Fortsatt föräldrar - om ansvar, ekonomi och samarbete

för barnets skull

Betänkande av Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad

Stockholm 2011

SOU 2011:51

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2011

ISBN 978-91-38-23599-7

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Genom beslut den 4 juni 2009 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet, statsrådet Göran Hägglund, att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av hur ekono- miska stöd till barnfamiljer stödjer samarbete mellan särlevande föräldrar. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 3 septem- ber 2009 generalsekreteraren Göran Harnesk som särskild utredare.

Som experter i utredningen förordnades den 23 oktober 2009 departementssekreteraren Ursula Armbruster, verksamhetsområdes- chefen Ann Eva Askensten, kanslirådet Agneta Björklund, utredaren Gunilla Cederström, kanslirådet Mårten Hultin, numera verksamhets- controllern Anna Marnell, numera kanslirådet Danijela Pavic och professor Per-Anders Rydelius.

Den 23 april 2010 förordnades som experter privatekonomen Maria Ahrengart och utredaren Eva-Lena Arefäll. Samma dag förord- nades som sakkunnig numera kanslirådet Martina Irving Magnusson.

Ursula Armbruster entledigades från sitt uppdrag den 1 juli 2010. Som expert förordnades samma dag departementssekreteraren Kristina Cunningham.

Som sekreterare i utredningen, med funktionen som huvudsek- reterare, anställdes den 17 augusti 2009 ämnesrådet Tarja Birkoff. Som sekreterare anställdes den 1 oktober 2009 kanslirådet Sara Örnhall Ljungh, den 1 oktober 2009 numera kanslirådet Jessica Löfvenholm, den 1 januari 2010 departementssekreteraren Pia Fagerström och den 12 april 2010 stabsjuristen Jaan Entson. Utredningens assistent har varit Camilla Kivanç.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad. Utredningen överlämnar betänkandet

Fortsatt föräldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull (SOU 2011:51). Uppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i juni 2011

Göran Harnesk

/Tarja Birkoff Jaan Entson Pia Fagerström

Jessica Löfvenholm Sara Örnhall Ljungh

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

17

Författningsförslag .............................................................

35

1

Utredningens uppdrag och arbete ................................

49

1.1

Uppdraget.................................................................................

49

1.2

Utgångspunkter och mål .........................................................

50

1.3

Utredningsarbetets bedrivande...............................................

51

2

Allmänt om barns rätt till omsorg och försörjning...........

53

2.1

Barns rätt till en god och trygg uppväxt.................................

53

2.2

Barns grundläggande rättigheter och behov...........................

54

 

2.2.1 Barnet är ett gemensamt ansvar för föräldrarna .........

55

 

2.2.2 Föräldrars ansvar för barnets försörjning ...................

56

 

2.2.3 Samhällets insatser ska komplettera föräldrarna.........

56

3

Gällande rätt..............................................................

59

3.1

Inledning...................................................................................

59

3.2

Konventionen om barnets rättigheter ....................................

59

3.3

Vårdnad, boende och umgänge ...............................................

61

 

3.3.1 Innebörden av vårdnad om barn..................................

61

 

3.3.2

Barnets boende..............................................................

63

 

3.3.3

Umgänge .......................................................................

64

3.4

Föräldrars underhållsskyldighet..............................................

66

 

3.4.1

Underhållsbidrag ..........................................................

67

 

 

 

5

Innehåll SOU 2011:51

3.5

Folkbokföring av barn .............................................................

70

3.6

De familjeekonomiska stöden .................................................

73

 

3.6.1

Barnbidrag .....................................................................

73

 

3.6.2

Bostadsbidrag till barnfamiljer .....................................

76

 

3.6.3

Underhållsstöd..............................................................

78

 

3.6.4

Föräldraförsäkring ........................................................

82

 

3.6.5

Kommunalt vårdnadsbidrag .........................................

85

 

3.6.6 Vårdbidrag för barn med sjukdom eller

 

 

 

funktionsnedsättning....................................................

86

3.7

Studiestöd .................................................................................

87

 

3.7.1

Studiehjälp .....................................................................

87

 

3.7.2

Tilläggsbidrag för barn..................................................

88

3.8

Avgift för förskola, fritidshem m.m........................................

89

4

Synpunkter från enskilda.............................................

91

5

Särlevandehushåll i Sverige .........................................

99

5.1

Sammanfattning........................................................................

99

5.2Vilka är de särlevande föräldrarna och hur många är de?.....101

 

5.2.1 Föräldrarnas genomsnittliga ålder och antal barn

.....107

5.3

Stor ökning av barns växelvisa boende..................................

108

 

5.3.1 Hushållstyper indelade efter barnets boende............

110

5.4

Föräldrahushållens ekonomi..................................................

112

 

5.4.1 Ekonomisk standard för olika typer av

 

 

föräldrahushåll.............................................................

112

 

5.4.2 Ekonomisk utsatthet vanligast bland

 

 

ensamstående mammor ..............................................

117

 

5.4.3 Utbildning och sysselsättningsgrad för olika

 

 

hushållstyper ...............................................................

121

6

Barn med särlevande föräldrar ...................................

123

6.1

Sammanfattning......................................................................

123

6.2Hur vanligt är det att vara barn med särlevande

föräldrar?.................................................................................

124

6

SOU 2011:51 Innehåll

6.3

Barns situation i olika hushållstyper.....................................

126

 

6.3.1

Barns välbefinnande....................................................

128

 

6.3.2

Barns fritid ..................................................................

130

 

6.3.3 Tillgång till teknik, eget rum och pengar ..................

131

 

6.3.4 Relationen till de vuxna..............................................

135

7

Barns boende ..........................................................

141

7.1

Beskrivning av barns boende hos särlevande föräldrar........

141

 

7.1.1 Utveckling av barns boende i ett längre

 

 

 

perspektiv....................................................................

141

 

7.1.2 Barns boende och vistelse hos föräldrarna i ett

 

 

 

kortare perspektiv.......................................................

143

 

7.1.3 Barns boende utifrån ålder och kön ..........................

148

 

7.1.4 Barns umgänge och kontakt med en frånlevande

 

 

 

förälder ........................................................................

150

 

7.1.5 Boendeform beroende på föräldrars inkomst och

 

 

 

utbildning....................................................................

152

7.2Hur resonerar föräldrar om barns boende och umgänge? .. 155

7.2.1 Erfarenheter från enkätstudien Jämställt

 

föräldraskap.................................................................

155

7.2.2 Erfarenheter från utredningens

 

fokusgruppssamtal......................................................

160

7.2.3 Övriga kvalitativa studier avseende föräldrars val

 

av boende för barnen ..................................................

163

7.2.4 Föräldrar som bor växelvis i stället för barnen .........

165

7.2.5 Slutsatser om föräldrars val av boendeform..............

166

7.3Barns uppfattning om separationen och boendets

 

fördelning mellan föräldrarna................................................

168

7.4

Utvecklingen av växelvis boende ..........................................

174

 

7.4.1 Är växelvis boende bra eller dåligt för barnet? .........

174

 

7.4.2 Varför ökar växelvis boende?.....................................

176

 

7.4.3 Forskning och vetenskapliga studier om växelvis

 

 

boende .........................................................................

182

8

Barns behov och kostnader för barn ...........................

183

8.1

Vad kostar barn? ....................................................................

183

8.2

Olika mått för barns kostnader.............................................

184

 

 

7

Innehåll SOU 2011:51

 

8.2.1 Konsumentverkets beräkningar av skäliga

 

 

 

levnadskostnader.........................................................

184

 

8.2.2

Riksnormen för försörjningsstöd ..............................

187

 

8.2.3

Underhållsbidrag.........................................................

189

 

8.2.4

Underhållsstöd............................................................

191

 

8.2.5 Avgifter för förskola och fritidshem m.m.................

196

8.3

Vad bör ingå i barns kostnader? ............................................

199

9

Föräldrasamarbete i frågor som rör barnet ...................

205

9.1

Något om begreppet samarbete ............................................

205

9.2Samarbete mellan särlevande föräldrar – en

 

probleminventering................................................................

206

 

9.2.1

Samarbete mellan särlevande föräldrar i frågor

 

 

 

som rör barnets boende, ekonomi m.m.....................

208

 

9.2.2

Närmare om hur föräldrar ser på samarbete om

 

 

 

barnet ...........................................................................

211

 

9.2.3

Förekomsten av bakgrundsfaktorer som påverkar

 

 

 

uppfattningen av hur samarbetet fungerar –

 

 

 

analys av insamlat datamaterial...................................

215

9.3

Barns upplevelser av föräldrasamarbete om ekonomi..........

220

9.4

Samhällets stöd till särlevande föräldrar och deras barn ......

222

 

9.4.1

Samarbetssamtal..........................................................

223

10

Inventering av konfliktfaktorer i de familjeekonomiska

 

 

regelverken m.m.......................................................

227

10.1

Utgör de familjeekonomiska reglerna hinder för

 

 

samarbete? ..............................................................................

227

10.2

Föräldrars synpunkter på försörjningsansvar och de

 

 

familjeekonomiska stöden .....................................................

229

 

10.2.1 Synpunkter på fördelning av försörjningsansvar ......

229

 

10.2.2 Synpunkter på de familjeekonomiska stöden............

231

 

10.2.3 Föräldrars önskemål på åtgärder för att

 

 

 

underlätta samarbete...................................................

235

10.3

Inventering av konfliktfaktorer och konsekvenser inom

 

 

de familjeekonomiska stöden m.m........................................

237

8

 

 

 

SOU 2011:51

Innehåll

 

10.3.1 Bostadsbidrag..............................................................

239

 

10.3.2 Barnbidrag...................................................................

250

 

10.3.3 Vårdbidrag för barn med funktionsnedsättning

 

 

eller sjukdom...............................................................

269

 

10.3.4 Kommunalt vårdnadsbidrag.......................................

278

 

10.3.5 Tilläggsbidrag för barn till studerande föräldrar.......

280

 

10.3.6 Föräldrapenning..........................................................

281

 

10.3.7 Avgiftsuttag för förskola, fritidshem m.m. inom

 

 

ramen för maxtaxa ......................................................

284

 

10.3.8 Ekonomiskt bistånd ...................................................

293

 

10.3.9 Skolskjuts när barn bor växelvis ................................

298

 

10.3.10 Konfliktfaktorer i regelverken för barn med

 

 

funktionsnedsättning................................................

299

11

Inventering av konfliktfaktorer och problem i regler

 

 

om underhåll till barn ...............................................

305

11.1

Några utgångspunkter för föräldrars samarbete om

 

 

underhåll till barn...................................................................

305

11.2

Två sätt att reglera underhåll till barn...................................

306

 

11.2.1 Två olika underhållssystem verkar

 

 

konfliktdrivande .........................................................

311

 

11.2.2 Ekonomiska incitament påverkar val av

 

 

underhållssystem och boendeform för barnet..........

316

11.3Försäkringskassans insatser utifrån målet om att särlevande föräldrar i ökad utsträckning ska reglera

 

underhållet på egen hand.......................................................

322

11.4

Underhållsstödsbeloppet har blivit norm.............................

327

 

11.4.1 Informella transaktioner ............................................

330

11.5

Risk att barn går miste om underhåll....................................

331

 

11.5.1 Bristande kunskaper om underhållsregler.................

334

11.6

Underhållets omfattning och storlek ...................................

335

 

11.6.1 Underhåll högre än 1 300 kronor per månad............

336

11.7

Orsaker till att föräldrar väljer underhållsstöd.....................

337

11.8

Föräldrar saknar stöd att reglera underhåll på egen hand....

340

9

Innehåll SOU 2011:51

 

11.8.1 Tidigare utredningar om behov av instans som

 

 

hjälper föräldrar i frågor som rör barns

 

 

försörjning...................................................................

344

11.9

Underhållsstödet som fördelningspolitiskt instrument

 

 

eller förskott för uteblivet underhåll?...................................

346

11.10

Växelvisstödet – en diskrepans i underhållssammanhang...

348

11.11

Umgängesavdrag och nettoberäkning .................................

351

 

11.11.1 Nettoberäkning av underhåll....................................

352

 

11.11.2 Förutsättningar för umgängesavdrag .......................

353

 

11.11.3 Föräldrars användning av umgängesavdrag .............

354

 

11.11.4 Umgängesavdragen är konfliktdrivande ..................

355

11.12

Skuldtyngda bidragsskyldiga ................................................

357

 

11.12.1 Problem vid löpande återbetalningar och

 

 

anstånd för bidragsskyldig som är föremål för

 

 

indrivningsåtgärder ...................................................

359

 

11.12.2 Särskilt om förbehållsbelopp vid utmätning............

364

 

11.12.3 Skuldtyngda boföräldrar ...........................................

367

11.13

Internationella aspekter om olika sätt att reglera

 

 

underhåll ................................................................................

368

11.14

Behov av att fastställa underhållsbidrag när barn bor

 

 

växelvis ...................................................................................

373

11.15

Underhållsstöd kan lämnas trots att behov inte finns........

376

11.16

Slutsatser av probleminventeringen och att det finns två

 

 

olika system för att reglera underhåll...................................

378

12

Underhållsbidrag eller underhållsstöd – skillnader i

 

 

storleken på underhåll...............................................

381

12.1

Sammanfattning och slutsats .................................................

381

12.2

Något om olika beräkningsgrunder för underhållsbidrag

 

 

och underhållsstöd .................................................................

384

 

12.2.1 Antal barn i och utanför underhållsstödssystemet ...

385

12.3

Typfallsberäkningar för att åskådliggöra skillnader

 

 

mellan underhållsstöd och underhållsbidrag ........................

386

10

 

 

SOU 2011:51

Innehåll

 

12.3.1 Antaganden .................................................................

386

 

12.3.2 Typfallsberäkningar....................................................

390

 

12.3.3 Inkomstens påverkan på underhållsbeloppets

 

 

storlek..........................................................................

394

 

12.3.4 När bidragsskyldigs inkomst upphör att påverka

 

 

underhållsbidraget respektive

 

 

återbetalningsbeloppet ...............................................

397

 

12.3.5 Konsekvenser för barnet och dess ekonomiska

 

 

levnadsstandard av olika sätt att reglera underhåll ...

399

12.4

Beräkning av ett fiktivt underhållsbidrag jämfört med

 

 

underhållsstöd – en empirisk studie .....................................

400

 

12.4.1 Metod ..........................................................................

400

 

12.4.2 Föräldrarnas inkomster relativt varandra..................

401

 

12.4.3 Många barn skulle förmodligen kunna få mer i

 

 

underhåll genom underhållsbidrag ............................

404

13

Förslag till åtgärder för förbättrat föräldrasamarbete i

 

 

ekonomiska och andra frågor som rör barnet, m.m.......

411

Del I Åtgärder för att undanröja konfliktdrivande

 

 

faktorer i regelverken.........................................................

413

13.1

Utökade möjligheter för båda föräldrar att vara

 

 

mottagare av barnbidraget.....................................................

413

 

13.1.1 Båda föräldrar ska kunna vara mottagare av

 

 

barnbidraget ................................................................

414

 

13.1.2 Delning av barnbidrag vid växelvis boende på

 

 

anmälan av endast en förälder....................................

418

 

13.1.3 Övriga frågor om barnbidrag.....................................

421

 

13.1.4 Ikraftträdandebestämmelse........................................

423

13.2

Utökade möjligheter till vårdbidrag .....................................

424

 

13.2.1 Vårdbidrag ska kunna beviljas barnets båda

 

 

föräldrar.......................................................................

426

 

13.2.2 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser............

433

13.3

Bostadsbidrag vid växelvis boende........................................

434

 

13.3.1 Växelvisbidrag som ny bidragsform ..........................

440

 

13.3.2 Utformningen av växelvisbidraget.............................

441

 

13.3.3 Bostadsbidragets storlek när det finns barn med

 

 

olika slags boende i samma hushåll............................

446

 

 

11

Innehåll

SOU 2011:51

 

13.3.4 Insamling av uppgifter samt bedömning och

 

 

kontroll av barns boende ............................................

447

 

13.3.5 Höjning av det särskilda bidraget för

 

 

hemmavarande barn ....................................................

449

 

13.3.6 Barnets skolgång eller vård utanför hemmet.............

450

 

13.3.7 Beräkning av bidragsgrundande inkomst ..................

451

 

13.3.8 Växelvisbidraget i förhållande till EU-rätten ............

452

 

13.3.9 Ikraftträdandebestämmelser.......................................

456

13.4 Åtgärder som rör underhållsstödssystemet..........................

456

 

13.4.1 Incitament för att få särlevande föräldrar att

 

 

reglera underhåll utanför underhållsstödet ...............

457

 

13.4.2 Expeditionsavgift som incitament för att reglera

 

 

underhåll utanför underhållsstödet............................

467

 

13.4.3 Ersätt underhållsstödssystemet med ett

 

 

förskottsbidrag som utgår från civilrättsliga avtal

 

 

om underhåll................................................................

470

 

13.4.4 Tidsbegränsade underhållsstöd ..................................

474

 

13.4.5 Avskaffat växelvisstöd inom underhållsstödet..........

479

 

13.4.6 Åldersdifferentierade underhållsstödsbelopp ...........

489

 

13.4.7 Umgängesavdrag inom underhållsstödet

 

 

avskaffas.......................................................................

505

 

13.4.8 Behov av kartläggning av bidragsskyldigas

 

 

skuldsituation och dess konsekvenser.......................

511

 

13.4.9 Förbehållsbelopp för umgängesförälder vid

 

 

utmätning ....................................................................

516

 

13.4.10 Underhållsstöd och bostadsbidrag vid retroaktiv

 

 

folkbokföring av barn ...............................................

520

13.5 Fördelning och avstående av föräldrapenning......................

525

 

13.5.1 Ikraftträdandebestämmelser.......................................

527

13.6

Maxtaxa inom förskola och fritidshem m.m. –

 

 

avgiftsuttag enligt platsinnehav .............................................

528

 

13.6.1 Avgiftsuttag inom ramen för maxtaxan.....................

528

 

13.6.2 Platsinnehavsprincipen ...............................................

530

 

13.6.3 Står villkoret för avgiftsuttag i konflikt med det

 

 

kommunala självbestämmandet?................................

535

 

13.6.4 Ikraftträdandebestämmelser.......................................

537

12

SOU 2011:51

Innehåll

Del II Åtgärder för bättre information och stöd till

 

 

särlevande föräldrar............................................................

537

13.7

Samarbetssamtal om ekonomiska frågor som rör barnet....

538

 

13.7.1 Skäl för att behandla ekonomiska frågeställningar

 

 

i samarbetssamtalen....................................................

541

 

13.7.2 Upprättande av avtal om underhållsbidrag bör

 

 

inte ingå i samarbetssamtalen.....................................

543

 

13.7.3 Erbjudande om samarbetssamtal ...............................

544

 

13.7.4 Kompetensutveckling och stöd till kommunerna ....

546

13.8

Försöksverksamhet med separationsteam............................

547

 

13.8.1 Behovet av tvärprofessionella insatser.......................

550

 

13.8.2 Närmare om utformning av försöksverksamhet

 

 

med separationsteam ..................................................

552

13.9

Barnkonto...............................................................................

554

13.10 Föräldraportal och barnbudget ............................................

556

 

13.10.1 Föräldraportal ...........................................................

556

 

13.10.2 Barnbudget ................................................................

559

Del III Vissa statistikfrågor ..........................................................

560

13.11 Brister i den officiella statistiken då barn bor växelvis .......

560

13.12 Mätproblem då barn bor växelvis.........................................

561

 

13.12.1 Att mäta ekonomisk standard – en

 

 

metodbeskrivning .....................................................

564

 

13.12.2 Typfall........................................................................

565

 

13.12.3 Slutsatser och överväganden.....................................

569

14

Balans mellan arbete och familjeliv............................

571

14.1

Sammanfattning .....................................................................

571

14.2

Bakgrund och syfte med kartläggningen..............................

573

 

14.2.1 Om resultatet..............................................................

573

14.3

Det obetalda hem- och omsorgsarbetet ...............................

574

 

14.3.1 Skillnader mellan olika grupper av föräldrar .............

577

 

14.3.2 Omsorg om barnen ....................................................

582

 

14.3.3 Att värdera fördelningen av arbete i hushållet..........

582

14.4

Tiden i förvärvsarbete............................................................

583

 

 

13

Innehåll

 

SOU 2011:51

 

14.4.1 Skäl till deltidsarbete...................................................

 

584

 

14.4.2 Skäl till heltidsarbete...................................................

 

586

 

14.4.3 Det egna inflytandet ...................................................

 

587

 

14.4.4 Fördelningen av tid mellan arbete och barn..............

 

588

 

14.4.5 Stora skillnader mellan olika typer av hushåll

...........589

15

Konsekvenser av utredningens förslag.........................

 

591

15.1

Utökade möjligheter för båda föräldrar att vara

 

 

 

mottagare av allmänna barnbidrag.........................................

 

592

 

15.1.1 Konsekvenser för enskilda..........................................

 

592

 

15.1.2 Administrativa konsekvenser .....................................

 

593

 

15.1.3 Konsekvenser för jämställdheten...............................

 

595

15.2

Utökade möjligheter till vårdbidrag......................................

 

595

 

15.2.1 Konsekvenser för enskilda..........................................

 

596

 

15.2.2 Konsekvenser för staten .............................................

 

597

 

15.2.3 Konsekvenser för kommuner och landsting .............

 

598

 

15.2.4 Administrativa konsekvenser .....................................

 

599

 

15.2.5 Konsekvenser för jämställdheten...............................

 

600

15.3

Införande av bostadsbidrag vid växelvis boende ..................

 

600

 

15.3.1 Konsekvenser för enskilda..........................................

 

601

 

15.3.2 Konsekvenser för staten .............................................

 

605

 

15.3.3 Administrativa konsekvenser .....................................

 

605

 

15.3.4 Konsekvenser för jämställdheten...............................

 

606

15.4

Avskaffat underhållsstöd vid växelvis boende......................

 

607

 

15.4.1 Konsekvenser för enskilda..........................................

 

607

 

15.4.2 Konsekvenser för staten och kommuner...................

 

608

15.4.3Sammantagna konsekvenser för enskilda som för närvarande uppbär underhållsstöd vid växelvis

boende och/eller bostadsbidrag .................................

610

15.4.4 Konsekvenser för jämställdheten...............................

612

15.5Behov av övergångslösning med anledning av avskaffat växelvisstöd inom underhållsstödet och införande av

växelvisbidrag inom bostadsbidraget ....................................

613

15.6 Tidsbegränsade underhållsstöd..............................................

614

15.6.1 Konsekvenser för enskilda..........................................

614

15.6.2 Administrativa konsekvenser .....................................

615

15.6.3 Konsekvenser för jämställdheten...............................

616

14

 

SOU 2011:51

Innehåll

15.7 Avskaffade umgängesavdrag .................................................

616

15.7.1 Konsekvenser för enskilda .........................................

616

15.7.2 Konsekvenser för staten.............................................

617

15.7.3 Administrativa konsekvenser.....................................

618

15.7.4 Konsekvenser för jämställdheten...............................

618

15.8 Förbehållsbelopp vid utmätning för umgängesföräldrar.....

618

15.8.1 Konsekvenser för enskilda .........................................

619

15.8.2 Konsekvenser för staten.............................................

620

15.8.3 Administrativa konsekvenser.....................................

620

15.9 Fördelning och avstående av föräldrapenning......................

621

15.9.1 Konsekvenser för enskilda .........................................

621

15.9.2 Konsekvenser för staten.............................................

621

15.9.3 Konsekvenser för administrationen ..........................

622

15.9.4 Konsekvenser för jämställdheten...............................

622

15.10 Maxtaxa inom förskola och fritidshem – avgiftsuttag

 

enligt platsinnehav ................................................................

622

15.10.1 Konsekvenser för enskilda .......................................

622

15.10.2 Konsekvenser för kommuner...................................

623

15.10.3 Konsekvenser för jämställdheten.............................

624

15.11 Samarbetssamtal om ekonomiska frågor som rör barnet...

624

15.11.1 Konsekvenser för enskilda .......................................

625

15.11.2 Konsekvenser för staten och kommuner ................

625

15.12 Försöksverksamhet med separationsteam...........................

626

15.12.1 Konsekvenser för enskilda .......................................

626

15.12.2 Konsekvenser för staten och kommuner ................

627

15.12.3 Konsekvenser för jämställdheten.............................

627

15.13 Föräldraportal och barnbudget ............................................

627

15.13.1 Konsekvenser för enskilda .......................................

628

15.13.2 Administrativa konsekvenser...................................

628

15.14 Statistikfrågor........................................................................

628

15.14.1 Konsekvenser för samhället .....................................

629

15.14.2 Administrativa konsekvenser...................................

629

Litteratur- och referensförteckning.....................................

631

15

Innehåll

SOU 2011:51

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv.............................................................

639

Bilaga 2

Tilläggsdirektiv.................................................................

649

Bilaga 3

Tilläggsdirektiv.................................................................

651

Bilaga 4

Resultatet av telefonintervjuer, november 2010.............

655

Bilaga 5

Brisenkäten – resultat.......................................................

677

Bilaga 6

Metodbeskrivning av empirisk studie av fiktivt

 

 

underhållsbidrag ...............................................................

687

Bilaga 7

Redovisning av logistisk regression avseende

 

 

samarbete ..........................................................................

691

Bilaga 8

Frågor i SCB:s enkät om jämställt föräldraskap.............

695

Bilaga 9

Fokusgrupper ...................................................................

707

Bilaga 10 Ekonomi och samarbete mellan särlevande föräldrar ....

741

Bilaga 11

Underlag med frågeställningar inför forskarsamtal

 

 

om ekonomi och samarbete mellan särlevande

 

 

föräldrar..........................................................................

755

Bilaga 12

Forskning och vetenskapliga studier om växelvis

 

 

boende för barn – en översikt .......................................

761

Bilaga 13

Föräldrasamarbete efter separation – exemplet

 

 

Norge .............................................................................

779

16

Sammanfattning

Varje år är cirka 50 000 barn med om en föräldraseparation. En del barn har också föräldrar som aldrig har levt ihop. Sammantaget har nära en halv miljon barn i åldern 0–17 år särlevande föräldrar, vilket motsvarar en fjärdedel av alla barn i Sverige.

Barn har både behov av och rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Denna rättighet slås fast i såväl barnkon- ventionen som föräldrabalken. Ur barnets perspektiv är det centralt att föräldrarna, oavsett om de lever tillsammans eller inte, kan sam- arbeta i frågor som rör barnet. En grundläggande utgångspunkt i föräldrars ansvar för sina barn är att barnets bästa ska stå i centrum vid beslut om till exempel vårdnad, boende, umgänge och försörj- ning av barnet.

I utredningens uppdrag ingår att belysa hur omsorgs- och för- sörjningsansvaret för barnet faktiskt fördelas mellan särlevande föräldrar och i vilken utsträckning de familjeekonomiska regelver- ken påverkar föräldrarnas överväganden rörande barnets boende och ekonomi. Utredningen ska beskriva barns behov i olika åldrar, liksom kostnader för att tillgodose behoven. Vidare ingår att redo- göra för hur samarbetet i frågor som rör ekonomi och omsorg om barnet fungerar mellan föräldrarna och i vilken utsträckning barnet drabbas av konflikter i dessa frågor. Utredningen har också i upp- drag att belysa vilka möjligheter och hinder för samarbete som finns i regelverken för de familjeekonomiska stöden samt föräldrars behov av hjälp- och stödinsatser. Slutligen ska föräldrars uppfatt- ning om förutsättningarna för balans mellan arbete och omsorg om barnet kartläggas och analyseras.

En avgränsning i uppdraget är att utredningen inte ska föreslå ändringar i föräldrabalkens reglering om vårdnad, boende, um- gänge, underhållsskyldighet eller förmynderskap.

Utredningen vill också framhålla att det inte ingår i uppdraget att se över fördelningsekonomiska konsekvenser av gällande regler.

17

Sammanfattning

SOU 2011:51

Det betyder att utredningen i sin översyn av konfliktfaktorer inom de familjeekonomiska regelverken har fokuserat på vem av föräld- rarna som kan ha rätt till en viss förmån utifrån faktisk eller anta- gen försörjningsbörda för barnet, snarare än nivån med vilken för- månen lämnas, eller borde lämnas.

För att belysa och få kunskap om hur föräldrar fördelar kostna- der för barnet mellan sig och hur föräldrasamarbetet fungerar i olika avseenden har utredningen genomfört egna undersökningar och tagit del av, analyserat, och till viss del bearbetat andra under- sökningar – såväl kvalitativa som kvantitativa. Synpunkter från en- skilda föräldrar och barn, organisationer, myndigheter och forskare har främst inhämtats genom hearingar, studiebesök och den egna webbplatsen.

Särlevande föräldrar och deras barn

Särlevandehushållen ser olika ut

Med särlevande föräldrar avses personer som har barn tillsammans men som inte lever ihop. Särlevandehushållen i Sverige ser mycket olika ut både vad avser familjesammansättning och ekonomiska förutsättningar. Hushållens sammansättning varierar också över tid. De tre största hushållstyperna bland särlevandehushållen är ensamstående mammor med barn (31 procent) följt av ombildade familjer (26 procent) och ensamboende1 pappor (21 procent).

I vilken grad föräldrar i dessa hushåll har faktisk omsorg om barnet varierar. Den ena föräldern kan ha barnet boende hos sig hela tiden eller största delen av tiden (boförälder), medan den andra föräldern enbart har barnet boende hos sig ingen eller liten tid (umgängesförälder). Barnet kan också vara varaktigt boende hos båda föräldrarna, dvs. bo växelvis, vilket i praktiken innebär att barnet bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna.

Även om ett barn bor växelvis hos föräldrarna kan det bara vara folkbokfört hos en av dem. Statistiken i allmänhet definierar enbart hushåll där barnet är folkbokfört som hushåll med barn. I viss stati- stik räknas, undantagsvis, även alla hushåll där barn bor växelvis hos föräldrarna som hushåll med barn. Utredningens analyser visar att folkbokföringen stämmer överens med var barnet faktiskt bor

1 Med ensamboende menas att denne inte har något barn folkbokfört hos sig samt inte bor ihop med någon ny partner.

18

SOU 2011:51

Sammanfattning

för endast cirka 60 procent av alla barn till särlevande föräldrar. Den vanligaste anledningen till att folkbokföringen inte överens- stämmer med boendet är att barnet bor växelvis hos föräldrarna.

Även om det inte finns barn folkbokförda i ett hushåll, kan det alltså ändå finnas minst en förälder i hushållet som har barn som denne är försörjningsansvarig för, och som har att samarbeta med en annan förälder i frågor som rör barnet. Utredningens analyser visar att det finns cirka 175 000 hushåll i den situationen.

Kraftig ökning av barns växelvisa boende

Sedan mitten av 1980-talet har det växelvisa boendet för barn ökat kraftigt, och utvecklingen under den senaste femtonårsperioden har varit särskilt markant. I dag bor drygt 30 procent (enligt vissa undersökningar cirka 40 procent) av barn till särlevande föräldrar växelvis hos dem båda. Cirka 60 procent av barn med särlevande föräldrar bor antingen hela eller merparten av tiden med sin mamma. Motsvarande andel för barn boende hos pappa är tio pro- cent.

Det finns flera tänkbara orsaker till den kraftiga ökningen av barns växelvisa boende. Kvinnors ökade arbetskraftsdeltagande och ett alltmer jämställt föräldraskap har sannolikt haft stor betydelse för att det gemensamma omsorgsansvaret och viljan att dela den vardagliga omsorgen om barnen har ökat. De flesta föräldrar fort- sätter att ha gemensam vårdnad om barnet även efter en separation. Detta kan också ha betydelse för att det numera finns en ökad medvetenhet om barnets behov av båda sina föräldrar. Det växel- visa boendet erbjuder goda möjligheter att både dela och uppleva vardagen med barnet och att utveckla en personlig relation till bar- net.

En annan faktor som kan ha betydelse är att ingen av föräldrarna kan åläggas att betala underhållsbidrag för barnet vid växelvis bo- ende, och vissa familjeekonomiska stöd kan sökas av båda föräl- darrna, eller fördelas mellan dem vid växelvis boende för barnet. Ett ökat fokus på barns rättigheter och en ökad medvetenhet om barns behov, och en uppfattning om att denna boendeform är bäst för barnet, kan också ha inverkat på föräldrarnas val.

Sammantaget tyder utvecklingen på att det växelvisa boendet för barn kan komma att bli alltmer normativt för särlevande föräldrar i framtiden.

19

Sammanfattning

SOU 2011:51

Föräldrar med barn som bor växelvis samarbetar bäst

Hur föräldrarna fördelar den faktiska försörjningen av barnet mel- lan sig hänger nära samman med hos vem av föräldrarna barnet bor. Ju mer tid barnet fördelar mellan sina föräldrar desto mer tycks föräldrarna dela på engagemang och kostnader för barnet, och desto bättre tycks de också samarbeta i frågor som rör barnet. Samarbetet fungerar tämligen väl för de flesta föräldrar med barn som bor växelvis, medan en stor andel boföräldrar och umgänges- föräldrar uppger att de har ett mindre välfungerande samarbete. Bland alla grupper av föräldrar finns det de som uppger att sam- arbetet fungerar dåligt eller mycket dåligt. Den fråga som föräldrar i alla grupper samarbetar bäst om är barnets boende, medan sam- arbetet om ekonomi rörande barnet fungerar sämst.

Samarbetet mellan föräldrarna är i hög grad personberoende och varierar utifrån personliga, sociala och ekonomiska förutsättningar. Samarbetet tenderar att försämras över tid och ju äldre barnen är. Detta gäller särskilt samarbetet mellan boföräldrar och föräldrar där barnet inte bor.

Regelbunden kontakt med båda föräldrarna har betydelse för barns välbefinnande

Barn som bor ihop med båda föräldrarna i en s.k. kärnfamilj och barn som bor växelvis hos föräldrarna, har vid frågor om sin livs- situation och sitt välbefinnande ofta gett likartade svar som tyder på att dessa barn mår bättre, har mer fritidsaktiviteter och bättre relation till båda sina föräldrar. Utredningens undersökningar visar att för barn som bor enbart eller större delen av tiden med en för- älder verkar utsattheten öka, såväl ekonomiskt som känslomässigt. Barn som har tillgång till fler vuxna har större utrymme för materi- ella tillgångar, de uppfattar att det finns mer tid för dem och de verkar generellt må bättre.

Utredningen kan inte uttala sig om det är så att vissa boende- former ger bättre förutsättningar för barnets välmående, eller om det är så att en viss boendeform väljs med anledning av att föräld- rarna har ett gott samarbete. Det är förmodligen vanligare att för- äldrar som är engagerade i barnet väljer ett växelvist boende än när endast den ena föräldern är engagerad i barnet. Det går alltså inte

20

SOU 2011:51

Sammanfattning

att dra några säkra slutsatser om att det är boendeformen i sig som skapar en viss livssituation för barnet.

Ekonomi som ett samarbetshinder

Utredningen kan konstatera att särskilt när kommunikationen och förtroendet mellan föräldrarna inte fungerar, kan ekonomiska frå- gor om barnet vara en konfliktdrivande faktor som hämmar eller försvårar samarbete. Särskilt i de fall båda föräldrarna har en låg inkomst eller om det råder ojämlika inkomstförhållanden mellan dem kan rätten till familjeekonomiska förmåner bli en konfliktdri- vande faktor som påverkar föräldrasamarbetet och ytterst barnet. Barnet kan uppfattas som bärare av olika ekonomiska förmåner, och användas som ett slagträ i föräldrarnas konflikt om ekonomi och andra frågor som rör barnet. Detta kan särskilt vara fallet då båda föräldrarna tar del i kostnader för barnet men där endast den ena föräldern har möjlighet att uppbära en familjeekonomisk förmån.

Behov av ett anpassat och moderniserat familjeekonomiskt regelverk

Det finns inga tecken på att de senaste årens utveckling av barns växelvisa boende kommer att avstanna. Enligt utredningen tyder utvecklingen snarare på att alltfler föräldrar vill ta ett gemensamt ansvar för sitt barn, även i de fall föräldrarna väljer att inte leva till- sammans.

