika former har fun- nits sedan i vart fall
1Huvuddelen av traditionell försäkring baserar riskbedömning och premiesättning på de stora talens lag, dvs. riskutjämning genom spridning av engagemanget över ett stort antal lik- artade risker, av vilka endast ett fåtal drabbas av skador. Den finansiella marknaden tillämpar begreppet finite risk covers, vilket innebär att man sprider individuella risker över tiden. (Återförsäkring, 6:e upplagan (2000), Björn Gustafsson IfU, s. 89).
2Enligt utredningens tolkning av den något svårtillgängliga beskrivningen i den svenska versionen av direktivet.
3uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken.
4som ska vara ”betydande”.
5Återförsäkring, 6:e upplagan (2000), Björn Gustafsson, Ifu.
552
SOU 2011:68 |
Återförsäkring och specialföretag |
tekniker (på engelska Alternative Risk Transfer). Såvitt utredningen kunnat finna finns det inte någon tydlig gräns mellan traditionell återförsäkring och finansiell återförsäkring.
Enligt artikel 210.1 i Solvens
Eftersom bestämmelsen i artikel 210.2 inte är riktad till med- lemsstaterna behöver bestämmelsen inte genomföras i svensk rätt. När det gäller bestämmelserna i artikel 210.1 och 210.3 gör utred- ningen följande bedömningar.
I samband med det svenska genomförandet av återförsäkrings- direktivet – som innehöll en option som gjorde det möjligt att till- lämpa bestämmelserna i det direktivet på finansiell återförsäkring – gjordes bedömningen att det inte då borde införas några sär- bestämmelser för finansiell återförsäkring eller någon definition av finansiell återförsäkring, jfr. prop. 2007/08:40 s. 120 ff. Ställnings- tagandet grundades bl.a. på att begreppet försäkringsrörelse inte är definierat i FRL och att det därför inte var lämpligt att införa en detaljbestämmelse om att just finansiell återförsäkring skulle anses vara försäkringsrörelse. Utredningen delar i grunden dessa bedöm- ningar.
Bestämmelsen i artikel 210.1 skulle visserligen – till skillnad från bestämmelserna i återförsäkringsdirektivet – kunna tolkas som en skyldighet för alla medlemsländer att nu införa uttryckliga bestäm- melser om finansiell återförsäkring. Med en uttrycklig definition skulle det t.ex. bli helt klart att i vart fall den form av finansiell återförsäkring som ryms inom den definition som finns i direktivet får bedrivas av försäkringsföretag. Enligt utredningen ska bestäm- melsen emellertid inte tolkas som en sådan skyldighet, eftersom bestämmelsen snarast handlar om en skyldighet för försäkrings- företag att beakta de särskilda risker som kan finnas vid denna typ av verksamhet.
553
Återförsäkring och specialföretag |
SOU 2011:68 |
I avsnitt 11 har utredningen föreslagit en bestämmelse om att alla försäkringsföretag ska vara skyldiga att på ett tillfredsställande sätt kunna identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera alla relevanta risker. Enligt utredningens bedömning innefattar den föreslagna bestämmelse även en skyldighet att ta hänsyn till sådana risker som uppstår vid finansiell återförsäkring, även om detta inte framgår uttryckligen av den föreslagna lag- bestämmelsen.
Mot denna bakgrund anser utredningen att den övergripande bestämmelsen i artikel 210.1 om krav på särskild riskhantering i samband med finansiell återförsäkring inte behöver tas in särskilt i den svenska lagtexten.
Enligt utredningen saknas det också anledning att i den svenska lagen ta in den definition av finansiell återförsäkring som finns i artikel 210.3, eftersom finansiell återförsäkring såsom den definie- ras i Solvens
21.4Specialföretag
Utredningens förslag: Verksamhet som består i att överta ris- ker från ett försäkringsföretag eller en utländska försäkrings- givare, och som helt finansieras genom emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad skyldigheterna enligt avtalet om riskövertagandet, får drivas bara efter tillstånd. Regeringen får meddela föreskrifter om förutsättningar för till- stånd och villkor för verksamheten.
Bakgrund: Av artikel 13.26 i Solvens
6Enligt utredningens tolkning av definitionen i direktivet.
7annat än ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
554
SOU 2011:68 |
Återförsäkring och specialföretag |
sieringsmekanism är efterställda specialföretagets återförsäkrings- åtaganden. Ett specialföretag behöver inte vara en juridisk person.
Skäl för utredningens förslag: Enligt artikel 211.1 i Solvens II- direktivet ska medlemsstaterna tillåta specialföretag att etablera sig inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandsgodkännande (tillstånd). Enligt artikel 211.2 ska kommis- sionen, i syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av speci- alföretag, anta genomförandeåtgärder för att fastställa ett tillstånds omfattning, obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal, lämplighetskrav för ägare och ledning, krav på sunda rutiner, infor- mationskrav och solvenskrav. Enligt artikel 211.3 ska specialföretag som fått tillstånd före den 31 oktober 2012 omfattas av lagen i den medlemsstat som gett tillståndet. All ny verksamhet som ett special- företag startar efter det datumet ska emellertid omfattas av punkt- erna 211.1 och 211.2.
Bestämmelsen i artikel 211.2 är inte riktad till medlemsstaterna och ska därför inte genomföras i svensk rätt. Bestämmelsen i arti- kel 211.3 är inte relevant för svenska förhållanden, eftersom Sverige hittills inte auktoriserat några specialföretag. När det slutligen gäller bestämmelsen i artikel 211.1 gör utredningen följande över- väganden.
I samband med det svenska genomförandet av återförsäkrings- direktivet – som innehöll en option för medlemsstaterna att tillåta specialföretag att etablera sig på deras territorium – gjordes bedöm- ningen att det inte då borde införas några särbestämmelser för spe- cialföretag, jfr. prop. 2007/08:40 s. 120 ff. Skälet till detta vara att det inte bedömdes föreligga något starkt behov av sådana företag i Sverige, eftersom sådan verksamhet som är typisk för specialföre- tag kan bedrivas av ett återförsäkringsbolag inom ramen för gäl- lande och då föreslagna regler i FRL. Regeringen uteslöt dock inte att frågan kunde komma att omprövas i ett senare sammanhang. För att genomföra återförsäkringsdirektivets bestämmelser om användning av utestående belopp från specialföretag för skuldtäck- ning infördes dock en definition av specialföretag i FRL, jfr. 6 kap. 3 § 14 och 34 § 3 samt 7 kap. 16 § FRL.
Utredningen anser att bestämmelserna i Solvens
555
Återförsäkring och specialföretag |
SOU 2011:68 |
ringsbolag. Eftersom emellertid reglerna för specialföretag i fram- tiden, till följd av kommissionens genomförandebestämmelser, kan komma att avvika på en eller flera punkter från regleringen av återförsäkringsbolag anser utredningen att det också måste framgå av svensk lag att det finns en rätt att bedriva verksamhet i egenskap av svenskt specialföretag. Ett sådant företag kommer att lyda under de regler som kommissionen ska ta fram.
Mot denna bakgrund anser utredningen att bestämmelsen i arti- kel 211.1 om att specialföretag ska kunna få tillstånd att verka här i Sverige ska tas in i den svenska regleringen. Eftersom den närmare regleringen av specialföretag dels ännu inte är klar på
21.5Koassurans
Utredningens bedömning: Bestämmelserna i direktivet om koassuransverksamhet inom gemenskapen kräver ingen lagstift- ningsåtgärd.
Skäl för utredningens bedömning: I artikel 190 och 191 i Solvens
Bestämmelserna har sin motsvarighet i äldre direktiv (artiklarna
Enligt utredningen kräver bestämmelserna om koassuransverk- samhet i Solvens
556
SOU 2011:68 |
Återförsäkring och specialföretag |
21.6Översikt Kommissionens föreslagna genomförandeåtgärder (Nivå 2)
Bestämmelser om ekvivalensbedömningar finns i avdelning III, kapitel I, artiklarna
Bestämmelser om specialföretag återfinns i kapitel XV, artik- larna
557
22Följdändringar i annan lagstiftning
Förslagen till ändringar i försäkringsrörelselagen (2011:000) och förslaget till lag (2012:000) om tjänstepensionsrörelse ger upphov till en stor mängd följdändringar i annan lagstiftning. En typ av ändring avser hänvisningar till bestämmelser i nuvarande FRL vilka ersätts av hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den ändrade försäkringsrörelselagen. En annan typ av ändring följer av införan- det av en ny institutsform, tjänstepensionsföretag.
22.1Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver inga ändringar i tryggandelagen.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs med anled- ning av ändrade bestämmelser i nuvarande FRL, till vilken tryggan- delagen hänvisar.
22.2Förmånsrättslagen (1970:979)
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i förmånsrättslagen.
559
Följdändringar |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs på grund av ändrade beteckningar på bestämmelserna i nuvarande FRL, men också för att säkerställa att tjänstepensionstecknare och tjänstepen- sionsberättigade ska ha förmånsrätt på samma sätt som gäller enligt nuvarande regler.
22.3Lagen (1986:436) om näringsförbud
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om näringsförbud.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att bestäm- melserna om näringsförbud ska gälla även för personer verksamma i tjänstepensionsföretag.
22.4Konkurslagen (1987:672)
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i konkurslagen.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs på grund av att det genom lagen om tjänstepensionsrörelse blir möjligt att genom- föra överlåtelse av förmånsbestånd.
22.5Lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om styrelserepresentation för de privatanställda.
560
SOU 2011:68 |
Följdändringar |
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att lagen om styrelserepresentation för de privatanställda ska gälla även för tjänstepensionsföretag.
22.6Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om Sveriges Riksbank.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att även tjänstepensionsföretag ska definieras som finansinstitut.
22.7Lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att beskatt- ningen av tjänstepensionsföretag ska motsvara den beskattning som gäller enligt nuvarande bestämmelser.
22.8Lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnad
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om särskild löneskatt på pensionskostnad.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att beskatt- ningen av tjänstepensionsföretag ska motsvara den beskattning som gäller enligt nuvarande bestämmelser.
561
Följdändringar |
SOU 2011:68 |
22.9Lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att lagen ska gälla även för skadeförmåner som tillhandahålls av tjänstepen- sionsföretag, samt på grund av ändrade beteckningar på vissa av bestämmelserna i nuvarande FRL.
22.10Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver vissa följdändringar i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.
Skäl för utredningens bedömning: De bestämmelser om värde- ring m.m. som finns i Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse som behandlas i avsnitt 5 och 15 innebär att tjänstepensionsrörelse ska kunna bedrivas av särskilda tjänstepensionsföretag, vars reglering kommer att uppvisa stora likheter med dagens reglering av försäk- ringsföretag som bedriver tjänstepensionsrörelse. Följdändringar behövs för att ÅRFL ska vara tillämplig även på tjänstepensions- företag.
Därutöver krävs vissa följdändringar med anledning av utred- ningens förslag till ny reglering kring tillämpningsområdet för FRL och förslaget till särreglering för mindre försäkringsföretag.
562
SOU 2011:68 |
Följdändringar |
22.11 Lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om företagsrekonstruktion.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att lagen om företagsrekonstruktion inte ska gälla för tjänstepensionsföretag.
22.12Lagen (1998:293) om utländska försäkrings- givares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till lag om tjänstepensionsrörelse kräver inga ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänste- pensionsinstituts verksamhet i Sverige.
Skäl för utredningens bedömning: I avsnitt 18 föreslås ändringar i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepen- sionsinstituts verksamhet i Sverige (LUFV) till följd av bestämmel- serna i artikel
Därutöver krävs följdändringar till följd av ändrade beteckningar på bestämmelserna i nuvarande FRL.
Utredningen har i vissa delar valt en lagteknisk lösning där dagens detaljerade bestämmelser om vilka bestämmelser i FRL som ska tillämpas ersatts med hänvisningar till relevant kapitel i FRL.
Utredningen har föreslagit att bemyndigandet som avser infor- mation till försäkringstagare med flera ska justeras i FRL, och före- slår att motsvarande justering görs i om utländska försäkringsgiva- res och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.
563
Följdändringar |
SOU 2011:68 |
22.13Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet
Utredningens förslag: De nuvarande hänvisningarna i lagen med vissa bestämmelser om Pensionsmyndighetens premiepensions- verksamhet till vissa av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ska ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den lag om tjänstepensionsrörelse som föreslås av utredningen.
Skäl för utredningens bedömning:
Vid införandet av premiepensionssystemet ansågs det naturligt att delar av det regelverk som enligt FRL gäller för försäkringsbola- gens verksamhet också skulle gälla för försäkringsverksamheten i premiepensionssystemet, vilket medförde att delar av FRL gjordes tillämpliga på den dåvarande Premiepensionsmyndigheten (PPM), jfr. prop. 1997/98:151 s. 433 ff.
Av nyss nämnda förarbetena framgår det att det framförallt var bestämmelserna om försäkringstekniska avsättningar som ansågs vara viktiga för premiepensionsverksamheten. Bestämmelserna om krav på kapitalbas av viss storlek (solvensmarginalen) ansågs inte behöva göras tillämpliga på PPM. Detta ställningstagande grunda- des dels på att det förutsattes att PPM – genom användning av för- siktiga beräkningar av avsättningarna – på sikt skulle komma att bygga upp ett överskott som skulle fungera som kapitalbuffert, dels att den kredit som PPM skulle ha hos Riksgäldskontoret undan- röjde behovet av sådana solvensregler som gäller för livförsäkrings- bolagen. Det bör här också nämnas att det överskott som upp- kommer på grund av försiktigt beräknade avsättningar ska tillföras de enskilda, jfr. 4 § lagen med vissa bestämmelser om Pensions- myndighetens premiepensionsverksamhet.
Premiepensionsverksamheten hos Pensionsmyndigheten regle- ras genom bl.a. lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Pen- sionsmyndighetens verksamhet (LPP). Av 2 § LPP framgår det att vissa bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar, om place- ring av tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar, om användning av optioner och liknande finansiella instrument och om försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag ska gälla för Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet. Av 8 § fram- går det att även bestämmelserna om aktuarie ska gälla för Pensions-
564
SOU 2011:68 |
Följdändringar |
myndighetens premiepensionsverksamhet. Slutligen framgår det av 10 § att vissa bestämmelser i FRL ska gälla för Finansinspektionens tillsyn över Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet.
Som framgått av övriga avsnitt i betänkandet kommer de be- stämmelser i FRL som nu gäller för premiepensionsverksamheten att ändras till följd av Solvens
När det särskilt gäller frågan om behovet av eventuella solvens- kapitalkrav kan det noteras att överskott i rörelsen kan skapas genom att myndigheten har en låg garanterad ränta.
Utredningen anser att Pensionsmyndigheten även i övrigt – dvs. när det gäller placeringsreglerna, krav på försäkringstekniska rikt- linjer och beräkningsunderlag samt krav på aktuarie – ska följa bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse.
När det gäller övriga kvalitativa regler i Solvens
22.14Lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om kontoföring av finansiella instrument.
565
Följdändringar |
SOU 2011:68 |
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar krävs för att be- stämmelserna om anteckning om förvaltare ska gälla även för tjänste- pensionsföretag.
22.15Lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om försäkringsverksamhet under krig eller krigs- fara m.m.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att också tjänstepensionsföretagen ska omfattas av lagen om försäkrings- verksamhet under krig eller krigsfara m.m.
22.16 Bokföringslagen (1999:1078)
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i bokföringslagen.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att även tjänstepensionsföretag ska kunna använda euro som redovisnings- valuta.
22.17 Inkomstskattelagen (1999:1229)
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver vissa följdändringar i inkomstskattelagen.
566
SOU 2011:68 |
Följdändringar |
Skäl för utredningens bedömning: Solvens
När det gäller utredningens förslag till ny lag om tjänstepen- sionsrörelse föreslår utredningen att tjänstepensionsföretagen ska beskattas på i sak samma sätt som företagen beskattades i dess egenskap av försäkringsföretag. För att uppnå detta krävs följdänd- ringar i bl.a. inkomstskattelagen.
22.18Lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om byte av redovisningsvaluta.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att också tjänstepensionsföretag ska kunna byta redovisningsvaluta.
22.19Lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs med anled- ning av den uppgiftsskyldighet som föreslås i lagen om tjänstepen- sionsrörelse.
567
Följdändringar |
SOU 2011:68 |
22.20 Lagen (2004:575) om europabolag
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om europabolag.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs med anled- ning av utredningens förslag om att även tjänstepensionsrörelse ska kunna bedrivas av europabolag.
22.21 Försäkringsavtalslagen (2005:104)
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse i krä- ver följdändringar i försäkringsavtalslagen
Skäl för utredningens bedömning: Solvens
I syfte att säkerställa samma skyddsregler för tjänstepensions- tecknare och tjänstepensionsberättigade som för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade föreslår utredningen att försäk- ringsavtalslagen ska gälla för den typ av avtal i den nya lagen om tjänstepensionsrörelse som motsvarar avtal om tjänstepensionsför- säkring. För att uppnå detta krävs ändringar i försäkringsavtalslagen.
22.22 Lagen (2005:405) om försäkringsförmedling
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver följdändringar i lagen om försäkringsförmedling.
568
SOU 2011:68 |
Följdändringar |
Skäl för utredningens bedömning: I Solvens
I syfte att säkerställa samma skyddsregler för tjänstepensions- tecknare och tjänstepensionsberättigade som för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade föreslår utredningen att lagen om försäkringsförmedling ska vara tillämplig även på sådan förmed- lingsverksamhet som avser tjänstepensionsavtal. Mot denna bak- grund krävs följdändringar i lagen om försäkringsförmedling.
22.23 Aktiebolagslagen (2005:551)
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver inga ändringar i aktiebolagslagen.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs på grund av utredningens förslag att även tjänstepensionsföretag ska registreras i försäkringsregistret.
22.24 Lagen (2006:595) om europakooperativ
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i lagen om europakooperativ.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs med anled- ning av utredningens förslag om att även tjänstepensionsrörelse ska kunna bedrivas av europakooperativ.
569
Följdändringar |
SOU 2011:68 |
22.25 Lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver inga ändringar i lagen om värdepappersmarknaden.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs för att tjänste- pensionsföretag ska ha samma möjligheter att verka utan tillstånd som försäkringsföretag har enligt nuvarande regler.
22.26 Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver ändringar i offentlighets- och sekretesslagen.
Skäl för utredningens förslag: Följdändringar behövs på grund av utredningens förslag till bestämmelser om sekretess motsvarade de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag
22.27 Lag om införande av försäkringsrörelselagen
Utredningens bedömning: Solvens
Utredningens förslag till ny lag om tjänstepensionsrörelse kräver en ändring i lagen om införande av försäkringsrörelselagen.
Skäl för utredningens förslag: De nuvarande tjänstepensions- kassorna ska ha möjlighet att övergå direkt från att tillämpa lagen om understödsföreningar till att tillämpa den nya lagen om tjänste- pensionsrörelse, och övergångsperioden bör vara densamma som för försäkringsföretagen. För att uppnå detta krävs ändringar i lagen om ikraftträdande av försäkringsrörelselagen.
570
23Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
23.1Bakgrund
Enligt artikel 309 i Solvens
Enligt en annan artikel i Solvens
I kommissionens förslag till ändringar i Solvens
571
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser |
SOU 2011:68 |
Omnibus
Den maximala övergångsperioden för respektive område varierar från tre till tio år. Av kommissionens förslag framgår det att de övergångsperioder som slutligen beslutas kan bli kortare än de maximala övergångsperioder som anges i mandaten, eftersom över- gångsperioderna ska vara proportionella till det bakomliggande syftet med övergångsbestämmelserna, som ska vara att underlätta tillämpningen av den nya regleringen. Det framgår också att över- gångsbestämmelserna i sak minst ska motsvara de krav som finns i de äldre försäkringsdirektiven, och att bestämmelserna inte får medföra lägre skydd för försäkringstagarna än enligt nuvarande regler. I förslaget finns ett särskilt förtydligande kring vad som menas med dessa skrivningar när det gäller kapitalkraven. Under en eventuell övergångsperiod ska solvenskapitalkravet inte få vara högre än SCR, men inte heller lägre än MCR plus 50 procent av skillnaden mellan SCR och MCR. Enligt kommissionens förslag ska övergångsbestämmelserna vidare uppmuntra företagen att så snabbt som möjligt röra sig i riktning mot efterlevnad av den nya regleringen.
Omnibus
När det gäller den nuvarande svenska regleringen bör det sär- skilt noteras att det av 7 § lagen (2010:2044) om införande av för- säkringsrörelselagen framgår att en understödsförening som före den 1 april 2011 var registrerad enligt lagen (1972:262) om under- stödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och då ska om- fattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av år 2014 eller,
572
SOU 2011:68 |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser |
om en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har vunnit laga kraft. Om en ansökan om till- stånd enligt första stycket inte har getts in före utgången av år 2014 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation.
23.2Tidpunkten för ikraftträdanden
Utredningens bedömningar och förslag: Ändringarna i försäkrings- rörelselagen och andra följdändringar till följd av Solvens
Den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet och följdändringar i annan lagstiftning till följd av den nya lagen ska träda i kraft den 31 mars 2013.
Skäl för utredningens bedömningar och förslag: Utredningens förslag när det gäller ändringarna i försäkringsrörelselagen till följd av bestämmelserna i Solvens
Om kommissionen får mandat – och utnyttjar dessa mandat – att anta övergångsregler bör ändringarna i försäkringsrörelselagen träda i kraft vid den tidpunkt som medges i kommissionens över- gångsregler.
Den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet ska träda i kraft så snart som möjligt.
1Interinstitutional File: 2011/0006 (COD) 11858/1/11 REV 1.
2Bestämmelserna om krav på tillsynsmyndigheternas godkännande i olika frågor – tilläggs- kapital, klassificering av vissa kapitalbasposter, företagsspecifika underparametrar vid användning av standardformeln, interna modeller, specialföretag, beräkning av solvens på gruppnivå och gruppintern modell – ska träda i kraft den 1 juli 2013 såvitt gäller de bedöm- ningar som ska göras. De beslut som tas enligt nyss nämnda bestämmelser får inte börja tillämpas före den 1 januari 2014. Enligt förslaget ska tillsynsmyndigheterna senast den 1 juli 2013 kräva att försäkringsföretagen ger in en s.k. implementeringsplan.
573
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser |
SOU 2011:68 |
23.3Övergångsreglering
Särskild övergångsreglering för tjänstepensionsverksamhet
Utredningens förslag: Det ska införas en särskild övergångs- reglering för tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av försäk- ringsföretag och tjänstepensionskassor vid den tidpunkt då Sol- vens
Övergångsregleringenska gälla under två år.
Skäl för utredningens förslag: Även med ett tidigt ikraftträdande av de nya reglerna för tjänstepensionsverksamhet, alltså i början av år 2013, torde det i praktiken vara svårt för såväl företag som Finansinspektionen att innan utgången av år 2013 – dvs. då Solvens
Utredningens förslag när det gäller övergångsregleringen är baserade på det förslag till ändringsdirektiv (Omnibus II) som finns redovisade i ett dokument3 från rådet daterat den 24 juni 2011. Enligt förslaget får medlemsländer som utnyttjat optionen i Tjänstepensionsdirektivet fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser, som antagits i syfte att uppfylla vissa utpekade artiklar i det konso- liderade livförsäkringsdirektivet, intill den 31 december 2015. De utpekade artiklarna rör bl.a. bestämmelserna om inledande av för- säkringsverksamhet, principer och metoder för finansiell tillsyn, och bestämmelserna om solvensmarginal och garantifond. Utred- ningen har tolkat bestämmelsen på det sättet att Sverige kan införa en övergångsreglering som innebär att nu gällande regler för tjänste- pensionsverksamhet bibehålls under en övergångsperiod. Det bör dock här understrykas att dessa övergångsregler fortfarande inte är beslutade.
Utredningen föreslår att de företag som vill utnyttja övergångs- regleringen måste anmäla sin avsikt att gå över till det nya särskilda regelverket för tjänstepensionsrörelse. Anmälan ska lämnas in till Finansinspektionen, tillsammans med en plan för hur företaget mer i detalj kommer att säkerställa att de vid en viss framtida tidpunkt
3 Interinstitutional File: 2011/0006 (COD) 11858/1/11 REV 1.
574
SOU 2011:68 |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser |
kommer att uppfylla de förutsättningar för tillstånd som gäller enligt den nya lagen om tjänstepensionsverksamhet. Av anmälan bör bl.a. framgå hur företaget avser gå tillväga för att uppfylla kra- vet på att ett tjänstepensionsföretag endast får bedriva tjänstepen- sionsrörelse och sådan verksamhet som direkt föranleds av tjänste- pensionsrörelsen. En sådan anmälan torde vara förhållandevis enkel att upprätta för försäkringsföretag som i dag endast bedriver tjänstepensionsverksamhet. För företag som i dag bedriver såväl tjänstepensionsverksamhet som annan försäkringsrörelse torde det i de flesta fall krävas betydligt mer arbete med en sådan anmälan.
Utgångspunkten för övergångsregleringen bör vara att den nuvarande svenska regleringen av tjänstepensionsverksamhet så långt möjligt ska fortsätta att gälla under övergångsperioden, efter- som det i allt väsentligt är just den regleringen som utredningen föreslår ska finnas i den nya svenska regleringen för tjänstepen- sionsrörelse. Utredningen föreslår att övergångsregleringen ska gälla under två år. Utifrån nu angivna utgångspunkter föreslår utredningen följande övergångsreglering.
Tjänstepensionskassorna föreslås kunna fortsätta bedriva sin verk- samhet enligt äldre reglering, med stöd av den övergångsreglering som redan finns i lagen om ikraftträdande av försäkringsrörelse- lagen. Den nuvarande övergångsperioden bör dock förlängas till utgången av år 2015. I praktiken innebär detta att tjänstepensions- verksamheten i dessa företag under övergångsperioden kommer att regleras enligt nu gällande rätt, som bygger på Tjänstepensions- direktivet i kombination med kapitalkrav som hämtats från Solvens
Försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkrings- föreningar som i dag uteslutande eller så gott som uteslutande bedriver tjänstepensionsverksamhet ska under en övergångsperiod kunna fortsätta att bedriva tjänstepensionsverksamheten enligt nu gällande rätt, dvs. en reglering som bygger på ett fortsatt svenskt utnyttjande av optionen i Tjänstepensionsdirektivet i kombination med solvenskrav enligt Solvens I. I praktiken innebär detta att tjänstepensionsverksamheten i dessa företag under övergångsperio- den kommer att regleras genom en blandning av bestämmelser från Tjänstepensionsdirektivet och Solvens
Förslaget om att övergångsreglerna även ska få tillämpas på sådan verksamhet som inte är tjänstepensionsverksamhet, jfr. ”så gott som uteslutande”, grundas på en strävan att hitta en praktisk lösning för sådana företag som i dag har en mycket liten andel pri-
575
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser |
SOU 2011:68 |
vata pensionsförsäkringar som på sikt måste separeras från den tjänstepensionsverksamhet som ska bedrivas enligt den nya regleringen.
Även s.k. blandande försäkringsföretag – dvs. de försäkrings- företag som i dag bedriver såväl tjänstepensionsverksamhet som en mer än obetydlig försäkringsrörelse – ska under en övergångs- period kunna fortsätta att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet enligt nu gällande rätt, dvs. enligt en reglering som bygger på ett fortsatt svenskt utnyttjande av optionen i Tjänstepensionsdirekti- vet i kombination med solvenskrav enligt Solvens I. Även för dessa företag kommer alltså tjänstepensionsverksamheten under övergångs- perioden regleras genom en blandning av bestämmelser från Tjänste- pensionsdirektivet och Solvens
För blandade bolag innebär utredningens förslag till övergångs- reglering att det kommer att behöva beräknas två olika kapitalkrav, som dessutom ska beräknas enligt olika principer. Det ena kapital- kravet avser tjänstepensionsverksamheten och ska beräknas enligt äldre rätt, medan det andra kapitalkravet avser försäkringsrörelse och ska beräknas enligt Solvens
Den föreslagna övergångsregleringen innebär också att pelare 2- regleringen i Solvens
Som framgått i avsnittet ovan föreslår utredningen att det nya regelverket för tjänstepensionsverksamhet inklusive möjligheten
576
SOU 2011:68 |
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser |
att byta regelverk ska införas så snart som möjligt, dvs. den 31 mars 2013. Om Solvens
577
24 Konsekvenser av förslagen
Solvens II direktivet är antaget på
Utredningens konsekvensanalys sammanfaller delvis med kom- missionens. Framställningen koncentreras dock på en analys av sär- skilda konsekvenser för Sverige och inkluderar konsekvenserna av de särskilda förlag utredningen lägger avseende tjänstepensioner och små försäkringsföretag.
24.1Konsekvenser för försäkringsföretagen
En av de stora nyheterna i Solvens
1 Se t.ex. Solvency II Impact Assessment Report, {COM(2007) 361 final}, {SEC(2007) 870}.
579
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
I den senaste undersökningen QIS5 deltog 107 svenska försäk- ringsföretag och 12 svenska försäkringsgrupper. Av de 107 företa- gen var 29 livbolag, 55 skadebolag och 23 captivebolag. Tolv för- säkringsgrupper deltog i undersökningen. Kvaliteten på inrapporte- ringen är i delar bristfällig, delvis beroende på att anvisningarna givit möjligheter till olika tolkningar, varför slutsatser måste dras med viss försiktighet.
Försäkringstekniska avsättningar minskar för majoriteten
Som framgår av avsnitt 7.2 värderas skulden i dag med en säker- hetsbuffert. Det gäller dock inte tjänstepensions- och skadeförsäk- ringsverksamhet. Enligt det nya regelverket ska skulden värderas utifrån en ”bästa skattning” med ett tillägg av en riskmarginal som motsvarar kapitalkostnaden för det mottagande företaget vid en beståndsöverlåtelse.
Av QIS5 framgår att de försäkringstekniska avsättningarna (FTA) ökar för ungefär hälften av de svenska livbolagen, medan den andra halvan får lägre FTA. Att inte alla får en lägre FTA beror bl.a. på att en stor del av livförsäkringsverksamheten lyder under tjänstepensionsregleringen som inte ska värderas med säkerhets- buffert samt att företagen nu ska beräkna en riskmarginal som ska reflektera kapitalkostnaden för ett övertagande företag (se avsnitt 9).
För skadebolagen får en klar majoritet lägre FTA. Det beror sannolikt på att skadebolagen enligt det nuvarande regelverket inte ska diskontera skadefall som förväntas inträffa inom en fyraårs- period. En tredjedel får dock högre FTA. Det beror på att företa- gen tidigare inte haft kravet på betryggande antagande och inte beräknat någon riskmarginal.
Ökade kapitalkrav
Som framgår av avsnitt 9 innebär solvens
Solvens
580
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
kapitalkravet för den svenska försäkringsbranschen kommer att bli
Faktum är att redan minimikapitalkravet kommer att bli dubbelt så stort som nuvarande kapitalkrav. Detta är en mycket drastisk höjning av lagstiftarens krav på framför allt livförsäkringsföretagen. Här måste man dock ha i minnet att dagens försäkringstagarskydd också baseras på en säkerhetsmarginal i värderingen av FTA som nu försvinner. En del av ökningen av kapitalkravet kan därför sägas vara ett synliggörande av redan befintliga buffertar. Här bör också påpekas att de nuvarande mer strikta placeringsreglerna för de till- gångar som motsvarar FTA också kan sägas vara ett skydd.
I praktiken styrs dock försäkringsföretagens kapitalkrav för när- varande inte av lagreglerna utan av Finansinspektionens trafik- ljustest, även om trafikljuset inte är ett formellt kapitalkrav utan enbart ett tillsynsverktyg. Kraven från trafikljustestet ligger väsent- ligt högre än solvens
581
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
Figur 1 Jämförelse mellan kapitalkrav enligt solvens I, minimikapital- krav, trafikljus och solvenskapitalkrav.
Jämförelse mellan Solvens 1, MCR, Trafikljuset och
SCR för 107 försäkringsbolag
|
1000 |
|
|
|
SEK |
800 |
|
|
|
600 |
|
|
Kapitalkrav |
|
Miljarder |
400 |
|
|
Kapitalbas |
|
|
Överskott |
||
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
200 |
|
|
|
|
0 |
|
|
|
|
Solvens 1 |
MCR |
Trafikljuset |
SCR |
I QIS5 uppvisar de svenska försäkringsföretagen en mycket stor spridning. Mer än hälften av företagen har en kapitalbas som är mer än dubbelt så stor som det nya solvenskapitalkravet. En handfull företag har en kapitalbas som är mer än fem gånger så stor som det nya kravet. Så mycket som var femte företag har emellertid i dag för lite kapital och klarar inte det nya solvenskapitalkravet. Sju företag klarar inte ens minimikapitalkravet. Dessa företag är till stor del captivebolag eller bolag som är en del av en större finansiell koncern. De flesta av dessa bolag, men inte alla, kan därför antas komma få kapitaltillskott från andra delar av koncernen. Även för fondförsäkringsföretag, vars kapitalkrav i absoluta tal är relativt litet, innebär de nya kraven en kraftig skärpning.
De nya kapitalkraven ska i första hand beräknas utifrån en stan- dardmodell, men företagen har också möjlighet att beräkna totalt kapitalkrav, eller delar därav, genom att tillämpa interna modeller. Endast ett par företag rapporterade resultat från interna modeller, så inga generella slutsatser kan dras därifrån.
Försäkringsföretag som inte klarar solvenskapitalkravet måste i god tid innan ikraftträdandet vidta åtgärder för att uppfylla kravet vid ikraftträdandet. Företag som inte klarar minimikapitalkravet i dag måste uppfylla kraven senast vid ikraftträdandet, annars måste företaget avvecklas. Flera av de företag som hamnar under gränsen ingår i koncerner som bör kunna omfördela kapital inom koncer-
582
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
nen för att klara kraven. Några av företagen ligger i dag nära grän- sen och bör kunna justera sin riskprofil för att hamna på rätt sida, alternativt avveckla verksamheten. Det är emellertid långt ifrån säkert att alla företag kan skaffa det kapital som krävs, alternativt dra ned riskerna i rörelsen i tillräcklig mån. Införandet av Solvens
Det är svårt att dra några slutsatser utifrån redovisningen för försäkringsgrupper till följd av att grupperna delvis tolkat inrappor- teringskraven på olika sätt.
Förbättrad riskkontroll, riskhantering och styrning
I det nya solvensregelverket tvingas företagen analysera varje del i verksamheten och mäta sina risker och beräkna de kapitalkrav som de genererar. Företagen behöver bygga upp eller justera sin nuva- rande metodik för att mäta riskerna. I direktivet ställs också krav på system, funktioner och styrdokument för riskkontroll. Ansvars- förhållandena tydliggörs. Detta kommer i många företag ställa krav på mer kvalificerad personal och utveckling av
Det nya regelverket innebär också att företagen, under vissa villkor, till skillnad mot i dag fullt ut kan tillgodoräkna sig resulta- tet av olika riskreduceringstekniker, t.ex. återförsäkring och han- tering av risker med finansiella instrument, vid beräkning av kapi- talkraven.
Sammantaget bör det nya regelverket leda till en bättre risk- kontroll och styrning av företagen, vilket i sin tur minskar risken för fallissemang. Regelverket är relativt detaljerat och lämnar mindre utrymme för företagen att själva organisera arbetet än i dag.
Ökade administrationskostnader
De ökade kraven på analys, styrning och kontroll kommer att inne- bära ökade administrationskostnader för försäkringsbranschen. Kostnaderna blir störst i övergångsfasen då interna modeller tas fram och
583
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
omställningskostnaderna i Europa till
Ökad genomlysning av försäkringsföretagen
Företagen ska enligt direktivet årligen avge en publik rapport om verksamhet och solvens. Därutöver kommer det att finnas särskilda krav på publik information om minimikapitalkravet inte är uppfyllt, även under löpande år. De nya reglerna kommer att ge aktieägare, långivare, försäkringstagare och andra intressenter en bättre bild av försäkringsföretagens finansiella ställning, vilket i sin tur ger för- säkringsföretagen ytterligare incitament att hantera sina risker på ett adekvat sätt. De nya reglerna innebär en väsentlig skärpning i kraven på transparent redovisning. De svenska företagen har dock redan i dag långtgående krav på publik redovisning i och med att Sverige föreskrivit att företagen måste redovisa enligt den interna- tionella redovisningsstandarden IFRS. Svenska företag kommer därför påverkas i mindre grad än företag i många andra länder.
Minskad korssubventionering
Det mer avancerade och mindre schablonartade sättet att beräkna kapitalkravet kommer att tydliggöra vilka kapitalkostnader som är förknippade med de olika försäkringsprodukterna. Detta kan komma innebära att försäkringsföretagen på ett mer korrekt sätt fördelar kapitalkostnaderna på olika produktsegment, vilket i sin tur kan bidra till en minskad korssubventionering mellan olika pro- duktgrupper och en bättre prissättning ut till kund.
Effektivare kapitalallokering
De nya kraven kan vidare komma att innebära att försäkringsföre- tagen på ett mer effektivt sätt kan allokera kapital till de delar av rörelsen där det behövs. Vissa delar av en försäkringsgrupp kan behöva mer kapital och andra mindre. Regelverket kan därför bidra till en bättre kapitalallokering inom koncerner, men också inom försäkringsbranschen i stort.
584
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
Proportionella regler för små försäkringsföretag
Proportionalitetsprincipen är en uttrycklig princip i utredningens förslag (se avsnitt 5.3). Principen kommer att tillämpas där det är oproportionerligt att, med hänsyn till risken i företagets verksam- het, tillämpa de generella reglerna. Företagets individuella riskprofil kommer att ha betydelse för bedömningen av om förenklingar ska få användas. Principen ska användas vid uttolkningen av hela regel- verket.
Utredningen föreslår därutöver att ett tjugotal begravnings- kassor och de allra minsta försäkringsföretagen helt ska undantas från reglering och tillsyn. Det betyder att ett hundratal s.k. krea- tursbolag kommer att falla utanför regleringen. Dessa företag har i praktiken sedan många år inte varit föremål för tillsyn och har inte heller behövt rapportera till Finansinspektionen. Någon skillnad i det faktiska skyddet för försäkringstagarna kommer utredningsför- slaget således inte innebära.
För en mellangrupp av försäkringsföretag, som är så små att de faller utanför Solvens
Enligt statistik från Finansinspektionen kommer ett sjuttiotal företag att omfattas av den nya regleringen för mindre försäkrings- företag. De flesta företagen är skadeförsäkringsbolag, men också en handfull livförsäkringsbolag kommer att kunna utnyttja de förenk- lade reglerna. Kapitalkraven avses inte bli lägre för dessa företag men enklare att beräkna. Utredningens bedömning är att dessa företag på detta sätt får en rimlig regelbörda samtidigt som försäk- ringstagarna ges ett skydd som är jämförbart med vad som gäller kunder i större försäkringsföretag. Samtidigt kommer naturligtvis det förenklade kapitalkravet för de mindre bli mindre exakt för det
585
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
enskilda bolaget jämfört med om Solvens
24.2Konsekvenser för försäkringsmarknaden
Incitament till koncentration och filialisering
Solvens
Därutöver kommer den administrativa bördan öka för företa- gen. Detta innebär ökade stordriftsfördelar i försäkringsverksam- het, då administrationen i huvudsak utgörs av fasta kostnader vilket kommer att ge ytterligare incitament till sammanslagningar. Om detta resulterar i en alltför hög grad av koncentration får detta naturligtvis negativa effekter för konkurrensen och i slutändan för konsumenterna.
Den ökade administrativa bördan ger också bolagen incitament att bedriva verksamhet i filialform istället för i dotterbolag då den senare formen kräver viss dubblering av administrationen. Då flera av de svenska försäkringskoncernerna har sitt huvudkontor utom- lands kan det innebära att antalet försäkringsbolag med svenskt tillstånd minskar. Detta kan innebära att färre förtag hamnar under tillsyn av den svenska Finansinspektionen. Det kan också innebära att en del kvalificerade tjänster inom dessa koncerner flyttar ifrån Sverige.
Mindre försäkringsinnehåll i produkterna?
Det faktum att Solvens
586
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
kommer det avspeglas i en minskad efterfrågan på sådana produk- ter och en krympande marknad (allt annat lika).
Ett alternativ till att höja priset på försäkringsprodukterna är att förändra dem så att de kräver mindre kapital. När det gäller livför- säkringsmarknaden kan detta ske genom att minska marknadsris- ken i placeringsinriktningen, t.ex. genom att minska aktieinnehållet i placeringsstrategin. Detta torde dock resultera i en försämrad för- väntad avkastning på försäkringssparande och därmed lägre pen- sioner vilket också skulle resultera i en minskad efterfrågan på liv- försäkringssparande.
Ett alternativ för livbolagen att reducera kapitalkravet, utan att minska den förväntade avkastningen, är att minska garantiinnehållet i produkterna, t.ex. genom att minska den garanterade avkastningen i traditionellt livförsäkringssparande. En sådan utveckling kommer att föra traditionellt livförsäkringssparande närmare fondförsäkring i den meningen att den enskilde bär en större del av marknads- risken, vilket innebära mer volatila pensioner. Det kan också inne- bära att pensionsutbetalningar går från att vara livslånga till att tids- bestämmas till en viss period, vilket innebär ett sämre ekonomiskt skydd vid ålderdom.
Utredningen gör bedömningen att utvecklingen från traditio- nellt livförsäkringssparande till fondförsäkring vi sett under de senaste
Högre inträdesbarriärer
Som konstaterats ovan finns ett antal företag som med bred margi- nal uppfyller de nya solvenskapitalkraven, inte minst på livsidan. Detta är nästan uteslutande äldre livförsäkringsföretag som byggt upp sitt kapital under decennier. Riskkapitalet i livbolagen utgörs främst av företagens konsolideringsfond, vilken byggts upp under lång tid av försäkringskollektivet. Dessa företag behöver inte justera sin placeringsstrategi eller förändra garantiinnehållet i sina försäk- ringsprodukter för att klara de nya kapitalkraven. De får därför goda förutsättningar för att bibehålla sin marknadsledande position i och med införandet av det nya regelverket. Samtidigt ska erkännas
587
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
att många av de äldre bolagen sitter fast i gamla kontrakt med en hög garanterad ränta som det med dagens räntenivå är svårt att avkasta kapitalet till. Möjligheten att dra nytta av historiskt upp- arbetat kapital i gamla produkter vid uppstart av nya produkter med mindre generösa garantier är starkt beskuren. Utredningen befarar emellertid att det sammantaget kommer att bli ännu svårare än i dag för nya aktörer att ta sig in på livförsäkringsmarknaden. Även detta skulle kunna innebära en försämrad inhemsk konkur- rens på den svenska marknaden.
För skadeförsäkringsföretagen finns inte motsvarande problem.
Ökade möjligheter för utländska företag att gränsöverskrida
Syftet med att göra Solvens
Ökad gränsöverskridande återförsäkring
Det nya solvensdirektivet innebär att försäkringsföretagen fullt ut får tillgodoräkna sig de riskreducerande effekter som återförsäkring kan ge. Det torde innebära att efterfrågan på återförsäkring kom- mer att öka. Denna marknad domineras i dag av utländska företag.
588
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
Det är sannolikt att den gränsöverskridande verksamheten på detta område kommer att kunna växa.
24.3Konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden
Tjänstepension kompletterar den allmänna pensionen. Det är en förmån som följer av anställning och är en del av ersättning för arbete. I tjänstepensionen inkluderas naturligtvis ålderspension men ofta också ett antal kompletterande förmåner, t.ex.:
-Efterlevande- eller familjepension (betalas ut till efterlevande om den anställde avlider)
-Sjukpension (betalas ut om den anställde blir arbetsoförmögen till följd av sjukdom eller olycksfall)
-Ersättning vid invaliditet och arbetsskada.
Den huvudsakliga delen av tjänstepensionsmarknaden, i storleks- ordningen fyra femtedelar, kontrolleras genom avtal mellan arbets- marknadens parter, s.k. kollektivavtal. Därutöver finns avtal som använder sig av kollektivavtalen som grund (hängavtal) och helt individuella pensionsavtal. Nedan diskuteras i huvudsak den kollek- tivavtalade tjänstepensionsmarknaden.
Det bör först och främst konstateras att den kollektivavtalade tjänstepensionsmarknaden inte är en marknad i vanlig mening, där leverantörer och kunder möts och där ett jämviktspris sätts. Det är kollektivavtalsparterna som skapat denna marknad och kan när man så önskar välja att organisera den på ett annat sätt.