Antalet växelvis boende barn var betydligt färre då de flesta av de nuvarande familjeekonomiska stöden infördes. De ekonomiska familjestöden är därför anpassade efter om en förälder har barnet folkbokfört hos sig, eftersom detta har ansetts vara likställt med barnets varaktiga bosättning. Att alltfler särlevande föräldrar genom växelvis boende barn tar ett gemensamt ansvar för barnet innebär att den ena föräldern inte längre kan betraktas som exklusiv boför- älder.

Utredningen kan dock konstatera att flera av de nuvarande familjeekonomiska stöden är konfliktdrivande i den meningen att de inte fördelas mellan särlevande föräldrar utifrån den försörj- ningsbörda som en förälder kan antas ha med anledning av att ett barn bor eller vistas tidvis i hushållet. Att i en större utsträckning ta hänsyn till detta skulle sannolikt öka särlevande föräldrars förut-

21

Sammanfattning

SOU 2011:51

sättningar att komma överens, och att ta ett fortsatt gemensamt ekonomiskt ansvar för barnet efter en separation. Detsamma torde gälla i de fall föräldrarna aldrig har bott tillsammans.

En fördelning av familjeekonomiska stöd som på ett bättre sätt än i dag beaktar den försörjningsbörda en förälder kan ha för barn i hushållet torde uppfattas som mer rättvis av föräldrarna. Det torde generellt sett också vara i större grad överensstämmande med den kostnadsfördelning som föräldrarna enas om som särlevande. Ut- redningens undersökningar tyder på att en majoritet av de föräldrar vilkas barn bor växelvis, ansvarar för de kostnader som uppstår när barnet bor hos föräldern.

Lagstiftningen bör inte ge uttryck för att en boendesituation är att föredra framför någon annan, utan bör sträva efter att vara så neutral som möjligt i förhållande till föräldrarnas beslut om ett bo- ende som enligt dem kan vara förenligt med vad som är det bästa för barnet. Regelverken för de familjeekonomiska stöden bör där- för anpassas i förhållande till dagens familjebildning och barns bo- endemönster.

Mål och syfte med utredningens förslag

Målet för utredningens arbete är att tydliggöra föräldrarnas gemen- samma ansvar för barnets omsorg och försörjning även när de inte lever tillsammans. Ett annat mål är att undanröja samarbetshinder och underlätta för särlevande föräldrar att komma överens och samarbeta i såväl ekonomiska som andra närliggande frågor som rör barnet. Utredningens förslag syftar därför till att:

-bättre anpassa regelverken för de familjeekonomiska stöden till förändrade familjemönster och boendeformer för barnet. Detta är särskilt påkallat pga. den kraftiga utvecklingen av växelvis bo- ende för barn och bedöms öka möjligheterna till fördelning av olika familjeekonomiska stöd utifrån respektive förälders antagna försörjningsbörda för barnet,

-tydliggöra föräldrarnas primära och gemensamma försörjnings- ansvar för barnet genom att öka incitamenten för att de själva ska komma överens om ett underhållsbidrag för barnet,

-öka föräldrarnas valfrihet i frågor som rör barnets boende och försörjning genom att minska betydelsen av barnets folkbok- föring och därmed minska de incitament som kan påverka för-

22

SOU 2011:51

Sammanfattning

äldrarnas överväganden om barnets boende och vistelse i respek- tive föräldrahushåll, samt

-öka utbudet av informations- och stödinsatser för att föräld- rarna ska kunna göra välinformerade val i frågor som rör barnets boende, umgänge och försörjning.

Förslag till åtgärder för att undanröja konfliktdrivande faktorer i regelverken och anpassa regelverken till barns boendemönster

Utredningen lämnar ett antal förslag som syftar till att undanröja konfliktdrivande faktorer i de familjeekonomiska regelverken. Det handlar bl.a. om att på bättre sätt än i dag ta hänsyn till att det kan finnas barn i ett hushåll, även om barnet inte är folkbokfört i hus- hållet, samt öka hänsynen till föräldrarnas antagna försörjnings- börda för barnet.

Utökade möjligheter för båda föräldrar att vara mottagare av allmänna barnbidrag

Dagens familjebildning och den kraftiga utvecklingen av barns växel- visa boende liksom ett alltmer jämställt föräldraskap, visar att för- äldrar i en allt större utsträckning tar ett gemensamt ansvar för barnets omsorg och försörjning. De flesta föräldrar har dessutom gemensam vårdnad om barnet även efter en separation. Den ökade gemensamma omsorgen om barnet återspeglas dock inte tillräckligt i bestämmelserna om barnbidrag. Utredningen anser att föräldrarna själva ska ha valfrihet att bestämma om en av dem eller båda ska vara mottagare av barnbidraget. Utredningen föreslår därför att föräldrarna gemensamt ska kunna anmäla om en av dem eller båda ska vara mottagare av det allmänna barnbidraget. Om inte någon anmälan om bidragsmottagare görs i samband med att rätten till barnbidrag inträder, eller om föräldrarnas anmälan inte är sam- stämmig, föreslås båda föräldrarna vara bidragsmottagare. Barn- bidraget ska då lämnas med hälften till vardera föräldern. Att båda föräldrarna i dessa fall blir mottagare av barnbidraget skickar en tydlig signal om att båda föräldrarna är lika viktiga för barnet och att de har ett gemensamt ansvar för barnet. Detta är en omständig-

23

Sammanfattning SOU 2011:51

het som har framhållits som viktig av föräldrar som deltagit i utredningens undersökningar.

En förälder som tar lika del i försörjningsansvaret för ett barn ska inte vara beroende av att den förälder som är bidragsmottagare medger en delning av barnbidraget. Utredningen föreslår därför att när barnet bor växelvis hos föräldrarna ska barnbidraget, under vissa i lagen angivna förutsättningar, kunna lämnas med hälften till vardera föräldern efter anmälan av endast en av dem.

Utökade möjligheter till vårdbidrag

Endast en förälder kan i dag beviljas vårdbidrag för arbetsinsatser eller merkostnader för ett barn med sjukdom eller funktionsned- sättning. Detta gäller även om den andra föräldern tar lika del i vård och tillsyn av barnet, och kan särskilt i de fall föräldrarna inte lever tillsammans försvåra möjligheten för denne förälder att ta hand om barnet. Utredningen föreslår därför att särlevande föräldrar som i respektive hushåll vårdar eller har merkostnader för ett barn med funktionsnedsättning eller sjukdom, ska kunna ha rätt till vård- bidrag var och en för sig. Rätten till vårdbidrag ska bedömas utifrån det totala behov av särskild tillsyn och vård som barnet har när det bor eller vistas i respektive hushåll.

För att förbättra helhetssynen på barnets behov i förhållande till båda föräldrarnas insatser, föreslår utredningen också att när två sammanlevande föräldrar vårdar eller har merkostnader för ett barn i ett gemensamt hushåll, ska ansökan som huvudregel vara gemensam.

Bostadsbidrag vid växelvis boende

Nuvarande bestämmelser om bostadsbidrag tar inte hänsyn till om barnet bor växelvis hos sina föräldrar. Hänsyn tas därmed heller inte till hur föräldrarna sinsemellan fördelar kostnader för barnet. Det är endast den förälder som har barnet folkbokfört hos sig som kan få det särskilda bidraget för hemmavarande barn. Den andra föräldern, som barnet bor ungefär lika mycket hos, kan få ett um- gängesbidrag som är på en lägre nivå. Det finns därför en skevhet i hur bostadsbidraget fördelas mellan olika särlevandehushåll som beror på hos vem av föräldrarna barnet är folkbokfört. Detta inne- bär således att två särlevande föräldrar med likvärdiga ekonomiska

24

SOU 2011:51

Sammanfattning

förutsättningar blir olika kompenserade när barnet bor växelvis hos dem.

Detta innebär också att vissa föräldrar som i bostadsbidragets mening anses som boföräldrar, och som därmed förutsätts ha bar- net boende hos sig merparten eller hela tiden, i realiteten är s.k. växelvisföräldrar. Det innebär i sin tur att de genom att uppbära det särskilda bidraget för hemmavarande barn blir överkompenserade i förhållande till den försörjningsbörda de kan antas ha för barnet, eftersom barnet vistas halva tiden hos dem samtidigt som de upp- bär stöd som baseras på att de har barnet boende hos sig hela tiden.

Utredningens analyser av bostadsbidrag och underhållsstöd vid växelvis boende har dessutom visat att de båda bidragen samman- taget ger upphov till en rad negativa och icke önskvärda effekter. Exempelvis får föräldrar med låga inkomster vars barn bor växelvis, mer i sammanlagt bidrag än vad föräldrar får vilkas barn bor hela tiden i hushållet.

Utredningen föreslår därför att en ny bidragsform, växelvis- bidrag, införs inom ramen för bostadsbidragets bestämmelser för hushåll som har barn som bor växelvis. Växelvisbidraget ska på motsvarande sätt som bostadsbidragets särskilda bidrag för hem- mavarande barn respektive umgängesbidrag, lämnas för att barn i olika utsträckning bor eller vistas i hushållet. Ersättningsnivåerna för bostadsbidragets växelvisbidrag föreslås vara 1 100 kronor för ett barn, 1 250 kronor för två barn och 1 700 kronor för tre eller fler barn.

I samband med införandet av ett växelvisbidrag föreslås det sär- skilda bidraget för hemmavarande barn höjas med 150 kronor. Till- sammans med den höjning som regeringen har aviserat i budget- propositionen för 2011 kommer det särskilda bidraget att fr.o.m. 2012 lämnas med totalt 1 450 kronor per månad till hushåll med ett barn, 1 900 kronor per månad till hushåll med två barn och 2 500 kronor per månad till hushåll med tre eller flera barn.

Förslaget lämnar umgängesbidraget oförändrat.

Avskaffat underhållsstöd vid växelvis boende

I konsekvens med att utredningen föreslår ett växelvisbidrag inom bostadsbidraget, föreslår utredningen att underhållsstöd vid växel- vis boende avskaffas. För att begränsa de negativa ekonomiska kon-

25

Sammanfattning

SOU 2011:51

sekvenser som förslaget kan innebära för vissa hushåll presenterar utredningen en möjlig övergångslösning.

Fördelning och avstående av föräldrapenning

För att båda föräldrarna ska ha lika möjligheter att ta ut föräldra- penning på både s.k. sjukpenningnivå och lägstanivå föreslår utred- ningen att respektive föräldrapenningdagar på dessa nivåer fördelas med hälften till vardera föräldern. En förälder ska efter anmälan fortsatt kunna avstå sin rätt till föräldrapenning till förmån för den andra föräldern, med undantag för de sextio sjukpenninggrundade dagarna som är reserverade för vardera föräldern.

Maxtaxa inom förskola och fritidshem – avgiftsuttag enligt platsinnehav

För att utjämna skillnader i avgiftshänseende mellan olika typer av föräldrahushåll, och för att bidra till att undanröja en konfliktfak- tor mellan särlevande föräldrar föreslår utredningen att avgift för plats i förskola och fritidshem inom ramen för systemet med max- taxa, ska beräknas för det hushåll där förälder innehar en plats för barnet, dvs. utifrån ett platsinnehav. När två hushåll nyttjar en och samma plats inom t.ex. förskola eller fritidshem, ska avgifterna således enligt utredningens förslag beräknas separat för respektive hushåll. Avgifterna får dock inte tillsammans överstiga avgiften för en plats. Om så är fallet föreslås avgiften fördelas efter hushållens inkomster.

Åtgärder för att betona föräldrars försörjningsansvar för barnet m.m.

Föräldrarnas samarbetsförmåga kan ytterst prövas när de ska enas om ett underhåll för barnet. Frågan om underhåll för barnet torde många gånger innefatta flera konfliktdrivande aspekter mellan sär- levande föräldrar.

Varje förälder är underhållsskyldig för sitt barn enligt bestäm- melser i föräldrabalken och skyldigheten gäller oavsett om föräl- dern bor tillsammans med barnet och oavsett om denne har vård- nad om barnet. Föräldrarna ska svara för underhåll åt barnet efter

26

SOU 2011:51

Sammanfattning

vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

När ett barn bor varaktigt hos endast en av föräldrarna, ska den andra föräldern betala underhållsbidrag för barnet. Underhålls- bidraget kan fastställas mellan föräldrarna genom avtal eller dom. Om föräldrarna av olika anledningar inte själva reglerar underhållet för barnet kan barnet ha rätt till underhållsstöd från Försäkringskas- san. Det är ett offentligt stöd som utgår till barn med särlevande föräldrar med syfte att garantera barnet en försörjning upp till en viss nivå pga. uteblivet underhållsbidrag.

Utredningen anser att det finns ett flertal problem förknippade med att det finns två parallella system för att reglera underhåll för barnet. Ett sådant problem är att staten skickar dubbla budskap till föräldrarna när det finns två olika regelverk rörande föräldrars underhållsskyldighet. Det blir därför inte tillräckligt tydligt att det är föräldrarna som primärt har huvudansvaret för sina barns för- sörjning, och att statens roll är att sekundärt garantera barnets för- sörjning genom att förskottera ett uteblivet underhåll. Det ställs i dag heller inga krav på att föräldrarna måste försöka komma över- ens eller samarbeta om barnets underhåll innan ett underhållsstöd kan komma ifråga.

Ett annat problem är att det finns stora kunskapsbrister hos många särlevande föräldrar om de båda systemen för att reglera underhåll till barn. Bestämmelserna kan också ofta uppfattas som krångliga och tidsödande, och många föräldrar har pga. av regelver- kens komplexitet svårt att överblicka konsekvenserna av att välja det ena underhållssystemet framför det andra. Vidare har många föräldrar svårt att enas om vad som utgör barnets behov och vad dessa förutsätts kosta. Utredningens bedömning är att underhålls- stödets maximala belopp, 1 273 kronor per månad och barn, har kommit att bli normbildande för vad som kan anses utgöra ett maximalt belopp för ett barns underhåll. Detta kan ekonomiskt drabba barnet och boföräldern, då beloppet i vissa situationer kan vara lägre än det underhållsbidrag som barnet skulle ha haft rätt till. Detta drabbar främst de barn som lever i de ekonomiskt sett mest svaga grupperna. Utredningens beräkningar visar att drygt 41 procent av de barn (vilket motsvarar nästan 50 000 barn) som det i dag lämnas fullt underhållsstöd för, skulle få mer i underhållsbidrag än underhållsstödets belopp. De barn bland dessa som har en bo- förälder som tillhör den lägsta inkomstklassen skulle i genomsnitt få cirka 1 000 kronor mer per månad i underhållsbidrag jämfört

27

Sammanfattning

SOU 2011:51

med underhållsstöd, och bland barn som har en boförälder i de tre lägsta inkomstklasserna beräknas över 90 procent få ett större underhållsbidrag än 1 273 kronor per månad.

Dessutom indikerar utredningens analyser att det finns en grupp barn som inte mottar något underhåll alls för sin försörjning trots att de är berättigade till det. För vissa av dem är det dock tro- ligt att underhållsskyldigheten fullgörs på annat sätt än genom att betala ett fastställt underhållsbidrag eller att det utges underhålls- stöd.

Ett grundläggande problem är att det saknas en huvudman för vägledning och stöd i ärenden om underhållsbidrag. Detta kan många gånger leda till att föräldrarna vänder sig till Försäkringskas- san och ansöker om underhållsstöd för barnet, trots att förutsätt- ningar egentligen torde finnas för att föräldrarna själva skulle kunna enas om ett underhållsbidrag.

Mot denna bakgrund ifrågasätter utredningen om nuvarande underhållsregler fungerar tillfredsställande och om de är tillräckligt ändamålsenliga. Utredningen ser därför ett stort behov av att ändra grundförutsättningarna för hur underhåll regleras i dag. Även om utredningen är förhindrad att lämna förslag som rör de civilrättsliga aspekterna av underhåll till barn, anser utredningen att flera åtgär- der behöver vidtas för att föräldrar i ökad utsträckning ska komma överens om ett underhållsbidrag för barnet.

En ansvarig instans för underhållsbidrag och ökade incitament för att reglera underhåll utanför underhållsstödet

Det finns ett stort behov av stödjande insatser från samhällets sida i frågor som rör underhåll till barn. Utredningen anser att det bör inrättas en instans som bistår föräldrar med råd och stöd för att i större utsträckning komma överens om avtal om underhållsbidrag i stället för att reglera underhåll via underhållsstöd. Regeringen har tidigare uttalat sin avsikt att tillsätta en utredning i denna fråga. Utredningen anser att det finns flera faktorer som talar för att För- säkringskassan skulle få ett sådant ansvar.

Utredningen anser vidare att det behövs tydliga incitament för de särlevande föräldrar som har förutsättningar att avtala om ett underhållsbidrag att inte i första hand vända sig till Försäkringskas- san för underhållsstöd. Ett sådant incitament kan i vissa situationer vara en expeditionsavgift för att Försäkringskassan ska pröva en

28

SOU 2011:51

Sammanfattning

ansökan om underhållsstöd. Utredningen anser dock att framtida incitament för underhållsbidrag hellre bör utgå från att ett gott samarbete premieras och väljer därför att inte förorda en avgift.

Utredningen anser också att nuvarande utformning av under- hållsstödssystemet bör förändras och i stället ersättas med ett för- skottsbidrag som baseras på föräldrarnas civilrättsliga avtal om underhållsbidrag. Så länge det finns två olika sätt att reglera under- håll på och som baseras på olika beräkningsgrunder, kommer det att finns incitament för föräldrar att vilja välja det ena sättet fram- för det andra – en situation som i sig är konfliktdrivande. Reger- ingen bör därför i särskild ordning utreda utformningen av ett nytt statligt förskottsbidrag som i stället baseras på föräldrarnas civil- rättsliga överenskommelser om underhållsbidrag.

Åtgärder som rör underhållsstödet

I avvaktan på en större översyn av underhållsregleringen finns det dock enligt utredningen behov av att det befintliga underhålls- stödssystemet fungerar bättre och verkar mindre konfliktdrivande än i dag. Utredningen föreslår därför några justeringar som syftar till att komma till rätta med vissa brister inom underhållsstödet.

Tidsbegränsade underhållsstöd

I dag kan underhållsstöd i princip betalas ut kontinuerligt ända fram till dess att ett barn fyller 18 år utan att det sker någon kon- troll av om det finns förutsättningar för föräldrarna att överens- komma om ett underhållsbidrag för barnet. Det bidrar därför inte till att öka incitamenten för föräldrar att själva komma överens om ett underhållsbidrag. Utredningen föreslår därför att förmånstiden för underhållsstöd tidsbegränsas och lämnas efter beslut för en period om maximalt tre år. Därefter ska efter ansökan en förnyad prövning av rätt till underhållsstöd ske. Tidsbegränsningen ska inte gälla när underhållsstöd lämnas i form av utfyllnadsbidrag och inte heller i ärenden om underhållsstöd där det finns beslut om anstånd för obetalda återbetalningsbelopp.

29

Sammanfattning

SOU 2011:51

Avskaffade umgängesavdrag

Nuvarande möjlighet till avdrag på återbetalningsbeloppet för läm- nat underhållsstöd med anledning av umgänge, s.k. umgänges- avdrag, är enligt utredningen konfliktdrivande mellan föräldrarna och ökar risken för att barnet ses som en bärare av en ekonomisk förmån. Avdragen avser dessutom förhållandevis låga belopp sett till den administration de medför. Utredningen föreslår därför att umgängesavdraget avskaffas. Inom reglerna för underhållsstöd finns alltjämt möjligheten att beakta kostnader för umgänge genom s.k. nettoberäkning av underhållsstödets och återbetalningsskyldig- hetens storlek.

Övriga frågor som rör underhåll till barn

Barns behov varierar i olika åldrar. Det finns därför enligt utred- ningen skäl för att åldersdifferentiera storleken på underhållsstödets belopp för att bättre svara mot de kostnader som finns för att till- godose barns varierande behov. Behovet av att införa ett åldersdif- ferentierat underhållsstöd bör dock övervägas först när frågan om hjälp och stöd till föräldrar att träffa avtal om underhållsbidrag har setts över.

Vidare anser utredningen att det bör tydliggöras vad som är rimliga kostnader för barns behov, inte minst för att förbättra föräld- rars kunskap om vad som utgör normalkostnaden för barns behov i olika åldrar. Konsumentverkets befintliga uppdrag att kontinuerligt följa, redovisa och publicera vad flickor och pojkar i olika ålders- grupper kostar bör kompletteras med uppdraget att följa hur underhållsstödets belopp förhåller sig till prisutvecklingen i landet. På så sätt kan det etableras ett verktyg som kan användas vid even- tuella justeringar av såväl underhållsstödets belopp som vid beräk- ning av underhållsbidrag.

Utredningen anser vidare att det finns anledning att särskilt kartlägga och analysera situationen för skuldtyngda bidragsskyldiga föräldrar. De kan många gånger ha en särskilt ekonomiskt och på andra sätt utsatt situation genom att de är långvarigt skuldtyngda, och föremål för utmätning hos Kronofogdemyndigheten pga. obe- talda underhållsstödsskulder. Även om utredningen kan redovisa att många bidragsskyldiga föräldrar är skuldsatta råder fortsatt okun- skap om i vilken utsträckning detta beror på regler om underhåll.

30

SOU 2011:51

Sammanfattning

Därmed saknas också tillräcklig kunskap om på vilket sätt situationen lämpligen kan åtgärdas. Utredningen föreslår därför att Försäkringskassan och Kronofogdemyndigheten får i uppdrag att i samverkan kartlägga och analysera dessa föräldrars skuldsituation och vilka konsekvenser den får för den enskilde, dennes familj och andra berörda. Med utgångspunkt i kartläggningen bör även behovet av förändringar av nuvarande regler analyseras.

För att förbättra möjligheterna för ett barn att ha kontakt med båda sina föräldrar anser utredningen att en umgängesförälder vid utmätning av lön ska få förbehålla sig kostnader för barnets uppehälle.

Utredningen förordar dessutom att Folkbokföringsutredning- ens förslag om att Skatteverkets beslut om ett barns folkbokföring vid flyttning ska gälla retroaktivt bör leda till lagstiftning. Detta skulle möjliggöra för en förälder att i större utsträckning än i dag kunna få bidrag till barnets försörjning genom att Försäkringskas- san i ett pågående ärende om underhållsstöd eller bostadsbidrag kan innehålla ersättningen till dess att beslut om barnets folkbok- föring har fattats.

Åtgärder för bättre information och stöd till särlevande föräldrar för att underlätta samarbete

Barnet har rätt till en nära och god relation till båda sina föräldrar, såvida det inte står i strid med barnets bästa. Ur barnets perspektiv är det viktigt att föräldrarna gör sitt bästa för att så långt möjligt försöka mildra de negativa konsekvenser som en separation kan innebära för barnet, särskilt om föräldrarna befinner sig i en kon- fliktfylld situation. Ibland kan det dock vara svårt för föräldrarna att se konsekvenser av separationen ur barnets perspektiv. Det är därför viktigt att eventuella konflikter så långt möjligt kan dämpas eller undvikas, genom att såväl föräldrar som barn i ett tidigt skede av separationen kan erbjudas stöd och hjälp i frågor som kan på- verka barnets situation och vardag.

Många särlevande föräldrar saknar såväl information och kun- skap, som stöd och hjälp i frågor som rör ekonomi och barns för- sörjning. Bristen på kunskap och stöd i dessa frågor kan både bidra till att försvåra föräldrarnas samarbete i frågor som rör barnet, för- stärka andra redan pågående konflikter mellan föräldrarna och även bidra till att barn inte får tillräckligt underhåll för sin försörjning.

31

Sammanfattning

SOU 2011:51

Utredningen lämnar därför förslag som tar sikte på åtgärder för förbättrat stöd och information till föräldrar för att förbättra förut- sättningarna för ett fungerande samarbete om barnets omsorg och försörjning.

Samarbetssamtal om ekonomiska frågor som rör barnet

För att bidra till en bättre helhetssyn på barnets situation och för att även ekonomiska frågor ska diskuteras utifrån vad som kan an- ses vara bäst för barnet, föreslås de samarbetssamtal om vårdnad, boende och umgänge som oftast sker i familjerättens regi, även be- handla ekonomiska frågor om barnet. Samarbetssamtal bör erbju- das gifta föräldrar i samband med ansökan om äktenskapsskillnad. För samboföräldrar och föräldrar som aldrig har levt ihop bör erbjudande om samarbetssamtal ske genom utökade informations- insatser från stat och kommun. Ett utbildningsmaterial bör tas fram för kompetensutveckling av berörd personal.

Försöksverksamhet med separationsteam

Forskning visar att osämja, konflikter och dålig kommunikation mellan föräldrarna är en stark riskfaktor för ogynnsam social och känslomässig utveckling hos barn. Detta gäller oberoende av i vil- ken omfattning barnet bor hos respektive förälder. Ur barnets per- spektiv är därför behovet av adekvata och individinriktade insatser för att förebygga eller dämpa konflikter mellan separerade eller särlevande föräldrar stort.

Utredningen föreslår därför att en försöksverksamhet med sepa- rationsteam utvecklas och prövas i ett antal kommuner. Försöks- verksamheten innebär att flera olika huvudmän och professioner samverkar under ”samma tak” för att gemensamt bistå föräldrar och barn med skräddarsydda insatser utifrån enskilda behov. Syftet med verksamheten ska vara att förebygga, eller mildra, konflikter mellan föräldrar och främja ett fungerande föräldrasamarbete i frå- gor som rör föräldraansvar och omsorg om barnet. Ett över- gripande mål bör vara att så långt möjligt försöka minska de skade- verkningar som föräldrarnas konflikter kan få för barnet och bidra till att barnet får en god och trygg relation med båda föräldrarna.

32

SOU 2011:51

Sammanfattning

Föräldraportal och barnbudget

Information och stöd till föräldrar i olika situationer och skeden i livet behöver göras mer lättillgänglig, överskådlig och begriplig. Utredningen föreslår att en webbaserad föräldraportal etableras med information och stöd till föräldrar i frågor som rör föräldra- ansvar, barns ekonomi och försörjning samt andra närliggande frå- gor. Vidare bör behovet av ett webbaserat verktyg för att åskådlig- göra ekonomiska frågor rörande barnet – en barnbudget – prövas och utvecklas. Ett sådant verktyg kan med fördel rymmas i föräld- raportalen.

Vissa statistikfrågor

De statistiska mätmetoderna har inte förändrats i takt med den kraftiga utvecklingen av växelvis boende, vilket leder till att stati- stik avseende bl.a. ekonomisk standard för såväl föräldrar som barn blir missvisande. Utredningen anser därför att samhällets kunskap om de olika särlevandehushållens faktiska sammansättning och situation behöver förbättras, och föreslår att i statistiken ska sär- levande föräldrar med växelvis boende barn kunna särredovisas i de fall det kan anses relevant. I statistiken bör man i så hög grad som möjligt använda en enhetlig definition av växelvis boende för att kunna följa utvecklingen över tid. Dessutom föreslås Statistiska centralbyrån få i uppdrag att utveckla en metod att mäta ekono- misk standard där hänsyn tas till barns växelvisa boende. Mätning- arna bör göras årligen och ingå som en naturlig del i den officiella statistiken.

Åtgärder för ett gemensamt föräldraansvar

Utredningens sammantagna bedömning av förslagen är att om båda föräldrarna i större utsträckning kan kompenseras utifrån sin antagna försörjningsbörda för barnet, borde några för föräldrarna betydelsefulla konfliktdrivande faktorer i regelverken minska. Det torde också bidra till att minska de ekonomiska incitament som kan påverka föräldrarnas överväganden om barnets boende eller vistelse i respektive föräldrahushåll. Ur ett barnperspektiv torde också betydelsen av att barnet kan uppfattas som bärare av ekono- miska förmåner och därmed bli ett slagträ i föräldrakonflikter,

33

Sammanfattning

SOU 2011:51

minska. Detta tillsammans med ett förbättrat och mer uttalat stöd till föräldrar i frågor som rör barnets omsorg och försörjning, borde betydligt förbättra förutsättningarna för samarbete mellan föräldrarna och bidra till att de får bättre förutsättningar att ta ett gemensamt ansvar för barnet.

34

Författningsförslag

1Förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:463)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:463) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

3 § 1

Kommunen skall sörja för att

Kommunen ska sörja för

– att föräldrar kan erbjudas sam-

– att föräldrar kan erbjudas sam-

tal under sakkunnig ledning i

tal under sakkunnig ledning i

syfte att nå enighet i frågor som

syfte att nå enighet i frågor som

gäller vårdnad, boende och um-

gäller vårdnad, boende, umgänge

gänge (samarbetssamtal) samt

och ekonomiska frågor som rör

 

barnet (samarbetssamtal) samt

– att föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra

stycket eller 15 a § tredje stycket föräldrabalken.

 

 

Kommunen skall sörja för att

Kommunen ska sörja för att

familjerådgivning

genom

kom-

familjerådgivning

genom

kom-

munens försorg

eller

annars

munens försorg

eller

annars

genom lämplig yrkesmässig råd-

genom lämplig yrkesmässig råd-

givare kan erbjudas dem som

givare kan erbjudas dem som

begär det.

 

 

begär det.

 

 

Med familjerådgivning avses i denna lag en verksamhet som be- står i samtal med syfte att bearbeta samlevnadskonflikter i parför- hållanden och familjer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.

1 Senaste lydelse 2006:463.

35

Författningsförslag

SOU 2011:51

2Förslag till

lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om socialförsäkringsbalken

dels att 17 kap. 4 §, 18 kap. 5, 16, 25, 37 och 39 §§, 19 kap. 19 och 20 §§, 22 kap. 16 § samt rubrikerna närmast före 17 kap. 4 § och 18 kap. 16, 25, 31 och 37 §§, ska upphöra att gälla,

dels att 12 kap. 15 och 17 §§, 16 kap. 5 och 8 §§, 18 kap. 1, 2 och 29 §§, 19 kap. 4 och 32 §§, 22 kap. 1, 3 och 15 §§, 95 kap. 2 §, 96 kap. 3 §, 97 kap. 6, 11, 22 och 23 §§, 110 kap. 5 §, samt rubriken närmast före 96 kap. 3 §, ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 18 kap. 13 a § och 22 kap. 5 a §, 96 kap. 5 a §, 97 kap. 22 a §, samt närmast före 22 kap. 5 a §, 96 kap. 5 a § och 97 kap. 22 a § nya rubriker av föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap.

Om föräldrarna har gemen- sam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapen- ning under hälften av den tid som anges i 12 §. Om endast en av föräldrarna har rätt till för- äldrapenning, får han eller hon dock föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

15 §

Om föräldrarna har gemen- sam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapen- ning under hälften av den tid som anges i 12 §. Det totala antalet dagar med föräldrapen- ning som kan lämnas på respek- tive ersättningsnivå enligt 18 och 19 §§ delas lika mellan föräld- rarna. Om endast en av föräld- rarna har rätt till föräldrapen- ning, får han eller hon dock för- äldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

17 §

En förälder kan genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för den andra föräl- dern.

Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ såvitt avser en tid om

36

SOU 2011:51

Författningsförslag

1.60 dagar för varje barn, eller

2.60 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsfödsel.

Av anmälan ska framgå med vilken ersättningsnivå enligt 18 § avståendet avser.

16 kap.

Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan hos För- säkringskassan gemensamt anmäla vem av dem som ska vara bidrags- mottagare. Görs inte någon anmälan får barnets mor bidraget.

5 §

Föräldrar som har gemensam vårdnad om ett barn kan hos För- säkringskassan gemensamt anmäla vem av dem som ska vara bidrags- mottagare eller om båda ska vara det. Om inte någon anmälan görs i samband med att rätten till barnbidrag inträder eller om anmälan inte är samstämmig, ska båda föräldrarna vara bidrags- mottagare. När båda föräldrarna är bidragsmottagare lämnas bidraget med hälften till vardera föräldern.

Om föräldrarna inte bor till- sammans, men barnet är varak- tigt bosatt hos båda föräldrarna (växelvist boende), får bidraget efter anmälan av båda föräld- rarna lämnas med hälften till vardera föräldern.

8 §

Om föräldrarna inte bor till- sammans, men barnet är varak- tigt bosatt hos båda föräldrarna (växelvis boende), får barn- bidraget lämnas med hälften till vardera föräldern efter anmälan av endast en av dem. En förut- sättning för detta är att det finns

1.en lagakraftvunnen dom om växelvis boende,

2.ett avtal om växelvis bo- ende som har godkänts av social- nämnden, eller

3.ett beslut om bostadsbidrag till barnfamiljer i form av växel- visbidrag.

Om det framkommer omstän- digheter som gör det sannolikt att

37

Författningsförslag

SOU 2011:51

barnet inte bor växelvis hos för- äldrarna, ska den förälder som anmäler sig som bidragsmottagare visa att barnet bor växelvis. Om han eller hon inte kan visa detta ska barnbidraget inte delas.

18 kap.

1 §

I detta kapitel finns allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd i 2–7 §§.

Vidare finns bestämmelser om

– undantag från rätten till underhållsstöd i 8–12 §§,

– förmånstiden i 13 och – förmånstiden i 13–14 §§,

14§§,

vem som får utbetalningen av underhållsstödet i 15–19 §§,

beräkning av underhållsstöd i 20–32 §§,

omprövning vid ändrade förhållanden i 33–35 §§,

– jämkning av underhållsstöd

– jämkning av underhållsstöd

i 36 och 37 §§, och

i 36 §, och

– handläggningen i 38–42 §§.

 

 

2 §

Ett barn har rätt till under-

Ett barn har rätt till under-

hållsstöd under de förutsätt-

hållsstöd under de förutsätt-

ningar som anges i 4 och 5 §§,

ningar som anges i 4 och 5 §§,

om föräldrarna inte bor till-

om föräldrarna inte bor till-

sammans och en av föräldrarna

sammans och en av föräldrarna

är boförälder eller barnet har

är boförälder.

växelvist boende.

 

Om barnet har fyllt 18 år lämnas förlängt underhållsstöd, om även villkoren i 6 § är uppfyllda.

13 a §

Ett beslut om underhållsstöd får avse längst trettiosex månader. Detta gäller dock inte när under- hållsstöd lämnas enligt 18 kap. 21 § eller när bidragsskyldig helt eller delvis har beviljats anstånd enligt 19 kap. 40 § eller 43 §.

38

SOU 2011:51

Författningsförslag

29 §

Om den bidragsskyldige enligt 19 kap. 19 § har medgetts avdrag med ett visst belopp vid full- görande av sin betalningsskyldig- het, ska kommande underhålls- stöd minskas med motsvarande belopp.

Har den bidragsskyldige, när hans eller hennes betalningsskyl- dighet bestäms, enligt 19 kap. 22–25 §§ fått tillgodoräkna sig ett avdrag för barnets vistelse hos honom eller henne, ska underhålls- stödet minskas med ett belopp motsvarande avdraget.

19 kap.

 

 

4 §

 

Ett beslut om betalnings-

Ett beslut om betalnings-

skyldighet ska inte meddelas,

skyldighet

ska inte meddelas,

om 18 kap. 21, 24 eller 25 § till-

om 18 kap. 21 eller 24 § tilläm-

lämpas eller om underhållsskyl-

pas eller om underhållsskyldig-

dighet enligt föräldrabalken har

het enligt

föräldrabalken har

fastställts i form av ett engångs-

fastställts i form av ett engångs-

belopp.

belopp.

 

Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands eller i Sverige och i eller från utlandet får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmätning enligt 7 kap. utsökningsbalken och en tillämpning av bestämmelserna i 28 och 29 §§ därför övervägs, be- höver betalningsskyldighet inte fastställas.

I fall som avses i 28 § tilläm- pas även 2, 18–20 och 40–46 §§ samt 49 § första stycket och 18 kap. 29 § första stycket samt 110 kap. 48 §. Det som där före- skrivs om betalningsskyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning till Försäkringskassan ska dock ske allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

32 §

I fall som avses i 28 § tilläm- pas även 2, 18 och 40–46 §§ samt 49 § första stycket och 18 kap. 29 § första stycket samt 110 kap. 48 §. Det som där före- skrivs om betalningsskyldighet gäller då skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning till Försäkringskassan ska dock ske allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

39

Författningsförslag

SOU 2011:51

22 kap.

I detta kapitel finns bestäm- melser om

– personer som likställs med förälder i 2 §,

– rätten till vårdbidrag i 3–

5§§,

förmånstiden i 6–10 §§,

beräkning av vårdbidrag i 11–14 §§,

vem av föräldrarna som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,

omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och

utbetalning av vårdbidrag i

19§.

En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn, om

1.barnet på grund av sjuk- dom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2.det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.

Om en förälder har flera barn som avses i första stycket grun- das bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostna- derna.

1 §

I detta kapitel finns bestäm- melser om

– personer som likställs med förälder i 2 §,

– rätten till vårdbidrag i 3–

5§§,

ansökan i 5 a §,

förmånstiden i 6–10 §§,

beräkning av vårdbidrag i 11–14 §§,

vem av föräldrarna som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,

omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och

utbetalning av vårdbidrag i

19§.

3 §

En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn som bor eller vistas i hus- hållet, om

1.barnet på grund av sjuk- dom, utvecklingsstörning eller annan funktionsnedsättning be- höver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2.det på grund av barnets sjukdom eller funktionsnedsätt- ning uppkommer merkostnader.

Om det i hushållet bor eller vistas flera barn som avses i för- sta stycket grundas bedöm- ningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostnaderna.

40

41
2. särskilt bidrag för hemma- varande barn,
3. växelvisbidrag för barn som bor växelvis, och
4. umgängesbidrag till den som på grund vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.
Med växelvis boende enligt första stycket 3 avses att ett barn

SOU 2011:51

Författningsförslag

Ansökan

Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett visst barn får den förälder vårdbidraget som står för den huvudsakliga tillsynen och vården av barnet.

5 a §

När båda föräldrarna vårdar eller har merkostnader för ett barn i ett gemensamt hushåll, ska ansökan om vårdbidrag vara gemensam, om det inte finns särskilda skäl för att ansökan görs av endast den ena föräldern.

I andra fall än som avses i första stycket, ska ansökan göras av var och en av föräldrarna.

15 §

Om båda föräldrarna uppfyl- ler förutsättningarna för rätt till vårdbidrag för ett barn som bor eller vistas i deras gemensamma hushåll, lämnas vårdbidraget till den förälder som står för den huvudsakliga tillsynen och vår- den av barnet. Om båda föräld- rarna begär det ska vårdbidraget i stället lämnas med hälften till var och en av dem.

95 kap.

2 § Bostadsbidrag lämnas i form av

1.bidrag till kostnader för bostad,

2.särskilt bidrag för hemma- varande barn, och

3.umgängesbidrag till den som

på grund vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.

Författningsförslag

SOU 2011:51

bor varaktigt hos båda sina för- äldrar.

Särskilt bidrag och umgängesbidrag Särskilt bidrag, växelvisbidrag och umgängesbidrag

96 kap.

3 §

Bostadsbidrag i form av särskilt bidrag kan lämnas till familjer med barn som avses i 4, 7 och 8 §§.

Bostadsbidrag i form av växel- visbidrag kan lämnas till familjer med barn som avses i 5 a §.

Bostadsbidrag i form av umgängesbidrag kan lämnas till den som tidvis bor med barn i fall som avses i 6 §. Sådant bidrag lämnas endast till en försäkrad som bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt.

Hushåll med växelvis boende barn

5 a §

Bostadsbidrag kan lämnas till en försäkrad som har vårdnaden om och bor tillsammans med barn växelvis.

Bostadsbidrag kan lämnas även för barn som för vård eller under- visning inte varaktigt bor hemma men vistas växelvis i hemmet under minst så lång tid varje år som motsvarar normala skolferier.

97 kap.

6 §

Tillägg till den bidragsgrundande inkomsten ska göras med 15 pro- cent av den sammanlagda förmögenhet som överstiger 100 000 kr, avrundad nedåt till helt tiotusental kronor.

I den sammanlagda förmögen-

I den sammanlagda förmögen-

heten ingår förmögenhet för varje

heten ingår förmögenhet för varje

försäkrad samt för varje barn

försäkrad samt för varje barn

som avses i 96 kap. 4 och 9 §§.

som avses i 96 kap. 4 och 9 §§. I

42

 

SOU 2011:51 Författningsförslag

 

 

 

 

 

fråga om barn som avses i 96 kap.

 

 

 

 

 

5 a § ska halva barnets förmögen-

 

 

 

 

 

het ingå i den sammanlagda för-

 

 

 

 

 

mögenheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

11 §

 

 

 

 

 

Om ett eller flera barn som

Om ett eller flera barn som

avses i 96 kap. 4 och 9 §§ har

avses i 96 kap. 4 och 9 §§ har

överskott i inkomstslaget kapi-

överskott i inkomstslaget kapi-

tal, ska till den försäkrades

tal, ska till den försäkrades

bidragsgrundande

inkomst

läg-

bidragsgrundande

inkomst

läg-

gas varje barns överskott i

gas varje barns överskott i

inkomstslaget

kapital

i

den

inkomstslaget

kapital

i

den

utsträckning

som

överskottet

utsträckning

som

överskottet

överstiger 1 000 kronor.

 

 

överstiger 1 000 kronor. I fråga

 

 

 

 

 

om barn som avses i 96 kap. 5 a §

 

 

 

 

 

ska hälften av varje barns över-

 

 

 

 

 

skott läggas till den bidrags-

 

 

 

 

 

grundande inkomsten i den ut-

 

 

 

 

 

sträckning

överskottet

överstiger

 

 

 

 

 

1 000 kronor.

 

 

 

 

Vid beräkning av överskott i inkomstslaget kapital tillämpas 5 §.

 

 

 

 

 

22 §2

 

 

 

 

 

Bostadsbidrag lämnas månads-

Bostadsbidrag lämnas månads-

vis som särskilt bidrag med

 

vis som särskilt bidrag med

 

950 kronor till familjer med

1 450

kronor

till

familjer

ett barn,

 

 

 

 

med ett barn,

 

 

 

 

1 325 kronor

till

familjer

1 900

kronor

till

familjer

med två barn, och

 

 

 

med två barn, och

 

 

 

1 750 kronor

till

familjer

2 500

kronor

till

familjer

med tre eller flera barn.

 

 

med tre eller flera barn.

 

 

 

 

 

 

 

Växelvisbidrag

 

 

 

 

 

 

 

 

22 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bostadsbidrag lämnas månads-

 

 

 

 

 

vis som växelvisbidrag med

 

 

 

 

 

 

– 1 100

kronor

till

familjer

2 I de angivna beloppen ingår de belopp som i budgetpropositionen för 2011 är aviserade att gälla fr.o.m. januari 2012 (prop. 2010/11:1, utgiftsområde 12).

43

Författningsförslag

SOU 2011:51

med ett barn,

– 1 250 kronor till familjer med två barn, och

– 1 700 kronor med familjer tre eller flera barn.

Om det i hushållet finns såväl hemmavarande barn som växel- vis boende barn lämnas växelvis- bidrag med

– 150 kronor till familjer med ett hemmavarande barn och ett barn som bor växelvis,

– 450 kronor till familjer med två hemmavarande barn och ett barn som bor växelvis, och

– 600 kronor till familjer med ett hemmavarande barn och två barn som bor växelvis.

23 §

Bostadsbidrag lämnas månadsvis som umgängesbidrag med

300 kronor för ett barn,

375 kronor för två barn, och

450 kronor för tre eller flera barn.

Om det i hushållet finns så-

Om det i hushållet finns så-

väl

hemmavarande barn som

väl hemmavarande barn

eller

sådana barn som avses i 95 kap.

växelvis boende barn som sådana

2 § 3

lämnas umgängesbidrag

barn som avses i 95 kap.

2 § 4

med 75 kronor per månad för

lämnas umgängesbidrag med 75

varje barn som berättigar till

kronor per månad för varje barn

umgängesbidrag.

som berättigar till umgänges-

 

 

bidrag.

 

110 kap.

5 §

Ansökan om förlängt underhållsstöd enligt 18 kap. 6 § ska göras av den studerande själv, även om han eller hon ännu inte har fyllt

18år.

Beträffande äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg ska, om

den försäkrade är gift, uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete även av den försäkrades make.

44

SOU 2011:51 Författningsförslag

När det gäller bostadsbidrag

När det gäller bostadsbidrag

ska ett barn som avses i 96 kap.

ska ett barn som avses i 96 kap.

4 § och som är över 18 år på

4 § eller 5 a § och som är över 18

ansökningshandlingen självt in-

år på ansökningshandlingen

tyga de uppgifter som rör

självt intyga de uppgifter som

barnet, om det inte finns sär-

rör barnet, om det inte finns

skilda skäl mot det.

särskilda skäl mot det.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2012 i fråga om 18 kap. 1, 2 och 13 a §§, 19 kap. 4 §, 95 kap. 2 §, 96 kap. 3 och 5 a §§, 97 kap. 6, 11, 22, 22 a och 23 §§, och 110 kap. 5 §,

den 1 januari 2013 i fråga om 12 kap. 15 och 17 §§, 16 kap. 5 och 8 §§, 22 kap. 1, 3, 5 a och 15 §§, samt

den 1 februari 2013 i fråga om 18 kap. 29 § och 19 kap. 32 §. Bestämmelserna i 19 kap. 19 och 20 §§ upphör att gälla från och

med tid efter den 31 december 2012,

i fråga om 22 kap. 16 § från och med tid efter den 31 december 2012, samt

i fråga om 17 kap. 4 § och 18 kap. 5, 16, 25, 37 och 39 §§ från och med tid efter den 31 januari 2013.

2.Bestämmelserna i 12 kap. 15 och 17 §§ tillämpas på föräldra- penning som lämnas för barn födda från och med ikraftträdandet.

3.De nya bestämmelserna i 16 kap. 5 och 8 §§ tillämpas även på beslut om barnbidrag som har fattats före ikraftträdandet, om anmälan sker enligt de nya bestämmelserna.

4.Bestämmelserna i 18 kap. 13 a § om förmånstid för under- hållsstöd tillämpas från och med den 1 februari 2013.

5.Bestämmelserna i 19 kap. 19 och 20 §§ om avdrag för under- håll vid umgänge ska fortfarande tillämpas beträffande avdrag som hänför sig till tid fram till om med den dag bestämmelserna upphör att gälla. Anmälan om avdrag får dock inte göras senare än den 31 januari 2013.

6.Äldre bestämmelser om vårdbidrag ska fortfarande tillämpas på beslut som har fattats före ikraftträdandet. Detsamma gäller för beslut som har fattats före ikraftträdandet och som omprövas efter den tidpunkten och omprövningen resulterar i att förmånsnivån bibehålls. Äldre bestämmelser tillämpas även i det fall beslut ännu inte har fattats, men ansökan om vårdbidrag eller ansökan om delad utbetalning av vårdbidrag har gjorts före ikraftträdandet.

45

Författningsförslag

SOU 2011:51

7. Bestämmelserna i 95 kap. 2 §, 96 kap. 3 och 5 a §§, 97 kap. 6, 11, 22, 22 a, 23 §§ och 110 kap. 5 § tillämpas på bostadsbidrag som lämnas från och med den 1 februari 2013.

46

SOU 2011:51

Författningsförslag

3Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2001:160) om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa inom förskolan och fritidshemmet

Härigenom föreskrivs att det i 3 § förordningen (2001:160) om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa inom förskolan och fritidshemmet ska införas en ny punkt, 4, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §3 Statsbidrag lämnas under förutsättning att:

1. Avgiften per månad i förskolan är högst tre, två respektive en procent av hushållets avgiftsgrundande inkomst per månad för det första, andra respektive tredje barnet i hushållet. Avgiften får dock inte överstiga 1 260 kronor i månaden för det första barnet, 840 kronor i månaden för det andra barnet respektive 420 kronor i månaden för det tredje barnet i förskolan.

2.Avgiften per månad i fritidshemmet är högst två, en respek- tive en procent av hushållets avgiftsgrundande inkomst per månad för det första, andra respektive tredje barnet i hushållet. Avgiften får dock inte överstiga 840 kronor i månaden för det första barnet och 420 kronor i månaden för det andra respektive tredje barnet i fritidshemmet.

3.Den högsta avgiften i den för barnet aktuella verksamhets- formen betalas för det yngsta barnet i hushållet och den närmast lägre avgiften i den för barnet aktuella verksamhetsformen betalas för det närmast äldre barnet. Från och med det fjärde barnet i hus- hållet betalas ingen avgift.

4.Avgift för plats i förskolan och fritidshemmet beräknas för det hushåll där förälder innehar sådan plats för barnet. Om ett barns föräldrar inte bor tillsam- mans, och båda föräldrarna inne- har en gemensam plats för barnet, beräknas avgift för respektive hus-

håll. Avgifterna får tillsammans

3 Senaste lydelse 2011:000.

47

Författningsförslag

SOU 2011:51

inte överstiga den maximala av- giften för en plats. Om avgifterna tillsammans blir högre fördelas avgiften för platsen propor- tionerligt i förhållande till den avgift som har räknats fram för respektive hushåll.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

48

1Utredningens uppdrag och arbete

1.1Uppdraget

Utredningens uppdrag är att göra en översyn av hur ekonomiska stöd till barnfamiljer stödjer samarbete mellan särlevande föräldrar.

Utredningen ska se över och belysa:

-hur särlevande föräldrar samverkar gällande ekonomiska frågor som rör barnet. Det inkluderar kunskap om hur föräldrar fak- tiskt delar på inkomster och utgifter kopplade till barnen och vilka faktorer som är styrande för besluten. Eventuella samband mellan barnets tid med föräldern och fördelning av inkomster och kostnader ska uppmärksammas. Barns behov och rättigheter och vilka kostnader som är förknippade med dessa bör beskrivas samt hur behoven skiftar mellan olika åldersgrupper. Under- sökningen bör ha både ett kvantitativt och ett kvalitativt angrepps- sätt.

-hur utformningen av regler för de familjeekonomiska stöden till separerade föräldrar inverkar på samarbete i frågor som rör bar- net. Utredningen ska undersöka om det finns regler som försvå- rar alternativt underlättar samarbete mellan föräldrarna. Om det finns skäl till det kan förändringar föreslås. Utredningen ska särskilt undersöka de rättsliga förutsättningarna och konsekven- serna av införandet av ett konto som innehas av föräldrarna dit bidrag som avser barnet utbetalas (barnkonto).

-omfattningen av särlevande föräldrars behov av hjälp och stöd för att uppnå samförstånd gällande ekonomiska frågor som rör barnet. Utredningen ska överväga hur olika samarbetsstöd och föräldrastöd kan utformas, anpassas och effektiviseras för att underlätta och uppmuntra samarbete mellan föräldrar samt hur

49

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2011:51

föräldrarnas ansvar för att se till barnets bästa kan stödjas och främjas efter en separation. Förekomst och omfattning av kon- flikter samt konsekvenserna av dessa för barnet bör utgöra en viktig faktor för bedömningen av möjliga åtgärder.

-föräldrars uppfattning om förutsättningarna för balans mellan arbete och omsorg om barnet, hur fördelningen sker och vilka grunder den baseras på. Eventuella omständigheter som påver- kar förälderns arbetsutbud ska presenteras.

En avgränsning i uppdraget är att ändringar i föräldrabalkens regle- ring om vårdnad, boende, umgänge, underhållsskyldighet eller för- mynderskap inte ska föreslås. Om förslagen direkt eller indirekt påverkar föräldrabalkens regelverk ska detta särskilt uppmärksam- mas. För utredningens uppdrag i denna del, se direktiv 2009:56, som återfinns i bilaga 1.

I tillägg till ovanstående direktiv har utredningen i uppdrag att se över vilka möjligheter det finns att erbjuda alla föräldrar som separerar samarbetssamtal. Vidare ska utredas om samarbetssam- talen, förutom nuvarande frågor om vårdnad, boende och umgänge, även ska innehålla frågor om fördelning av det ekonomiska ansvaret för barnet. För uppdraget i denna del, se direktiv 2011:8, som åter- finns i bilaga 3.

1.2Utgångspunkter och mål

Den grundläggande utgångspunkten för utredningen är att barnets rättigheter, behov och intressen ska stå i centrum för utredningens analyser, överväganden och förslag. Barn är unika individer med självständiga rättigheter, behov och önskemål som ska respekteras. Det är föräldrarnas ansvar att ge barnet kärlek, omvårdnad, trygg- het och försörjning, och de ska sätta barnets bästa främst.

Föräldrarna har ett gemensamt försörjningsansvar – en under- hållsskyldighet – för barnet. Föräldrarna ska bland annat sörja för att barnet får sina grundläggande materiella behov tillgodosedda. Hur försörjningsansvaret fördelas mellan föräldrarna hänger ofta nära samman med hos vem av föräldrarna barnet bor. När föräld- rarna lever tillsammans med barnet i en familjegemenskap torde det inte spela så stor roll hur försörjningsansvaret för barnet fördelas mellan föräldrarna. Fördelningen av försörjningsansvaret har dock många gånger en stor betydelse när föräldrarna inte lever ihop, och

50

SOU 2011:51

Utredningens uppdrag och arbete

den inbördes fördelningen av såväl intäkter som kostnader för bar- net påverkar förälderns möjlighet att ta sitt försörjningsansvar. Den förälder som bär en kostnad för barnets materiella eller andra be- hov kan sägas ha en försörjningsbörda. Termen försörjningsbörda syftar i betänkandet till att åskådliggöra de kostnader som endera, eller båda föräldrarna, har för barnet. Syftet är att åskådliggöra hur försörjningsansvaret för barnet i praktiken fördelas mellan föräld- rarna. Avsikten är inte att objektifiera barnet till enbart en bärare av kostnader. En utgångspunkt för utredningen är att analysera vilka konsekvenser fördelningen av försörjningsansvaret får för föräldra- samarbetet, och i vilken utsträckning de familjeekonomiska regel- verken tar hänsyn till respektive förälders antagna försörjningsbörda.

En annan utgångspunkt är att föräldrar har ett gemensamt ansvar för sitt barn och att ett fungerande samarbete gagnar barnet. För- äldrarna ska sätta barnets bästa främst exempelvis vad gäller frågor om ekonomi, vårdnad, umgänge och boende. Det gemensamma ansvaret gäller även efter en separation, och i de fall föräldrarna aldrig har levt ihop.

Utredningen har mot denna bakgrund slagit fast att det över- gripande syftet för utredningens arbete är att med utgångspunkt i barns rättigheter, behov och intressen skapa bättre förutsättningar för särlevande föräldrar att komma överens i frågor som rör för- sörjning av och omsorg om barnet. Utifrån detta syfte har utred- ningen formulerat ett antal målsättningar för utredningsarbetet. Utredningens arbete och förslag ska bidra till att:

-öka kunskapen om hur försörjnings- och omsorgsansvaret för barnet fördelas mellan särlevande föräldrar,

-tydliggöra föräldrarnas gemensamma ansvar för barnets omsorg och försörjning även i de fall de inte lever ihop, samt

-undanröja hinder och underlätta för särlevande föräldrar att komma överens och samarbeta i såväl ekonomiska som andra närliggande frågor som rör barnet.

1.3Utredningsarbetets bedrivande

Utredningen har haft nio protokollförda sammanträden, varav ett tvådagarssammanträde, med experter och sakkunnig. Utredningen har inhämtat synpunkter från myndigheter och organisationer i

51

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2011:51

form av en hearing och har också fått ett antal frågeställningar be- lysta i samtal med forskare.

Utredningen har låtit TNS Sifo genomföra en fokusgrupps- undersökning med särlevande föräldrar samt en telefonintervju- undersökning i frågor som rör ekonomi och föräldrasamarbete. En enkät har också genomförts på BRIS1 webbplats riktad till barn som har särlevande föräldrar. Statistiska centralbyrån (SCB) har bistått utredningen med beräkningar för en empirisk studie om skillnader mellan underhållsstöd och fiktiva underhållsbidrag. Utredningen har också gjort egna bearbetningar och analyser av SCB:s enkätundersökning Jämställt föräldraskap som har genomförts på uppdrag av regeringen. Dessutom har utredningen beställt tabeller från SCB:s undersökning om barns levnads- förhållanden. Dessa har använts för att analysera barns situation vid olika boendeformer.

Utredningen har besökt Fryshuset i Stockholm som driver ett projekt för barn till ensamstående mammor som befinner sig i ekonomisk eller annan utsatthet. Utredningen har också gjort ett studiebesök i Norge för att ta del av hur de bl.a. arbetar med olika stöd till särlevande föräldrar. Vidare har enskilda personer haft möjlighet att lämna skriftliga synpunkter till utredningen via utredningens webbplats.

Frågeställningar, deltagare och undersökningsresultat framgår i bilagor till betänkandet.

1 BRIS, Barnens rätt i samhället, är en ideell organisation som arbetar för barns rättigheter.

52

2Allmänt om barns rätt till omsorg och försörjning

2.1Barns rätt till en god och trygg uppväxt

Föräldrarna är i regel de viktigaste personerna i ett barns liv, även om de under olika perioder i barnets utveckling står barnet olika nära och fyller olika behov. Att barn under uppväxten har behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna råder det allmän enighet om. Det är därför viktigt att båda föräldrarna är delaktiga och tar ansvar för barnet – även om de inte lever ihop.

Av Sveriges nära två miljoner barn1 har cirka en halv miljon barn särlevande föräldrar. Uppskattningsvis cirka 100 000 barn föds utan- för ett parförhållande och lever inte med båda sina ursprungliga föräldrar under uppväxten, vilket motsvarar cirka fem procent av alla barn. Ytterligare cirka 23 000 barn har en avliden förälder. Närmare 50 000 barn är varje år med om att deras föräldrar separe- rar, vilket motsvarar cirka tre procent av alla barn med gifta eller samboföräldrar.2

En separation innebär ofta en livskris för alla inblandade, såväl föräldrar som barn, och separationen kan få negativa konsekvenser för barnet. Forskning om barn och separationer visar emellertid att barn inte behöver ta skada på lång sikt av en föräldraseparation, såvida de inte helt mister kontakten med den ena föräldern eller används som slagträn i föräldrarnas konflikt. För vissa barn kan dock en separation vara nödvändig för att undvika att barnet skadas av en fortsatt kontakt med den ena föräldern. Så kan exempelvis vara fallet då barnet har bevittnat våld i familjen eller utsatts för olika former av övergrepp.

1Med barn avses varje människa under 18 år.

2SCB Temarapport 2009:2, Barn i dag – En beskrivning av barns villkor med barnkonven- tionen som utgångspunkt, s. 17 f samt Barn- och familjestatistik 2010, www.scb.se, 2010-09-02.

53

Allmänt om barns rätt till omsorg och försörjning

SOU 2011:51

Barns boendemönster och hushållens sammansättning har för- ändrats betydligt under de senaste två decennierna, och såväl utredningens egna undersökningar som andra studier visar att skillnaden i levnadsförhållanden och välbefinnande mellan barn som bor i en familj med båda sina föräldrar eller växelvis, dvs. ungefär lika mycket hos sina föräldrar, inte är särskilt stor. Situa- tionen för barn som bor enbart eller större delen av tiden hos den ena föräldern, och har liten eller ingen kontakt alls med den andra föräldern, ser dock annorlunda ut. Dessa barn löper en större risk för en negativ utveckling såväl ekonomiskt, hälsomässigt som soci- alt i förhållande till barn som bor i en s.k. kärnfamilj eller växelvis. Det är sannolikt inte själva omfattningen av barnets boende hos föräldrarna som har betydelse för barnets välbefinnande, utan sna- rare de bakomliggande orsakerna till varför barnet inte bor med eller har liten kontakt med båda sina föräldrar som har betydelse. Det som i tidigare generationer kunde utgöra en riskfaktor för bar- net, dvs. att ha separerade föräldrar, har i dag förskjutits till att i en större utsträckning gälla barn som bor i princip uteslutande hos endast den ena föräldern.3 (För en närmare statistisk redogörelse av barns situation i olika särlevandehushåll, se kapitel 6.) Samhällets strävan bör därför vara att så långt möjligt stötta såväl föräldrar som barn att kunna upprätthålla en nära och god relation med varandra.

2.2Barns grundläggande rättigheter och behov

Både föräldrabalken och barnkonventionen4 ger uttryck för ett antal grundläggande rättigheter för barnet. Varje barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran, att få utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar, att få ge uttryck för sin mening, att bli lyssnad till och respekterad för den man är. Inget barn får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Varje barn har ett egenvärde, med egna självständiga

3Slutsats som framfördes vid utredningens samtal med forskare, se bilaga 11. Se även Gähler, M. 1998. Life After Divorce. Economic, Social and Psychological Well-being among Swedish Adults and Children Following Family Dissolution. Doktorsavhandling. Stockholm: Institutet för social forskning.

4Se närmare 1989 års konvention om barnets rättigheter som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 20 november 1989 och som Sverige ratificerade 1990 och därmed har förbundit sig att följa, samt under avsnitt 3.2.

54

SOU 2011:51

Allmänt om barns rätt till omsorg och försörjning

rättigheter, och ska varken ses eller behandlas som ett bihang till föräldrarna.

Barnets föräldrar har det huvudsakliga och primära ansvaret för att tillgodose barnets grundläggande behov och rättigheter och de ska sätta barnets bästa främst. En förutsättning för att barnet ska kunna växa upp under goda och trygga förhållanden är att föräld- rarna har omtanke om och respekt för barnet och låter barnets be- hov gå före eventuella egna intressen, och att hänsyn till vad som är bäst för barnet präglar de överväganden och beslut man som vuxen gör och som rör barnet. Vad som är bäst för barnet måste i första hand bedömas individuellt. En sammanvägning bör göras av vad som allmänt anses vara bra för barn, utifrån allmänt rådande värde- ringar, forskning, vetenskap och beprövad erfarenhet etc., och ut- ifrån det enskilda barnets behov och perspektiv, dvs. vad det en- skilda barnet anser och ger uttryck för.

2.2.1Barnet är ett gemensamt ansvar för föräldrarna

Som förälder är man oftast också vårdnadshavare för barnet. Att ha vårdnaden om ett barn innebär ett ansvar för barnets personliga förhållanden och för att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran. Med vårdnadsansvaret följer också rättigheter och skyldig- heter att ta ansvar för barnets person och besluta i frågor som rör barnet, såsom rutiner, förskoleverksamhet, skolgång, hälso- och sjukvårdsinsatser, boende och fritidsaktiviteter. Även frågor som rör barnets ekonomi och försörjning, dvs. att barnet löpande får sina materiella behov i form av mat, kläder, bostad etc. tillgodo- sedda, inbegrips i vårdnadsansvaret. Oavsett vårdnad om barnet ska varje förälder bidra till barnets försörjning utifrån sin ekonomiska förmåga.

Gemensam vårdnad om barnet innebär att båda föräldrarna har lika och gemensamt ansvar för barnet, att de som regel ska be- stämma tillsammans, vilket också förutsätter samarbete mellan för- äldrarna – även efter en separation. Det får anses självklart att bar- nets möjligheter till en nära och god kontakt med båda föräldrarna, liksom föräldrarnas förmåga att besluta om vad som är bäst för barnet, underlättas om föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet. Det förutsätter emellertid att föräldrarna så långt som möj- ligt har förutsättningar och möjligheter att själva kunna komma överens i frågor som rör barnet. I de fall samarbetet inte fungerar i

55

Allmänt om barns rätt till omsorg och försörjning

SOU 2011:51

centrala frågor som rör barnet kan föräldrarna vända sig till kom- munen för stöd, bl.a. i form av samarbetssamtal. Ytterst kan frågan om barnets vårdnad, boende och umgänge komma att hänskjutas till domstol. Domstolen ska pröva dessa frågor utifrån vad som kan anses vara bäst för barnet.

2.2.2Föräldrars ansvar för barnets försörjning

I föräldrars ansvar för barnets omvårdnad, uppfostran och trygghet ligger ett ansvar för att försörja barnet under dess uppväxt, dvs. en underhållsskyldighet. Utgångspunkten för underhållsskyldigheten är att föräldrarna gemensamt ansvarar för sitt barns försörjning, oavsett om de sammanbor eller inte.

Principen att föräldrarna är de som i första hand ansvarar för sina barns försörjning är väl förankrad i såväl svensk som interna- tionell rätt. Försörjningsansvarets omfattning och fördelning mel- lan föräldrar, andra släktingar och det offentliga kan visserligen variera från stat till stat. I Sverige är det barnets föräldrar som har det primära och huvudsakliga försörjningsansvaret för barnet. För- äldrars underhållsskyldighet gäller oavsett om föräldern har vård- nad om barnet eller inte. I vissa fall kan också en styvförälder ha en subsidiär underhållsskyldighet för styvbarn. I avsnitt 3.4 redogörs närmare för innebörden av föräldrars underhållsskyldighet.

Även om föräldrarna har det primära försörjningsansvaret för barnet garanterar ändå staten under vissa förutsättningar att barn till särlevande föräldrar får ett visst underhåll för sin försörjning. Denna garanti kommer till uttryck genom det statliga underhålls- stödet (se närmare avsnitt 3.6.3). Vidare utgör socialtjänstens be- slut om ekonomiskt bistånd samhällets yttersta skyddsnät för att den enskilde, även barn, ska garanteras en skälig levnadsnivå. Det ekonomiska biståndet utgör ett komplement till statens socialför- säkringssystem och är avsett att träda in tillfälligtvis vid korta peri- oder av försörjningsproblem.

2.2.3Samhällets insatser ska komplettera föräldrarna

Barns liv och välbefinnande påverkas i hög grad av hur föräldrarna mår och hur deras sociala och ekonomiska situation ser ut. Sam- hällets stöd till familjer med barn, såväl ekonomiskt som när det

56

SOU 2011:51

Allmänt om barns rätt till omsorg och försörjning

gäller själva föräldraskapet, är grundläggande för ett barns uppväxt och utveckling.

Barnkonventionen betonar att familjen är den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlem- mar och särskilt för barnens utveckling och välfärd. Familjen bör därför enligt konventionen ges nödvändigt skydd och bistånd för att kunna fullgöra sitt ansvar. Varje barn har rätt till den levnads- standard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Föräldrarna har det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling, men varje konventionsstat ska inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar så att denna rätt kan tillgodoses och vid behov även till- handahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram. Staten har dessutom, enligt konventionen, ett ansvar att säkerställa utveck- lingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.

Sverige har också en lång tradition av att erbjuda föräldrar och barn stöd, skydd och hjälp. Samhällets basverksamheter i form av mödra- och barnhälsovård, förskoleverksamhet, skola, liksom den ekonomiska familjepolitiken samt det skyddsnät som försörjnings- stödet och andra insatser enligt socialtjänstlagen erbjuder är cen- trala delar av samhällets insatser för att erbjuda barn och deras för- äldrar bistånd och stöd. Det pågående arbetet med att utveckla samhällets stöd i föräldraskapet betonar ytterligare nödvändigheten av att samhällets insatser ska komplettera föräldrarna.5

5 Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd – En vinst för alla, Informationsmaterial från Socialdepartementet i mars 2009.

57

3 Gällande rätt

3.1Inledning

I detta kapitel redogörs för de bestämmelser som har betydelse för, och som kan påverka, föräldrars samarbete och överväganden i frå- gor som rör barnets omsorg och försörjning. Inledningsvis ges en beskrivning av varje barns grundläggande rättigheter enligt barn- konventionen samt av gällande bestämmelser som rör föräldra- ansvaret, innefattande föräldrars ansvar för barnets försörjning, omvårdnad och personliga förhållanden. Vidare redogörs för de familjeekonomiska stöd som har betydelse för många barnfamiljers ekonomi, liksom för de förmåner som finns inom studiestöds- systemet och som tar sikte på studerande med barn. Kapitlet inne- håller också en kortfattad redogörelse för bestämmelserna om folk- bokföring av barn samt för det regelverk som styr kommunernas uttag av avgifter för förskola och fritidshem m.m.

3.2Konventionen om barnets rättigheter

Sverige ratificerade Förenta nationernas konvention om barnets rättig- heter (barnkonventionen) 1990. Sverige har därmed förbundit sig att leva upp till konventionens bestämmelser (artiklar) som bl.a. slår fast att barn är självständiga individer med egna rättigheter, som ska respekteras.

Barnkonventionen innehåller såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Därutöver finns också, p.g.a. av barnets särskilda utsatthet och sårbarhet, ett antal artiklar som ger barnet rätt till skydd mot ut- nyttjande av olika slag. Barnkonventionen innehåller därmed rät- tigheter som rör de flesta områden i barnets liv såsom förskola och fritidshem, utbildning, hälso- och sjukvård, fritid, lek och kultur samt sociala förmåner. I detta avsnitt redogörs endast för de

59

Gällande rätt SOU 2011:51

bestämmelser som är av omedelbar betydelse för utredningens uppdrag.

Konventionens grundläggande principer om icke-diskriminering (art. 2), barnets bästa (art. 3), rätten till liv och utveckling (art. 6) samt rätten att komma till tals (art. 12) har en egen självständig betydelse men de ska också genomsyra de övriga bestämmelserna i konventionen. Detta innebär bl.a. att vid tolkningen av de olika materiella bestämmelserna om barnets rättigheter ska också frågan ställas i vilken utsträckning barnets rätt enligt de grundläggande principerna tillgodoses.

Konventionen slår bl.a. fast att varje barn har rätt att bli omvår- dat av sina föräldrar (art. 7). Konventionsstaterna ska också respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda för- äldrarna, att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa (art. 9).

Sverige har också förbundit sig att göra sitt bästa för att säker- ställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling och ska enligt kon- ventionen ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran samt ska säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn (art. 18).

Konventionen slår också fast att varje barn har rätt till den lev- nadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling (art. 27). Föräldrarna har, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansva- ret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för bar- nets utveckling. Konventionsstaterna ska i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgär- der för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och ska vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram. Konventionsstaterna ska vidare vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av under- håll för barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet.

60

SOU 2011:51

Gällande rätt

3.3Vårdnad, boende och umgänge

Den familjerättsliga lagstiftningen utgår från att barnets bästa ska stå i centrum i alla beslut som rör barnet, vilket betyder att andra intressen, t.ex. rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet, inte får sättas i främsta rummet. Barnets bästa ska således vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge med barnet.

3.3.1Innebörden av vårdnad om barn

Vårdnad är ett rättsligt begrepp. Med vårdnad avses det juridiska ansvaret för barnets person, dvs. rätten och skyldigheten att sörja för barnets person, att bestämma i frågor som rör barnets person- liga angelägenheter och att företräda barnet utåt i sådana ange- lägenheter. Vårdnadshavaren ska därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

Enligt de grundläggande bestämmelserna om vårdnad, boende och umgänge i 6 kap. föräldrabalken har barn rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraff- ning eller annan kränkande behandling. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska därför se till att barnets behov enligt ovan blir tillgodosedda. Bar- nets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omstän- digheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning.

Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare, ska de till- sammans utöva sina rättigheter och skyldigheter gentemot barnet. Utgångspunkten är att vårdnadshavarna ska enas i frågor som rör barnet.

Närmare om vårdnadshavare

Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem. Vård- naden kan i vissa fall i stället anförtros åt en eller två särskilt för- ordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år eller dessförinnan gifter sig.

61

Gällande rätt

SOU 2011:51

Om föräldrarna är gifta med varandra får de automatiskt gemen- sam vårdnad om barnet när det föds. Om föräldrarna gifter sig först senare, får de genom äktenskapet automatiskt gemensam vårdnad. I annat fall är det mamman som får ensam vårdnad. Om barnet är folkbokfört i Sverige kan föräldrarna få gemensam vård- nad också genom registrering hos Skatteverket efter anmälan av dem båda antingen till socialnämnden i samband med att social- nämnden ska godkänna en bekräftelse av föräldraskap, eller direkt till Skatteverket under förutsättning att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

Föräldrar som vill utöva vårdnaden gemensamt kan också väcka talan i domstol. Domstolen ska besluta i enlighet med föräldrarnas önskemål, om det inte är uppenbart att gemensam vårdnad är oför- enlig med barnets bästa.