Tjänstepensionsmarknaden kan delas upp i två delmarknader; marknaden för pensionsutfästelser och marknaden för tryggandet av dessa utfästelser. Den förra marknaden utgörs av utbud av pen- sionsförmåner från arbetsgivare och efterfrågan kommer från arbets- tagare (egentligen en del av arbetsmarknaden). Den senare marknaden består av arbetsgivarnas efterfrågan på tryggande av pensionsutfäst- elserna. Här kommer utbudet från försäkringsföretag, tjänstepen- sionskassor, pensionsstiftelser m.fl.
I Sverige sluts vanligtvis inte avtal om pensionsutfästelser av enskilda arbetstagare och arbetsgivare, även om undantag finns. Inte heller sluts avtal på företagsnivå eller branschnivå. Istället sker överkommelse om en pensionsplan centralt på kollektivavtalsnivå. I avsnitt 5.1 beskrivs de fyra stora pensionsplanerna översiktligt.
589
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
Dessa planer omfattar i storleksordningen fyra miljoner anställda. Marknaden för pensionsutfästelser påverkas inte av utredningens förslag.
Även marknaden för tryggandet av pensionsutfästelsen styrs i praktiken av avtalsparterna. Lagstiftaren har, som konstaterats i avsnitt 6.1, pekat ut tre olika tryggandeformer; tjänstepensionsför- säkring, avsättning i arbetsgivarens balansräkning i kombination med kreditförsäkring, respektive avsättning till pensionsstiftelse. Tjänstepensionsförsäkringar har kunnat tryggas i ett försäkrings- företag och tidigare i en understödsförening (s.k. tjänstepensions- kassor, nu under avveckling). Det finns emellertid ingen egentlig marknad i den mening att det råder konkurrens mellan olika aktö- rer som erbjuder olika typer av tryggandelösningar. Lösningarna bestäms inom ramen för kollektivavtalen som till och med är for- mellt undantagna från konkurrenslagstiftningen. Marknaden har sedan länge varit starkt beskuren av kollektivavtalsparterna som bestämt hur tryggandet ska ske.
Historiskt har förvaltningen av tjänstepensioner inte varit kon- kurrensutsatt över huvud taget. I den privata sektorn har AMF Pension
Under senare år har parterna successivt öppnat tjänstepensions- marknaden för konkurrens. Inledningsvis släpptes alla de försäk- ringsföretag som ville vara med in i planerna. Det skedde med start 1998 då
Utredningens förslag innebär två förändringar för ”tryggande- marknaden”. För det första skärps som ovan konstateras kapital- kraven på försäkringsföretag, inte minst de med långa åtaganden. Det innebär minskade möjligheter för de försäkringsföretag som
590
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
inte är kapitalstarka att placera i tillgångar med högre risk, t.ex. aktier. Effekten blir att dessa företag blir tryggare i den mening att sannolikheten för ett fallissemang blir mindre. Samtidigt minskar möjligheten till hög avkastning. För förmånsbestämda planer inne- bär det att arbetsgivarna kan komma att behöva betala in mer pengar till systemen, antingen som riskkapital till företagen eller i form av högre pensionspremier. Det innebär samtidigt att utrym- met för lönehöjningar för arbetstagarna påverkas negativt. Detta kan komma att påverka avtalsparternas vilja att använda sig av för- säkringsföretag som tryggandelösning framöver.
På samma sätt kan efterfrågan på tjänstepensionssparande hos de aktörer som verkar på den
För det andra introducerar utredningen ytterligare ett (nygam- malt) sätt att trygga pensionsutfästelser på2. Vid sidan av de nuva- rande tryggandeformerna får kollektivavtalsparterna nu använda sig av tjänstepensionsinstitut för att trygga sina utfästelser. Tjänste- pensionsinstituten kommer inledningsvis att använda sig av de nuvarande kapitalkraven (solvens I). Någon förändring av det nuvarande regelverket uppkommer således inte på kort sikt. Det skulle kunna innebär, allt annat lika, att fallissemangsrisken blir något högre än för ett försäkringsföretag som får tillämpa solvens II, men avkastningsmöjligheterna blir något bättre. Mot detta resonemang skulle kunna invändas att aktsamhetsprincipen gäller för såväl försäkringsbolag och tjänstepensionsinstitut och att detta krav ska tillämpas striktare för tjänstepensionsinstitut då kapital- kravet är lägre. En sådan tolkning gör det svårt att göra en bedöm- ning av fallisemangsrisken. Här bör man också ha i minnet att arbetsgivarna i vissa fall har ansvar för att kompensera arbets- tagarna i händelse av fallissemang. Hänsyn till detta faktum måste tas när skyddsnivån för den enskilde utvärderas.
Här ska också påminnas om att trafikljuset, som sannolikt ska fortsätta att tillämpas för tjänstepensionsinstituten, har samma mål- sättning som Solvens II, nämligen att reducera fallissemangsrisken till 0,5 procent. Det nuvarande trafikljuset kalibrerades emellertid innan den nyligen genomlidna finanskrisen och tar inte hänsyn till alla risker, t.ex. operativa risker. Det är möjligt att Finansinspektionen väljer att utveckla och/eller kalibrera om trafikljuset med nya data
2 De tidigare tjänstepensionskassorna reglerades också av regler i tjänstepensionsdirektivet. Det föreslagna regelverket är emellertid väsentligt modernare än den tidigare Lagen om understödsföreningar.
591
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
som inkluderar denna period och med inspiration från solvens II- regelverket. Det skulle kunna innebära en skärpning av trafikljuset och därmed av det reella kapitalkravet för bolagen.
Det är dessutom troligt att skillnaderna mellan regelverken kommer att minska över tid som ett resultat av den översyn av tjänstepen- sionsdirektivet som nu pågår på
Om, och i så fall på vilket sätt, kollektivavtalsparterna kommer att utnyttja möjligheten att använda tjänstepensionsinstitut, är det naturligtvis inte möjligt för utredningen att avgöra. Parterna skulle kunna välja att endast använda sig av försäkringsföretag eller endast av tjänstepensionsinstitut för att trygga sina utfästelser. Ett tredje alternativ vore att låta de bägge företagsformerna konkurrera med varandra inom ramen för samma pensionsplan, dvs. låta pensions- spararna välja mellan tjänstepensionsprodukter från såväl försäk- ringsföretag som tjänstepensionsinstitut.
Det bör här understrykas att huruvida en konkurrens på den kollektivavtalade tjänstepensionsmarknaden ska förekomma är en fråga för avtalsparterna. Utredningens förslag erbjuder endast en ny form för tryggande, men föreskriver inte vilken form som ska användas. Kollektivavtalsparternas val kommer bl.a. bero på hur man värderar risk kontra avkastning av de olika lösningarna, men natur- ligtvis kommer parternas historiska lösningar påverka.
Om kollektivavtalsparterna skulle välja en lösning där försäk- ringsföretag och tjänstepensionsinstitut tilläts konkurrera inom ramen för en och samma pensionsplan – skulle en sådan ordning innebära en oönskad konkurrenssnedvridning mellan företagen?
Här bör återigen konstateras att det är kollektivavtalsparterna som kommer att bestämma på vilka villkor en sådan konkurrens får ske. Det är professionella aktörer som upphandlar tjänsterna. I samband med dessa upphandlingar ställs ofta hårdare krav på bola- gen än vad lagstiftaren gör. Man får förutsätta att parterna kommer fram till en rimlig ordning.
På samma sätt får de aktörer som verkar på den icke kollektiv- avtalade delen av marknaden en valmöjlighet när det gäller vilket regelverk man vill arbeta under. Här kommer en direkt konkurrens uppkomma mellan de olika institutformerna.
592
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
Från företagen och deras ägares sida innebär utredningens för- slag att man kan välja i vilken legal form man erbjuder sina pro- dukter beroende på vilken form som är bäst anpassad till den egna verksamheten. Utredningen föreslår stor flexibilitet när det gäller att ombilda sig till tjänstepensionsinstitut för de försäkringsföretag som i dag endast erbjuder tjänstepensionsprodukter. För de som i dag erbjuder såväl privat pension som tjänstepension erbjuds flexibla möjligheter. Företagen kan välja att fortsätta erbjuda bägge produkterna i ett enda företag inom ramen för försäkringslagstift- ningen eller om man så önskar dela upp verksamheten i två olika företag genom beståndsöverlåtelse eller delning av företaget. Genom att företagen själva kan välja regelverk uppkommer inte någon sned- vridning av konkurrensen. Företagen kan välja den lösning man anser vara bäst. Detta gäller naturligtvis även för det del av mark- naden som inte kontrolleras av kollektivavtalsparterna.
I praktiken kan dock orättvisor uppstå på kort sikt till följd av ombildningskostnader. Om det av någon anledning kommer att upplevas som mer förmånligt att använda tjänstepensionsinstituts- lagstiftningen kan företag som har bägge typerna av verksamhet, av kommersiella skäl, tvingas ta en kostnad för en uppdelning av företaget (alternativt ta kostnader för att starta ett helt nytt före- tag) – en kostnad som renodlade företag slipper. Det är svårt för utredningen att uppskatta storleksordningen av dessa kostnader och därmed förstå konsekvenserna på konkurrensen. Man ska heller inte underskatta de praktiska svårigheterna att göra en sådan uppdelning, även om verksamheten enligt nuvarande regelverk redan ska vara separerade. Med tanke på tjänstepensionsmarknadens lång- siktiga natur är det emellertid svårt att tro att dessa kostnader skulle snedvrida konkurrensen på något avgörande sätt. Det kan dock uppstå negativa effekter på kort sikt.
Att avstå ifrån möjligheten att använda sig av tjänstepensions- direktivet skulle dock få andra negativa effekter på konkurrensen. Alternativet till att introducera tjänstepensionsinstitut vore att som i dag (med nya FRL) bara tillåta svenska företag att utnyttja sig av tjänstepensionsdirektivets option (vilket innebär kapitalkravsregler enligt Solvens II). Detta skulle innebära att svenska företag som bedriver tjänstepensionsverksamhet gavs en konkurrensnackdel jäm- fört med företag i andra länder. Dessutom skulle svenska pensions- sparare missgynnas i det fall tjänstepensionsdirektivets regler är mer förmånliga för pensionsspararna än försäkringslagstiftningen. Detta är enligt utredningens uppfattning inte något reellt alternativ.
593
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
En annan nackdel med förslaget som är av mer långsiktig natur är att ”blandade” företag som väljer att dela upp sin verksamhet i två olika företag inte fullt kan utnyttja stordriftsfördelar. Det kan innebära en mer fragmentiserad marknad med högre administra- tionskostnader totalt sett. Här vill dock utredningen understryka att förslaget inte innebär att företagen tvingas att dela upp sig. Företagen får själva avväga för- och nackdelar med en uppdelning på kommersiella grunder, där stordriftfördelarna får vägas emot de eventuella fördelarna med att utnyttja tjänstepensionsregelverket.
För försäkringstagarna är införandet av utredningens förslag i huvudsak något positivt om det innebär en fortsatt möjlighet att bedriva långsiktig tjänstepensionsförvaltning under ett skräddarsytt regelverk. I det fall parterna väljer att konstruera planer där den enskilde får välja mellan produkter som erbjuds av såväl tjänstepen- sionsinstitut som försäkringsbolag får dock pensionsspararna ytter- ligare ett svårt beslut att fatta. Redan i dag ställs den enskilde många gånger inför en svår valsituation där han eller hon inom en pen- sionsplan ska välja försäkringsbolag, traditionell eller fondför- säkring och i det senare fallet även vilka investeringsfonder han eller hon ska placera i. Nu ställs man även inför uppgiften att välja mellan två former av pensionsinstitut med olika regelverk. Här kommer ställas krav på konsumentupplysning. Parterna har här en uppgift att konstruera valsituationen på ett sådant sätt att det underlättar valet för den enskilde.
Tjänstepensionsverksamheten står i dag för cirka 70 procent av de svenska livbolagens samlade tillgångar och uppgår i dag till cirka 1,5 biljon (1 500 miljarder) kronor. Även små regelförändringar på denna marknad kan innebära relativt stora effekter på kapitalmark- naderna och för de försäkrades framtida pension. Det gäller inte minst kapitalkravsregler och placeringsregler. Här bör man dock ha i minnet att den föreslagna regleringen för tjänstpensionsinstitut i allt väsentligt sammanfaller med den reglering som gäller för denna verksamhet i dag. En omfattande flytt av verksamhet till nybildade tjänstepensionsinstitut skulle därför sannolikt få mindre effekter än om företagen väljer att erbjuda sina produkter inom ramen för Sol- vens
594
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
24.4Konsekvenser för kapitalmarknaden
Försäkringsföretagen är i dag stora placerare på kapitalmarknaden och är en viktig del av kapitalförsörjningen. Regelförändringar för försäkringsföretagen kan därför påverka efterfrågan på olika finan- siella marknader och hela samhällsekonomin.
Ökad efterfrågan på långa obligationer
För det första kan konstateras att beräkningen av solvenskapital- kraven, i den del som avser marknadsrisk, kommer att ge försäk- ringsföretagen starka incitament att bättre löptidsmatcha skulder och tillgångar. Försäkringsföretag med långa åtaganden, t.ex. liv- försäkringsbolag, placerar i dag oftast i obligationer med kort genom- snittlig löptid vilket ger känslighet för ränteförändringar. Före- tagen får nu större incitament att löptidsmatcha skuld- och till- gångssida, då en bristande matchning ger högre kapitalkrav.
Ett problem är att den genomsnittliga löptiden på de obligatio- ner som är utestående på dagens obligationsmarknad är relativt kort. Det finns således en brist på långa obligationer som inte möj- liggör en fullständig matchning. Den ökade efterfrågan från försäk- ringsföretagen kan möjligtvis pressa ned långa räntor, vilket torde öka intresset från emittenter av obligationer att låna på längre löp- tider.
En annan metod för att öka löptiden är att använda derivat- marknaden. Genom
En tredje metod är att köpa utländska obligationer med längre löptid och försäkra bort valutarisken på derivatmarknaden. Denna metod har dock nackdelen att räntorna i olika valutaområden inte är helt synkroniserade. Det innebär att en viss ränterisk kvarstår i händelse räntorna utvecklas på olika sätt. Denna metod kan dock förväntas användas tämligen frekvent. Om så blir fallet kommer den svenska kapitalmarknaden dräneras på kapital. Vilken betydelse detta kan få för kapitalförsörjningen är svårt att ha en uppfattning
595
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
om. Sverige är sedan flera decennier en del av en global kapital- marknad.
Det bör emellertid noteras att de svenska bolagen redan har incitament till löptidsmatchning genom trafikljussystemet. Kapital- kravsreglerna inom Solvens II är emellertid som ovan konstateras strängare än trafikljuset, vilket ger incitament för företag utan stora överskott att löptidsmatcha i större utsträckning.
Det finns dock en viss risk att incitamenten att löptidsmatcha på riktigt långa löptider kommer att minska jämfört med i dag. För närvarande diskuteras inom EU (nivå 2 reglering), bl.a. på svenskt initiativ, möjligheten att använda sig av en makrobaserad ansats för att bestämma diskonteringsräntan för längre löptider. Metoden skulle innebära att diskonteringsräntan över en viss löptid, säg 10 år, skulle vara mer eller mindre konstant och inte förändras med marknadsnoteringar för längre obligationer. Det skulle innebära att incitamenten att matcha längre löptider ur regleringssynpunkt reduceras eller försvinner helt. Ur ett ekonomiskt perspektiv kvar- står dock incitamenten att löptidsmatcha i syfte att minska risken i den egna balansräkningen.
Solvens II regleringen sammanfaller med den nya regleringen för banker (Basel III). Den nya bankregleringen innebär större krav på bankerna att hålla likviditet i form av statspapper. Efterfrågan på obligationer kommer därför att öka från såväl banker som försäk- ringsbolag. Detta samtidigt som den svenska statsskulden, och därmed den utestående stocken av statsobligationer, förväntas att minska. Det finns därför risk för att efterfrågan kommer att över- stiga utbudet, med fallande långa räntor som följd. Diskussioner förs emellertid för närvarande om att Riksgälden ska låna upp mer pengar än behovet och placera överskottet på marknaden – detta för att upprätthålla en fungerande marknad. Samtidigt innebär den statsfinansiella situationen i andra länder att tillgången på utländska statspapper ökar kraftigt. Därutöver har volymen på den svenska bostadsobligationsmarknaden ökat kraftigt under senare år till följd av tillväxten av hushållens bostadslån. Det är svårt att göra en kvalificerad bedömning om vad de samlade effekterna kommer att bli av dessa regelförändringar.
596
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
Minskad efterfrågan på aktier
Kapitalkravet för aktierisk kommer att öka i det nya solvens II- regelverket, naturligtvis jämfört med solvens I som inte tar hänsyn till tillgångssidan, men också i förhållande till kapitalkravet inom trafikljuset. Aktiekravet får dessutom större effekt då det är relativt många företag som i dag inte uppfyller de nya solvenskraven. Till dessa ska läggas företag som i dag ligger relativt nära de framtida kraven. Dessa företag har starka incitament att dra ned risken i sina placeringar för att klara kraven och/eller skapa en betryggande marginal till dessa. Ett sätt att göra det är att minska andelen aktier i placeringarna och istället placera i obligationer. Detta gäller främst livbolagen. Många företag, särskilt de största, är emellertid välkon- soliderade och kommer inte att behöva förändra sin placerings- strategi. Väljer företagen att lansera produkter med minskat garanti- innehåll kan till och med efterfrågan på aktier på lite längre sikt öka. Det är därför svårt att ha en uppfattning om storleksord- ningen på denna effekt på kort och långt sikt.
Skulle efterfrågan på aktier från försäkringssektorn minska kraftigt kan detta få negativa effekter på den svenska riskkapitalför- sörjningen. Denna effekt ska dock inte överdrivas då Sverige är en liten del av en global kapitalmarknad. Ett bortfall borde kunna kompenseras med efterfrågan från andra aktörer.
Övriga tillgångsslag
Solvens II regelverket innebär att bolagen ges incitament att diver- sifiera till andra tillgångsslag såsom fastigheter, infrastrukturinve- steringar och riskkapitalinvesteringar. Det ger också incitament till att investera i obligationer förknippade med kreditrisk som exem- pelvis bostadsobligationer och företagsobligationer. Kapitalkravet för kreditrisk är emellertid högre inom Solvens II än inom trafik- ljussystemet vilket pekar i motsatt riktning.
Hantering av försäkringsrisker via kapitalmarknaden
Det finns i dag ett antal sätt att avhända sig vissa försäkringsrisker genom värdepappersmarknaden. Det finns exempelvis en marknad för katastrofobligationer där försäkringsföretaget ger ut en obliga- tion där investeraren får en (hög) kupongränta om inte någon kata-
597
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
strof (t.ex. en orkan eller jordbävning) inträffar. Inträffar kata- strofen betalas inte kupongräntan ut. Istället används pengarna till att betala försäkringstagarna. På detta sätt kan försäkringsföretaget avhända sig försäkringsrisk till obligationsinnehavarna. Det finns även en marknad för s.k. långlevnadsobligationer (longevity bonds) där försäkringsföretagen på ett liknande sätt kan sälja av risken att försäkringskollektivet blir äldre än prognostiserat. I det nya regel- verket får försäkringsföretagen fullt ut tillgodoräkna sig riskminsk- ningen vid denna typ av transaktioner vid beräkningen av solvens- kapitalkravet. Detta kommer sannolikt öka populariteten för dessa instrument. I flera länder har vi därutöver börjat se nya typer av instrument, skräddarsydda för de nya solvensreglerna.
Procyklikalitet
Försäkringsföretagen kommer sannolikt inte heller fortsättningsvis fullt ut matcha sina tillgångar och skulder. Det innebär att solvens- kapitalet kommer att krympa vid oförmånliga prisförändringar på de finansiella marknaderna.
Vid ett börsfall kommer marginalen mot det lagstadgade sol- venskapitalkravet att krympa (förutsatt att försäkringsföretaget har aktieinvesteringar). I syfte att återställa marginalen kan försäk- ringsföretaget vara tvunget att reducera sin aktieexponering. Vid kraftiga börsfall kan många försäkringsbolag hamna i samma sits. Det innebär att försäkringssektorn kan tvingas sälja av stora mäng- der aktier vid en börsnedgång och därmed förstärka börsfallet.
På samma sätt kan en räntenedgång få liknande effekter. I det fall försäkringsföretaget har en obligationsportfölj med en genom- snittlig löptid som understiger skuldsidan kommer en räntened- gång innebära att skuldens värde ökar mer än obligationsportföljen. Det kan tvinga bolagen att förlänga löptiden genom att köpa långa obligationer, vilket ytterligare trycker ned långa räntan. Det inne- bär att skuldens värde ökar och försäkringsbolaget tvingas köpa ännu mer långa obligationer som ytterligare trycker ned räntan, osv. (en ”dödsspiral”)
Dessa procykliska effekter är emellertid inte något som solvens
598
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
att uppkomma tidigare än i dag, allt annat lika. Därtill är den bin- dande restriktionen i dag Finansinspektionens trafikljus. Att inte klara trafikljuset får inte lika stora effekter som att inte klara det lagstadgade kraven. Det kan innebära att försäkringsbolagen väljer att agera tidigare än vid dagens regelverk.
I Sverige har denna procykliska effekt uppkommit även då det funnits en bred marginal till det lagstadgade kapitalkravet och till trafikljusets krav. I traditionella livförsäkringsprodukter garanteras spararna oftast en relativt låg avkastning, men erhåller en extra avkastning via återbäring. Återbäringen är inte ett bindande löfte från försäkringsbolaget utan kan återtas under oförmånliga om- ständigheter. Försäkringsbolagen har ibland dragit ned aktieinne- hållet i portföljen för att undvika ett sådant återtag, trots att marginal funnits till det lagstadgade kravet. Här kan en procyklisk effekt således uppkomma utan att bolagen är i närheten av det regleringsmässiga minimikapitalet.
Vissa åtgärder har vidtagits i direktivets regelverk i syfte att mildra dessa effekter. Det gäller den s.k. aktiedämparen (se avsnitt 9.1). Tillsynsmyndigheterna ges också en möjlighet att avstå från ingripande om ett sådant ingripande skulle förvärra situationen (se avsnitt 12.9.6) Därutöver diskuteras i arbetet med nivå 2 reglerna en möjlighet att justera beräkningen av skuldsidan för att undvika denna typ av effekter.