Vid äktenskapsskillnad består den gemensamma vårdnaden om inte domstol förordnar annat eller föräldrarna avtalar om vårdna- den och avtalet godkänns av socialnämnden.

Om någon av föräldrarna vill åstadkomma en ändring i vårdna- den, ska domstolen besluta att vårdnaden ska vara gemensam eller anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. Vid bedömningen av om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna ska domstolen fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Gemensam vårdnad får inte be- slutas om båda föräldrarna motsätter sig det.

Gemensam vårdnad förutsätter normalt att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete i frågor som rör barnet. Det innebär inte att föräldrarna alltid måste ha samma uppfattning, men de måste kunna hantera sina delade meningar på ett sätt som inte drabbar barnet. Gemensam vårdnad kan emellertid vara oförenlig med barnets bästa även om en konflikt mellan föräldrarna inte kan sägas vara så svår och djup att det är omöjligt för dem att sam- arbeta.1

Föräldrarna, eller en av dem kan väcka talan om ändring i vård- naden, men i mål om äktenskapsskillnad får domstolen även utan yrkande upplösa den gemensamma vårdnaden om gemensam vård- nad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Föräldrarna kan även ingå avtal om att vårdnaden ska vara gemen- sam eller att en av dem ska ha vårdnaden om barnet. Avtalet, som ska ingås skriftligen och undertecknas av båda föräldrarna, ska

1 Prop. 2005/06:99, Nya vårdnadsregler, s. 87.

62

SOU 2011:51

Gällande rätt

dock godkännas av socialnämnden för att vara juridiskt giltigt. Socialnämnden ska godkänna avtalet, om det som har överens- kommits är till barnets bästa eller – när avtalet går ut på gemensam vårdnad – inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa.

Vårdnadens fördelning mellan olika hushållstyper

De flesta föräldrar har gemensam vårdnad om sina barn. En sam- manställning av vårdnadens fördelning mellan olika hushållstyper visar att gemensam vårdnad om barnet är regel i de familjer där för- äldrarna är gifta med varandra. Nästan alla sammanboende föräldrar har gemensam vårdnad om barnet. I tabellen nedan visas vårdna- dens fördelning i olika hushållstyper.

Tabell 1 Gemensam vårdnad och ensam vårdnad för barn i olika hushållstyper, 2008. Andel i procent.

 

Gemensam vårdnad

Ensam vårdnad

Övriga*

Summa

 

 

Mor

Far

 

 

 

 

 

 

 

 

Gifta föräldrar

100

0

0

0

100

Samboföräldrar

97

3

0

0

100

Ensamstående mor

72

26

0

2

100

Mor och styvfar

65

32

0

3

100

Ensamstående far

87

1

11

1

100

Far och styvmor

77

0

18

4

100

 

 

 

 

 

 

Källa: SCB 2009:2 Barn i dag – en beskrivning av barns villkor med Barnkonventionen som utgångspunkt.

* Under kategorin Övriga finns särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet.

3.3.2Barnets boende

Vid gemensam vårdnad av ett barn får en domstol på talan av en av föräldrarna eller båda besluta vem av föräldrarna barnet ska bo till- sammans med. Ett beslut om barnets boende kan bli aktuellt när föräldrar som har gemensam vårdnad om barnet inte kan komma överens om var barnet ska bo, eller när föräldrarna vill få sin över- enskommelse om boende fastställd av domstolen. Även i de fall domstolen mot en förälders vilja finner att barnet ska stå under föräldrarnas gemensamma vårdnad kan det bli aktuellt att besluta om barnets boende.2

2 Prop. 1997/98:7, Vårdnad, boende och umgänge, s. 113.

63

Gällande rätt

SOU 2011:51

Domstolen kan besluta om att barnet ska bo hos en av föräld- rarna eller växelvis hos dem båda. Avgörande för domstolens beslut är vad som är bäst för barnet.

Föräldrarna får även avtala om barnets boende. Ett sådant avtal ska gälla om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det.

3.3.3Umgänge

Utgångspunkten i föräldrabalken är att barn behöver nära och goda kontakter med båda föräldrarna även om dessa inte bor tillsam- mans. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses.

Domstol kan besluta om umgänge. Avgörande för domstolens ställningstagande är vad som är bäst för barnet. Vid sin bedömning ska domstolen ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Domstolen ska vidare beakta risken för att bar- net far illa. Föräldrarna kan även avtala om umgänge. Ett sådant avtal ska gälla om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det.

Resekostnader i samband med umgänge

Om den förälder som barnet ska umgås med är bosatt på en annan ort än barnet kan umgänget vara förenat med särskilda kostnader.

I 6 kap. föräldrabalken regleras den inbördes fördelningen mel- lan föräldrarna av de resekostnader som kan uppkomma i samband med umgänge. Det primära ansvaret för sådana resor ligger på den förälder som inte bor tillsammans med barnet. Den förälder som barnet bor tillsammans med ska emellertid ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det ska ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Saknar den förälder som barnet bor hos förmåga att stå för någon del av resekostnaderna, ska den föräldern inte heller vara skyldig att göra det.3

I förarbetena4 till bestämmelsen om resekostnader anvisas en beräkningsmetod som i huvudsak motsvarar de principer som till-

3Anförd prop. s. 73.

4Anförd prop. s. 74.

64

SOU 2011:51

Gällande rätt

lämpas vid beräkning av underhållsbidrag, se nedan avsnitt 3.4.1. Avsteg från denna beräkning är i vissa fall möjlig och enligt för- arbetena bör vid en bedömning av den ekonomiska förmågan ett ganska stort utrymme lämnas åt mera skönsmässiga överväganden. Även andra omständigheter än de rent ekonomiska ska kunna be- aktas vid fördelning av resekostnader. En anledning som kan moti- vera en annorlunda fördelning av resekostnaderna är om en förälder flyttar långt bort utan någon godtagbar anledning.

I förarbetena berörs också frågan om vilka kostnader som ska beaktas.5 För det första bör kostnaderna vara av någon betydelse för att de ska fördelas mellan föräldrarna. I allmänhet bör den för- älder som barnet bor hos vara skyldig att ta del av resekostnaderna när avståndet mellan bostadsorterna är relativt stort. Ett riktmärke kan vara att avståndet överstiger tio mil. Hänsyn måste också tas till antalet umgängesresor. Även om kostnaden för varje enskild resa är låg kan antalet resor göra att kostnaderna totalt sett blir betydande. I skälighetsbedömningen ingår också att endast nöd- vändiga kostnader ska beaktas, t.ex. val av billigaste färdsätt med allmänna färdmedel. Av betydelse för valet av färdmedel är också restiden och den tid som barnet har på sig att umgås med föräldern. Både resor inom och utom landet omfattas. Resekostnader i sam- band med umgänge kan berättiga till bistånd enligt 4 kap. social- tjänstlagen (2001:453).

I förarbetena uppmärksammas även frågan om en bestämmelse om resekostnader borde införas även vid de fall barnet bor växelvis hos föräldrarna.6 Regeringen konstaterar dock att någon lag- reglering inte framstår som nödvändig mot bakgrund av det inte har framkommit att dessa fall i praktiken vållar sådana problem att det finns behov av reglering. Det framhålls att i många fall av växel- vist boende torde föräldrarna bo så nära varandra att några rese- kostnader inte uppkommer och i andra fall kan föräldrarna som regel förväntas komma överens om resekostnadernas fördelning.

Avslutningsvis bör det nämnas att i det belopp som kan utgå som underhållsstöd för ett barn (se avsnitt 3.6.3), dvs. 1 273 kronor i månaden, ingår ett schablonbelopp på 300 kronor som bl.a. är av- sett att täcka kostnader för resor till anhöriga.7

5Anförd prop., s. 74 och 118.

6Anförd prop., s. 71.

7Prop. 2004/05:116, Ett reformerat underhållsstöd, s. 25 f.

65

Gällande rätt

SOU 2011:51

3.4Föräldrars underhållsskyldighet

De grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyl- dighet finns i 7 kap. föräldrabalken. Föräldrarna ska svara för under- håll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms ska hänsyn tas till barnets egna in- komster och tillgångar samt till vissa av barnets sociala förmåner. Bland de förmåner som anses minska barnets behov av underhåll kan nämnas det allmänna barnbidraget, det förlängda barnbidraget och studiebidraget inom studiehjälpssystemet. I kostnaderna för barnets underhåll ska föräldrarna sinsemellan ta del var och en efter sin förmåga.

Att underhållsskyldigheten för barnet är beroende av föräldrarnas ekonomiska förhållanden innebär inte bara att föräldrarna ska ha en viss ekonomisk förmåga för att något underhåll överhuvudtaget ska utgå, utan också att barnet kan göra anspråk på högre standard och därmed större underhåll ju bättre föräldrarnas ekonomiska ställning är.8

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller 18 år. Går bar- net i skolan efter 18 års ålder är föräldrarna underhållsskyldiga under den tid som skolgången pågår, dock längst till dess barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasie- skolan och annan jämförlig grundutbildning.

Underhållsskyldighet mot styvbarn

Den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med för- älder som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot bar- net, om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn till- sammans med föräldern. Om det finns särskilda skäl kvarstår under- hållsskyldigheten även sedan styvbarnet har flyttat hemifrån, t.ex. för att studera. Motivet till styvförälders underhållsskyldighet är att alla barn i en och samma familj ska leva på samma standard.9 En styvförälders underhållsskyldighet bestäms på samma sätt som en förälders, men är subsidiär i förhållande till den underhållsskyldig- het som åligger den förälder som styvbarnet inte bor tillsammans med.

8Prop. 1978/79:12, Underhåll till barn och frånskilda, s. 83.

9Anförd prop., s. 87.

66

SOU 2011:51

Gällande rätt

Bestämmelserna om underhållsstöd (se avsnitt 3.6.3) innebär dock att styvförälderns subsidiära underhållsskyldighet sällan aktu- aliseras i praktiken.

3.4.1Underhållsbidrag

En förälder ska i vissa fall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet. Så är fallet om föräldern inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Detsamma gäller om föräldern har vårdnaden om bar- net gemensamt med den andra föräldern, men barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.10

Om ett barn anses varaktigt bosatt hos båda föräldrarna (växel- vis boende) är ingen av föräldrarna skyldig att betala underhålls- bidrag, utan varje förälder anses fullgöra sin underhållsskyldighet genom att svara för de direkta kostnaderna för barnet under den tid barnet vistas hos honom eller henne.11 Barnet kan dock bara vara folkbokfört hos en av föräldrarna.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal. Ett avtal om underhållsbidrag kräver normalt ingen särskild form för att vara giltigt. Det kan vara antingen skriftligt eller muntligt. Avtal om att underhållsbidrag för framtiden ska betalas med ett engångsbelopp eller för en längre period än tre månader ska dock vara skriftligt och bevittnat av två personer för att vara giltigt. Om avtalet avser ett barn under 18 år ska avtalet dessutom vara godkänt av social- nämnden. För att ett avtal ska kunna ligga till grund för verkstäl- lighet krävs att avtalet är skriftligt och bevittnat.12

Underhållsbidrag betalas normalt förskottsvis för kalender- månad. Regler om automatisk anpassning av underhållsbidraget till ändringar i penningvärdet finns i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag.

10I övrigt kan en förälder bli ålagd av domstol att betala underhållsbidrag om han eller hon försummar sin underhållsskyldighet (7 kap. 6 § FB).

11I NJA 1998 s. 267 behandlar Högsta domstolen frågan om gränsen mellan umgänge och varaktigt boende. Normalt är det fråga om umgänge och inte varaktigt boende när barnet vistas hos den ena föräldern endast en tredjedel av tiden. Även om skillnaden i vistelsetider hos de bägge föräldrarna är mindre bör bedömningen ofta bli densamma om det inte finns faktorer som klart pekar i en annan riktning. Faktorer utöver vistelsetiden som kan få betydelse vid bedömningen är var barnet är folkbokfört, hur barnets boende är ordnat, var barnet förvarar sina tillhörigheter och hur barnets försörjning fördelats mellan föräldrarna.

12Se 3 kap. 19 § utsökningsbalken.

67

Gällande rätt

SOU 2011:51

En förälder som är betalningsskyldig för utgivet underhållsstöd enligt bestämmelser i 19 kap. socialförsäkringsbalken (se avsnitt 3.6.3) anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet.

Beräkning av underhållsbidrag

När underhållsbidrag bestäms enligt föräldrabalkens regler görs det med utgångspunkt i vad som är skäligt med hänsyn tagen till bar- nets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Också barnets egna inkomster och tillgångar liksom dess sociala förmåner beaktas. Föräldrabalken anger inte någon fast metod för beräkning av underhållsbidrag, men en metod som används är den s.k. kvot- delningsmetoden. Kvotdelningsmetoden går i korthet ut på att man först uppskattar barnets behov av underhåll. Därefter beräknas vad respektive förälder kan bidra med. Det belopp som har räknats fram för barnets behov fördelas sedan mellan föräldrarna i förhål- lande till deras överskott. Metoden är att se som ett hjälpmedel att bestämma ett rimligt underhållsbidrag för barnet i enlighet med föräldrabalkens bestämmelser. Det underhållsbidrag som har räk- nats fram bör kontrolleras genom en allmän skälighetsbedömning och vid behov korrigeras.13

Barnets behov av underhåll varierar efter bl.a. barnets ålder och levnadssituation. Det är dock vanligt att man utgår från vissa scha- blonbelopp, motsvarande vad ett barn normalt kostar, som från början har räknats fram av Socialstyrelsen.14 Till detta belopp, som är knutet till prisbasbeloppet, läggs eventuella kostnader för för- skola och/eller fritidshem. Därefter görs avdrag för bl.a. det allmänna barnbidraget eller studiebidraget eller andra sociala förmåner som utgår för barnet.

Schablonbeloppen bildar endast en utgångspunkt för beräk- ningen av barnets behov av underhåll. Barnets behov varierar i enskilda fall. Barnet kan också, efter en glidande skala, göra anspråk på en högre standard och därmed större underhåll ju bättre ställt föräldrarna har det ekonomiskt, genom ett s.k. standardtillägg.

Den bidragsskyldige föräldern får förbehålla sig ett belopp för eget underhåll. Förbehållsbeloppet innefattar alla vanliga levnads- kostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skä-

13Prop. 1978/79:12 s. 107 och s. 397 f.

14Numera upphävda Allmänna råd från Socialstyrelsen 1989:6, Underhållsbidrag till barn.

68

SOU 2011:51

Gällande rätt

ligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett nor- malbelopp som för år räknat utgör 120 procent av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken. För 2011 uppgår normalbeloppet till 4 280 kronor i månaden.

Om det finns särskilda skäl får förbehåll göras också för under- håll åt en make som den bidragsskyldige föräldern varaktigt bor tillsammans med, s.k. hemmamakeförbehåll. Rätten till förbehåll avser i första hand en make som inte har någon egen inkomst och förvärvsförmåga, och bestäms på samma sätt som förbehållet för föräldern själv. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av prisbas- beloppet, dvs. 2 140 kronor i månaden för 2011.

Makeförbehåll får göras också för registrerad partner. Med make och registrerad partner jämställs annan som föräldern varaktigt bor tillsammans med, om de har barn tillsammans.

Det belopp som återstår sedan förbehållen har avräknats från nettoinkomsten utgör den bidragsskyldige förälderns överskott. Den andra förälderns överskott beräknas på samma sätt.

Förbehåll får också göras för hemmavarande barn.15 Beloppet utgör för varje hemmavarande barn 40 procent av prisbasbeloppet för år räknat, dvs. 1 427 kronor i månaden för 2011. Från beloppet avräknas dock vad som utges till barnet av den andra föräldern eller för den förälderns räkning, t.ex. genom underhållsstödet.

Avdrag för umgängeskostnader

När barnet vistas hos den bidragsskyldige föräldern har den föräl- dern vissa kostnader för barnet utöver det underhållsbidrag som han eller hon kan vara skyldig att betala. Samtidigt har den förälder som barnet bor tillsammans med minskade kostnader för barnet.

Om den bidragsskyldige föräldern har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får ett visst avdrag göras på det underhållsbidrag han eller hon ska betala, s.k. umgängesavdrag. Motsvarande bestämmelser gäller för under- hållsstödet, se närmare avsnitt 3.6.3. För varje helt dygn av barnets

15 Regeln om förbehållsbelopp för hemmavarande barn i 7 kap, 3 § fjärde stycket föräldra- balken, är dock att betrakta som en garantiregel som ska aktualiseras först när det står klart att det hemmavarande barnet inte får sitt minimibehov tillgodosett med tillämpning av den allmänna fördelningsregeln (jfr kvotdelningsmodellen). Se Walin-Vängby, Föräldrabalken, en kommentar del 1, s. 7:29.

69

Gällande rätt

SOU 2011:51

vistelse är avdraget 1/40 av det månatliga underhållsbidraget.16 Vid beräkningen av antalet hela dygn räknas det dygn då barnets vis- telse upphör som ett helt dygn. Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn. Om det föreligger särskilda skäl får domstol förordna om andra villkor för avdragsrätten.

Det föreligger inte någon rätt till avdrag, om det redan då under- hållsbidraget fastställdes togs hänsyn till att den bidragsskyldige föräldern i väsentlig mån fullgjorde sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig, s.k. nettoberäkning.

3.5Folkbokföring av barn

Var barnet är folkbokfört har många gånger betydelse för förälders rätt till vissa familjeekonomiska förmåner och kommunernas skyl- dighet att tillhandahålla förskola, fritidshem m.m. för barnet. Vilka konsekvenser barnets folkbokföring kan få för samarbetet mellan särlevande föräldrar samt folkbokföringens betydelse för föräldrarnas överväganden och beslut kring barnets boende och försörjning berörs närmare i avsnitt 7.4.2, 10.3.1 och 13.4.10. I detta avsnitt lämnas en redogörelse för gällande bestämmelser om folkbokföring av barn.17

Barnets bosättning

Folkbokföringslagen (1991:481) innehåller inte några särskilda be- stämmelser som tar sikte på bedömningen av barns bosättning. Barn under 18 år ska därför folkbokföras enligt samma regler som gäller för vuxna, med undantag för en specialregel för nyfödda.

Ett barn ska liksom övriga personer vara folkbokfört där det enligt reglerna i folkbokföringslagen är att anse som bosatt. Huvud- regeln när det gäller bosättning är att en person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar eller, efter flyttning, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila.

Folkbokföringslagen utgår från att bosättningen ska bedömas utifrån de faktiska omständigheterna. Ett barn som regelbundet

16Skälet till att nivån på avdraget är 1/40 av det månatliga underhållsbidraget är att den andre föräldern (boföräldern) ändå har vissa kostnader som inte minskar under den tid barnet bor umgängesföräldern.

17Avsnittet är en något förkortad och reviderad version av Folkbokföringsutredningens redogörelse om barnets bosättning i betänkandet SOU 2009:75 Folkbokföringen, s. 364 ff.

70

SOU 2011:51

Gällande rätt

tillbringar sin dygnsvila hos endast en av sina föräldrar anses ha enkel bosättning och ska vara folkbokfört hos den föräldern. Det gäller oavsett vad föräldrarna har avtalat om.

För ett barn som regelmässigt tillbringar sin dygnsvila hos båda sina föräldrar kan det vara svårt för Skatteverket, som beslutar om bosättningsort, att avgöra var barnet ska vara folkbokfört. För att ett barn ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en viss fastighet krävs att det tillbringar dygnsvilan där minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden, alltså minst en sjundedel. Om ett barn bor hos ena föräldern, men vid umgänge sover en natt i veckan hos den andre föräldern, eller exempelvis två nätter under en tvåveckorsperiod, anses barnet alltså regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på två olika ställen. Bar- net har då s.k. dubbel bosättning. Tillbringar barnet mindre tid än så hos den andre föräldern anses dygnsvilan regelmässigt tillbringas endast hos boföräldern.

Med utgångspunkt i de rättsfall som finns om barns folkbok- föring har Skatteverket utvecklat en praxis vid dubbel bosättning för barn som innebär att om en av bostäderna är den så kallade ur- sprungsbostaden, dvs. den fastighet där familjen senast bodde till- sammans före separationen, ska barnet anses vara bosatt där, om det tillbringar sin dygnsvila där mellan 40 och 60 procent av tiden. Om fördelningen av tid är en annan eller om ingen av föräldrarna längre bor kvar i ursprungsbostaden ska barnet folkbokföras där det tillbringar flest dygnsvilor.

Om det inte finns någon ursprungsfastighet och barnet tillbringar lika mycket tid hos båda föräldrarna prövas barnets folkbokföring i nu nämnd ordning:

-barnet ska anses vara bosatt i den bostad som ligger närmast skola eller förskola. Avståndet mäts fågelvägen och om avstånds- skillnaden är mindre än 200 meter anses de ligga på samma avstånd.

-om barnet mestadels har sina fritidsaktiviteter, sitt sociala nät- verk osv. i den ena bostadens närområde och därigenom dag- ligen vistas i det området ska barnet anses vara bosatt där.

-om någon av bostäderna ligger i samma närområde som barnet tidigare varit folkbokfört i, eller i direkt anslutning till det, ska barnet anses vara bosatt där.

71

Gällande rätt

SOU 2011:51

Om bosättningen inte kan bestämmas med hjälp av ovan får övriga omständigheter i det enskilda fallet avgöra. Som sådana kan vara bostädernas storlek och standard, föräldrarnas arbetsförhållanden, syskons bosättning m.m. Om inga andra omständigheter kan av- göra barnets bosättning kan en dom eller ett av socialnämnden godkänt avtal om att en förälder är ensam vårdnadshavare eller bo- förälder bli avgörande. Föräldrarnas egna önskemål vägs däremot inte in i bedömningen.

Flyttningsanmälan

För barn under 18 år ska en flyttningsanmälan göras av barnets vårdnadshavare. Det innebär att vid gemensam vårdnad om barnet måste båda vårdnadshavarna underteckna flyttningsanmälan, såvida inte hela familjen anmäler flyttning tillsammans. Om bara den ene vårdnadshavaren har skrivit under flyttningsanmälan för barnet skickas anmälan till den andre vårdnadshavaren som får tillfälle att instämma i anmälan. Om denne gör så behandlas anmälan av Skatteverket, annars avvisas den. Skatteverket påbörjar då i stället en utredning om var barnet ska vara folkbokfört. Vid ett eventuellt beslut om ändrad folkbokföring för barnet gäller folkbokföringen i dessa fall från beslutets dag i stället för från dagen för anmälan. En konsekvens av detta är att barnet under utredningstiden kan vara fortsatt folkbokfört på en fastighet där ingen av föräldrarna är folkbokförd.

Överklagande

Vid gemensam vårdnad av ett barn kan ett beslut om barnets folk- bokföring endast överklagas av vårdnadshavarna gemensamt. I de fall vårdnadshavarna inte är överens om var barnet ska vara folk- bokfört och den ene vårdnadshavaren därför inte vill underteckna ett överklagande kommer överklagandet att avvisas av domstolen och därmed inte att tas upp till prövning.

72

SOU 2011:51

Gällande rätt

3.6De familjeekonomiska stöden

Det civilrättsliga regelverket om föräldrars underhållsskyldighet för sina barn måste ses i samband med det offentligrättsliga regelverket för de familjeekonomiska stöden. För barnhushållen bidrog den ekonomiska familjepolitikens förmåner till att höja den disponibla inkomsten med i genomsnitt elva procent 2010. För ensamstående med två eller flera barn utgjorde de familjeekonomiska stöden samma år 25 procent av den disponibla inkomsten.18 De familjeekonomiska stöden fyller således en viktig funktion för de flesta barnfamiljers ekonomi, och de har störst påverkan för ensamståendehushållen.

De familjeekonomiska stöden kan delas in i tre typer av förmå- ner.

Generella bidrag: allmänna barnbidrag och bidrag till kostnader för internationella adoptioner.

Försäkring: föräldraförsäkring, barnpension och efterlevande- stöd till barn och pensionsrätt för barnår.

Behovsprövade bidrag: bostadsbidrag, underhållsstöd och vård- bidrag för barn med sjukdom eller funktionsnedsättning.

I det följande lämnas en redogörelse för gällande bestämmelser för de familjeekonomiska förmåner som enligt utredningens be- dömning kan ha betydelse för särlevande föräldrars överväganden och samarbete kring barnets omsorg och försörjning. Dessa för- måner är barnbidraget, föräldraförsäkringen, bostadsbidraget, under- hållsstödet och vårdbidraget. Under avsnitt 3.7 redogörs kortfattat för studiehjälp och tilläggsbidrag för barn.

3.6.1Barnbidrag

Bestämmelser om barnbidrag finns i 15–16 kap. socialförsäkrings- balken (SFB). Barnbidraget är ett generellt stöd som i princip utgår till alla barnfamiljer i Sverige och syftar till att ge alla barnfamiljer lika förutsättningar till en god ekonomisk levnadsstandard.19 Barn- bidrag för ett försäkrat barn lämnas i form av allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg.

18Försäkringskassans årsredovisning för år 2010, s. 89.

19Prop. 2010/11:1, Budgetpropositionen för 2011. Utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, s. 28.

73

Gällande rätt

SOU 2011:51

Bidragsmottagare

Ett grundläggande kriterium för utbetalning av barnbidrag är den rättsliga vårdnaden om barnet. Om en person har ensam vårdnad om barnet är det han eller hon som får barnbidraget. Föräldrar som har gemensam vårdnad kan hos Försäkringskassan gemensamt anmäla vem av dem som ska vara bidragsmottagare. Om inte någon anmälan om bidragsmottagare görs får barnets mor bidraget. Om den bidragsmottagande föräldern till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak under en längre tid inte kan delta i vårdnaden om barnet, övergår rätten att få bidraget till den andre föräldern. Om barnet bor varaktigt tillsammans med endast en av föräldrarna har den föräldern efter anmälan rätt att få bidraget.

Om föräldrarna inte bor tillsammans, men barnet är varaktigt bosatt hos båda föräldrarna, dvs. växelvis boende, får barnbidraget efter anmälan av båda föräldrarna lämnas med hälften till vardera föräldern.

För barn som har särskilt förordnade vårdnadshavare gäller det som sagts ovan om barnets föräldrar och mor i stället barnets vård- nadshavare och kvinnliga vårdnadshavare. För de fall barnets för- äldrar, eller särskilt förordnade vårdnadshavare, är av samma kön gäller det som sagts ovan om barnets mor i stället den äldre av dem. Blivande adoptivföräldrar likställs med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

Om det finns synnerliga skäl får barnbidraget på begäran av socialnämnden betalas ut till den andra av barnets förälder, någon annan lämplig person eller nämnden att användas för barnets bästa.

Särskilda bestämmelser om utbetalning av barnbidrag gäller om barnet är placerat för vård utanför det egna hemmet (se 106 kap. SFB). Om ett barn vårdas i hem för vård eller boende inom social- tjänsten vid ingången av en viss månad får allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag betalas ut till det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden som bidrag till denna kostnad. Eventuellt över- skott ska redovisas till den som annars skulle ha fått bidraget.

Den vanligaste situationen torde vara att socialnämnden har pla- cerat barnet i ett familjehem och begär att Försäkringskassan ska besluta att familjehemsföräldern får barnbidraget.

74

SOU 2011:51

Gällande rätt

Allmänt barnbidrag

Allmänt barnbidrag lämnas med 1 050 kronor i månaden för varje barn från och med månaden efter barnets födelse (15 kap. 3 § SFB). Bidraget betalas till och med det kvartal barnet fyller 16 år (15 kap. 4 § SFB).

Förlängt barnbidrag

Förlängt barnbidrag ersätter det allmänna barnbidraget för de barn som har fyllt 16 år och går i grundskola, sameskola, specialskola, särskola eller får motsvarande utbildning i annan skola. Det för- längda barnbidraget betalas ut från och med kvartalet efter det att barnet fyller 16 år. Bidraget lämnas till och med den månad eleven slutför utbildningen eller avbryter studierna. Om barnet studerar på gymnasiet betalas därefter studiebidrag ut för barnet (se närmare under avsnitt 3.6).

Det förlängda barnbidraget betalas ut till samma person som skulle haft rätt till allmänt barnbidrag. Är den studerande 18 år eller gift betalas bidraget dock till den studerande själv.

Flerbarnstillägg

Flerbarnstillägg lämnas om någon får barnbidrag för två eller flera barn. Flerbarnstillägg lämnas med 150 kronor i månaden för det andra barnet, 454 kronor i månaden för det tredje barnet, 1 010 kronor i månaden för det fjärde barnet och 1 250 kronor i månaden för det femte barnet och varje ytterligare barn.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget ska de barn för vilka någon får barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan i hushållet får barnbidrag om dessa bidragsmottagare stadigvarande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra, eller har eller har haft barn gemensamt. Utöver barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas får även studerande barn över 16 år räknas in i underlaget för flerbarnstillägg om studierna ger rätt till förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Den studerande måste dock för att berättiga till flerbarnstillägg stadigvarande sammanbo med den bidragssökande, bedriva heltidsstudier som omfattar minst åtta veckor samt vara ogift. Flerbarnstillägget betalas ut längst till och med andra kvar- talet det år den studerande fyller 20 år. Den som vill räkna med

75

Gällande rätt

SOU 2011:51

studerande barn över 16 år för flerbarnstillägg, måste anmäla detta till Försäkringskassan.

Barn i familjehem eller i hem för vård eller boende beaktas inte i beräkningen av flerbarnstillägg.

För särlevande föräldrar som delar på barnbidraget delas fler- barnstillägget proportionerligt i förhållande till antalet barnbidrag som föräldrarna uppbär.

3.6.2Bostadsbidrag till barnfamiljer

Bestämmelser om bostadsbidrag finns i 95–98 kap. SFB. Bostadsbidraget syftar till att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder. Bidraget är en behovsprövad förmån som lämnas dels till barnfamiljer, dels till ungdomar som fyllt 18 men inte 29 år och som inte har barn. Om bostadsbidrag ska lämnas bestäms huvudsakligen med ledning av hushållets sammansättning, hushål- lets bidragsgrundande inkomst, bostadskostnaden och bostadens storlek. I det följande redogörs enbart för bostadsbidraget till barn- familjer.

Rätt till bostadsbidrag som barnfamilj gäller för den som har vårdnaden om barn och varaktigt bor tillsammans med barnet, eller den som för minst tre månader har tagit emot barn för vård i familjehem, eller den som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.

Bostadsbidrag lämnas till hushåll med barn som är yngre än 18 år, eller som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp. Bostadsbidraget kan sägas uppfylla två olika syften. Bidraget syftar dels till att utgöra ett bidrag för bostadskostnader, dels till att utgöra ett konsumtions- stöd för att barn stadigvarande bor eller tidvis vistas i hushållet.

Särskilt bidrag

För hushåll med hemmavarande barn kan ett särskilt bidrag lämnas. För att särskilt bidrag ska beviljas måste vårdnadshavaren och bar- net bo tillsammans varaktigt. Om ett barns föräldrar inte lever till- sammans men har gemensam vårdnad om barnet, har den förälder som barnet är folkbokfört hos rätt till det särskilda bidraget.

76

SOU 2011:51

Gällande rätt

När ett barn bor i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende kan bidrag lämnas till föräldern eller föräldrarna, om det finns särskilda skäl.

Bidragets storlek beräknas efter antal barn i familjen, och inte efter bostadskostnad. Det särskilda bidraget varierar med antalet barn i familjen, 950 kronor per månad för ett barn, 1 325 kronor per månad för två barn och 1 750 kronor per månad för tre eller flera barn.

Umgängesbidrag

För den som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn bo- ende i sitt hem kan ett umgängesbidrag lämnas. Sådant bidrag läm- nas endast om föräldern bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt.

Umgängesbidraget uppgår till 300 kronor för ett barn, 375 kro- nor för två barn och 450 kronor för tre eller flera barn. Beloppen gäller om föräldern enbart har umgängesbarn. En förälder som har både hemmavarande och umgängesbarn får i första hand särskilt bidrag för hemmavarande barn och dessutom 75 kronor för varje umgängesbarn, men för maximalt tre barn totalt.

Bostadskostnadsbidrag

Den del av bostadsbidraget som utgör ett bidrag till bostadskostna- den är beroende av vilken bostadskostnad hushållet har. Bidraget för bostadskostnad baseras på den kostnad som en sökande har vid ansökningstillfället. Huvudregeln är att man måste ha en egen bostad, dvs. äga eller inneha hyres- eller bostadsrätt. Vissa begräns- ningar gäller för hur stor bostadsyta som får läggas till grund för bidraget. Begränsningen i bostadsyta varierar beroende på antalet barn i hushållet. En större bostadsyta får dock beaktas om sökan- den eller någon familjemedlem har funktionsnedsättning. Bidrag till kostnader för bostaden lämnas till föräldrar som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har sina barn boende hos sig, under förutsättning att föräldern har barnet hos sig i en viss minsta om- fattning, dvs. minst 30 dagar per år. I dessa fall finns emellertid en begränsning att bostaden inte får omfatta färre än två rum och kök eller kokvrå, eller understiga 40 kvadratmeter bostadsyta.

77

Gällande rätt

SOU 2011:51

För barnfamiljer finns emellertid en garantinivå för den bidrags- grundande bostadskostnaden. Bostadskostnader upp till garanti- nivån beaktas oavsett ytgränser, dock högst den faktiska bostads- kostnaden.

Bidrag ges inte för bostadskostnader upp till 2 000 kronor per månad. Vid högre bostadskostnader kan man erhålla bidrag med 50 procent av bostadskostnaden upp till en övre gräns som varierar med antalet barn.

Utbetalning, omprövning m.m.

Bostadsbidrag betalas ut löpande under året som ett preliminärt bidrag. Bostadsbidraget inkomstprövas, dvs. bidraget bestäms av det enskilda hushållets inkomster och tillgångar. Bidraget beräknas utifrån bidragsmottagarens uppskattade inkomst för hela kalender- året, som då anses lika fördelad på varje månad i kalenderåret. För gifta och sammanboende med barn inkomstprövas bostadsbidraget individuellt. Bidraget minskas om årsinkomsten överstiger 58 500 kronor för någon av makarna/samborna. För en ensamsökande med barn är motsvarande gräns 117 000 kronor. Om den bidragsgrund- ande inkomsten är högre reduceras bostadsbidraget med 20 procent av den överskjutande inkomsten. Bidrag som beräknas till mindre belopp än 1 200 kronor för ett helt år betalas inte ut. Bidragsmot- tagaren är skyldig att anmäla ändrad inkomst till Försäkringskassan.

Slutligt bostadsbidrag bestäms i efterhand på grundval av taxe- ringen för varje kalenderår. Den som har haft lägre inkomster än vad som preliminärt uppgavs till Försäkringskassan, får en tilläggs- utbetalning med ränta. Den som uppgivit för låga inkomster, får betala tillbaka det belopp som har betalats ut för mycket, plus en avgift. Det finns emellertid ett s.k. förlåtandeintervall, dvs. ett intervall inom vilket inkomstförändringar inte leder till tilläggs- utbetalning eller återbetalning när det slutliga bidraget fastställs.

3.6.3Underhållsstöd

Bestämmelser om underhållsstöd finns i 17–19 kap. SFB. Underhållsstödet är ett statligt bidrag till barn med särlevande föräldrar och syftet är att garantera barnet för uteblivet underhålls- bidrag upp till en viss nivå.

78

SOU 2011:51

Gällande rätt

Ett barn har rätt till underhållsstöd om föräldrarna inte bor till- sammans. Det krävs att barnet varaktigt bor hos endast en av för- äldrarna och är folkbokfört hos den föräldern (boförälder). Det krävs vidare att boföräldern bor här i landet och, om barnet är under 18 år, att boföräldern är vårdnadshavare för barnet.

Ett barn har också rätt till underhållsstöd om föräldrarna inte bor tillsammans och barnet varaktigt bor hos var och en av föräld- rarna, dvs. är växelvis boende hos dem. Det krävs då att barnet är folkbokfört hos en av föräldrarna och, om barnet är under 18 år, att det står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem. Det krävs vidare att den förälder som söker stödet bor här i landet.