24.5Konsekvenser för försäkringstagarna
Regleringen och tillsynen av försäkringssektorn brukar vanligtvis motiveras med behovet av konsumentskydd på detta område. För- säkringsprodukter har den egenskapen att försäkringstagaren beta- lar en premie under början av en period för att få en ersättning om en viss händelse uppkommer i framtiden. Det innebär att försäk- ringstagaren efter att ha betalt en premie får en kreditrisk på för- säkringsföretaget. Samtidigt har försäkringstagare i allmänhet svårt att bedöma företagets framtida betalningsförmåga och de risker som är förknippade med försäkringsverksamhet. Detta tillsammans med den intressekonflikt som råder mellan försäkringsföretaget och den försäkrade är det vanligaste motivet för solvenskapitalkrav och krav på riskkontroll i försäkringsföretag.
Solvens
599
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
Det innebär att den enskilde kan förvänta sig en förbättrad stabili- tet i det försäkringsföretag han eller hon är kund i och i sektorn i stort. Solvenskraven har kalibrerats så att de ska motsvara en fallissemangsrisk på 0,5 procent inom 12 månader. Försäkrings- företagen kommer i allmänhet att behöva lägga sig med en marginal till denna nivå. Det innebär att risken för de allra flesta kommer att vara väsentligt lägre än så.
Därutöver kan det uppkomma vinster för försäkringstagarna i form av billigare och bättre försäkringsprodukter om den ökade regelharmoniseringen inom EU leder till en bättre konkurrens över gränserna.
Baksidan av de skärpta reglerna är de kostnader som försäk- ringsföretagen får till följd av ökade kapitalkrav, ökad riskkontroll och administration. Dessa kostnader kommer sannolikt att över- vältras på försäkringstagarna. Det kan i sin tur innebära att fler väl- jer att avstå ifrån att försäkra sig eller låter bli att pensionsspara.
Som ovan konstaterats kan ett alternativ till att höja priset på försäkringsprodukterna vara att förändra produkterna så de innebär lägre risk för företagen och därför kräver mindre kapital. När det gäller livförsäkringsmarknaden kan detta ske genom att minska aktieinnehållet i placeringsstrategin, vilket kan resultera i lägre pen- sioner. Ett alternativ för livbolagen är, som också ovan nämnts, att minska garantiinnehållet i produkterna. En sådan utveckling kan innebära volatilare pensioner, eller pensionsprodukter med tids- bestämd utbetalning, dvs. utan försäkring mot långt liv. Även om syftet med regleringen är att minska risken för försäkringstagarna kan effekten bli högre risk, genom lägre garantier eller lägre försäk- ringsinnehåll i övrigt.
För skadebolagen kan de nya reglerna innebära att bolagen i mindre utsträckning kan placera i aktier. Det kan innebära högre men mindre volatila premier för försäkringstagarna. Det samma gäller premier i förmånsbestämda planer.
Förslaget innebär ökade kapitalkrav för fondförsäkringsföretag, vilket kan innebära ökade premier för försäkringstagarna.
Försäkringstagare i små försäkringsföretag
Utredningens förslag när det gäller små försäkringsföretag bör kunna ge försäkringstagarna i dessa företag en större förutsägbar- het. För det första undantas företag som i praktiken stått utan till- syn och reglering även formellt från detta, vilket ger försäkrings- tagarna en mer rättvisande bild om vad som kan förväntas från sta- ten som kund i ett sådant företag. För det andra innebär särregle-
600
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
ringen av små försäkringsföretag, i jämförelse med dagens dispens- förfarande, en tydlighet över vilka regler som gäller såväl på lång som kort sikt.
Pensionssparare i tjänstepensionsinstitut
Utredningens förslag vad gäller tjänstepension innebär att en bety- dande del av försäkringsmarknaden kan komma att tillämpa nuva- rande solvensregler, åtminstone en period framöver. Det förutsät- ter emellertid att företagen väljer att flytta över den nuvarande tjänstepensionsverksamheten till det nya regelverket. På kort sikt betyder detta att det lagstadgade försäkringstagarskyddet blir något lägre än om företagen tvingats in under Solvens
24.6Konsekvenser för tillsynen
Det nya regelverket kommer att ställa nya krav på tillsynsmyndig- heterna. Myndigheterna inom EU ges en mer enhetlig verktygslåda och ska genomföra sin tillsyn på ett likartat sätt. En harmonisering kommer att ske ända ned på blankettnivå.
Det föreslagna systemet med grupptillsyn innebär en stor för- ändring i tillsynsarbetet. Det gäller såväl inhemska grupper som gränsöverskridande. Från att ha betraktas som en kompletterande del av tillsynen över ett enskilt försäkringsföretag kommer den gruppbaserade tillsynen få en högre prioritet i tillsynsverksam- heten. Det innebär att tillsynsperspektivet i högre grad kommer att sammanfalla med det sätt som försäkringsgrupper styrs, vilket är en fördel för såväl företag som myndigheter.
Tillsynen av gränsöverskridande koncerner kommer att innebära särskilt stora förändringar. Det kommer att tvinga fram ett ökat samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna. En huvud- ansvarig grupptillsynsmyndighet kommer att utses för varje grupp inom EU, i normalfallet tillsynsmyndigheten i det land där det yttersta ägandet inom EU har sitt säte. I Sverige kan utländska till-
601
Konsekvenser |
SOU 2011:68 |
synsmyndigheter komma att ges huvudansvaret för tillsynen av viktiga försäkringsgrupper såsom exempelvis If, Skandia och Trygg- Hansa. Det innebär att arbetsbördan för den svenska inspektions- myndigheten, allt annat lika, blir mindre. Den svenska Finans- inspektionen kommer dock fortfarande ansvara för
I det fall den ansvariga grupptillsynsmyndigheten av någon anledning inte fungerar föreslås Finansinspektionen, om särskilda skäl föreligger, få rätt att bedriva tillsyn över den svenska ”under- gruppen”. Därutöver kommer gruppsolvenskapitalkrav och före- tagsstyrningsregler också tillämpas på undergrupperna. En sådan situation kan innebära ökad regleringsbörda för det enskilda före- taget som måste rapportera till två olika grupptillsynsmyndigheter.
Flera företag kommer att vilja tillämpa egna interna modeller för att beräkna solvenskapitalkravet. Finansinspektionen ska granska och godkänna dessa modeller. Det blir en ny uppgift, som kommer att kräva delvis ny kompetens och åtminstone i ett inledningsskede stora insatser. Inte minst godkännandet av gruppanpassade interna modell kommer att bli en utmaning.
Som framgått ovan är Solvens
Utredningen föreslår därutöver att en ny form av institut, tjänstepensionsinstitut, ska bildas med delvis avvikande regler jäm- fört med försäkringsbolag. I den mån de bolag som i dag bedriver såväl tjänstepensionsverksamhet som försäkringsverksamhet inom samma bolag väljer att dela bolagen i två olika enheter kommer antalet bolag under tillsyn att öka vilket ökar arbetsbelastningen hos Finansinspektionen. Samtidigt kommer dock ett stort antal mindre försäkringsbolag undantas från tillsyn och tjänstepensions- kassorna försvinna.
Utredningen har inte gjort någon samlad bedömning av huru- vida Finansinspektionen kommer att behöva tillföras extra medel till följd av genomförandet av Solvens II direktivet.
602
SOU 2011:68 |
Konsekvenser |
24.7Samhällsekonomiska konsekvenser
En grundläggande fråga är om vinsterna med solvensdirektivets förslag uppväger kostnaderna. De vinster som eftersträvas och som bör förväntas är dels en förbättrad stabilitet och en effektivare kapitalallokering i försäkringssektorn, vilket gynnar både försäk- ringstagare och samhällsekonomin i stort, dels de integrations- vinster som på sikt torde uppkomma genom att en alltmer enhetlig och konkurrensutsatt europeisk försäkringsmarknad växer fram.
Direkta kostnader uppkommer genom ökade kapitalkrav samt kostnader för ökad riskkontroll och administration. Dessutom kan indirekta kostnader uppkomma i det fall fler väljer att avstå ifrån att försäkra sig eller låter bli att pensionsspara i försäkringsform, alter- nativt om försäkringsinnehållet i produkterna minskar. Att utjämna risker genom att lägga samman och dela dem är en samhälls- ekonomiskt central funktion. Alltför höga krav på försäkrings- företagen kan därför resultera i ”för lite riskpoolning” i ekonomin jämfört med vad som vore optimalt och därmed en samhällsekono- misk kostnad. Även sociala kostnader i form av lägre och/eller mer volatila pensioner kan uppkomma. Minskar omfattningen av för- säkring mot långt liv kan antalet fattiga pensionärer bli större med större belastning på kommunernas försörjningsstöd som följd.
Effekterna på kapitalmarknaderna diskuteras ovan.
Att uttala sig om var en lämplig avvägning mellan dessa samlade kostnader och intäkter ligger är emellertid svårt, för att inte säga omöjligt, då det handlar om effekter som är både långsiktiga och svårmätbara. Det har inte funnits möjlighet eller resurser att inom utredningens ram fördjupa sig i denna fråga. Dessa avvägningar är dessutom till största del redan gjorda på
603
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Nya solvensregler för försäkringsföretag |
Dir. |
|
2010:14 |
|
|
Beslut vid regeringssammanträde den 18 februari 2010.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska lämna förslag till hur Europarlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverk- samhet (Solvens II) ska genomföras i svensk rätt.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2011.
Bakgrund
Allmänt om regleringen av försäkringsföretag
Försäkringsrörelse kan rättsligt bedrivas i form av försäkringsak- tiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller understödsförening. Försäkringsföretagens verksamhet regleras i försäkringsrörelsela- gen (1982:713), förkortad FRL, medan bestämmelser om under- stödsföreningar finns i lagen om understödsföreningar (1972:262), förkortad UFL. Dessa lagar innehåller bestämmelser för den rörelse som drivs i försäkringsföretagen samt associationsrättsliga bestämmelser. Bestämmelserna om koncession i FRL avser såväl skade- och livförsäkring som återförsäkring. Kompletterande bestäm- melser till FRL finns i försäkringsrörelseförordningen (1982:790) och i föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. I lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepen- sionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT, regleras dessa försäkringsgivares verksamhet här i landet.
De särskilda rörelsereglerna för försäkringsverksamhet syftar ytterst till att försäkringsföretagen ska kunna fullgöra sina förplik-
605
Bilaga 1 |
SOU 2011:68 |
telser gentemot försäkringstagare och andra förmånstagare i enlig- het med ingångna avtal. Reglerna omfattar i huvudsak försäkrings- tekniska avsättningar, tillgångar för skuldtäckning samt placerings- regler för tillgångar och kapitalkrav.
I en departementspromemoria lämnas förslag till en ny försäk- ringsrörelselag som ska omfatta alla de tre associationsformerna på försäkringsområdet (Ds 2009:55). De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.
För försäkringsrörelse finns även särskilda redovisningsregler i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, kom- pletterat med förordningen (1995:1600) om årsredovisning i kre- ditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag samt Finans- inspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2008:26) om årsredovisning i försäkringsföretag.
Översiktligt om nuvarande
Nu gällande
1 Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (Celex 31992L0049), senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2008/36/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 69 och 70, Celex 32008L0036).
2 Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (Celex 31992L0096), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s.
606
SOU 2011:68 |
Bilaga 1 |
livförsäkringsdirektivet3. Försäkringsdirektiven har genomförts i svensk rätt genom ändringar i FRL och LUFT.
Till följd av det s.k. tjänstepensionsdirektivets4 genomförande i svensk rätt år 2006 infördes särskilda verksamhetsvillkor och nya placeringsregler för tjänstepensionskassor, pensionsstiftelser och livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet. Dessutom infördes för livförsäkringsbolagens tjänstepensionsverksamhet och för tjänste- pensionskassorna särskilda bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar och för tjänstepensionskassorna även nya bestäm- melser om skuldtäckning och kapitalkrav.
År 2008 genomfördes i Sverige – genom ändringar i FRL och LUFT – det s.k. återförsäkringsdirektivet5. I och med införlivandet av detta direktiv omfattas återförsäkringsbolag i högre grad av samma rörelseregler som gäller för direkt försäkring, samtidigt som särskilda placeringsregler av mer kvalitativ art för sådana bolag infördes. I det sammanhanget infördes även regler för samtliga för- säkringsföretag om att tillgångar som huvudregel ska värderas till verkligt värde i skuldtäckningssammanhang.
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (Celex 32002L0083), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44 och 45, Celex 32008L0019).
4Europarlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 23.9.2003, s.
5Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring och ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83 EG (Celex 32005L0068), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 71 och 72, Celex 32008L0037).
607
Bilaga 1 |
SOU 2011:68 |
Solvens
Allmänt
Det så kallade Solvens
Det nya solvensregelverket är omfattande och innehåller många olika delar. Ett övergripande syfte är att ytterligare harmonisera försäkringsregleringen inom EU så att samma konkurrensmöjlig- heter skapas för försäkringsföretag i olika medlemsländer. Utgångspunkten är att skydda försäkrings- och förmånstagarna och få till stånd en ökad stabilitet på marknaden. Solvenssystemet är utformat på ett sådant sätt att det skapas incitament för försäk- ringsföretagen att mäta sina risker och hantera dem på ett ända-
6 Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT 56, 4.4.1964, s.
608
SOU 2011:68 |
Bilaga 1 |
målsenligt sätt. Ändamålet med direktivet är således att skapa en mer framåtblickande och riskorienterad reglering som tar sin utgångspunkt i företagens verksamhet som helhet och som baseras på en förebyggande tillsyn. Direktivet ska vara genomfört i natio- nell rätt senast den 31 oktober 2012.
Solvens
Regleringsansatser
Motivet för en reglering på försäkringsområdet är att möjliggöra en effektiv förvaltning av kapitalet samtidigt som ett adekvat skydd för försäkringstagare och andra förmånstagare tryggas. Två olika regleringsansatser kan användas för att säkerställa att åtagandena mot dessa grupper fullgörs, samtidigt som företaget utifrån en acceptabel risknivå har möjlighet att uppnå den högsta avkast- ningen.
Den kvantitativa regleringsmodellen kännetecknas av uttryckliga gränser för t.ex. hur stor del av kapitalet som får vara placerat i vissa tillåtna tillgångsslag. I en sådan modell kan instituten i sin till- gångsplacering emellertid inte fullt ut beakta de verkliga riskerna i verksamheten. Tillsynen kommer då främst att riktas in på att kontrollera regelefterlevnaden. En fördel med en sådan modell är att tillsynen kan följa effektiva rutiner och att förutsägbarheten i fråga om ingripanden ökar.
Med en kvalitativ regleringsmodell ges i stället principer för hur verksamheten ska bedrivas. Lagstiftning som vilar på kvalitativa
609
Bilaga 1 |
SOU 2011:68 |
principer är per definition mer flexibel och processinriktad, efter- som tolkningen av de kvalitativa reglerna måste göras utifrån varje enskilt instituts risksituation. En sådan processinriktad reglering kan även på ett mer flexibelt sätt tillämpas vid en snabb utveckling av såväl nya produkter som olika tekniker och instrument för risk- hantering på det finansiella området. Modellen ställer dock större krav på tillsynen, som måste vara förebyggande och mer inriktad på enskildheterna i varje instituts verksamhet. För försäkringsföreta- gen ställer modellen större krav framför allt i fråga om dokumen- tation och öppenhet. Det måste vara möjligt för en tillsynsmyndig- het att få inblick i det enskilda företagets processer och kunna kontrollera att företaget efterlever sina egna beslut och riktlinjer.
Tidigare var regleringen för försäkringsverksamhet i huvudsak inriktad på kvantitativa begränsningsregler. Genom tjänstpensions- direktivet infördes emellertid en kvalitativ regleringsansats, kom- pletterad av några tvingande kvantitativa regler för tjänstepen- sionsinstitutens verksamhet. Solvens
Reformeringens utgångspunkter
Solvens
Bedömningen av företagens finansiella ställning bygger på att sunda ekonomiska principer ska gälla och att information från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig information om för- säkringstekniska risker utnyttjas. Solvenskraven grundas på en ekonomisk bedömning av hela balansräkningen där tillgångar och skulder värderas till verkligt värde. Värderingsstandarderna bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet.
Kapitalkravet kan beräknas enligt en standardformel eller enligt en intern modell. Även partiella interna modeller kan användas. Kapitalkravet ska i sin tur täckas med kapitalbasmedel, som är
610
SOU 2011:68 |
Bilaga 1 |
poster inom eller utanför balansräkningen. Posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier i tre nivåer.
Huvudprincipen för försäkringstillsynen är tillsyn över enskilda försäkringsföretag. De som ingår i en försäkringsgrupp står dess- utom under grupptillsyn och det är nödvändigt att beräkna solven- sen också på gruppnivå.
Solvensregleringen genomsyras av en proportionalitetsprincip som innebär att reglerna och tillsynen ska stå i roportion till verk- samhetens art, omfattning och komplexitet i det enskilda försäk- ringsföretaget. En annan viktig princip i solvensregleringen är akt- samhetsprincipen. Den innebär ett genomförande av en kvalitativ regleringsansats för hur förvaltningen av tillgångar bör vara anord- nad. Enligt principen kan ett placeringsbeslut inte betraktas isolerat utan måste grunda sig på vilka effekter som beslutet förväntas få för rörelsen i dess helhet. Reglering enligt aktsamhetsprincipen ställer högre krav på tillsynsmyndigheten, eftersom tillsynen måste vara förebyggande och ta sikte bl.a. på hur och enligt vilka kriterier som placeringsbeslut fattas.
Några väsentliga delar i regelverket
Strukturen i Solvens
Kapitalkrav och värderingsregler (pelare 1)
De kvantitativa krav som ska gälla för försäkringsföretagen delas in i fem avsnitt (värdering av tillgångar och skulder, försäkringstek- niska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav7 och minimi- kapitalkrav8).
7Solvency Capital Requirement (SCR).
8Minimum Capital Requirement (MCR).
611
Bilaga 1 |
SOU 2011:68 |
Samtliga tillgångar och skulder ska värderas enligt realistiska antaganden – i stället för som i dag försiktigt – för att uppnå objektivitet och jämförbarhet mellan olika försäkringsföretag.
Till en bästa skattning av de försäkringstekniska avsättningarna ska läggas en riskmarginal som ska vara illräcklig för att säkerställa att värdet av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp som ett företag kan förväntas kräva för att överta och upp- fylla försäkringsförpliktelserna.
Eftersom ett försäkringsföretag måste ha kapital som kan täcka oväntade förluster, är kapitalkravet en viktig del av regleringen. I och med Solvens
Kvalitativa krav och tillsyn (pelare 2)
I andra pelaren uppställs krav på bl.a. företagets styrning och interna kontroll. Bestämmelserna här ska fungera som ett komple- ment till de kvantitativa reglerna i den första pelaren när det gäller att analysera kapitalbehovet. Företagen åläggs krav på att analysera sina risker i verksamheten och mot bakgrund av dessa utvärdera SCR. Ökad harmonisering av tillsynen generellt samt gemensamma standarder och metoder är centrala moment i andra pelaren. Tillsy- nen ska eftersträva att identifiera företag vars finansiella ställning, organisation, riskhantering m.m. är sådan att deras riskprofil avvi- ker från vad som får anses vara normalt. Om så bedöms vara fallet,
612
SOU 2011:68 |
Bilaga 1 |
ges tillsynsmyndigheterna befogenheter att kräva antingen höjt SCR för företaget eller att åtgärder vidtas för att minska riskerna.
Marknadsdisciplin och publik information (pelare 3)
För att skapa marknadsdisciplin och därigenom ytterst förbättra stabiliteten i försäkringsföretagen, införs genom tredje pelaren krav på rapportering till tillsynsmyndigheterna och krav på offentliggö- rande av information till marknaden om finansiell ställning och riskhantering.
Försäkringsgrupper
En viktig del av Solvens
Uppdraget
Genomförande av Solvens
Det finns behov av att analysera och överväga ett antal frågor med anledning av genomförandet av Solvens
Utredarens uppgift är att ta fram underlag och utarbeta de lag- förslag som behövs för att genomföra direktivet i svensk rätt.
I sitt arbete ska utredaren fästa särskild vikt vid att administra- tiva kostnader står i proportion till syftet med genomförandet av direktivet. I den del av utredarens uppdrag som omfattar att föreslå hur man bör reglera verksamheten för de försäkringsföretag som faller utanför direktivets obligatoriska tillämpningsområde, särskilt när det gäller hur solvensreglerna och tillsynen över dessa ska anordnas, ska en konsekvensutredning upprättas.
613
Bilaga 1 |
SOU 2011:68 |
Beaktande av genomförandeåtgärder
De genomförandeåtgärder som är under utarbetande av kommis- sionen kan komma att påverka hur Solvens
Utredaren ska därför
•följa kommissionens arbete med att ta fram genomförandeåtgär- der,
•belysa hur genomförandeåtgärderna påverkar eller bör påverka utformningen av de lagförslag som lämnas för att genomföra Solvens
•lämna lagförslag där genomförandeåtgärderna beaktas.
Utredningsarbetet
Särskilda frågor som utredaren ska analysera inom uppdraget
Inom uppdraget – att ta fram underlag och utarbeta de lagförslag som behövs för att genomföra Solvens
Relationen till tjänstepensionsdirektivet
Konsolideringen i samband med Solvens
Enligt Solvens
614
SOU 2011:68 |
Bilaga 1 |
der i kraft. Där anmärks dock att hänvisningar till upphävda direk- tiv ska tolkas som hänvisningar till Solvens
Frågor om kapitalkrav för tjänstepensionsinstitut regleras i arti- kel 17 i tjänstepensionsdirektivet. Genom en reglering i Solvens II- direktivet (artikel 303) bibehålls tidigare regler. I skäl 138 läggs det fast att kommissionen, med stöd av CEIOPS, bör utveckla sär- skilda solvensregler för dessa institut.