Ett barn kan också ha rätt till underhållsstöd om det varaktigt bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

I vissa fall saknar barnet rätt till underhållsstöd. Så är fallet t.ex. om en förälder som inte varaktigt bor tillsammans med barnet (en bidragsskyldig förälder) i rätt ordning betalar ett underhåll till bar- net som inte understiger det belopp som annars skulle ha lämnats i underhållsstöd (dvs. i praktiken 1 273 kronor, se närmare nedan).

Underhållsstöd lämnas till och med den månad då barnet fyller 18 år. Ett barn som fyllt 18 år kan ha rätt till förlängt underhålls- stöd under den tid som barnet bedriver grundläggande studier. Förlängt underhållsstöd lämnas längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år, och betalas ut till det studerande barnet.

Enligt bestämmelser i 106 kap. SFB lämnas inte underhållsstöd då barnet under en hel kalendermånad på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och logi, bor i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller vårdas i familjehem eller hem för vård eller boende inom social- tjänsten. I dessa situationer är båda föräldrarna underhållsskyldiga för barnet och kan krävas av socialtjänsten.

Underhållsstödets storlek

Underhållsstödsbeloppet ska motsvara ungefär hälften av normal- kostnaderna för ett barn sedan hänsyn tagits till det allmänna barn- bidraget. Den antagna normalkostnaden ska täcka ett barns nor- malbehov och motsvara en skälig levnadsnivå på lång sikt.20 (Se närmare om detta i avsnitt 8.2.4.)

20 Prop. 2004/05:116, s. 24.

79

Gällande rätt

SOU 2011:51

Underhållsstödet uppgår för närvarande till 1 273 kronor i månaden. Underhållsstöd utges i vissa fall som s.k. utfyllnadsbidrag med ett lägre belopp än 1 273 kronor. Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar ett under- håll till sitt barn som motsvarar minst det belopp som skulle ha fastställts som betalningsbelopp, reduceras underhållsstödet med detta belopp. En boförälder kan också välja att endast söka utfyll- nadsdelen i underhållsstödet.

Underhållsstöd utges också som ett utfyllnadsbidrag om barnet bor varaktigt hos var och en av föräldrarna, dvs. är växelvis boende. Vid växelvist boende har var och en av föräldrarna rätt till maximalt ett halvt underhållsstöd; 636 kronor per barn och månad. Från detta belopp avräknas halva det betalningsbelopp som skulle ha fastställts om föräldern varit betalningsskyldig enligt bestämmelser i 19 kap. SFB.

Om underhållsstöd lämnas i form av utfyllnadsbidrag är ingen av föräldrarna betalningsskyldig för stödet.

Underhållsstödet minskas också om barnet har egna inkomster. Som inkomst räknas inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital. Om barnet har en inkomst på 48 000 kronor eller mer, minskas stödet med hälften av den del som överstiger 48 000 kro- nor per år. Detta innebär att underhållsstödet trappas av successivt. Om ett barn har inkomster om drygt 76 000 kronor eller mer per år lämnas inte något underhållsstöd. Beloppet räknas om i början av varje år. Vid växelvist boende minskas stödet för var och en av för- äldrarna med hälften av det belopp med vilket underhållsstödet annars skulle ha minskats med på grund av barnets inkomster.

Underhållsstöd betalas ut månadsvis i förskott. Underhållsstö- det betalas ut till boföräldern. Vid växelvist boende betalas under- hållsstödet ut till var och en av föräldrarna.

Betalningsskyldighet för den bidragsskyldige föräldern

Lämnas underhållsstöd till ett barn och finns det en bidragsskyldig förälder är denne som regel skyldig att betala hela stödet eller en del av det åter till staten. Betalningsskyldigheten kan vara noll och högst 1 273 kronor per barn och månad. Betalningsskyldigheten bestäms till en viss procent av den bidragsskyldiges årsinkomst minskad med ett grundavdrag om 100 000 kronor och med beak- tande av det antal barn som han eller hon är underhållsskyldig för.

80

SOU 2011:51

Gällande rätt

Årsinkomsten beräknas med utgångspunkt från det taxeringsbeslut som fattats närmast före februari månad det år betalningsskyldig- heten avser, dvs. i praktiken två år tillbaka i tiden. I de fall under- hållsstöd lämnas som ett utfyllnadsbidrag föreligger emellertid inte någon betalningsskyldighet. Utfyllnadsbidraget är ett rent stöd från det allmänna.

Umgängesavdrag och nettoberäkning

Liksom vid beräkning av underhållsbidragets storlek finns det en rätt till umgängesavdrag för den bidragsskyldige föräldern. Om denne har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får föräldern göra ett umgängesavdrag med 1/40 på det månatliga betalningsbeloppet. Underhållsstödet minskas med motsvarande belopp. Vid beräkningen av antalet hela dygn räknas det dygn då barnets vistelse upphör som ett helt dygn. Detta gäller dock inte om vistelsen börjar och upphör under samma dygn.

Den bidragsskyldige föräldern kan begära nettoberäkning av betalningsbeloppet om det finns en dom eller ett av socialnämnden godkänt avtal om ett umgänge med barnet om minst 30 hela dygn per kalenderår. Nettoberäkningen innebär att umgängesavdraget blir lika stort varje månad och att hänsyn tas till umgänget vid be- räkning av underhållsstödsbeloppet respektive betalningsbeloppet.

Anstånd, eftergift och indrivning

Försäkringskassan kan bevilja den bidragsskyldige anstånd med att fullgöra betalningsskyldigheten. Anstånd ska medges i den mån det behövs för att den bidragsskyldige ska få behålla vad som enligt reglerna om förbehåll vid utmätning av lön behövs för eget och familjens underhåll. Anstånd får också beviljas om det finns anled- ning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden.

Om det finns synnerliga skäl, bl.a. med hänsyn till den bidrags- skyldiges ekonomi, får Försäkringskassan helt eller delvis efterge statens fordran.

81

Gällande rätt

SOU 2011:51

Betalas inte fastställt betalningsbelopp i rätt tid eller har anstånd beviljats utgår ränta på skulden. Räntan fastställs årligen av reger- ingen och uppgår för 2011 till 1,9 procent.

Om den bidragsskyldige inte betalar fastställt betalningsbelopp i rätt tid, och inte heller har beviljats anstånd med betalningen, överlämnas fordran till Kronofogdemyndigheten för indrivning. En fordran avseende underhållsstöd ska i normalfallet överlämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning senast fem månader efter det att den skulle ha betalats.

Om den bidragsskyldige föräldern är bosatt i utlandet eller har inkomst från utlandet gäller särskilda regler.

3.6.4Föräldraförsäkring

Föräldraförsäkringen, dvs. graviditetspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning kompenserar för en stor del av inkomst- bortfallet under föräldraledighet och syftar till att skapa goda för- utsättningar för föräldrar att behålla anknytningen till arbetsmark- naden och att vara hemma med sina barn när de är små.

I detta avsnitt redogörs enbart för föräldrapenningsförmånerna, då det främst är dessa förmåner som föräldrarna kan samarbeta om och fördela sinsemellan. Bestämmelser om föräldrapennings- förmånerna finns i 11–13 kap. SFB. Kopplat till föräldrarnas uttag av föräldraledighet finns också en jämställdhetsbonus samt ett kommunalt vårdnadsbidrag, se närmare nedan.

Föräldrapenning

Föräldrapenning syftar till att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. Föräldrapenning kan man få med anledning av ett barns födelse eller vid adoption av barn under sammanlagt högst 480 dagar. Vid gemensam vårdnad om barnet är föräldrapenningen delad mellan föräldrarna, förutom sextio dagar som är reserverade för vardera föräldern. Övriga dagar kan föräldrarna överlåta sinsemellan. Om en förälder har ensam vårdnad om barnet har denne rätt till samtliga 480 dagar. Föräldern kan dock avstå sin rätt till föräldrapenning till den andra föräldern med undantag av 60 dagar motsvarande förälderns sjukpenning.

82

SOU 2011:51

Gällande rätt

Av de 480 dagarna betalas föräldrapenningen under 390 dagar ut med ett belopp motsvarande 80 procent av 0,97 procent av föräl- derns sjukpenninggrundande inkomst, dock högst tio prisbas- belopp, dvs. 428 000 kronor för 2011. För att ha rätt till föräldra- penning motsvarande sin sjukpenning under de 180 första dagarna krävs dock att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån och skulle ha varit det om För- säkringskassan känt till samtliga förhållanden, det s.k. kvalifika- tionsvillkoret. Om kvalifikationsvillkoret inte är uppfyllt får föräl- dern ersättning enligt den s.k. grundnivån med 180 konor om dagen. Motsvarande gäller för en förälder som har låg eller inte någon förvärvsinkomst alls. Han eller hon får också en föräldrapenning under de första 180 dagarna enligt åtminstone grundnivån på 180 konor om dagen. Resterande 90 dagar ersätts lika för alla enligt den s.k. lägstanivån med ett belopp om 180 kronor per dag.

Dagarna med föräldrapenning kan tas ut som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels ersättning. Dagarna kan tas ut till dess barnet fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret. När någon tar emot ett barn i syfte att adoptera det, räknas tidpunkten då föräldern har fått barnet i sin vård som tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning kan dock inte betalas ut när barnet har fyllt tio år. Mamman har även rätt till föräldrapenning före barnets födelse. Den betalas ut tidigast från och med den 60:e dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Bägge föräldrarna har rätt att ta ut föräldrapenning såväl före som efter barnets födelse för att delta i föräldrautbildning.

Tillfällig föräldrapenning

Tillfällig föräldrapenning syftar till att täcka en del av det inkomst- bortfall som en förälder får då han eller hon behöver avstå från för- värvsarbete för att vårda sitt barn då barnet eller dess ordinarie vår- dare blivit sjuk eller smittad. Med ordinarie vårdare avses t.ex. en hemarbetande förälder, en dagbarnvårdare eller släkting. Den ordi- narie vårdaren behöver således inte vara densamma som barnets vårdnadshavare. En grundläggande förutsättning för att få tillfällig föräldrapenning är att en förälder, eller därmed likställd, har behövt avstå från förvärvsarbete för vård av barn.

83

Gällande rätt

SOU 2011:51

En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda ett sjukt barn är berättigad till tillfällig föräldrapenning, som utgör 80 procent av 0,97 procent av den sjukpenninggrundande inkoms- ten, dock högst 7,5 prisbasbelopp, dvs. 321 000 kronor för 2011. Detta gäller om barnet är under 12 år. I vissa fall kan ersättning betalas ut för barn upp till 16 år. Föräldrar till barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan även få tillfällig föräldrapenning för barn i åldern 16–21 år (i vissa fall upp till 23 år).

Ersättning betalas ut under högst 60 dagar per barn och år. När de 60 dagarna är uttagna kan ersättning betalas ut under ytterligare högst 60 dagar, dock inte i samband med ordinarie vårdares sjuk- dom. Dagarna kan tas ut som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels ersättning.

Pappan, eller den andra föräldern till barnet, har rätt att ta ut 10 dagars ersättning i samband med barns födelse för att vara med vid förlossningen, sköta hemmet eller ta hand om andra barn i familjen. Motsvarande gäller, i tillämpliga delar, vid adoption av ett barn som ännu inte har fyllt tio år.

I vissa fall kan emellertid rätten till tillfällig föräldrapenning överlåtas till en annan person, som i stället för föräldern stannar hemma från sitt arbete för att vårda barnet.

Sedan den 1 januari 2010 har rätten till tillfällig föräldrapenning utvidgats. Numera kan en ensamstående förälder som blir sjuk och inte kan vårda ett barn som inte har fyllt tre år låta någon annan person som avstår från förvärvsarbete få tillfällig föräldrapenning för vård av barnet. I dessa fall ställs det inte något krav på att den ensamstående föräldern behöver vara förvärvsarbetande. Syftet med bestämmelsen är att i så stor utsträckning som möjligt ge ensam- stående föräldrar samma trygghet som gäller i familjer med två för- äldrar.

Sedan den 1 januari 2011 har föräldrar rätt till tillfällig föräldra- penning i samband med att ett barn som inte har fyllt 18 år har avlidit. Ersättningen kan betalas ut under högst 10 dagar till var och en av föräldrarna.

84

SOU 2011:51

Gällande rätt

Jämställdhetsbonus

Jämställdhetsbonusen syftar till att förbättra förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män vad gäller såväl föräldraledig- het som deltagande i arbetslivet. Bestämmelser om jämställdhets- bonus finns i lagen (2008:313) om jämställdhetsbonus.

Jämställdhetsbonusen beräknas utifrån föräldrarnas fördelning av föräldrapenningdagar för barn födda efter den 30 juni 2008. Ju jämnare föräldrarnas fördelning av föräldrapenningdagarna är, desto större blir bonusen. En lika fördelning av föräldrapenningdagarna berättigar till maximal bonus, som för ett barn uppgår till 13 500 kronor. Den förälder som totalt har tagit ut flest dagar med föräldrapenning får jämställdhetsbonus om han eller hon arbetar eller studerar när den andra föräldern tar ut föräldrapenning. För att bonus ska utgå får denne förälder således inte vara arbetslös, sjukskriven eller för- äldraledig för ett annat barn under den aktuella perioden.

För bonus krävs också att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Särlevande föräldrar har samma rätt till bonus som de som bor i ett hushåll.

Utbetalningen av jämställdhetsbonusen sker genom kreditering av förälderns skattekonto.

3.6.5Kommunalt vårdnadsbidrag

Vårdnadsbidrag är ett kommunalt bidrag som är frivilligt för kom- munerna att införa, finansiera och administrera. Syftet med vård- nadsbidraget är att ge ökade möjligheter för föräldrar att vara hemma och vårda sitt barn under den period då barnet är mellan ett och tre år, och att möjliggöra en mjukare övergång mellan föräld- raledighet och arbete.

Bestämmelser om vårdnadsbidrag finns i lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag. De kommuner som önskar kan ge ett skattefritt bidrag på maximalt 3 000 kronor per månad och barn. Villkoret för att få fullt vårdnadsbidrag är att barnet, 1–3 år, är folkbokförd i den aktuella kommunen samt inte har en heltidsplats i förskola. Bidraget får utbetalas till en vårdnadshavare som både är folkbokförd och bor på samma adress som barnet. Vårdnadshava- ren kan förvärvsarbeta och samtidigt uppbära vårdnadsbidrag om barnomsorgen är ordnad på annat sätt.

85

Gällande rätt

SOU 2011:51

Vårdnadsbidraget får efter anmälan av båda vårdnadshavarna delas så att bidraget lämnas med hälften till vardera vårdnadshava- ren. Vårdnadsbidrag får lämnas med hälften till vardera vårdnads- havaren även om endast en av dem är folkbokförd på samma adress som barnet och bor tillsammans med barnet. Vårdnadsbidraget får i sådant fall även lämnas till en vårdnadshavare som inte är folkbok- förd i samma kommun som barnet.

Vårdnadsbidraget kan inte lämnas till en vårdnadshavare som har vissa andra ersättningar med anledning av föräldraledighet, arbets- löshet, hög ålder, långvarig sjukdom eller etableringsersättning som nyanländ invandrare.

3.6.6Vårdbidrag för barn med sjukdom eller funktionsnedsättning

I 22 kap. SFB finns bestämmelser om vårdbidrag. Vårdbidrag syftar till att ge en förälder möjlighet att (i hemmet) ta hand om barn med sjukdom eller funktionsnedsättning som har behov av särskild tillsyn och vård. Ett krav är att barnet behöver särskild tillsyn och vård i minst sex månader. Vårdbidraget utgör dels en ersättning för det vård- och tillsynsarbete som en förälder utför, dels en ersätt- ning för de merkostnader som uppkommer p.g.a. av barnets funk- tionsnedsättning eller sjukdom. Merkostnader kan till exempel vara kostnader för sjukvård och läkemedel eller utgifter för hjälpmedel, särskild mat eller resor av olika slag. Som merkostnad räknas även kostnader för att anpassa eller byta bostad.

Det är endast ett barns förälder som kan ha rätt till vårdbidrag. Med förälder likställs i lagen förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern, förälders sambo som har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern, samt blivande adoptiv- förälder i vissa i lagen angivna fall.

Möjligheten att uppbära vårdbidrag begränsas dock när barnet är placerat för vård utanför det egna hemmet (se närmare om detta i 106 kap. 9–11 §§ SFB).

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärde- dels förmån. Vårdbidraget relateras till prisbasbeloppet, vilket för 2011 är 42 800 kronor. Hel förmån utgör 250 procent av prisbas- beloppet, vilket för 2011 innebär 107 000 kronor per år, eller 8 917 kronor per månad. Vårdbidrag kan beviljas från det att barnet är nyfött till och med juni månad det år barnet fyller 19 år.

86

SOU 2011:51

Gällande rätt

Vårdbidraget betalas ut till den förälder som har ansökt om och beviljats vårdbidrag, normalt den som har den rättsliga vårdnaden om barnet. Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett visst barn, får den förälder vårdbidraget som står för den huvudsakliga tillsynen och vården. I likhet med det allmänna barnbidraget finns det också möjlighet för föräldrar att dela på vårdbidraget om för- äldrarna gemensamt ansöker om det. En förutsättning för delning är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet och att båda tar del i vården av barnet. I annat fall tillfaller vårdbidraget den förälder som först ansökt om och beviljats rätten till vårdbidrag.

3.7Studiestöd

Inom studiestödssystemet finns några förmåner som framför allt syftar till att dels täcka kostnader för barnets utbildning, dels eko- nomiskt stödja familjer med låga inkomster och möjliggöra för för- äldrar att studera. Nedan redogörs kort för dessa förmåner.

3.7.1Studiehjälp

Studiehjälpen ingår i utbildningspolitiken men är även en del av det ekonomiska familjestödet, och är avsedd att bidra till att täcka kostnader för ett barns utbildning.

Bestämmelser om studiehjälp finns i 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) och dess förordning (2000:655). Studiehjälpen består av studiebidrag, extra tillägg och inackorderingstillägg. Studiehjälp får den som är högst 20 år och studerar på heltid i gymnasieskola, folkhögskola, kommunal eller statlig vuxenutbildning och vissa utbildningar på gymnasial nivå. För ett normalt läsår beviljas stu- diehjälpen för totalt nio månader per år. Studiehjälp betalas ut till den studerandes föräldrar eller någon annan vårdnadshavare enligt samma grunder som tillämpas vid utbetalning av allmänt barn- bidrag. Om den studerande är myndig betalas dock studiehjälpen ut till den studerande. Om det finns särskilda skäl, kan studiehjälp för en omyndig studerande betalas ut till en socialnämnd eller någon annan för att användas till den omyndiges utbildning och uppehälle.

Studiebidrag får lämnas från och med kvartalet närmast efter det kvartal då den studerande fyller 16 år. För den som går i en gymna- sial utbildning ersätter studiebidraget det allmänna barnbidraget

87

Gällande rätt

SOU 2011:51

som betalas ut till och med det kvartal man fyller 16 år. Den stude- rande behöver inte ansöka om bidraget; det betalas ut automatiskt. Studiebidraget lämnas med 1 050 kronor per månad under skolter- minerna, vilket innebär nio månader per år.

Det extra tillägget syftar framför allt till att öka möjligheterna för ungdomar i inkomstsvaga hushåll att studera. För tillägget finns ingen nedre åldersgräns. Behovet av stöd bedöms genom att ett ekonomiskt underlag räknas fram. Det ekonomiska underlaget utgörs av elevens och föräldrarnas beräknade sammanlagda inkomster samt förmögenhet. Extra tillägg kan endast beviljas om det ekonomiska underlaget understiger en årlig bruttoinkomst på 125 000 kronor. För en studerande som är gift beräknas det ekonomiska underlaget utan hänsyn till föräldrarnas inkomst och förmögenhet.

Inackorderingstillägget kan beviljas till elev vid folkhögskola, fri- stående skola eller riksinternatskola, som på grund av lång restid behöver inackordera sig på skolorten. Månadsbeloppet varierar be- roende på avståndet mellan skolan och hemmet.

3.7.2Tilläggsbidrag för barn

Studerande som har vårdnad om barn få ett tilläggsbidrag inom ramen för studiemedelssystemet. Syftet med bidraget är att hjälpa barn i ekonomiskt utsatta familjer och för att underlätta för föräld- rar att studera. Bestämmelser om tilläggsbidraget finns i studie- stödslagen (1999:1395) och dess förordning (2000:655). Tilläggs- bidrag får lämnas till personer som uppbär studiemedel och som har vårdnad om barn t.o.m. det kalenderår barnet fyller 18 år. Tilläggsbidraget lämnas som ett differentierat stöd beroende på antal barn. Tilläggsbidraget är högst för det första barnet och där- efter lägre per barn för den som har flera barn. Omfattningen av studierna påverkar storleken på beloppet, som beräknas per vecka och är knutet till gällande prisbasbelopp. Tilläggsbidraget är inte skattepliktigt.

Om båda vårdnadshavarna studerar är det bara en av dem som kan få tilläggsbidraget. Bidraget betalas ut till den av vårdnads- havarna som först får ett beslut om studiemedel.

Om barnets vårdnadshavare är folkbokförda på olika adresser, lämnas tilläggsbidraget till den av vårdnadshavarna som barnet är folkbokfört hos. Vårdnadshavarna kan emellertid själva komma

88

SOU 2011:51

Gällande rätt

överens om att den andre föräldern i stället kan få tilläggsbidraget. Detta gäller bara det tilläggsbidrag som ännu inte har betalats ut.

3.8Avgift för förskola, fritidshem m.m.

De grundläggande bestämmelserna om avgifter för förskola m.m. finns i skollagen (1985:1100). Från och med den 1 juli 2011 gäller en ny skollag (se SFS 2010:800), enligt vilken förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg kommer att benämnas förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet. För en plats i dessa verksamheter får kommunerna ta ut en skälig avgift. Från och med höstterminen det år barnet fyller tre år får avgiften avse bara den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året. Barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga för vård av annat barn ska från och med ett års ålder erbjudas plats under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan. Avgiften för denna plats får avse bara den del av verksamhet som överstiger 15 timmar i veckan.

Sedan 2001 finns det möjlighet för kommunerna att ta ut en maxtaxa för plats i förskola, fritidshem m.m. Den innebär att kom- munerna inte kan ta ut avgifter över ett visst angivet tak. Under detta tak får kommunerna själva besluta om avgiftssystemets konstruktion. Maxtaxan inom förskolan m.m. är frivillig för kommunerna. Kommuner som tillämpar maxtaxa är berättigade till särskilt statsbidrag för att kompensera för det intäktsbortfall detta kan medföra.21 Samtliga kommuner i landet tillämpar för närvarande maxtaxan.

Bestämmelser om förutsättningarna för statsbidraget finns i för- ordningen (2001:160) om statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa inom förskolan och fritidshemmet.

När det gäller förskola m.m. lämnas statsbidrag under förutsätt- ning att avgiften per månad i verksamheten är högst tre, två respektive en procent av hushållets avgiftsgrundande inkomst per månad för det första, andra respektive tredje barnet i hushållet. Avgiften får dock inte överstiga 1 260 kronor i månaden för det första barnet, 840 kronor i månaden för det andra barnet respektive 420 kronor i månaden för det tredje barnet i förskoleverksamheten.

För fritidshem m.m. gäller liknande regler, dock med andra belopp.

21 Kommunerna kan därtill få statsbidrag för kvalitetssäkrande åtgärder inom förskole- verksamhet och skolbarnsomsorg.

89

Gällande rätt

SOU 2011:51

För båda verksamhetsformerna gäller att den högsta avgiften i den för barnet aktuella verksamhetsformen betalas för det yngsta barnet i hushållet och den närmast lägre avgiften i den för barnet aktuella verksamhetsformen betalas för det närmast äldre barnet. Från och med det fjärde barnet i hushållet betalas ingen avgift.

Med hushåll menas enligt förordningen ensamstående och makar. Med makar jämställs man och kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och har eller har haft gemensamt barn eller är folkbokförda på samma adress. Med makar jämställs också personer som lever tillsammans i ett homosexuellt förhål- lande och är folkbokförda på samma adress. Definitionen innebär att även en styvförälders inkomst och ekonomiska situation ingår i den inkomst som avgiften för barnets omsorg baseras på. Det är utifrån denna definition av hushåll som avgiften räknas fram.

Med avgiftsgrundande inkomst avses i förordningen lön före skatt och andra skattepliktiga inkomster i inkomstslaget tjänst samt överskott i inkomstslaget näringsverksamhet enligt bestämmelser i inkomstskattelagen (1999:1229).

90

4 Synpunkter från enskilda

Utredningen har under arbetets gång fått ta del av många syn- punkter från enskilda personer som antingen har ringt eller skrivit till utredningen för att berätta om hur de upplever sin situation som särlevande föräldrar, framför allt ur ett ekonomiskt perspektiv. Hur särlevandesituationen upplevs skiljer sig självfallet åt i det enskilda fallet, och den enskildes förutsättningar att klara sin eko- nomi och vardag kan se väsentligt olika ut beroende på om man är boförälder, umgängesförälder eller om man har barnet boende hos sig växelvis. Utredningen redovisar i kapitel 5 statistik över hur situationen generellt kan se ut för olika särlevandehushåll. För utredningen har det dock varit värdefullt att få ta del av enskilda personers beskrivningar av sin situation och många av dem åskådliggör med sina berättelser flera av de problemområden som utredningen har identifierat. I det följande presenteras synpunkter från två föräldrar som skriftligen har hört av sig till utredningen, en pappa som är umgängesförälder och en mamma som är boförälder. Synpunkterna ska inte uppfattas som representativa för särlevande föräldrar i allmänhet utan syftar till att ge en bild av hur en särlevande förälder kan uppleva sin livssituation. Breven är avidentifierade, och de enskilda har samtyckt till att deras brev publiceras i denna form.

Brev från en pappa som är bidragsskyldig umgängesförälder, mars 2011

Hej! Jag är snart 53 år, lever som ensamstående sen ungefär tre år tillbaka. Jag har två barn, en dotter på 15 år och en son är 17. Ung- arna bor hos sin mamma och är hos mig ungefär varannan helg. Jag har varit egenföretagare i stort sett hela mitt liv och jobbat i en rad olika branscher. På grund av en accelererande psykisk ohälsa som började i 2000-talets början är jag idag förtidspensionerad. Det har

91

Synpunkter från enskilda

SOU 2011:51

sen också visat sig efter ett otal läkarundersökningar och andra undersökningar, att jag har en del andra sjukdomar, bland annat MS.

Mitt företagande kollapsade runt 2005 och jag vart satt i per- sonlig konkurs 2006 med mycket stora skulder, mest skatter men också andra skulder. Jag lever idag på existensminimum enligt KFM:s normer och har underhållsbidrag att betala till ungarna. Det är så mycket jag vill berätta och belysa och hoppas bara att det jag skriver är förståligt.

När Försäkringskassan räknar ut det underhåll som jag skall betala så drar dom bort 100 000 kr från det jag tjänar och sen räk- nas viss procent på resten. – och ända tills för 2 månader sen så räckte pengarna inte till att betala detta underhåll. Det spelade ingen roll att jag hävdade att jag hamnade under existensnivån, det togs ingen hänsyn till detta. Och att jag skulle kunna få behålla några umgängespengar till barnen är det ingen instans som tillåter.

Dessutom så räknar Försäkringskassan med senaste taxerade inkomst när de gör denna uträkning och i mitt fall så diffar det i stort sätt 10 % mot vad jag har för inkomst idag. Konkret är det så här, Försäkringskassan räknar ut att jag skall betala 1 300 kr i under- håll enligt den senaste deklarationen, men nu har det glidit iväg några kronor till KFM eftersom pengarna inte räckt till att betala det underhållet. Alltså så gör KFM på följande sätt att dom tar dessa pengar som jag enligt deras förbehållsberäkning har kvar och börjar betala på de skulder jag har på underhållsstödet. Det betyder att jag inte har några pengar över att betala de nya underhålls- bidragen. Jag skickar då in en ansökan om uppskov och det fick jag tillbaka idag.

Försäkringskassan har nu enligt min nuvarande situation kom- mit fram till att jag skall betala ett underhåll på 441 kr. Deras system gör alltså att de räknar fram ett underhåll som är 850 kr mer än vad jag egentligen har råd med, den enda orsaken till detta är ju att de inte räknar med aktuella siffror utan använder sig av gamla uppgifter gällande inkomster. Jag kan inte för mitt liv förstå varför de inte kan räkna med den aktuella situationen. Detta beslut har ingenting med att KFM drar pengar från mig utan på den inkomst jag uppgett skall jag betala 441 kr i underhåll inte 1 300 kr.

Umgängespengar förresten, det handlar om att köpa mat till ungarna när de är här, det har jag ingen ”tillåtelse” vare sig från Försäkringskassan eller KFM. Hos KFM gäller att du minst måste ha ungarna halvtid för att kunna få behålla något. Försäkringskas- san har bestämmelser på att man måste ha ungarna minst 5 dagar i

92

SOU 2011:51

Synpunkter från enskilda

rad eller totalt 6 dagar i månaden för att få göra avdrag på under- hållet. Det hela ter sig ännu löjligare åt om man använder Försäk- ringskassans räknesätt för att räkna ut vad jag skulle få behålla om jag skulle ha ungarna dessa dagar. Eftersom jag inte betalar fullt underhåll så räknas det 1/40 per dag, vilket de motiverar med att mamman har större utgifter och det kan jag hålla med om, men det räknas 1/40 på det underhållet jag betalar, inte hela underhållet, och i mitt fall skulle jag få behålla 13 kr/dag och barn. Som slutkläm på detta så kan ju också nämna att de pengar som mamman förlorar på detta är också 13 kr, inte 1/40 av hela underhållet som man kan tycka, hon tjänar alltså på detta. Sen som grädde på moset så kan KFM ta dessa pengar för de har jag inte rätt att behålla.

En till sak med detta med kostnader, maten som ungarna äter här de två helger som de är hos mig är ungefär 20 % av månadens matkostnader eftersom de äts två gånger om dagen på helgerna mot endast en gång på vardagarna. Det är ytterligare en sak som för- stärker det absurda att jag inte har rätt att behålla några pengar för ungarnas tid hos mig.

Yttrligare en synpunkt; eftersom jag nu inte har tillräckligt med inkomster för att betala fullt underhåll för ungarna så skjuter ju Försäkringskassan till differensen till mamman, vilket är bra. Men om det nu vore så att jag skulle vilja ha ungarna boendes på heltid hos mig, med underhåll från mamman, varför är det då inte lika självklart att Försäkringskassan då också skulle skjuta till det be- lopp som fattas. På så sätt straffas jag ut och skulle aldrig kunna erbjuda ungarna ett hem hos mig. Det finns ju faktiskt mammor som skiter i sina barns välbefinnande.

En annan reflektion är de siffror som de olika myndigheterna beräknar att ett barn skall kosta. Försäkringskassan anser att med det underhåll jag skall betala 1 273kr, plus lika mycket från mam- man, plus barnbidraget, det blir sammanlagt 3 596 kr. Men när KFM tycker till så anser de att ett barn i stället får kosta ca 2 700 kr. KFM räknar barnbidraget som en inkomst vilket gör att det slår så snett. Detta betyder att jag aldrig skulle kunna ha mina barn skrivna hos mig om situationen skulle kräva detta, vilket den i mitt fall inte gör tack och lov.

93

Synpunkter från enskilda

SOU 2011:51

Nytt brev från samma förälder, mars 2011

Hej igen,

Det är nu på gång att min dotter skall bo hos mig på halvtid. Med nuvarande regler så upphör ju underhåll att lämnas för henne då, men jag skall fortfarande betala för min son. När man tittar i plån- boken så har jag de 1 389 kr som jag har rätt att behålla enligt KFM enligt deras existensminimum. Men då kliver Försäkringskassan och deras regelverk fram och tvingar mig att återbetala underhålls- stödet för sonen, med vilka pengar då kan man undra?

Jag kan då söka anstånd med betalningen hos Försäkringskassan och blir sannolikt beviljad det enligt de samtal jag har haft med sakkunniga hos Försäkringskassan, för enligt deras uträkning så kommer de fram till att jag mycket riktigt inte har några pengar över till att betala med. Anståndet beviljat och det är ju bra, men sen är det ju så att jag inte slipper att betala för detta blir en skuld till Försäkringskassa som jag skall betala vid ett senare tillfälle, om och när min ekonomi skulle förbättras, vilket inte är troligt efter- som jag är förtidspensionerad.

Hur kan en myndighet resonera på det sättet, först kommer de fram till att jag inga pengar har för att sedan säga att det blir en skuld som jag sedan skall betala, det tar ju aldrig slut. Alternativet är att låta det ramla över till KFM för där skrivs det av efter 5 år.

Ytterligare problem som skapas i min situation är att jag kom- mer att få det svårt att söka skuldsanering på grund av detta.

Nästa steg i detta är att jag kan söka ett stöd som heter stöd vid växelvis boende och det skulle ge mig i dagsläget 286 kr. Det tycker Försäkringskassan att jag är berättigad till, men det gör inte KFM som räknar dessa pengar som inkomst och snyter dessa på grund av underhållsskulderna. Detta växelvisstöd räknas ut också ifrån min senaste taxerade inkomst och effekten blir att istället för att kunna få drygt 500 kr som jag skulle få om det togs hänsyn till min nuva- rande situation, får jag inte en krona mer i plånboken.

Brev från en mamma som är boförälder, november 2010

Hejsan! Jag är en ensamstående mamma sedan drygt två år tillbaka och har mailat regeringen ett par gånger om kostnaderna för att vara ensamstående och vad umgängesföräldern betalar. Nu sist fick

94

SOU 2011:51

Synpunkter från enskilda

jag mailadressen till er och jag är väldigt intresserad av vad den här utredningen kommer fram till.

Jag skickar med de mail jag har skrivit till regeringen och jag bifogar även ett par dokument om vad jag har för kostnader för mina två barn. Båda är flickor, 11 och 12 år gamla. Min f.d. vägrar betala något mer än 1 273 kr/barn trots att han tjänar över en halv miljon per år. Det finns inte någon som helst möjlighet att det han betalar tillsammans med barnbidraget täcker ens hälften, men jag måste ju få det att gå ihop på något sätt ändå.

Jag efterlyser en enkel regel där man räknar ut föräldrarnas pro- centuella inkomst till varandra och betalar därefter, eller att man gör en inkomsttrappa på något sätt. Det är inte rimligt att jag ska behöva gå till en advokat för att få ut vad barnen har rätt till. Det är ju barnen som blir lidande i det långa loppet och det är dom som lider av att min f.d. vägrar prata med mej (bl.a. för att jag anser att han ska betala mer och för att jag gick till en jurist vid bodelningen sedan han hade kastat ut både mej och barnen).

Det här är ju ett så vanligt problem så här bör inte advokater behöva bli inblandade utan det bör finnas raka och tydliga regler om barnen ska kunna få ut vad de har rätt till. Jag vet tyvärr många familjer där underhållsfrågan är ett problem och där pappan bara bidrar med 1 273 kr/barn.

Mvh

N N

Brev till regeringen som ovanstående mamma hänvisar till

Hej igen, och tack för svaret. Jag tror dock inte att ni förstått rik- tigt vad jag menar. I mitt fall vägrar fadern prata med mej så vi har ingen kontakt alls utom den mycket lilla kontakt som går via hans nya sambo.

Swedbank har gjort en uträkning på vad ett barn kostar och den tror jag stämmer väldigt bra överens med verkligheten. Känns som att det är lite mer uppdaterat än vad de siffror Konsumentverket har där t.ex. en 17-åring kostar 2 570 kr medan en 20-åring som bor hemma ska betala 3 570 kr ! (och då står 20-åringen för kläder o.d. själv). Jag säger bara lycka till med att få mat, boende, kläder, akti- viteter och fritidsintressen att räcka för 17-åringen på den summan. Swedbanks 17-åring kostar 5 170 kr sedan barnbidraget är borträk- nat. Enligt Konsumentverket räcker det alltså att umgängesföräl-

95

Synpunkter från enskilda

SOU 2011:51

dern betalar Försäkringskassans 1 273 kr i underhållsstöd – boför- äldern går ju ändå plus på barnet eftersom boföräldern även får barnbidrag!