Eftersom artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet inte innehåller någon hänvisning till artikel 17, torde kapitalkravsreglerna i jänste- pensionsdirektivet inte vara tillämpliga på tjänstepensionsverksam- het hos försäkringsföretag som omfattas av Solvens
Mot bakgrund av dessa unionsrättsliga regler bör utredaren sär- skilt analysera och föreslå hur tjänstepensionsverksamhet i försäk- ringsföretag som omfattas av Solvens
Proportionalitetsprincipen
Solvens
Företag som faller utanför direktivets tillämpningsområde
Vissa företag, oavsett form, undantas enligt ordalydelsen från obli- gatorisk tillämpning av Solvens
615
Bilaga 1 |
SOU 2011:68 |
liga form eller art – genom att det har nära koppling till de offent- liga försörjningssystemen – kan, enligt skäl 4, medföra att företaget inte omfattas av det system som införs genom direktivet. De före- tag som undantas får dock välja att ändå tillämpa reglerna. Utreda- ren ska dels analysera arten, storleken och omfattningen av de för- säkringsföretag på den svenska marknaden som undantas från direktivets obligatoriska tillämpning, dels föreslå hur man bör reglera verksamheten för essa företag, särskilt när det gäller hur solvensreglerna och tillsynen över dem ska anordnas.
Skyddet för försäkringstagarna
Genom Solvens
Aktuariens roll
I nuvarande nationella bestämmelser i FRL har aktuarien ett ska- deståndsansvar vid skada till följd av uppsåtligt agerande eller i anledning av dennes oaktsamhet. I Solvens
Säkerhetsreserven
Avsättningar till säkerhetsreserv ger skadeförsäkringsbolagen möj- lighet att bygga upp skattefria reserver för att täcka sådana förluster i försäkringsrörelsen som beror på slumpmässiga eller i övrigt svår- bedömda faktorer. Den tjänar således som ett extra buffertkapital som kan utnyttjas vid förluster i försäkringsrörelsen. Under nuva- rande regelverk får säkerhetsreserver räknas in i den del av kapital- basen som håller högsta kvalitet. Motsvarande torde också gälla enligt Solvens
616
SOU 2011:68 |
Bilaga 1 |
frågan om ågon åtgärd behövs för att säkerhetsreserven fortsatt ska få räknas in i kapitalbasen som kapital av högsta kvalitet.
Kapitaltillägg
Enligt direktivet har tillsynsmyndigheten, inom ramen för pelare 2, mandat att kräva ett påslag – kapitaltillägg – till SCR. Detta kan göras såväl på solonivå som på gruppnivå. Bestämmelserna om kapitaltillägg innehåller olika definitioner och är i vissa delar otyd- liga. Det är därför viktigt att utredaren särskilt analyserar den när- mare innebörden av regelverket i dessa delar.
Tillsyn över försäkringsgrupper
Genom direktivet införs regler för försäkringsgrupper. I grupptill- synen blir samarbetet mellan tillsynsmyndigheter i olika länder väsentligt, samtidigt som vissa arbetsuppgifter kan fördelas mellan myndigheterna. Reglerna ställer bland annat nya krav på försäk- ringsföretagen i sitt agerande mot tillsynsmyndigheter. Utredaren ska särskilt analysera påverkan av dessa för de svenska bolagen. Utredaren ska också belysa sambandet mellan tillsyn enligt det s.k. konglomeratdirektivet9 – genom vilket tillsynen av företagsgrupper som innehåller båda företagskategorierna kreditinstitut eller värde- pappersbolag och försäkringsföretag regleras – och regleringen av tillsyn enligt Solvens
Sekretess i ny tillsynsstruktur
Genom direktivet bildas en ny tillsynsstruktur med ökad fokus på grupptillsyn samt uttryckliga bestämmelser om tillsynssamarbete inom ramen för s.k. tillsynskollegier. Detta medför att informa- tionsutbytet mellan tillsynsmyndigheter förutsätts öka. Detta informationsutbyte ställer andra krav på sekretess än nuvarande tillsynssystem. Utredaren ska därför särskilt se över och ge förslag på hur sekretess i den nya tillsynsstrukturen bör behandlas.
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut,
617
Bilaga 1 |
SOU 2011:68 |
Övrigt om utredningsarbetet
Utredaren ska i sitt arbete samråda med berörda myndigheter, arbetsmarknadens parter och de övriga organisationer som har relevans för utredningsuppdraget.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 augusti 2011.
(Finansdepartementet)
618
Bilaga 2
EUROPAPARLAMENTETS OCH
RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG
DIREKTIV
av den 25 november 2009
om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)
(omarbetning)
619
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/1 |
|
|
|
|
I
(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG av den 25 november 2009
om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och
av följande skäl:
22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster (6), rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk ringsgrupp (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (9), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om åter försäkring (11). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv omarbetas.
(1)En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direk tiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än liv försäkring (3), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (4), rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning
av lagar och andra författningar angående rättsskyddsför säkring (5), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den
(1) EUT C 224, 30.8.2008, s. 11.
(2) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009.
(3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. (4) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25. (5) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77.
(2)För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och åtaganden som är belägna på denna marknad.
(6) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1. (7) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. (8) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. (9) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28. (10) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. (11) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.
620
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/2 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
(3)För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsent ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borge närerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden beträffande försäkringsföretag.
(4)Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller art - genom att de har nära koppling till de offentliga för säkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller till särskilda personer.
(5)Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor, bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 mil joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpningsom råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv til lämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande friheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att söka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan komma i åtnjutande av den enda auktorisation som inrät tas genom det här direktivet.
(6)Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa före tag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn.
(7)Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för fattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kon troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (1), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel54.3 g i fördraget om sam manställd redovisning (2), rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor don (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (5) fast ställs allmänna regler och definitioner på områdena för
(1) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1. (2) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. (3) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17. (4) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (5) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av definitionerna som fastställs i de direktiven också tilläm pas i det här direktivet.
(8)Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja sådan auktorisation och även för eventuella avslag på ansökan.
(9)I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är upp till medlemsstaterna att besluta om att införa bestäm melser i detta hänseende.
(10)Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring och återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser inrättats för dessa bolag.
(11)Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och åter försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlems stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstad komma den harmonisering som är nödvändig och tillräck lig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och som medger att tillsynen över ett företag utövas av hemmedlemsstaten.
(12)Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) (6) fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentan ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv.
(13)Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgiv ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verk samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i artikel 2.8iE uropaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersfö retag i ett finansiellt konglomerat (7). Detta krav innebär dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och finansverksamhet får bedrivas.
(6) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65. (7) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
621
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/3 |
|
|
|
|
(14)En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av ända målsenliga solvenskrav som leder till en effektiv kapitalal lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att införa ett nytt regelverk.
(15)I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisatio ner som Internationella organisationen för försäkringstill synsmyndigheter (International Association of Insurance Supervisors), International Accounting Standards Board och International Actuarial Association och med hänsyn till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings- och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och han tera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.
(16)Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare och förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal. Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säker ställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas inkräkta på det centrala syftet.
(17)Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare. Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndig heter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska medel och personalresurser.
(18)Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha till gång till de medel som krävs för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen, oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etable ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyn digheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfatt ningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, oavsett den betydelse det berörda företaget har för den övergripande finansiella stabiliteten på marknaden.
(19)Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål är en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen. Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på försäkrings- och återförsäkringsföretag som på tillsynsutövningen.
(20)Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spe cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spe cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta mål ska kunna uppnås, och också för att proportionalitets principen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskri vas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna i standardformeln för solvenskapitalkravet.
(21)Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar. Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förknip pade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör, bör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportiona litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets art, omfattning och komplexitet.
(22)Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala karak tär och det faktum att försäkringstagarna själva är försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
(23)Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återför säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana upp gifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter.
(24)Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföreta gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet genom föra granskningar och utvärderingar.
(25)Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder för uppförande och överblickbarhet som följs av institu tioner som handlar med oreglerade eller alternativa investeringsinstrument.
(26)Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsyns myndigheterna bör därför endast under särskilda omstän digheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofi len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett företag.
622
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/4 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
(27)Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den bemärkelsen att den endast bör användas som en sista utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån varje företags specifika situation snarare än till antalet kapi taltillägg som åläggs på en viss marknad.
(28)Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständig heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I händelse av betydande brister hos en partiell eller fullstän dig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsyns myndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande år.
(29)För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen, inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet, som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företagsstyrnings system är därför av central betydelse för att säkerställa en tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för regleringssystemet.
(30)Företagsstyrningssystemen inbegriper riskhanteringsfunk tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions funktionen och aktuariefunktionen.
(31)En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betung ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet.
(32)I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller organisatorisk enhet.
(33)De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska funktioner.
(34)Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämp liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på anmälan till tillsynsmyndigheten.
(35)För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkes mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fak tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner beaktas som ytterligare faktorer.
(36)Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbun det bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin specifika riskprofil (egen risk- och solvensbedömning). Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveck las och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav än solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resulta ten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndighe ten som en del av den information som ska lämnas i tillsynssyfte.
(37)För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsut vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdrags avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gäl lande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt med direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på kreditinstitut.
(38)För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra - dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt eller elektronisk form - väsentlig information om sin sol vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna offentliggöra kompletterande uppgifter.
(39)Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden som sådant informationsut byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för tillståndet.
(40)Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som inrät tades genom kommissionens beslut 2009/79/EG (1) bör spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rap portera till Europaparlamentet och kommissionen om den utveckling som skett.
(1) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.
623
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/5 |
|
|
|
|
(41)Syftet med den information och rapport som Ceiops ska lämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den använd ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen av kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika medlemsstaterna.
(42)För att minska den administrativa bördan och undvika dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella statistikorganen samarbeta och utbyta information.
(43)I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk ringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lagstad gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (1) vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning eller adminis trativa organisation.
(44)Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeför säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verk samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen. Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som de som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, bestå ende av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag, med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet.
(45)Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska prin ciper och på bästa sätt utnyttja informationen från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig informa tion om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör sär skilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela balansräkningen.
(46)De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet för att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och återförsäkringsföretagen.
(47)I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapital basmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför balansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för luster vid likvidation och under pågående verksamhet, bör posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier
(1) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får med räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återför säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dis positionen av det egna kapitalet.
(48)Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutse bara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam affärsutveckling, såväl på löpande basis som vid en likvi dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka till gångar överskrider skulder, värderat enligt principerna i detta direktiv,betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1).
(49)Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar. I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäk ringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin fond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur mycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte kan de i själva verket inte användas för att täcka risker utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasbe hovet bör, för att vara förenlig med den ekonomiska meto den, anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan art. På liknande sätt bör beräkningen av solvenskapitalkra vet återspegla de minskade poolnings- eller diversifierings effekter som är förknippade med dessa separerade fonder.
(50)Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser. Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som tillhör den juridiska person i vilken de genererats.
(51)Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till bedöm ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovis ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör överskottsmedel bli föremål för de kriterier om nivåklassi ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå
624
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/6 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
(52)Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax eringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare betalningar, för att öka de medel de har för att täcka för luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga asso ciationer eller liknande företag, bland annat när dessa asso ciationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på motsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax eringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli gare betalningar, enligt vissa specifika återbetalningsar rangemang, och de belopp som godkänts för denna infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga asso ciationer och liknande företag där infordran av ytterligare betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet bör de belopp som godkänts för denna infordran från medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 2).
(53)För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer och de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som ligger till grund för beräkningen av dessa försäkrings tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemen skapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och överblickbarhet.
(54)Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder, med marknaden och med den internationella utvecklingen inom redovisning och tillsyn.
(55)Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförplik telser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensfö retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär skilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom information avseende skaderegleringens hantering och kostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i
den utsträckning som den gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa sär skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet.
(56)Antagandena om det referensföretag som antas ta över och uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkrings förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I synnerhet bör man som en del av konsekvensbedöm ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vil ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör sedan harmoniseras på gemenskapsnivå.
(57)För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.
(58)Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och rea listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäk ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och har moniserade försäkringsmatematiska metoder används.
(59)För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.
(60)Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, base rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenska pitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som med len inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan upp nås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.
(61)För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på finanssystemet och undvika en situation där försäkrings- och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmark naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symme trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör
625
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/7 |
|
|
|
|
det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck lig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag måste återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalba sen enligt solvenskapitalkravet.
(62)Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk ningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säker het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning.
(63)För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en medräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital kravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna solvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det sker en betydande ändring av riskprofilen.
(64)För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings- och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gente mot försäkringstagare och förmånstagare under de kom mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beak tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och diversifieringseffekter.
(65)Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket innebär att den individuella exponeringen för varje riskka tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggre geras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsrisk profil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här letts med en standardiserad metod.
(66)För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av solvenskapitalkravet med standardformeln.
(67)I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möj ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln.
(68)I enlighet med den riskbaserade metod som valts för sol venskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna modeller för beräkningen av detta krav i stället för stan dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånsta gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer och standarder.
(69)Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet fal ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller åter försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primär kapital i nivå med minimikapitalkravet.
(70)Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast ställda undre och övre gränser på grundval av det riskba serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra gradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på data som kan kontrolleras.
(71)Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och återförsäkringsföretag bör förvaltas enligt aktsamhetsprincipen.
(72)Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller åter försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som föreskrivs i artikel 56 i fördraget.
(73)Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av till gångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsfö retags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara likvärdig.
626
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/8 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
(74)I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett klargö rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena för försäkring och återförsäkring bör därför de bestämmel serna kodifieras och integreras i det här direktivet.
(75)Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och bedömningarna harmoniseras maximalt i hela gemenska pen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsynsmyn digheterna ska informeras om förvärv av innehav under de tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så länge inte mer än ett ytterligare tröskelvärde under 10 % för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa bestäm melser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav skulle anses leda till ett väsentligt inflytande.
(76)På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säker ställa att systemet med grönt kort och överenskommel serna mellan de nationella byråerna för trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsfö retag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i finan sieringen av denna och av den garantifond som upprättats i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant inom dess territorium som ska samla in all nödvändig information beträffande försäkringsfall och representera företaget i fråga.
(77)På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlems stat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtagan det görs bör därför se till att det inte finns någonting som förhindrar marknadsföring inom deras respektive territo rier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemen skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i hemmedlemsstaten.
(78)Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är belä gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa.
(79)På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all nödvändig information innan de ingår ett avtal och under hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst passar deras behov.
(80)Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapi talkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkra vet som sådana företag ska täcka.
(81)Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemen skapen för verksamheter som på grund av sin art eller omfattning är lämpade att täckas av internationell koassu rans bör underlättas genom ett minimum av harmonise ring för att förhindra snedvridning av konkurrensen och diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsford ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom komma till stånd beträffande koassuransverksamheten inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas till synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och kommissionen.
(82)För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekon flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas. I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkrings tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom till räckliga garantier.
(83)Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfö retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så kor rekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett förfarande som ger jämförbara garantier.
(84)I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäk ring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda natu ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra klas ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realite ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid
627
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/9 |
|
|
|
|
sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala konse kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen ha möjlighet att kräva att de kontinuer ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillko ren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter nativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk ringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras.
(85)I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rät tsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möj ligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlems staten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även upp nås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade social försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tek niskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar.
(86)Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäkringsfö retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskade försäkring inom deras territorier, följer de särskilda bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras natio nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande bör vara hemmedlemsstatens ansvar.
(87)I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före mål för någon form av indirekt beskattning, medan flerta let medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att för hindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs, och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så att sådana skatter och avgifter betalas.
(88)De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av
Europaparlamentets och |
rådets förordning (EG) |
nr 593/2008 av den 17 |
juni 2008 om tillämplig |
lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (1) bör, i enlighet med detta direktiv, tillämpa bestämmelserna i den förordningen för att fastställa tillämplig lag för försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen.
(89)För att beakta de internationella aspekterna av återförsäk ring bör bestämmelser införas som möjliggör att interna tionella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som bedri ver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territo rier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavse ende på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredje land, oavsett om det sker genom etablering eller tillhanda hållande av tjänster över nationsgränserna.
(90)På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återför säkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan åter försäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta och kontrollera de risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.
(91)Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag utan att själva vara ett försäkrings- eller återförsäkringsfö retag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör betraktas som belopp som kan dras av enligt återförsäkrings- och retrocessionsavtal.
(92)Specialföretag som auktoriserats före den 31oktober 2012 bör omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat specialföretaget. För att undvika tillsynsarbitrage bör alla nya verksamheter som startas genom ett sådant företag efter den 31 oktober 2012 omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.
(93)Med tanke på den ökade gränsöverskridande karaktären hos försäkringsverksamhet bör skillnader mellan medlems staternas ordningar för specialföretag, vilka omfattas av bestämmelserna i detta direktiv, minskas så mycket som möjligt, med beaktande av deras tillsynsstrukturer.
(94)Ytterligare insatser bör göras beträffande specialföretag, med beaktande av det arbete som gjorts inom andra finanssektorer.
(95)Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och åter försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för till synen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att göra en mer välgrundad bedömning av dess finansiella ställning.
(1) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.
628
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/10 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
(96)Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta (105) Alla försäkringstagare och förmånstagare ska behandlas
försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att utöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig.
(97)Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäk ringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäkrings tillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.
(98)Olika slags företag, i synnerhet ömsesidiga associationer och liknande, bör i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning kunna bilda koncentrationer eller grupper, och då inte genom kapitalband utan genom starka formaliserade och hållbara relationer, som baseras på avtalsmässigt eller annat relevant erkännande och som garanterar en finansiell solidaritet mellan dessa företag. Om ett betydande eller dominerande inflytande utövas genom en centraliserad samordning, bör dessa företag vara föremål för tillsyn enligt samma regler som de som före skrivs för grupper som bildats genom kapitalbindningar för att nå en tillräcklig skyddsnivå för försäkringstagarna och lika konkurrensvillkor för alla grupper.
(99)Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det moderföretag med yttersta ägarintresse som har sitt huvud kontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock kunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn på ett begränsat antal lägre nivåer om de anser det vara nödvändigt.
(100)Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.
lika oavsett nationalitet eller bostadsort. I detta syfte bör varje medlemsstat se till att alla åtgärder som vidtas av en tillsynsmyndighet på grundval av denna tillsynsmyndig hets nationella mandat inte anses strida mot de intressen som denna medlemsstat eller försäkringstagare och för månstagare i denna medlemsstat kan ha. I alla situationer som innebär reglering av ersättningsanspråk och likvida tioner bör tillgångar fördelas rättvist till alla försäkringsta gare i fråga, oavsett deras nationalitet eller bostadsort.
(106)Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäkrings företag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav.
(107)Alla tillsynsmyndigheter som deltar i grupptillsyn bör kunna förstå de beslut som fattas, särskilt när besluten fat tas av grupptillsynsmyndigheten. Så snart relevant infor mation blir tillgänglig för en av tillsynsmyndigheterna, bör den därför delges övriga tillsynsmyndigheter, så att alla till synsmyndigheter kan skapa sig en bild utifrån samma rele vanta information. Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte kan enas bör kvalificerade råd för att lösa problemet sökas hos Ceiops.
(101)Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå bör beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla försäkrings- och återförsäkringsföretag inom denna grupp, så att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt sätt.
(102)Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern modell som ska användas för solvensberäkningen på både gruppnivå och individuell nivå.
(103)Vissa av detta direktivs bestämmelser föreskriver uttryck ligen en medlande eller rådgivande roll för Ceiops, men detta bör inte hindra Ceiops från att spela en sådan roll även avseende andra bestämmelser.
(104)I detta direktiv beskrivs en innovativ tillsynsmodell där en grupptillsynsmyndighet ges en nyckelroll samtidigt som det erkänns att den fristående tillsynsmyndigheten har en viktig roll och denna roll behålls. Tillsynsmyndigheternas befogenheter och ansvar är kopplade till deras skyldighet att redovisa sin verksamhet.
(108)Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotter företag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, påverkas av de medlen i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av fördelningen av dessa medel inom gruppen. Tillsynsmyn digheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn och att vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller åter försäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.
(109)Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, med beaktande av arten på relationerna mellan reglerade enheter och oreglerade enheter, inbegri pet försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, och vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess solvens äventyras eller riskerar att äventyras.
629
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/11 |
|
|
|
|
(110)Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör ha lämpliga företagsstyrningssystem som bör bli föremål för tillsynsmyndighetens bedömning.
(111)Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är före mål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna. Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samord ning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillhör samma grupp bör upprätta samordningsöverenskommelser.
(112)Med tanke på de ökade befogenheterna för grupptillsyns myndigheten bör det säkerställas att kriterierna för att välja grupptillsynsmyndigheten inte utan vidare kan kringgås. Särskilt i fall där grupptillsynsmyndigheten kommer att utses med beaktande av gruppens struktur och den relativa vikten av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet på olika marknader, bör inte interna transaktioner inom grup pen och inte heller gruppåterförsäkring dubbelräknas när den relativa vikten inom en marknad ska bedömas.
(113)Tillsynsmyndigheter från alla medlemsstater i vilka företag inom gruppen är etablerade bör delta i grupptillsyn genom ett tillsynskollegium (kollegiet). De bör alla ha tillgång till information som finns tillgänglig hos andra tillsynsmyn digheter inom kollegiet och de bör alltid vara aktivt delak tiga i beslutsfattandet. Samarbete bör inledas mellan de myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och myndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är verksamma inom andra finansiella sektorer.
(114)Kollegiets verksamhet bör vara proportionerlig mot arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen och mot den gränsöverskridande dimensionen. Kollegiet bör inrättas för att sörja för att samarbetet, informationsutby tet och samrådet mellan tillsynsmyndigheterna i kollegiet tillämpas effektivt i enlighet med detta direktiv. Tillsyns myndigheterna bör använda kollegiet till att främja över ensstämmelse mellan sina respektive beslut och att bedriva ett nära samarbete vid utövandet av tillsynen inom hela gruppen enligt harmoniserade kriterier.
(115)I detta direktiv bör Ceiops ges en rådgivande roll. Råd från Ceiops till en tillsynsmyndighet bör inte vara bindande för denna myndighet när det fattar beslut. När tillsynsmyndig heten i fråga fattar beslut bör det dock ta full hänsyn till detta råd och varje viktigt avsteg från det bör förklaras.
(116)Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp vars ledande företag befinner sig utanför gemenska pen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsynsarrang emang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet beträffande bestämmelserna och utbyta information med myndigheter i tredjeland vid alla tillfällen då det är relevant att så sker. För att säkerställa harmoniserade metoder för att avgöra och bedöma om försäkrings- och återförsäk ringstillsyn i tredjeländer är likvärdig bör bestämmelser införas så att kommissionen fattar ett bindande beslut om huruvida solvensordningar i tredjeländer är likvärdiga. För tredjeländer för vilka kommissionen inte fattat något beslut bör bedömningen av likvärdighet göras av grupptillsyns myndigheten efter att ha konsulterat de övriga tillsynsmyn digheterna i fråga.
(117)Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåt gärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och lik vidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det sam arbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet, allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana åtgärder och av likabehandling och skydd av försäkringsborgenärer.
(118)Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och som syftar till att bevara eller återställa ett försäkrings företags finansiella soliditet och i största möjliga utsträck ning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredjeland av sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaran den bör dock inte påverkas.
(119)Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myndig heter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäkrings företagens tillsynsmyndigheter.
(120)Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hän syn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person. Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur till gångar och skulder, som innehas av oberoende personer som har stående fullmakt att företräda försäkringsföreta get som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidatio nen av försäkringsföretaget.
(121)Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersätt ningar, omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäk ringsföretag som härrör från arbetstagares anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag (lex concursus).
630
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/12 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
(122)Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidations förfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtgär der, däribland rekonstruktionsåtgärder.
(123)Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden när det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i gemenskapen som helhet och bör erkännas av alla med lemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena ihem medlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning. Information bör också lämnas till kända borgenärer som är bosatta inom gemenskapen som bör ha rätt att framställa fordringar och inkomma med synpunkter.
(124)Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör beak tas under likvidationsförfarandet.
(125)Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra ett likvidationsförfarande bör i normala fall regleras av hemmedlemsstatens lag.
(126)För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas åtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och i alla övriga medlemsstater omedelbart underrättas om att likvidationsförfaranden inletts.
(127)Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, för månstagare samt skadelidande som har rätt att direkt mot försäkringsföretaget rikta anspråk som härrör från försäk ringsverksamhet skyddas vid likvidationsförfaranden. Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hänför liga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan till skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte är ansvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäkringsverk samheten. För att detta mål ska kunna uppnås bör med lemsstaterna kunna välja mellan likvärdiga metoder för säkerställa att försäkringsborgenärer får en särskild behandling. Ingen av dessa metoder hindrar emellertid inte en medlemsstat från att införa en rangordning mellan olika kategorier av försäkringsersättningar. Vidare bör en lämp lig avvägning göras mellan skyddet av försäkringsborgenä rerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas genom den berörda medlemsstatens lagstiftning.
(128)När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att den erhållna auktorisationen att bedriva verksamhet som beviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan skett.
(129)Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter. Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan med lemsstat än hemmedlemsstaten bör behandlas på samma
sätt som beträffande motsvarande fordringar i hemmed lemsstaten utan diskriminering på grund av nationalitet eller bostadsort.
(130)För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verk ningar som rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfa randen får på pågående mål och på enskilda exekutiva tvångsåtgärder som beslutats under rättegång.
(131)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (1).
(132)Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtgär der i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter och åtgärder som ska vidtas samt närmare fastställa kra ven på områden som företagsstyrningssystem, offentliggö randen, bedömningskriterier beträffande kvalificerat innehav, beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Kom missionen bör också ges befogenhet att anta genomföran deåtgärder som ger tredjeländer likvärdighetsstatus beträffande bestämmelserna i detta direktiv. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(133)Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträck ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgär der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i för draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän digt för att uppnå dessa mål.
(134)Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (2), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etable ringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (3), rådets direktiv 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rät ten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (4), rådets direktiv 84/641/EEG
(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (2) EGT 56, 4.4.1964, s. 878. (3) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20. (4) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.
631
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/13 |
|
|
|
|
av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avse ende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (1) har blivit obsoleta och bör därför upp höra att gälla.
(135)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag stiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en avsevärd förändring jämfört med tidigare direktiv. Skyldig heten att införliva de oförändrade bestämmelserna före skrivs i de tidigare direktiven.
(136)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B.
(137)Kommissionen kommer att pröva om de existerande garantisystemen i försäkringsbranschen är lämpliga och lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag.
(138)I artikel 17.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till syn över tjänstepensionsinstitut (2) hänvisas till gällande lagstiftning avseende solvensmarginaler. Dessa hänvis ningar bör behållas för att bevara status quo. Kommissio nen bör så snart som möjligt se över direktiv 2003/41/EG i enlighet med artikel 21.4 i det direktivet. Kommissionen bör med stöd av Ceiops utveckla ett passande system av solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt som de grundläggande särdragen för försäkring kommer till uttryck, och därför inte utgå ifrån att det här direktivet ska tillämpas på dessa institut.
(139)Försäkringsföretagets riskprofil gentemot försäkringstaga ren ändras då detta direktiv antas. Kommissionen bör så snart som möjligt och under alla omständigheter före utgången av 2010 lägga fram ett förslag om översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (3), med beaktande av det här direktivets följder för försäkringstagarna.
(140)Det finns ett stort behov av ytterligare genomgripande reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s finanssektor, och kommissionen bör snarast lägga fram förslag med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière lade fram den 25 februari 2009. Kommissionen bör föreslå
(1) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21. (2) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10. (3) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.
lagstiftning som tar itu med de brister som identifierats i bestämmelserna om tillsynssamordning och samarbetsformer.
(141)Det är nödvändigt att söka råd från Ceiops om hur man bäst ska hantera frågorna om förstärkt grupptillsyn och kapitalplanering inom en grupp av försäkrings- eller åter försäkringsföretag. Ceiops bör uppmanas att ge råd som hjälper kommissionen att utarbeta sina förslag enligt vill kor som är förenliga med en hög nivå på skyddet av för säkringstagare (och förmånstagare) och garantier för finansiell stabilitet. I detta avseende bör Ceiops uppmanas att ge råd till kommissionen om struktur och principer som skulle ge vägledning för de eventuella framtida änd ringar till detta direktiv som kan komma att behövas för att genomföra ändringar som kan komma föreslås. Kommis sionen bör översända en rapport med lämpliga förslag till Europaparlamentet och rådet om alternativa system för stabilitetstillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag inom grupper som kan förstärka en effektiv kapitalplane ring inom grupper, om kommissionen är övertygad om att det finns ett adekvat regelverk till stöd för att införa ett sådant system.
I synnerhet är det önskvärt att ett system för grupptillskott vilar på sunda grunder med harmoniserade garantisystem med tillräcklig finansiering för försäkringssektorn, en har moniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myn digheter, centralbanker och finansministerier vad avser krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar, en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, en har moniserad ram för tidiga ingripanden och en harmonise rad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt nationell bolagsrätt för tillgångsöverföring. I denna rapport bör kommissionen också beakta hur diversifieringseffek ter yttrar sig över tiden och de risker som är förknippade med att vara en del av en grupp, praxis avseende centrali serad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar samt tillsyn över transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.
(142)I enlighet med punkt34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (4) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
(4) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
632
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/14 |
|
SV |
|
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
INNEHÅLLSFÖRTECKNING |
|
|
AVDELNING I |
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖ |
|
||
|
|
|
|
VANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH |
|
|
|
|
|
ÅTERFÖRSÄKRING |
|
|
KAPITEL I |
Syfte, tillämpningsområde och definitioner |
|
||
|
AVSNITT 1 |
Syfte och tillämpningsområde |
Artiklarna 1 och 2 |
||
|
AVSNITT 2 |
Undantag från tillämpningsområdet |
|
||
|
Underavsnitt 1 |
Allmänt |
Artiklarna 3 och 4 |
||
|
Underavsnitt 2 |
Skadeförsäkring |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 3 |
Livförsäkring |
Artiklarna 9 och 10 |
||
|
Underavsnitt 4 |
Återförsäkring |
Artiklarna 11 och 12 |
||
|
AVSNITT 3 |
Definitioner |
Artikel 13 |
||
|
KAPITEL II |
Startande av verksamhet |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL III |
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL IV |
Villkor för utövandet av verksamheten |
|
||
|
AVSNITT 1 |
Artikel 40 |
|||
|
AVSNITT 2 |
Företagsstyrningssystem |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 3 |
Offentliggöranden |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 4 |
Kvalificerade innehav |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 5 |
Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhet |
|
||
|
|
|
|
lighet i tillsynen |
Artiklarna |
|
AVSNITT 6 |
Skyldigheter för revisorer |
Artikel 72 |
||
|
KAPITEL V |
Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring |
Artiklarna 73 och 74 |
||
|
KAPITEL VI |
Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, för |
|
||
|
|
|
|
säkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, |
|
|
|
|
|
minimikapitalkrav och placeringsregler |
|
|
AVSNITT 1 |
Värdering av tillgångar och skulder |
Artikel 75 |
||
|
AVSNITT 2 |
Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 3 |
Kapitalbas |
|
||
|
Underavsnitt 1 |
Fastställande av kapitalbasmedel |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 2 |
Klassificering av kapitalbasmedel |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 3 |
Krav för medräkning av kapitalbasmedel |
Artiklarna 98 och 99 |
633
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
|
SV |
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/15 |
|
|
|
|
||
|
AVSNITT 4 |
Solvenskapitalkrav |
|
||
|
Underavsnitt 1 |
Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med til |
|
||
|
|
|
|
lämpning av standardformeln eller en intern modell |
Artiklarna |
|
Underavsnitt 2 |
Standardformel för solvenskapitalkravet |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 3 |
Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna model |
|
||
|
|
|
|
ler |
Artiklarna |
|
AVSNITT 5 |
Minimikapitalkrav |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 6 |
Placeringar |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL VII |
Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i |
|
||
|
|
|
|
svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler |
Artiklarna |
|
KAPITEL VIII |
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster |
|
||
|
AVSNITT 1 |
Etablering av försäkringsföretag |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 2 |
Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag |
|
||
|
Underavsnitt 1 |
Allmänna bestämmelser |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 2 |
Ansvarsförsäkring för motorfordon |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 3 |
Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten |
|
||
|
Underavsnitt 1 |
Försäkring |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 2 |
Återförsäkring |
Artikel 158 |
||
|
AVSNITT 4 |
Statistik |
Artikel 159 |
||
|
Avsnitt 5 |
Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka lik |
|
||
|
|
|
|
vidationsförfaranden inletts |
Artiklarna |
|
KAPITEL IX |
Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller |
|
||
|
|
|
|
återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenska |
|
|
|
|
|
pen |
|
|
AVSNITT 1 |
Startande av verksamhet |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 2 |
Återförsäkring |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL X |
Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för |
|
||
|
|
|
|
vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av |
|
|
|
|
|
innehav |
Artiklarna 176 och 177 |
|
AVDELNING II |
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖR |
|
||
|
|
|
|
SÄKRING |
|
|
KAPITEL I |
Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring |
|
||
|
AVSNITT 1 |
Tillämplig lag |
Artikel 178 |
||
|
AVSNITT 2 |
Obligatorisk försäkring |
Artikel 179 |
||
|
AVSNITT 3 |
Det allmänna bästa |
Artikel 180 |
||
|
AVSNITT 4 |
Försäkringsvillkor och premietariffer |
Artiklarna 181 och 182 |
634
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/16 |
|
SV |
|
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
||
|
AVSNITT 5 |
Information till försäkringstagarna |
|
||
|
Underavsnitt 1 |
Skadeförsäkring |
Artiklarna 183 och 184 |
||
|
Underavsnitt 2 |
Livförsäkring |
Artiklarna 185 och 186 |
||
|
KAPITEL II |
Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring |
|
||
|
AVSNITT 1 |
Allmänna bestämmelser |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 2 |
Koassurans inom gemenskapen |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 3 |
Assistans |
Artikel 197 |
||
|
AVSNITT 4 |
Rättsskyddsförsäkring |
Artiklarna |
||
|
AVSNITT 5 |
Sjukförsäkring |
Artikel 206 |
||
|
AVSNITT 6 |
Arbetsskadeförsäkring |
Artikel 207 |
||
|
KAPITEL III |
Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring |
Artiklarna 208 och 209 |
||
|
KAPITEL IV |
Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring |
Artiklarna 210 och 211 |
||
|
AVDELNING III |
TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRE |
|
||
|
|
|
|
TAG SOM INGÅR I EN GRUPP |
|
|
KAPITEL I |
Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsom |
|
||
|
|
|
|
råde och nivåer |
|
|
AVSNITT 1 |
Definitioner |
Artikel 212 |
||
|
AVSNITT 2 |
Tillämpningsområde |
Artiklarna 213 och 214 |
||
|
AVSNITT 3 |
Nivåer |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL II |
Finansiell ställning |
|
||
|
AVSNITT 1 |
Solvens på gruppnivå |
|
||
|
Underavsnitt 1 |
Allmänna bestämmelser |
Artiklarna 218 och 219 |
||
|
Underavsnitt 2 |
Val av beräkningsmetod och allmänna principer |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 3 |
Tillämpning av beräkningsmetoderna |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 4 |
Beräkningsmetoder |
Artiklarna |
||
|
Underavsnitt 5 |
Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och åter |
|
||
|
|
|
|
försäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings |
|
|
|
|
|
holdingbolag |
Artikel 235 |
|
Underavsnitt 6 |
Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centrali |
|
||
|
|
|
|
serad riskhantering |
Artiklarna |
|
AVSNITT 2 |
Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp |
Artiklarna 244 och 245 |
||
|
AVSNITT 3 |
Riskhantering och internkontroll |
Artikel 246 |
||
|
KAPITEL III |
Åtgärder för att underlätta grupptillsynen |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL IV |
Tredjeländer |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL V |
Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet |
Artiklarna 265 och 266 |
635
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
|
SV |
|
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/17 |
|
|
|
|
||
|
AVDELNING IV |
REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖ |
|
||
|
|
|
|
RETAG |
|
|
KAPITEL I |
Tillämpningsområde och definitioner |
Artiklarna 267 och 268 |
||
|
KAPITEL II |
Rekonstruktionsåtgärder |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL III |
Likvidationsförfaranden |
Artiklarna |
||
|
KAPITEL IV |
Gemensamma bestämmelser |
Artiklarna |
||
|
AVDELNING V |
ANDRA BESTÄMMELSER |
Artiklarna |
||
|
AVDELNING VI |
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER |
|
||
|
KAPITEL I |
Övergångsbestämmelser |
|
||
|
AVSNITT 1 |
Försäkring |
Artiklarna 305 och 306 |
||
|
AVSNITT 2 |
Återförsäkring |
Artiklarna 307 och 308 |
||
|
KAPITEL II |
Slutbestämmelser |
Artiklarna |
||
|
BILAGA I |
SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER |
|
A.Klassificering av risker i klasser
B.Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en för säkringsklass
BILAGA II |
LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER |
BILAGA III |
FÖRETAGSFORMER |
A.Företagsformer för skadeförsäkringsföretag
B.Företagsformer för livförsäkringsföretag
C.Former för återförsäkringsföretag
BILAGA IV |
STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR) |
1.Beräkning av det primära solvenskapitalkravet
2.Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring
3.Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring
4.Beräkning av marknadsriskmodulen
BILAGA V |
GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTI |
|
KEL 159 |
BILAGA VI |
|
Del A |
Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310) |
Del B |
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell |
|
lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310) |
BILAGA VII |
JÄMFÖRELSETABELL |
636
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/18 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING
KAPITEL I
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
A v s n i t t 1
S y f t e o c h t i l l ä m p n i n g s o m r å d e
Artikel 1
Syfte
Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende
1)rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet,
2)tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper,
3)rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där.
Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på åter försäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverk samhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium eller som önskar etablera sig där.
2. När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 för sta stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under de olika omständigheter som anges i avtalet.
Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens egen personal och utrustning.
Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhanda hålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assis tans i sådan egenskap.
3.När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:
a)Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:
i)Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.
ii)Livräntor.
iii)Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera liv försäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad av olyckshändelse eller sjukdom.
iv)Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukför säkring som finns i Irland och i Förenade Kungariket.
b)Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myn digheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:
i)Verksamhet som innebär inrättande av medlemssam manslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne (tontiner).
ii)Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”) grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfat tar förpliktelser med fastställd varaktighet och belopps storlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller fastställda periodiska inbetalningar.
iii)Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betal ningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av verksamhetskälla.
iv)Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av minimiränta.
v)Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska ”Code des assurances”.
637
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/19 |
|
|
|
|
c)Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lag stiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäk ringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.
A v s n i t t 2
U n d a n t a g f r å n t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t
U n d e r a v s n i t t 1
A l l m ä n t
Artikel 3
Lagfästa system
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3csk a detta direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett lagfäst socialförsäkringssystem.
Artikel 4
Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek
1. Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna
a)Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster översti ger inte 5 miljoner EUR.
b)Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings avtal och från specialföretag enligt artikel 76, överstiger inte 25 miljoner EUR.
c)Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäk ringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan åter vinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 25 miljoner EUR.
d)Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller åter försäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1.
e)Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksam het som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 0,5 miljoner EUR, eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 2,5 miljoner EUR, eller de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings avtal och från specialföretag med mer än 10 %.
2.Om något av de belopp som anges i punkt 1 överskrids under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från och med det fjärde året.
3.Genom undantag från punkt 1 ska detta direktiv tillämpas på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga teck nade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsätt ningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida något av de belopp som nämns i punkt 1 inom de följande fem åren.
4.Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföre tag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga föl jande villkor är uppfyllda:
a)Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskri dits under de föregående tre på varandra följande åren.
b)Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas överskridas inom de följande fem åren.
Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva verksamhet enligt artiklarna
5. Punkterna 1 och 4 ska inte hindra något försäkringsföretag från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation enligt detta direktiv.
U n d e r a v s n i t t 2
S k a d e f ö r s ä k r i n g
Artikel 5
Verksamhet
När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte gälla följande:
1.Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna defi nieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning.
2.Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra gen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.
3.Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av pre mier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar.
4.Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig garanti eller med staten som försäkringsgivare.
638
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/20 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 |
Artikel 7 |
|
|
Assistans |
Ömsesidiga företag |
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller samtliga följande villkor:
a)Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinha verier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är verksam.
b)Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:
i)Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och utrustning.
ii)Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fort sätta sin resa på annat sätt.
iii)Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprung liga resmålet inom samma stat.
c)Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmel serna i detta direktiv gäller.
2. I de fall som avses i punkt 1bioch iiska villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den med lemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte gälla i fall där för månstagaren är medlem i den organisation som är försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respek tive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie beta las, eller, när det gäller Irland och Förenade kungariket, när assis tansen tillhandahålls av en och samma organisation som är verksam i båda dessa länder.
3.Detta direktiv ska inte gälla för verksamhet som avses i punkt 1biiin är olyckan eller maskinhaveriet inträffat i Irland eller Nordirland, när det gäller Förenade kungariket, och fordo net, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, transpor teras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprungliga resmålet inom ettdera av dessa territorier.
4.Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av automobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjäns terna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem.
Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver ska deförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna för säkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.
Artikel 8
Institut
Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver ska deförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämp lig lag ändras med avseende på deras behörighet:
1.I Danmark, Falck Danmark.
2.I Tyskland, följande halvstatliga institut:
a)”Postbeamtenkrankenkasse”.
b)”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”.
3.I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”.
4.I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”.
U n d e r a v s n i t t 3
L i v f ö r s ä k r i n g
Artikel 9
Tjänster och verksamheter
När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte til lämpas på följande:
1.Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra gen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp.
2.Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhanda hålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av döds fall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verk samheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de för säkringsmatematiska avsättningarna.
639
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/21 |
|
|
|
|
3.Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under för utsättning att
a)pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar sär skilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den verksamheten, och
b)de finska myndigheterna på ett
Artikel 10
Organisationer, företag och institut
Artikel 12
Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet
1.Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslu tande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verk samhet ska inte omfattas av detta direktiv.
2.Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återför säkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till alla övriga medlemsstater.
A v s n i t t 3
D e f i n i t i o n e r
Artikel 13
Definitioner
När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut:
1.Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner.
2.”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på omfattningen av dess behörighet.
3.”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verk samhet eller behörighet.
U n d e r a v s n i t t 4
Å t e r f ö r s ä k r i n g
Artikel 11
Återförsäkring
När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garan teras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkrings givare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i prakti ken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärs mässiga grunder.
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1.försäkringsföretag: ett företag som tillhandahåller direkt liv- eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt artikel 14.
2.captivebolag för försäkring: ett försäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke- finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkrings skydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.
3.försäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvud kontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisa tion för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.
4.återförsäkringsföretag: ett företag som har fått auktorisation enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.
5.captivebolag för återförsäkring: ett återförsäkringsföretag som ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke- finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäk ringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.
640
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/22 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
6.återförsäkringsföretag i tredjeland: ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auk torisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 14.
7.återförsäkring: något av följande:
a)Den verksamhet som består i att överta risker som över låts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.
b)När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgi vare som uppträder under namnet Lloyd’s: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäk ringsföretag än Lloyd’s övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd’s.
8.hemmedlemsstat: något av följande:
a)Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäk ringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor,
b)Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkrings företag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor.
c)Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkrings företaget har sitt huvudkontor.
9.värdmedlemsstat: den medlemsstat, annan än hemmedlemssta ten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och ska deförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett för säkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat.
10.tillsynsmyndighet: den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva till syn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag.
11.filial: en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återför säkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.
12.etableringsställe: ett företags huvudkontor eller någon av dess filialer.
13.medlemsstat där risken är belägen: något av följande:
a)Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring.
b)Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen avser fordon av något slag.
c)Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäk ring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra måna der eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, oberoende av försäkringsklass.
d)I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c, den medlemsstat där något av följande är beläget:
i)Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller
ii)om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.
14.medlemsstat för åtagandet: den medlemsstat där något av föl jande är beläget:
a)Försäkringstagarens stadigvarande bostad.
b)Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne för säkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller.
15.moderföretag: ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG.
16.dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana företag.
17.nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarin tresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juri diska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till en och samma person.
18.kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter företag enligt vad som anges i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.
641
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/23 |
|
|
|
|
19.transaktion inom gruppen: en transaktion där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller juridisk person som har en nära koppling till företag inom denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en betalning eller inte.
20.ägarintresse: ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.
21.kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt infly tande över ledningen av företaget.
22.reglerad marknad: något av följande:
a)Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reg lerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direk tiv 2004/39/EG.
b)Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell marknad som uppfyller följande villkor:
i)Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmed lemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med kraven i direktiv 2004/39/EG.
ii)De finansiella instrument som omsätts på denna marknad är av en kvalitet som är jämförbar med kvaliteten hos de instrument som omsätts på den reglerade marknaden, eller de reglerade markna derna, i hemmedlemsstaten.
23.nationell byrå: en sådan nationell försäkringsbyrå som definie ras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.
24.nationell garantifond: ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i direktiv 84/5/EEG.
25.finansiellt företag: någon av följande enheter:
a)Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksam het enligt definitionen i artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direk tiv 2006/48/EG.
b)Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäk
ringsholdingbolag i den mening som avses i arti kel 212.1 f.
c)Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG.
d)Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG;
26.specialföretag: ett företag, annat än ett befintligt försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäk ringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för sådana risker genom inkomster från emissioner av skulde brev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetal ningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter.