Enligt Swedbank går boföräldern minus 3 904 kr varje månad om barnet har ”normala” aktiviteter.

Jag måste alltså gå till advokat och troligen vidare till domstol för att få mer än 1 273 kr/barn när umgängesföräldern har en lön på över en halv miljon! Det kan väl ändå inte vara så systemet ska fun- gera på en grej som är så otroligt vanlig som skilsmässor?

Jag anser att alla barn har ungefär samma behov och där ligger Swedbanks uträkning ganska så normalt till. Är det så svårt att ha en räknesida där man skriver in båda föräldrarnas lön och sedan får fram den procentuella fördelningen mellan föräldrarna och betalar underhåll enligt det?

Jag är definitivt inte hjälpt av att flerbarnstillägget är höjt med 50 kr/mån. Jag är inte heller hjälpt av bostadsbidrag, utan det är väl i första hand föräldrarna som ska betala barnens kostnader och det anser jag måste lagstadgas på ett bättre sätt. Jag fixar mitt boende utan bostadsbidrag och om pappan bara kunde betala sin del av vad barnen kostar så fixar jag även deras aktiviteter utan att själv gå på knäna.

Mitt förslag:

Tjänar pappan 65% av båda föräldrarnas inkomst ska pappan betala 3 360 kr / barn.

Tjänar pappan 50 %

2 585 kr/ barn.

 

 

Tjänar pappan 75%

3 775 kr/ barn.

 

 

Tjänar pappan 40%

2 068 kr/ barn, osv.

 

 

Tjänar pappan under en viss inkomst betalar han 1 273 kr per månad eller så träder Försäkringskassan in och står för underhållet. Ska det vara så svårt?

Och kom inte och tyck synd om en pappa som tjänar så mycket och inte betalar mer än 2 500 kr totalt för sina två barn. Barnen har aldrig någonsin fått något av honom mer än en liten present när dom fyller år och en julklapp vid jul. Sedan hänvisar han bara till att han betalar underhåll så han behöver inte hjälpa till med slalom- och längdskidutrustning, skridskor, ridning och ridutrustning, läger,

96

SOU 2011:51

Synpunkter från enskilda

kläder m.m. Inte ens en godispåse kan dom få när dom är där – han betalar ju underhåll så han behöver inte köpa något till dom.

Det är dyrt att ha barn, det vet vi ensamstående mammor redan, men inte de fäder som inte bryr sig om sina barn.

Jag är inte ute efter att samhället ska betala utan jag är ute efter att umgängesföräldern ska ta sitt ekonomiska ansvar för de barn han skaffar och jag vet att det är många pappor som inte tycker att dom behöver betala mer än 1 273 kr för sitt/sina barn. Det är väl- digt många pappor som inte alls inser vad saker för barnen kostar. Däremot skaffar dom själva skoter, båt, fyrhjuling, fina bilar m.m.

Jag är nog inte alls ensam om att vara i en familj där det inte alls fungerar med något som helst samarbete kring barnen. Jag har 100 % ansvar för barnen dygnet runt, året runt, trots att det finns en levande pappa. Men eftersom han inte vill prata så fungerar ju ingenting. Jag kan inte diskutera vad barnen behöver osv. med honom, han bara hänvisar till att han betalar underhåll. Bifogar Swedbanks rapport. Läs och tänk till. Än en gång hoppas jag på en lagändring för oss ensamstående.

Mvh

N N

97

5 Särlevandehushåll i Sverige

5.1Sammanfattning

Utredningen har gjort en kartläggning av alla föräldrahushåll i Sverige, i syfte att synliggöra särlevandehushållens omfattning, sammansätt- ning och situation.1 Kartläggningen visar sammanfattningsvis följande.

-Även om det inte finns barn folkbokförda i ett hushåll kan det ändå finnas minst en förälder i hushållet. För att åskådliggöra detta talar utredningen om ”föräldrahushåll”. Föräldrahushåll är ett vidare begrepp av familjer med barn, då det i alla dessa hushåll finns minst en förälder som har barn som de är försörjningsansvariga för, och som har att samarbeta med en annan förälder i frågor som rör barnet. Denna hushållsdefinition är ny eftersom statistiken i allmänhet enbart räknar hushåll där barnet är folkbokfört som hushåll med barn. I viss statistik räk- nas, undantagsvis, även alla hushåll där barn bor växelvis som hushåll med barn.

-I cirka vart fjärde hushåll finns minst ett barn folkbokfört. Till detta kommer alla de föräldrahushåll som inte har barn folk- bokförda hos sig. Totalt finns det knappt 1,3 miljoner föräldra- hushåll, varav 1,1 miljoner har barn folkbokförda i hushållet, och 0,2 miljoner som inte har barn folkbokförda i hushållet.

-Av alla hushåll där det bor minst en förälder är 57 procent tradi- tionella kärnfamiljer. Resterande 43 procent av hushållen består av hushåll med minst en särlevande förälder.

-År 2010 fanns det drygt 1,9 miljoner barn i åldrarna 0–17 år,

varav 494 000 barn hade särlevande föräldrar. Barn med sär-

1 Den använda statistiken är huvudsakligen baserad på urvalsundersökningar. Urvalsunder- sökningar ger en viss statistisk osäkerhet beroende på hur stort urvalet är och hur stor den undersökta gruppen är.

99

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

levande föräldrar kan både bo mest hos den ena föräldern eller bo ungefär lika mycket hos båda föräldrarna, dvs. bo växelvis. Föräldrarna kan vara ensamstående eller ha träffat en ny partner, dvs. vara sammanboende i en ombildad familj.

-Andelen föräldrar som har barn boende växelvis var 2010 cirka en tredjedel av alla särlevande föräldrar. Med tanke på att det fortfarande var mycket ovanligt med växelvist boende i mitten av 1980-talet är detta en stor ökning. Eftersom ett barn endast kan vara folkbokfört på en adress framgår det i dessa fall inte av folkbokföringen hur barnets faktiska boende ser ut.

-Cirka en tredjedel av särlevandehushållen (hushåll där minst en person i hushållet har barn tillsammans med någon som denne inte lever med), består av ensamstående mammor och nästan lika många av särlevandehushållen är ombildade familjer (26 pro- cent). Även ensamboende pappor, dvs. pappor som inte har barn folkbokförda hos sig, är en ganska stor grupp (21 procent) av särlevandehushållen. Ensamstående pappor, dvs. pappor som har barn folkbokförda hos sig, utgör 10 procent av dessa hus- håll. Sammanboende utan barn folkbokförda hos sig och ensam- boende mammor är de minsta grupperna av särlevandehushållen.

Utredningens kartläggning av föräldrahushållens ekonomiska situ- ation – med tyngdpunkt på särlevandehushållens situation – visar sammanfattningsvis följande.

-Minst risk att drabbas av ekonomiska problem har föräldrar i kärnfamiljer. Det är även bland dessa föräldrar som störst andel högskoleutbildade finns, vilket gäller både pappor och mammor.

-Störst risk för att drabbas av ekonomiska problem har ensamstå- ende mammor med barn folkbokförda hos sig. Ensamstående mammor är den grupp som har högst andel ekonomiskt utsatta.

-Ensamstående pappor med barn folkbokförda hos sig upplever oftare ekonomisk kris än sammanboende pappor som har barn folkbokförda hos sig, men i jämförelse med ensamstående mammor är det en påtaglig skillnad. Cirka 20 procent av ensam- stående pappor hade upplevt en ekonomisk kris jämfört med 50 procent av ensamstående mammor.

-En jämförelse mellan ensamstående mammor och ensamstående pappor gör det uppenbart att det inte enbart är att vara ensam-

100

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

stående med barn som kan vara ett problem utan problemet verkar snarare vara de relativt sett låga inkomsterna mammor generellt sett har. Ensamstående pappor har inte ekonomiska problem i samma utsträckning som mammor i motsvarande situation. En stor andel av mammorna i alla hushållstyper arbetar deltid och en viss del av inkomstskillnaderna mellan mammor och pappor kan förklaras av detta. Dessutom står en relativt hög andel av de ensamstående mammorna utanför arbetsmarknaden.

-Förutom ensamstående mammor är även ensamboende pappor, i relativt sett hög utsträckning ekonomiskt utsatta. De män som inte lever med sina barn är de pappor som i snitt har de lägsta inkomsterna och där återfinns flest föräldrar med enbart grund- skoleutbildning. Inom denna grupp är inkomstspridningen stor, men en relativt stor andel är lågutbildad, har svag förankring på arbetsmarknaden och är ekonomiskt utsatt.

-Ensamboende mammor har de genomsnittligt högsta inkomst- erna bland mammorna. Inom denna grupp återfinns även den största andelen mammor som befinner sig utanför arbetsmark- naden. Mammor som har barn boende växelvis hos sig har högre inkomster än mammor som har barnen boende hos sig hela tiden.

-Hushåll med särlevande föräldrar är en heterogen grupp. Trots att det är vanligare bland särlevande föräldrar att ha en dålig ekonomi, finns det även särlevande föräldrar med god ekonomi. Den grupp som i genomsnitt har den högsta ekonomiska stan- darden bland särlevande föräldrar är de som lever i ombildade familjer.

5.2Vilka är de särlevande föräldrarna och hur många är de?

I Sverige fanns 2010 drygt 1,9 miljoner barn i åldrarna 0–17 år vil- ket motsvarar drygt en femtedel av Sveriges befolkning.2 Dessa barn var folkbokförda i drygt 1,1 miljon hushåll av Sveriges cirka

2 Enligt SCB 31/12 2010. Att definitionen på barn i betänkandet är individer till och med 17 år beror på att statistiken som används till stor del är uppbyggd på detta sätt. Det finns cirka 275 000 gymnasieelever som är 18–20 år vars föräldrar fortfarande är underhållsskyldiga för dem, men som genom denna definition exkluderas.

101

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

4,4 miljoner hushåll. Detta innebär att i en fjärdedel av hushållen finns barn under 18 år folkbokförda. Dessutom fanns det ytter- ligare drygt 175 000 hushåll med föräldrar som inte hade något barn folkbokfört hos sig.

Utredningen presenterar i detta kapitel en ny indelning av hus- hållen. Alla hushåll där det bor minst en förälder kallas föräldrahus- håll. Indelningen är central för utredningens uppdrag och fråge- ställningar eftersom det i alla dessa hushåll finns minst en förälder som behöver samarbeta med en annan förälder. Föräldrar har ett försörjningsansvar för sina barn, oavsett vårdnad om barnet och oavsett om barnet bor hos föräldern eller inte. Båda föräldrarnas situation har därför ofta betydelse för barnets situation och lev- nadsvillkor och inte bara situationen i det hushåll där barnet är folkbokfört. Utredningen anser därför att båda föräldrarnas situa- tion borde belysas även i andra analyser som rör barn till särlevande föräldrar. Om barnet bor växelvis hos föräldrarna är det uppenbart att båda föräldrahushållen bör tas med i analysen.

I fortsättningen benämns sammanboende par med enbart gemen- samma, hemmaboende barn enligt SCB:s vedertagna begrepp tradi- tionell kärnfamilj. Med särlevandehushåll menas ett hushåll där minst en person i hushållet har barn tillsammans med någon som denne inte lever med.3

Diagram 1 visar fördelningen av alla föräldrahushåll uppdelat på kärnfamiljer och särlevandehushåll.

Diagram 1 Föräldrahushåll fördelat på kärnfamilj och särlevandehushåll

Särlevandehushåll

43%

(545 000)

Kärnfamilj

57%

(721 000)

lla: Socialdepartementets beräkningar i HEK 2007.

3 I statistiska sammanhang används i allmänhet begreppet familj avseende hushåll där det bor fler än en person. De föräldrar som inte lever med sina barn anses i denna utredning lika viktiga men ryms inte under begreppet familj. Därför görs ett försök att undvika begreppet familj förutom i de fall då det betydligt underlättar förståelsen.

102

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

Diagrammet ovan visar att störst av alla hushållstyper är kärn- familjen som utgör 57 procent av alla hushåll med minst en föräl- der. Resterande hushåll, 43 procent eller 545 000 hushåll, innehåller minst en särlevande förälder. Bland särlevandehushållen inkluderas även hushåll med föräldrar som inte har något barn folkbokfört hos sig. De särlevande föräldrarna återfinns alltid i två skilda hushåll.

De allra flesta barn med särlevande föräldrar har föräldrar som någon gång har bott tillsammans, dvs. de är separerade. Enligt SCB har ungefär 5 procent av barnen aldrig bott ihop med båda sina för- äldrar. Dessutom finns barn som enbart har en förälder samt barn som inte bor med någon förälder alls.4 Dessa ingår i utredningens material men analyseras inte särskilt eftersom utredningens upp- drag handlar om frågeställningar som rör särlevande föräldrar.

Tabell 1a visar alla hushåll med minst en förälder. Till skillnad från det traditionella sättet att presentera barnfamiljer på – se den högra tabellen 1b – visar tabell 1a även hushåll med föräldrar som inte har barnet folkbokfört hos sig. Enligt det traditionella sättet att redovisa barnfamiljer på räknas barnet i allmänhet ”tillhöra” det hushåll där det är folkbokfört.

Tabell 1a

Hushåll med föräldrar

 

 

 

 

 

 

Hushållstyp

Tusental

Procent

 

Sam. kärnfamiljer*

721

57

Hushåll med

Sam. ombildad familj*

140

11

barn

Ensamstående mamma

176

14

folkbokförda

Ensamstående pappa

53

4

hos sig

Summa barnfamiljer

1 090

86

Hushåll utan

Sam. utan bobarn

37

3

barn

Ensamboende mamma

25

2

folkbokförda

Ensamboende pappa

114

9

hos sig

Summa föräldrar ej bobarn

176

14

 

Samtliga föräldrahushåll

1 266

100

* Sammanboende har av utrymmesskäl förkortats till sam.

Källa: Socialdepartementets beräkningar i HEK 2007.

Tabell 1b

Barnfamiljer

 

 

traditionellt sett

 

 

 

 

Hushållstyp

 

Tusental

Procent

Sam. (både kärn- och

 

 

 

ombildad familj)*

 

861

 

79

Ensamstående mamma

176

 

16

Ensamstående pappa

53

 

5

Summa barnfamiljer

1 090

 

100

Tabell 2 visar antalet folkbokförda barn i olika hushållstyper. I genomsnitt finns per hushåll flest antal barn folkbokförda i de

4 I materialet ingår i vissa fall bara ett föräldrahushåll för barnet. Detta gäller bl.a. då fadern är okänd, en förälder har avlidit, en förälder bor utomlands, en förälder som har adopterat ensam eller en förälder som har inseminerats. Om barnet inte bor hos de biologiska föräldrarna ingår bägge föräldrarna i gruppen föräldrar utan barn folkbokfört hos sig.

103

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

ombildade familjerna (innebörden av detta begrepp utvecklas nedan). I mer än hälften av de ombildade familjerna finns gemen- samma barn. Lägsta antalet barn finns i snitt i ensamstående- hushållen. Totalt bor cirka en tredjedel av alla barn i ett särlevande- hushåll, dvs. drygt 600 000 barn.5

Tabell 2

Antal hushåll med folkbokförda barn och antalet barn i olika

 

hushållstyper, tusental

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Genomsnittligt antal

Hushållstyp

 

Antal hushåll

Antal barn

 

folkbokförda barn

Sammanboende kärnfamiljer

721

1290

1,8

Sammanboende ombildade familjer

140

 

265

1,9

Ensamstående mamma

176

 

270

1,5

Ensamstående pappa

53

 

80

1,5

Summa barnfamiljer

1 090

1

905

1,7

Källa: Socialdepartementets beräkningar i HEK 2007.

Bild 1 nedan visar hur stor del av särlevandehushållen som vardera hushållstyp utgör. Cirklarnas storlek är proportionell mot de olika hushållstypernas andel av särlevandehushållen. Genom denna indel- ning av hushållen inkluderas drygt 175 000 hushåll med minst en förälder där inget barn är folkbokfört jämfört med det traditionella sättet att redovisa barnfamiljer på. Samtliga dessa hushåll ryms inom särlevandebegreppet, dvs. en person som har barn tillsammans med någon som denne inte lever tillsammans med.

5 I dessa hushåll kan det även finnas barn som bor med båda sina biologiska föräldrar men det finns även styvsyskon som inte bor med båda föräldrarna, i hushållet. Detta gör att hushållen här definieras som särlevandehushåll.

104

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

Bild 1 Hushåll med minst en särlevande förälder

Källa: Socialdepartementets beräkningar i HEK 2007.

I alla dessa hushåll finns minst en förälder som på ett eller annat sätt behöver samarbeta med en annan förälder.

Ombildade familjer utgör en delgrupp av särlevandehushållen och återfinns under det traditionella begreppet sammanboende med barn, (se tabell 1b).

Med ombildad familj menas ett hushåll där en förälder eller båda föräldrarna har barn sedan tidigare och som dessutom har något barn folkbokfört i hushållet. I drygt 55 procent av de ombildade familjerna med barn folkbokförda hos sig finns gemensamma barn. I de ombildade familjer där det finns minst ett barn folkbokfört men där det inte finns gemensamma barn är det vanligast, 58 procent, att kvinnan har barn sedan tidigare. I 34 procent av de ombildade familjerna hade båda föräldrarna barn sedan tidigare och i 8 procent av de ombildade familjerna var det enbart mannen som hade barn sedan tidigare. Övriga typer av särlevandehushåll med barn folkbokförda hos sig är ensamstående mammor och pappor. Gruppen särlevande föräldrar förknippas ofta med i första hand

105

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

ensamstående mammor, men av bilden ovan framgår att denna delgrupp endast utgör en tredjedel av alla hushåll med särlevande föräldrar.

Inte heller denna nya bild av särlevandehushållen är helt korrekt eftersom föräldrar kan ha barnen boende hos sig en viss del av tiden trots att barnet inte är folkbokfört där. I uppskattningsvis en tred- jedel av hushållen som här benämns som föräldrar utan barn folk- bokförda i hushållet, bor barnen ändå halva tiden i hushållet. Barnen bor således växelvis hos föräldrarna. Hushåll med barn folkbokförda hos sig benämns i statistiken oftast som hushåll med hemmavarande barn och antas oftast ha barnen boende hos sig hela eller merparten av tiden. Den andra gruppen antas i statistiken där- emot i allmänhet inte alls ha barn boende hos sig. För nära en tredjedel av hushållen stämmer alltså inte detta.

De föräldrar som ingår i begreppet särlevande utan barn folk- bokförda i hushållet, presenteras i bilden ovan som sammanboende utan bobarn, ensamboende mamma eller ensamboende pappa. Med en ensamstående mamma/pappa menar utredningen en förälder som bor utan partner men tillsammans med minst ett barn under 18 år. Med ensamboende menar utredningen att mamman/pappan varken bor med någon partner eller något barn under 18 år.6 Bland de sammanboende som inte har barn under 18 år folkbokförda hos sig är det vanligast att det enbart är mannen, i 74 procent av hus- hållen, som har barn sedan tidigare. I 18 procent av hushållen har båda barn sedan tidigare och i 8 procent av hushållen är det enbart kvinnan som har barn sedan tidigare. Sammanfattningsvis är de tre största grupperna bland särlevandehushållen ensamstående mammor med barn (31 procent) följt av ombildade familjer (26 procent) och ensamboende pappor (21 procent).

I Försäkringskassans enkätundersökning om särlevande föräld- rar och deras barns boende m.m.7 har sambandet mellan barns bo- ende och folkbokföringen undersökts. Diagram 2 visar att i de allra flesta fall då barnet bor mest hos mamman är barnet också folk- bokfört där. Då mamman har svarat att barnet bor ungefär lika mycket hos mamman och pappan är det vanligast att barnet är folkbokfört hos mamman, detta gäller för 65 procent av barnen. Det är något vanligare att barnet är folkbokfört hos mamman trots att barnet uppges bo mest hos pappan.

6I dessa hushåll kan det dock förekomma att vuxna barn bor kvar hemma.

7Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 2011:5, Särlevande föräldrar och deras barns boende och underhåll.

106

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

För endast cirka 60 procent av barnen stämmer folkbokföringen överens med var barnet mestadels faktiskt bor. Detta är anmärk- ningsvärt eftersom de flesta analyser om hushållens sammansätt- ning och situation m.m. baseras på barnets folkbokföring. De allra flesta fall där folkbokföring inte överensstämmer med var barnet bor mest, är då barnen bor växelvis.

Diagram 2 Folkbokföringens överensstämmelse med mammans svar om hur barnet bor, procent

100

 

 

 

 

80

 

 

 

 

60

 

 

 

 

40

 

 

 

 

20

 

 

 

 

0

 

 

 

 

Bara hos mamma

Mest hos mamma

Ungefär lika

Mest hos pappa

Bara hos pappa

Folkbokfört hos mamma Folkbokfört hos pappa

Källa: Särlevande föräldrar och deras barns boende och underhåll, Socialförsäkringsrapport 2011:5.

5.2.1Föräldrarnas genomsnittliga ålder och antal barn

Åldersmässigt skiljer sig de olika hushållstyperna mycket lite åt. De ensamstående föräldrarna är något år äldre än de sammanboende föräldrarna. Papporna är i snitt ett par år äldre än mammorna. Genomsnittsåldern för föräldrar med barn folkbokförda hos sig är 39 år för mammorna och 41 år för papporna. De som inte har barn folkbokförda hos sig är något äldre, mammorna är i snitt 42 år och papporna 44 år.

En viss skillnad finns då det gäller antalet barn som föräldrarna har. De som har flest barn i genomsnitt är föräldrar i ombildade familjer som dessutom har fått nya gemensamma barn. Därefter följer kärnfamiljerna. Minst antal barn bland dem som har barn folkbokförda hos sig, har de som lever i en ombildad familj utan gemensamma barn. De som inte har barn folkbokförda hos sig har i snitt färre barn än de som har barn folkbokförda hos sig. Dessa har

107

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

i snitt 1,5 barn jämfört med i snitt 1,8 barn för familjer som har barn folkbokförda hos sig.

Tabell 3 Antal barn (biologiska/adoptiv) i genomsnitt fördelat på hushållstyp

 

Antal barn

Hushållstyp

biologiska/adoptiv

 

Mamma

Pappa

Sammanboende kärnfamiljer

1,8

1,8

Sammanboende ombildad familj

1,9

1,9

varav med gemensamma barn

2,2

2,0

varav utan gemensamma barn

1,5

1,5

Ensamstående

1,6

1,7

Summa barnfamiljer

1,8

1,8

Sammanboende utan bobarn

1,6

1,3

Ensamboende

1,4

1,6

Summa föräldrar utan bobarn

1,5

1,5

Källa: Socialdepartementets beräkningar i HEK 2007.

5.3Stor ökning av barns växelvisa boende

Det finns flera olika anledningar att närmare definiera och analy- sera hushållstyper utifrån omfattningen av barnets faktiska boende och inte efter var barnet är folkbokfört. I vilken omfattning barnet bor eller vistas hos respektive förälder har förmodligen stor bety- delse för hur föräldrar fördelar försörjningsansvaret och hur de samarbetar om andra frågor som rör barnets person. Barnets bo- ende utgör därmed en viktig utgångspunkt för föräldrasamarbetet.

Andelen barn som bor växelvis hos föräldrarna har ökat kraftigt under de senaste åren. Gruppen växelvis boende barn var i princip obefintlig då de flesta ekonomiska familjestöden infördes och följaktligen har inte dessa barns eventuella behov beaktats då systemen skapades. Exempelvis borde behovet av ett bra boende för barnet vara lika stort hos båda föräldrarna i de fall barnet bor lika mycket i båda hushållen. I allmänhet är emellertid de familje- ekonomiska stödsystemen anpassade efter om en förälder har bar- net folkbokfört hos sig eller inte.

Eftersom det inte finns några registeruppgifter om barnets fak- tiska boende kan enbart material där man frågat antingen föräldrar

108

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

eller barn om barnets boende användas. En stor brist i den veder- tagna redovisningen av hushållstyper är således att barn endast redovisas i förhållande till det hushåll där barnet är folkbokfört. Detta innebär att ett barns växelvisa boende hos föräldrarna nor- malt inte framgår i redovisning om olika hushållstyper. I nedanstå- ende tabell visas omfattning av barns boende hos respektive föräl- der och i efterföljande diagram visas utvecklingen av det växelvisa boendet för barn.

Tabell 4 visar hur föräldrar själva har angett det yngsta barnets faktiska boende oavsett barnets folkbokföring. Tabellen visar att bland samtliga hushållstyper som redovisats ovan är det vanligt att barnen bor halva tiden hos vardera föräldern.

Tabell 4

Det yngsta barnets boende fördelat på hushållstyp, procent

 

 

 

 

 

 

Bor med ny partner

Ensamstående

 

 

Mamma

Pappa

Mamma

Pappa

Mest hos mig

69

28

67

14

Halva tiden

 

24

29

30

43

Mest hos den andra

7

43

3

43

 

 

100

100

100

100

Källa: SCB:s material 2010, från regeringsuppdraget ”Jämställt föräldraskap”.

Diagram 3 visar den kraftiga utvecklingen av antalet barn som bor växelvis. Från att ha varit 1 procent åren 1984–85 till att vara 32 procent 2010. En mer genomgripande analys avseende det växelvisa boendet presenteras i avsnitt 7.1.

109

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

Diagram 3 Utvecklingen av andelen barn som bor växelvis 1984/85 till 2010

Procent

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

År 1984-85

1992-93

2001-02

2004-05

2006-07

2010*

 

 

 

År

 

 

Källa: SCB 2009:2. Barn i dag – En beskrivning av barns villkor med Barnkonventionen som utgångspunkt.

* År 2010 SCB:s material 2010, från regeringsuppdraget ”Jämställt föräldraskap.

5.3.1Hushållstyper indelade efter barnets boende

Att definiera hushållstyper utifrån barnets boende är komplicerat eftersom i synnerhet de ombildade hushållstyperna blir många och antalet möjliga hushållstyper kommer att öka om hänsyn tas till barnets boende. I tabell 5 görs ett försök att illustrera hur många hushållstyper som kan finnas. Nedanstående exempel görs utifrån förutsättningen att alla syskon bor i samma omfattning hos sina respektive föräldrar, exempelvis bor alla förälder A:s barn hela tiden, och alla förälder B:s barn halva tiden, i hushållet. En annan förenkling är att omfattningen på boendet delas upp i tre olika kategorier; hela tiden, halva tiden eller aldrig. Det finns i verklig- heten en mängd andra alternativ såsom varannan helg osv. Med dessa förenklingar av verkligheten blir antalet möjliga hushållskon- stellationer ändå 16 stycken.

110

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

Tabell 5 Exempel på olika typer av ombildade familjer då hänsyn tas till omfattningen av barnets boende

Båda i hushållet har barn sedan tidigare

Den ena förälderns barn bor hela tiden i hushållet och den andre förälderns barn bor halva tiden i hushållet.

Den ena förälderns barn bor hela tiden i hushållet och den andre förälderns barn bor inte alls i hushållet.

Bådas barn bor hela tiden i hushållet. Ingens barn bor i hushållet.

Bådas barn bor halva tiden i hushållet.

Båda i hushållet har barn sedan tidigare plus gemensamma barn

Den ena förälderns barn bor hela tiden i hushållet och den andre förälderns barn bor halva tiden i hushållet.

Den ena förälderns barn bor hela tiden i hushållet och den andre förälderns barn bor inte alls i hushållet.

Bådas barn bor hela tiden i hushållet. Ingens barn bor i hushållet.

Bådas barn bor halva tiden i hushållet.

Enbart en i hushållet hade barn sedan tidigare

Barn bor hela tiden i hushållet.

Barn bor inte i hushållet.

Barn bor halva tiden i hushållet.

Enbart en i hushållet hade barn sedan tidigare och de har gemen- samma barn

Tidigare barn bor hela tiden i hushållet. Tidigare barn bor inte i hushållet. Tidigare barn bor halva tiden i hushållet.

Som tidigare nämnts kan dessutom syskon bo i både olika och annan omfattning vad som har definierats här.

För att ytterligare belysa komplexiteten kan man betrakta hur en ombildad familj kan se ut ur barnets perspektiv. Barnet kan bo i två olika hushåll, ha fyra vuxna (föräldrar och styvföräldrar) och dessutom ha både helsyskon, styvsyskon och halvsyskon som de

111

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

bor med hela eller delar av tiden. Dessutom kan hushållets sam- mansättning variera över tid.

Mot denna bakgrund kan det vara svårt att utforma olika former av familjeekonomiska stöd som exakt kan anpassas efter varje typ av hushållssammansättning.

5.4Föräldrahushållens ekonomi

5.4.1Ekonomisk standard för olika typer av föräldrahushåll

Diagram 4 nedan visar den ekonomiska standarden för olika föräld- rahushåll. Alla personer i hushållet antas ha samma ekonomiska standard, såväl barn som vuxna. Med ekonomisk standard menas hushållets disponibla inkomst med hänsyn tagen till stordriftsför- delar och försörjningsbörda. Med andra ord att sammanboende har ekonomiska fördelar på grund av att det är två vuxna som delar på kostnaderna för exempelvis hyra, telefon, el, tidning, tv m.m. och den högre försörjningsbörda som eventuella barn innebär.8

Diagram 4 Ekonomisk standard för olika föräldrahushåll prognos 2010, median kronor

300 000

 

 

 

 

 

 

200 000

 

 

 

 

 

 

100 000

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Sammanboende kärnfamilj

Sammanboende ombildad familj

Ensamstående mamma

Ensamstående pappa

Sammanboende utan bobarn

Ensamboende mamma

Ensamboende pappa

Hushåll med barn folkbokfört hos sig

Hushåll utan barn folkbokfört hos sig

Källa: Beräkningar i HEK 2007 framskrivet till 2010.

8 För metodbeskrivning och definitioner se Budgetpropositionen för 2010, Bilaga 4, fördel- ningspolitisk redogörelse (prop. 2009/10:1). Det bör dock noteras att i utredningens beräk- ningar används en annan konsumtionsenhetsskala – SCB:s konsumtionsenhetsskala – för att ta hänsyn till försörjningsbördan än den som redogörs för i budgetpropositionen.

112

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

Diagrammet ovan visar att sammanboende har högst ekonomisk standard. Hushåll med barn har en lägre ekonomisk standard. Lägst ekonomisk standard har ensamstående mammor som inte har någon att dela kostnaderna med och dessutom har de ökad försörj- ningsbörda på grund av ett eller flera barn. Den tillgängliga statisti- ken utgår från att barnet endast bor hos den förälder där barnet är folkbokfört och hänsyn kan därför inte tas till om barnet bor väx- elvis hos båda föräldrarna. Detta innebär att mätningen av ekono- misk standard för hushåll med barn som bor växelvis blir miss- visande eftersom hushållets försörjningsbörda är felaktigt upp- skattad. Detta berör drygt 30 procent av särlevandehushållen. Utredningen behandlar i avsnitt 13.11 nuvarande brister i den offi- ciella statistiken då barn bor växelvis och lämnar förslag på hur sta- tistiken härvidlag skulle kunna förbättras.

Utredningen har också undersökt om det enbart är skillnader i hushållets sammansättning som ger skillnader i ekonomisk stan- dard eller om de olika hushållstyperna i genomsnitt också har olika löner, olika utbildningsnivå och arbetsmarknadsdeltagande m.m. Dessa bakgrundsfaktorer kan till viss del förklara skillnader i eko- nomisk standard.

Diagram 5 nedan visar hur stora variationerna inom hushålls- typerna är avseende ekonomisk standard.9 Den största variationen finns bland de hushåll som inte har barn folkbokförda hos sig. Allra störst andel med hög ekonomisk standard återfinns bland samman- boende utan barn. Även bland ensamboende pappor finns en rela- tivt stor andel med hög ekonomisk standard.

Bland ensamboende pappor finner man även en större andel som har låg ekonomisk standard i förhållande till övriga hushållstyper. Inkomstgränsen för de 10 procent mest ekonomiskt utsatta, P10, är betydligt lägre för de ensamboende papporna än för de övriga hushållstyperna. Med andra ord rymmer denna grupp pappor med mycket olika ekonomisk situation. Inom gruppen ensamstående mammor med barn är spridningen av ekonomisk standard relativt liten. P10 för mammorna ligger ganska nära inkomststandarden för den genomsnittliga ensamstående mamman. Att spridningen nedåt

9 Måttet P10 visar den inkomstgräns som de 10 procent med de lägsta inkomsterna ligger under. Måttet P25 visar gränsen som de 25 procenten med de lägsta inkomsterna ligger under. P50 (medianen) visar den inkomstgräns som hälften av individerna ligger under. Samma resonemang gäller P75 och P90. När P10 är lågt i förhållande till övriga grupper inne- bär det att de som har en låg ekonomisk standard har en sämre ekonomisk situation än de med låg ekonomisk standard i övriga grupper. Analogt med P10 visar ett relativt högt värde på P90 att de med höga inkomster har relativt sett höga inkomster. Är skillnaden mellan P10 och P90 stor innebär det att spridningen i inkomster är stor inom gruppen.

113

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

är så liten beror förmodligen dels generellt på de familjepolitiska stöden, dels på de inkomstprövade bidragen såsom bostadsbidrag och ekonomiskt bistånd som sätter en nedre gräns för den ekono- miska standarden. Bland de ensamboende mammorna finns en mycket större andel med hög ekonomisk standard än bland de mammor som har barn folkbokförda hos sig.

Diagram 5 Variationen i ekonomisk standard inom olika föräldrahushåll prognos 2010, kronor

500 000

400 000

300 000

200 000

100 000

0

Kärnfamilj

Ombildad familj

Ensamstående mamma

 

Ensamstående pappa

 

Sammanboende utan boende

barn

Ensamboende mamma

Ensamboende pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

P10

 

P25

 

P50

 

P75

P90

 

 

Källa: Beräkningar i HEK 2007. framskrivet till 2010.

Sammanfattningsvis är spridningen över medianvärdet större för föräldrar utan barn folkbokförda hos sig vilket visar att det i denna grupp ryms personer med höga inkomster. Spridningen nedåt är stor för ensamboende pappor vilket tyder på att i denna grupp finns pappor som av olika anledningar har svag anknytning till arbetsmarknaden. Diagrammet visar även att alla hushåll med sär- levande föräldrar inte har dålig ekonomi. Den dryga fjärdedel som lever i en ombildad familj har i allmänhet liknande ekonomisk stan- dard som de som bor i en kärnfamilj. Denna slutsats bygger dock på antagandet att hushållet delar på alla inkomster och utgifter, vil- ket i och för sig inte behöver vara lika vanligt i en ombildad familj.

114

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

I diagram 6 nedan visas föräldrarnas inkomst av tjänst.10 Ingen hänsyn är tagen till försörjningsbörda utan i stället visas vilka indi- viduella inkomster föräldrarna i respektive grupp har. Diagrammet visar att allra högst inkomst har pappor i kärnfamiljer följt av pap- por i ombildade familjer, ensamstående pappor och sammanboende pappor utan bobarn. Betydligt lägre medianinkomst än övriga pap- por har ensamboende pappor.

Mammor har betydligt lägre medianinkomst än pappor. Alla grupper av mammor har lägre medianinkomst än den grupp pappor med den lägsta medianinkomsten. Till skillnad från ensamboende pappor har ensamboende mammor högre inkomst än övriga mammor. Generellt har mammor lägre medianinkomst och mindre spridning i inkomsterna, speciellt uppåt i inkomsterna, än vad pappor har. Att pappor har högre inkomster än mammor är en återspegling av hur det ser ut i samhället i stort där män i allmänhet har högre in- komster än kvinnor.

10 För att få statistiskt säkerställda resultat används här STAR-urvalet som består av drygt 15 procent av Sveriges befolkning. STAR bygger endast på registeruppgifter vilket leder till att hushållsbegreppet därför blir något sämre. Sammanboende som varken har gemensamma barn eller är gifta räknas som ensamstående enligt registeruppgifter vilket överskattar stor- leken på denna grupp samtidigt som gruppen ombildade familjer blir underskattad. Resul- tatet ger samma bild som HEK-urvalet men är statistiskt säkrare. Gruppen sambo ombildade familjer består i detta urval främst av familjer med nya gemensamma yngre barn vilket säkert förklarar denna grupps lägre inkomster, denna skillnad syns inte med det mer korrekta hus- hållsbegreppet i HEK:en.