27.stora risker:
a)risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A
ibilaga I.
b)risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I,
ifall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver indu striell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan verksamhet.
c)risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del A i bilagaI, om försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande kriterier:
i)Balansomslutning: 6,2 miljoner EUR i tillgångar.
ii)Nettoomsättning: 12,8 miljoner EUR i den mening som avses i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördra get om årsbokslut i vissa typer av bolag (1).
iii)Genomsnittligen 250 anställda under räkenskapsåret.
Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv 83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av de kriterier som anges i första stycket led c.
Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkes sammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller till fälliga sammanslutningar.
28.uppdragsavtal: en överenskommelse i någon form mellan ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleve rantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vil ken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkrings företaget självt.
(1) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.
642
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/24 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
29.funktion: inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelef terlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen.
30.teckningsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse ende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar.
31.marknadsrisk: risken för förlust eller negativ förändring avse ende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsa kas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella instrument.
32.kreditrisk: risken för förlust eller negativ förändring avseende den finansiella ställningen till följd av svängningar i kredit värdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av marknadsrisker.
33.operativ risk: risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser
34.likviditetsrisk: risken för att försäkrings- och återförsäkrings företag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till betalning.
35.koncentrationsrisk: varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning.
36.riskreduceringstekniker: varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan part.
37.diversifieringseffekter: reducering av riskexponeringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag och
38.prognostiserad sannolikhetsfördelning: en matematisk funktion som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kom mande händelser kommer att förverkligas.
39.riskmått: en matematisk funktion som tilldelar ett penningbe lopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och som ökar monotont med risknivån för den exponering som ligger till grund för sannolikhetsfördelningen.
KAPITEL II
Startande av verksamhet
Artikel 14
Auktorisationsprincipen
1.Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv.
2.Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:
a)Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna medlemsstats territorium.
b)Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisa tion enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat.
Artikel 15
Auktorisationens räckvidd
1.En auktorisation enligt artikel14 ska gälla inom hela gemen skapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.
2.En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen.
Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som anges i artikel 16.
Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksam het i dessa klasser bedrivs samtidigt.
3. När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilagaI.
Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den verksamhetsplan som avses i artikel 23.
4. Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assis tans som avses i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 16.1. I sådant fall ska detta direktiv gälla för sådan verksamhet.
643
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/25 |
|
|
|
|
5. När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäk ringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.
Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den med lemsstat i vilken auktorisationen söks.
Artikel 18
Villkor för auktorisation
1. Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansö ker om auktorisation ska,
Artikel 16
Underordnade risker
1. Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor:
a)De hör samman med huvudrisken.
b)De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken.
c)De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken.
2. Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i klasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som underordnade risker till andra klasser.
Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1 samt ett av följande villkor är uppfyllda:
a)Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för perso ner som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad.
b)Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg.
Artikel 17
Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag
a)när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan affärsverksamhet,
b)när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksam het till återförsäkring och därmed sammanhängande verk samhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion och verksamheter som avser verksamheter inom den finan siella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv
2002/87/EG,
c)förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,
d)ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i arti kel 129.1 d,
e)styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapital kravet enligt artikel 100,
f)styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapi talkravet enligt artikel 128,
g)styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV avsnitt 2,
1.Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av de företags former som anges i bilaga III.
2.Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäk ringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller före tag som omfattas av privaträttslig lagstiftning.
3.Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande kompletteringar av de företagsformer som anges i bilaga III.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
h)när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med artikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar.
2. Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auk torisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23.
Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.
644
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/26 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för säkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsom råde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klas serna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det:
a)innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti kel 129.1 d,
b)förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för säkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avse ende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i bilagaI och söker auktorisation enligt artikel73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det:
a)innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti kel 129.1 d,
b)förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella minimikrav som avses i artikel 74.3.
Artikel 19
Nära förbindelser
Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återför säkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska till synsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller åter försäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid til lämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.
Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första stycket efterlevs.
Artikel 20
Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags huvudkontor
Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö retags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten.
Artikel 21
Försäkringsvillkor och premietariffer
1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäk ringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som sär skilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavan den med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.
För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlev naden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatema tiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäk ringsföretag ska beviljas auktorisation.
2.Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem.
3.Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sam manhänger med den klassen.
4.Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseur kund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs för normal tillsyn ska företes.
Artikel 22
Marknadens ekonomiska behov
Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov.
Artikel 23
Verksamhetsplan
1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska inne hålla uppgifter eller dokumentation om följande:
a)Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.
b)De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföre taget avser att avtala om med cedentföretag.
c)Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.
645
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/27 |
|
|
|
|
d)De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån på minimikapitalkravet.
e)Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till för säkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen.
2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande:
a)En prognos för balansräkningen.
b)Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapi tel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.
c)Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artik larna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prog nos för balansräkningen som avses i led a samt den beräkningsmetod som använts för denna skattning.
d)Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och solvenskapitalkrav.
e)När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även följande:
i)Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner.
ii)Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.
f)När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäk ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.
Artikel 24
Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav
1. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverk samhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indi rekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav.
Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompeten sen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.
2. Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direk tiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars vär depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1) samt villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.
Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år efter förvärvet.
Artikel 25
Avslag på auktorisationsansökan
Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföl jas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda företaget.
Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansö kan om auktorisation kan prövas i domstol.
Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där till synsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs.
Artikel 26
Samråd med myndigheter i andra medlemsstater
1. Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av följande företag:
a)Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.
b)Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.
c)Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den medlemsstaten.
(1) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.
646
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/28 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
2. Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföre tag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av föl jande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:
a)Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
b)Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
c)Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kredit institut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.
3. De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp.
De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisa tion samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor.
KAPITEL III
Tillsynsmyndigheter och allmänna regler
Artikel 27
Tillsynens huvudsyfte
Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har till gång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkom petens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte, nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare.
Artikel 28
Finansiell stabilitet och procyklikalitet
Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövan det av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i krissituationer, med hänsyn till den information som finns till gänglig vid tillfället i fråga.
I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsyns myndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna av sina åtgärder.
Artikel 29
Allmänna principer för tillsynen
1.Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkrings- och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler.
2.Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inne fatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och inspektio ner på plats.
3.Medlemsstaterna ska se till att kraven i detta direktiv tilläm pas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet.
4.Kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna beak tar proportionalitetsprincipen så att detta direktiv tillämpas pro portionerligt, särskilt när det gäller mycket små försäkringsföretag.
Artikel 30
Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning
1.Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster.
2.Finansiell tillsyn enligt punkt 1ska omfatta kontroll avse ende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmel ser som har antagits på gemenskapsnivå.
Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att för säkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmed lemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.
647
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/29 |
|
|
|
|
3. Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre tag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsyns myndigheterna i detta företags hemmedlemsstat.
Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om före taget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta direktiv.
Artikel 31
Överblickbarhet och ansvar
1.Tillsynsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett över blickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hän syn till skyddet av konfidentiell information.
2.Medlemsstaterna ska se till att följande information offentliggörs:
a)Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna väg ledningar på försäkringsrättens område.
b)De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.
c)Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av til lämpningen av stabilitetsregelverket.
d)Hur devalmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas.
e)Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer.
De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara till räckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.
Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas till första stycket leden
3.Medlemsstaterna ska föreskriva överblickbara rutiner för tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas sty relser och verkställande organ.
4.Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för punkt 2 med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om format, struktur, innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offentliggöranden.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 32
Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och retrocessionsavtal
1.Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får inte vägra att godkänna ett återförsäkringsavtal som ingåtts med ett återförsäk ringsföretageller ett försäkringsföretagsom är auktoriserat i enlig het med artikel 14avsk äl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.
2.Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta sig ett retrocessionsavtal som företaget ingått med ett
återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det
återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.
Artikel 33
Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat
Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkrings- eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmed lemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finan siella tillsynen över företaget.
Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller.
Artikel 34
Allmänna tillsynsbefogenheter
1.Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter attvidta förebyggande och korrigerande åtgärder för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer lagar och andra författningar i varje medlemsstat.
2.Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administrativ eller finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag och medlemmar av deras
648
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/30 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
3.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för att utöva tillsyn enligt artikel 35.
4.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reg lerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de eko nomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha befo genhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar.
5.Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra under sökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags lokaler.
6.Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom rimlig tid och på ett proportionerligt sätt.
7.De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäk ringsföretag som avses i punkterna
8.De åtgärder som anges i
Artikel 35
Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna
1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:
a)Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tilläm pas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering.
b)Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som fram kommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter och
2. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter:
a)Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och åter försäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:
i)Med i förväg fastställd periodicitet.
ii)När i förväg definierade händelser inträffar.
iii)Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags situation.
b)Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmed lare eller ingåtts med tredje man.
c)Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer och aktuarier.
3.De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta följande:
a)Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination av sådana.
b)Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig kombination av sådana.
c)Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kom bination av sådana.
4. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i över ensstämmelse med följande principer:
a)De ska stå i proportion till arten, omfattningen och kom plexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de inneboende riskerna med denna verksamhet.
b)De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänse ende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.
c)De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga.
5.Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna
6.Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när mare specificera de uppgifter som avses i
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 36
Tillsynens granskningsprocess
1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna gran skar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsru tiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.
649
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/31 |
|
|
|
|
Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att stäl las – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den miljö där de verkar.
2. Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs:
a)Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbe dömning, enligt kapitel IV avsnitt 2.
b)Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.
c)Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5.
d)Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6.
e)Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitelVI avsnitt3.
f)Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyl lande av kraven på fullständiga och partiella interna model ler i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.
3.Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga kontrollred skap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställ ningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar.
4.Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida föränd ringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som berörs.
Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena.
5.Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svag heter eller brister som påvisats i den samlade tillsynsbedömningen.
6.De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses i punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet.
Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedöm ningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet.
Artikel 37
Kapitaltillägg
1.Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndig heterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföre tag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall:
a)Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat med standardformeln i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och
i)kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119 är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller
ii)en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas i enlighet med artikel 119.
b)Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i överensstämmelse med kapitelVI avsnitt4 underavsnitt3, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräck lig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den före liggande riskprofilen.
c)Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats av andra åtgärder.
2.I de fall som anges i punkt 1aochbsk a kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artikel 101.3.
I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.
3.I de fall som anges i punkt 1 b och c ska tillsynsmyndighe ten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläggan det av ett krav på kapitaltillägg.
4.Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.
650
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/32 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
5. Det
Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräk ning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5.
6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter ligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapi taltillägg kan föreläggas och metoderna för beräkningen av ett sådant krav.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.
Artikel 38
Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av uppdragsavtal
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska med lemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att garantera att följande villkor uppfylls:
a)Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.
b) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgif ter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.
c)Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänstele verantörens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.
2.Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn digheter – själva eller genom personer som de utser för detta ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn dighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleveran törens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats. Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsyns myndigheten vara relevant myndighet.
Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföreta gets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till till synsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.
Artikel 39
Överlåtelse av försäkringsbestånd
1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i natio nell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvud kontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen.
Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndig heterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptfö retaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan överlåtelsen beaktats.
2.För försäkringsföretag ska punkterna
3.Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna bestånd av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är belägen rådfrågas.
4.I de fall som avses i punkterna 1 och 3 ska tillsynsmyndig heterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks, antingen enligt etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla tjänster.
5.Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlå tande försäkringsföretagets hemmedlemsstat.
Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta medgivande.
6. En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd av punkterna
Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäk ringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.
Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på med lemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.
651
Bilaga 2 |
SOU 2011:68 |
17.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 335/33 |
|
|
|
|
KAPITEL IV
Villkor för utövandet av verksamheten
A v s n i t t 1
F ö r v a l t n i n g s
Artikel 40
Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäk ringsföretagens
A v s n i t t 2
F ö r e t a g s s t y r n i n g s s y s t e m
Artikel 41
Allmänna krav på företagsstyrningen
1. Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återför säkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning.
Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämp lig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat så att det uppfyller kraven i artiklarna
Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt.
2.Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och komplexitet.
3.Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs.
Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år.
4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med kon tinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av bered skapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.
5.Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäk ringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka sundheten i deras finansiella situation.
Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogen het att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och för stärks för att säkerställa att kraven i artiklarna
Artikel 42
Lämplighetskrav för personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner
1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra cen trala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:
a)Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verk samhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull företagsledning.
b)Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.
2.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela till synsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och därvid att lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man ska kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen har den lämplighet som krävs.
3.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i punk terna 1 och 2 har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven i punkt 1.
Artikel 43
Styrkande av gott anseende
1. När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i kon kurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medbor gare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande hand lingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndig het i hemmedlemsstaten elleri denmedlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa krav är tillgodosedda.
652
SOU 2011:68 |
Bilaga 2 |
L 335/34 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
17.12.2009 |
|
|
|
|
2. Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlän ningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig.
Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.
Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisa tion i den berörda medlemsstaten.
3.De handlingar och intyg som avses i punkterna 1 och 2 får vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.
4.Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisatio ner som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemssta ter och kommissionen om detta.
Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.
Artikel 44
Riskhantering
1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, pro cesser och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på företags- och gruppnivå fortlöpande kunna identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mel lan dessa.
Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som faktiskt leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner.
2. Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4 som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna beräkning.
Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:
a)Teckning av försäkringar och avsättningar.
b)
c)Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande åtaganden.
d)Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.
e)Hantering av operativ risk.
f)Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.
Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden
3.I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäk ringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i kapitel VI avsnitt 6.
4.Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en risk hanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar genomförandet av riskhanteringssystemet.
5.För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt artiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också ansvara för följande:
a)Att utforma och genomföra den interna modellen.
b)Att testa och validera den interna modellen.
c)Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare ändringar av den.
d)Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten.
e)Att underrätta
Artikel 45
Egen risk- och solvensbedömning
1. Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och solvensbedömning.
Bedömningen ska minst omfatta följande:
a)Det totala solvenskravet med beaktande av företagets speci fika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi.
b)Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnit ten 4och 5ochavk raven på försäkringstekniska avsätt ningar i kapitel VI avsnitt 2.
653
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 3.1 första |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
231 |
2011:68 |
|
|
och andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
Artikel 3.1 tredje |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4.5 |
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 första |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8 första |
|
|
|
|
|
meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.2 |
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
Artikel 4 c |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 e |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
Artikel 4 f |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.1 |
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 g |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.4 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5 b |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 o |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5 c |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 p |
|
|
Artikel 134.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
751 |
Artikel 5 d |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17 |
|
||
|
Artikel 6 |
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
Artikel 4 |
Artikel 3 |
|
Artikel 14.1, |
|
.12. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2009 |
|
||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
14.2 a och b |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 7.1 |
|
|
|
Artikel 5.1 |
|
|
Artikel 5.1 |
|
|
Artikel 15.1 |
|
|||
|
och 7.2 första |
|
|
|
och 5.2, första |
|
|
och 5.2, första |
|
|
och 15.2 första |
|
0 |
|
|
752 |
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
|||||
stycket |
|
|
|
stycket |
|
|
stycket |
|
|
stycket |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7.2.2a |
|
|
|
Artikel 5.2.2a |
|
|
|
|
|
Artikel 15.3 |
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7.2.2 b |
|
|
|
Artikel 5.2.2 b |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.1 a |
|
|
|
Artikel 6.1 a |
|
|
Artikel 6.1 a |
Bilaga I |
|
Bilaga IIIA och B |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
Artikel 8.1 a, |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.2 |
|
Artikel 17.2 |
|
|
|
|
|
sista stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
Artikel 8.1 b |
|
|
|
Artikel 6.1 b |
|
|
Artikel 6.1 b |
Artikel 6 a |
|
Artikel 18.1 a |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 a |
|
Artikel 18.1 b |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.1 c |
|
|
|
Artikel 6.1 c |
|
|
Artikel 6.1 c |
Artikel 6 b |
|
Artikel 18.1 c |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.1 d |
|
|
|
Artikel 6.1 d |
|
|
Artikel 6.1 d |
Artikel 6 c |
|
Artikel 18.1 d |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.1 e |
|
|
|
Artikel 6.1 e |
|
|
Artikel 6.1 e |
Artikel 6 d |
|
Artikel 18 g |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
SOU |
|
Artikel 8.1 f |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 18 h |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
335/133 L |
2011:68 |
|
Artikel 8.1, andra |
|
|
|
|
|
|
Artikel 6.2 |
Artikel 7 |
|
Artikel 19 |
|
|
||
|
till fjärde stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 8.1 a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 6.3 |
Artikel 8 |
|
Artikel 20 |
|
431 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
Artikel 8.2 |
|
|
|
Artikel 6.2 |
|
|
Artikel 6.4 |
|
|
Artikel 18.2 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.3, första |
|
|
|
Artikel 6.3 |
|
|
Artikel 6.5 |
Artikel 9.1 |
|
Artikel 21.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
stycket |
|
|
|
första stycket |
|
|
tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.3, andra |
|
|
|
Artikel 6.3 |
|
|
Artikel 6.5 |
Artikel 9.2 |
|
Artikel 21.1 |
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
andra stycket |
|
|
första stycket |
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och artikel 29 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.3 tredje |
|
|
|
Artikel 6.3 |
|
|
|
|
|
Artikel 21.2 |
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
||
|
|
|
|
|
och artikel 29 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.3 fjärde |
|
|
|
Artikel 6.3 |
|
|
|
|
|
Artikel 21.3 |
|
|
tidning officiella |
|
|
stycket |
|
|
|
fjärde stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.4 |
|
|
|
Artikel 6.4 |
|
|
Artikel 6.6 |
Artikel 10 |
|
Artikel 22 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 9 |
|
|
|
Artikel 7 |
|
|
Artikel 7 |
Artikel 11.1 a, |
|
Artikel 23.1 a, c, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
c, d och e |
|
d och e |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 9 e och f |
|
|
|
Artikel 7 e |
|
|
|
Artikel 11.2 a |
|
Artikel 23.2 e |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och f |
|
|
|
och b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 9 g och h |
|
|
|
Artikel 7 g |
|
|
Artikel 7 f |
Artikel 11.2 c |
|
Artikel 23.2 a |
|
|
|
|
753 |
|
|
|
|
och h |
|
|
och g |
och d |
|
och d |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17 |
|
||
|
Artikel 10.1 |
|
|
|
Artikel 32.1 |
|
|
Artikel 40.1 |
|
|
Artikel 145.1 |
|
.12. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2009 |
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 10.2 |
|
|
|
Artikel 32.2 |
|
|
Artikel 40.2 |
|
|
Artikel 145.2 |
|
|||
|
första stycket |
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
0 |
|
|
754 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
Artikel 10.2 |
|
|
|
Artikel 32.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 145.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
andra stycket |
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
S |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
V |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 10.3 |
|
|
|
Artikel 32.3 |
|
|
Artikel 40.3 |
|
|
Artikel 146.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 10.4 |
|
|
|
Artikel 32.4 |
|
|
Artikel 40.4 |
|
|
Artikel 146.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 10.5 |
|
|
|
Artikel 32.5 |
|
|
Artikel 40.5 |
|
|
Artikel 146.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
Artikel 10.6 |
|
|
|
Artikel 32.6 |
|
|
Artikel 40.6 |
|
|
Artikel 145.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 11 |
|
|
|
Artikel 33 |
|
|
|
|
|
— |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 12 |
|
|
|
Artikel 56 |
|
|
Artikel 9 |
Artikel 13 |
|
Artikel 25 andra |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 12a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 9a |
Artiklarna 14 |
|
Artikel 26 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 60.2 |
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 13.1 |
|
|
|
Artikel 9.1 |
|
|
Artikel 10.1 |
Artikel 15.1 |
|
Artikel 30.1, |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
och 13.2 första |
|
|
|
och 9.2 första |
|
|
första meningen |
första och andra |
|
30.2 första |
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
stycket |
|
|
och 10.2 första |
stycket |