115

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

Diagram 6 Inkomst av tjänst för mammor respektive pappor i olika hushållstyper, prognos 2010, median kronor

400 000

 

350 000

 

300 000

 

250 000

 

200 000

 

150 000

 

100 000

 

50 000

 

0

 

Mamma

Pappa

Sambo kärnfamiljer Sambo ombildade familjer Ensamstående Sambo utan bobarn Ensamboende

lla: Beräkningar i STAR 2007 framskrivet till 2010.

Som tidigare nämnts är det många bland dem som klassas som ensamstående och ensamboende som har barnen boende hos sig växelvis, dvs. av statistiken ser det ut som om de antingen har bar- net boende hos sig på heltid eller inte alls. Nedan presenteras inkomst av tjänst för dessa föräldrar, det bör dock noteras att de ingår som en delgrupp bland de ensamstående och ensamboende i diagram 6 ovan. I diagrammet visas att de mammor som har barnen boende hos sig halva tiden har högre inkomst än de mammor som har barnen boende mer än halva tiden. När det gäller pappor verkar det knappt finnas någon skillnad. Här bör dock noteras att urvalet är så litet, speciellt avseende papporna, varför den statistiska osä- kerheten är relativt stor.

116

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

Diagram 7 Inkomst av tjänst för ensamstående fördelat på omfattningen av barnens boende 2007, median kronor

400 000

300 000

200 000

100 000

0

 

Mamma

Pappa

 

 

 

 

 

 

Ensamstående mer än halva

Ensamstående halva

 

 

 

 

 

 

lla: Beräkningar i ULF 2006/2007.

Slutsatsen utifrån de två ovanstående diagrammen blir att ju mindre mammor har barnen hos sig, desto högre genomsnittlig inkomst har de, medan snarare det omvända gäller för pappor.

5.4.2Ekonomisk utsatthet vanligast bland ensamstående mammor

Det finns flera olika mått för att mäta ekonomisk utsatthet.11 Ut- redningen presenterar den ekonomiska utsattheten bland olika hushållstyper utifrån ett antal olika mått.

Inledningsvis visar diagram 8 nedan hur stor andel av olika hus- hållstyper som beräknas ha låg ekonomisk standard mätt som andelen med en lägre inkomststandard än 60 procent av medianen. Nästan 28 procent av de ensamstående mammorna, vilket är betyd-

11 Olika mått har olika svagheter och styrkor. Måtten kan mäta relativ fattigdom, absolut fattigdom eller upplevd fattigdom men även kombinationer av dessa. För mer information om olika sätt att mäta ekonomisk utsatthet se Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken, Försäkringskassans svar på regeringsuppdrag 2010-06-04 Bilaga. Mått på låga inkomster i indikatorerna för den ekonomiska familjepolitiken.

117

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

ligt fler än i övriga grupper, är enligt detta mått ekonomiskt utsatta. Därefter följer ensamboende pappor där 17 procent är ekonomiskt utsatta, tätt följda av sammanboende utan bobarn som till stor del består av pappor som inte har barn boende hos sig men som har träffat en ny partner. Detta överensstämmer med ovanstående resultat om att det finns relativt många ekonomiskt utsatta pappor bland dem som inte har barnen folkbokförda hos sig. Dessutom beräknas sammanboende i ombildade familjer i något högre grad vara ekonomiskt utsatta än sammanboende i kärnfamiljer.

Diagram 8 Ekonomiskt utsatta i olika hushållstyper prognos 2010, andel med en inkomst under 60 procent av medianen procent

30

20

10

0

Kärnfamilj

Ombildad familj Ensamstående

Ensamstående

Sammanboende

Ensamboende

Ensamboende

 

mamma

pappa

utan bobarn

mamma

pappa

 

 

 

 

2006/2007*

 

 

Hushåll med barn folkbokförda

 

Hushåll utan barn folkbokförda

* Antalet observationer för ensamboende mammor 2007 var för få. För att få en ungefärlig uppgift presenteras därför 2006 och 2007 års material sammanslaget. Uppgiften är förmodligen något underskattad.

Källa: Beräkningar i HEK 2007 framskrivet till 2010.

I tabell 6 redovisas andelen som mottagit ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen någon gång under året, vilket är ett annat sätt att mäta ekonomisk utsatthet. Mönstret är i princip detsamma som har visats med måttet ovan i diagram 8 men andelen som mottagit ekonomiskt bistånd är på en lägre nivå. Ensamstående mammor ligger i topp följt av ensamboende pappor. Skillnaden i ekonomiskt utsatthet är större mellan ombildade familjer och kärnfamiljer när man ser till andelen med ekonomiskt bistånd, än när man ser till andelen med en lägre inkomststandard än 60 pro- cent av medianen. Att det generellt är fler som räknas som ekono- miskt utsatta enligt 60 procent av medianen-måttet beror till viss del på att man enligt detta mått kan räknas som ekonomiskt utsatt trots att man har tillgångar. För att komma ifråga för ekonomiskt bistånd måste man däremot först avyttra sina tillgångar. Att man inte har några registrerade inkomster enligt officiella inkomst-

118

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

register behöver emellertid inte alltid betyda att man i realiteten är ekonomiskt utsatt. Dessutom behöver individen göra en aktiv åtgärd genom att ansöka om ekonomiskt bistånd, medan för att räknas som ekonomiskt utsatt enligt det andra måttet behövs ingen aktiv åtgärd.

Tabell 6 Andel ekonomiskt utsatta mätt på två olika sätt prognos 2010, procent

 

 

Andelen med ekonomiskt

 

Andelen under 60 % av

bistånd någon gång

Hushållstyp

medianinkomsten

under året

Kärnfamilj

8

3

Ombildad familj

10

8

Ensamstående mamma

27

15

Ensamstående pappa

9

2

Summa barnfamiljer

12

6

Sammanboende utan bobarn

10

10

Ensamboende mamma, 2006/2007*

12

14

Ensamboende pappa

17

12

Summa föräldrar utan bobarn

14

12

* Antalet observationer för ensamboende mammor 2007 var för få. För att få en ungefärlig uppgift presenteras därför 2006 och 2007 års material sammanslaget. Uppgiften är förmodligen något underskattad.

lla: Beräkningar i HEK 2007 framskrivet till 2010.

Ytterligare ett mått för att mäta ekonomisk utsatthet är hämtat från SCB:s levnadsnivåundersökning (ULF). Måttet visar om indi- viden har upplevt en ekonomisk kris. Uppgifter saknas dock för föräldrar som har barnet boende hos sig mindre än halva tiden. En fördel med materialet är att alla som har barn boende hos sig halva tiden eller mer definieras som ensamstående med barn oavsett om de har barnet folkbokfört hos sig eller inte.

Frågan i ULF-undersökningen är formulerad enligt följande: ”Har det under de senaste 12 månaderna hänt att du haft svårig- heter med att klara de löpande utgifterna för mat, hyra, räkningar m.m.?”. Tabell 7 visar att det är fler föräldrar som är ekonomiskt utsatta enligt denna definition jämfört med hur många som har en inkomst under 60 procent av medianen och med hur många som fått ekonomiskt bistånd någon gång under året.

119

Särlevandehushåll i Sverige SOU 2011:51

Tabell 7

Andel som upplevt ekonomisk kris i olika hushållstyper, procent

 

 

 

 

Hushållstyp

 

Mamma

Pappa

Kärnfamilj

 

13

12

Ombildad familj

 

24

14

Ensamstående med barn boende hos sig mer än halva tiden

55

22

Ensamstående med barn hos sig halva tiden

48

16

Källa: Socialdepartementets beräkningar i ULF 2006/2007.

Tydligt är att särskilt mammor i de ombildade familjerna har upp- levt ekonomisk kris i högre grad än mammor i kärnfamiljer, vilket inte framgår av de tidigare tabellerna. Andelen pappor i de om- bildade familjerna som har upplevt ekonomisk kris är däremot enbart marginellt högre än i kärnfamiljerna. En möjlig förklaring till detta är att föräldrar i ombildade familjer inte har gemensam ekonomi i lika hög grad som i kärnfamiljer och att mammorna i snitt har lägre inkomster. Mer än hälften av de mammor som har barnen hos sig mer än halva tiden har upplevt ekonomisk kris liksom nästan hälften bland de mammor som har barnen hos sig halva tiden. Knappt en fjärdedel av ensamstående pappor som har barnen hos sig mer än halva tiden har upplevt ekonomisk kris och motsvarande siffra för dem som har barnen hos sig halva tiden är något lägre.

Sammanfattningsvis indikerar detta mått, till skillnad från de tidigare presenterade måtten, att det bland särlevande föräldrar med barn boende hos sig inte enbart är ensamstående mammor som i hög grad har det ekonomiskt svårt, utan också mammor i ombil- dade familjer. Även ensamstående pappor har oftare än föräldrar i kärnfamiljer upplevt ekonomisk kris. Enligt de flesta vedertagna metoder att mäta ekonomisk standard antas alla i hushållet i all- mänhet ha samma ekonomiska standard. Detta resultat antyder dock att detta inte i lika hög grad gäller i ombildade familjer som i kärnfamiljer. Dessutom visar det att även för pappor som är ensam- stående kan det vara svårt att få pengarna att räcka till, trots att andelen med låg ekonomisk standard inte är så hög. De föräldrar som har barnen hos sig halva tiden har något mer sällan upplevt ekonomisk kris, vilket indikerar att det kan vara så att de ekono- miska förutsättningarna är något bättre för dessa föräldrar än för dem som har barn boende hos sig i större utsträckning. Ett växel- vist boende innebär att föräldern i allmänhet inte ensam behöver stå för alla utgifter för barnet liksom att det oftast finns fler perso-

120

SOU 2011:51

Särlevandehushåll i Sverige

ner i barnets omgivning som kan hjälpa till med kostnaderna. Detta kan vara några av de faktorer som gör att risken är mindre för för- äldrarna att uppleva ekonomisk kris om man har barnet boende hos sig halva tiden.

5.4.3Utbildning och sysselsättningsgrad för olika hushållstyper

Diagram 9 nedan visar att mammor i högre utsträckning har hög- skoleutbildning än pappor och att särlevande föräldrar generellt har lägre utbildningsnivå än de som lever i kärnfamiljer. Störst andel högskoleutbildade hittar man bland kvinnor i kärnfamiljer och det är även bland dessa mammor man hittar lägst andel med grundskola som högsta utbildning. Lägst andel högskoleutbildade finns bland ensamboende pappor. Även flest föräldrar med grundskola som högsta utbildning återfinns bland dessa pappor. Med andra ord är det bland mammor i kärnfamiljer man finner den högsta utbild- ningsnivån, medan det är gruppen ensamboende pappor som har den lägsta utbildningsnivån.

Diagram 9 Andel med olika utbildningsnivå i olika hushållstyper 2010, procent

Mamma

Pappa

Ensamboende

Sambo utan boende barn

Ensamstående

Ombildade

Kärnfamiljer

Ensamboende

Sambo utan boende barn

Ensamstående

Ombildade

Kärnfamiljer

0%

25%

50%

75%

100%

Högst grundskola Högst gymnasie Högskola

Källa: Socialdepartementets beräkningar i STAR 2007, framskrivet till 2010.

121

Särlevandehushåll i Sverige

SOU 2011:51

Tabell 8 nedan visar sysselsättningsgraden för de olika hushålls- typerna. Mammor står i högre grad utanför arbetsmarknaden än pappor. Mönstret då det gäller sysselsättningsgrad är ungefär det- samma för respektive kön i kärnfamiljer och ombildade familjer. Drygt 80 procent av papporna arbetar heltid och knappt 50 procent av mammorna. Sammanlagt knappt 40 procent av mammorna arbetar lång eller kort deltid. Ensamstående mammor arbetar mer sällan deltid, knappt 30 procent, däremot förvärvsarbetar de mer sällan och de arbetar i marginellt högre grad heltid. Ensamboende föräldrar, både mammor och pappor, verkar oftare ha en dålig för- ankring på arbetsmarknaden. Dessutom verkar de ensamboende papporna i betydligt mindre omfattning arbeta heltid än övriga pappor. Liksom tidigare resultat antytt verkar det finnas en större grupp bland dem som inte har barnen folkbokförda hos sig, drygt en fjärdedel av ensamboende mammor och drygt en femtedel av ensamboende pappor, som står utanför arbetsmarknaden.12 Även en ganska stor grupp bland ensamstående mammor som har barnen folkbokförda hos sig har en svag förankring på arbetsmarknaden.

Tabell 8

Sysselsättningsgraden i olika hushållstyper 2010, procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ej förvärvs-

Kort deltid

 

Lång deltid

Heltid

Hushållstyp

 

 

arbetande

(1-49 %)

 

(50-89 %)

(90 %-)

Föräldrar med

Kärnfamilj

Pappa

7

 

2

6

85

Mamma

12

 

5

34

49

barn

Ombildad familj

Pappa

8

 

2

8

82

folkbokförda hos

Mamma

14

 

8

30

48

sig

Ensamstående

Pappa

8

 

5

8

79

 

Mamma

21

 

5

24

50

 

 

 

Föräldrar utan

Sammanboende

Pappa

16

 

3

9

72

barn

utan bobarn

Mamma

11

 

9

27

53

folkbokförda hos

Ensamboende

Pappa

22

 

4

12

61

sig

 

Mamma

27

 

6

18

49

Källa: Socialdepartementets beräkningar i HEK 2006/2007 framskrivet till 2010.

12 För att klassas som förvärvsarbetande krävs en ”arbetsinkomst” som är större än ett pris- basbelopp. Med ”arbetsinkomst” menas i detta avseende även föräldrapenning och sjuk- penning. Även företagare med företagarinkomst räknas som förvärvsarbetande. Gruppen ej förvärvsarbetande omfattar med andra ord bl.a. personer med sjukersättning, studerande, arbetslösa och övriga under förutsättning att de inte uppfyller något av de ovan angivna kriterierna.

122

6 Barn med särlevande föräldrar

6.1Sammanfattning

I detta kapitel analyseras barns situation i särlevandehushåll. Analysen är gjord utifrån hur barn bor: i kärnfamilj, hos en förälder eller växelvis hos båda föräldrarna. Utredningen har analyserat barns svar på frågor som har ställs i SCB:s undersökning om barns levnadsförhållanden. Det bör noteras att det är oklart om barnens svar är beroende av om de bor på ett visst sätt. Utredningen kan inte uttala sig om det är så att vissa boendeformer ger bättre förut- sättningar för barnets välmående, eller om det är så att en viss bo- endeform väljs med anledning av att föräldrarna har ett gott sam- arbete.1 Det är förmodligen vanligare att föräldrar som är engage- rade i barnet väljer ett växelvist boende än när endast den ena föräl- dern är engagerad i barnet. Det går alltså inte att dra några säkra slutsatser om att det är boendeformen i sig som skapar en viss livs- situation för barnet.

Utredningens analys av barnens situation i olika särlevandehus- håll visar sammanfattningsvis följande.

-Separationer är endast något vanligare i dag än för drygt 20 år sedan. Antalet barn som har varit med om en separation ökade under 1980- och 1990-talen, medan det minskade under 2000- talet.

-Bland 0-åringarna har nio procent särlevande föräldrar medan motsvarande andel för 17-åringarna är 41 procent.

-Barn som bor ihop med båda föräldrarna och barn som bor växelvis hos båda föräldrarna har vid frågor om sin livssituation och sitt välbefinnande ofta svarat på liknande sätt. Dessa barn

1 Det är snarare de bakomliggande orsakerna till varför barnet inte bor med eller har liten kontakt med båda sina föräldrar som har betydelse för barnets välmående – inte själva om- fattningen av barnets boende hos respektive förälder.

123

Barn med särlevande föräldrar

SOU 2011:51

mår bäst, har mest fritidsaktiviteter och har bäst relation till båda sina föräldrar.

-Vissa gemensamma mönster syns hos barn till särlevande föräld- rar, dvs. alla barn som har föräldrar som inte bor ihop. Pojkar som har särlevande föräldrar är mer sällan hemma hos kompisar. Barn till särlevande föräldrar har oftare mobiltelefon, samtidigt som de mer sällan har eget rum – vilket särskilt gäller för de yngre barnen. De har även oftare upplevt tillfällen när de inte haft råd att köpa något de vill ha eller göra något med sina kom- pisar.

-Barn som bor mest hos en av föräldrarna mår sämre och har oftare sämre kontakt med en av föräldrarna. Barn som bor mest hos en förälder har mer sällan någon fritidsaktivitet, men de har oftare en egen dator.

-Det finns skillnader mellan flickor och pojkar. Bland annat ver- kar pojkar som bor mest hos mamma och flickor som bor mest med pappa må sämst. Styvföräldrar verkar i många fall vara en tillgång för barnet genom att vara någon som barnet anser har tid för honom eller henne och som barnet kommer överens med. Styvföräldrar ger ofta ökade ekonomiska möjligheter såsom dator, eget rum och fritidsaktiviteter.

-Att bo mest med en vuxen/förälder verkar öka utsattheten för barn såväl ekonomiskt som känslomässigt. Barn som har tillgång till fler vuxna har större utrymme för materiella tillgångar såväl som att de uppfattar det som att det finns mer tid för dem och de verkar generellt må bättre.

6.2Hur vanligt är det att vara barn med särlevande föräldrar?

En vanlig uppfattning är att antalet föräldraseparationer har ökat konstant under lång tid. Antalet separationer är dock enbart något vanligare i dag än för drygt 20 år sedan. Antalet barn som har varit med om en separation ökade under 1980- och 1990-talen, medan de minskade under 2000-talet. Under 2009 var drygt 3 procent av alla barn i Sverige med om en föräldraseparation, dvs. cirka 51 000 barn. Det är nästan dubbelt så vanligt att föräldrarna separerar om de är

124

SOU 2011:51

Barn med särlevande föräldrar

sambor än om de är gifta. I ombildade familjer är risken för separa- tion ännu högre.

Diagram 1

Separationer per 100 barn i åldrarna 0–17 år

 

 

 

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

Samboföräldrar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtliga

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

Gifta föräldrar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1986

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

År

Källa: SCB 2009:2. Barn i dag – En beskrivning av barns villkor med Barnkonventionen som utgångspunkt. * En viss underskattning föreligger eftersom ombildade familjer utan gemensamma barn inte finns med.

Fram till barnet fyller två år ökar risken för att föräldrarna separe- rar och den är som högst för barn mellan två och fyra år. Därefter minskar separationsfrekvensen för barn upp till 11 års ålder och ligger på denna nivå fram till 15 års ålder för att därefter åter minska.

Diagram 2 Separationer per 100 barn i vid olika åldrar år 2008, antal

4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0 år

1 år

2 år

3 år

4 år

5 år

6 år

7 år

8 år

9 år

10 år

11 år

12 år

13 år

14 år

15 år

16 år

17 år

Källa: SCB 2008, Barn och familjestatistik.

125

Barn med särlevande föräldrar

SOU 2011:51

En slutsats som kan dras utifrån diagram 2 är att ju äldre barnet är, desto större är sannolikheten att barnet har särlevande föräldrar. Diagram 3 visar att bland 0-åringarna har nio procent särlevande föräldrar, medan motsvarande andel för 17-åringarna är 41 procent. Detta innebär att antalsmässigt är det fler äldre barn än yngre barn som ingår i utredningens målgrupp.

Diagram 3 Andel barn som inte bor med båda sina föräldrar i olika åldrar, procent

60

I genomsnitt bor 26 procent av barnen inte med båda sina föräldrar

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

Barnets ålder

Källa: SCB 2008, Statistik: Barn och deras familjer.

En något större andel av barn som har minst en utlandsfödd föräl- der bor inte med båda sina föräldrar än barn som har två svensk- födda föräldrar.

6.3Barns situation i olika hushållstyper

Syftet med detta avsnitt är att belysa hur barn har det i olika hus- hållstyper. Analysen grundar sig på barns svar på SCB:s undersök- ning om barns levnadsförhållanden.2 De barn som har svarat är mellan 10 och 18 år. Barnen, och deras svar, är fördelade efter fyra hushållstyper:

-barn som bor ihop med båda sina föräldrar

-barn som bor växelvis hos båda föräldrarna

-barn som bor mest hos mamma

-barn som bor mest hos pappa.

2 De tillfrågade barnen är barn till vuxna som har svarat på SCB:s ULF-undersökning.

126

SOU 2011:51

Barn med särlevande föräldrar

Datamaterialet

Merparten av uppgifterna kommer från SCB:s undersökning av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF 2008). Drygt 2 800 barn i åldern 10–18 år har svarat på undersökningen. Dessa representerar cirka 340 000 barn. För att ingå i undersökningen ska de bo i det utvalda hushållet halva tiden eller mer. Hur barnens boende i Sverige är fördelat på olika hushållstyper framgår av kapitel 5. I tabell 1 nedan redovisas något om hur de tillfrågade barnen fördelas på olika hushållstyper.

Bland de barn som har tillfrågats bor 72 procent med båda sina föräldrar. Bland de barn som har särlevande föräldrar bor en större andel av pojkarna växelvis, medan en större andel av flickorna bor med sin mamma. De barn som är mellan 15 och 18 år bor oftare mest hos en förälder. Pojkar bor oftare än flickor mest hos sin pappa.

Tabell 1 Översiktlig tabell över boendet för barn som ingår i Barn-Ulf – barn med särlevande föräldrar, procent

 

Samtliga

Ingen

Styv-

Flickor

Pojkar

10–14

15–18

 

 

styv-

förälder

 

 

år

år

 

 

förälder

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor lika mycket hos

 

 

 

 

 

 

 

båda föräldrarna

20

13

7

8

11

11

8

Bor med mamma, mer

 

 

 

 

 

 

 

än halva tiden

66

40

27

36

30

28

39

Bor med pappa, mer

 

 

 

 

 

 

 

än halva tiden

14

9

5

6

8

5

10

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har inte varit möjligt att särredovisa de barn som inte alls träf- far en av föräldrarna, då situationen verkar vara ovanlig och urvalet därför är för litet för att få fram statistiskt säkerställda resultat. I materialet var det fem procent av alla barn som inte träffade sin pappa alls, och mindre än en halv procent som inte alls träffade sin mamma. Det är alltså mycket ovanligt att barn inte har någon kontakt alls med en av föräldrarna. I nedanstående tabell visas antalet individer i respektive delgrupp som har svarat på frågorna. Som framgår är det relativt få barn som främst bor med sin pappa. Detta innebär en större statistisk osäkerhet avseende denna grupps svar. Eftersom materialet är baserat på en urvalsundersökning finns dock alltid en viss osäkerhet. Som nämnts ovan är svaren hämtade från en befintlig undersökning och en del av frågorna är relativt allmänt hållna. Detta kan göra att det är svårt att veta vad svaren

127

Barn med särlevande föräldrar

SOU 2011:51

exakt står för. Svaren säger trots detta något om relationen mellan olika grupper. Exempel på en sådan fråga är om barnen uppger att de inte haft råd att köpa något de velat ha. Exakt vad det är de inte haft råd med framgår inte, men att det är vanligare att barn i vissa grupper har upplevt denna situation är tydligt.

Tabell 2

Översiktlig tabell över antal tillfrågade individer i de olika

 

 

 

delgrupper som analyseras

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtliga

Ingen

Styvförälder

Flickor

Pojkar

10-14 år

15-18 år

 

 

 

 

styvförälder

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2068

2068

0

1055

1013

1167

901

 

Bor lika mycket hos båda

 

 

 

 

 

 

 

 

föräldarna

 

260

125

135

123

137

146

114

 

Bor med mamma, mer än

 

 

 

 

 

 

 

 

halva tiden

 

469

209

260

266

203

219

250

 

Bor med pappa, mer än

 

 

 

 

 

 

 

 

halva tiden

 

96

46

50

44

52

34

62

6.3.1Barns välbefinnande

En uppskattning av hur barn mår görs utifrån två frågor som bar- nen har besvarat, dels om de ofta är ledsna och nedstämda, dels om de ofta är spända och nervösa. Barn som bor mest med en förälder svarar att de mår sämst. Nästan dubbelt så många av de barn som bor mest med mamma är ofta ledsna och nedstämda än de barn som bor ihop med båda föräldrarna eller som bor växelvis hos för- äldrarna. De flickor som mår allra sämst är de som mest bor med pappa, medan de pojkar som mår sämst är de som mest bor med sin mamma. När barnen är små är skillnaderna mellan hushållstyperna inte så stora. När barnen är äldre sticker gruppen som bor mest med mamma ut, och nästan vart fjärde barn (23 procent) som bor mest hos mamma säger sig ofta vara ledset och nedstämt. Motsva- rande uppgift för barn till föräldrar som bor ihop är 12 procent och 10 procent för barn som bor växelvis. Barn som bor med en styv- förälder är mer sällan ledsna och nedstämda, jämfört med de barn som inte har någon styvförälder, främst gäller det för barn med en styvmamma.

128

SOU 2011:51

Barn med särlevande föräldrar

Diagram 4 Andel som ofta är ledsen och nedstämd, procent

100

80

60

40

20

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Samtliga barn

Ingen

Styvförälder

Flickor

Pojkar

10-14 år

15-18 år

 

styvförälder

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma och pappa

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Barn som bor ihop med båda sina föräldrar och barn som bor mest med sin mamma är de som oftast känner sig spända och nervösa. Flickor upplever detta oftare än pojkar. Barn som bor mest med sin pappa och styvmamma, känner sig inte lika ofta spända och ner- vösa. När barnen blivit äldre är det de växelvist boende barnen som svarar att de är minst spända och nervösa.

Diagram 5 Andel som ofta är spänd och nervös, procent

100

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

60

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Samtliga barn

Ingen

Styvförälder

Flickor

Pojkar

10-14 år

15-18 år

 

styvförälder

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma och pappa

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

129

Barn med särlevande föräldrar

SOU 2011:51

6.3.2Barns fritid

Det är vanligast att ha någon fritidsaktivitet för barn som bor ihop med båda sina föräldrar och det är nästan lika vanligt bland barn som bor växelvis hos föräldrarna. Barn som bor mest hos en föräl- der har inte lika ofta en fritidsaktivitet. Detta gäller både de yngre och de äldre barnen. Flickor har oftare fritidsaktiviteter än pojkar. Ett undantag är då barn bor mest hos pappa, i dessa hushåll är mönstret det omvända och det är vanligare att pojkar har en fritids- aktivitet än flickor.

Att barnet bor med en styvförälder verkar inte betyda så mycket för omfattningen av fritidsaktiviteter förutom i de fall då barnet bor mest med sin pappa. Barn som bor med sin pappa och en styv- mamma har oftare en fritidsaktivitet än de barn som inte bor med en styvmamma.

Tabell 3

Gjort någon fritidsaktivitet, procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtliga

Ingen

Styv-

Flickor

Pojkar

 

 

barn

styvförälder

förälder

 

 

Bor med mamma och pappa

76

 

 

78

74

Bor lika mycket hos mamma och pappa

72

73

71

75

70

Bor med mamma, mer än halva tiden

60

60

61

63

56

Bor med pappa, mer än halva tiden

58

55

64

53

62

 

 

 

 

 

 

 

De följande två tabellerna visar hur ofta barnen träffar kompisar. Första tabellen visar hur ofta man är hemma hos kompisar, den andra hur ofta man har kompisar hemma hos sig. Det framgår att mycket av fritiden ägnas åt kompisar. Ofta träffas man hemma hos varandra. Det är ingen större skillnad mellan olika hushållstyper, utan drygt fyra av fem är hemma hos sina kompisar minst en gång per vecka. Trots att det inte framgår av tabellen kan det även näm- nas att en styvförälder gör att andelen som är hemma hos kompisar ökar och det är då mer vanligt än för barn som bor med båda sina föräldrar eller växelvis hos dem. Detta är allra tydligast för barn som bor med en styvmamma. Det finns skillnad mellan flickor och pojkar. Det är lika vanligt att pojkar och flickor som bor med mamma och pappa är hemma hos kompisar. Däremot är pojkar som har särlevande föräldrar mer sällan hemma hos kompisar än andra barn.

130

SOU 2011:51 Barn med särlevande föräldrar

Tabell 4

Är hemma hos kompisar minst 1 dag per vecka, procent

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtliga barn

Flickor

Pojkar

Bor med mamma och pappa

85

85

86

Bor lika mycket hos mamma och pappa

84

91

80

Bor med mamma, mer än halva tiden

83

86

78

Bor med pappa, mer än halva tiden

83

86

81

Ett liknande mönster finns när barnen får frågan om hur ofta de har kompisar hemma hos sig. För de barn som bor mest med en av sina föräldrar är det vanligare att inte ha kompisar hemma. Detta gäller både yngre och äldre barn. Att bo med båda föräldrar eller lika mycket hos båda ökar sannolikheten att ha kompisar hemma på besök. Att ha en styvförälder, i synnerhet en styvpappa, ökar andelen som har kompisar hemma.

Tabell 5 Hur vanligt är det att barnen har kompisar hemma hos sig minst 1 dag per vecka, procent

 

Samtliga barn

Ingen styvförälder

Styvförälder

Bor med mamma och pappa

81

-

-

Bor lika mycket hos mamma och pappa

78

77

82

Bor med mamma, mer än halva tiden

71

68

76

Bor med pappa, mer än halva tiden

74

72

77

 

 

 

 

6.3.3Tillgång till teknik, eget rum och pengar

Tabell 6 nedan visar tydligt att barn som mest bor med sin pappa i mycket högre grad har en egen dator. Även barn som enbart bor med sin mamma har oftare en egen dator än de barn som bor med båda sina föräldrar eller växelvis hos dem. Det är vanligare att bar- nen har egen dator om de har en styvförälder, med undantag för de barn som bor mest med sin mamma. Det är mycket vanligare att pojkar har en egen dator i alla hushållstyper och datorinnehavet är även högre hos äldre barn. Cirka 60 procent av barnen har en egen dator då de är mellan 15 och 18 år och i denna ålder är det inte längre så stor skillnad mellan olika hushållstyper som för de yngre barnen.

131

Barn med särlevande föräldrar SOU 2011:51

Tabell 6

Barn som har egen dator, procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtliga

Ingen

Styv-

Flickor

Pojkar

10–14

15–18

 

barn

styv-

förälder

 

 

år

år

 

 

förälder

 

 

 

 

 

Bor med mamma och

 

 

 

 

 

 

pappa

46

 

 

39

52

36

57

Bor lika mycket hos

 

 

 

 

 

 

 

mamma och pappa

44

38

57

36

51

34

59

Bor med mamma,

 

 

 

 

 

 

 

mer än halva tiden

51

53

49

42

61

36

62

Bor med pappa, mer

 

 

 

 

 

 

än halva tiden

60

56

67

50

67

51

64

De allra flesta barn har en egen mobiltelefon. Barn som har sär- levande föräldrar har i högre utsträckning mobiltelefon än barn som bor med båda sina föräldrar. Barn som bor lika mycket hos båda sina föräldrar eller som bor mest med sin mamma får mobil- telefon tidigare än de barn som bor med båda sina föräldrar eller som bor mest hos sin pappa. För de senare grupperna ökar andelen med åldern och vid 15 till 18 års ålder har nästan 100 procent av de barn som bor med båda föräldrarna och mest med sin pappa mobiltelefon. I de båda andra grupperna är det fyra procent som inte har mobiltelefon. Flickor har mobiltelefon i högre utsträckning än pojkar, detsamma gäller för äldre barn jämfört med yngre barn.

Diagram 6 Har egen mobiltelefon, procent

100

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

99

96

96

100

80

 

 

 

95

95

 

 

 

 

 

 

 

 

96

95

96

87

89

 

 

 

60

92

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtliga barn

 

10-14 år

15-18 år

 

 

 

Bor med mamma och pappa

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

132

SOU 2011:51

Barn med särlevande föräldrar

Diagrammet nedan visar att de flesta barn har ett eget rum. När barnen blir äldre ökar också andelen med eget rum. De barn som bor med båda sina föräldrar har ett eget rum tidigare än barn som har särlevande föräldrar. När barnen blir äldre är det enbart de som bor mest hos sin mamma som inte lika ofta har ett eget rum oavsett kön. Det är vanligare bland barn med styvföräldrar att ha ett eget rum än för barn som har särlevande föräldrar utan styvföräldrar, detta går dock inte att utläsa av nedanstående diagram.

Diagram 7 Andel med eget rum, procent

100

 

 

80

 

 

60

 

 

40

 

 

20

 

 

0

 

 

Samtliga barn

10-14 år

15-18 år

 

 

Bor med mamma och pappa

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

Barn som har särlevande föräldrar upplever oftare att de inte har haft råd med något det senaste halvåret än barn som bor med båda sina föräldrar. Allra vanligast är det för de barn som bor mest med sin mamma. För barn som bor med sin pappa finns det en skillnad beroende på om det finns en styvförälder och inte. En större andel av barn med en styvmamma har inte haft råd att köpa något de velat ha eller följa med kompisar. I Folkhälsoinstitutets undersök- ning3 framkom liknande mönster då niondeklassare svarade på frå- gan: Hade du tillräckligt med pengar för att kunna göra samma saker som dina kompisar förra veckan? Nio procent av niondeklas- sarna som bor med mamma och pappa svarade inte alls eller sällan, motsvarande andel var 11 procent bland dem som bodde växelvis och 15 procent bland dem som enbart bodde med en förälder.

3 Folkhälsoinstitutets nationella undersökning bland samtliga sjätte- och niondeklassare år 2009. Resultatet presenteras på Folkhälsoinstitutets webbplats www.fhi.se

133

Barn med särlevande föräldrar

SOU 2011:51

Diagram 8 Andel som vid något tillfälle det senaste halvåret inte haft råd att köpa något de velat ha eller inte haft råd att följa med kompisar, procent

100

 

 

80

 

 

60

 

 

40

 

 

20

 

 

0

 

 

Samtliga barn

Ingen styvförälder

Styvförälder

 

 

Bor med mamma och pappa

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är nästan dubbelt så vanligt att barn som bor hos sin mamma inte kan skaffa fram 100 kronor än barn som bor med båda sina föräldrar. Att det är vanligare för barn boende mest hos mamma är genomgående oavsett barnets ålder, kön eller om det finns en styv- förälder i hushållet. Risken att inte få fram detta belopp är minst om barnet bor med sin pappa och en styvmamma. Generellt är det barn som bor mest med sin pappa som lättast kan skaffa fram 100 kronor.

Diagram 9 Andel som inte har möjlighet att skaffa fram 100 kronor, procent

20

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Samtliga barn

Ingen

Styvförälder

Flickor

Pojkar

10-14 år

15-18 år

 

styvförälder

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma och pappa

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

134

SOU 2011:51

Barn med särlevande föräldrar

En majoritet av barnen får veckopeng, allra vanligast är det bland barn som bor lika mycket hos båda föräldrarna. Att inte få pengar alls är ovanligt, knappt 5 procent av barnen har det så. I de familjer där det finns mer än en vuxen är det vanligare med veckopeng än i familjer med enbart en vuxen där det relativt sett är fler som får pengar vid behov. Eventuella styvföräldrar går dock inte att se i det presenterade diagrammet. För barn som bor hos sin pappa är det mer vanligt att de får pengar vid behov, det gäller oavsett kön, ålder eller om det finns styvföräldrar. Det stämmer väl överens med att barn som bor mest med sin pappa också oftare kan skaffa fram 100 kronor.

Diagram 10 Andel som har veckopeng, får pengar vid behov och inte får några pengar, procent

100

 

 

80

 

 

60

 

 

40

 

 

20

 

 

0

 

 

Får veckopeng

Får vid behov

Får inga pengar

 

 

Bor med mamma och pappa

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6.3.4Relationen till de vuxna

De allra flesta barnen tycker att deras mamma har tid med dem. I alla hushållstyper, förutom i de hushåll där barnen bor mest hos pappa, tycker barnen oftare att mamma har tid i jämförelse med att pappa har tid. Barn som bor mest hos sin pappa tycker något oftare att pappa har tid för dem än mamma. Barn som bor växelvis hos föräldrarna är de som oftast anser att både mamma och pappa har

135

Barn med särlevande föräldrar

SOU 2011:51

tid för dem. Barn som bor mest hos mamma anser i minst grad att pappa har tid med dem.

Pappor som bor ihop med barnets mamma anses mer sällan än andra pappor som bor med sina barn ha tid för barnen. Trettio pro- cent av barnen som bor mest med sin mamma tycker att pappa inte har tid med dem. Bland barn som bor ihop med båda föräldrarna tycker femton procent av barnen att deras pappa inte har tid med dem. Av barnens svar kan man utläsa att mammor generellt har mer tid för sina barn oavsett i vilken utsträckning de bor med mamma, medan för barnen kan det ge mer tid med pappa när föräldrarna separerar än när de bor ihop under förutsättning att de minst bor halva tiden med pappan.

Diagram 11 Andel som anser att mamma och pappa har tid, procent

100

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

60

95

97

92

93

89

92

85

 

 

 

 

 

 

40

 

 

 

 

71

 

20

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma och

Bor lika mycket hos

pappa

bägge föräldar

Bor med mamma, mer

Bor med pappa, mer än

än halva tiden

halva tiden

 

 

Mamma har tid

 

Pappa har tid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Liksom av föregående diagram framgår att de flesta barn anser att deras mamma har tid med dem. Den grupp som i lägst grad tycker att mamma har tid är flickor som bor mest hos sin pappa. Flickorna tycker oftare än pojkarna att deras pappa inte har tid, förutom de flickor som bor mest med sin pappa. De flickor som i högre grad tycker att deras pappa inte har tid är flickor som bor mest med sin mamma. Av dessa flickor tycker bara 66 procent att deras pappa har tid med dem. Även pojkar som bor mest med sin mamma tycker oftare att deras pappa inte har tid med dem.

136

SOU 2011:51 Barn med särlevande föräldrar

Diagram 12 Föräldrar har tid fördelat på flickor och pojkar, procent

Mamma har tid Pappa har tid

100

80

60

40

20

0

Mamma

Både

Mest med

Mest med

och pappa

mamma

mamma

pappa

 

och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flickor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mamma

Både

Mest med

Mest med

och pappa

mamma

mamma

pappa

 

och pappa

 

 

Pojkar

Barn med särlevande föräldrar tycker oftare att mamma har tid med dem när det inte finns någon styvpappa. Motsvarande mönster finns inte hos de barn som bor med en styvmamma. De flesta barn som bor med en styvförälder tycker att styvföräldern har tid med dem.

Diagram 13 Andel av barnen som svarat att föräldrarna/styvföräldrarna har tid med dem, procent

100

80

60

40

20

0

Utan styvförälder Med styvförälder Utan styvförälder Med styvförälder

 

 

 

Mamma har tid

Pappa har tid

Styvförälder har tid

 

 

 

 

 

 

 

 

Bor lika mycket hos mamma och pappa

 

 

Bor med mamma, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

Bor med pappa, mer än halva tiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

137

Barn med särlevande föräldrar

SOU 2011:51

Barn kommer oftare överens med sin mamma än med sin pappa, förutom de barn som bor mest med sin pappa. Barn som bor mest hos en förälder kommer oftare bäst överens med den förälder som barnet bor hos. Detta mönster är tydligare bland de äldre barnen än de yngre, vilket inte visas i det presenterade diagrammet.

Diagram 14 Andel av barnen som tycker att de kommer överens med föräldrarna, procent

100

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

 

60

94

93

96

91

 

95

91

 

81

 

 

 

 

 

78

40

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

20

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

Bor med mamma och

Bor lika mycket hos

Bor med mamma, mer

Bor med pappa, mer än

pappa

mamma och pappa

än halva tiden

halva tiden

Överens med mamma Överens med pappa

För barn som bor mest med sin pappa är det vanligare bland flickor än bland pojkar att de inte kommer överens med sin mamma. Poj- kar tycker oftare än flickor att de kommer överens med sin pappa. Undantaget är de flickor som bor mest med sin pappa. Nästan alla dessa flickor tycker att de kommer överens med sin pappa.

138

SOU 2011:51

Barn med särlevande föräldrar

Diagram 15 Barnen anser att de kommer överens med mamma och pappa fördelat på flickor och pojkar, procent

Överens med mamma

Överens med pappa

100

80

60

40

20

0

Mamma

Både

Mest med

Mest med

och pappa

mamma

mamma

pappa

 

och pappa

 

 

 

Flickor

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mamma

Både

Mest med

Mest med

 

och pappa

mamma

mamma

pappa

 

Pojkar

och pappa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

De allra flesta barn kommer överens med sina styvföräldrar. Även om diagrammen inte visar skillnaden avseende om barnen bor med styvföräldrar kan nämnas att av de barn som bor växelvis hos för- äldrarna anser 96 procent att de kommer överens med sin styvför- älder. Av de barn som bor mest med sin mamma anser 91 procent att de kommer överens med sin styvpappa. Av barnen som bor mest hos sin pappa och har en styvmamma är det 88 procent som säger sig komma överens med sin styvmamma.

139

7 Barns boende

7.1Beskrivning av barns boende hos särlevande föräldrar

7.1.1Utveckling av barns boende i ett längre perspektiv

Den viktigaste påverkansfaktorn för särlevande föräldrars förut- sättningar att samarbeta kring frågor som rör omsorg och ansvar för barnet är sannolikt hos vilken förälder och i vilken omfattning barnet bor hos föräldern. Detta torde särskilt gälla fördelningen av försörjningsansvaret för barnet eftersom det mest förekommande och många gånger mest praktiska när barn bor eller vistas hos båda sina föräldrar, borde vara att var och en av dem ansvarar för de löpande kostnader som uppstår i vardagen när föräldern har barnet hos sig.

Även om de flesta barn med särlevande föräldrar bor tillsam- mans med endast en av föräldrarna har det blivit alltmer vanligt att barn bor varaktigt hos båda sina föräldrar, dvs. de är växelvis boende. I nedanstående avsnitt kommer därför förhållandevis stort fokus finnas på det växelvisa boendet som i många aspekter är en relativt ny företeelse och vars konsekvenser vi ännu inte vet så mycket om. Det växelvisa boendet tar inte enbart sikte på en boendeuppdelning där barnet tillbringar mer eller mindre exakt halva tiden hos respektive förälder, utan snarare det faktum att båda föräldrarna då har ett omsorgsansvar för barnet och ansvar för att tillgodose barnets behov när det vistas hos dem. När barnet bor hos båda föräldrarna är det nödvändigt att de kan samarbeta kring både stora och små frågor som rör barnets situation. Ju mer föräldrarna delar på omsorgsansvaret för barnet, desto större krav ställs på deras förmåga att kunna samarbeta. Detta ökar också kravet på ett fungerande samarbete dem emellan. Det är därför viktigt att tydliggöra vilka faktorer kring boendet som underlättar

141

Barns boende

SOU 2011:51

eller försvårar föräldrarnas samarbete. Se mer om sådana aspekter i kapitel 9 nedan om Föräldrasamarbete i frågor som rör barnet.

Att barn inte bor tillsammans med båda sina föräldrar är inget nytt fenomen; även förr i tiden förekom det att barn endast bodde med en av sina föräldrar även om orsakerna till detta var andra än i dag. I början av förra seklet var det t.ex. mer vanligt med en föräl- ders dödsfall men relativt ovanligt med separationer – i dag är situ- ationen snarare den omvända. Övriga orsaker till att barnet inte bor med båda sina föräldrar kan också vara att barnet är placerat i fos- terhem eller att föräldrarna aldrig har bott tillsammans. I början av 1900-talet var det dessutom vanligare att ungdomar flyttade hem- ifrån när de var i 16–17-årsåldern.1

Diagram 1 Orsak till att inte växa upp med båda föräldrar, 1916–2009

 

35

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25

 

 

 

 

 

 

 

 

Procent

20

 

 

 

 

 

 

 

 

15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1916-

1926-

1936-

1946-

1956-

1966-

1976-

1999

2009

 

1925

1935

1945

1955

1965

1975

1985

 

 

 

 

 

Någon förälder avlidit

Föräldrarna separerat

 

 

Källa: SCB, Undersökningarna om levnadsförhållanden 1916–1985 för 16-åringar samt Barn och deras familjer 1999

och 2009 för 17-åringar.

 

 

 

 

 

 

 

En av anledningarna till att barn inte bor med båda sina föräldrar är att föräldrarna aldrig har bott tillsammans. Detta har blivit mer vanligt efter 1970-talet. Att barnets föräldrar aldrig har levt till- sammans påverkar sannolikt deras möjligheter att kunna samarbeta på ett bra sätt.

1 Under perioden 1916–1925 hade t.ex. 11 procent av alla 16- och 17-åringar flyttat hemifrån.

142

SOU 2011:51

Barns boende

Diagram 2 Andel barn 16–17 år vars föräldrar aldrig bott tillsammans 1916–2009

 

7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6

 

 

 

 

 

 

 

 

Procent

5

 

 

 

 

 

 

 

 

4

 

 

 

 

 

 

 

 

3

 

 

 

 

 

 

 

 

2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1916

1926

1936

1946

1956

1966

1976

1999

2009

Källa: SCB, Undersökningarna om levnadsförhållanden 1916–1985 för 16-åringar samt Barn och deras familjer 1999

och 2009 för 17-åringar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Även det faktum att jämställdheten i samhället har ökat och att sär- levande föräldrar i större utsträckning delar på omsorgsansvaret för barnet, har påverkat barnets boendeförhållanden. Statistik baserad på barns folkbokföring visar tydliga tendenser på att barn under de senaste tio åren i allt större utsträckning bor hos sin pappa efter en separation. Se mer om detta under avsnitt 7.4.2 Varför ökar växelvis boende?

7.1.2Barns boende och vistelse hos föräldrarna i ett kortare perspektiv

Hur barnets boende ser ut när dess föräldrar inte lever tillsammans kan variera på många olika sätt och i samma utsträckning som det finns olika typer av särlevandehushåll finns det också olika boen- deförhållanden för barnet. Hårddraget kan det dock sägas att sär- levande föräldrar i huvudsak gör valet mellan två olika boendesitu- ationer för sitt barn. I det ena fallet bor barnet merparten av tiden hos en av föräldrarna och har i olika utsträckning umgänge med den andra föräldern. I det andra fallet bor barnet ungefär halva tiden hos vardera föräldern, ofta beskrivet som ett växelvis boende.

Enligt SCB:s undersökning Jämställt föräldraskap bodde under 2010 i genomsnitt 66 procent av barn med särlevande föräldrar antingen växelvis hos båda föräldrarna (32 procent) eller tidvis med

143

Barns boende

SOU 2011:51

den andra föräldern (34 procent). Cirka 34 procent bodde enbart hos en av föräldrarna varav en majoritet av dessa barn bodde med sin mamma.

Dessa uppgifter är relativt lika de som framkom av Försäkrings- kassans enkätstudie till särlevande föräldrar som också genomför- des under 20102. Där har dock så många som drygt 40 procent angett att deras barn bor ungefär lika mycket hos sina föräldrar. Att siffran varierar mellan olika undersökningar kan delvis bero på att frågan om barnets boende är formulerad på olika sätt samt att antalet respondenter varierar. I studien Jämställt föräldraskap har 38 procent (2 941 personer) uppgett att de är särlevande föräldrar då de ”inte bor ihop med föräldern till något eller några av sina barn under 18 år”. I Försäkringskassans enkätstudie har 2 000 särlevande föräldrar deltagit. I enkäten om Jämställt föräldraskap ställdes frå- gan om föräldrarna hade barnen halva tiden medan Försäkringskas- san frågade om de hade barnen ungefär halva tiden. Försäkringskas- san hade även en kontrollfråga där föräldrarna fick ange hur många dagar barnet bodde hos var och en av dem och då framkom att en del föräldrar uppgav att barnet bodde växelvis trots att det handlade om endast tio dagar per månad, vilket vanligtvis inte betraktas som växelvis boende enligt rättspraxis.

I Folkhälsoinstitutets undersökning från 2010 har man vänt sig till samtliga elever i årskurs 6 och 9. Resultatet från denna undersökning är i linje med de ovanstående. Av dessa elever uppgav 33 procent att de bodde ungefär lika mycket hos mamma och pappa.

Tabell 1 Boendeform för barn 0–17 år med särlevande föräldrar enligt olika undersökningar, andel i procent, 2010

Boendeform

SCB, Jämställt

Försäkringskassans

Folkhälsoinstitutet

 

föräldraskap 2010

enkätstudie 2010

2010 åk 6 och 9

 

 

 

 

Bor alltid hos mamma

27

20

35

Bor alltid hos pappa

8

6

7

Bor mest hos mamma

29

30

20

Bor mest hos pappa

5

3

4

Bor ungefär halva tiden

32

41

33

Totalt

100

100

100

 

 

 

 

Källa: SCB, Försäkringskassan respektive Folkhälsoinstitutet.

2 Försäkringskassan, Socialförsäkringsrapport 2011:5, Särlevande föräldrar och deras barns boende och underhåll.

144

SOU 2011:51

Barns boende

Föräldrabalken slår fast att barnet har rätt till en god och nära kontakt med båda sina föräldrar. Efter en separation är det därför av stor vikt att båda föräldrarna har möjlighet att på lika villkor vara delaktiga och ansvara för barnets liv så att de kan fortsätta att ha ett gemensamt föräldraskap. Ett sätt att lösa detta är att barn bor väx- elvis hos båda föräldrarna och det kan också vara orsaken till att denna boendeform har blivit allt vanligare.3 Utvecklingen av det växelvisa boendet under de två senaste decennierna visar en kraftig ökning av andel barn som bor varaktigt hos båda sina föräldrar. Andelen växelvis boende barn har enligt ULF-undersökningar ökat från att ha varit 1 procent år 1984/85, till att vara 28 procent 2006/07. Resultatet från SCB:s enkätundersökning Jämställt för- äldraskap från 2010 är dock mer aktuell och är baserad på ett större urval än ULF-undersökningen. I studien Jämställt föräldraskap har 32 procent av föräldrarna angett att deras yngsta barn bor halva tiden hos respektive förälder.4 Dessa uppgifter styrks av Försäk- ringskassans och Folkhälsoinstitutets undersökningar.

Diagram 3 Utveckling av andel barn som bor växelvis i procent enligt ULF- undersökningar 1984–2006 samt undersökningen Jämställt föräldraskap 2010

P r o c e n t

 

 

 

 

 

4 0

 

 

 

 

 

3 0

 

 

 

 

 

2 0

 

 

 

 

 

1 0

 

 

 

 

 

0

 

 

 

 

 

Å r 1 9 8 4 -8 5

1 9 9 2 - 9 3

2 0 0 1 - 0 2

2 0 0 4 - 0 5

2 0 0 6 - 0 7

2 0 1 0

 

 

 

Å r

 

 

Källa: SCB, undersökningar om levnadsförhållanden (ULF) 1984–85 till 2006, SCB Jämställt föräldraskap 2010.

3Läs mer om orsaker till varför det växelvisa boendet har ökat under avsnitt 7.4.2 nedan.

4SCB:s återrapportering Jämställt föräldraskap, daterad 18 januari 2011, Social- departementets dnr S2009/4769/FST. Med stöd av Försäkringskassans enkätstudie om Särlevande föräldrar och deras barns boende och underhåll från 2010, har utredningen undersökt om resultatet för Jämställt föräldraskap skulle bli annorlunda p.g.a. att föräldrarna i SCB:s studie har blivit tillfrågade avseende det yngsta barnet. Ingen signifikant skillnad har dock kunnat visas.

145

Barns boende

SOU 2011:51

I enkätstudien Jämställt föräldraskap som SCB genomfört på upp- drag av regeringen finns det en diskrepans mellan könen i vilken utsträckning de uppger att barnen bor växelvis; 27 procent av mammorna uppger att barnet bor växelvis medan det är 36 procent av fäderna.5 Samma obalans mellan könen kan man utläsa av föräld- rarnas svar om att barnet ”bor alltid hos mig” eller ”bor alltid hos den andra”. Det är många fler som svarat att barnet alltid bor hos dem än tvärtom. Detta kan bero på en överskattning av hur ofta barnet bor hos dem och vilket ansvar de själva tar, men det kan också vara en effekt av att det är enklare att svara på enkäten för de föräldrar som tar ett större ansvar jämfört med dem som aldrig har barnet hos sig. Sannolikt är det en kombination av de båda. Utifrån det stora antalet föräldrar som deltagit i studien påverkar dock detta inte de slutsatser som kan dras av undersökningen.

Även Försäkringskassans studie uppvisar stora skillnader mellan mammors och pappors upplevelser av barnets boendeomfattning hos respektive förälder. Papporna anser generellt i den studien att barnet bor hos dem i större utsträckning än vad mamman anser. Försäkringskassans studie visar även att det är mycket vanligare att barn vars föräldrar aldrig har bott tillsammans, bor hela tiden hos enbart en förälder.

Utredningen anser att det framledes behövs bättre statistik med en tydligare definition av vad som avses med växelvis boende6. Av den befintliga statistiken är det tydligt att föräldrarna ibland har en annan definition och innebörd av boendet än vad den statistiska frågeställaren har haft. Vilken betydelse detta har för hur stor andel av föräldrarna som har angett att barnen bor växelvis är svårt att uttala sig om men utredningen anser att det är sannolikt att andelen barn som bor växelvis ligger någonstans mellan de två uppgifterna på 32 respektive 40 procent som de nya enkätundersökningarna från 2010 anger.

Av tabellen nedan framgår att det är vanligast att bo med sin mamma för de allra yngsta och de allra äldsta barnen. Överhuvud- taget är det betydligt vanligare att alltid bo, eller att bo mest hos sin mamma, än någon annan boendeform. I genomsnitt bor 56 procent av barnen på detta vis. Att bo mest eller alltid hos sin pappa är det 13 procent som gör. När barnen är äldre verkar det vara vanligare att bo den mesta delen av tiden hos en av föräldrarna.

5Här bör det uppmärksammas att det inte är föräldrapar med gemensamma barn som svarat på enkäten.

6Se mer om utredningens överväganden i detta avseende i avsnitt 13.11.

146

SOU 2011:51

Barns boende

Tabell 2 Boendeform för barn med särlevande föräldrar enligt enkätstudie Jämställt föräldraskap*, andel i procent för olika åldersgrupper 2010

Boendeform

0–17 år

0–5 år

6–9 år

10–12 år

13–15 år

16–17 år

Bor alltid hos mamma

27

35

21

19

25

34

Bor alltid hos pappa

8

11

7

6

4

9

Bor mest hos mamma

29

25

30

29

35

24

Bor mest hos pappa

5

2

3

4

6

10

Bor halva tiden

32

27

40

43

29

24

Totalt

100

100

100

100

100

100

 

 

 

 

 

 

 

Källa: Enkätstudien Jämställt föräldraskap, Socialdepartementet 2010.

* Tabellen är sammanställt utifrån en enkätfråga avseende det yngsta barnet. Med hjälp från Försäkringskassan har det dock framkommit att det inte finns några signifikanta skillnader om det yngsta barnet eller samtliga barn används.

Eftersom det växelvisa boendet har ökat kraftigt under de senaste åren är denna boendeform också vanligare bland dem som är nyseparerade. Annorlunda uttryckt ökar andelen barn som bor växelvis för att det i en större utsträckning har blivit en norm jämfört med tidigare. I studien Jämställt föräldraskap framgår att av de barn vars föräldrar separerat under de senaste fem åren bor 43 procent växelvis. Försäkringskassans studie visar dessutom att bland de föräldrar som separerat under de senaste tre åren har drygt 50 procent angett att de har barnen lika mycket.

Tabell 3 Andel barn som bor växelvis utifrån tid sedan separationen, procent, Jämställt föräldraskap 2010

Mindre än 5 år sedan

43

Mer än 5 år sedan

30

Vi bodde inte tillsammans när barnet föddes

8

Källa: Enkäten Jämställt föräldraskap, Socialdepartementet, 2010.

Tabell 4 nedan visar ur ett hushållsperspektiv att barn bor växelvis i olika utsträckning inom olika hushållstyper. Vanligast är att den ensamstående mamman har alla barnen mer än halva tiden, i 71 procent har mamman alla barnen mer än halva tiden. I de ombildade familjerna är det mer vanligt att barnen bor växelvis. Bland de pappor som har barn boende hos sig är det enbart 33 procent som har alla barnen mer än halva tiden. Det är vanligare att pappor som i hög utsträckning bor med sina barn, har barnen

147

Barns boende

SOU 2011:51

boende växelvis. Drygt 60 procent av papporna som har barn boende hos sig, har alla sina barn boende halva tiden. Det bör också nämnas att det är vanligast att alla barn i en syskonskara bor halva tiden om något av barnen inom hushållet bor halva tiden, dvs. man delar inte upp hel-, halv- eller styvsyskons boende på olika sätt.

Tabell 4 Särlevande barnhushåll uppdelade efter hur mycket barnet bor i hushållet, procent, ULF 2006/07

Barnen bor:

Hushållstyp

Mer än halva

Alla barn halva

Barn som bor både

 

tiden

tiden

halva/mer än hela tiden

Ombildade familjer*

58

30

12

Ensamstående mamma

71

22

7

Ensamstående pappa

33

63

4

Samtliga särlevande

 

 

 

barnhushåll

58

34

8

 

 

 

 

* Tabellen baseras endast på särkullbarn, ej nytillkomna gemensamma barn i det ombildade hushållet.

7.1.3Barns boende utifrån ålder och kön

En uppdelning av pojkars och flickors boendeform visar att pojkar i mindre utsträckning bor enbart hos mamman och något oftare hos pappan, alternativt bor växelvis.7 Störst är skillnaden mellan pojkar och flickor i gruppen 6–9 år. Bland dessa bor endast 23 procent av pojkarna enbart hos mamman, jämfört med 53 procent av flickorna. I samma åldersgrupp bor mer än hälften av pojkarna, 54 procent, växelvis hos båda föräldrarna. Motsvarande uppgift för flickorna är 39 procent. När barnen är yngre syns ingen sådan skillnad mellan pojkars och flickors boende och mönstret är heller inte lika tydligt då barnen är äldre. I gruppen 6–9 åriga pojkar är det också mer än dubbelt så vanligt att de bor växelvis hos föräldrarna än bor enbart med sin mamma, 54 procent jämfört med 23 procent. Ju äldre bar- net är desto vanligare är det att det bor enbart med en av föräld- rarna, och då oftast med mamman. En slutsats av detta är att pojkar tycks ha större tillgång till båda sina föräldrar än flickor.8

7Enligt SCB:s ULF-undersökningar. Av studien Jämställt föräldraskap framgår inte barnets kön.

8Jfr avsnitt 6.3 ovan om barnULF-undersökningen som visar hur barn i olika hushåll mår.

148

SOU 2011:51

Barns boende

Diagram 4 Boendeform för pojkar och fickor med särlevande föräldrar, andel i procent, ULF 2006

P r o c e n t

 

 

7 0

 

 

6 0

F l i c k o r

P o j k a r

5 0

 

 

4 0

 

 

3 0

 

 

2 0

 

 

1 0

 

 

0

 

 

B o r

B o r

B o r m e s t B o r m e s t

B o r

e n b a rt

e n b a rt

m e d

m e d

vä x e l vi s

m e d

m e d

m a m m a ,

p a p p a ,

l i k a

m a m m a

p a p p a

l i te m e d l i te m e d

m yc k e t

 

 

p a p p a

m a m m a

m e d

 

 

 

 

b å d a

 

 

 

 

f ö rä l d ra r

Källa: SCB, ULF-undersökningar.

Det växelvisa boendet har ökat inom alla åldersgrupper även om det skiljer sig åt mellan olika åldersgrupper. Det är minst vanligt bland de äldsta barnen i åldern 16–17 år och mest vanligt i ålders- gruppen 6–9 år. I förstnämnda grupp bor 24 procent växelvis och i sistnämnda så pass många som 40 procent. Tabell 5 visar utveck- lingen över tid av andel barn som bor växelvis.

Tabell 5 Andel barn i procent som bor växelvis fördelat i olika ålders- grupper, ULF 1992/93, 2001/01 respektive 2006, samt Jämställt föräldraskap 2010

År

0–17 år

0–6*/0–5 år

7–9*/6–9 år

10–12 år

13–15 år

16–17 år

1992/93

4

6

6

4

3

1

2001/02

17

21

24

17

14

8

2006

28

20

44

33

29

18

2010**

32

27

40

43

29

24

*Annan åldersuppdelning 1992/03 och 2001/02 jämfört med 2006.

**Siffror från enkätstudien Jämställt föräldraskap, Socialdepartementet 2010.

Även i enkätstudien Jämställt föräldraskap har SCB frågat om hur barnets boende fördelar sig beroende på barnets ålder. Även här framkommer att det är vanligare att barnet bor mest hos bara en av

149

Barns boende

SOU 2011:51

föräldrarna när barnet blivit äldre. Det kan bero på att det har blivit vanligare med växelvis boende och de äldre barnen helt enkelt är ”för gamla” för att ha börjat bo växelvis, dvs. för dem har det ännu inte blivit lika mycket en norm att bo växelvis. Det kan också bero på att när barnen blir äldre orienterar de sig i större utsträckning mot kamrater/vänner och fritidssysselsättning och det kan då bli mer besvärligt att flytta mellan två hushåll. Föräldrarna kan då vara lyhörda och anpassa boendet i enlighet med barnets önskemål.

Tabell 6 Barns boende beroende på ålder, procent, enkätstudien

Jämställt föräldraskap 2010

Barnets ålder

Alltid hos en

Mest hos den ena

Växelvis

0–12

33

30

35

13–19

34

36

25

 

 

 

 

Källa; Enkätstudien Jämställt föräldraskap, Socialdepartementet 2010.

7.1.4Barns umgänge och kontakt med en frånlevande förälder

Av alla de barn som inte bor med båda sina föräldrar, träffar 68 procent av dem den frånlevande föräldern åtminstone någon gång i månaden och ungefär en fjärdedel av barnen träffar föräldern varje vecka.9 Man tillbringar mindre tid tillsammans ju äldre barnen blir och det är ingen större skillnad mellan flickor och pojkar. Bland barn som bor huvuddelen av tiden med sin mamma är det något vanligare att de ofta träffar den frånlevande föräldern, jämfört med barn som bor med sin pappa. Av Barnombuds- mannens rapport Upp till 18, framgår dock att av de barn i åldrarna 10–17 år som bor med sin mamma uppger 68 procent av flickorna och 63 procent av pojkarna att de träffar sin frånlevande pappa minst varannan vecka.10

Barn som bor i ombildade familjer träffar också mer sällan sin frånlevande förälder än barn som bor med en ensamstående föräl- der.11 I företagarhushåll och i viss mån tjänstemannahushåll, är det mer vanligt att man träffar den frånlevande föräldern varje vecka jämfört med arbetarhushåll.

9Enligt SCB:s undersökningar av barns levnadsförhållanden, s.k. barn-ULF 2005.

10Barnombudsmannen rapporterar 2010:01, Upp till 18 – fakta om barn och ungdom, s. 49. På grund av att antalet barn som bor med sin pappa är litet kan inte jämförelser göras med hur ofta dessa barn träffar sin frånlevande mamma.

11Enligt SCB:s ULF-undersökning 2005.

150

SOU 2011:51 Barns boende

Tabell 7

Barnets kontakt med den frånlevande föräldern*, 2005 andel i

 

procent

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varje

Varannan

1 gång/

Mer sällan

Ingen

Fader död

Totalt

 

vecka

vecka

månad

än 1 gång

kontakt

el okänd/

 

 

 

 

 

/månad

 

mor död

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla barn 0–18 år

26

26

16

20

8

5

100

0–6 år

35

27

13

15

8

2

100

7–12 år

23

32

15

20

6

4

100

13–18 år

25

21

18

21

9

6

100

Barnet ingår i:

 

 

 

 

 

 

100

Arbetarhushåll

22

25

16

25

8

4

100

Tjänstemannahushåll

26

29

16

17

7

5

100

Företagarhushåll

36

23

7

17

4

13

100

 

 

 

 

 

 

 

 

* I tabellen ingår även barn som bor växelvis, med frånlevande förälder avses då den förälder som barnet inte är folkbokfört hos.

Källa: SCB Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF).

Statistiken visar således att barn i dag har en relativt omfattande kontakt med båda sina föräldrar även om de inte bor tillsammans. Det kan mycket väl vara så att det också har betydelse att föräldrar anpassar sig efter sin tid och att de som förr kom överens om ett omfattande umgänge med den frånlevande föräldern, i dag väljer ett växelvis boende.

En förutsättning för att barn regelbundet ska kunna träffa sin frånlevande förälder är att de inte bor för långt ifrån varandra. Cirka 80 procent av barnen har den andra föräldern mindre än 5 mil bort. Yngre barn bor oftare än tonåringar nära den andra föräldern. Cirka 45 procent av barnen upp till 12 år bor mindre än en halvmil bort. Bor barnet i en ombildad familj med en styvförälder är det vanligare att det är långt till den frånlevande föräldern.

151

Barns boende

SOU 2011:51

Diagram 5 Avstånd till frånlevande förälder efter barnets ålder, andel i

procent 2009

 

 

 

50

 

 

 

 

45

 

 

 

 

40

 

 

 

 

35

 

 

 

 

30

 

 

 

 

25

 

 

 

 

20

 

 

 

 

15

 

 

 

 

10

 

 

 

 

5

 

 

 

 

0

 

 

 

 

- 4km

5-49 km

50-199 200-499 500 - km

uppgift

 

 

km

km

saknas

 

1-5 år

6-12 år

13-17 år

 

Källa: SCB, I gruppen uppgift saknas ingår barn vars frånlevande förälder inte är folkbokförd i Sverige samt de barn där uppgift om far saknas.

7.1.5Boendeform beroende på föräldrars inkomst och utbildning

Det finns anledning att ställa frågan om inkomsten eller inkomst- skillnader har något samband med hur barnen bor. Av diagrammet nedan framkommer att föräldrar med barn som bor halva tiden hos varje förälder har en högre inkomstprofil jämfört med andra boen- deformer.

152

SOU 2011:51

Barns boende

Diagram 6 Olika boendeformer efter månadsinkomstnivå i intervall, andel i procent, Jämställt föräldraskap 2010

 

Mest hos en förälder

 

Halva tiden hos båda

 

 

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

Av diagram 6 ovan kan man utläsa att de som har barnet boende mest hos sig, relativt sett, oftare har lägre månadsinkomster, medan inkomstnivån är ganska jämt fördelad för dem som bor med barnet i mindre omfattning. Den högsta inkomsten har föräldrar vars barn bor växelvis. Denna grupp har också en inkomstfördelning som är mest lik den genomsnittliga i landet.

Tabell 8 Inkomstskillnader i förhållande till den andra föräldern per boendeform för pappor i procent, Jämställt föräldraskap 2010

Hur bor barnet?

Pappa tjänar

Ungefär lika

Pappa tjänar

Vet ej

 

mer

mycket

mindre

 

 

 

 

 

 

Mest hos pappan

55

5

13

15

Halva tiden

54

15

20

10

Mest hos mamman

46

15

21

16

I likhet med flera andra studier uppvisar även studien Jämställt för- äldraskap stora skillnader mellan pappors och mammors inkoms- ter.12 Ungefär hälften av papporna tjänar mer, eller mycket mer, än den andra föräldern. Motsvarande andel för mammorna är cirka var femte.

12 Mer om de särlevande föräldrarnas inkomstnivåer finns att läsa under avsnitt 5.4.

153

Barns boende SOU 2011:51

Tabell 9

Inkomstskillnader i förhållande till den andra föräldern per

 

 

boendeform för mammor i procent, Jämställt föräldraskap 2010

 

 

 

 

 

 

Hur bor barnet?

 

Mamma

Ungefär lika

Mamma tjänar

Vet ej

 

 

tjänar mer

mycket

mindre

 

Mest hos mamman

21

8

47

19

Halva tiden

 

17

14

63

6

Mest hos pappan

 

23

14

59

4

 

 

 

 

 

 

Utöver de redan kända inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män verkar det dock inte finnas några samband mellan inkomst- skillnader mellan särlevande föräldrar och deras val av boende för barnen. Det kan dock vara av intresse att enkätstudien visar att det är vanligt att inte känna till vad den andra föräldern har för inkomst.

I enkätstudien har frågor även ställts om de särlevande föräld- rarnas utbildningsnivå eftersom det är relevant att efterforska om detta påverkar barnets boende. I diagrammet nedan motsvarar låg utbildningsnivå grundskola som förälderns högsta utbildning. Mellannivå motsvarar gymnasieutbildning och hög utbildningsnivå är högskole- eller forskarutbildning.

Diagram 7

Utbildningsnivå hos föräldrar utifrån barnets boendeform, andel

 

i procent, Jämställt föräldraskap 2010

 

Låg

Mellan

Hög

60

 

 

 

50

 

 

 

40

 

 

 

30

 

 

 

20

 

 

 

10

 

 

 

0

 

 

 

Barnet bor alltid hos

Barnet bor mest hos

Barnet bor ungefär

ena föräldern

ena föräldern

halva tiden

Bland föräldrar vars barn alltid bor hos den ena föräldern, har rela- tivt sett en större andel av föräldrarna enbart grundskola som utbildning. Dubbelt så många av de föräldrar vars barn alltid bor

154

SOU 2011:51

Barns boende

hos den ena föräldern har endast grundskoleutbildning, jämfört med de föräldrar vars barn bor ungefär halva tiden. Liksom vid inkomstnivå är utbildningsnivån för föräldrar vars barn bor växel- vis, mycket lik nivån för föräldrar som är sambor eller gifta.

Vid de forskarsamtal som utredningen arrangerade i december 2010 uppmärksammades att barn med särlevande föräldrar som endast bor med en av sina föräldrar och som har liten eller ingen kontakt med den andra föräldern, riskerar bli mer marginaliserade i framtiden. Detta är en grupp barn som uppvisar mer negativa resultat än andra i förhållande till såväl ekonomisk standard och utbildning som fysiskt och psykiskt välmående.13 Förr uppvisade barn med separerade föräldrar generellt sett sådana negativa effekter men i takt med att barn bor växelvis i en allt större utsträckning uppvisar dessa barn i olika undersökningar positiva resultat utifrån flera olika aspekter som i det närmaste kan jämstäl- las med barn som växer upp i kärnfamiljer. I vissa fall uppvisar dessa barn t.o.m. mer positiva resultat än barn i kärnfamiljer (se mer om detta i kapitel 6 ovan).

7.2Hur resonerar föräldrar om barns boende och umgänge?

7.2.1Erfarenheter från enkätstudien Jämställt föräldraskap

I enkätstudien Jämställt föräldraskap ställdes frågan till alla sär- levande föräldrar om anledningen till varför de valt en viss boen- deform för sitt/sina barn. Föräldrarna hade möjlighet att välja mer än ett alternativ och det fanns även möjlighet att ange fria svar under alternativet annat.

Det absolut vanligaste skälet är att det valda boendet passar bar- net bäst. Över hälften av de föräldrar vars barn bor växelvis har angett detta som skäl och det är, av naturliga skäl, mer vanligt som skäl för den förälder där barnet bor mest. När föräldrarna har upp- gett att det är långt mellan föräldrarnas bostäder bor barnet, täm- ligen förväntat, mest hos en av dem. Den minst vanliga anledningen till varför man valt det aktuella boendet är ekonomi. Anledningarna barnets val, nära till skola/förskola eller kamrater, arbetssituationen

13 Se mer om utredningens forskarsamtal i bilaga 11, samt om barns välmående m.m. i kapitel 6 ovan om Barn med särlevande föräldrar, som baseras på s.k. barnULF- undersökning.

155

Barns boende

SOU 2011:51

samt avståndet mellan föräldrarnas bostäder är ungefär lika vanliga. Ju äldre föräldrarna är – och förmodligen därmed även ju äldre barn

– desto fler är det som anger att det är barnet själv som bestämt boendeformen. Samma bild finns för skälet nära till skola/kamrater, dvs. det är ett vanligare skäl ju äldre barnet är.

Tabell 10

Anledning till valt boende, samtliga särlevande föräldrar,

 

 

procent, Jämställt föräldraskap 2010