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 13.2 |
|
|
|
Artikel 9.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 30.2 |
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 10.1, |
Artikel 15.1, |
|
Artikel 30.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra och tredje |
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
meningen |
|
|
|
|
|
|
SOU |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 13.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 10.2 |
Artikel 60. 3 |
|
Artikel 32.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2011:68 |
||||
|
tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
335/135 L |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 13. 3 |
|
|
|
Artikel 9.3 |
|
|
Artikel 10.3 |
Artikel 15.4 |
|
— |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 14 |
|
|
|
Artikel 10 |
|
|
Artikel 11 |
Artikel 16 |
|
Artikel 33 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 15.1, |
|
|
|
Artikel 17 |
|
|
Artikel |
Artikel 32.1 |
|
Artiklarna |
|
|
|
|
|
15.2 och 15.3, |
|
|
|
|
|
|
och 20.4 andra |
och 32.3 |
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
S163 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
V |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15.3 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.4 |
Artikel 32.2 |
|
Artiklarna 134.2 |
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
och 173 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15a |
|
|
|
Artikel 18 |
|
|
|
Artikel 33 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 27 |
Artiklarna 35, |
|
Artiklarna |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
36, 60.8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
Artikel 16a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 28 |
Artiklarna |
|
Artikel |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
60.9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
Artikel 17.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 29.1 |
Artikel 40.1 |
|
Artiklarna 128, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
129.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 127.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 17.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 29.2 |
Artikel 40.2 |
|
Artikel 129.1 d |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
Artikel 17a |
|
|
|
|
|
|
Artikel 30 |
Artikel 41 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 17b |
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 28 |
Artikel 60.10 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 28 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 18 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 14 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 11 |
Artikel 16 |
|
Artikel 33 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.2 |
|
|
|
Artikel 11.2 |
|
|
Artikel 13.2 |
Artikel 17.2 |
|
Artikel 35 |
|
|
|
|
755 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.3 |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 11.3 |
|
|
Artikel 13.3 |
Artikel 17.3 |
|
Artikel |
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
första stycket |
|
|
första stycket |
och 17.4 första |
|
och |
|
17 |
|
||
|
och andra stycket |
|
|
|
och andra |
|
|
och andra |
stycket leden a |
|
|
|
. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12 |
|
|||||
|
leden a och b |
|
|
|
stycket leden a |
|
|
stycket leden a |
och b |
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2009 |
|
|||||
|
|
|
|
|
och b |
|
|
och b |
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 19.3 |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 11.3 |
|
|
Artikel 13.3 |
Artikel 17.4 |
|
Artikel 34.8 |
|
|||
|
andra stycket led |
|
|
|
andra stycket |
|
|
andra stycket |
första stycket |
|
|
|
0 |
|
|
756 |
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
|||||
c |
|
|
|
led c |
|
|
led c |
led c |
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.3 |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 11.3 |
|
|
Artikel 13.3 |
Artikel 17.4 |
|
Artikel 35.2 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
||||||
|
tredje stycket |
|
|
|
tredje stycket |
|
|
tredje stycket |
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 37.1 |
Artikel 42.1 |
|
Artikel 137 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.2 |
|
|
|
Artikel 13.2 |
|
|
Artikel 37.2 |
Artikel 42.2 |
|
— |
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
första stycket |
|
|
första stycket |
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
Artikel 20.2 |
|
|
|
Artikel 13.2 |
|
|
Artikel 37.2 |
Artikel 42.2 |
|
Artikel 138.5 |
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
andra stycket |
|
|
andra stycket |
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.3 |
|
|
|
Artikel 13.3 |
|
|
Artikel 37.3 |
Artikel 42.3 |
|
— |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|||||
|
första stycket |
|
|
|
första stycket |
|
|
första stycket |
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.3 |
|
|
|
Artikel 13.3 |
|
|
Artikel 37.3 |
Artikel 42.3 |
|
Artikel 139.3 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|||||
|
andra stycket |
|
|
|
andra stycket |
|
|
andra stycket |
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.4 |
|
|
|
Artikel 13.4 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20.5 |
|
|
|
Artikel 13.2 |
|
|
Artikel 37.2 |
Artikel 42.2 |
|
Artikel 138.5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra och femte |
andra och fjärde |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20a.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.1 |
Artikel 43.1 |
|
Artiklarna 138.2 |
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
första meningen |
|
|
och 139.2 |
|
|
|
|
|
första meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20a.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.1 |
Artikel 43.2 |
|
Artikel 142.1 |
|
|
|
SOU |
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
andra meningen |
leden |
|
|
|
|
|
|
|
andra meningen |
|
|
|
|
|
|
leden |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2011:68 |
||
|
leden |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
335/137 L |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 20a.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.2 |
|
|
Artikel 141 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 20a.3 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.3 |
Artikel 43.4 |
|
Artikel 140.2 |
|
831 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
Artikel 20a.4 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.4 |
Artikel 43.5 |
|
— |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
Artikel 20a.5 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 38.5 |
Artikel 43.6 |
|
Artikel 142.2 |
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
|
Artikel 11.1 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 22.1 |
|
|
|
Artikel 14 |
|
|
Artikel 39.1 |
Artikel 44.1 |
|
Artikel 144.1 a, b |
|
|
|
|
|
första stycket led |
|
|
|
|
|
|
första stycket |
första stycket |
|
och c |
|
|
|
|
|
a, b och d |
|
|
|
|
|
|
led a, b och d |
led a, b och d |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 22.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 39.1 |
Artikel 44.1 |
|
Artikel 144.2 |
|
|
Europeiska |
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
andra stycket |
|
första stycket |
|
|
|
|
|
första meningen |
|
|
|
|
|
|
första meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 22.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 39.1 |
|
|
Artikel 144.2 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|||
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
andra meningen |
|
|
|
|
|
|
andra meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 22.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 39.2 |
Artikel 44.2 |
|
Artikel 144.3 |
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 23.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.1 |
|
|
Artikel 162.1 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 23.2 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.2 |
|
|
Artikel 162.2 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och h |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 23.2 h |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 162.2 g |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 24 första |
|
|
|
|
|
|
Artikel 54 |
|
|
Artikel 163 |
|
|
|
|
|
stycket första |
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
första meningen |
|
|
|
|
|
meningen |
|
|
|
|
|
|
första meningen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 24 första |
|
|
|
|
|
|
Artikel 54 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
stycket andra |
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
757 |
meningen till |
|
|
|
|
|
|
andra meningen |
|
|
|
|
|
|
|
tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
till tredje |
|
|
|
|
17 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
. |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12 |
|
|
|
Artikel 25 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 55 |
|
|
Artikel 166 |
|
2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
|
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 26 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 56 |
|
|
Artikel 167 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0 |
|
|
758 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
|
Artikel 27 första |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.2 |
|
|
Artikel 168 |
|
|
|||
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
första stycket |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
Artikel 27 andra |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.2 |
|
|
Artikel 168 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 28 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.3 |
|
|
Artikel 170 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 28a |
|
|
|
|
Artikel 53 |
|
|
Artikel 53 |
|
|
Artikel 164 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 29 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 57 |
|
|
Artikel 171 |
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 29a |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 58 |
|
|
Artikel 174 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första till tredje |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 29b.1 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 59.1 |
Artikel 52.1 |
|
Artikel 177.1 |
|
|
|
|
|
och 29b.2 |
|
|
|
|
|
|
|
och 59.2 |
och 52.2 |
|
och 177.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel |
Artikel 52.3 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 52.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|||
|
och 30.2 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.2 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 305.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 305.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 305.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
SOU |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 32 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2011:68 |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
335/139 L |
|
|
Artikel 33 |
|
|
|
Artikel 28 |
|
|
|
Artikel 62 |
Artikel 54.2 |
|
Artikel 298.2 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 298.3 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 34 |
Artikel 9 |
|
Artikel 29 |
|
Artikel 11.5 |
|
Artikel 6.5 |
|
Artikel 6 |
— |
|
041 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
fjärde stycket |
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
Artikel 35 |
Artikel 10 |
Artikel 10 |
Artikel 32 |
Artikel 57.1 |
Artikel |
Artikel 31.1 |
Artikel |
Artikel 64.1 |
Artikel 7.1 |
Artikel 309.1 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
och 31.2 |
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 36 |
Artikel 11 |
Artikel 11 |
Artikel 33 |
Artikel 57.2 |
Artikel 11.4 |
Artikel 31.3 |
Artikel 70 |
Artikel 64.2 |
Artikel 7.2 |
Artikel 309.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 37 |
|
|
Artikel 34 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 38 |
Artikel 12 |
Artikel 12 |
Artikel 35 |
Artikel 58 |
Artikel 13 |
Artikel 33 |
Artikel 74 |
Artikel 66 |
Artikel 9 |
Artikel 312 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga del A |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och Bilaga I del A |
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga delarna A |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga I del A |
|
|
||
|
och B |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och B |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
Bilaga del C |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga del D |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
Artikel 1.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.1 |
|
|
||
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
Artikel 1.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.2 |
|
|
||
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 190.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 191 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 192 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första och andra |
|
|
|
|
759 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17 |
|
|
|
Artikel 4.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
. |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 193 |
|
2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
Artikel 2 f |
Artikel 1 e |
|
|
Artikel 1.1 h |
|
|
— |
|
241 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
|
Artikel 1 b |
|
|
Artikel 145.1 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
andra meningen |
|
|
andra stycket |
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 187 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7.1 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
Artikel 7.1 f |
Artikel 27 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
Artikel 7.1 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.1 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 177.1 |
|
|
tidning officiella |
|
|
|
|
|
och 8.2 |
|
|
|
|
|
|
och 177.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.3 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.4 a |
Artikel 30.1 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
och 8.4 c |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.4 d |
|
|
|
|
|
|
Artikel 179.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.5 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 179.4 |
|
|
|
|
761 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 12 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
17 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
Artikel |
|
|
|
|
|
|
Artikel 150 |
|
2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
Artikel 12a.4 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 151 |
|
|||
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
0 |
|
|
762 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
Artikel 12a.4 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 152 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
andra till sjätte |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 14 |
Artikel 34 |
|
|
Artikel 41 |
|
|
Artikel 147 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.1 |
Artikel 35 |
|
|
Artikel 42 |
|
|
Artikel 148.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
första och andra |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.1 |
Artikel 35 |
|
|
|
|
|
Artikel 148.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
tredje stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 17 |
Artikel 36 |
|
|
Artikel 43 |
|
|
Artikel 149 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
Artikel 26 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 27 |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
|
|
|
Artikel 299 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
Artikel 68.2 |
|
|
Artikel 300 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga I |
Artikel 23 |
|
|
Bilaga II |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga 2 A |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga 2 B |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 5, 9, |
|
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
10 och 11 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
SOU |
|
|
|
|
|
Artikel 1 a |
Artikel 1 a |
Artikel 2 a |
Artikel 1.1 a |
|
|
Artikel 13.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2011:68 |
|
|
|
|
|
Artikel 1 b |
|
|
Artikel 1.1 b |
Artikel 2.1 d |
|
Artikel 13.11 |
|
|
335/143 L |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
Artikel 1 c |
|
Artikel 2 e |
Artikel 1.1 e |
Artikel 2.1 f |
|
Artikel 1.3.8 a |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
Artikel 1 d |
|
|
Artikel 1.1 f |
Artikel 2.1 g |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 f |
|
|
Artikel 1.1 i |
Artikel 2.1 i |
|
Artikel 13.18 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
441 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 g |
|
|
Artikel 1.1 j |
Artikel 2.1 j |
|
Artiklarna 13.21, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
24.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och artikel 63 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 h |
Artikel 1 d |
|
Artikel 1.1 k |
Artikel 2.1 k |
|
Artikel 13.15 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 i |
Artikel 1 e |
|
Artikel 1.1 l |
Artikel 2.1 l |
|
Artikel 13.16 |
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 j |
|
|
Artikel 1.1 m |
|
|
Artikel 13.22 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 k |
Artikel 1 k |
Artikel 2 h |
Artikel 1.1 n |
Artikel 2.1 m |
|
Artikel 13.10 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 l |
|
|
Artikel 1.1 r |
Artikel 2.1 n |
|
Artikel 13.17 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 l a |
Artikel 1 f |
|
Artikel 1.1 r i |
Artikel 2.1 n i |
|
Artikel 13.20 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 l b |
|
|
Artikel 1.1 r ii |
Artikel 2.1 n ii |
|
Artikel 13.18 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
|
|
|
Artikel 188 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8 |
|
|
|
Artikel 12 |
|
Artikel 24.1 |
|
|
|
|
763 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 12.2 |
|
|
Artikel 14.1 |
Artikel 18 |
|
Artikel 39.1 |
|
17 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
Artikel |
|
|
Artikel |
|
|
Artikel |
|
2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
Artikel 15.1 |
|
|
Artikel 15.1 |
Artikel 19.1 |
|
Artikel 57 |
|
|||
|
|
|
|
|
och 15.2 |
|
|
och 15.2 |
|
|
|
|
0 |
|
|
764 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
Artikel 15.3 |
|
|
Artikel 15.3 |
Artikel 22 |
|
Artikel 61 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
Artikel 15.4 |
|
|
Artikel 15.4 |
Artikel 23 |
|
Artikel 62 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15a |
|
|
Artikel 15a |
Artikel |
|
Artikel |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15b |
|
|
Artikel 15b |
Artikel 19a |
|
Artikel 59 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15c |
|
|
Artikel 15c |
Artikel 20 |
|
Artikel 60 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.1 |
|
|
Artikel 16.1 |
Artikel 24 |
|
Artikel 64 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.2 |
|
|
Artikel 16.2 |
Artikel 25 |
|
Artikel 65 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.3 |
|
|
Artikel 16.3 |
Artikel 26 |
|
Artikel 66 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.4 |
|
|
Artikel 16.4 |
Artikel 27 |
|
Artikel 67 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.5 |
|
|
Artikel 16.5 |
Artikel 28.1 |
|
Artikel 68.1 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.5b |
|
|
Artikel 16.7 |
Artikel 28.3 |
|
Artikel 68.3 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||||
|
|
|
|
|
första till fjärde |
|
|
första till fjärde |
första till fjärde |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
stycket |
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 165b |
|
|
Artikel 16.7 |
Artikel 28.3 |
|
Artikel 68.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
femte stycket |
|
|
femte stycket |
femte stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.3 |
|
|
|
|
|
Artikel 66 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.5 c |
|
|
Artikel 16.8 |
Artikel 29 |
|
Artikel 70 |
|
|
|
SOU |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.5 a |
|
|
Artikel 16.6 |
Artikel 28.2 |
|
Artikel 68.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2011:68 |
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
335/145 L |
|
|
|
|
|
|
Artikel 16a.1 a |
|
|
Artikel 17.1 a |
Artikel 31.1 |
|
Artikel 72.1 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
Artikel 16a.1 b |
|
|
Artikel 17.1 b |
Artikel 31.1 |
|
Artikel 72.1 |
|
641 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
andra stycket |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
Artikel 16a.2 |
|
|
Artikel 17.2 |
Artikel 31.2 |
|
Artikel 72.2 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
Artikel 20 |
|
|
Artikel 22 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
|
Artikel 23 |
Artikel |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 22 |
|
|
Artikel 24 |
Artikel 34.4 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 25 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 28 |
|
|
Artikel 33 |
|
|
Artikel 180 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
Artikel 29 |
|
|
|
|
|
Artikel 181.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 179.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 181.2 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
|
|
Artikel 183 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 38 |
|
|
Artikel 44 |
|
|
Artikel 153 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 39.2 |
|
|
Artikel 45 |
|
|
Artikel 154 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 39.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 40.2 |
|
|
Artikel 46.1 |
|
|
Artikel 155.8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 40.3 |
|
|
Artikel 46.2 |
|
|
Artikel 155.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 40.4, |
|
|
Artikel 46.3, |
|
|
Artikel 155.2, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
och 40.10 |
|
|
och 46.9 |
|
|
och 155.9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 40.5 |
|
|
Artikel 46.4 |
|
|
Artikel 155.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 40.9 |
|
|
Artikel 46.8 |
|
|
Artikel 155.7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 41 |
|
|
Artikel 47 |
|
|
Artikel 156 |
|
|
|
|
765 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 42.2 |
|
|
Artikel 48 |
|
|
Artikel 160 |
|
17 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12. |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 43.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 184 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2009 |
|
|||
|
|
|
|
|
och 43.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
Artikel 44.2 |
|
|
Artikel 49 |
|
|
Artikel 159 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och bilaga V |
|
0 |
|
|
766 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
Artikel 45.2 |
|
|
|
|
|
Artikel 189 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 46.2 |
|
|
Artikel 50.1 |
|
|
Artikel 157 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första till tredje |
|
|
första och tredje |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
artikel 50.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
Artikel 51 |
|
|
Artikel 64 |
Artikel 56 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 51 sista |
|
|
|
|
Artikel 1.4 |
Artikel 58.8 |
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
strecksatsen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
Artikel 52 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
Artikel 54 |
|
|
|
|
|
Artikel 206 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 55 |
|
|
|
|
|
Artikel 207 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 24 |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 26 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 12.1, |
|
|
|
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
19, 33, 37, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
SOU |
|
|
|
|
|
39.1 40.1, 42.1, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
43.1, 44.1, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
45.1, 46.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
335/147 L |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 b |
|
|
|
|
Artikel 13.3 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 c |
|
Artikel 1.1 s |
Artikel 2.1 c |
|
Artikel 13.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 g |
|
|
|
|
Artikel 212.1 a |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
184 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 h |
|
|
|
|
Artikel 212.1 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 i |
|
|
Artikel 59.2 a i |
|
Artikel 210.1 f |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 j |
|
|
Artikel 59.2 a j |
|
Artikel 210.1 f |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1 l |
|
|
Artikel 59.2 b |
|
Artikel 13.6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 |
|
|
Artikel 59.3 |
|
Artikel 214.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
Artikel 59.3 |
|
Artikel 214.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 214.2 första |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och andra stycket |
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
Artikel 59.3 |
|
Artikel 247.1 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.1 |
|
|
Artikel 59.4 |
|
Artikel 246 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.2 |
|
|
|
|
Artikel 254.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 |
|
|
Artikel 59.5 |
|
Artiklarna 254.2, |
|
|
|
|
767 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
255.1 och 255.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17 |
|
||
|
|
|
|
|
|
Artikel 7 |
|
|
Artikel 59.5 |
|
Artiklarna 249.1, |
|
.12. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2009 |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
252, 253 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 i |
|
|
|
Artikel 268.1 e |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 j |
|
|
|
Artikel 268.1 f |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2 k |
|
|
|
Artikel 268.1 g |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
105 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3 |
|
|
|
— |
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4 |
|
|
|
Artikel 269 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5 |
|
|
|
Artikel 270 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6 |
|
|
|
Artikel 271 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7 |
|
|
|
Artikel 272 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8 |
|
|
|
Artikel 273 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 9 |
|
|
|
Artikel 274 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 10 |
|
|
|
Artikel 275 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 11 |
|
|
|
Artikel 277 |
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 12 |
|
|
|
Artikel 278 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 13 |
|
|
|
Artikel 279 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 14 |
|
|
|
Artikel 280 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15 |
|
|
|
Artikel 281 |
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16 |
|
|
|
Artikel 282 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 17 |
|
|
|
Artikel 283 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 18 |
|
|
|
Artikel 284 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19 |
|
|
|
Artikel 285 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 20 |
|
|
|
Artikel 286 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
|
|
Artikel 287 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 22 |
|
|
|
Artikel 288 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 23 |
|
|
|
Artikel 289 |
|
|
|
|
769 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 24 |
|
|
|
Artikel 290 |
|
17 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
Artikel 25 |
|
|
|
Artikel 291 |
|
||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
. |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 26 |
|
|
|
Artikel 292 |
|
2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 27 |
|
|
|
Artikel 293 |
|
|||
770 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
90 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 28 |
|
|
|
Artikel 294 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 29 |
|
|
|
Artikel 295 |
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.1 |
|
|
|
Artikel 268.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 30.2 |
|
|
|
Artikel 296 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
|
|
|
Artikel 276 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 d |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 g |
|
|
Artikel 13.14 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.1 q |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.2 |
Artikel 2.3 |
|
— |
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 |
|
|
Artikel 2.3 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.2, 3.3 |
|
|
Artikel 9 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
och 3.8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.5 |
|
|
Artikel 10 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 3.7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 3.6 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.2 |
|
|
Artikel 15.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra och tredje |
|
|
tredje stycket |
|
|
|
SOU |
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
och 15.3 andra |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
335/151 L |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 6.5 |
|
|
Artikel 21.1 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
första och andra |
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 7 e |
|
|
Artikel 23.2 f |
|
251 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8 |
Artikel 12 |
|
Artikel 24.1 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 12 |
|
|
Artikel 208 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
V |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 16.9 |
Artikel 30 |
|
Artikel 69 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel |
|
|
Artikel 73 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 18.7 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.1 |
|
|
Artikel 74.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första |
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
strecksatsen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.1 |
|
|
Artikel 74.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket |
|
|
andra stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
andra |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
strecksatsen |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 19.1 |
|
|
Artikel |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
andra stycket, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
19.2 och 19.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
|
Artikel 209 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 25 |
|
|
— |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 26 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 32 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 34 |
|
|
Artikel 182 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 35 |
|
|
Artikel 186 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 36.1 |
|
|
Artikel 185.1 |
|
|
|
|
771 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 36.2 |
|
|
Artikel 185.4 |
|
17 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första meningen |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
. |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12 |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga III a |
|
|
Artikel 185.6 |
|
2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 36.3 |
|
|
Artikel 185.7 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0 |
|
|
772 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 41 |
|
|
Artikel 147 |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel |
|
|
Artikel 148.1, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
148.3 och 148.4 |
|
|
V |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 43 |
|
|
Artikel 149 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 45 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 48 |
|
|
Artikel 160 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 49 |
|
|
Artikel 159 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.2 |
|
|
Artikel 162.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
160.2 g och h |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 51.3 |
|
|
Artikel 163 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
unionens |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
och 51.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 52.1 |
|
|
Artikel 169 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 55.1 |
|
|
Artikel 166.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 55.2 |
|
|
och 166.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 56 |
|
|
Artikel 167 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 59.1 |
Artikel 52.1 |
|
Artikel 177.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 59.2 |
och 52.2 |
|
och 177.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 59.3 |
Artikel 52.3 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 59.6 |
och 52.4 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 60.1 |
|
|
Artikel 305.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andra och tredje |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
SOU |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 60.2 |
|
|
Artikel 305.3 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 31 |
|
|
|
Artikel 61 |
|
|
Artikel 243 |
|
|
335/153 L |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 65 |
Artikel 55 |
|
Artikel 301.1 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 301.3 |
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Detta direktiv |
|
|
/533L |
SOU |
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
|
|||
|
|
|
|
||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 66 |
|
|
Artikel 308 |
|
451 |
2011:68 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 67 |
Artikel 53 |
|
Artikel 297 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 68.1 |
|
|
— |
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 71 |
|
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 72 |
|
|
Artikel 310 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga I |
|
|
Bilaga II |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga III |
|
|
Artikel 185.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
185.3 och 185.5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första stycket |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga IV |
|
|
— |
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga V |
|
|
Bilaga VI |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga VI |
|
|
Bilaga VII |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 1.2 d |
|
Artikel 11 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 a |
|
Artikel 13.7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 b |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 h |
|
Artikel 13.9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 o |
|
Artikel 13.25 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 p |
|
Artikel 13.26 |
|
|
|
|
773 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
17 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.1 q |
|
Artikel 210.3 |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
. |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
.12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 2.2 |
|
— |
|
2009 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2 Bilaga |
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bilaga |
||
|
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
Direktiv |
|
|
1 |
||
|
Detta direktiv |
|
1.7 |
2 |
|||||||||||
|
73/239/EEG |
78/473/EEG |
87/344/EEG |
88/357/EEG |
92/49/EEG |
98/78/EG |
2001/17/EG |
2002/83/EG |
2005/68/EG |
2007/44/EG |
|
||||
|
|
|
02.2 |
|
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 4.2 |
|
Artikel 15.5 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0 |
|
|
774 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 5.1 |
|
Artikel 17.1 |
|
9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
första och andra |
|
och 17.2, |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
stycket |
|
bilaga III C |
|
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 9.1 |
|
Artikel 21.4 |
|
|
VS |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 11.1 b |
|
Artikel 23.1 b |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 15.3 |
|
Artikel 32.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 21 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 45 |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 46 |
|
Artikel 211.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och 211.2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 47 |
|
Artikel 158 |
|
|
Europeiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 48 |
|
Artikel 161 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 50 |
|
Artikel 175 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 51 |
|
Artikel 176 |
|
|
unionens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 54.1 |
|
Artikel 298.1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 61 |
|
Artikel 308 |
|
|||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
officiella |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 62 |
|
Artikel 12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 63 |
|
Artikel 307 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tidning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 57, |
|
— |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
58, 59 och 60, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
bilaga II |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artiklarna 1.4, |
Artikel 58.8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2.4 och 4.6 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Artikel 8.2 |
Artikel 312 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
335/155 L |
2011:68 SOU |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|